Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbggden. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219 av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén in. fl.

1952-05-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbggden. Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219 av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för

ägogränsbestämning å landsbggden.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren nr 219

av herr Pålsson m. fl. och inom andra kammaren nr 292 av herr Widén

in. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte,

eventuellt efter inhämtande av yttrande från fastighetsbildningssakkunniga,

för sin del besluta om sådan ändring av jorddelningslagen, att den för städerna

m. fl. orter gällande regeln, att av samtliga sakägare godkänd eller

eljest oklandrad gränsbestämning genom lagakr af tvinnandet blir att anse

som rättskraftig, utsträckes till att omfatta även de delar av riket, där den

för närvarande ej får tillämpas».

Beträffande motiveringen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen stadgar

inhämtat yttranden från lantmäteristyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga.

Gällande bestämmelser.

Enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet kan gränsbestämning

äga rum i samband med laga skifte, ägoutbyte och avstyckning

eller såsom fristående förrättning.

Sedan förrättning enligt jorddelningslagen avslutats, skall, oavsett huruvida

talan mot förrättningen fullföljes eller ej, i viss ordning prövas om förrättningen

är lagligen beskaffad. Bestämmelser om dylik fastställelseprövning

meddelas i 21 kap. De myndigheter som ha att verkställa fastställelseprövningen

äro för olika fall ägodelningsrätt, ägodelningsdomare och överlantmätare.

Ägodelningsrätten har att företaga prövningen i fråga om förrättning,

mot vilken talan fullföljts. Enligt 42 § i 21 kap. gäller nämligen,

att ägodelningsrätten, när besvär över förrättning anförts, skall pröva förrättningen

till alla delar, även om anmärkning mot förrättningen blott gjorts

i viss del. Ägodelningsrätten skall därjämte, som beröres i det följande, pröva

förrättning, som av ägodelningsdomaren eller överlantmätaren hänskjutits

till dess prövning. I fråga om icke överklagade förrättningar är huvudregeln,

att fastställelseprövningen skall verkställas av ägodelningsdomaren

(43 § andra stycket). Förrättning som enbart avser avstyckning, vilken ej

beror av sammanläggning, samt i sammanhang med avstyckningen verk1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

ställd gränsbestämning prövas emellertid av överlantmätaren (43 § tredje

stycket). Såväl ägodelningsdomarens som överlantmätarens befogenheter

med avseende å prövningen äro emellertid på visst sätt inskränkta. De äga

endast på vissa villkor fastställa förrättningen. Villkoren äro, att anledning

ej förekommer till annat än att förrättningen är lagligen beskaffad, att länsstyrelsen,

lantbruksnämnden, byggnadsnämnden eller, i fall då prövningen

verkställes av ägodelningsdomaren, överlantmätaren icke framställt erinran

mot förrättningen samt att, i fråga om avstyckning som beror av sammanläggning,

förordnande tillika gives om sammanläggningen. Äro förhållandena

ej sådana att förrättningen enligt nu angivna regler kan fastställas,

skall frågan om fastställelse hänskjutas till ägodelningsrättens prövning

(43 §). Förrättning, i fråga om vilken prövningen tillkommer annan myndighet

än överlantmätaren, skall i första hand granskas av denne, som har

att avgiva yttrande i ärendet till fastställelsemyndigheten. Yttrandet skall

även innehålla redogörelse för verkställd teknisk granskning av förrättningen

(28 och 43 §§). I övrigt reglerar ej jorddelningslagen närmare, i vilka

hänseenden granskning av förrättning skall ske i samband med fastställelseprövningen.

I princip torde lagens innebörd vara, att förrättningens laglighet

i alla hänseenden skall kontrolleras.

I allmänhet kan fastställelseprövningen av en förrättning ej ske förrän

efter besvärstidens utgång. Besvärstiden är i regel trettio dagar, i vissa fall

fyrtiofem dagar. I 21 kap. 22 § andra stycket stadgas emellertid beträffande

avstyckningsförrättning, att därest avstyckningen vid förrättningens avslutande

godkänts av samtliga sakägare genom påskrift å protokollet, talan

mot förrättningen sedermera icke får föras. I fråga om avstyckning, som

blivit på angivet sätt godkänd, kan enligt 43 § sista stycket fastställelseprövningen

företagas utan att den för avstyckning stadgade besvärstiden gått till

ända.

Enligt de bestämmelser, som i 2 kap. lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad meddelas om tomtmätning och gränsbestämning, förekommer

ej någon särskild fastställelseprövning av dylik förrättning. Utlåtandet

över förrättningen står fast, därest sakägarna skriftligen godkänt densamma

eller besvärstiden (tjugu dagar) gått till ända utan att besvär blivit

anförda (2 kap. 10 §).

Fastighetsbildningssakkunnigas promemoria den 12 oktober 1951.

Fastighetsbildningssakkunniga — vilka tillkallats i anledning av riksdagens

hemställan i skrivelse 1938: 234 — ha under senare år framlagt förslag

om ett flertal partiella ändringar i jorddelningslagstiftningen i syfte att

förenkla och förbilliga förfarandet vid jorddelningsförrättningar. Bl. a. ha

de sakkunniga i överensstämmelse med önskemål från riksdagens sida (jfr

statsutskottets utlåtande 1949: 143 p. 24 s. 71) upptagit frågan om möjligheterna

att förenkla den prövning av förrättningarna, som sker i samband

med fastställelsen. I en till chefen för justitiedepartementet den 12 oktober

1951 avgiven promemoria med förslag till lag angående ändring i jorddel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

3

ningslagen m. m. ha de sakkunniga framlagt vissa förslag i syfte att förenkla

fastställelseprövningen. De sakkunniga uttala i promemorian, alt av

de sakkunniga verkställd utredning givit starkt stöd åt uppfattningen, att

systemet med en i detalj gående efterhandskontroll — som tidigare kunde

ha varit befogat — under numera rådande förhållanden icke längre vore

behövligt såsom skydd för rättssäkerheten. Frekvensen av väsentliga fel i

förrättningarna vore ringa och kunde antagas komma att ytterligare avsevärt

minskas. Möjlighet funnes därjämte att genom lämpliga föreskrifter

i fråga om förrättningsarbetets organisation och utförande vinna ökade

garantier för rättssäkerheten redan på förrättningsstadiet. Enligt det av de

sakkunniga framlagda förslaget skall den s. k. tekniska granskningen

i allmänhet kunna så gott som helt underlåtas och den formella granskningen

begränsas till en kontroll av att vissa grundläggande formföreskrifter

iakttagits. Den egentliga eftergranskningen skulle alltså avse de jordpolitiska

och planpolitiska momenten. Därjämte har föreslagits en koncentration

av fastställelseprövningen därigenom att den på ägodelningsdomaren

för närvarande beträffande vissa slag av förrättningar ankommande

prövningen skulle — med undantag för förrättningar som bero av sammanläggning

— överflyttas på överlantmätaren. De sakkunniga ha ansett

att man genom de nämnda partiella reformerna skulle vinna väsentlig förkortning

av tiden för ärendenas behandling och avsevärd besparing av

arbetskraft inom lantmäteriorganisationen.

De i promemorian framlagda förslagen rörande fastställelseprövningen

grunda sig på en år 1950 verkställd undersökning rörande frekvensen av

ändringar i förrättningar på grund av föreskrift av domstol. I detta undersökningsmaterial,

vilket redovisas i promemorian, ingick även ett stort antal

gränsbestämningsförrättningar (2 126 st.). Utredningen visade, att mycket

få av dessa gränsbestämningar återförvisats eller undanröjts på grund av

brister i formellt eller tekniskt avseende (28 st.) eller på grund av brister i

det materiella resultatet (19 st.). Därjämte må nämnas, att endast en

mindre del av dessa ändringar hade föranletts av besvär av sakägare.

De sakkunniga ha i den skrivelse, med vilken den ifrågavarande promemorian

överlämnats till departementschefen, meddelat, att såvitt nu kunde

bedömas de sakkunnigas arbete med partiella reformer vore avslutat. Det

i promemorian framlagda lagförslaget har varit föremål för remissbehandling

och är för närvarande föremål för övervägande i justitiedepartementet.

Remissyttrandena.

Såsom ovan nämnts ha yttranden över motionerna inhämtats från lantmäteristyrelsen

och fastighetsbildningssakkunniga. Lantmäteristyrelsen

tillstyrker en reform i det i motionerna angivna syftet. Ej heller 1''astighetsbildningssakunniga

motsätta sig det i motionerna framlagda förslaget.

Båda remissinstanserna anse dock att en reform i frågan bör föregås av

sedvanligt utredningsförfarande. En av fastighetsbildningssakkunniga, häradshövdingen

Odencrants, anser anledning saknas att nu upptaga frågan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

om slopande av fastställelseförfarandet beträffande gränsbestämningar i

allmänhet.

Lantmäteristyrelscn anför i sitt yttrande, att styrelsen med stöd av fastighetsbildningssakkunnigas

utredning och sin allmänna erfarenhet av

dessa frågor ansåge sig kunna uttala, att i och för sig några nämnvärda

betänkligheter icke mötte mot att oklandrade gränsbestämningsförrättningar

vunne rättskraft utan efterföljande överprövning. Avgörande för

huruvida en partiell ändring i jorddelningslagen i detta syfte borde företagas

nu eller anstå till den slutliga revisionen av hela jorddelningslagstiftningen

vore då närmast, vilken tidsvinst för sakägare och arbetsbesparing

för jorddelningsmyndigheterna som härigenom kunde vinnas. Rörande

denna fråga anför styrelsen följande.

I motionerna föreslagna förenklingar ha endast betydelse i de fall, då

besvär över gränsbestämning icke anföres. Anföres besvär, skall ärendet

handläggas enligt gällande regler.

Inom lantmäteriets distriktsorganisation avslutas årligen omkring 900

fristående gränsbestämningsförrättningar. Vidare företagas gränsbestämningsåtgärder

i samband med andra förrättningar, främst laga skiften, där

bestämning av skifteslagets gränser är obligatorisk, samt ägoutbyten och

avstyckningar. Antalet gränsbestämningsåtgärder i samband med laga

skiften, ägoutbyten och avstyckningar torde kunna uppskattas vara minst

lika stort, sannolikt något större än de fristående gränsbestämningarna.

Tidsfaktorn torde för sakägare i allmänhet ha största betydelsen vid nybildning

av7 fastigheter. I jämförelse härmed har den tid, som åtgår för fastställd

seprövning av gränsbestämning, ringa betydelse. Sker gränsbestämning

i samband med fastighetsbildningsåtgärd, torde sakägarna i regel icke

ha något intresse av alt få gränsbestämningen slutgiltigt avgjord tidigare

än fastighetsbildningsåtgärden.

Den tid, som nu genomsnittligt förflyter från det gränsbestämning avslutats

till dess den fastställts, varierar avsevärt från fall till fall och torde

främst vara beroende av arbetsförhållandena hos vederbörande ägodelningsdomare.

Enligt en år 1950 verkställd stickprovsundersökning skulle

fastställelseprövningen av gränsbestämning genomsnittligt taga en tid av

drygt tre månader. I enstaka fall har den uppgivits taga betydligt längre

tid.

Genomföres fastighetsbildningssakkunnigas i promemorian den 12 oktober

1951 framlagda förslag reduceras emellertid denna tidsutdräkt avsevärt.

De sakkunniga ha nämligen föreslagit dels att den på ägodelningsdomaren

för närvarande ankommande fastställelseprövningen av jorddelningsförrättningar

med visst undantag överflyttas på överlantmätaren, dels

att den på överlantmätaren nu ankommande tekniska och formella granskningen

av förrättningar före fastställelse inskränkes väsentligt. Båda dessa

reformer ha full effekt i fråga om sådana gränsbestämningar, som avses i

motionerna. En gränsbestämning, som lämnats oklandrad, bör sedan de

av fastighetsbildningssakkunniga föreslagna reformerna genomförts, regelmässigt

kunna fastställas av överlantmätaren redan inom en eller högst

två veckor, efter det akten inkommit till länskontoret. Tidsvinsten för sakägarna,

om oklandrad gränsbestämning vunne laga kraft vid besvärstidens

utgång, torde sålunda bli ringa. En något större tidsvinst skulle uppstå,

om motionärernas förslag, att talan icke får föras mot en av vederbörande

sakägare godkänd gränsbestämning, genomfördes. Härigenom skulle bl. a.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

5

den fördelen vinnas, att en brådskande avstyckningsförrättning, som godkänts

av sakägarna, icke skulle försenas av att gränsbestämning måst företagas

i samband med avstyckningsförrättningen i de fall då även gränsbestämningen

godkänts av därav berörda sakägare. Denna fråga uppmärksammades

i fastighetsbildningssakkunnigas betänkande år 1944, vari föreslogs

att talan mot förrättning för gränsbestämning eller ägoutbyte icke

finge föras, sedan förrättningen blivit godkänd av samtliga sakägare (SOU

1944:46 s. 27). Detta förslag har dock icke föranlett lagstiftningsåtgärd.

Sammanfattningsvis uttalar styrelsen, att det väsentliga i de syften, motionärerna

velat tillgodose, vunnes redan om fastighetsbildningssakkunnigas

nu föreliggande förslag genomfördes. I enstaka fall, huvudsakligen vid

gränsbestämning i samband med avstyckning, kunde emellertid den ytterligare

förenkling, som föreslagits i motionerna, medföra eu för sakägarna

värdefull tidsvinst. Samma tidsvinst hade kunnat åstadkommas, om

fastighetsbildningssakkunnigas förslag år 1944 genomförts. — För jorddelningsmyndigheterna

skulle vinsten av att motionärernas förslag genomfördes

huvudsakligen bli av rent expeditionell art, i det vissa försändelser

från förrättningsman till överlantmätare och vice versa bortfölle.

Styrelsen tillägger emellertid, att motionerna torde böra bedömas även

ur andra synpunkter, och anför härom:

Styrelsen vill i princip ansluta sig till uppfattningen, att gränsbestämningsförfarandet

i möjligaste mån böra vara enhetligt för stad och för landet.

Särskilt sedan åtskilliga städer och samhällen genom de senare årens

utveckling kommit att innehålla vidsträckta landsbygdsområden, som icke

under överskådlig tid komma att tagas i anspråk för samhällsmässig bebyggelse,

synes det oegentligt att gränsbestämningar inom geografiskt sett

likadana områden handläggas efter olika regler beroende på om förrättningsobjekten

äro belägna inom stads administrativa gränser eller ej. Motionärerna

åsyfta dock i detta hänseende endast att undanröja en av skillnaderna

mellan gränsbestämning enligt fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen.

Den i och för sig önskvärda enhetligheten i rättsreglerna

vinnes sålunda icke vid bifall till motionerna och torde för övrigt heller

icke lämpligen böra åstadkommas genom eu partiell reform.

Arbetet med den slutliga revisionen av jorddelningslagstiftningen pågår

nu i snabb takt. Inom vissa områden av den nya lagen har utredningsarbetet

fortskridit så långt att vissa grundläggande frågor kunna överblickas.

Såvitt styrelsen, som nära samarbetar med fastighetsbildningssakkunniga,

kunnat finna, torde redan nu kunna sägas, att fastighetsbestämmande

åtgärder — däribland gränsbestämning — enligt den kommande lagen

icke behöva underkastas någon obligatorisk fastställelseprövning, om icke

besvär anföras. En partiell reform i enlighet med motionerna synes därför

icke komma att föregripa kommande lagstiftning på området. Det torde

vidare vara av visst intresse att erhålla större erfarenhet av lagakraftvinnandc

jorddelningsförrättningar i praktiken.

Styrelsen anser, att en utredning i ämnet lämpligen kunde utföras av

fastighetsbildningssakkunniga, vilka borde framlägga sill förslag i ämnet

så tidigt att det kunde behandlas samtidigt med de av de sakkunniga i

promemorian den 12 oktober 1951 framlagda förslagen.

Fastighetsbildningssakkunniga redogöra i sitt yttrande till en början för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

skälen till alt de sakkunniga i promemorian den 12 oktober 1951 ej framlagt

förslag om avskaffande av fastställelseprövningen beträffande gränsbestämningar.

De sakkunniga anföra:

De skäl, som---kunna anföras mot att genom en partiell reform

helt avskaffa fastställelsesystemet, kunna ej anses tillämpliga beträffande

gränsbestämning. Någon jordpolitisk eller planpolitisk prövning blir här ej

aktuell, och en reform, som enbart avsåge gränsbestämning, torde kunna

ske utan alltför vidlyftiga lagändringar. Enligt de sakkunnigas mening

skulle man ej heller ur rättssäkerhetssynpunkt ha anledning att motsätta

sig en dylik reform. När de sakkunniga detta oaktat ej ansett sig böra framlägga

förslag därom, ha emellertid vissa andra synpunkter varit avgörande.

Som förut berörts måste hela den stora frågan om fastställelsesystemets

eventuella avskaffande förutsättningslöst övervägas vid den allmänna revisionen

av jorddelningslagstiftningen. De sakkunniga ha för sin del funnit

det naturligt, att denna fråga skulle lösas i ett sammanhang för alla slag

av förrättningar. Ett avskaffande av fastställelsen enbart för gränsbestämningarnas

del skulle därjämte enligt de sakkunnigas bedömande få mycket

liten praktisk betydelse. Om de sakkunnigas förslag den 12 oktober 1951 genomföras,

kommer den i fråga om gränsbestämning erforderliga granskningen

att i regel kunna inskränkas till en ytterst enkel kontroll av att sakägarna

beretts tillfälle bevaka sin rätt vid förrättningen. Vidare är att märka att

måhända flertalet gränsbestämningar ske i samband med andra förrättningar,

vilka skola undergå fastställelseprövning. Någon nämnvärd besparing

av arbetskraft inom lantmäteriet skulle därför ej vinnas genom att

fastställelse av gränsbestämning helt och hållet slopades.

Beträffande möjligheterna att genom den i motionerna föreslagna reformen

få till stånd ett snabbare förfarande anföra fastighetsbildningssakkunniga:
Motionärerna

synas med sitt förslag i främsta rummet ha åsyftat att i

sakägarnas intresse få till stånd ett snabbare förfarande. Även i detta hänseende

torde emellertid verkan av reformen bli tämligen ringa. Beträffande

de mest brådskande fallen, nämligen då gränsbestämning sker i samband

med avstyckning, gäller sålunda, att gränsbestämningen skall avslutas samtidigt

med avstyckningen, varför fastställelseprövningen kan ske i ett sammanhang.

I dessa fall bleve det ingen tidsvinst alls genom den ifrågasatta

ändringen. Motsvarande gäller i fråga om kombinationen ägoutbyte och

gränsbestämning. När gränsbestämning sker under laga skifte, är visserligen

gränsbestämningen formellt en s. k. preliminärfråga, d. v. s. den skall

vara slutligen avgjord innan skiftet fullbordas. I dessa relativt fåtaliga falt

skulle ett slopande av fastställelseprövningen beträffande gränsbestämning

kunna medföra vissa fördelar genom att skiftesförfarandet ej behövde avbrytas

i avbidan på prövning av gränsbestämningen. I praktiken torde emellertid

ganska allmänt förfaras så, att när gränsfrågan ej är tvistig, gränsbestämningen

ej avslutas förrän i samband med skiftets avslutande. Det blir

då även här ett gemensamt fastställelseförfarande. För de fall, då gränsbestämning

sker såsom särskild förrättning, torde den fördröjning av ärendet,

som orsakas av fastställelseproceduren, till största delen undanröjas,

om förslaget att helt överflytta prövningen på överlantmätaren samt minska

prövningens omfattning genomföres.

Ehuru de sakkunniga sålunda anse, att man ur förenklingssynpunkt ej

hade så mycket att vinna genom att helt slopa fastställelseprövningen be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25. 7

träffande gränsbestämning, skulle emellertid reformen enligt de sakkunnigas

mening kunna genomföras utan våda för rättssäkerheten, och några

lagtekniska hinder mot ändringen syntes ej föreligga. För de sakkunnigas

vidkommande skulle reformen ej heller föregripa ställningstagandet till

fastställelsefrågan i övrigt.

Beträffande den i motionerna föreslagna ändringen, att samtliga sakägares

godkännande av avslutad gränsbestämning skulle tillerkännas samma

verkan som i motsvarande hänseende gäller beträffande avstyckning, anföra

de sakkunniga, att särskilt i de fall, då gränsbestämning skedde i samband

med avstyckning, som godkändes av sakägarna, denna ändring otvivelaktigt

skulle kunna medföra en tidsvinst av viss betydelse. Detta gällde

alldeles oberoende av om fastställelsen slopades. Några olägenheter av den

föreslagna anordningen syntes icke vara att befara. Densamma skulle dock

få en begränsad betydelse, då samtliga sakägare ingalunda alltid vore närvarande

vid förrättnings avslutande. De sakkunniga ha emellertid ej heller

motsatt sig denna reform.

I likhet med lantmäteristyrelsen anse fastighetsbildningssakkunniga, att

ett eventuellt reformförslag i här avhandlade frågor lämpligen syntes böra

anslutas till de sakkunnigas den 12 oktober 1951 avgivna förslag.

Häradshövdingen Odencrants anför i sitt särskilda yttrande, att då —

såsom av de sakkunnigas flertal framhållits — praktiskt taget intet skulle

vinnas genom att slopa fastställelseförfarandet beträffande gränsbestämningar

i allmänhet, anledning saknades att nu upptaga denna fråga, som i

stället framdeles borde behandlas i sammanhang med frågan om hela fastställelsesystemets

eventuella avskaffande. I fråga om förslaget att sakägares

godkännande av avslutad gränsbestämning skulle tillerkännas samma verkan

som i motsvarande hänseende gäller beträffande avstyckning är han

däremot ense med övriga ledamöter.

Utskottet.

Under senare år har på grundval av förslag, som framlagts av fastighetsbildningssakkunniga,

ett flertal partiella ändringar i jorddelningslagstiftningen

successivt genomförts. Såsom ett sista led i arbetet på partiell reformering

av jorddelningslagen ha de sakkunniga i oktober 1951 avgivit ett förslag,

som bl. a. avser genomförande av en förenklad ordning för fastställelseprövningen.

Förslaget innebär i denna del, att granskningen i samband

med fastställelseprövningen i huvudsak skall inskränkas till de jordpolitiska

och planpolitiska momenten ävensom att den på ägodelningsdomaren

ankommande prövningen med visst undantag skall överflyttas på överlantmätaren.

Förslaget har varit föremål för remissbehandling, och proposition

i ämnet torde vara att vänta till nästa års riksdag.

I motionerna har hemställts, att man beträffande gränsbestämningar skall

gå ett steg längre än fastighetsbildningssakkunnigas förslag och helt utesluta

fastställelseprövningen. Denna förenklade ordning för gränsbestäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25.

ningsförrättningar tillämpas redan inom de områden, där lagen om fastighetsbildning

i stad är gällande.

Såsom anförts i de av lantmäteristyrelsen och fastighetsbildningssakkunniga

över motionerna avgivna yttrandena blir visserligen vinsten av ett genomförande

av motionärernas förslag relativt begränsad. Vissa skäl tala

även för att frågan om avveckling av fastställelseprövningen vid gränsbestämningar

upptages i samband med den allmänna revisionen av jorddelningslagstiftningen,

vid vilken fastställelsesystemet i hela dess vidd kommer

att prövas. Å andra sidan är det enligt utskottets mening angeläget, att

varje möjlig åtgärd i förenklings- och rationaliseringssyfte med det snaraste

vidtages inom jorddelningsväsendet. Då det i de båda yttrandena vitsordats,

att det i motionerna framlagda förslaget redan nu bör kunna utan olägenheter

i lagstiftningstekniska och andra hänseenden genomföras, vill utskottet

därför i anledning av motionerna tillstyrka, att i samband med behandlingen

av fastighetsbildningssakkunnigas i oktober 1951 avgivna förslag även

prövas, huruvida fastställelseprövningen vid gränsbestämningsförrättningar

kan helt avskaffas. Då frågan ej synes kräva någon vidlyftigare utredning,

förutsätter utskottet, att en omarbetning av förslaget i denna riktning ej

skall behöva föranleda dröjsmål med dess framläggande för riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,

I: 219 och II: 292, i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning

om sådan ändring av jorddelningslagen, att gränsbestämning

blir gällande utan fastställelseprövning, samt framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 13 maj 1952.

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Pålsson* och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Andersson

i Dunker, Åhman, Levin, Jansson i Hällefors, Andersson i Ryggestad och

Nilsson i Bästekille.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

521320

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:364 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbygden. a1 i texten