Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

1952-02-19 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:5, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels

ock motioner, som väckts i anledning av propositionen.

Genom en den 28 december 1951 dagtecknad proposition, nr 15, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) Lag

om häradsallmänningar.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser om häradsallmänningar.

1 §.

Med häradsallmänning förstås i denna lag av ålder bestående häradsallmänning.

2 §.

Häradsallmänning tillhör ägarna av de fastigheter inom häradet vilka

äro satta i mantal eller med vilka, enligt vad vid jorddelning bestämts, är

förenad rätt till delaktighet i allmänningen.

Med häradet förstås här det område, som häradet omfattat enligt den av

ålder gällande häradsindelningen.

Ägarna av de i första stycket angivna fastigheterna åtnjuta delaktighet i

allmänningen efter oförmedlade hemmantalet eller, i fråga om fastigheter

för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning, efter den därvid

stadgade grunden.

Är genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad föreskrift

eller på annat lagligt sätt annorledes än ovan sägs bestämt om rätt

till delaktighet i häradsallmänning, vare det gällande.

3 §.

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som

innehaves med fideikommissrätt eller med ständig eller ärftlig besittnings1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rätt eller såsom boställe, äge innehavaren tillgodonjuta sagda rätt samt i

frågor rörande allmänningen utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i häradsallmänning

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare å annan överlåta den rätt

till utdelning från häradsallmänning som tillkommer honom. Sådan överlåtelse

gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där

överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten,

överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten

äger bestånd. Överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva

delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

5 §•

Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Häradsallmänning må ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken ålnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur allmänningen.

6 §•

Delägarnas rätt till häradsallmänning skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas gemensamma räkning.

Har någon genom urminnes hävd, dom eller särskild av Konungen meddelad

föreskrift eller på annat lagligt sätt erhållit rätt att i visst avseende

nyttja häradsallmänning, vare det gällande.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av

utgifter för allmänningen.

7 §•

Häradsallmänning jämte vad från allmänningen härflyter skall förvaltas

av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för

varje häradsallmänning fastställes i den ordning nedan sägs.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i vilka

beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna.

I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna utövas den å allmänningsstämma.

Om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning.

8 §.

Är rätt till delaktighet i häradsallmänning förenad med fastighet som ej

är taxerad såsom jordbruksfastighet, må länsstyrelsen, på framställning av

allmänningsstyrelsen och efter hörande av fastighetens ägare eller i 3 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

3

omförmäld innehavare av fastigheten, förordna att rätten till delaktighet

skall avlösas mot ersättning i penningar.

Ersättningens belopp fastställes av länsstyrelsen och skall bestämmas till

två och en halv gånger sammanlagda värdet av den på fastighetens delaktighetstal

belöpande utdelningen från allmänningen för de senast förflutna tio

åren. Länsstyrelsen skall utsätta viss dag, då löseskillingen senast skall hava

erlagts och bevis därom inkommit till länsstyrelsen vid påföljd att förordnandet

om avlösning eljest är förfallet.

Då beslut om avlösning vunnit laga kraft och bevis som omförmäles i

andra stycket inkommit till länsstyrelsen, åligger det länsstyrelsen att ofördröj

ligen översända meddelande om avlösningen till den som för fastighetsregistret.

Genom dennes försorg skall anteckning om avlösningen verkställas

i registret.

Om avyttring och införlivning av mark.

9 §•

Till häradsallmänning hörande område må avyttras genom försäljning

eller annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt

avyttringen ej länder skogsskötseln å allmänningen till men eller om eljest

synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik avyttring

tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre den

godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

10 §.

1 mom. Vilja delägarna inköpa mark för häradsallmännings utvidgning,

äga de besluta därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även

allmänningsstyrelsen, om reglementet medgiver det.

2 mom. Mark som förvärvats av delägarna må av dem åter avyttras, där

ej marken i den ordning nedan sägs blivit införlivad med allmänningen.

Det ankommer på delägarna att besluta om sådan avyttring, dock må beslutanderätt

härutinnan i reglementet tillerkännas även allmänningsstyrelsen.

Om avyttring av mark, vars införlivning med allmänningen vägrats,

stadgas i 16 §.

11 §•

Har mark förvärvats av delägarna i häradsallmänning och har marken

ej åter avyttrats sist inom tre år efter det förvärvet skedde, åligger det allmänningsstyrelsen

att inom samma tid hos länsstyrelsen göra ansökan om

markens införlivning med allmänningen.

12 §.

Införlivning av mark med häradsallmänning må äga rum under villkor:

n att marken i sin helhet eller till huvudsaklig de! är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas ge
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr ö.

mensamt med allmänningen, eller ock att den är behövlig för allmänningens

bevakning eller skötsel;

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av åter köpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest

strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

13 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med häradsallmänningen.

Prövas det i 12 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 12 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

14 §.

Beträffande mark som införlivats med häradsallmänning skola, med undantag

som i 15 § sägs, de enligt denna lag för allmänningen gällande bestämmelserna

så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningen äga tillämpning.

Yad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningen.

15 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivas med häradsallmänning förenad rätt

till delaktighet i allmänningen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra

att gälla. Skiljes marken sedermera från allmänningen, skall rätten

åter tillkomma marken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

5

16 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med häradsallmänning, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröjligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försälj ningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

17 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter

enligt 11 och 16 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,

må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra

den.

Om avkastning och annan inkomst av häradsallmänning.

18 §.

Till häradsallmännings avkastning räknas i denna lag all den inkomst

in natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till allmänningen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för

gemensam räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter

från allmänningen.

Till kapitalinkomst av häradsallmänning hänföras i denna lag medel som

inflyta genom avyttring av mark från allmänningen, ersättning för mark

som genom expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat

dylikt förfarande skiljes från allmänningen samt ersättning för nyttjandeeller

servitutsrätt som genom sådant förfarande upplåtes å allmänningen

ävensom sådan ersättning för skada eller intrång genom dylikt förfarande

som bestämts att utgå i penningar på en gång.

19 §.

Behållen avkastning må användas eller fonderas för utdelning åt allmänningens

samtliga delägare efter deras delaktighet i allmänningen eller för

annat ändamål som är till gagn för delägarna.

20 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

21 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 20 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

22 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningen eller för inköp av mark för allmänningens

utvidgning eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att

på framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter

i detta hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra kapitalinkomst.

I fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses

i andra stycket skall vad i 19—21 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, revisorer och allmänningsstämma.

23 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse skall vara myndig och, därest ej Konungen

för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse må, ändå att den tid för vilken han blivit

utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av allmänningsstämman.

Avgår styrelseledamot innan den tid för vilken han blivit vald gått till

ända och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter att <Jfördröjligen

föranstalta om val av ny ledamot för återstående tiden. Utan hinder

av vad sålunda stadgats må dock med valet kunna anstå till nästa

ordinarie allmänningsstämma, såframt styrelsen är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

24 §.

Allmänningsstyrelse äge att själv eller genom ombud ej mindre gentemot

tredje man handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och

andra myndigheter företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelseledamot att för delägarna mottaga delgivning

skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

Vill styrelsen kära till delägarna, utlyse styrelsen allmänningsstämma

för val av ombud att i tvisten föra delägarnas talan. Stämning skall anses

delgiven då den blivit föredragen å stämman.

25 §.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal

mellan honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandlingen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

7

av fråga angående avtal mellan delägarna och tredje man, där han i frågan

äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad

sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller

annan talan mot styrelseledamoten eller tredje man.

26 §.

Styrelseledamöter som genom att överskrida dem tillkommande befogenhet

eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda delägarna skada

svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts skall ock gälla,

där styrelseledamöter tillskynda tredje man skada genom överträdelse av

denna lag, reglementet eller annan föreskrift, som myndighet enligt denna

lag meddelat eller fastställt.

27 §.

Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola granskas av

två eller flera revisorer som utses av delägarna eller på annat i reglementet

angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller

under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för

dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot

av allmänningsstyrelsen eller till befattningshavare hos delägarna, åt vilken

uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen

däröver, ej heller styrelseledamots eller sådan befattningshavares

make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap

eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag,

att den ene är gift med den andres syskon.

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

28 §.

Allmänningsstyrelsen skall årligen inom tid, som angives i reglementet,

till revisorerna avlämna eu av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse

för det förflutna räkenskapsåret tillika med redovisning

över inkomster och utgifter.

29 §.

Allmänningsstyrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera

de kontanta medel och övriga tillgångar som stå under styrelsens

förvaltning samt granska alla till förvaltningen hörande böcker, räkenskaper

och andra handlingar. Av revisor begärd upplysning angående förvaltningen

må ej av styrelsen vägras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse

inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag

eller författning eller mot reglementet.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår inom tid som bestämmes i reglementet

avgiva och till styrelsen överlämna en av dem underskriven berättelse

över granskningen.

30 §.

Hava revisorerna i sin berättelse eller annan handling som framlägges

å allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som

av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,

vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga

för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

31 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstämmor

för särskilda distrikt.

32 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningen är

förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i denna

paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den

som de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet

må ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman.

33 §.

Vad i 32 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas omedelbart

av delägarna.

34 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande

allmänningen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för vil
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

9

ket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge

dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget

att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

35 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å allmänningsstämma

deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan honom

och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge

motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom

eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse må ej deltaga i beslut om ansvarsfrihet

för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig, eller i val av revisor.

36 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som bestämmes

i reglementet.

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens förvaltningsberättelse för

det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogad redovisning samt revisorernas

berättelse för samma år framläggas, och skall å stämman frågan om

beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen

omfattar företagas till avgörande.

Med nämnda fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett sammanlagt

delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av allmänningsstyrelse och revisorer må företagas endast å ordinarie

stämma, dock att fyllnadsval varom i 23 § sista stycket och 27 § femte stycket

stadgas må äga rum å extra stämma.

37 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra att styrelsen skall utlysa extra stämma att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske. Efterkommer

styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran, äge revisorerna själva

utlysa stämma. Äro ej samtliga revisorer ense om stämmas utlysande, gälle

den mening, varom de flesta förena sig, eller vid lika röstetal deras mening

som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rande minst en tiondel av allmänningens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom en

vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

38 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 37 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så snart det

med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen att, på

anmälan av delägare, ofördröj ligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma ej

utlyses i föreskriven ordning.

Om reglemente.

39 §.

Reglemente för häradsallmänning skall, utöver vad som följer av stadgandena

här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen skall sammansättas, den tid för vilken styrelsen skall utses

samt grunderna för dess beslutförhet och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i

kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

40 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar

däri som må finnas påkallade.

41 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den

minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Har

dylikt förslag väckts av minoritet som nyss sagts, skola innan förslaget slutligen

prövas delägarna erhålla tillfälle att yttra sig.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om talan mot allmänningsstyrelse och revisorer.

42 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom sex månader från det berättelsen

framlades å allmänningsstämma, ^are så ansett som om ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett

även den handlingen.

43 §.

Talan mot revisor enligt 30 § må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att

talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om laga domstol.

44 §.

Delägarna i häradsallmänning skola i de mål, för vilka ej annorlunda

genom lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort där allmänningsstyrelsen

har sitt säte.

Om vissa till socknar hörande allmänningar.

45 §.

Har häradsallmänning enligt Konungens medgivande delats mellan socknarna

inom häradet under villkor att varje socken tilldelad allmänningslott

ej finge skiftas mellan hemmanen i socknen, skall vad i denna lag är stadgat

om häradsallmänning i tillämpliga delar gälla om sådan till socken hörande

allmänning.

För varje dylik allmänning skall i den ordning som i 40 § sägs uppgöras

och fastställas reglemente med bestämmelser rörande allmänningens förvaltning.

Ansvarsbestämmelse.

46 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse och hos sådan styrelse anställd befattningshavare

äro med avseende å sina åligganden underkastade det ansvar

som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om fullföljd av talan.

47 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag

eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan

mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom

en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan

föras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan

förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 13 maj 1932 (nr 107) om häradsallmänningar.

Nämnda lag skall likväl fortfarande äga tillämpning i fråga

om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari 1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januari 1934, arrendator av kronan

tillhörig jordbruksdomän eller ecklesiastikt löneboställe rätt att tillgodonjuta

till domänen eller bostället hörande andel i häradsallmänning,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

2) Lag

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med allmänningsskog förstås i denna lag område som avsatts till besparingsskog

vid storskifte i Kopparbergs och Gävleborgs län eller till allmänning

vid avvittring i Västerbottens och Norrbottens län.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

2 §•

Allmänningsskog tillhör ägarna av de fastigheter för vilka skogen vid

storskifte eller avvittring blivit avsatt eller med vilka, enligt vad vid jorddelning

bestämts, är förenad rätt till delaktighet i skogen.

Ägarna av nämnda fastigheter åtnjuta delaktighet i skogen, där ej för särskilt

fall annorlunda bestämts, efter reducerat jordtal eller hemmantal eller,

i fråga om fastigheter för vilka rätten till delaktighet bestämts vid jorddelning,

efter den därvid stadgade grunden.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog som enligt vad särskilt

är stadgat tillkommer lapparna.

3 §•

Är rätt till delaktighet i allmänningsskog förenad med fastighet som innehaves

med ständig eller ärftlig besittningsrätt eller såsom boställe, äge innehavaren

tillgodonjuta sagda rätt samt i frågor rörande allmänningsskogen

utöva rösträtt för fastigheten.

4 §•

Delägare må ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog

annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad.

Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill.

Utan hinder av vad nu stadgats må delägare, där han äger rätt till utdelning

från allmänningsskogen, å annan överlåta denna rätt. Sådan överlåtelse

gäller ej mot ny ägare eller innehavare av fastigheten, dock att, där

överlåtelsen skett genom avtal enligt vilket nyttjanderätt upplåtits till fastigheten,

överlåtelsen skall, om ej annat avtalats, gälla så länge nyttjanderätten

äger bestånd. Överlåtelse som här avses medför ej befogenhet att utöva

delägaren tillkommande rösträtt i frågor rörande allmänningsskogen.

5 §•

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annorlunda

stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej heller

tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur skogen.

6 §•

Delägarnas rätt till allmänningsskog skall, där ej i lag för särskilt fall

annorlunda stadgas, tillgodogöras för delägarnas eller ortsbefolkningens gemensamma

räkning enligt vad i denna lag sägs.

Delägare vare ej skyldig att med egna medel bidraga till bestridande av

utgifter för allmänningsskogen.

7 §•

7 mom. Allmänningsskog jämte vad från skogen härflyter skall förvaltas

av en av delägarna vald allmänningsstyrelse enligt reglemente, som för varje

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

allmänningsskog fastställes i den ordning nedan sägs. I reglementet må

dock föreskrivas, att inkomst som härflyter från skogen eller fond som bildats

av sådan inkomst skall förvaltas av särskild av delägarna vald ekonominämnd

eller av myndighet. I reglementet må ock bestämmas, att en eller

flera ledamöter av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd skola utses av

länsstyrelsen.

Allmänningsstyrelsen utövar delägarnas beslutanderätt i alla frågor i

vilka beslutanderätten ej genom lag eller reglementet förbehållits delägarna,

ekonominämnd eller myndighet. I fall då beslutanderätten tillkommer delägarna

utövas den å allmänningsstämma.

2 mom. Beträffande förvaltningen av fond som bildats av inkomst från besparingsskogarna

inom Venjans socken eller från Lima eller Transtrands

sockens besparingsskog äger Konungen utan hinder av vad i denna lag stadgas

efter vederbörande delägares hörande meddela särskilda bestämmelser.

Om avyttring och införlivning av mark.

8 §.

Till allmänningsskog hörande område må avyttras genom försäljning eller

annorledes, om avsevärd förmån för delägarna därigenom vinnes samt avvttringen

ej länder skogsskötseln å allmänningsskogen till men eller om

eljest synnerliga skäl föreligga till avyttringen. Rätt att besluta om dylik

avyttring tillkommer delägarna, men avyttringen blir ej giltig med mindre

den godkännes av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

9 §.

Vilja delägarna inköpa mark för allmänningsskogs utvidgning, äga de besluta

därom. Beslutanderätt i sådant avseende tillkommer även allmänningsstyrelsen,

om reglementet medgiver det.

10 §.

Har mark förvärvats av delägarna i allmänningsskog för medel som härflutit

från skogen eller genom byte mot vederlag av skogen tillhörande mark

eller genom gåva, åligger det allmänningsstyrelsen att inom tre år efter det

förvärvet skedde hos länsstyrelsen göra ansökan om markens införlivning

med allmänningsskogen. Länsstyrelsen äger dock i särskilt fall medgiva undantag

från denna skyldighet.

11 §•

t

Införlivning av mark med allmänningsskog må äga rum under villkor:

1) att marken i sin helhet eller till huvudsaklig del är skogbärande eller

tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den lämpligen kan förvaltas gemensamt

med allmänningsskogen, eller ock att den är behövlig för allmänningsskogens

bevakning eller skötsel;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

15

2) att marken genom rågång eller genom lantmäteri- eller mätningsförrättning

som fastställts eller eljest är lagligen gällande är skild från annan

mark;

3) att marken såsom särskild fastighet upptagits i fastighetsregistret;

4) att lagfart meddelats å delägarnas fång till marken;

5) att klander ej instämts å fånget, att delägarnas rätt till marken ej

heller eljest finnes tvistig samt att marken ej utmätts;

6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt

eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån

samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller

sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller servitutsrätt

som hindrar tillämpande av planmässig skogshushållning eller eljest

strider mot det med införlivningen avsedda syftet.

12 §.

Finner länsstyrelsen laga hinder ej möta för bifall till ansökningen, skall

länsstyrelsen meddela förordnande om markens införlivning med allmänningsskogen.

Prövas det i 11 § 1) stadgade villkoret för införlivning i fråga om marken

vara för handen men möter på grund av bestämmelserna i 11 § 2)—7)

hinder för ansökningens beviljande, förelägge länsstyrelsen sökanden att

inom viss tid, högst tio år, styrka att hindret undanröjts vid äventyr att

ärendet eljest företages till avgörande i befintligt skick.

Begär sökanden före utgången av den i föreläggandet stadgade tiden uppskov

med fullgörande därav, äge länsstyrelsen, om skäl äro därtill, bevilja

ytterligare uppskov under tid, ej överstigande tio år.

13 §.

Beträffande mark som införlivats med allmänningsskog skola, med undantag

som i 14 § sägs, de enligt denna lag för allmänningsskogen gällande

bestämmelserna så ock vad eljest i lag eller författning är stadgat om nyttjande

av allmänningsskogen äga tillämpning.

Vad i första stycket är sagt skall ock gälla i fråga om andel i samfälld

äga, där sådan andel hör till mark som införlivats med allmänningsskog.

14 §.

1 mom. Införlivning medför ej rubbning i den införlivade markens ansvarighet

för fordran eller annan rätt varför marken särskilt häftar.

2 mom. Därest efter klander å delägarnas fång till införlivad mark denna

vinnes från delägarna, vare förordnandet om införlivning utan verkan.

3 mom. Är med mark som införlivats med allmänningsskog förenad rätt

till delaktighet i skogen, skall genom införlivningen sagda rätt upphöra att

gälla. Skiljes marken sedermera från skogen, skall rätten åter tillkomma

marken.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

15 §.

Avslås ansökan om införlivning av mark med allmänningsskog, skall

marken, där ej delägarnas förvärv av denna för sådan händelse förfaller,

av allmänningsstyrelsen försäljas då så lämpligen kan ske och i varje fall

då försäljning kan äga rum utan förlust för delägarna.

Det åligger allmänningsstyrelsen att sedan försäljning skett ofördröj ligen

göra anmälan därom till länsstyrelsen samt därvid foga försäljningshandlingen

i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

16 §.

Länsstyrelsen har att övervaka, att allmänningsstyrelse fullgör sina skyldigheter

enligt 10 och 15 §§. Åsidosätter allmänningsstyrelse sådan skyldighet,

må länsstyrelsen genom vite tillhålla allmänningsstyrelsen att fullgöra

den.

Om avkastning och annan inkomst av allmänningsskog.

17 §.

Till allmänningsskogs avkastning räknas i denna lag all den inkomst in

natura eller i penningar som erhålles genom tillgodogörande av delägarnas

rätt till skogen, i den mån sådant tillgodogörande skall ske för gemensam

räkning, dock med undantag av kapitalinkomst som härflyter från skogen.

Till kapitalinkomst av allmänningsskog hänföras i denna lag medel som

inflyta genom avyttring av mark från skogen, ersättning för mark som genom

expropriation, inlösen enligt lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område eller annat dylikt

förfarande skiljes från skogen samt ersättning för nyttjande- eller servitutsrätt

som genom sådant förfarande upplåtes å skogen ävensom sådan ersättning

för skada eller intrång genom dylikt förfarande som bestämts att

utgå i penningar på en gång.

18 §.

Behållen avkastning må enligt närmare föreskrifter i reglementet användas

eller fonderas för betalning av utskylder för de fastigheter med vilka

rätt till delaktighet i skogen är förenad, för främjande av jordbruket inom

den eller de socknar eller delar av socknar för vilkas jordägare skogen blivit

avsatt eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för

befolkningen i sagda socknar eller sockendelar; dock må avkastning från

Svärdsjö och Svartnäs socknars besparingsskog, Envikens sockens besparingsskog,

Dorotea övre allmänningsskog, Vilhelmina övre allmänningsskog,

Sorsele övre allmänningsskog, Tärna och Stensele allmänningsskog eller

allmänningsskog som särskilt avsatts för nybyggare användas eller fonderas

för ändamål som sist sagts, allenast där det är till gagn för delägarna i

skogen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5. 17

19 §.

Rätt att besluta om användningen av behållen avkastning tillkommer delägarna.

Vilja delägarna använda fonderad avkastning till annat ändamål än det,

för vilket fonderingen ägt rum, vare beslut därom icke giltigt, med mindre

det biträtts av röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst två tredjedelar av allmänningsskogens hela delaktighets tal, och godkänts

av länsstyrelsen.

20 §.

Delägarnas beslutanderätt enligt 19 § må, utom för det fall som avses i

andra stycket, genom reglementet helt eller delvis uppdragas åt allmänningsstyrelsen.

21 §.

Kapitalinkomst skall användas eller fonderas för verkställande av grundförbättringar

å allmänningsskogen eller för inköp av mark för skogens utvidgning

eller för annat dylikt ändamål. Det tillkommer länsstyrelsen att på

framställning av allmänningsstyrelsen meddela närmare föreskrifter i detta

hänseende.

Har mark som förvärvats för kapitalinkomst ej lagligen införlivats med

allmänningsskogen, skall, där marken försäljes, köpeskillingen anses utgöra

kapitalinkomst.

1 fråga om ränta å kapitalinkomst och om avkastning av mark som avses

i andra stycket skall vad i 18—20 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om allmänningsstyrelse, ekonominämnd, revisorer och allmänningsstämma.

22 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd skall vara myndig

och, därest ej Konungen för särskilt fall annat medgiver, här i riket bosatt

svensk medborgare.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må, ändå att den

tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget

genom beslut av den eller dem som utsett honom.

Avgår styrelse- eller nämndledamot innan den tid för vilken han blivit

utsedd gått till ända och finnes ej suppleant, skall, där den avgångne valts

av delägarna, på föranstaltande av allmänningsstyrelsen val av ny ledamot

för återstående tiden ofördröjligen hållas samt, om den avgångne utsetts

av länsstyrelsen, anmälan om avgången genast göras hos denna myndighet

lör utseende av ny ledamot för samma tid. Utan hinder av vad nu stadgats

må dock med val av ny ledamot kunna anstå till nästa ordinarie allmänningsstämma,

såframt styrelsen eller nämnden är beslutför med kvarstående

ledamöter samt uppskovet ej strider mot bestämmelse i reglementet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 3(952. 9 sam/. 3 avd. Nr 5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

23 §.

Allmänningsstyrelse, ekonominämnd eller myndighet som förvaltar delägarna

tillhörig egendom äge i fråga om den egendom som står under dess

förvaltning att själv eller genom ombud ej mindre gentemot tredje man

handla å delägarnas vägnar än även inför domstolar och andra myndigheter

företräda delägarna.

Angående befogenhet för styrelse- eller nämndledamot att för delägarna

mottaga delgivning i angelägenheter rörande egendom som styrelsen eller

nämnden förvaltar skall vad i 33 kap. 17 § rättegångsbalken är stadgat äga

motsvarande tillämpning.

Vill styrelsen, nämnden eller myndigheten kära till delägarna, utlyse styrelsen

allmänningsstämma för val av ombud att i tvisten föra delägarnas

talan. Stämning skall anses delgiven, då den blivit föredragen å stämman.

24 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd äge ej deltaga i behandlingen

av fråga rörande avtal mellan honom och delägarna. Ej heller

må han deltaga i behandlingen av fråga angående avtal mellan delägarna och

tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse som kan vara stridande

mot delägarnas. Vad sålunda stadgats äge motsvarande tillämpning beträffande

rättegång eller annan talan mot ledamoten eller tredje man.

25 §.

Styrelse- eller nämndledamöter som genom att överskrida dem tillkommande

befogenhet eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

delägarna skada svare för skadan en för alla och alla för en. Vad nu sagts

skall ock gälla, där styrelse- eller nämndledamöter tillskynda tredje man

skada genom överträdelse av denna lag, reglementet eller annan föreskrift,

som myndighet enligt denna lag meddelat eller fastställt.

26 §.

Allmänningsstyrelses och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper

skola granskas av två eller flera revisorer, som utses av delägarna eller på

annat i reglementet angivet sätt.

Ej må den vara revisor, som är befattningshavare hos delägarna eller

under det sistförflutna året handhaft bokföring eller medelsförvaltning för

dem eller som intager en underordnad eller beroende ställning till ledamot

av allmänningsstyrelsen eller ekonominämnden eller till befattningshavare

hos delägarna, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen

eller kontrollen däröver, ej heller styrelse- eller nämndledamots

eller sådan befattningshavares make eller den, som med honom är i

rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är hans syskon

eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres

syskon.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5. 19

Den tid för vilken revisor utses må ej utgå före nästa ordinarie allmänningsstämma.

Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända,

skiljas från uppdraget genom beslut av den eller dem, som utsett honom.

Avgår av delägarna vald revisor innan den tid för vilken han blivit vald

gått till ända och finnes ej suppleant, åligger det allmänningsstyrelsen att

ofördröj ligen föranstalta om val av ny revisor.

27 §.

Det åligger allmänningsstyrelse och ekonominämnd beträffande egendom

som av styrelsen eller nämnden förvaltas att årligen inom tid, som angives

i reglementet, till vederbörande revisorer avlämna en av styrelsens eller

nämndens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse för det förflutna

räkenskapsåret tillika med redovisning över inkomster och utgifter.

28 §.

Allmänningsstyrelse och ekonominämnd skola bereda revisor tillfälle att

när som helst inventera de kontanta medel och övriga tillgångar som stå

under styrelsens eller nämndens förvaltning samt granska alla till förvaltningen

hörande böcker, räkenskaper och andra handlingar. Av revisor begärd

upplysning angående förvaltningen må ej av styrelsen eller nämnden

vägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter som av delägarna meddelas och ej avse inskränkning

i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller

författning eller mot reglementet.

Det åligger revisorerna eller, där enligt reglementet särskilda grupper revisorer

utsetts, envar sådan grupp att för varje räkenskapsår inom tid som

bestämmes i reglementet avgiva och till allmänningsstyrelsen överlämna

en av revisorerna eller gruppen underskriven berättelse över granskningen.

29 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling som framlägges å

allmänningsstämma mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen

underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling som

av dem granskats, eller hava de vid fullgörandet av sitt uppdrag visat

vårdslöshet, vare de som låtit sådant komma sig till last delägarna ansvariga

för all därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

30 §.

I reglementet må bestämmas att delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud, utsedda på delägarstäminor

för särskilda distrikt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

31 §.

Å delägarstämma äge envar ägare eller i 3 § omförmäld innehavare av

fastighet inom distriktet, med vilken rätt till delaktighet i allmänningsskogen

är förenad, rösträtt efter grunden för sagda delaktighet, där ej nedan i

denna paragraf annorlunda stadgas.

För omyndig delägare röstar förmyndare som har vederbörande fastighet

under sin förvaltning eller, där flera sådana förmyndare finnas, den som

de bland sig utse. För oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet må

ej mera än en person utöva rösträtt.

Frånvarande delägares rösträtt må å stämman utövas genom ombud. Ej

må dock någon på grund av fullmakt rösta för mera än en delägare.

Ej må någon å delägarstämma för egen eller annans räkning utöva rösträtt

för mera än en tiondel av hela det delaktighetstal som är företrätt å

stämman eller den mindre del därav, som må vara bestämd i reglementet.

32 §.

Vad i 31 § är stadgat angående delägarstämma skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om allmänningsstämma, varå beslutanderätten utövas

omedelbart av delägarna.

33 §.

Å allmänningsstämma, där beslutanderätten utövas genom distriktsombud,

äge sådant ombud utöva rösträtt för det delaktighetstal beträffande

allmänningsskogen som sammanlagt tillkommer delägarna i det distrikt för

vilket ombudet utsetts. Företrädes å stämman distrikt av flera ombud, äge

dessa rösta för lika andel av sagda tal. Enskild delägare vare dock obetaget

att, själv eller genom ombud, å stämman utöva rösträtt för honom tillkommande

delaktighetstal, som i så fall avräknas från vederbörande distriktsombuds

röstetal.

34 §.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan å

allmänningsstämma deltaga i behandlingen av fråga rörande avtal mellan

honom och delägarna. Ej heller må han deltaga i behandling av fråga angående

avtal mellan dessa och tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt

intresse som kan vara stridande mot delägarnas. Vad sålunda stadgats

äge motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot

honom eller tredje man.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd må ej deltaga i beslut

om ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,

eller i val av revisor.

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid, som

bestämmes i reglementet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

21

Å sådan stämma skola allmänningsstyrelsens och ekonominämnds förvaltningsberättelser

för det förflutna räkenskapsåret jämte därvid fogade

redovisningar samt den eller de berättelser, som avgivits av revisorerna för

samma år, framläggas, och skola å stämman frågorna om beviljande av ansvarsfrihet

åt styrelsen och nämnden för den tid förvaltningsberättelserna

omfatta företagas till avgörande.

Med sådan fråga skall dock anstå till fortsatt stämma å viss dag, minst

fyra och högst åtta veckor därefter, om så påfordras av röstande för ett

sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande minst en tiondel av allmänningsskogens

hela delaktighetstal. Utöver sagda tid vare uppskov ej medgivet.

Val av ledamöter av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd samt revisorer

må företagas endast å ordinarie stämma, dock att fyllnadsval varom

i 22 § sista stycket och 26 § femte stycket stadgas må äga rum å extra

stämma.

36 §.

Allmänningsstyrelsen äge, när den finner lämpligt, utlysa extra allmänningsstämma.

Revisorerna må, om deras granskning föranleder därtill, skriftligen med

angivande av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra stämma att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske.

Hava jämlikt reglementet särskilda grupper revisorer utsetts, äge varje

grupp samma rätt. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka sådan påfordran,

äge revisorerna eller vederbörande grupp utlysa stämma. Råder ej

enighet om stämmas utlysande, gäller den mening, varom de flesta förena

sig, eller vid lika röstetal deras mening som anse extra stämma böra hållas.

Extra stämma skall ock av styrelsen utlysas då det för uppgivet ändamål

skriftligen påfordras av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare med sammanlagt delaktighetsbelopp, utgörande

minst en tiondel av allmänningsskogens hela delaktighetstal eller den mindre

del därav som må vara bestämd i reglementet.

Länsstyrelsen äge ock, när så finnes nödigt, anmoda allmänningsstyrelsen

att utlysa extra stämma. Efterkommer allmänningsstyrelsen ej inom

en vecka sådan anmodan, må länsstyrelsen själv utlysa stämma.

37 §.

Underlåter allmänningsstyrelsen att i föreskriven ordning utlysa ordinarie

allmänningsstämma eller har styrelsen ej senast två veckor efter påfordran

som i 36 § tredje stycket sägs utlyst extra stämma att hållas så

snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har länsstyrelsen

att, på anmälan av ekonominämnd, myndighet som i 7 § 1 mom. första

stycket avses eller delägare, ofördröjligen utlysa stämma.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, därest delägarstämma

ej utlyses i föreskriven ordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Om reglemente.

38 §.

Reglemente för allmänningsskog skall, utöver vad som följer av stadgandena

här ovan, angiva:

den ort där allmänningsstyrelsen skall hava sitt säte;

huru styrelsen och, i förekommande fall, ekonominämnd skola sammansättas,

den tid för vilken de skola utses samt grunderna för deras beslutförhet

och för omröstning;

antalet revisorer samt för vilken tid dessa skola utses;

tiden för räkenskapsavslutning;

platsen för hållande av ordinarie allmänningsstämma;

det sätt varpå kallelse till allmänningsstämma skall ske och den tid före

stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna; samt

i vilka fall å allmänningsstämma må företagas ärende som ej angivits i

kallelsen.

Skall enligt reglementet delägarnas beslutanderätt å allmänningsstämma

utövas genom distriktsombud, skall reglementet tillika innehålla föreskrifter

om den ordning, i vilken dessa skola utses.

39 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna. Förslaget insändes

till länsstyrelsen, som med eget yttrande överlämnar förslaget till Konungen

för prövning och fastställelse. Konungen prövar förslagets överensstämmelse

med lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar

däri som må finnas påkallade.

40 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av länsstyrelsen, delägarna

eller den minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas

av Konungen. Väckes förslag om sådan ändring av delägarna eller av minoritet

som nyss sagts, skall om behandling av förslaget gälla vad i 39 §

stadgats; dock skall länsstyrelsen innan utlåtande över minoritetsförslag

avgives bereda delägarna tillfälle att yttra sig. Delägarna skola ock höras

över ändringsförslag som väckts av länsstyrelsen.

Om talan mot allmänningsstyrelse, ekonominämnd och revisorer.

41 §.

Varder talan å allmänningsstyrelses eller ekonominämnds förvaltning

under den tid förvaltningsberättelse omfattar ej anställd inom sex månader

från det berättelsen framlades å allmänningsstämma, vare så ansett som

om ansvarsfrihet blivit styrelsen eller nämnden beviljad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

23

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå att styrelse- eller nämndledamot begått brottslig

handling, kunna anställas mot honom, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handlingen.

42 §.

Talan mot revisor enligt 29 § må ej anställas sedan två år förflutit från

det revisorernas berättelse framlades å allmänningsstämma, utan så är att

talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

Om behörig myndighet.

43 §.

Delägarna i allmänningsskog skola i de mål, för vilka ej annorlunda genom

lag stadgas, lyda under allmän underrätt i den ort varest allmänningsstyrelsen

eller, där målet angår egendom som förvaltas av ekonominämnd

eller myndighet, denna har sitt säte.

44 §.

Är allmänningsskog belägen inom två eller flera län skola de uppgifter

som enligt denna lag eller reglementet tillkomma länsstyrelse eller skogsvårdsstyrelse

i fråga om sådan skog handhavas av länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen

i det län där allmänningsstyrelsen har sitt säte.

Ansvarsbestämmelse.

45 §.

Ledamot av allmänningsstyrelse eller av ekonominämnd och hos sådan

styrelse eller nämnd anställd befattningshavare äro med avseende å sina

åligganden underkastade det ansvar som i lag stadgas beträffande ämbetsman.

Om fullföljd av talan.

46 §.

1 mom. Menar delägare att beslut som fattats å delägar- eller allmänningsstämma

icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider mot lag

eller författning eller mot reglementet, må han hos länsstyrelsen föra talan

mot beslutet genom besvär, vilka jämte beslutet skola hava inkommit inom

en månad efter beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad

Ändå att talan föres mot beslutet, skall det gå i verkställighet, där ej länsstyrelsen

annorlunda förordnar.

Utslag varigenom delägar- eller allmänningsstämmas beslut upphävts eller

ändrats gälle jämväl för de delägare som ej klagat.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5-

2 mom. Mot beslut som länsstyrelse meddelat enligt denna lag må talan

föras hos Konungen genom besvär, som skola hava inkommit till jordbruksdepartementet

inom en månad från den dag klaganden erhöll del av beslutet.

övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må redan dessförinnan

förslag till reglemente i enlighet med lagens bestämmelser uppgöras och

fastställas.

Genom denna lag upphäves lagen den 17 juni 1938 (nr 297) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna. Nämnda lag skall likväl fortfarande

äga tillämpning i fråga om brott mot lagen som begåtts före den 1 januari

1953.

Äger enligt avtal, som träffats före den 1 januari 1940, arrendator av

kronan tillhörig jordbruksegendom eller ecklesiastikt boställe rätt att tillgodonjuta

till egendomen eller bostället hörande andel i allmänningsskog,

vare arrendatorn berättigad att under den tid avtalet gäller utöva jordägaren

tillkommande rösträtt i frågor rörande skogen.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts med bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

3) L a g

om ändrad lydelse av 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 (nr 237).

Härigenom förordnas, att 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 skall

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

45 §.

1 mom. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

t) lydande under lagen om häradsallmänningar

eller lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna;

2) å ecklesiastika boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

3) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket; samt

(Föreslagen lydelse.)

45 §.

1 m o m. Från tillämpningen av

denna lag undantages skogsmark

med därå växande skog

1) å ecklesiastika- boställen och

andra fastigheter av kyrklig natur;

2) å sådana fastigheter, som avses

i § 4 förordningen den 26 januari

1894 angående hushållningen med de

allmänna skogarna i riket; samt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

25

4) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

2 mom. Ligger skog, som i 1

mom. 2)—4) angives, i samfällighet

med skog, som lyder under denna

lag, skall lagen äga tillämpning å det

samfällda skogsområdet i dess helhet.

3) å övriga kronan tillhöriga fastigheter,

som icke innehavas med

stadgad åborätt.

2 m o m. Ligger skog, som i 1

mom. angives, i samfällighet med

skog, som lyder under denna lag,

skall lagen äga tillämpning å det

samfällda skogsområdet i dess helhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1953.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft tolv i

anledning av densamma väckta motioner,

nämligen inom första kammaren

nr 67 av herr Eliasson,

nr 161 av herr Persson, Einar, m. fl.,

nr 218 av herr Sundelin,

nr 303 av herrar Näslund och Andersson, Axel, samt

nr 304 av herr Andersson, Lars,

ävensom inom andra kammaren

nr 95 av herr Jansson i Aspeboda m. fl.,

nr 211 av herr Hellbacken m. fl.,

nr 290 av herr Staxäng m. fl.,

nr 291 av herr Löfroth,

nr 396 av fru Sandström m. fl.,

nr 402 av herr Johansson i Norrfors, samt

nr 407 av herr Ericsson i Sörsjön.

I motionerna I: 67 och II: 95, vilka äro likalydande, har hemställts, »dels att

35, 39 och 40 §§ i förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna må erhålla följande lydelse:

35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas minst en gång om året å tid,

som bestämmes i reglementet.

Ä sådan — ■—- —- extra stämma.

39 §.

Förslag till reglemente skall uppgöras av delägarna samt underställas

Konungen för prövning och fastställelse. Konungen prövar, huruvida förslaget

överensstämmer med lag, och äger, om så ej är fallet, vidtaga därav

betingade ändringar i förslaget.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

40 §.

Uppkommer fråga om ändring av fastställt reglemente, skola bestämmelserna

i 39 § äga motsvarande tillämpning;

dels att motsvarande ändringar företagas i 36, 40 och 41 §§ i förslaget

till lag om häradsallmänningar».

I motionerna I: 161 och II: 211, vilka också äro likalydande, har hemställts

att riksdagen måtte besluta

»1) att sista meningen i 40 § Lagen om häradsallmänningar och sista

meningen i 39 § Lagen om allmänningsskogar i Dalarna och Norrland skola

ha följande lydelse:

''Konungen prövar förslagets överensstämmelse med lag och dess ändamålsenlighet

samt äger vidtaga de ändringar däri som i anledning härav må

finnas påkallade.’

2) att 35 § första stycket och 40 § Lagen om allmänningsskogar i Dalarna

och Norrland skola hava följande lydelse:

''35 §.

Ordinarie allmänningsstämma skall hållas minst en gång om året å tid,

som bestämmes i reglementet.

40 §.

Ändring av fastställt reglemente må efter förslag av delägarna eller den

minoritet av dem, som bestämts i reglementet, medgivas av Konungen. Väckes

förslag om sådan ändring av delägarna eller av minoritet som nyss sagts,

skall om behandling av förslaget gälla vad i 39 § stadgats; dock skall länsstyrelsen

innan utlåtande över minoritetsförslag avgives bereda delägarna

tillfälle att yttra sig.’»

I motionerna 1:218 och 11:290, likalydande, hemställes att i såväl lagen

om häradsallmänningar som lagen om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna införas föreskrifter om hushållningsplaner och att dessa skola

fastställas till efterrättelse av respektive skogsvårdsstyrelse samt att tidpunkten

för lagarnas ikraftträdande bestämmes till den 1 januari 1954.

I motionen II: 291 hemställes att propositionens förslag i vad de avse reglerna

rörande rätten att utse ledamöter av allmänningsstyrelse och ekonominämnd

samt ledamotskap av sådan styrelse respektive nämnd skola ändras

så att gällande rätt i berörda delar bibehålies.

I de likalydande motionerna 1:303 och 11:396 har hemställts »att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj.-t anhålla om utredning

beträffande dels om det för häradsallmänning föreslagna avlösningsförfarandet

kan utsträckas att gälla även allmänningsskogar i Norr- och Västerbotten,

dels i samband därmed också en undersökning av huruvida och under

vilka omständigheter delägare i allmänningsskog mera villkorslöst kan

utlösas från allmänningen».

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

27

I de likalydande motionerna 1:304 och 11:402 hemställes »att riksdagen

måtte besluta om sådan ändring i det i propositionen nr 15 framlagda förslaget

till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna att stadgande

om att allmänningsskog skall skötas efter en av skogsvårdsstyrelsen fastställd

hushållningsplan intagas i allmänningslagen samt att vederbörande

utskott ville utarbeta förslag till erforderliga lagtextändringar».

I motionen 11:407 slutligen hemställes »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 15 måtte besluta, dels att i fråga om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna avlösning av delaktighet i allmänningsskog

skall kunna ske mot ersättning i penningar, då vederbörande delägares

fastighet förlorat karaktären av jordbruksfastighet, samt dels att i

fråga om allmänningsskogar i Dalarna avlösning av delaktighet i allmänningsskog

skall av länsstyrelsen kunna medgivas i sådana fall, då delägare

bevisligen icke kan tillgodogöra sig någon nytta av allmänningsskogens avkastning».

Beträffande de skäl, som anförst till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den viktigaste nyheten i propositionen är, att häradsallmänningarna och

allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna föreslås skola inordnas under

den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet härmed ha i förslagen till nya

lagar om häradsallmänningar och allmänningsskogar icke upptagits några

bestämmelser angående vården och skötseln av ifrågavarande skogsmarker.

Nuvarande stadganden om hushållningsplaner m. m. ha således icke

bibehållits.

I övrigt innebära lagförslagen, att delägarna i häradsallmänningarna och

allmänningsskogarna få friare händer i fråga om förvaltningen, särskilt

beträffande användningen av skogsavkastningen.

För att bereda ökad möjlighet att anpassa formerna för allmänningsförvaltningcn

efter vad som är lämpligast i varje särskilt fall ha åtskilliga förenklingar

vidtagits i reglerna om allmänningsstäinma, allmänningsstyrelse

och andra förvaltande organ samt revisorer in. in.

Slutligen föreslås att rätt till delaktighet i häradsallinänning skall kunna

avlösas mot ersättning i penningar, om den fastighet, vartill andelen hör,

förlorat karaktären av jordbruksfastighet. Det har övervägts att medgiva

en sådan avlösningsrätt även vid allmänningsskogarna men på grund av

de särskilda förhållanden som föreligga i fråga om dessa skogar har något

förslag därom ej ansetts böra framläggas.

De nya lagarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1953.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Inledning.

Enligt 45 § skogsvårdslagen den 21 maj 1948 undantages från tillämpningen

av nämnda lag bl. a. skogsmark som lyder under lagen den 13 maj

1932 om häradsallmänningar eller lagen den 17 juni 1938 om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna. I samband med förarbetena till skogsvårdstagen

bemyndigade Kungl. Maj :t den 30 juni 1947 dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet att genom särskild utredningsman med biträde av

sakkunniga låta undersöka möjligheterna av att föra även häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna in under skogsvårdslagen.

Därvid borde 1932 och 1938 års lagar underkastas en översyn även från

andra synpunkter än de rent skogliga. Det borde sålunda utredas om icke en

viss decentralisering till lokala myndigheter eller ägarna själva av skogarnas

förvaltning kunde komma till stånd och en friare användning av skogsavkastningen

medgivas. Dessutom borde övervägas i vad mån vissa förvaltningsmässiga

föreskrifter i lagarna lämpligen kunde flyttas till en administrativ

författning eller till de reglementen som enligt lagarna skola finnas

för de särskilda häradsallmänningarna och allmänningsskogarna. Med

stöd av detta bemyndigande uppdrogs därefter åt dåvarande statssekreteraren,

numera landshövdingen B. Fallenius att i enlighet med sålunda angivna

riktlinjer verkställa utredning om ny lagstiftning angående häradsallmänningar

och allmänningsskogar i Norrland och Dalarna in. in. För att såsom

sakkunniga deltaga i överläggningar med utredningsmannen tillkallades samtidigt

ordföranden i styrelsen för Älvdalens besparingsskog S. Andersson i

Blyberg, for stmästaren H. Berglund i Mjölby, länsjägmästaren C. G. Carlsen

i Linköping, jägmästaren S. Ekman i Gällivare, hemmansägaren E. Johansson

i Hemavan och jägmästaren A. Wigelius i Göteborg. Utredningen har den

28 oktober 1948 avgivit betänkande med förslag till nya lagar om häradsallmänningar

samt om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

över betänkandet, vilket ligger till grund för propositionen, ha, såsom propositionen

närmare utvisar, efter remiss yttranden avgivits av åtskilliga myndigheter

och allmänningsstyrelser m. m. Från flera håll har därvid uttalats

tvekan om behovet av lagändring på förevarande område. Sveriges häradsallmänningsförbund

har sålunda anfört att de flesta av häradsallmänningsstyrelserna

hade den uppfattningen att någon ändring av 1932 års lag ej vore

behövlig eller önskvärd, eftersom lagen haft goda följder och på intet sätt

verkat betungande på förvaltningen. Förbundet har tillagt att det icke innebure

någon förbättring ur skogsvårdssynpunkt att häradsallmänningarna

inordnats under den allmänna skogsvårdslagen samt att någon praktisk fördel

ej heller syntes kunna vinnas genom att vissa förvaltningsföreskrifter

överfördes till reglementena. Länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län

ha funnit det tveksamt om tillräckliga skäl för en lagändring vore för handen,

och samma ståndpunkt har intagits av skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands,

Örebro och Västmanlands län. Styrelserna för Gällivare allmånningsskog

samt Pajala, Junosuando och Tärendö socknars allmånningsskog

ha yttrat att bestämmelserna i 1938 års lag om allmänningsskogar

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

29

i Norrland och Dalarna enligt deras mening vore tillfredsställande och ändamålsenliga,

varför något behov av att ändra denna lag knappast kunde anses

föreligga. Ett uttalande av samma innebörd har gjorts av länsstyrelsen i Kopparbergs

län. Slutligen har kammarkollegiet anfört att såsom skäl för ny lagstiftning

icke kunde åberopas att de nu gällande lagarna på området vore föråldrade

eller lede av påfallande brister. De förändringar i fråga om förvaltningen

av häradsallmänningarna och allmänningsskogarna som utredningen

ansett böra komma till stånd vore enligt kollegiets mening knappast heller

av den betydelse, att de utan vidare kunde sägas motivera en fullständig

omarbetning av de nuvarande lagarna. Den motivering som anförts för

en dylik omarbetning vore väsentligen av lagteknisk art. Kollegiet ville emellertid

ifrågasätta lämpligheten av att på sådana grunder ur lagtexten utesluta

en mängd viktiga bestämmelser blott för att i stället upptaga dem i reglementena.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen

inledningsvis uttalat följande.

»Under förarbetena till den nya skogsvårdslagen framhölls det såsom

önskvärt att lagen skulle omfatta alla enskilda skogar i landet och att särlagstiftning

i största möjliga utsträckning skulle undvikas. I överensstämmelse

härmed angavs i direktiven för nu ifrågavarande utredning att dess

huvuduppgift skulle vara att undersöka möjligheterna att föra häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna in under skogsvårdslagen. Utredningen

har funnit att intet hinder bör möta mot en sådan åtgärd, och riktigheten

av denna uppfattning har icke bestritts i något av remissyttrandena.

Även jag är av den meningen att det utan olägenhet bör kunna överlämnas

åt delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna att själva

sköta sina skogar utan att därvid vara underkastade strängare ansvar än

skogsägare i allmänhet. Jag biträder också utredningens ståndpunkt, att en

friare användning av skogsavkastningen bör medgivas samt att ökad möjlighet

bör beredas att anpassa formerna för allmänningsförvaltningen efter

vad som är lämpligast i varje särskilt fall. Jag förordar därför att en omarbetning

av lagstiftningen på området kommer till stånd i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder utredningen föreslagit.»

Utskottet vill nu i särskilda avsnitt lämna en redogörelse för de i propositionen

framlagda lagförslagen i de hänseenden, dessa innebära mera väsentliga

förändringar i förhållande till gällande rätt.

Allmänningarnas inordnande under den allmänna skogsvårdslagen.

Gällande rätt.

För att säkerställa en skogligt tillfredsställande skötsel är för närvarande

stadgat, att allmänningarna skola under uppsikt av vederbörande skogsvårdsstyrelse

skötas efter hushållningsplan. Denna skall omfatta viss tid, ej

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

överstigande 20 år, och vara lämpad efter skogens beskaffenhet och rådande

ortsförhållanden samt ha till ändamål att försätta och bibehålla skogen i

skogligt tillfredsställande skick och bereda största och jämnast möjliga avkastning

därifrån. (Jfr 6 § och 24—32 §§ lagen om häradsallmänningar samt

6 § och 23—30 §§ lagen om allinänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen föreslår i första hand att liäradsallmänningarna och allmänningsskogarna

skola inordnas under den allmänna skogsvårdslagen. I enlighet

härmed innehålla utredningens lagförslag icke några föreskrifter angående

vården och skötseln av nu ifrågavarande skogsmarker. Sålunda saknas

bl. a. motsvarighet till de nuvarande bestämmelserna om hushållningsplaner.

Utredningen anför, att med hänsyn till de garantier för en god skogsskötsel,

som numera innefattades i skogsvårdslagen, skäl icke kunde anses

föreligga att därutöver genom särskild lagföreskrift ålägga delägarna i häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna en skyldighet som icke gällde

för andra skogsägare. Emellertid uttalar utredningen tillika, att hushållningsplaner

ofta kunde vara till stor nytta för delägarna samt att dessutom

skogssvårdsstyrelsernas tillsyn underlättades om de vid kontrollen

hade en plan att följa. Även från andra synpunkter kunde det stundom vara

fördelaktigt att storleken av avverkningen vore på förhand bestämd. Utredningen

ansåge därför starka skäl tala för att hushållningsplaner även i fortsättningen

upprättades för häradsallmänningarna och allmänningsskogarna.

Det borde dock vara tillräckligt att föreskrifter därom intoges i reglementena.

En av de i utredningsarbetet deltagande sakkunniga, länsjägmästaren

Carlsen, har varit av skiljaktig mening. Enligt hans åsikt borde stadgande

om obligatorisk hushållningsplan finnas intaget i lag.

Remissvaren.

I åtskilliga yttranden har påyrkats, att i lag skulle fastslås att dessa skogar

skola skötas efter hushållningsplan. Kammarkollegiet har härom anfört

bl. a. att utredningen icke bestritt behovet av hushållningsplaner utan

tvärtom ansett starka skäl tala för att dylika planer även i fortsättningen

upprättades för samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar. Kollegiet

hemställde därför att antingen i allmänningslagarna eller i skogsvårdslagen

måtte föreskrivas, att häradsallmänning och allmänningsskog skulle

skötas efter en av skogsvårdsstyrelsen fastställd hushållningsplan. Styrelsen

för Arvidsjaurs allmänningsskog har yttrat, att skogsbeståndet å allmänningsskogarna

borde skyddas genom en särbestämmelse, lämpligen i skogsvårdslagen,

att sådan skog skulle skötas efter hushållningsplan. Skogsvårdsstyrelsen

i Uppsala län ansåge bestämmelsen att häradsallmänningar skulle

skötas efter hushållningsplan vara ett av de fundamentala stadgandena i

den nuvarande häradsallmänningslagen och ville bestämt yrka på att denna

bestämmelse bibehölles i den nya lagen. Liknande synpunkter ha anförts av

skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens lån och länsstyrelsen i Södermanlands län.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

31

Dessutom ha domänstijr elsen, 8 över jägmästare, länsstyrelserna i Uppsala,

Jönköpings, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län, skogsvårdsstyrelserna

i Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs

och Västerbottens län samt 17 allmänning s styreis er förklarat sig ansluta

sig till det särskilda yttrande, som i denna del avgivits av länsjägmästaren

Carlsen och som utmynnar i förslag att i lagtexten skall föreskrivas att

reglemente skall innehålla bestämmelser om hushållningsplan. Sveriges häradsallmänningsförbund

har uttalat att det enligt förbundets mening vore

ett oeftergivligt villkor för en lagändring att säkerhet vunnes för att föreskrifter

om hushållningsplan komme att inflyta i samtliga reglementen.

Departementschefen.

»I vissa remissyttranden har gjorts gällande att, även om häradsallmänningarna

och allmänningsskogarna inordnades under skogsvårdslagen, särskilda

lagbestämmelser dock alltjämt borde meddelas om att skötseln av

dessa skogar skulle ske enligt hushållningsplan och omhänderliavas av

personer med högre skoglig utbildning. Under förarbetena till skogsvårdslagen

framfördes enahanda önskemål med avseende å städernas skogar men

dessa önskemål lämnades utan bifall. Enligt min uppfattning saknas det

anledning att intaga en annan ståndpunkt beträffande de skogar varom nu

är fråga.

Visserligen är det vid häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

kanske än viktigare än eljest att en jämn och uthållig avkastning kan erhållas,

och detta önskemål främjas tydligen bäst om skogsskötseln bedrives

efter en på förhand uppgjord plan. Någon gång torde emellertid förhållandena

kunna vara sådana, att hushållningsplan utan större olägenhet kan

undvaras. I övriga fall lär det kunna förutsättas att delägarna även utan

särskild lagbestämmelse komma att beakta behovet av dylik plan. Skulle

så ej ske, äger Kungl. Maj :t, såsom utredningen framhållit, möjlighet att

tillse att föreskrifter om hushållningsplan inflyta i reglementet. I anslutning

till dylika reglementsföreskrifter bör lämpligen stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen

att låta skogsvårdsstyrelsen taga del av upprättad hushållningsplan.

Något krav på fastställelse av skogsvårdsstyrelsen torde däremot

ej böra uppställas.»

Motionerna.

I motionerna I: 218 och II: 290 erinras om innehållet i här ovan omnämnda

remissvar. Av dessa framginge enligt motionärerna, att allmänningsstyrelserna

själva ville ha med bestämmelser om hushållningsplanen i lagarna.

Till denna önskan borde hänsyn tagas vid lagstiftningen.

Uti motionerna I: 30b och II: b02 anföres bl. a. följande. »Redan allmänningsutredningen

vitsordade, att starka skäl tala för att hushållningsplaner

även framdeles böra upprättas och läggas till grund för skötsel och förvaltning

av samtliga allmänningsskogar men att bestämmelse härom av lagtek
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

niska skäl icke borde kvarstå i lagtexten utan i stället upptagas i reglementena.

Har man emellertid fastslagit den synpunkten, att hushållningsplan

skall vara obligatorisk, måste en bestämmelse därom vara lika viktig som

skogsvårdslagens stadganden med de däri angivna huvudprinciperna för all

vård av enskilda skogar. Följaktligen bör den också intagas i lagtexten.»

Kompetenskraven för skogsförvaltare, anställd hos allmänningsstyrelse.

Gällande rätt.

Enligt gällande föreskrifter i de båda allmänningslagarna skall hos allmänningsstyrelse

finnas anställd en person med högre skoglig utbildning,

eller, efter särskilt medgivande av Kungl. Maj :t, annan person med omfattande

praktisk erfarenhet i skogsskötsel. Vad angår allmänningsskog i Västerbottens

län eller Norrbottens län äger dock Kungl. Maj :t förordna, att

vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning. Meddelas sådant förordnande,

skall dock allmänningsstyrelsen biträdas av en hos skogsvårdsstyrelsen

anställd tjänsteman. (Se 8 § lagen om häradsallmänningar och 9 § lagen

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utedningen anför att dessa föreskrifter visat sig synnerligen värdefulla

och att kravet på att sakkunskap skall anlitas vid skogsförvaltningen därför

även i fortsättningen borde upprätthållas. I vissa fall vore emellertid skogen

så avlägset belägen och lämnade så låg avkastning att det stötte på stora

ekonomiska svårigheter för delägarna att anställa en skogsförvaltare med

högre skoglig utbildning. I dylika fall borde förvaltningen ordnas på det efter

förhållandena mest tillfredsställande sättet. Därvid kunde ifrågakomma

även andra lösningar än de som nu anvisades i lagtexten. Bl. a. med hänsyn

härtill borde enligt utredningens mening frågan om skogsförvaltningens ordnande

ej längre regleras i lag, utan erforderliga bestämmelser i ämnet borde

i stället inflyta i reglementena. I överensstämmelse med vad sålunda anförts

ha i utredningens lagförslag icke upptagits några stadganden om hur

skogsförvaltningen skall vara anordnad. Utredningen har emellertid anfört

att anställande av skogsförvaltare med högre skoglig utbildning alltjämt

borde krävas i flertalet fall.

Remissvaren.

Jämväl i förevarande del har ett antal remissinstanser uttalat sig för ett bibehållande

av att kompetenskravet stadgas i själva allmänningslagarna.

Departementschefen.

»Kravet på anställande av skogsförvaltare med högre skoglig utbildning

är redan för närvarande icke ovillkorligt, utan undantag kunna medgivas

av Kungl. Maj :t. Ett upphävande av lagbestämmelserna i ämnet innebär

följaktligen icke någon saklig ändring, ty Kungl. Maj:t kommer alltjämt att

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

i samband med reglementenas fastställande kunna vaka över att skogsförvaltningen

anordnas på ett tillfredsställande sätt. Såsom utredningen anfört

bör det även i fortsättningen alltid fordras att skogsskötseln skall stå under

ledning av sakkunnig person.»

Avlösning av andel i allmänning.

Gällande rätt.

Båda allmänningslagarna stadga förbud mot att överlåta andel i allmänning

annorledes än gemensamt med den fastighet, vartill andelen hör (4 §

lagen om häradsallmänningar och 4 § lagen om allmänningsskogar i Norrland

och Dalarna).

Utredninge n.

Utredningen anser, att nyssnämnda förbud i gällande rätt synes i princip

böra bibehållas. Beträffande häradsallmänningarna borde dock enligt utredningens

mening så till vida göras undantag från nämnda grundsats att allinänningsstyrelsen

berättigades att i vissa fall inlösa andel. Till motivering

härav anför utredningen, att häradsallmänningarna vore avsedda att vara

den jordbrukande befolkningen till gagn. I närheten av tätorterna skedde

emellertid ofta en omfattande avstyckning av tomter från mantalssatta jordbruksfastigheter.

Denna utveckling ginge stundom så långt, att av den ursprungliga

fastigheten slutligen återstode endast gator, vägar och allmänna

platser, vilka dock alltjämt vore bärare av mantalet och därmed förenad andel

i häradsallmänning. Vidare hade det före tillkomsten av nu gällande

jorddelningslag i stor utsträckning förekommit att fastigheter med del i häradsallmänning

genom ägostyckning uppdelats i mindre lotter för tomtändamål.

Dessa lotter hade åsatts hemmantal och därigenom erhållit andelar i

allmänningen. Ej sällan vore dessa andelar så små att den rätt till utdelning

de medförde saknade praktisk betydelse. Uppenbart vore att det i fall

av nu åsyftad beskaffenhet skulle innebära fördelar från flera synpunkter

att kunna utlösa vederbörande fastighet från dess delaktighet i allmänningen.

Möjlighet att påkalla inlösning borde föreligga endast för allmänningsstyrelsen,

bl. a. av det skälet att likvida medel måste finnas tillgängliga

för ändamålet. Om någon delägare ville få sin andel inlöst borde han

därför ha att anmäla detta för allmänningsstyrelsen, som då finge bestämma,

huruvida frågan skulle tagas upp. Därest åter styrelsen själv toge initiativet,

borde den enligt utredningens mening i första hand vända sig till

vederbörande fastighetsägare och efterhöra om denne vore villig att låta

inlösen ske. Skulle han motsätta sig detta, syntes det icke utan särskilda

skäl böra ifrågakomma att tvinga honom därtill. Därest någon utan anledning

skulle vägra att gå med på inlösen ehuru sådan måste anses befogad,

borde dock länsstyrelsen kunna meddela inlösningstillstånd även mot hans

vilja. Utredningen hade funnit lämpligast att lösenbeloppet finge motsvara

3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. Samt. Nr 5.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

kapitaliserade värdet av den på fastigheten belöpande årliga utdelningen

från allmänningen. Emellertid måste det beaktas, att utdelningens storlek

kunde växla från år till år. För att förebygga alltför stor inverkan av dylika

fluktuationer borde till grund för kapitaliseringen läggas medeltalet av den

utdelning fastigheten erhållit under de tio sist förflutna åren. Vad gällde

procentsatsen för kapitaliseringen hade utredningen stannat vid att föreslå

att kapitaliseringen skulle ske efter fyra procent.

Remissvaren.

Skogsstyrelsen har ifrågasatt, om det icke med hänsyn såväl till skogsbrukets

räntabilitet på lång sikt som till angelägenheten av att öka delägarnas

villighet att gå med på inlösen vore lämpligare att kapitaliseringen

skedde efter tre procent i stället för, såsom föreslagits, efter fyra procent.

Jämväl kammarkollegiet har uttalat sig för en lägre procentsats än vad

som föreslagits. Enligt kollegiets mening borde lösenbeloppet sålunda icke

bestämmas till lägre belopp än 30 gånger den genomsnittliga utdelningen.

Flera remissinstanser ha framställt önskemål om att inlösningsrätt skulle

medgivas ej blott för häradsallmänningarna utan även för allmänningsskogarna

i Norrland och Dalarna. Styrelsen för Tärna och Stensele allmänningsskog

har yttrat, att på senare tid ett flertal fastigheter med delaktighet i

allmänningsskogen förlorat karaktären av jordbruksfastighet och att det

därför funnes behov av regler om inlösningsrätt också i lagen om allmänningsskogar.

Liknande uttalanden ha gjorts av styrelserna för Vilhelmina

övre allmänningsskog och Sorsele allmänningsskog. Lantbruksnämnden i

Norrbottens län har anfört att inom länet funnes talrika exempel på mantalssatta

fastigheter som icke användes för jordbruk. I Gällivare municipalsamhälle,

där mantalssättning ägt rum, vore sålunda de gamla jordbruksfastigheterna

till avsevärd del tagna i anspråk för tätbebyggelse, och ytterligare

sådan bebyggelse kunde väntas.

Kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen ha ansett det

i och för sig önskvärt att möjlighet till inlösning infördes också för allmänningsskogarnas

del men ha samtidigt förklarat, att frågan därom syntes

kunna lösas först efter ytterligare utredning.

Lantbruksstyrelsen har på denna punkt anfört bl. a.:

Beträffande allmänningsskogarna gäller, att de i flertalet fall icke äro

redovisade som särskilda fastigheter i jordregistret. Vidare finnes vid dessa

skogar ofta en betydande fonderad avkastning. En inlösen av andelar i eu

allmänningsskog torde därför vara en mera komplicerad fråga än en inlösen

av andelar i en häradsallmänning. Emellertid tala så starka jordpolitiska

skäl för att inlöseninstitutet utsträckes till att gälla även alhnänningsskogarna,

att styrelsen anser sig böra närmare ingå på denna fråga.

Styrelsen tänker härvid bland annat på Gällivare samhälle med dess speciella

förhållanden. Här finnes nämligen ett stort antal bostadstomter, bildade

genom ägostyckning, som ha kvar del i mantalet för stamfastigheten

och följaktligen även andelar i allmänningsskog. Även i Or sa socken finnes

en stor mängd fastigheter av dylikt slag, som äro andelsberättigade i besparingsskog.

Innehavarna av dylika fastigheter, d. v. s. icke jordbrukare, ha

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

35

rösträtt i allmänningens angelägenheter, vilket väl knappast kan anses lämpligt

med hänsyn till den betydande fonderade avkastning som ofta finnes

vid besparings- och allmänningsskogarna och till att denna avkastning

också enligt det föreliggande förslaget får användas till förmån även för

icke delägare och för en hel del tämligen skilda ändamål.

Departementschefen.

»Villkoret för att avlösning skall få ske bör enligt min uppfattning vara

att vederbörande fastighet ej längre är taxerad såsom jordbruksfastighet.

Jag anser mig nämligen icke kunna förorda att avlösning medgives även beträffande

andelar som tillhöra skogsfastigheter utan jordbruk. Sådana andelar

äro stundom av betydande storlek och det är därför icke uteslutet att

en förlust av andelsrätten skulle kunna leda till en sänkning av fastighetens

marknadsvärde med åtföljande försämring av inteckningshavares säkerhet.

Det må också framhållas att skogsfastigheter med andel i häradsallmänning

ej sällan torde ligga i sambruk med jordbruksegendomar och att i dylika

fall andelsrätten kan utgöra ett värdefullt stöd för jordbruket. Införandet av

avlösningsrätt beträffande skogsfastigheter skulle därför lätt kunna ge upphov

till stridigheter och konflikter.» —- — — »Därest avlösningsrätten begränsas

i enlighet med vad jag nyss förordat, torde det endast i sällsynta

undantagsfall kunna bli fråga om avlösning av annat än små andelar med

obetydligt värde. Vid sådant förhållande bör intet hinder möta mot att

prövningen av avlösningsärenden på sätt utredningen föreslagit förlägges

till länsstyrelsen och att löseskillingen beräknas enbart på grundval av

utdelningen utan hänsyn till fonder och liknande tillgångar. Lösenbeloppet

bör bestämmas av länsstyrelsen och bör motsvara kapitaliserade värdet

av den på fastighetens andelstal belöpande genomsnittsutdelningen för de

tio senast förflutna åren. Med en sådan regel erfordras inga särskilda föreskrifter

för det fall att fastigheten icke ägt bestånd så länge som tio år. I likhet

med utredningen finner jag övervägande skäl tala för att kapitalise
ringen

sker efter fyra procent.»----»Några remissinstanser ha uttryckt

önskemål att avlösningsrätt skulle medgivas ej blott vid häradsallmänningar

utan även vid allmänningsskogar. Tydligen vore det också i och för sig

önskvärt att så kunde ske, även om behovet av avlösningsbestämmelser icke

är lika framträdande i fråga om allmänningsskogarna som beträffande häradsallmänningarna.

Såsom kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen och lantmäteristyrelsen

framhållit är det emellertid betydligt svårare att anordna

ett avlösningsförfarande vid allmänningsskogarna än vid häradsallmänningarna.

Bl. a. är det på grund av de regler som gälla för användningen

av allmänningsskogarnas avkastning förenat med stora svårigheter att beräkna

värdet av eu andel i sådan skog. Jag är därför för närvarande icke

beredd att tillstyrka att bestämmelser om avlösningsrätt meddelas också för

allmänningsskogarnas del. Därest det framdeles skulle visa sig påkallat,

torde emellertid frågan få upptagas till förnyat övervägande.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr ö.

Lagrådet.

Lagrådet anför att, enär löseskillingen skall bestämmas enbart på grundval

av utdelningen utan hänsyn till fonder och liknande tillgångar, det icke

vore uteslutet, att löseskillingen kunde komina att understiga det verkliga

värdet av andelsrätten och att fastighetsägaren följaktligen kunde komma

att lida förlust, om avlösningen genomföres. Vidare vore att märka, att förslaget

icke heller innehölle några bestämmelser, som avsåge att skydda inteckningsliavare

mot förlust. Enligt lagrådet borde avlösning icke under

några förhållanden få ske, därest densamma skulle medföra avsevärt förfång

för fastighetens ägare eller inteckningshavare och denne icke lämnat

medgivande till avlösningen. Sålunda borde tillstånd ej givas utan fastighetsägarens

samtycke, därest löseskillingen skulle komma att med något

avsevärt belopp understiga andelens verkliga värde; och även om ägaren

lämnat medgivande till avlösning, borde sådan i allt fall icke tillåtas, om

det kunde antagas, att avlösningen skulle lända inteckningshavare till skada,

och denne icke samtyckt till åtgärden. Det borde följaktligen ankomma

å länsstyrelsen att, då ansökan om avlösning gjorts, icke blott tillse, att fastigheten

äger delaktighet i allmänningen och ej är taxerad som jordbruksfastighet,

utan jämväl företaga en sådan oskadlighetsprövning, som nu är

sagd.

Motionerna.

I motionerna 1:303 och 11:396 framhålles att vid förarbetet till lagen om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna åtskilliga uttalanden gjordes

från allmänningsdelägare i övre Norrland om önskvärdheten av att få skifta

allmänningarna mellan dess delägare. Dessa önskemål kvarstode enligt motionärerna

än i dag och framfördes i nuvarande läge med större eftertryck

än tidigare, önskemålen ginge givetvis stick i stäv mot den tanke, som låge

bakom allmänningarnas inrättande och som i lagen om allmänningsskogar

fått den utformningen, att allmänningsskogen skulle behållas oförminskad.

Förhållandena bland lappmarkens bönder hade emellertid förändrats åtskilligt

under det halvsekel, som förflutit sedan allmänningarnas bildande. Avverkningsmöjligheterna

hade ökat i och med förbättrat vägväsen, och insikten

om hur nödvändig en god skogsvård vore hade stärkts bland de enskilda

skogsägarna genom bl. a. de statliga åtgärderna på detta område. Det

framstode på angivna grunder numera som en orättvisa för mången allmänningsdelägare,

att han icke vid avvittringen erhållit skogsanslag i ungefärlig

överensstämmelse med vad inom lappmarkssocknarnas övriga områden

blivit fallet.

Motionärerna erinra vidare om innehållet i remissyttrandena på denna

punkt och fortsätta: »Vi dela helt dessa remissinstansers uppfattning. En

utredning på denna punkt bör enligt vår mening inte enbart omfatta inlösningsförfarandets

utsträckning till jämväl allmänningsskogarna utan även

gälla en undersökning av möjligheterna för delägare, som så önskar, att bli

löst från delägarskapet antingen på vedertaget sätt i penningar eller genom

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

37

markbyte. Om sålunda en allmänning på detta sätt skulle bli mindre till

arealen eller kronan bli ägare till någon del av densamma, eller om allmänningen

skulle till större eller mindre del utskiftas på enskilda händer, torde

man knappast befara, att skogen under nuvarande förhållanden bleve sämre

skött. De frågor, som här kunna resas, och de problem, som kunna uppkomma,

äro dock av så osäker och komplicerad natur, att endast en grundlig

och förutsättningslös utredning torde kunna ge svaren.»

I motionen II: 407 anföres, att det ingalunda kan »förnekas att införande

av en rätt till inlösning icke kan ske lika lättvindigt med avseende å allmänningsskogarna,

men med tanke på att behovet härav anmäler sig även

i fråga om dessa, förefaller det egendomligt att man ej inriktat sig på en lösning

av spörsmålet om inlösningsrätt för samtliga allmänningar i ett sammanhang.

Av yttranden från flera remissinstanser framgår, att enahanda

skäl kan åberopas för antagande av regler om inlösningsrätt i fråga om

fastighet med delaktighet i allmänningsskog, som i fråga om fastighet med

delaktighet i häradsallmänning.»

Motionären åberopar därefter ännu ett skäl för en sådan avlösningsrätt:

»I Kopparbergs län kan redovisas åtminstone en socken, i vars allmänningsskog

ingår ett antal delägare boende i närliggande kommun i området närmast

gränsen, vilka icke äga möjlighet att tillgodogöra sig ett enda öres

inkomst eller över huvud taget nytta av något slag genom delaktigheten i

den andra socknens allmänningsskog.» — -— — »Avkastningen från allmänningsskogen

användes för olika ändamål uteslutande i den egna socknen, varvid,

då ingen utdelning d form av penningar förekommer, delägarna från

den närliggande socknen befinna sig i den mindre angenäma situationen att

kunna konstatera, att den skogsmark, uppgående till en tredjedel av det de

varit berättigade erhålla vid storskiftet, är en för deras vidkommande värdelös

tillgång, på grund av att denna tredjedel befinner sig i den gemensamma

allmänningsskogen.» — — — »Ur rättvisesynpunkt böra därför regler

genomföras för möjliggörande av en avlösning mot ersättning i penningar

i sådana fall, då vederbörande delägare bevisligen icke har någon

nytta av sin andel i allmänningsskogen.»

Avyttring av mark från allmänning.

Gällande rätt.

Beträffande avyttring från allmänningsskog i Norrland och Dalarna stadgas

för närvarande att sådan avyttring får ske efter tillstånd av Kungl.

Maj :t, om därigenom vinnes avsevärd förmån för delägarna eller eljest synnerliga

skäl föreligga och avyttringen ej länder skogsskötscln å allmänningsskogen

till men. Enahanda bestämmelser funnos ursprungligen i lagen

om häradsallmänningar. Dessa ändrades emellertid år 1947 så att mark,

som behövde utnyttjas för något betydelsefullt allmänt ändamål, skulle kunna

avyttras även om men för skogsskötscln uppkomme.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att avyttringsreglerna beträffande allmänningsskog

skola uppmjukas på sätt som skett i fråga om häradsallmänning.

Departementschefen.

»Mot den uppmjukning av reglerna om avyttring av mark från allmänningsskog

som utredningen föreslagit finnes uppenbarligen intet att erinra.

Jag kan också instämma i vad som i vissa remissyttranden anförts därom,

att häradsallmänningar och allmänningsskogar icke böra intaga någon

särställning, då det gäller att avstå mark för rationaliseringsändamål. Däremot

anser jag mig icke böra oreserverat biträda det i samma yttranden

framställda förslaget att för giltighet av försäljningsbeslut ej längre skulle

krävas Kungl. Maj :ts utan endast länsstyrelsens godkännande. Huvudregeln

bör alltjämt vara att prövningen .skall ankomma på Kungl. Maj :t, som

emellertid bör ha möjlighet att delegera sin befogenhet till underordnad

myndighet.»

Förfarandet vid införlivning.

Utredningen.

Utredningen föreslår, att vissa av de nuvarande lagbestämmelserna angående

förfarandet i införlivningsärenden skola, såsom av administrativ

natur, överflyttas till en administrativ författning.

Departementschefen.

Departementschefen, som biträtt utredningens förslag, har vidare funnit

övervägande skäl tala för att i de nya lagarna ej medtaga stadgandet, att

införlivad mark efter införlivningen alltjämt skall redovisas såsom »särskild

fastighet». Enligt departementschefens mening kunde det nämligen

stundom vara till fördel att sådan mark finge sammanläggas med den ursprungliga

allmänningsmarken.

Dispositionen av allmänningarnas avkastning.

A. Ordinarie och extra avkastning.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller för närvarande: Lagen om häradsallmänningar

skiljer mellan å ena sidan ordinarie avkastning och å andra

sidan s. k. extra avkastning, d. v. s. avkastning som erhålles genom avverkning,

vilken överskjuter skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga.

Ordinarie avkastning skall i första hand användas till gäldande av kostnader

som äro nödiga för allmänningens behöriga vård och förvaltning. Därefter

må sådan avkastning användas eller fonderas för andra utgifter som

äro ägnade att befrämja en god hushållning med allmänningen eller för in
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

39

köp av mark för utvidgning av allmänningen eller för utdelning åt delägarna.

Extra avkastning skall användas eller fonderas för verkställande av

sådana grundförbättringar som äro ägnade att öka skogsproduktionen på

allmänningen eller för inköp av mark för utvidgning av allmänningen eller

för annat dylikt ändamål. Länsstyrelsen äger dock efter hörande av skogsvårdsstyrelsen

medgiva att den i stället må användas eller fonderas för utdelning

åt delägarna, om detta är nödvändigt för att bereda dem en så jämn

avkastning från allmänningen som möjligt. (Se 34 § lagen om häradsallmänningar.

)

Beslutanderätten angående avkastningen tillkommer delägarna. (Se 36 §

lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskog i Norrland och Dalarna gäller: Även här

givas olika regler för ordinarie avkastning och extra avkastning. Ordinarie

avkastning skall i första hand användas till gäldande av kostnader som äro

nödiga för allmänningsskogens behöriga förvaltning. Därefter må sådan avkastning

användas eller fonderas för bestridande av andra utgifter som äro

ägnade att befrämja en god hushållning med skogen, för inköp av mark för

skogens utvidgning, för betalning av utskylder för de fastigheter som äga

del i skogen, för främjande av jordbruket inom den eller de socknar eller

delar av socknar, för vilkas jordägare skogen blivit avsatt, eller för annat

ändamål som är till gagn för delägarna eller befolkningen i dessa socknar

eller sockendelar. Beträffande vissa allmänningsskogar är dock särskild föreskrift

meddelad att användning eller fondering för sistnämnda ändamål

må förekomma allenast om det är tiil gagn för delägarna i skogen. Extra avkastning

skall i princip användas eller fonderas för verkställande av sådana

grundförbättringar på alhnänningsskogen som äro ägnade att öka skogsproduktionen,

för inköp av mark för skogens utvidgning eller för annat

dylikt ändamål. Sådan avkastning kan dock även få användas för samma

ändamål vartill ordinarie avkastning i andra hand får användas, om detta

finnes nödigt för att bereda en så jämn tillgång som möjligt på medel för

ändamålet i fråga. (Se 32 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna.)

Rätten att besluta om användning och fondering av avkastningen från

allmänningsskog, är förbehållen länsstyrelsen. Delägarna ha endast förslagsrätt.

(Se 37 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

U tredningen.

Utredningen anför, att de nuvarande reglerna om användandet av ordinarie

och extra avkastning i främsta rummet tillkommit för att säkerställa

att skogskapitalet icke förslösades. Numera funnes garantier däremot redan

i don allmänna skogsvårdslagen. Därtill kommc att erfarenheten ej gåve

någon anledning till farhågor för att delägarna skulle försumma att anslå

medel till erforderliga skogsvårdsåtgärder. Det borde därför kunna med förtroende

överlämnas åt dem alt i fortsättningen själva besluta om disposilionen

av avkastningen utan att därvid vara bundna av detaljerade före
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

skrifter. I enlighet härmed borde jämväl i fråga om allmänningsskog gälla,

att rätten att besluta om användning eller fondering av avkastningen skulle

tillkomma delägarna. I lagtexten borde vidare blott upptagas ett allmänt

stadgande att avkastning i första hand skulle användas till häradsallmänningens

eller allmänningsskogens behöriga vård och förvaltning. I den mån

ytterligare föreskrifter rörande avkastningen ansåges erforderliga borde sådana

intagas i vederbörande reglemente. Utredningen ansåge sig kunna

räkna med att dylika reglementsföreskrifter regelmässigt koinme att meddelas

samt att regleringen därvid koinme att ske i huvudsaklig överensstämmelse

med de nuvarande lagbestämmelserna. Därest i något fall delägarna

ej skulle hava antagit några regler i ämnet finge behovet av dylika regler

prövas av Kungl. Maj :t vid reglementets fastställande.

Även i denna del har länsjägmästaren Carlsen varit av skiljaktig mening

samt ansett att i fråga om extra avkastning borde meddelas lagbestämmelser

av i huvudsak samma innebörd som nu.

Remissvaren.

Förslaget att tillerkänna häradsallmänningarnas och allmänningsskogarnas

delägare större frihet i fråga om dispositionen av sådan inkomst som nu

hänföres till ordinarie och extra avkastning har avstyrkts av kammarkollegiet,

som anfört, att det vore av värde för allmänningsstyrelserna att i lagtexten

ha ett visst stöd mot tillfälliga opinioner bland delägarna. Enligt kollegiets

mening borde därför jämväl i de nya lagarna intagas grundläggande

bestämmelser om avkastningens användning av i huvudsak samma innebörd

som de nuvarande föreskrifterna i ämnet. I samma riktning har lånsstgrelsen

i Kopparbergs län uttalat sig. Länsstyrelsen i Uppsala län har —

under hänvisning till det särskilda yttrande av länsjägmästaren Carlsen som

fogats vid utredningens betänkande —- anfört att i lagtexten alltjämt borde

upptagas föreskrifter om användningen av extra avkastning. Samma ståndpunkt

har intagits av länsstyrelserna i Södermanlands och Örebro län, skogsvårdsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands

län, 8 överjägmästare, Sveriges häradsallmänningsförbund och 17

allmänningsstyrclser. Slutligen har en ledamot av skogsstyrelsen förklarat

sig anse, att beträffande allmänningsskogarna i Norrland och Dalarna avkastningens

användning borde regleras i lag enligt samma grunder som

hittills.

Departementschefen.

»Beträffande användningen av avkastning ansluter jag mig i princip till

utredningens ståndpunkt att det bör överlämnas åt delägarna att besluta

därom utan att vara bundna av detaljerade lagbestämmelser. De erfarenheter

som föreligga giva ej anledning att befara att en sådan frihet skulle

komma att missbrukas. Det bör sålunda enligt min mening ej längre göras

någon skillnad mellan ordinarie och extra avkastning. Ej heller synes det

vara påkallat att särskilt omnämna det självklara förhållandet att avkast
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

41

ning i första hand skall användas till att bestrida nödvändiga utgifter. För

häradsallmänningarnas del bör det vara tillräckligt att angiva att avkastning

må användas till utdelning åt delägarna eller till annat ändamål som

är till gagn för dem. Beträffande allmänningsskogarna lär det däremot

vara ofrånkomligt att mera detaljerade anvisningar lämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med nuvarande bestämmelser om ordinarie avkastning.

Dessutom synes det lämpligt att i lagtexten föreskriva att närmare bestämmelser

om avkastningens användning skola intagas i reglementet.»

B. Kapitalinkomst.

Gällande rätt.

Med kapitalinkomst menas ersättning för mark som avyttras från allmänningen

samt medel som tillfalla allmänningen i samband med expropriation

eller annat dylikt inlösningsförfarande. Såväl beträffande häradsallmänning

som beträffande allmänningsskog i Norrland och Dalarna gäller, att kapitalinkomst

skall användas eller fonderas för grundförbättringar som äro ägnade

alt öka skogsproduktionen eller för inköp av mark för utvidgning av allmänningen

eller för annat dylikt ändamål. För häradsallmännings vidkommande

skall användandet eller fonderingen ske i enlighet med närmare föreskrifter

som på framställning av allmänningsstyrelsen meddelas av Kungl.

Maj:t. Beträffande allmänningsskog gäller däremot, liksom vid beslut om

användning av ordinarie eller extra avkastning, att beslutanderätten tillkommer

länsstyrelsen. (Se 35 § lagen om häradsallmänningar samt 33 och 37 §§

lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Vad angår sådan inkomst som nu hänföres till kapitalinkomst anför utredningen

att denna härledde sig från ingrepp i häradsallmänningen eller

allmänningsskogen av bestående natur och därför borde användas till förvärv

av mark för utvidgning av allmänningen eller allmänningsskogen eller

till annat ändamål som vore till varaktigt gagn för denna. För att säkerställa

detta borde det, liksom för närvarande, ankomma på myndighet alt

besluta om användningen. I överensstämmelse härmed föreslår utredningen

att inkomst varom nu är fråga skall användas enligt föreskrifter som meddelas

av länsstyrelsen efter framställning av allmänningsstyrelsen.

Departementschefen.

»Med avseende å kapitalinkomst innebär utredningens förslag allenast

den ändringen att rätten att bestämma om användningen av dylik inkomst

från häradsallmänning skall decentraliseras från Kungl. Maj :t till länsstyrelsen.

Häremot har jag intet att erinra.»

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

C. Användningen av fond.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmunning gäller: Jämväl i fråga om användningen

av fond ligger beslutanderätten i delägarnas händer. Vilja delägarna använda

fonderad avkastning till annat ändamål än det, för vilket fonderingen

ägt rum, blir dock beslut därom giltigt, endast om det biträtts av

röstande för ett sammanlagt delaktighetsbelopp, motsvarande minst två

tredjedelar av allmänningens hela delaktighetstal. (Se 36 § lagen om häradsallmänningar.

)

Vad angår allmänningsskog i Norrland och Dalarna omfattar länsstyrelsens

beslutanderätt också användandet av fonderad avkastning. I reglementet

må dock föreskrivas, att beslutanderätten helt eller i begränsad omfattning

skall tillkomma delägarna. (Se 37 § lagen om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen föreslår att för häradsallmänningarnas del skall bibehållas

det nuvarande kravet på kvalificerad majoritet för beslut om att använda en

fond till annat ändamål än det, varför fonden bildats. Med avseende å allmänningsskogarna

föreslås enahanda bestämmelse med det tillägget att beslutet

tillika skall godkännas av länsstyrelsen. Utredningen framhåller att

med dess förslag garantier komme att finnas mot att en tillfällig majoritet

använde en s. k. skogsmedelsfond för ett icke avsett syfte. Däremot bleve

det möjligt att för det ursprungligen bestämda ändamålet använda hur stor

del av fonden som helst. Detta kunde stundom vara till fördel, t. ex. om

ett större belopp behövde tagas i anspråk för skogsförbättrande åtgärder.

Det syntes därför icke lämpligt att bibehålla de nuvarande lagbestämmelserna

om fortsatt giltighet av föreskrifter i äldre reglementen rörande fonders

bevarande vid viss minimistorlek o. d. Om sådana föreskrifter alltjämt

funnes behövliga borde de få sin plats i reglementena.

En av de till utredningen knutna sakkunniga, jägmästaren Ekman, har

på nu ifrågavarande punkt varit av avvikande mening. Han har i särskilt

yttrande framhållit att de skogsmedelsfonder, som redan före tillkomsten

av 1938 års lag bildats av avkastning från besparingsskogarna i Kopparbergs

och Gävleborgs län samt flertalet allmänningsskogar i Västerbotten

och Norrbotten, i många fall uppginge till avsevärda belopp och ägde stor

betydelse för såväl delägarna som befolkningen i övrigt. Ekman hyste därför

starka betänkligheter mot att en tillfällig majoritet bland delägarna

skulle kunna använda hela eller större delen av en sådan fond till ett av de

ändamål för vilka fonden bildats, till förfång för de övriga syften fonden

avsetts att främja. På grund av vad sålunda anförts ansåge Ekman att det

alltjämt borde finnas en bestämmelse i lag om att nämnda föreskrifter fortfarande

skulle gälla.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

43

Remissyttrandena.

Förslaget att ur lagtexten utesluta de nuvarande bestämmelserna om fortsatt

giltighet av äldre reglementsföreskrifter angående fonder har mött gensagor

från åtskilliga håll. Sålunda har skogsvårdsstgrelsen i Norrbottens

län anfört att skogsmedelsfonderna vore att anse som ett arv från gångna

generationer och ej borde få skingras eller förbrukas av delägarna. För att

vinna garanti för att de bevarades vore det nödvändigt med lagbestämmelser

i ämnet. Styrelserna för Arvidsjaurs allmänningsskog, Arjeplogs allmänningsskog

och nybyggarnas särskilda allmänning i Arjeplog ha uttalat, att

i lag borde föreskrivas att skogsmedelsfonderna ej finge nedbringas under

vissa minimibelopp, och 17 andra allmänning s styr ds er ha yttrat, att de

anslöte sig till den reservation till utredningens betänkande som i denna

del avgivits av jägmästaren Ekman. Även kammarkollegiet, en ledamot av

skogsstyrelsen, domänstyrelsen, flertalet överjägmästare, länsstyrelserna i

Kopparbergs, Gävleborgs och Norrbottens län samt skogsvårdsstyrelserna i

Kopparbergs och Gävleborgs län ha förklarat sig biträda nämnda reservation.

Vad i övrigt beträffar dispositionsrätten över fonder ha länsstyrelserna i

Västmanlands län och Jönköpings län ifrågasatt om icke beslut att använda

en fond för annat ändamål än det ursprungliga borde underställas länsstyrelsen

även vid häradsallmänningarna.

Departementschefen.

»Jag kan i huvudsak biträda vad utredningen föreslagit i fråga om dispositionen

av fonder. Jag delar sålunda uppfattningen att i lagen om allmänningsskogar

ej längre bör upptagas något stadgande om fortsatt giltighet

av äldre reglementsföreskrifter rörande fonder.s bevarande vid viss minimistorlek

o. d. Detta innebär emellertid icke att jag anser alla sådana

föreskrifter böra upphävas utan endast att det nu bör ske en omprövning

huruvida det alltjämt föreligger skäl att bibehålla dem. I den mån så finnes

vara fallet böra de överflyttas till de nya reglementena. Likaså tillstyrker

jag förslaget att det skall krävas två tredjedels majoritet för beslut

om att använda en fond till annat ändamål än det, varför den bildats, samt

att sådant beslut av delägare i allmänningsskog dessutom skall underställas

länsstyrelsen för godkännande.» —---»Jag finner det ej erforderligt

att, på sätt två länsstyrelser ifrågasatt, fordra godkännande av länsstyrelsen

även såvitt angår häradsallmänningarnas fonder. Dessa äro i regel jämförelsevis

små och ha icke på långt när samma betydelse som skogsmedelsfonderna

vid allmänningsskogarna.»

D. Utdelning in natura och understöd till förbättringsarbeten å jordbruk.

Utredningen.

I samband med frågan om dispositionsrätten över inkomster och fonder

bär utredningen upptagit ett par praktiska detalj spörsmål. Det ena av dessa

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

berör häradsallmänningarna. Utredningen anför att i vissa fall utdelning

från häradsallmänning fortfarande delvis skedde in natura för att tillgodose

delägarnas behov av gagnvirke. Därvid framställdes ej sällan krav från

delägarna att erhålla virke av bättre kvalitet än som kunde anses motiverat

med hänsyn till den avsedda användningen. Detta innebure uppenbarligen

ett slöseri med virke, och i reglementena för häradsallmänningarna borde

därför intagas föreskrift att, om utdelning lämnades i form av husbehovsvirke,

detta virkes kvalitet skulle avpassas efter det ändamål vartill virket

skulle begagnas. Den andra av de båda detaljfrågorna angår avkastningen

från allmänningsskogarna. Sådan avkastning må, såsom redan nämnts, användas

bl. a. för att främja jordbruket inom det område, för vars jordägare

skogen blivit avsatt. Ibland sker detta på så sätt, att kontanta bidrag

lämnas jordägare till uppförande eller iståndsättande av ekonomibyggna(ier

eller till andra förbättringsåtgärder på brukningsdelen. Utredningen

framhåller att det tydligen vore angeläget att sådant bidrag icke utbetalades,

därest fara vore för handen att vederbörande fastighet kunde

komma att tagas i anspråk för rationaliseringsändamål eller att jordbruket

å fastigheten kunde komma att nedläggas. I reglementena borde därför

stadgas skyldighet för allmänningsstyrelsen att, innan understöd lämnades

till upprustning eller annan förbättring av fastighet, hos lantbruksnämnden

efterhöra, huruvida den kunde beräknas komma att bestå såsom självständigt

jordbruk.

Reglerna om allmänningsstämma, allmänningsstyrelse och andra

förvaltningsorgan m. m.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller: Förvaltningen av häradsallmänning

skall handhavas av en allmänningsstyrelse, som utses av delägarna på s. k.

allmänningsstämma. Av allmänningsstyrelses ledamöter skall flertalet vara

delägare i allmänningen. I vissa viktigare frågor är avgörandet förbehållet

allmänningsstämman. På denna skall delägarnas beslutanderätt utövas genom

distriktsombud, utsedda på särskilda delägarstämmor i de olika kommunerna

inom häradet. Vid val av distriktsombud äger varje delägare rösträtt

i proportion till sitt delaktighetsbelopp, dock med den begränsningen att

ingen må rösta för mer än en tiondel av det delaktighetstal som är företrätt

å delägarstämman. Distriktsombud äger på allmänningsstämma rösträtt

för det delaktighetsbelopp, som sammanlagt tillkommer delägarna inom

distriktet. Enskild delägare har dock möjlighet att själv eller genom ombud

infinna sig vid allmänningsstämman och rösta för sitt delaktighetsbelopp,

vilket i så fall avräknas från distriktsombudets röstetal. Ordinarie

allmänningsstämma skall hållas en gång om året å tid som bestämmes i

reglementet. Allmänningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper skola

granskas av minst två revisorer. En av dessa skall utses av länsstyrelsen och

den eller de övriga av allmänningsstämman. I anslutning till vad sålunda

s. 45 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

45

föreskrivits meddelas i lagen vissa grundläggande bestämmelser angående

allmänningsstyrelsens och revisorernas åligganden och befogenheter, utlysande

av allmännings- och delägarstämmor in. in. Dessa bestämmelser

överensstämma i huvudsak med motsvarande stadganden i bolags- och föreningslagstiftningen.

(Se 41—59 §§ lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskog gäller: Förvaltningen av allmänningsskog

skall handhavas av en allmänningsstyrelse, som utses av delägarna på

allmänningsstämma. Beträffande vissa i lagen angivna allmänningsskogar

må i reglementet bestämmas att en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen

skall utses av länsstyrelsen. A allmänningsstämman utövas beslutanderätten

omedelbart av delägarna. Någon motsvarighet till den vid häradsallmänningsstämma

förekommande röstningen genom distriktsoinbud finnes

sålunda icke. Varje delägare har rösträtt efter sitt delaktighetsbelopp, men

ingen får rösta för mer än en tiondel av det å stämman företrädda delaktighetstalet

eller den mindre del därav som kan vara bestämd i reglementet.

Allmänningsstyrelsens befogenhet begränsas genom föreskrifter att vissa

viktiga frågor skola avgöras av allmänningsstämma. Vidare kan i reglemente

för allmänningsskog bestämmas, att inkomst som härflyter från skogen

eller fond som bildats av sådan inkomst icke skall förvaltas av allmänningsstyrelsen

utan av en särskild, på allmänningsstämma vald ekonominämnd

eller, vad angår allmänningsskog i Västerbottens eller Norrbottens

län, av sådan nämnd eller av myndighet. I reglemente må bestämmas att en

ledamot av ekonominämnd skall utses av länsstyrelsen. Såväl beträffande

ekonominämnd som allmänningsstyrelse gäller i princip, att de av delägarna

valda ledamöterna skola vara delägare i allmänningsskogen. Allmänningsstyrelses

och ekonominämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas

av minst två revisorer, av vilka en skall utses av länsstyrelsen och den eller

de övriga av allmänningsstämman. Utöver vad sålunda stadgats innehåller

lagen vissa allmänt hållna regler om allmänningsstyrelses och ekonominämnds

sammansättning, om tid och plats för allmänningsstämma, om förvaltningsorganens

och revisorernas åligganden och befogenheter m. m. Beträffande

tid för allmänningsstämma må här särskilt anmärkas att ordinarie

stämma skall hållas minst en gång om året å tid som bestämmes i reglementet.

(Se 8 § och 39—53 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna.)

Utredninge n.

Utredningen föreslår, att möjlighet skall beredas delägarna i allmänningsskog

att i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma

skal! utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu

tillämpas beträffande häradsallmänningarna. Utredningen anför att det visat

sig innebära vissa praktiska olägenheter att sådan möjlighet hittills saknats.

Sådana delägare som vore bosatta på avlägset belägna orter hade ofta

svårt att infinna sig vid allmänningsstämmorna, och följden bleve att de

närmast sammanträdesplatsen boende finge ett oproportionerligt stort in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

flytande på besluten. I den män ordningen med distriktsombud komme till

användning borde i reglementet intagas regler om distriktsombudens befogenheter

och sättet för deras utseende i huvudsaklig överensstämmelse med

vad därom för närvarande stadgades i lagen om häradsallmänningar.

I detta sammanhang må nämnas, att utredningen även beträffande häradsallmänningarna

förutsätter att de närmare bestämmelserna om röstning

genom distriktsombud skola upptagas i reglementena i stället för, som

nu, i lagtexten.

Därjämte föreslår utredningen att den för allmänningsskogar nu gällande

regeln, att arvode till ledamot av allmänningsstyrelse eller ekonominämnd

bestämmes av länsstyrelsen, skall upphävas.

Dessutom skola enligt utredningens förslag åtskilliga bestämmelser av

administrativ natur utgå ur lagtexten och motsvarande frågor i stället behandlas

i reglementena. I utredningens lagförslag saknas sålunda motsvarighet

till nu gällande stadganden om antalet ledamöter i allmänningsstyrelse,

om behörighetsvillkor för sådana ledamöter och ledamöter i ekonominämnd,

om styrelse- eller nämndledamots skiljande från uppdraget och

förfarandet därest han avgår i förtid, om beslutförhet och omröstning i allmänningsstyrelse

eller ekonominämnd, om kallelse till allmänningsstämma

och förfarandet därest allmänningsstyrelsen underlåter att utlysa dylik

stämma, om ordinarie stämma och dennas uppgifter, om utlysande i vissa

fall av extra stämma samt om val av stämmoordförande och upprättande

av stämmoprotokoll.

Utredningen anför att olägenheter i flera avseenden följde av att nu ifrågavarande

spörsmål för närvarande vore reglerade i själva lagarna. Därigenom

bleve samtliga häradsallmänningar och allmänningsskogar bundna vid

samma regler, och möjlighet saknades till anpassning efter de skilda förhållanden

som kunde råda på olika platser. Härtill komme att — ehuru bestämmelserna

innehållsmässigt ej hade civillags karaktär — ändring av

desamma kunde ske endast efter lagrådets hörande och med riksdagens

medverkan. För att undvika dessa nackdelar borde lagbestämmelserna ersättas

med reglementsföreskrifter. Tillräcklig garanti för att dessa bleve

lämpligt utformade bereddes genom stadgandet att reglementena skulle

granskas och fastställas av Kungl. Maj :t.

I detta sammanhang yttrar utredningen vidare, att reglementena i nu

ifrågavarande hänseenden syntes böra få i stort sett samma innehåll som de

nuvarande lagarna. Bl. a. syntes i samtliga reglementen böra intagas föreskrift

om att länsstyrelsen skulle utse eu revisor och bestämma arvodet till

honom. Även vad anginge förvaltningsorganens redovisningsskyldighet och

därmed sammanhängande ämnen syntes reglementena böra utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som nu vore stadgat i lagarna.

Remissvaren.

De ändringsförslag utredningen framlagt med avseende å förvaltningen

av häradsallmänningar och allmänningsskogar ha i allmänhet lämnats utan

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

47

erinran. Kammarkollegiet har dock uttalat tvekan om lämpligheten av att

jämväl beträffande allmänningsskogarna införa möjlighet till röstning genom

distriktsombud. Till de förvaltningsbestämmelser utredningen ansett

böra utgå ur lagtexten hör, som förut nämnts, regeln att en revisor skall

utses av länsstyrelsen, som ock har att bestämma arvodet till honom. Utredningen

har förutsatt att motsvarande föreskrift skulle intagas i reglementena.

Häremot ha länsstgrelserna i Stockkolms, Uppsala, östei-götlands och

Västmanlands län anmärkt att bestämmelsen vore av så stor vikt att den

borde stå kvar i lagarna.

Departementschefen.

»Som utredningen anfört synes det kunna medföra vissa praktiska fördelar,

om möjlighet öppnas för delägarna i allmänningsskog att genom föreskrift

i reglementet bestämma att deras beslutanderätt å allmänningsstämma

skall utövas genom distriktsombud enligt samma metod som nu tillämpas

vid häradsallmänningarna. Jag tillstyrker därför att förslaget därom genomföres.

» —- — —- »Bestämmelsen att arvode till ledamot av allmänningsstyrelse

eller ekonominämnd skall bestämmas av länsstyrelsen torde, såsom

utredningen föreslagit, utan olägenhet kunna utgå. Det synes också lämpligt

att åtskilliga detaljbestämmelser angående förvaltningsorganen och deras

åligganden flyttas från lagarna till reglementena.» -— — — »I vissa remissyttranden

har påyrkats att det också, liksom nu, i lag skulle föreskrivas att

en revisor skall utses av länsstyrelsen samt åtnjuta arvode enligt länsstyrelsens

bestämmande. För min del anser jag detta obehövligt. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att vid fastställande av nya reglementen tillse att

revisionen anordnas på ett tillfredsställande sätt.»

Motionerna.

I motionerna I: 67 och II: 95 anföres i denna del, att det syntes lämpligt

»att behålla nuvarande bestämmelse, enligt vilken ordinarie allmänningsstämma

skall hållas minst en gång om året».

I motionerna I: 161 och II: 211 framhålles i förevarande avseende, att den

hittillsvarande lydelsen av 35 § lagen om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna borde bibehållas, eftersom delägare i dessa skogar alltjämt borde

ha möjlighet att i reglementet få införd bestämmelse om mer än en ordinarie

allmänningsstämma årligen.

Uti motionen II: 291 anföres: »Vissa bestämmelser beträffande förvaltningsorganen

ha ansetts vara av sådan vikt att de alltjämt redovisats i lagtexten.

Hit höra således bestämmelserna om ledamotskap i allmänningsstyrelse

och ekonominämnd samt skyldighet för allmänningsstyrelse att avgiva

förvaltningsberättelse in. in. Sålunda har i 7 § i förslaget till lag om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna länsstyrelsen tillagts rätten att

utse en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelse och ekonominämnd,

och av 22 § torde framgå att annan än delägare kan vara ledamot i allmänningsstyrclse

eller ekonominämnd. Av propositionen framgå icke motiven

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

för frångående av gällande rätt, som föreskriver att styrelseledamot skall

vara delägare i allmänningen. Dessa ändringar synas stå i strid med departementschefens

eget uttalande i propositionen, där den meningen uttalats

att det utan olägenhet kunde överlåtas åt delägarna i allmänningsskogarna

att själva sköta sina skogar.»

Förfarandet vid fastställande och ändring av reglemente.

Gällande rätt.

Beträffande häradsallmänning gäller: För varje häradsallmänning skall

finnas ett reglemente, vari förvaltningsorganens uppgifter närmare regleras.

— Förslag till reglemente upprättas av delägarna i allmänningen samt underställes

Kungl. Maj :t för prövning och faststäilelse. Kungl. Maj :t prövar

förslagets laglighet och dess ändamålsenlighet. Innan faststäilelse meddelas,

låter Kungl. Maj :t i ärendet höra vederbörande skogsvårdsstyrelse. —

Ändring av fastställt reglemente kan medgivas av Kungl. Maj :t efter förslag

av delägarna eller den minoritet av dem, som bestämmes i reglementet. Har

minoritet väckt förslaget om ändring, skall allmänningsstämman beredas

tillfälle att yttra sig över förslaget, innan detta slutligt prövas. Om prövning

av ändringsförslag skall i övrigt gälla samma regler som beträffande

fastställande av reglemente. (Se 9 och 40 §§ lagen om häradsallmänningar.)

Beträffande allmänningsskogar gäller: För varje allmänningsskog skall

finnas ett reglemente. — Förslag till reglemente upprättas av delägarna i

allmänningen. Förslaget insändes till länsstyrelsen, som, efter att ha hört

skogsvårdsstyrelsen, med eget yttrande överlämnar förslaget till Kungl.

Maj :t för prövning och faststäilelse. Kungl. Maj :t prövar förslagets laglighet

och dess ändamålsenlighet. — Ändring av fastställt reglemente kan medgivas

av Kungl. Maj :t efter förslag av länsstyrelsen, delägarna eller den minoritet

av dem, som bestämmes i reglementet. Ha delägarna väckt förslaget

om ändring, blir det vidare förfarandet detsamma som vid fastställande av

reglemente. Har ändringsförslaget väckts av länsstyrelsen eller av minoritet,

skall delägarna beredas tillfälle att yttra sig över förslaget, innan detta slutligt

prövas. (Se 10 och 38 §§ lagen om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna.)

Utredningen.

Utredningen har ansett, att det icke vore erforderligt att bibehålla stadgandet,

att vid faststäilelse av reglemente för allmänningsskog länsstyrelsen

och skogsvårdsstyrelsen skola höras. Ej heller borde enligt utredningen

länsstyrelsen ha initiativrätt vad gällde ändring i sådant reglemente.

Remissvaren.

Från flera håll har ifrågasatts, om det verkligen vore lämpligt att slopa

de nuvarande föreskrifterna om att länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

49

skola yttra sig över förslag till reglemente för allmänningsskog samt om

rätt för länsstyrelsen att hos Kungl. Maj :t väcka förslag till ändring i dylikt

reglemente. Kammarkollegiet, länsstyrelsen i Västerbottens län samt skogsvårdsstyrelsen

och lantbruksnämnden i samma län ha sålunda ansett att

någon lagändring ej borde ske på denna punkt, och länsstyrelsen i Kopparbergs

län har uttalat att länsstyrelsen alltjämt borde få yttra sig över reglementsförslag.

Å andra sidan ha länsstyrelserna i Jönköpings och Älvsborgs län, skogsvårdsstyrelsen

i Jönköpings län och lantbruksnämnden i Gävleborgs lån

ifrågasatt, att befogenheten att fastställa reglementen för häradsallmänningar

och allmänningsskogar skulle decentraliseras från Kungl. Maj :t till vederbörande

länsstyrelse.

Lantbruksstyrelsen har ansett önskvärt att lantbruksnämnden hördes innan

reglemente fastställdes. Samma önskemål har framställts av lantbruksnämnden

i Gävleborgs län.

Departementschefen.

»Uppgiften att fastställa reglementen bör tillkomma Kungl. Maj :t. Med

den ökade vikt reglementena avses skola få är det angeläget att fastställelseprövningen

sker efter enhetliga principer. Någon skyldighet för Kungl. Maj :t

att höra skogsvårdsstyrelsen eller lantbruksnämnden torde icke böra föreskrivas.

Jag förutsätter att yttrande från dessa myndigheter ändock kommer

att inhämtas i mån av behov. Däremot anser jag mig böra förorda bibehållande

av regeln att förslag till reglemente för allmänningsskog skall

granskas av länsstyrelsen innan det överlämnas till Kungl. Maj :t. Allmänningsskogarna

äga, i viss motsats till häradsallmänningarna, betydelse ej

blott för delägarna utan även för ortsbefolkningen i övrigt, och det är därför

önskvärt att reglementena för dessa skogar utformas på ett sätt som tillgodoser

jämväl de allmänna ortsintressena. Av samma skäl bör länsstyrelsen

också bibehållas vid sin rätt att taga initiativ till ändring i dylikt

reglemente.»

Motionerna.

I motionerna 1: 67 och II: 95 anföres i detta avseende bl. a.: »Kungl. Maj :t

skall enligt förslaget — Liksom för närvarande — pröva inte blott att förslaget

överensstämmer med lag, utan också förslagets ''ändamålsenlighet’.

Om förslaget inte finnes lagligt eller ''ändamålsenligt'', skall Kungl. Maj:t

kunna vidtaga de ändringar som anses påkallade. Detta innebär ju i praktiken

att delägarnas självbestämmanderätt kan mer eller mindre fullständigt

sättas ur kraft genom administrativa beslut. I fråga om allmänningsskogarna

i Norrland och Dalarna är — och blir enligt propositionen — det

administrativa inflytandet ännu mer framträdande. I propositionen föreslås

nämligen ingen ändring i de gällande föreskrifterna att länsstyrelsen skall

yttra sig, innan reglemente för sådan allmänningsskog fastställes, och att

länsstyrelsen kan ta initiativ till ändring av redan fastställt reglemente.

4 Dihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. Iland. Nr 5.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Vederbörande utredningsman hade föreslagit att dessa föreskrifter skulle

utgå.

För vår del kunna vi inte finna det behövligt eller lämpligt att häradsallmänningarnas

och allmänningsskogarnas delägare på detta sätt skola stå

i beroende av den administrativa makten. I propositionen ifrågasättes ju

ingen rubbning av principen att häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

inte äro allmän utan enskild egendom. Detta utesluter naturligtvis

inte att vissa reglerande bestämmelser äro behövliga, men därvidlag bör det

vara fullt tillräckligt med vad som upptagits i lagförslagen. Det bör alltså

enligt vår mening icke komma i fråga att delägarna genom beslut av Kungl.

Maj :t skola kunna påtvingas reglementsbestämmelser, som strida mot deras

egen vilja.»---»Visserligen torde det vara lämpligt att reglementena

fastställas av Kungl. Maj :t, men prövningen bör vara begränsad till en kontroll

av att förslaget överensstämmer med lag. Några ändringar för att

åstadkomma ''större ändamålsenlighet’ böra således inte få företagas. Än

mindre bör länsstyrelsen få ta initiativ till dylika ändringar i ett redan fastställt

reglemente. Bestämmelsen om sådan initiativrätt bör för övrigt utgå

redan av den anledningen, att det inte finns något bärande skäl att behandla

allmänningsskogarna strängare än häradsallmänningarna.»

I motionerna 1:161 och 11:211 göra motionärerna gällande, att ordalydelsen

i 40 och 41 §§ förslaget till lag om häradsallmänningar samt 39 och

40 §§ förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna äventyrade

den hittills gällande grundsatsen, att Kungl. Maj :ts befogenhet att

ändra förslag till reglemente vore inskränkt till vad som föranleddes av

prövningen av dels lagligheten och dels ändamålsenligheten av förslaget.

Vidare anföres i motionerna bl. a.: »De rättshistoriska linjer, efter vilka

häradsallmänningarna, å ena, och allmänningsskogarna å andra sidan utvecklats,

skola ej här beröras. Vare nog sagt, att de senares natur av enskild

egendom aldrig, såsom fallet varit med häradsallmänningarna, satts i fråga.

Något skäl att behandla allmänningsskogarna strängare än häradsallmänningarna

till förmån för intressen utanför delägarnas krets kan sålunda

icke finnas. Det må härvid betonas, att delägarna i allmänningsskogarna

frivilligt antagit reglementen, som i övervägande antalet fall tillgodosett även

intressen inom orten utanför nämnda krets. Någon anledning befara, att

vid nya reglementens tillkomst ett avsteg härifrån skulle ske, finnes förvisso

inte. Med hänsyn härtill saknas fog för att åt länsstyrelsen bibehålla befogenhet

att för tillvaratagande av sådana intressen väcka förslag om ändring

i reglemente, helst som länsstyrelsen ju alltid skall avgiva eget yttrande

över förslag till reglemente respektive ändring däri.»

övergångsbestämmelserna.

Departementschefen har förordat att den nya lagstiftningen skall

träda i kraft den 1 januari 1953, dock att redan dessförinnan förslag till

reglemente i enlighet med den nya lagstiftningens bestämmelser finge upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

51

göras och fastställas. Till statsrådsprotokollet den 2 februari 1951 anförde

departementschefen såsom motivering för den av honom föreslagna tidpunkten

för ikraftträdandet, att delägarna i häradsallmänningarna och allmänningsskogarna

borde få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen.

Motionerna.

I motionerna 1: 218 och II: 290 erinras om sistnämnda uttalande av departementschefen.

Motionärerna yttra därefter: »När uttalandet gjordes,

torde avsikten ha varit att framlägga förslaget för 1951 års vårriksdag. Då

propositionen nu förelägges 1952 års riksdag, torde det vara nödvändigt att,

om riksdagen godkänner lagförslaget, lagens ikraftträdande bestämmes till

den 1 januari 1954. Enligt vad vi inhämtat från Sveriges häradsallmänningsförbund,

anser detta det vara omöjligt att, om beslut sker vid vårriksdagen

1952, hinna få utarbetandet av nya reglementen slutfört och få dem fastställda

av Kungl. Maj :t före den 1 januari 1953, varför ytterligare ett år

bör få tagas i anspråk för detta arbete.»

Utskottet.

Genom propositionen framläggas förslag till nya lagar om häradsallmänningar

och om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. I betydande avseenden

överensstämma de föreslagna lagarna med gällande lagstiftning i dessa

ämnen. Vissa av de nyheter, som innefattas i lagförslagen, beröra dock väsentliga

förhållanden.

Den viktigaste förändringen i förhållande till äldre rätt torde vara, att i

de föreslagna allmänningslagarna icke upptagas några bestämmelser angående

skötseln av ifrågavarande skogsmarker. Exempelvis

ha nuvarande föreskrifter om hushållningsplaner icke bibehållits. I stället

föreslås att allmänningarna skola inordnas under den allmänna skogsvårdslagen.

Detta föranleder viss i propositionen föreslagen ändring i 45 § skogsvårdslagen.

Som motivering för nyheten i förevarande del har åberopats

önskvärdheten av att skogsvårdslagen omfattar skogsvården å alla enskilda

skogar i landet och att särlagstiftning sålunda undvikes. Det anföres, att med

hänsyn till de garantier för en god skogsvård, som reglerna i skogsvårdslagen

utgjorde, det icke vore erforderligt att därutöver genom särskilda lagföreskrifter

ålägga delägarna i här avsedda allmänningar en skyldighet, som

icke gällde för andra skogsägare. Dock borde hushållningsplaner även i fortsättningen

upprättas för allmänningarna. Det vore emellertid tillräckligt, att

föreskrifter därom intoges i reglementena. I ett hänseende skiljer sig departementschefen

från utredningsmännen. Enligt utredningsmännens bedömande

böra hushållningsplaner finnas vid samtliga allmänningar. Departementschefen

har däremot ansett, att förhållandena någon gång kunna vara sådana

att hushållningsplan kan undvaras.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att det efter

tillkomsten av 1948 års skogsvårdslag icke kan vara påkallat med särbestämmelser

i lag för vården av vissa skogar. I motionerna I: 218 och II: 290 samt

för allmänningsskogs vidkommande i motionerna 1:304 och 11:402 yrkas

att dylika särbestämmelser så till vida skulle bibehållas som att i respektive

allmänningslag alltjämt skulle finnas föreskrift om obligatorisk hushållningsplan.

Utskottet kan ej ansluta sig till motionerna. Skogsvårdsföreskrifter

böra över huvud icke förekomma i allmänningslagarna. För övrigt skulle

en lagbestämmelse om att allmänning skall skötas efter hushållningsplan

behöva förtydligas genom ytterligare lagstadganden. Utskottet har emellertid

fäst största avseende både vid utredningens yttrande, att hushållningsplan

för närvarande syntes erforderlig för samtliga här avsedda allmänningar,

och vid de under remissförfarandet uttalade meningarna av

samma innebörd. I sistnämnda hänseende må särskilt erinras om att Sveriges

häradsallmänningsförbund funnit det vara oeftergivligt, att föreskrifter om

hushållningsplan komme att inflyta i samtliga reglementen. Utskottet vill

helt biträda häradsallmänningsförbundets åsikt. Vid den prövning av förslag

till reglemente, som närmare skall beröras här nedan, bör därför noggrant

tillses, att reglementet innehåller vederbörliga stadganden om hushållningsplan.

I de båda lagförslagen har ej heller intagits någon motsvarighet till de

gällande lagbestämmelserna, att hos allmänningsstyrelsen skall vara anställt

ett biträde med högre skoglig utbildning. Av motiveringen

framgår att man genom uteslutandet av dessa bestämmelser icke velat göra

avkall å kravet, att sakkunskap skall anlitas vid förvaltningen av allmänningsskogarna.

Förändringen vore i stället föranledd av att i vissa fall

svårigheter mötte mot att anställa en skogsförvaltare med högre skoglig

utbildning. Vid anställande av skogsförvaltare skulle därför även andra

lösningar än de, som nu anvisades i lagtexten, kunna komma i fråga. Med

hänsyn härtill borde erforderliga bestämmelser angående kompetenskraven

för anställning som skogsförvaltare inflyta i reglementena. De synpunkter,

som betingat den föreslagna förändringen i detta avseende, synas ha sitt

berättigande. Utskottet har därför icke något att erinra mot förslaget i denna

del men betonar vikten av att nödvändiga kompetenskrav upprätthållas.

Hittills har icke förelegat någon möjlighet att avlösa fastighets

andel i allmänn ingen. Beträffande häradsallmänningarna

vill propositionen nu medge rätt till sådan avlösning. Förutsättningarna för

avlösning äro enligt förslaget, att den fastighet, vartill andelen hör, ej är

taxerad såsom jordbruksfastighet. Enligt utredningen förelåge i vissa fall

stort behov av avlösningsmöjlighet. Utvecklingen hade nämligen medfört, att

häradsallmänningarna, som vore avsedda att vara den jordbrukande befolkningen

till gagn, i stundom betydande utsträckning kommit att tillhöra

fastigheter, vilka förlorat karaktären av jordbruksfastighet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

53

Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida. Ej heller vill utskottet

göra någon invändning mot de i propositionen förordade normerna

för bestämmandet av löseskilling vid avlösning. Dessa normer garantera

icke i och för sig, att en avlösning ej länder inteckningshavare till förlust.

Såsom lagrådet påpekat är det därför angeläget, att länsstyrelsen vid sin

tillståndsprövning i avlösningsärenden noggrant undersöker, huruvida begärd

avlösning skulle skada inteckningshavare, och för sådant fall icke tilllåter

att avlösning sker mot inteckningshavarens vilja.

I motionerna 1:303 och 11:396 samt 11:407 framföras önskemål om att

möjligheten till avlösning (»inlösen») skulle stå öppen även för allrnänningsskogarnas

del. Samma önskan har uttalats av ett flertal remissinstanser.

Även om det är riktigt, som departementschefen hävdat, att det är betydligt

svårare att anordna ett avlösningsförfarande vid allmänningsskog

än vid häradsallmänning, motiverar, enligt utskottets mening, redan den

starka uppslutningen kring förevarande krav att en närmare utredning sker

om möjligheterna att anordna en avlösning vid allmänningsskogarna. Utskottet

föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär en dylik utredning.

Vid utredningen skulle även i anledning av motionen II: 407 kunna

undersökas, huruvida skäl finnas för att andelar, som tillhöra fastigheter

i annan socken än där allmänningen är belägen, skulle kunna få avlösas

trots att de äro förenade med jordbruksfastigheter. I motionerna I: 303 och

II: 396 möter tanken att delägare i allmänningsskog skulle generellt, även

utan att i propositionen angivna villkor för avlösning föreligga, kunna få sina

andelar avlösta eller att andelarna skulle kunna utbrytas. Konsekvent utförd

skulle sistnämnda tanke leda till att allmänningarna skulle kunna fördelas

mellan delägarna. I denna del kan utskottet icke ansluta sig till motionerna.

Propositionens förslag, att reglerna om avyttring av mark

från allmänningsskog skola uppmjukas samt att vissa i lagtexten

nu upptagna föreskrifter angående förfarandet i införlivningsärenden

skola överflyttas till särskild kungörelse, biträdas

av utskottet.

För närvarande är allmänningsdelägarnas frihet att förfoga

över avkastningen från allmänningen begränsad på skilda sätt.

Dels gäller såväl beträffande häradsallmänningar som i fråga om allmänningsskogar,

att lagen lämnar tämligen detaljerade anvisningar om hur avkastningen

skall användas. Dels ankommer det, såvitt angår allmänningsskogarna,

med visst undantag på länsstyrelsen att i enlighet med nämnda anvisningar

träffa beslut om avkastningen i de enskilda fallen. Om användandet

av avkastning från häradsallmänning ha däremot delägarna i sådan allmänning

att själva besluta. I propositionen föreslås nu, att beslutanderätten

skall tillkomma delägarna också vad angår avkastningen från alhnänningsskog.

Vidare vill propositionen för häradsallmänningarnas vidkommande ersätta

de detaljerade lagföreskrifterna om avkastningens användande med eu

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

allmän enkel regel om att avkastningen må användas för utdelning åt delägarna

eller för annat ändamål som är till gagn för dessa. Närmare föreskrifter

om avkastningens användning avses bli intagna i reglementena. Beträffande

avkastningen från allmänningsskogarna har propositionen ansett det

alltjämt vara behövligt med vissa detaljerade anvisningar i lagen. Dessa skola

enligt förslaget i stort sett motsvara nuvarande bestämmelser om s. k. ordinarie

avkastning från allinänningsskog. Gällande lagföreskrifter om s. k.

extra avkastning föreslås däremot skola utgå också i fråga om dessa allmänningar.

Utskottet hälsar förslagen i denna del med tillfredsställelse. Som särskilt

betydelsefullt betraktar utskottet, att beslutanderätten beträffande allmänningsskogs

avkastning överföres från länsstyrelsen till delägarna. Att såsom

för närvarande vanligen är fallet delägarna i dessa allmänningar icke

enligt lagstiftningen äga besluta rörande avkastningen ter sig icke tilltalande.

Beslutanderättens överförande till delägarna i förening med avskaffandet

av vissa detalj föreskrifter rörande avkastningens användande har

framkallat farhågor för att tillräckliga medel ej komma att anslås till erforderlig

skogsvård. Dylika farhågor synas icke motiverade. Som utredningen

anmärkt, finnas numera i skogsvårdslagen garantier för att skogsvårdens

krav bli tillgodosedda. Samma förhållande talar för att olägenheter icke

skola följa av förslaget, att detalj anvisningarna i lag beträffande avkastning

från häradsallmänning avskaffas. Såsom nämnts är för övrigt avsett,

att reglementena skola upptaga erforderliga detalj föreskrifter rörande avkastningen.

Av det anförda framgår att detta i all synnerhet blir nödvändigt

beträffande häradsallmänningarna. I dessa reglementsföreskrifter böra

givetvis skogsvårdens medelsbehov bli tillbörligt beaktade.

Propositionens förslag rörande kapitalinkomst är av mindre räckvidd.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Även användningen av fonderade medel beröres av förslagen

i propositionen. Beträffande rådigheten över fonder, bildade av ordinarie

eller extra avkastning, gäller för närvarande detsamma som rörande

sagda avkastning. Beslutanderätten tillkommer alltså delägarna såvitt angår

häradsallmänning, medan länsstyrelsen har att bestämma över fonderna

vid allinänningsskog. Vilja delägarna i häradsallmänning använda

fonderade medel till annat ändamål än det, för vilket fonderingen ägt

rum, kräves dock att beslut härom träffas med kvalificerad majoritet. För

vissa äldre fonder, bildade av inkomst från allinänningsskog, finnes en

lagbestämmelse, att äldre föreskrifter rörande fondernas bevarande vid

viss minimistorlek in. in. skola äga giltighet, intill dess Kungl. Maj :t annorlunda

förordnar. Förslaget, att rätten att besluta över avkastning från allmänningsskog

skall övergå från länsstyrelsen till delägarna, inbegriper också

användningen av fond. För beslut, som innebär avvikelse från ursprunglig

bestämmelse om dispositionen av fond, skall dock, liksom redan gäller i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

55

fråga om häradsallmänningar, erfordras kvalificerad majoritet. Vidare skall

beträffande allinänningsskog beslut av sistnämnda slag godkännas av länsstyrelsen.

Omnämnda lagbestämmelse rörande vissa äldre fonder föreslås

skola utgå i den nya lagen om allmänningsskogar. Skulle föreskrifter om

minimistorlek in. in. för dylika fonder alltjämt vara behövliga, böra enligt

propositionen föreskrifterna få sin plats i reglementena.

Förslaget rörande fonderna, vilket förändrar gällande regler enbart i

fråga om allmänningsskogarna, utvidgar också på detta område delägarnas

förfoganderätt. Genom förslaget skulle även i förevarande avseende uppnås,

att reglerna för häradsallinänning och för allinänningsskog överensstämma,

dock med undantag för nyss angivna fall, då reglerna rörande allmänningsskog

fordra länsstyrelses godkännande av visst beslut. Det lämpliga

i en sådan överensstämmelse har utskottet redan betonat. Att länsstyrelses

godkännande erfordras beträffande vissa beslut, som avse fonder vid

allinänningsskog, men icke i fråga om motsvarande beslut avseende fonder

vid häradsallmänning, har departementschefen motiverat med att allmänningsskogarnas

fonder vore större och av helt annan betydelse än häradsallmänningarnas.

Av samma skäl finner även utskottet det lämpligt med den

föreslagna kontrollen från myndighets sida beträffande allmänningsskogarna.

För häradsallmänningarnas del torde däremot icke finnas anledning att

stadga motsvarande kontrollförfarande. Regler härom skulle skärpa gällande

rätt och sålunda motverka propositionens allmänna syften rörande avkastningsbestämmelserna.

Vad till sist gäller omförmälda äldre fonder synes

propositionens förslag icke innebära saklig förändring av nuvarande rättsregler.

Redan för närvarande äger Kungl. Maj :t förordna, att föreskrifterna

om dessa äldre fonders bevarande vid viss minimistorlek och om fondernas

uteslutande användning för visst ändamål icke längre skola äga giltighet.

Förslagen rörande utdelning in natura och rörande understöd

till förbättringsarbeten å jordbruk föranleda ingen erinran

från utskottets sida.

De nuvarande reglerna o in all mä nningsstämma, allmänningsstyrelse

och andra förvaltande organ samt om revisorer

in. in. vill propositionen förenkla. Åtskilliga bestämmelser av administrativ

natur föreslås sålunda skola utgå ur lagtexten för att i stället

intagas i reglementena. Av de föreslagna ändringarna i denna del må vidare

nämnas den, att delägarna i allinänningsskog skola kunna bestämma, att

deras beslutanderätt å allmänningsstämma skall utövas genom distriktsombud

såsom redan gäller beträffande häradsallmänning. Ändringarna beröra

i övrigt en rad förhållanden och äro delvis av redaktionell natur. Vissa

av dessa mera oväsentliga ändringar ha kritiserats i ett par motioner.

Så må enligt gällande lag om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna i

reglementet bestämmas att en ledamot av ekonominämnd skall utses av

länsstyrelsen. I fråga om vissa i lagen angivna allmänningsskogar må reglc
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

mentet tillika föreskriva, att också en eller flera ledamöter av allmänningsstyrelsen

skola tillsättas av länsstyrelsen. Bestämmelserna ha i förslaget till

lag om allmänningsskogar ersatts med en mera allmänt formulerad regel.

Enligt denna må i reglementet bestämmas att en eller flera ledamöter av

allmänningsstyrelsen eller ekonominämnd skola utses av länsstyrelsen. I

nuvarande lag om allmänningsskogar föreskrives ytterligare, att, med vissa

undantag, av delägarna valda ledamöter av allmänningsstyrelsen och ekonominämnd

skola vara delägare i allmänningsskogen. Förslaget innehåller icke

någon motsvarande föreskrift. I motionen 11:291 uttalas farhågor för att

nämnda ändringar skulle inkräkta på allmänningsdelägarnas självbestämmanderätt.

Detta har icke åsyftats med ändringarna i fråga. En av riktlinjerna

för omarbetningen av allmänningslagstiftningen har tvärtom varit

att vidga delägarnas rätt att bestämma över allmänningarnas förvaltning.

Jämväl förevarande ändringar torde ha tillkommit för att skapa större rörelsefrihet

för delägarna. Att länsstyrelsen väljer en eller flera ledamöter i

allmänningsstyrelse eller ekonominämnd kan av skilda anledningar vara till

fördel för delägarna själva. Även möjligheten att till styrelseledamot välja

annan än delägare kan ibland vara värdefull. Exempelvis kan härigenom

till styrelsen knytas någon i allmänna uppdrag eller i skogsvård erfaren

person, oaktat denne ej äger andel i allmänningen. Utskottet finner alltså

ej anledning tillstyrka motionen men utgår från att icke i någondera av de

frågor, motionen berör, reglemente skall kunna erhålla en utformning som

står i strid med delägarnas önskan.

Ordinarie allmänningsstämma skall enligt lagen om allmänningsskogar i

Norrland och Dalarna hållas minst en gång om året å tid som bestämmes i

reglementet. I lagen om häradsallmänningar möter motsvarande bestämmelse

med den skillnaden, att ordet »minst» ej förekommer i lagregeln.

Propositionen har för båda lagarna valt den senare formuleringen. I motionerna

1:67 och 11:95 begäres, att ordet »minst» införes i båda lagarna

i detta sammanhang. Motionerna I: 161 och II: 211 åter begränsa sina yrkanden

i detta hänseende till att regeln i lagen om allmänningsskogar

får behålla sin gällande lydelse. Utskottet finner, att den i propositionen

förordade formuleringen är den ur lagteknisk synpunkt mest lämpliga. Både

i gällande lagar och i lagförslagen återfinnas tvingande bestämmelser om

vad som skall förekomma å ordinarie allmänningsstämma, exempelvis fråga

om ansvarsfrihet åt styrelsen för förflutet förvaltningsår. Dessa bestämmelser

stå icke i god överensstämmelse med en lagregel om att mer än en

ordinarie allmänningsstämma kan hållas under ett och samma år. Föreligger

behov av mer än en stämma per år kan extra stämma anordnas. Som

lagförslagen äro utformade, möta icke hinder för att få sådan stämma utlyst.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet angivna motionsyrkanden.

Förfarandet vid fastställande av reglemente är enligt

gällande rätt i betydande utsträckning detsamma för häradsallinänning

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

57

och allmänningsskog. Sålunda upprättas reglementsförslag av delägarna,

varefter förslaget underställes Kungl. Maj :t för prövning och fastställelse.

Prövningen avser såväl förslagets laglighet som dess ändamålsenlighet. Innan

fastställelse meddelas, skall yttrande inhämtas från vederbörande skogsvårdsslyrelse.

Delägarna eller viss minoritet av dem äga föreslå ändring i

reglementet. Även fråga om ändring prövas av Kungl. Maj :t. Vid sidan av

dessa enhetliga regler gäller emellertid för allmänningsskog, att länsstyrelsen

skall höras över reglementsförslag och att den kan taga initiativ till

ändring av reglemente. I de nämnda bestämmelserna föreslår propositionen

ej annan ändring än att lagföreskriften om skogsvårdsstyrelsens hörande

avskaffas. Propositionen förutsätter, att yttrande från denna myndighet

ändock kommer att infordras i mån av behov.

Mera vittgående ändringar i förevarande regler föreslås däremot i motioner.

I motionerna 1:67 och II: 95 yrkas dels beträffande båda slagen av allmänningar,

att Kungl. Maj :ts prövning av förslag till reglemente inskränkes

till frågan, huruvida förslaget överensstämmer med lag, och att Kungl. Maj :t

endast skall få vidtaga härav betingade ändringar, dels beträffande allmänningsskog,

att länsstyrelsens yttrande över reglementsförslag icke skall inhämtas,

dels ock att i båda allmänningslagarna samma förfarande föreskrives

för ändring i reglemente som för reglementes tillkomst.

Motionärerna befara, att Kungl. Maj :ts befogenhet att pröva reglementes

ändamålsenlighet skall begränsa delägarnas självbestämmanderätt och att

länsstyrelsens hörande under fastställelseförfarandet skall verka i samma

riktning. Förmodligen grundas motionärernas farhågor på reglementets föreslagna

vidgade betydelse och myndigheternas därigenom ökade möjligheter

att genom ändringar i reglementet ingripa i förvaltningen. Befogenheten

att pröva reglementes ändamålsenlighet skänker givetvis Kungl. Maj:t vidsträckta

möjligheter att påverka förvaltningen av allmänning. Ovan i detta

utlåtande har utskottet i visst sammanhang betonat önskvärdheten av att

Kungl. Maj :t utnyttjar dessa möjligheter. Utskottet hänvisar härvidlag till

vad det yttrat rörande hushållningsplan. Däremot vill utskottet i anslutning

till den tankegång, för vilken i förevarande hänseende motionerna äro ett

uttryck, som sin bestämda mening uttala, att Kungl. Maj:t icke bör använda

sin rätt att ändra reglemente till att ingripa i delägarnas möjligheter att

besluta om avkastningen. Mera väsentliga ingripanden i avkastningsföreskrifterna

skulle för övrigt stå i direkt motsatsförhållande till propositionens

avsikt att ge delägarna större frihet att själva bestämma om avkastningen.

Vidare kan erinras om att för allmänningsskogarna, vilka motionärerna

uppenbarligen främst ha i tankarna, själva lagen också i fortsättningen skall

upptaga detaljan visningar rörande avkastningens användning. Beträffande

dessa skogar blir det därför endast små möjligheter att genom reglementsförändringar

påverka dispositionen av avkastningen.

Någon annan åtgärd än ovanstående uttalande anser utskottet att motionerna

icke böra föranleda i vad gäller frågan om inskränkning av Kungl.

Maj:ls prövning av förslag till reglemente. Förslaget att länsstyrelsens vtt5

liihnng till riksdagens protokoll 1032. 9 samt. 3 avd. \r !>.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

rande icke skall inhämtas vill utskottet avstyrka. Det är enligt utskottets

åsikt icke lämpligt att utesluta den sakkunskap, länsstyrelsen äger, från möjlighet

att göra sig gällande beträffande reglementsförslag.

Motionsförslaget, att förfarandet vid ändring av reglemente skall vara

detsamma som vid reglementes fastställande, skulle beröva icke bara länsstyrelsen

utan även en delägarminoritet rätten att föreslå ändring. Ägde

Kungl. Maj :t icke pröva reglementes ändamålsenlighet, vore det givetvis

följdriktigt, att en minoritet icke finge väcka förslag om reglementsändring.

Motionsförslaget i fråga står alltså i direkt samband med motionärernas nyss

behandlade yrkanden och avstyrkes följaktligen liksom dessa.

Även i motionerna I: 161 och II: 211 upptages frågan om länsstyrelsehs

befattning med reglemente för allmänningsskog. Motionärerna yrka, att länsstyrelsen

icke skall äga ta initiativ till ändring i reglemente. Av skäl, för

vilka nyss redogjorts, anser sig utskottet ej kunna tillstyrka yrkandet. Tilllika

anmärka motionärerna på ordalydelsen av allmänningslagarnas stadganden

om Kungl. Maj :ts prövnings- och ändringsrätt. Den i propositionen

valda formuleringen att »Konungen prövar förslagets överensstämmelse med

lag och dess ändamålsenlighet samt äger vidtaga de ändringar däri som må

finnas påkallade» vilja motionärerna ändra därhän att »Konungen prövar

förslagets överensstämmelse med lag och dess ändamålsenlighet samt äger

vidtaga de ändringar däri som i anledning härav må finnas påkallade».

Motionärerna synas mena, att propositionens formulering av lagregeln skulle

tillåta Kungl. Maj :t att vidtaga reglementsändringar som icke föranleddes

av vare sig laglighetsprövningen eller prövningen av ändamålsenligheten.

Utskottet kan icke anse, att den föreslagna lagregeln skulle kunna tolkas i

denna riktning, och avstyrker alltså även motionernas yrkande i nu förevarande

hänseende.

Såsom tidpunkt för den nya lagstiftningens ikraftträdande

föreslår propositionen den 1 januari 1953. I motionerna I: 218

och II: 290 hemställes, att ikraftträdandet framflyttas till den 1 januari 1954.

Motionärerna åberopa ett uttalande av departementschefen till statsrådsprotokollet

den 2 februari 1951, vari departementschefen såsom motivering

för den av honom föreslagna tidpunkten anförde, att delägarna i allmänningarna

borde få tid att anpassa reglementena till den nya lagstiftningen.

Motionärerna framhålla, att, när departementschefen gjorde sitt uttalande,

hans avsikt torde ha varit att framlägga lagförslagen för 1951 års vårriksdag.

Eftersom propositionen framlagts först under år 1952, är det enligt motionärerna

nödvändigt, att ikraftträdandet bestämmes till den i motionerna

föreslagna tiden. Utskottet finner i denna del motionärernas skäl vara bärande

och vill därför tillstyrka, att övergångsbestämmelserna ändras på sätt

förordas i motionerna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

59

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra företagas i de genom förevarande proposition

framlagda lagförslagen — måtte med bifall till motionerna

1:218 och 11:290 i vad de beröra övergångsbestämmelserna

till lagförslagen ävensom med avslag å sagda

motioner i övrigt liksom å motionerna 1:67 och 11:95,

1:161 och 11:211, 11:291, 1:304 och 11:402 samt 11:407

om vissa ändringar i sagda lagförslag för sin del antaga

lagförslagen med de ändringarna att i övergångsbestämmelserna

till samtliga tre lagförslag årtalet 1953 utbytes mot

1954;

B. att riksdagen ville i anledning av motionerna 1: 303

och II: 396, i vad desamma avse önskemål om det i propositionen

föreslagna avlösningsförfarandets tillämplighet jämväl

å vissa allmänningsskogar, ävensom i anledning av motionen

II: 407 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning om möjligheterna att

anordna avlösning även vid allmänningsskogarna; samt

C. att motionerna 1: 303 och II: 396 i övrigt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Lars Andersson*, Eskilsson, Ivar Nilzon, Grym och Boo;

från andra kammaren: herrar Stjärne, Ericsson i Sörsjön, Åhman,

Jansson i Aspeboda, Jansson i Hällefors, Larsson i Karlstad, Persson i

Appuna och Andersson i Ryggestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:87 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om häradsallmänningar, m. m., dels ock motioner, som väckts i anleda a1 i texten