Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbggden. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219 av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén in. fl.
1952-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1952:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbggden. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219 av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén in. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
1
Nr 25.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för
ägogränsbestämning å landsbggden.
Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219
av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén
in. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte,
eventuellt efter inhämtande av yttrande från fastighetsbildningssakkunniga,
för sin del besluta om sådan ändring av jorddelningslagen, att den för städerna
m. fl. orter gällande regeln, att av samtliga sakägare godkänd eller
eljest oklandrad gränsbestämning genom lagakr af tvinnandet blir att anse
som rättskraftig, utsträckes till att omfatta även de delar av riket, där den
för närvarande ej får tillämpas».
Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa
till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen stadgar
inhämtat yttranden från lantmäteristyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga.
Gällande bestämmelser.
Enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet kan gränsbestämning
äga rum i samband med laga skifte, ägoutbyte och avstyckning
eller såsom fristående förrättning.
Sedan förrättning enligt jorddelningslagen avslutats, skall, oavsett huruvida
talan mot förrättningen fullföljes eller ej, i viss ordning prövas om förrättningen
är lagligen beskaffad. Bestämmelser om dylik fastställelseprövning
meddelas i 21 kap. De myndigheter som ha att verkställa fastställelseprövningen
äro för olika fall ägodelningsrätt, ägodelningsdomare och överlantmätare.
Ägodelningsrätten har att företaga prövningen i fråga om förrättning,
mot vilken talan fullföljts. Enligt 42 § i 21 kap. gäller nämligen,
att ägodelningsrätten, när besvär över förrättning anförts, skall pröva förrättningen
till alla delar, även om anmärkning mot förrättningen blott gjorts
i viss del. Ägodelningsrätten skall därjämte, som beröres i det följande, pröva
förrättning, som av ägodelningsdomaren eller överlantmätaren hänskjutits
till dess prövning. I fråga om icke överklagade förrättningar är huvudregeln,
att fastställelseprövningen skall verkställas av ägodelningsdomaren
(43 § andra stycket). Förrättning som enbart avser avstyckning, vilken ej
beror av sammanläggning, samt i sammanhang med avstyckningen verk1
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 25.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
ställd gränsbestämning prövas emellertid av överlantmätaren (43 § tredje
stycket). Såväl ägodelningsdomarens som överlantmätarens befogenheter
med avseende å prövningen äro emellertid på visst sätt inskränkta. De äga
endast på vissa villkor fastställa förrättningen. Villkoren äro, att anledning
ej förekommer till annat än att förrättningen är lagligen beskaffad, att länsstyrelsen,
lantbruksnämnden, byggnadsnämnden eller, i fall då prövningen
verkställes av ägodelningsdomaren, överlantmätaren icke framställt erinran
mot förrättningen samt att, i fråga om avstyckning som beror av sammanläggning,
förordnande tillika gives om sammanläggningen. Äro förhållandena
ej sådana att förrättningen enligt nu angivna regler kan fastställas,
skall frågan om fastställelse hänskjutas till ägodelningsrättens prövning
(43 §). Förrättning, i fråga om vilken prövningen tillkommer annan myndighet
än överlantmätaren, skall i första hand granskas av denne, som har
att avgiva yttrande i ärendet till fastställelsemyndigheten. Yttrandet skall
även innehålla redogörelse för verkställd teknisk granskning av förrättningen
(28 och 43 §§). I övrigt reglerar ej jorddelningslagen närmare, i vilka
hänseenden granskning av förrättning skall ske i samband med fastställelseprövningen.
I princip torde lagens innebörd vara, att förrättningens laglighet
i alla hänseenden skall kontrolleras.
I allmänhet kan fastställelseprövningen av en förrättning ej ske förrän
efter besvärstidens utgång. Besvärstiden är i regel trettio dagar, i vissa fall
fyrtiofem dagar. I 21 kap. 22 § andra stycket stadgas emellertid beträffande
avstyckningsförrättning, att därest avstyckningen vid förrättningens avslutande
godkänts av samtliga sakägare genom påskrift å protokollet, talan
mot förrättningen sedermera icke får föras. I fråga om avstyckning, som
blivit på angivet sätt godkänd, kan enligt 43 § sista stycket fastställelseprövningen
företagas utan att den för avstyckning stadgade besvärstiden gått till
ända.
Enligt de bestämmelser, som i 2 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad meddelas om tomtmätning och gränsbestämning, förekommer
ej någon särskild fastställelseprövning av dylik förrättning. Utlåtandet
över förrättningen står fast, därest sakägarna skriftligen godkänt densamma
eller besvärstiden (tjugu dagar) gått till ända utan att besvär blivit
anförda (2 kap. 10 §).
Fastighetsbildningssakkunnigas promemoria den 12 oktober 1951.
Fastighetsbildningssakkunniga — vilka tillkallats i anledning av riksdagens
hemställan i skrivelse 1938: 234 — ha under senare år framlagt förslag
om ett flertal partiella ändringar i jorddelningslagstiftningen i syfte att
förenkla och förbilliga förfarandet vid jorddelningsförrättningar. Bl. a. ha
de sakkunniga i överensstämmelse med önskemål från riksdagens sida (jfr
statsutskottets utlåtande 1949: 143 p. 24 s. 71) upptagit frågan om möjligheterna
att förenkla den prövning av förrättningarna, som sker i samband
med fastställelsen. I en till chefen för justitiedepartementet den 12 oktober
1951 avgiven promemoria med förslag till lag angående ändring i jorddel
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
3
ningslagen m. m. ha de sakkunniga framlagt vissa förslag i syfte att förenkla
fastställelseprövningen. De sakkunniga uttala i promemorian, alt av
de sakkunniga verkställd utredning givit starkt stöd åt uppfattningen, att
systemet med en i detalj gående efterhandskontroll — som tidigare kunde
ha varit befogat — under numera rådande förhållanden icke längre vore
behövligt såsom skydd för rättssäkerheten. Frekvensen av väsentliga fel i
förrättningarna vore ringa och kunde antagas komma att ytterligare avsevärt
minskas. Möjlighet funnes därjämte att genom lämpliga föreskrifter
i fråga om förrättningsarbetets organisation och utförande vinna ökade
garantier för rättssäkerheten redan på förrättningsstadiet. Enligt det av de
sakkunniga framlagda förslaget skall den s. k. tekniska granskningen
i allmänhet kunna så gott som helt underlåtas och den formella granskningen
begränsas till en kontroll av att vissa grundläggande formföreskrifter
iakttagits. Den egentliga eftergranskningen skulle alltså avse de jordpolitiska
och planpolitiska momenten. Därjämte har föreslagits en koncentration
av fastställelseprövningen därigenom att den på ägodelningsdomaren
för närvarande beträffande vissa slag av förrättningar ankommande
prövningen skulle — med undantag för förrättningar som bero av sammanläggning
— överflyttas på överlantmätaren. De sakkunniga ha ansett
att man genom de nämnda partiella reformerna skulle vinna väsentlig förkortning
av tiden för ärendenas behandling och avsevärd besparing av
arbetskraft inom lantmäteriorganisationen.
De i promemorian framlagda förslagen rörande fastställelseprövningen
grunda sig på en år 1950 verkställd undersökning rörande frekvensen av
ändringar i förrättningar på grund av föreskrift av domstol. I detta undersökningsmaterial,
vilket redovisas i promemorian, ingick även ett stort antal
gränsbestämningsförrättningar (2 126 st.). Utredningen visade, att mycket
få av dessa gränsbestämningar återförvisats eller undanröjts på grund av
brister i formellt eller tekniskt avseende (28 st.) eller på grund av brister i
det materiella resultatet (19 st.). Därjämte må nämnas, att endast en
mindre del av dessa ändringar hade föranletts av besvär av sakägare.
De sakkunniga ha i den skrivelse, med vilken den ifrågavarande promemorian
överlämnats till departementschefen, meddelat, att såvitt nu kunde
bedömas de sakkunnigas arbete med partiella reformer vore avslutat. Det
i promemorian framlagda lagförslaget har varit föremål för remissbehandling
och är för närvarande föremål för övervägande i justitiedepartementet.
Remissyttrandena.
Såsom ovan nämnts ha yttranden över motionerna inhämtats från lantmäteristyrelsen
och fastighetsbildningssakkunniga. Lantmäteristyrelsen
tillstyrker en reform i det i motionerna angivna syftet. Ej heller 1''astighetsbildningssakunniga
motsätta sig det i motionerna framlagda förslaget.
Båda remissinstanserna anse dock att en reform i frågan bör föregås av
sedvanligt utredningsförfarande. En av fastighetsbildningssakkunniga, häradshövdingen
Odencrants, anser anledning saknas att nu upptaga frågan
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
om slopande av fastställelseförfarandet beträffande gränsbestämningar i
allmänhet.
Lantmäteristyrelscn anför i sitt yttrande, att styrelsen med stöd av fastighetsbildningssakkunnigas
utredning och sin allmänna erfarenhet av
dessa frågor ansåge sig kunna uttala, att i och för sig några nämnvärda
betänkligheter icke mötte mot att oklandrade gränsbestämningsförrättningar
vunne rättskraft utan efterföljande överprövning. Avgörande för
huruvida en partiell ändring i jorddelningslagen i detta syfte borde företagas
nu eller anstå till den slutliga revisionen av hela jorddelningslagstiftningen
vore då närmast, vilken tidsvinst för sakägare och arbetsbesparing
för jorddelningsmyndigheterna som härigenom kunde vinnas. Rörande
denna fråga anför styrelsen följande.
I motionerna föreslagna förenklingar ha endast betydelse i de fall, då
besvär över gränsbestämning icke anföres. Anföres besvär, skall ärendet
handläggas enligt gällande regler.
Inom lantmäteriets distriktsorganisation avslutas årligen omkring 900
fristående gränsbestämningsförrättningar. Vidare företagas gränsbestämningsåtgärder
i samband med andra förrättningar, främst laga skiften, där
bestämning av skifteslagets gränser är obligatorisk, samt ägoutbyten och
avstyckningar. Antalet gränsbestämningsåtgärder i samband med laga
skiften, ägoutbyten och avstyckningar torde kunna uppskattas vara minst
lika stort, sannolikt något större än de fristående gränsbestämningarna.
Tidsfaktorn torde för sakägare i allmänhet ha största betydelsen vid nybildning
av7 fastigheter. I jämförelse härmed har den tid, som åtgår för fastställd
seprövning av gränsbestämning, ringa betydelse. Sker gränsbestämning
i samband med fastighetsbildningsåtgärd, torde sakägarna i regel icke
ha något intresse av alt få gränsbestämningen slutgiltigt avgjord tidigare
än fastighetsbildningsåtgärden.
Den tid, som nu genomsnittligt förflyter från det gränsbestämning avslutats
till dess den fastställts, varierar avsevärt från fall till fall och torde
främst vara beroende av arbetsförhållandena hos vederbörande ägodelningsdomare.
Enligt en år 1950 verkställd stickprovsundersökning skulle
fastställelseprövningen av gränsbestämning genomsnittligt taga en tid av
drygt tre månader. I enstaka fall har den uppgivits taga betydligt längre
tid.
Genomföres fastighetsbildningssakkunnigas i promemorian den 12 oktober
1951 framlagda förslag reduceras emellertid denna tidsutdräkt avsevärt.
De sakkunniga ha nämligen föreslagit dels att den på ägodelningsdomaren
för närvarande ankommande fastställelseprövningen av jorddelningsförrättningar
med visst undantag överflyttas på överlantmätaren, dels
att den på överlantmätaren nu ankommande tekniska och formella granskningen
av förrättningar före fastställelse inskränkes väsentligt. Båda dessa
reformer ha full effekt i fråga om sådana gränsbestämningar, som avses i
motionerna. En gränsbestämning, som lämnats oklandrad, bör sedan de
av fastighetsbildningssakkunniga föreslagna reformerna genomförts, regelmässigt
kunna fastställas av överlantmätaren redan inom en eller högst
två veckor, efter det akten inkommit till länskontoret. Tidsvinsten för sakägarna,
om oklandrad gränsbestämning vunne laga kraft vid besvärstidens
utgång, torde sålunda bli ringa. En något större tidsvinst skulle uppstå,
om motionärernas förslag, att talan icke får föras mot en av vederbörande
sakägare godkänd gränsbestämning, genomfördes. Härigenom skulle bl. a.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
5
den fördelen vinnas, att en brådskande avstyckningsförrättning, som godkänts
av sakägarna, icke skulle försenas av att gränsbestämning måst företagas
i samband med avstyckningsförrättningen i de fall då även gränsbestämningen
godkänts av därav berörda sakägare. Denna fråga uppmärksammades
i fastighetsbildningssakkunnigas betänkande år 1944, vari föreslogs
att talan mot förrättning för gränsbestämning eller ägoutbyte icke
finge föras, sedan förrättningen blivit godkänd av samtliga sakägare (SOU
1944:46 s. 27). Detta förslag har dock icke föranlett lagstiftningsåtgärd.
Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, att det väsentliga i de syften, motionärerna
velat tillgodose, vunnes redan om fastighetsbildningssakkunnigas
nu föreliggande förslag genomfördes. I enstaka fall, huvudsakligen vid
gränsbestämning i samband med avstyckning, kunde emellertid den ytterligare
förenkling, som föreslagits i motionerna, medföra eu för sakägarna
värdefull tidsvinst. Samma tidsvinst hade kunnat åstadkommas, om
fastighetsbildningssakkunnigas förslag år 1944 genomförts. — För jorddelningsmyndigheterna
skulle vinsten av att motionärernas förslag genomfördes
huvudsakligen bli av rent expeditionell art, i det vissa försändelser
från förrättningsman till överlantmätare och vice versa bortfölle.
Styrelsen tillägger emellertid, att motionerna torde böra bedömas även
ur andra synpunkter, och anför härom:
Styrelsen vill i princip ansluta sig till uppfattningen, att gränsbestämningsförfarandet
i möjligaste mån böra vara enhetligt för stad och för landet.
Särskilt sedan åtskilliga städer och samhällen genom de senare årens
utveckling kommit att innehålla vidsträckta landsbygdsområden, som icke
under överskådlig tid komma att tagas i anspråk för samhällsmässig bebyggelse,
synes det oegentligt att gränsbestämningar inom geografiskt sett
likadana områden handläggas efter olika regler beroende på om förrättningsobjekten
äro belägna inom stads administrativa gränser eller ej. Motionärerna
åsyfta dock i detta hänseende endast att undanröja en av skillnaderna
mellan gränsbestämning enligt fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen.
Den i och för sig önskvärda enhetligheten i rättsreglerna
vinnes sålunda icke vid bifall till motionerna och torde för övrigt heller
icke lämpligen böra åstadkommas genom eu partiell reform.
Arbetet med den slutliga revisionen av jorddelningslagstiftningen pågår
nu i snabb takt. Inom vissa områden av den nya lagen har utredningsarbetet
fortskridit så långt att vissa grundläggande frågor kunna överblickas.
Såvitt styrelsen, som nära samarbetar med fastighetsbildningssakkunniga,
kunnat finna, torde redan nu kunna sägas, att fastighetsbestämmande
åtgärder — däribland gränsbestämning — enligt den kommande lagen
icke behöva underkastas någon obligatorisk fastställelseprövning, om icke
besvär anföras. En partiell reform i enlighet med motionerna synes därför
icke komma att föregripa kommande lagstiftning på området. Det torde
vidare vara av visst intresse att erhålla större erfarenhet av lagakraftvinnandc
jorddelningsförrättningar i praktiken.
Styrelsen anser, att en utredning i ämnet lämpligen kunde utföras av
fastighetsbildningssakkunniga, vilka borde framlägga sill förslag i ämnet
så tidigt att det kunde behandlas samtidigt med de av de sakkunniga i
promemorian den 12 oktober 1951 framlagda förslagen.
Fastighetsbildningssakkunniga redogöra i sitt yttrande till en början för
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
skälen till alt de sakkunniga i promemorian den 12 oktober 1951 ej framlagt
förslag om avskaffande av fastställelseprövningen beträffande gränsbestämningar.
De sakkunniga anföra:
De skäl, som---kunna anföras mot att genom en partiell reform
helt avskaffa fastställelsesystemet, kunna ej anses tillämpliga beträffande
gränsbestämning. Någon jordpolitisk eller planpolitisk prövning blir här ej
aktuell, och en reform, som enbart avsåge gränsbestämning, torde kunna
ske utan alltför vidlyftiga lagändringar. Enligt de sakkunnigas mening
skulle man ej heller ur rättssäkerhetssynpunkt ha anledning att motsätta
sig en dylik reform. När de sakkunniga detta oaktat ej ansett sig böra framlägga
förslag därom, ha emellertid vissa andra synpunkter varit avgörande.
Som förut berörts måste hela den stora frågan om fastställelsesystemets
eventuella avskaffande förutsättningslöst övervägas vid den allmänna revisionen
av jorddelningslagstiftningen. De sakkunniga ha för sin del funnit
det naturligt, att denna fråga skulle lösas i ett sammanhang för alla slag
av förrättningar. Ett avskaffande av fastställelsen enbart för gränsbestämningarnas
del skulle därjämte enligt de sakkunnigas bedömande få mycket
liten praktisk betydelse. Om de sakkunnigas förslag den 12 oktober 1951 genomföras,
kommer den i fråga om gränsbestämning erforderliga granskningen
att i regel kunna inskränkas till en ytterst enkel kontroll av att sakägarna
beretts tillfälle bevaka sin rätt vid förrättningen. Vidare är att märka att
måhända flertalet gränsbestämningar ske i samband med andra förrättningar,
vilka skola undergå fastställelseprövning. Någon nämnvärd besparing
av arbetskraft inom lantmäteriet skulle därför ej vinnas genom att
fastställelse av gränsbestämning helt och hållet slopades.
Beträffande möjligheterna att genom den i motionerna föreslagna reformen
få till stånd ett snabbare förfarande anföra fastighetsbildningssakkunniga:
Motionärerna
synas med sitt förslag i främsta rummet ha åsyftat att i
sakägarnas intresse få till stånd ett snabbare förfarande. Även i detta hänseende
torde emellertid verkan av reformen bli tämligen ringa. Beträffande
de mest brådskande fallen, nämligen då gränsbestämning sker i samband
med avstyckning, gäller sålunda, att gränsbestämningen skall avslutas samtidigt
med avstyckningen, varför fastställelseprövningen kan ske i ett sammanhang.
I dessa fall bleve det ingen tidsvinst alls genom den ifrågasatta
ändringen. Motsvarande gäller i fråga om kombinationen ägoutbyte och
gränsbestämning. När gränsbestämning sker under laga skifte, är visserligen
gränsbestämningen formellt en s. k. preliminärfråga, d. v. s. den skall
vara slutligen avgjord innan skiftet fullbordas. I dessa relativt fåtaliga falt
skulle ett slopande av fastställelseprövningen beträffande gränsbestämning
kunna medföra vissa fördelar genom att skiftesförfarandet ej behövde avbrytas
i avbidan på prövning av gränsbestämningen. I praktiken torde emellertid
ganska allmänt förfaras så, att när gränsfrågan ej är tvistig, gränsbestämningen
ej avslutas förrän i samband med skiftets avslutande. Det blir
då även här ett gemensamt fastställelseförfarande. För de fall, då gränsbestämning
sker såsom särskild förrättning, torde den fördröjning av ärendet,
som orsakas av fastställelseproceduren, till största delen undanröjas,
om förslaget att helt överflytta prövningen på överlantmätaren samt minska
prövningens omfattning genomföres.
Ehuru de sakkunniga sålunda anse, att man ur förenklingssynpunkt ej
hade så mycket att vinna genom att helt slopa fastställelseprövningen be
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25. 7
träffande gränsbestämning, skulle emellertid reformen enligt de sakkunnigas
mening kunna genomföras utan våda för rättssäkerheten, och några
lagtekniska hinder mot ändringen syntes ej föreligga. För de sakkunnigas
vidkommande skulle reformen ej heller föregripa ställningstagandet till
fastställelsefrågan i övrigt.
Beträffande den i motionerna föreslagna ändringen, att samtliga sakägares
godkännande av avslutad gränsbestämning skulle tillerkännas samma
verkan som i motsvarande hänseende gäller beträffande avstyckning, anföra
de sakkunniga, att särskilt i de fall, då gränsbestämning skedde i samband
med avstyckning, som godkändes av sakägarna, denna ändring otvivelaktigt
skulle kunna medföra en tidsvinst av viss betydelse. Detta gällde
alldeles oberoende av om fastställelsen slopades. Några olägenheter av den
föreslagna anordningen syntes icke vara att befara. Densamma skulle dock
få en begränsad betydelse, då samtliga sakägare ingalunda alltid vore närvarande
vid förrättnings avslutande. De sakkunniga ha emellertid ej heller
motsatt sig denna reform.
I likhet med lantmäteristyrelsen anse fastighetsbildningssakkunniga, att
ett eventuellt reformförslag i här avhandlade frågor lämpligen syntes böra
anslutas till de sakkunnigas den 12 oktober 1951 avgivna förslag.
Häradshövdingen Odencrants anför i sitt särskilda yttrande, att då —
såsom av de sakkunnigas flertal framhållits — praktiskt taget intet skulle
vinnas genom att slopa fastställelseförfarandet beträffande gränsbestämningar
i allmänhet, anledning saknades att nu upptaga denna fråga, som i
stället framdeles borde behandlas i sammanhang med frågan om hela fastställelsesystemets
eventuella avskaffande. I fråga om förslaget att sakägares
godkännande av avslutad gränsbestämning skulle tillerkännas samma verkan
som i motsvarande hänseende gäller beträffande avstyckning är han
däremot ense med övriga ledamöter.
Utskottet.
Under senare år har på grundval av förslag, som framlagts av fastighetsbildningssakkunniga,
ett flertal partiella ändringar i jorddelningslagstiftningen
successivt genomförts. Såsom ett sista led i arbetet på partiell reformering
av jorddelningslagen ha de sakkunniga i oktober 1951 avgivit ett förslag,
som bl. a. avser genomförande av en förenklad ordning för fastställelseprövningen.
Förslaget innebär i denna del, att granskningen i samband
med fastställelseprövningen i huvudsak skall inskränkas till de jordpolitiska
och planpolitiska momenten ävensom att den på ägodelningsdomaren
ankommande prövningen med visst undantag skall överflyttas på överlantmätaren.
Förslaget har varit föremål för remissbehandling, och proposition
i ämnet torde vara att vänta till nästa års riksdag.
I motionerna har hemställts, att man beträffande gränsbestämningar skall
gå ett steg längre än fastighetsbildningssakkunnigas förslag och helt utesluta
fastställelseprövningen. Denna förenklade ordning för gränsbestäm
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.
ningsförrättningar tillämpas redan inom de områden, där lagen om fastighetsbildning
i stad är gällande.
Såsom anförts i de av lantmäteristyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga
över motionerna avgivna yttrandena blir visserligen vinsten av ett genomförande
av motionärernas förslag relativt begränsad. Vissa skäl tala
även för att frågan om avveckling av fastställelseprövningen vid gränsbestämningar
upptages i samband med den allmänna revisionen av jorddelningslagstiftningen,
vid vilken fastställelsesystemet i hela dess vidd kommer
att prövas. Å andra sidan är det enligt utskottets mening angeläget, att
varje möjlig åtgärd i förenklings- och rationaliseringssyfte med det snaraste
vidtages inom jorddelningsväsendet. Då det i de båda yttrandena vitsordats,
att det i motionerna framlagda förslaget redan nu bör kunna utan olägenheter
i lagstiftningstekniska och andra hänseenden genomföras, vill utskottet
därför i anledning av motionerna tillstyrka, att i samband med behandlingen
av fastighetsbildningssakkunnigas i oktober 1951 avgivna förslag även
prövas, huruvida fastställelseprövningen vid gränsbestämningsförrättningar
kan helt avskaffas. Då frågan ej synes kräva någon vidlyftigare utredning,
förutsätter utskottet, att en omarbetning av förslaget i denna riktning ej
skall behöva föranleda dröjsmål med dess framläggande för riksdagen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,
I: 219 och II: 292, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning
om sådan ändring av jorddelningslagen, att gränsbestämning
blir gällande utan fastställelseprövning, samt framläggande
för riksdagen av det förslag, vartill utredningen
kan föranleda.
Stockholm den 13 maj 1952.
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Pålsson* och Boo;
från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson
i Dunker, Åhman, Levin, Jansson i Hällefors, Andersson i Ryggestad och
Nilsson i Bästekille.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
521320
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:364 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbygden. a1 i texten