Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

1952-04-29 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

1

Nr 23.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Genom en den 31 mars 1952 dagtecknad proposition, nr 216, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas att 3 §, 10 § 2 mom., 19 §, 26—27 §§, 50 §, 52 §,

55 § 1 mom., 60 §, 62 § 3 mom., 63 §, 66 § 1 mom., 68 § 1 mom. och 74 §

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 §. 3 §.

För envar---som identitets
beteckning.

10 §.

2 mom. I varje församling skola

vidare föras församlingsregister

och avgångsregister, bestående av

avtryckskor t, samt minnesanteckninqar

över föreläqqanden, varom i

27 § förmäles.

Avgångsregistret skall — -— —

skola förstöras.

19 §.

1 in o in. Om dödsfallet inträffat

inom stad, köping eller municipalsamhälle,

där för allmänna hälso- eller

sjukvården anställd läkare är stationerad,

eller inom annan tättbe
-

För envar---som identitets
beteckning.

Födelsenummer skall även, dår i

särskild författning så föreskrives,

tilldelas här i riket icke kyrkobokförd

person.

10 §.

2 mom. I varje församling skola

vidare föras församlingsregister och

avgångsregister, bestående av avtryckskort,

samt minnesanteckningar

över anmaningar och förelägganden,

varom i 27 § förmäles.

Avgångsregistret skall — — —

skola förstöras.

19 §.

1 m o in. Om dödsfallet inträffat

inom stad, köping eller municipalsamhälle,

där för allmänna hälso- eller

sjukvården anställd läkare är stationerad,

eller inom annan tättbe
-

1 Ilihang (ill riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

byggd ort, där sådan läkare är stationerad

och beträffande vilken ort

medicinalstyrelsen förordnat om tilllämpning

av förevarande stadgande,

skall, därest särskilda omständigheter

icke göra det omöjligt, vid anmälan

av dödsfallet företes intyg angående

dödsorsaken (dödsbevis), utfärdat

av legitimerad läkare; och bör

sådant bevis såvitt möjligt företes

jämväl om dödsfallet inträffat å annan

ort.

Kan dödsbevis ej företes, skall

sannolik dödsorsak uppgivas. Har

läkare under sista året före dödsfallet

rådfrågats av eller för den avlidne,

skall tillika lämnas uppgift

om läkarens namn.

2 mom. Läkare, som vårdat avliden

person under hans sista sjukdom

eller som biträtt vid förlossning,

varunder modern eller barnet

avlidit, eller som efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp, är skyldig

att så snart ske kan kostnadsfritt

utfärda dödsbevis.

Dödsbevis skall avfattas i maskinskrift

eller tydlig handskrift. Dödsorsak

skall angivas med beteckning

å svenska språket, om medicinalstyrelsen

sådan fastställt; dock må

dödsorsak undantagsvis, där så av

Föreslagen lydelse:

bebyggd ort, där sådan läkare är stationerad

och beträffande vilken ort

medicinalstyrelsen förordnat om tilllämpning

av förevarande stadgande,

skall, därest särskilda omständigheter

icke göra det omöjligt eller fall

föreligger, varom i 2 mom. förmäles,

den som enligt 18 § gör anmälan om

dödsfallet avlämna intyg angående

dödsorsaken (dödsbevis).

Har dödsfallet inträffat å annan

ort än i första stycket sägs och har

läkare vårdat den avlidne under hans

sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,

varunder modern eller barnet

avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp, skall

vad i samma stycke stadgas om avlämnande

av dödsbevis äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Skyldighet som i 1

mom. avses föreligger icke i fall då

syssloman eller annan å sjukvårdsinrättning

anställd person eller ock

polismyndighet har att i enlighet

med vad därom är särskilt stadgat

till vederbörande pastor översända

dödsbevis.

3 mom. Dödsbevis skall utfärdas

av läkare enligt av medicinalstyrelsen

fastställt formulär.

4 mom. Den som ej är skyldig

att avlämna dödsbevis skall i stället,

utom i fall varom i 2 mom. förmäles,

uppgiva sannolik dödsorsak. Har läkare

under sista året före dödsfallet

rådfrågats av eller för den avlidne,

skall tillika lämnas uppgift om läkarens

namn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

3

Nuvarande lydelse:

särskilda skäl påkallas, angivas med

statistiskt nummer. Jämte beteckning,

som nu sagts, må angivas latinsk

benämning å dödsorsaken.

26 §.

Vinner pastor kännedom om att i

församlingsboken eller i boken över

obefintliga upptagen person vistas i

annan församling under sådana förhållanden,

att han bör där kyrkobokföras,

skall han härom, med angivande

såvitt möjligt av bostad inom

församlingen, utan uppskov underrätta

pastorsämbetet därstädes för

den åtgärd, som i 27 § omförmäles.

Finner pastor---omförmäl
de

kyrkobokföringsinspektören.

27 §.

Då pastor finner anledning till

antagande att en person flyttat till

eller inom församlingen, skall pastor,

därest flyttning ej anmälts, ofördröjligen

förelägga honom att inom viss

tid inställa sig för pastor och lämna

de upplysningar, som erfordras för

bedömande av huruvida ändring

skall ske i hans kyrkobokföring,

vid äventyr att han eljest varder

utan sitt vidare hörande kyrkobokförd,

där han vistas. Har flyttning

skett allenast inom församlingen och

har pastor vunnit kännedom därom

vid för-skrivning eller mantalsskrivning,

må dock, om för den flyttande

avlämnats föreskriven mantalsuppgift

varav flyttningen framgår, pastor

underlåta att meddela föreläggande

som nu sagts, där pastor fin
-

Föreslagen lydelse:

26 §.

Vinner pastor kännedom om att i

församlingsboken eller i boken över

obefintliga upptagen person vistas i

annan församling under sådana förhållanden,

att han bör där kyrkobokföras,

skall han härom, med angivande

såvitt möjligt av bostad inom

församlingen, utan uppskov underrätta

pastorsämbetet därstädes för

åtgärd som i 27 § omförmäles.

Finner pastor —---omförmäl
de

kyrkobokföringsinspektören.

27 §.

1 mom. Då pastor erhåller vetskap

om att någon flyttat till eller

inom församlingen, skall pastor,

därest flyttningen ej anmälts inom

föreskriven tid, genast i den ordning

63 § stadgar anmana honom att inom

viss tid efter delfåendet av anmaningen

fullgöra vad honom enligt 21

eller 23 § åligger. Då så finnes lämpligt

må pastor i stället i tillämpliga

delar förfara på sätt i 2 mom. för

där avsett fall finnes stadgat.

2 mom. Finner pastor anledning

till antagande att en person flyttat

till eller inom församlingen, skall

pastor förelägga honom att inom viss

tid till pastor lämna de upplysningar,

som erfordras för bedömande av

hans kyrkobokföring. Föreläggande,

som här avses, skall tillställas vederbörande

i rekommenderat brev.

Underlåter någon att efterkomma

föreläggande, varom i nästföregående

stycke förmäles, skall pastor i den

ordning 63 § stadgar anmana honom

att för skyldighetens fullgörande inställa

sig för pastor; dock att pastor,

där sannolika skäl tala för antagandet

att vederbörande flyttat till eller

inom församlingen samt erforderliga

uppgifter för hans kyrkobokföring

kunnat inhämtas, i stället må utan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

ner erforderliga upplysningar kunna

med nödig tillförlitlighet och fullständighet

inhämtas av mantalsuppgiften

och av de vid förrättningen

närvarande; och varde i dylikt fall

så ansett, som hade anmälan om

flyttningen gjorts.

Föreläggande, som i första stycket

sägs, skall, skriftligen avfattat, tillställas

vederbörande i rekommenderat

brev. Äro flera medlemmar i en

familj och synas de böra på ett ställe

kyrkobokföras, må gemensamt föreläggande

för dem utfärdas och tillställas

huvudpersonen. Den som är

kyrkobokförd i annan församling

skall anmanas uppvisa medborgarkort

för sig och medföljande familjemedlemmar.

50 g.

Vid mantalsskrivningen — — —

till fastighet.

Det åligger därjämte dels förrättningsmannen

att fullständiga och

rätta den för distriktet upprättade

stommen till mantalslängd, därvid

såvitt möjligt tillses att för envar

hans yrke eller näringsfång noggrant

angives, att anteckna de personer,

vilka böra överföras till boken över

obefintliga, samt att i den mån så

erfordras utfärda förelägganden på

sätt i 27 § om pastor är stadgat, dels

ock pastor eller hans ställföreträdare

att efter förrättningsmannens anvisningar

antingen omedelbart i församlingsliggaren

införa de ändrade

fastighetsbeteckningar, varom upp
-

Föreslagen lydelse:

hans vidare hörande kyrkobokföra

honom å den fastighet, där han antagits

hava inflyttat.

3 mom. Har flyttning skett allenast

inom församlingen och har

pastor vunnit kännedom därom vid

för-skrivning eller mantalsskrivning,

må pastor utan hinder av vad i 1 och

2 mom. stadgas, om för den flyttande

avlämnats föreskriven mantalsuppgift

varav flyttningen framgår, underlåta

att meddela anmaning eller

föreläggande som i samma moment

avses, där pastor finner erforderliga

upplysningar kunna med nödig tillförlitlighet

och fullständighet inhämtas

av mantalsuppgiften och av de

vid förrättningen närvarande; och

varde i dylikt fall så ansett, som hade

anmälan om flyttningen gjorts.

4 mom. Äro flera medlemmar i

en familj och synas de böra på ett

ställe kyrkobokföras, må anmaning

eller föreläggande utfärdas för dem

gemensamt och tillställas huvudpersonen.

50 §.

Vid mantalsskrivningen — —- —

till fastighet.

Det åligger därjämte dels förrättningsmannen

att fullständiga och

rätta den för distriktet upprättade

stommen till mantalslängd, därvid

såvitt möjligt tillses att för envar

hans yrke eller näringsfång noggrant

angives, att anteckna de personer,

vilka böra överföras till boken över

obefintliga, samt att i den mån så

erfordras utfärda anmaningar eller

förelägganden på sätt i 27 § om pastor

är stadgat, dels ock pastor eller

hans ställföreträdare att efter förrättningsmannens

anvisningar antingen

omedelbart i församlingsliggaren

införa de ändrade fastighetsbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

5

Nuvarande lydelse:

lysning vunnits, och med avseende å

nämnda liggare eller boken över obefintliga

vidtaga de övriga åtgärder,

vartill anledning förekommit, eller

ock, i den mån så ej kan ske, göra

anteckning därom för senare verkställighet;

dock att med överföring

till bok över obefintliga skall anstå

till efter emottagandet av den i 54 §

2 mom. omförmälda förteckningen.

52 §.

Mantalsskrivningsförrättarna åligger

— — -— erforderlig utredning.

Finner mantalsskrivningsförrättare

på grund av underrättelse som i

första stycket sägs eller eljest anledning

till antagande, som i 27 § sägs,

och har föreläggande, som där avses,

icke redan meddelats av pastor, skall

mantalsskrivningsförrättaren utfärda

sådant föreläggande och därom ofördröj

ligen underrätta pastor.

55 §.

1 m o m. Närmare bestämmelser

angående mantalsskrivningen meddelas

av Konungen.

60 §.

Hos riksbyrån skola föras förteckning

över födelsenummer, dödregister,

register över obefintliga och

emigrantregister, bestående av de till

riksbyrån insända personakterna för

döda eller dödförklarade, obefintliga

och utvandrare, dubblettaktregister,

upptagande i särskilda avdelningar

dels personakter, vilka på grund av

skada eller nötning ersatts med nya,

dels ock kopior av personakter, som

upprättats av riksbyrån, samt sökregister,

bestående av avtryckskort,

ordnade efter födelsenummer, över

den i riket kyrkobokförda befolkningen.

Föreslagen lydelse:

teckningar, varom upplysning vunnits,

och med avseende å nämnda liggare

eller boken över obefintliga vidtaga

de övriga åtgärder, vartill anledning

förekommit, eller ock, i den

mån så ej kan ske, göra anteckning

därom för senare verkställighet;

dock att med överföring till bok

över obefintliga skall anstå till efter

emottagandet av den i 54 § 2 mom.

omförmälda förteckningen.

52 §.

Mantalsskrivningsförrättarna åligger

—--erforderlig utredning.

Erhåller mantalsskrivningsförrättare

på grund av underrättelse som

i första stycket sägs eller eljest vetskap

om eller finner han anledning

till antagande att någon flyttat till

eller inom församling i distriktet,

skall mantalsskrivningsförrättaren i

den mån så erfordras utfärda anmaningar

eller förelägganden på sätt i

27 § om pastor år stadgat och därom

ofördröj ligen underrätta pastor.

55 §.

1 m o m. Närmare bestämmelser

angående mantalsskrivningen meddelas

av Konungen, som jämväl äger

medgiva undantag från de i 46 och

53—54 §§ meddelade föreskrifterna.

60 §.

Hos riksbyrån skola föras förteckning

över födelsenummer, dödregister,

register över obefintliga och

emigrantregister, bestående av de till

riksbyrån insända personakterna för

döda eller dödförklarade, obefintliga

och utvandrare, dubblettaktregister,

upptagande personakter, vilka på

grund av skada eller nötning ersatts

med nya, samt sökregister, bestående

av avtryckskort, ordnade efter födelsenummer,

över den i riket kyrkobokförda

befolkningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

62 §.

3 in o in. Straff för försummelse

varom i 1 och 2 mom. sägs må ej

ådömas den som innan åtal skett frivilligt

eller efter föreläggande, varom

i 27 § förmäles, fullgör vad honom

åligger.

63 §.

Anmaning, varom i 16 §, 21 §, 24 §

4 mom. eller 44 § förmäles, bör, där

omständigheterna ej till annat föranleda,

tillställas vederbörande i rekommenderat

brev. Då så anses påkallat,

må polismyndighet anlitas för

delgivningen. Infordrad handling må

avlämnas till den, som verkställer

delgivningen. Hörsammas icke anmaningen,

må för skyldighetens utkrävande

anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige

lämpligt vite.

Polisman, som--— varje för
rättning.

Rörande indrivning--— sär
skilt

stadgat.

66 §.

1 mom. 1. Äro pastorsämbeten

av olika mening rörande tillämpningen

av denna förordning, skola de inhämta

vederbörande kyrkobokföringsinspektörs

råd i ärendet. Stanna

de likväl i skilda uppfattningar, skall

ärendet av den pastor som först

handlagt det underställas, där fråga

är om rätt kyrkobokföringsort, länsstyrelsen

i länet samt eljest domkapitlet

i stiftet; och skall med vidtagande

av ifrågasatt kyrkobokföringsåtgärd

i ärendet anstå till dess lagakraftägande

beslut föreligger.

2. Uppstå vid skriftväxling, varom

förmäles i 52 §, mellan mantalsskrivningsförrättare

skiljaktiga meningar

om någon persons rätta mantalsskrivningsort,

skall frågan därom

underställas länsstyrelsen i det

Föreslagen lydelse:

62 §.

3 in o m. Straff för försummelse

varom i 1 och 2 mom. sägs må ej

ådömas den som innan åtal skett frivilligt

eller efter anmaning eller föreläggande,

varom i 27 § förmäles, fullgör

vad honom åligger.

63 §.

Anmaning, varom i 16 §, 21 §,

24 § 4 inom., 27 § eller 44 § förmäles,

bör, där omständigheterna ej

till annat föranleda, tillställas vederbörande

i rekommenderat brev. Då

så anses påkallat, må polismyndighet

anlitas för delgivningen. Infordrad

handling må avlämnas till den,

som verkställer delgivningen. Hörsammas

icke anmaningen, må för

skyldighetens utkrävande anlitas biträde

av länsstyrelsen, som äger förelägga

den försumlige lämpligt vite.

Polisman, som —--varje för
rättning.

Rörande indrivning--— sär
skilt

stadgat.

66 §.

1 m o in. 1. Äro pastorsämbeten

av olika mening rörande tillämpningen

av denna förordning, skola de inhämta

vederbörande kvrkobokföringsinspektörs

råd i ärendet. Stanna

de likväl i skilda uppfattningar, skall

ärendet av den pastor som först

handlagt det underställas, där fråga

är om rätt kyrkobokföringsort, länsstyrelsen

i länet samt eljest domkapitlet

i stiftet; och skall med vidtagande

av ifrågasatt ltyrkobokföringsåtgärd

i ärendet anstå till dess lagakraftägande

beslut föreligger eller,

såvitt avser beslut, som enligt bestämmelserna

i 68 § 1 mom. skola

omedelbart verkställas, till dess länsstyrelsens

beslut föreligger.

2. Uppstå vid skriftväxling, varom

förmäles i 52 §, mellan mantalsskrivningsförrättare

skiljaktiga meningar

om någon persons rätta mantalsskrivningsort,

skall frågan därom underställas

länsstyrelsen i det län, där

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

7

Nuvarande lydelse:

län, där den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten

är belägen; och skall

personen kvarstå i det distrikts mantalslängd,

där han senast varit uppförd,

till dess lagakraftägande beslut

föreligger.

68 §.

1 mom. Talan mot---av

länsstyrelserna.

Talan som----dessa menig
heter.

Kammarrätten skall--— kam
marrätten

inkommit.

Sedan besvär---eget yttran
de.

74 §.

Det åligger länsstyrelserna, domkapitlen

och kammarrätten att

skyndsamligen låta sina beslut i de

i 65, 66, 67 och 68 §§ avsedda mål,

på sätt i 33 kap. nya rättegångsbalken

stadgas om delgivning genom

rättens försorg, tillställas envar person,

vars rätt därav beröres, ävensom

vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle.

Bevis om delgivningen

bör vid anfordran tillhandahållas

vederbörande.

Föreslagen lydelse:

den ifrågasatta nya mantalsskrivningsorten

är belägen; och skall per»

sonen kvarstå i det distrikts mantalslängd,

där han senast varit uppförd,

till dess lagakraftägande beslut

föreligger eller, såvitt avser beslut,

som enligt bestämmelserna i 68 § 1

mom. skola omedelbart verkställas,

till dess länsstyrelsens beslut föreligger.

68 §.

1 mom. Talan mot —--av

länsstyrelserna.

Länsstyrelses beslut skall, dår icke

beslutet jämväl innefattar hänvisning

av målet till annan länsstyrelse

för fortsatt prövning av folkbokföringsfrågan,

omedelbart bringas i

verkställighet; dock att länsstyrelsen

må för visst fall förordna att med

verkställigheten skall anstå till dess

beslutet vunnit laga kraft.

Talan som---dessa menig
heter.

Kammarrätten skall---kam
marrätten

inkommit.

Sedan besvär---eget yttran
de.

74 §.

1 m om. Av länsstyrelserna, domkapitlen

och kammarrätten meddelade

beslut i de i 65, 66, 67 och 68 §§

avsedda mål skola genom den myndighets

försorg, som meddelat beslutet,

skyndsamt delgivas envar person,

vars rätt därav beröres, ävensom

vederbörande kommun och fattigvårdssamhälle.

Bevis om delgivningen

bör vid anfordran tillhandahållas

vederbörande.

2 mom. Delgivning, varom i 1

mom. förmäles, skall, om ej myndigheten

finner den böra verkställas på

annat sätt, ske genom beslutets översändande

med posten i rekommenderat

brev med mottagningsbevis. Genom

anteckning å försändelsen samt

å mottagningsbeviset skall finnas utmärkt

att försändelsen må utkvitteras

endast av adressaten personligen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Nuvarande lydelse:

Länsstyrelses eller domkapitels beslut

i här avsedda mål må ej till vederbörande

pastor eller mantalsskrivningsförrättare

översändas för

verkställighet förrän beslutet vunnit

laga kraft.

Föreslagen lydelse:

Har den, med vilken delgivning

skall ske, icke kunnat anträffas eller

har försändelsen av annan anledning

icke blivit utlöst, skall beslutet anslås

å en för allmänheten tillgänglig

plats inom myndighetens ämbetslokal.

Meddelande om att beslutet sålunda

anslagits skall därjämte med

posten i vanligt brev sändas till den,

med vilken delgivning skall ske, under

hans senast kända adress. Delgivning

skall anses hava skett, då

vad hår föreskrivits blivit fullgjort.

I övrigt skall i tillämpliga delar

gälla vad i 33 kap. rättegångsbalken

stadgas om delgivning.

3 mom. Domkapitels beslut i

här avsedda mål samt sådant länsstyrelses

beslut, som icke skall omedelbart

verkställas, må ej till vederbörande

pastor eller mantalsskrivningsförrättare

översändas för verkställighet

förrän beslutet vunnit laga

kraft.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952. Uti de i 65, 66, 67 och

68 §§'' avsedda mål eller ärenden, däri talan anhängiggjorts eller fråga väckts

före denna förordnings ikraftträdande, skall vad i denna förordning stadgas

lända till efterrättelse i avseende å beslut, som därefter meddelas.

Nedan skall i anslutning till propositionens uppställning i sex avsnitt lämnas

en huvudsaklig redogörelse för de skäl, som anförts till stöd för förevarande

författningsförslag. I den mån redogörelse för skälen ej lämnas i det

följande får utskottet hänvisa till propositionen.

I. Inledning.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 februari 1949 tillkallade

dåvarande chefen för finansdepartementet den 9 mars samma år särskilda

sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av folkbokföringsväsendet.

Genom beslut den 29 juni 1951 förordnade Kungl. Maj:t

att nämnda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1949 års folkbokföringssakkunniga,

skulle upphöra med sin verksamhet med utgången av juni månad

1951. Kungl. Maj :t uppdrog samma dag åt statens organisationsnämnd

att slutföra det av de folkbokföringssakkunniga påbörjade arbetet i vad avsåge

organisatoriska frågor inom folkbokföringsväsendet ävensom inkomma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

9

med de förslag i övrigt till förenkling av folkbokföringsväsendet, nämnden

funne lämpligt. Samtidigt bemyndigades chefen för finansdepartementet

att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att inom finansdepartementet slutföra

de folkbokföringssakkunnigas arbete i de delar, som ej omfattades av

det åt organisationsnämnden givna uppdraget ävensom att i övrigt i anslutning

till nämndens berörda uppdrag framlägga erforderliga författningsförslag.

Med §töd av sistnämnda bemyndigande tillkallades den 30 juni 1951

assessorn i kammarrätten S. F. von Otter med uppdrag att tills vidare såsom

sakkunnig inom finansdepartementet biträda med utredning av vissa frågor

rörande folkbokföringsväsendet.

Utredningsmannen har såsom ett led i utredningsarbetet med skrivelse

den 21 november 1951 avlämnat en promemoria med förslag till vissa ändringar

i folkbokföringsförordningen m. m. med därvid fogade författningsförslag.

Beträffande de i promemorian behandlade frågorna har samråd i

viss utsträckning ägt rum mellan utredningsmannen och statens organisationsnämnd.

över promemorian ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

Departementschefen. Jag får till en början erinra om dåvarande chefens

för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den 25 februari

1949 vid anmälan av frågan om översyn av gällande bestämmelser rörande

folkbokföringsväsendet, att det icke kunde bestridas, att folkbokföringsreformen

medfört en större ökning av arbetsbördan för de myndigheter, som

handhade folkbokföringsväsendet, än man från början räknat med. Kostnaderna

för folkbokföringsarbetet vore till följd härav betydande. Vid översynen

borde därför helt allmänt eftersträvas att söka åvägabringa förenklingar

i arbetet.

Såsom nyss berörts uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1951

åt statens organisationsnämnd att slutföra det av de folkbokföringssakkunniga

påbörjade arbetet i vad avsåge organisatoriska frågor. Kungl. Maj :t har

vidare genom beslut den 14 december samma år uppdragit åt organisationsnämnden

att verkställa organisationsundersökningar vid länsstyrelserna. De

båda uppdragen äga ett sådant inbördes samband att de organisatoriska

frågor, som beröra folkbokföringen, icke kunna lösas förrän resultatet av

organisationsundersökningarna vid länsstyrelserna föreligger och blivit föremål

för bearbetning. När så kan bliva fallet är för närvarande omöjligt att

bedöma. Med hänsyn härtill synes det vara motiverat att — trots önskvärdheten

av att icke utbryta vissa detaljfrågor ur det stora sammanhanget —

utan avvaktan på översynsarbetets slutförande genomföra vissa förenklingar.

De av utredningsmannen framlagda ändringsförslagen synas mig i stort

sett vara ägnade att medföra en lättnad i arbetet för de myndigheter, som

handha folkbokföringen. Då så är fallet har jag intet att erinra emot att utredningsmannens

förslag lägges till grund för ändrad lagstiftning i ämnet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

Under remissbehandlingen av utredningsmannens förslag ha från olika

myndigheter framförts krav på mera vittgående ändringar än de av utredningsmannen

föreslagna. I den mån jag ansett mig icke kunna i detta sammanhang

taga ställning till de sålunda framförda problemen synas desamma

böra tagas i övervägande under den alltjämt pågående utredningen.

Utredningsmannen har föreslagit, att den mantalsskrivning av juridiska

personer, som nu förekommer, skall slopas ävensom att vissa förenklingar

i fråga om allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen

skola genomföras. Förslaget har i dessa delar i flertalet remissyttranden

tillstyrkts i huvudsak eller lämnats utan erinran. Jag har dock funnit

vissa detaljer böra bliva föremål för närmare överväganden, varför jag

ansett mig icke böra i detta sammanhang taga ställning till nu ifrågavarande

ändringar. Min avsikt är att, sedan utredningsmannens förslag blivit ytterligare

bearbetat, föreslå proposition i ämnet till 1953 års riksdag. Till följd

härav kommer jag i det följande icke att behandla de delar av utredningsmannens

förslag, som beröra mantalsskrivningen av juridiska personer och

allmänhetens uppgiftsskyldighet i samband med mantalsskrivningen. Vad

beträffar förslaget i övrigt skall jag nu övergå till att redogöra för det närmare

innehållet i detsamma. Jag kommer därvid först att behandla de frågor,

som föranleda ändring i gällande bestämmelser i folkbokföringsförordningen.

Därefter skall jag beröra frågan om anstånd med utfärdandet av

medborgarkort och främlingskort samt med upprättandet av vissa förteckningar

och register.

II. Födelsenummer.

Enligt 3 § folkbokföringsförordningen skall för envar i riket kyrkobokförd

person finnas ett av länsbyrå eller riksbyrån fastställt födelsenummer,

vilket är avsett att i förening med uppgift om födelsetid användas såsopi

identitetsbeteckning.

Utredningsmannen framhåller, att person i värnpliktsåldern, som ej vore

här i riket kyrkobokförd, enligt inskrivningsförordningen ägde rätt att bliva

inskriven såsom värnpliktig. Därest sådan person icke varit kyrkobokförd

här efter den 1 januari 1947, hade han ej tilldelats födelsenummer. Enligt

en av de folkbokföringssakkunniga den 8 maj 1951 avgiven promemoria

angående folkbokföringsmyndigheternas medverkan dels vid inskrivning

och redovisning av värnpliktiga dels ock vid registreringen av på sjömanshus

inskrivna personer skulle emellertid födelsenumret ersätta det nu förekommande

militära registreringsnumret beträffande sådana som i framtiden

bleve inskrivna. Härav följde att möjlighet måste finnas att tilldela en här

i riket icke kyrkobokförd person födelsenummer. Numret syntes lämpligen

böra efter därom hos riksbyrån gjord framställning tilldelas den värnpliktige

av nämnda myndighet. Den av utredningsmannen föreslagna bestäm
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

11

melsen hade utformats så att, därest det i en framtid skulle befinnas lämpligt

att även andra här icke kyrkobokförda personer än värnpliktiga skulle

i denna ordning kunna tilldelas födelsenummer, någon ny ändring av stadgandet

icke skulle behöva ske.

Departementschefen tillstyrker, att utredningsmannens förslag i nu förevarande

hänseende genomföres.

III. Anmälningar till kyrkobokföringen m. m.

A. Anmälan om dödsfall.

Gällande bestämmelser. I 18 § folkbokföringsförordningen föreskrives att

dödsfall skyndsamt skall anmälas hos pastor. Har dödsfallet inträffat inom

stad, köping eller municipalsamhälle, där för allmänna hälso- och sjukvården

anställd läkare är stationerad, eller inom annan tättbebyggd ort,

där sådan läkare är stationerad och beträffande vilken ort medicinalstyrelsen

förordnat om tillämpning av förevarande stadgande, skall enligt 19 §

samma förordning, därest särskilda omständigheter icke göra det omöjligt,

vid anmälan av dödsfallet företes intyg angående dödsorsaken (dödsbevis),

utfärdat av legitimerad läkare. Sådant bevis bör såvitt möjligt företes jämväl

om dödsfallet inträffat å annan ort. Om dödsbevis icke kan företes, skall

vid anmälan av dödsfallet sannolik dödsorsak angivas.

Departementschefen. Frågan om införande av obligatoriska dödsbevis även

å rikets landsbygd har blivit aktuell i anledning av Sveriges anslutning till

världshälsoorganisationen och i samband därmed uppkommande behov av

att samordna den svenska dödsfallsstatistiken med dödsfallsstatistiken för

övriga till organisationen anslutna stater. Av utredningen framgår, att dödsbevis

redan nu i stor utsträckning avlämnas även i de delar av rikets landsbygd,

där de icke äro obligatoriska. Endast en mindre del av dödsfallen inträffa

under sådana omständigheter att av läkare utfärdat dödsbevis icke

rimligen kan krävas. Några betänkligheter synas sålunda icke kunna resas

emot att dödsbevis bliva obligatoriska inom de delar av landsbygden, där de

för närvarande regelmässigt förekomma. Med hänsyn härtill och då det ur

kyrkobokföringssynpunkt är betydelsefullt att dödsbevis i största möjliga

utsträckning avlämnas, har jag intet att erinra emot att som regel skall gälla

att av läkare utfärdat dödsbevis skall avlämnas till pastor.

I några remissyttranden ha anförts betänkligheter mot förslaget av bl. a.

den anledningen att dess genomförande skulle komma att förorsaka extra

besvär och kostnader framför allt för personer, vilka äro bosatta i mera avlägset

belägna trakter av landet. Det synes icke böra komma ifråga att ålägga

sådana personer en ovillkorlig skyldighet att avlämna dödsbevis. Ej heller

finnes det enligt min mening tillräckliga skäl att ålägga landsbygdens befolkning

någon skyldighet att avlämna dödsbevis i de fall, då läkare icke

anlitats i samband med dödsfallet. För landsbygdens del torde således böra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

gälla, att avlämnande av dödsbevis skall vara obligatoriskt endast därest

läkare vårdat den avlidne under hans sista sjukdom eller biträtt vid förlossning,

varunder modern eller barnet avlidit, eller efter dödsfallet besiktigat

den avlidnes kropp. Enär det även i fortsättningen skall åligga sådan

läkare att kostnadsfritt utfärda dödsbevis, kommer genomförandet av en

dylik ordning icke att förorsaka allmänheten några extra kostnader.

Statistiska centralbyrån har i sitt yttrande erinrat om att det enligt sjukhusstadgan

åligger syssloman vid lasarett att till pastorsämbetet i orten översända

dödsbevis avseende å lasarettet avliden person. Likaså föreligger skyldighet

för vederbörande tjänsteman att till pastor översända dödsbevis

avseende person, som avlidit å annan likartad sjukvårdsinrättning eller å

sinnessjukhus. I 19 § folkbokföringsförordningen finnes emellertid icke något

stadgande som undantager efterlevande till den, som avlidit å sådan inrättning,

från skyldighet att avlämna dödsbevis. Vidare åligger det i vissa

fall polismyndighet att enligt 8 § kungörelsen den 16 december 1949 (nr

702) med vissa bestämmelser angående befolkningsstatistiken till pastor

översända dödsbevis. För de nu nämnda fallen bör en undantagsbestämmelse

införas av innehåll att skyldighet att avlämna dödsbevis icke skall

föreligga för efterlevande.

I övrigt har föreslagits att det för närvarande i 19 § förekommande uttrycket

»legitimerad läkare» skall ersättas av »läkare». Häremot har jag intet

att erinra.

Förslaget om att från folkbokföringsförordningen till allmänna läkarinstruktionen

överföra i förordningen förekommande stadganden om skyldighet

för läkare att i visst fall kostnadsfritt utfärda dödsbevis biträder jag.

Likaså biträder jag förslaget att ur förordningen utbryta stadgandet om hur

dödsbevis skall skrivas och ifyllas.

B. Anmälan om flyttning.

Gällande bestämmelser. Flyttning skall i princip anmälas ofördröjligen

och senast inom fjorton dagar efter det flyttningen skett. I 27 § folkbokföringsförordningen

ha meddelats vissa föreskrifter hur pastor skall förfara,

då han funnit anledning till antagande att en person flyttat till eller inom

församlingen men flyttningsanmälan ej avlämnats.

Utredningen. Utredningsmannen har föreslagit ändring av föreskrifterna

i 27 §, innebärande bl. a. att anmaningsförfarande enligt 63 § folkbokföringsförordningen

skulle få komma till användning i här avsedda fall.

Departementschefen.

Vad först beträffar frågan om tillskapandet av möjlighet för pastor att

tillgripa tvångsmedel gentemot personer, som underlåta att fullgöra sin an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

13

mälningsskyldighet, anser jag i likhet med statistiska centralbyrån, att anmaningsförfarande

enligt 63 § bör tillgripas allenast då konstaterad försummelse

föreligger. Har pastor vetskap om att en person flyttat till eller inom

församlingen torde i allmänhet sådant anmaningsförfarande böra tillgripas.

Pastor bör dock ha möjlighet att, där så finnes lämpligt, i stället använda

ett förfarande med föreläggande.

Beträffande de fall, där pastor endast har anledning antaga att en person

flyttat till eller inom församlingen synes mig lämpligt att pastor i första

hand förelägger vederbörande att inkomma med erforderliga uppgifter.

Enligt den nuvarande avfattningen av stadgandet i 27 § skall vederbörande

»inställa sig för pastor» för att lämna de upplysningar, som äro erforderliga

för bedömande av kyrkobokföringsfrågan. Ett krav på personlig inställelse

synes dock icke kunna upprätthållas, när pastor blott tror sig veta att vederbörande

skall kyrkobokföras i församlingen och han i anledning därav utfärdar

föreläggande.

till följd därav anmaningsförfarande, synes det däremot motiverat att alltjämt

kräva personlig inställelse.

Den av mig föreslagna omformuleringen av 27 § första stycket har föranlett

vissa ändringar även uti 10 § 2 mom., 26, 50 och 52 §§, 62 § 3 mom.

samt 63 §.

I 27 § andra stycket föreskrives för närvarande bl. a., att vederbörande

skall anmanas att uppvisa medborgarkort för sig och medföljande familjemedlemmar.

Jag kan icke finna skäl föreligga att författningstexten skall

belastas med föreskrifter av detta slag. I den mån särskilda upplysningar

anses böra givas i samband med ett föreläggande, synes detta böra framgå

av formuläret till föreläggande. Sådant formulär ävensom formulär till anmaning

synes mig böra fastställas av riksbyrån för folkbokföringen.

IV. Mantalsskrivningsförfarandet.

Departementschefen. Genom folkbokföringsförordningen regleras för närvarande

ett flertal detaljer angående bl. a. mantalsskrivningsförfarandet.

I direktiven till de folkbokföringssakkunniga uttalades bl. a., att den detaljreglering

av förfarandet, som vid folkbokföringsförordningens utarbetande

ansågs lämplig, kommit att i viss mån framstå såsom hinderlig då det gällt

att på ett praktiskt och lämpligt sätt komma till rätta med vissa organisatoriska

och tekniska frågor. Vid översynen borde därför övervägas, huruvida

icke en del detaljfrågor med fördel kunde utbrytas ur folkbokföringsförordningen

för att i stället regleras genom administrativ lagstiftning eller

genom riksbyråns avgöranden.

Det torde icke kunna råda mer än en mening om att mantalsskrivningsförfarandet

bör göras så enkelt som möjligt. Såsom i några remissyttranden

framhållits torde vissa möjligheter föreligga att redan nu genomföra eu

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

del förenklingar. I varje fall synes det lämpligt, att man under det pågående

utredningsarbetet äger möjlighet att söka sig fram på olika vägar för att

därigenom erhålla underlag för bedömande av hur det slutliga förfarandet

bör utformas. Bl. a. synes böra prövas det system för tryckning av mantalslängder,

varom länsstyrelsen i Stockholms län uttalat sig. Jag finner mig

med hänsyn härtill böra föreslå, att Kungl. Maj :t medgives rätt att utfärda

från folkbokföringsförordningen avvikande föreskrifter såvitt avser upprättande

av längder m. in. Stadgande härom har införts i 55 § 1 mom.

V. Det hos riksbyrån för folkbokföringen förda

dubblettaktregistret.

Gällande bestämmelser m. m. För envar i riket kyrkobokförd person skall

personakt finnas upprättad. För nyfödd upprättas sådan akt av vederbörande

pastor men för den, som invandrat i riket och blivit här bosatt, av riksbyrån

för folkbokföringen efter rekvisition av pastor. Enligt 60 § folkbokföringsförordningen

skall hos riksbyrån föras bl. a. dubblettaktregister, upptagande

— förutom personakter, vilka på grund av skada eller nötning ersatts

med nya — kopior av personakter som upprättats av riksbyrån. Sistnämnda

myndighet skall således, då personakt för invandrare upprättas,

skriva ut såväl ett huvudexemplar, vilket översändes till pastor, som en

kopia, vilken skall ingå i dubblettaktregistret.

Riksbyrån har i underdånig skrivelse den 5 oktober 1951 framhållit, att

det icke längre vore ur praktiska synpunkter erforderligt att föra ett av

personaktskopior bestående register. Den i 60 § folkbokföringsförordningen

härom intagna bestämmelsen syntes med hänsyn härtill böra utgå.

Enär den av riksbyrån föreslagna ändringen av 60 § folkbokföringsförordningen

skulle medföra en ur kostnads- och arbetssynpunkt avsevärd rationalisering

och då registret numera ej fyllde någon funktion, föreslår utredningsmannen

att bestämmelsen om att dubblettaktregister skall föras över

bl. a. invandrare måtte upphävas.

Departementschefen. Jag finner mig böra biträda utredningsmannens förslag

i denna del.

VI. Klagan och underställning m. m.

A. Delgivning av beslut i folkbokföringsmål.

Gällande bestämmelser och deras tillämpning. Enligt 74 § folkbokföringsförordningen

åligger det länsstyrelserna, domkapitlen och kammarrätten att

låta sina beslut i folkbokföringsmål, på sätt i 33 kap. rättegångsbalken stadgas

om delgivning genom rättens försorg, tillställas vederbörande. Närmare

bestämmelser angående sådan delgivning ha intagits i kungörelsen den 10

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

15

juli 1947 om delgivning i mål och ärenden vid domstol (delgivningskungörelsen).

Denna kungörelse gäller emellertid uttryckligen endast allmän domstol,

domstol i vattenmål, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol samt arbetsdomstolen.

Departementschefen. — — — Föreskrifterna i delgivningskungörelsen

äro av den art att de, med hänsyn till folkbokföringsmålens speciella karaktär,

icke lämpligen böra tillämpas vid delgivning av beslut i sådana mål. Det

synes mera ändamålsenligt att delgivningen verkställes under enklare men

ändock betryggande former.

Såsom allmän regel beträffande delgivning av beslut i folkbokföringsmål

bör därvid gälla att beslutet skall delgivas vederbörande genom dess översändande

i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Försändelsen synes

böra utkvitteras av adressaten personligen, något som även bör framgå såväl

av försändelsen som av mottagningsbeviset. Därest den person, med vilken

delgivning skall ske, icke kunnat anträffas eller översänd försändelse av

annan anledning icke blivit utlöst, bör beslutet anslås inom myndighetens

ämbetslokal; något kungörande av beslutet i allmänna tidningarna bör, enär

ett sådant förfaringssätt i dessa fall saknar varje praktisk betydelse, icke

komma i fråga. Lämpligt torde dock vara, att vederbörande under sin senast

kända adress i vanligt brev tillställes ett meddelande om att beslutet anslagits.

Härjämte bör i folkbokföringsförordningen stadgas att i övrigt rättegångsbalkens

regler om delgivning i tillämpliga delar skola gälla.

B. Verkställighet av beslut i folkbokföringsmål.

Gällande bestämmelser. I 66 § 1 mom. och 74 § andra stycket folkbokföringsförordningen

meddelas bestämmelser av innehåll att vissa åtgärder

icke må företagas eller beslut verkställas förrän lagakraftägande beslut föreligger

i ärendet.

Departementschefen. Av de utredningar som föreligga i ämnet synes framgå,

att avsevärda olägenheter äro förenade med att beslut i folkbokföringsmål

icke kunna gå i verkställighet förrän de vunnit laga kraft. De vid två

olika tillfällen i denna fråga avgivna remissyttrandena giva ytterligare

belägg för att av praktiska skäl en ändring är påkallad. Jag finner mig

med hänsyn härtill böra i princip biträda utredningsmannens ändringsförslag

vad beträffar verkställighet av länsstyrelses beslut i folkbokföringsmål.

I likhet med besvärssakkunniga och på de av dem anförda skälen

anser jag emellertid att den ändringen bör vidtagas i utredningsmannens författningsförslag,

att folkbokföringsförordningen kommer att innehålla en

uttrycklig föreskrift om att de ifrågavarande besluten skola omedelbart

verkställas. Vidare bör, såsom länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslagit, ett

stadgande införas att länsstyrelse må kunna förordna att beslutet icke skall

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23.

gå i omedelbar verkställighet. De av detta mitt ståndpunktstagande föranledda

författningsbestämmelserna ha införts i 68 § 1 mom.

Utredningsmannen har föreslagit att jämväl domkapitlets beslut

i folkbokföringsmål skola gå i omedelbar verkställighet. Såsom motiv härför

har anförts lämpligheten av att likartade bestämmelser gällde i fråga

om alla mål, som handläggas i enlighet med folkbokföringsförordningens

föreskrifter. Enär det nuvarande systemet, såvitt kunnat konstateras, icke

medför några olägenheter i nu ifrågavarande ärenden, synes icke anledning

föreligga att på denna punkt frångå huvudprincipen att meddelade beslut

skola före verkställandet ha vunnit laga kraft. Jag finner mig sålunda

icke kunna tillstyrka förslaget i denna del.

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 29 april 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Holinbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Ivar Nilzon och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson i

Dunker, Åhman, Levin, Jansson i Hällefors, Andersson i Ryggestad och Nilsson

i Bästekille.

527524. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföring sför ordning en den 28 juni 1946 a1 i texten