Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län.

1952-03-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1952:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr S.

1

Nr 8.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till lag om ogiltighet av sämjedelning av

jord inom vissa delar av Kopparbergs län.

Genom en den 15 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 58, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

förslag till

Lag

om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av

Kopparbergs län.

Härigenom förordnas som följer.

Sämjedelning av jord, som varit föremål för laga skifte enligt lagen den

30 april 1925 (nr 102) rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län eller laga

skifte till rubbning av storskifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med

särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av

Kopparbergs län, vare utan verkan. Vad nu sagts skall gälla jämväl sämjedelning

av jord, som icke undergått sådant skifte men hör till by vilken

varit föremål för förrättning enligt lagen den 4 juni 1943 (nr 302) med särskilda

bestämmelser om äganderättsutredning och sammanläggning av fastigheter

inom vissa byar i Kopparbergs län, såframt förrättningen skett i

samband med att annan jord inom byn enligt lagen den 17 juni 1932 undergått

laga skifte till rubbning av storskifte. Med sämjedelning av jord

skall jämställas sämjedelning av vad till jorden lagligen hör.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i lagen stadgas skall icke äga tillämpning å sämjedelning, som skett

före lagens ikraftträdande.

Det genom propositionen framlagda lagförslaget innebär alltså, att sämjedelning

av jord, som varit föremål för viss förrättning enligt den jorddelningsrättsliga

särlagstiftningen för Kopparbergs län, frånkännes rättsverkan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet i

den mån redogörelse därför ej lämnas bär nedan hänvisa till propositionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 9 samt. 3 avd. Nr S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

Inledning.

Under 1800-talet genomfördes med stöd av särskilda författningar storskiften

beträffande stora delar av Kopparbergs län. Denna storskiftesverksamhet

avslutades år 1894. Såsom ett allmänt omdöme kan om dessa storskiften

sägas att de voro efter tidsförhållandena väl gjorda. Emellertid har

därefter inom de storskiftade områdena uppkommit en betydande ägoblandning

och ägosplittring. Den främsta anledningen härtill har varit sedvänjan

att skifta arvfallen jord alla dödsbodelägarna emellan, i samband varmed

i stor utsträckning lotter utlagts på marken utan legal jorddelningsförrättning

genom s. k. sämjedelning.

Fastighetsförhållandena inom de avsedda delarna av Kopparbergs län äro

så särpräglade att den generellt gällande jorddelningslagstiftningen ansetts

icke kunna i alla delar givas tillämpning å områdena. En viss särlagstiftning

har därför genomförts. I detta hänseende må erinras om lagen den 30 april

1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad eller med understöd av

staten storskiftade delarna av Kopparbergs län. Syftet med denna lagstiftning

var i främsta rummet att genom provskiften vinna erfarenhet till ledning

vid utformandet av de för denna del av landet erforderliga särbestämmelserna

beträffande jorddelningen. På grundval i väsentliga delar av den

erfarenhet, som vunnits vid provskiftena enligt 1925 års lag, har sedermera

tillkommit lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av

jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, vilken lag vanligen kallas

datalagen.

Enligt 1925 års lag ha genomförts 12 provskiften. Dessa ha omfattat inemot

4 000 hektar inrösningsjord och omkring 18 500 hektar avrösningsjord.

Vid skiftena ha utlagts närmare 1 900 fastigheter. Denna verksamhet är nu

att anse såsom avslutad. Däremot pågår skiftesverksamheten enligt dalalagen.

Ett fåtal skiften enligt denna lag har avslutats. För närvarande handlägges

ett tjugutal laga skiften jämlikt denna lag, vilka omfatta omkring

200 000 hektar och beröra ungefär 6 000 delägare. Vissa av dessa förrättningar

väntas bli slutförda under de närmaste åren.

I anslutning härtill må framhållas, att de av provskiftena och skiften enligt

datalagen föranledda förrättningskostnaderna i större utsträckning åvilat

statsverket än kostnaderna för andra laga skiften. Statsverkets kostnader

för provskiftena ha uppgått till inemot 2 000 000 kronor. För skiftesverksamheten

enligt datalagen, för vilken tillskapats en särskild lantmäteriorganisation,

utgöra statsverkets årliga utgifter i runt tal 600 000 kronor.

Från olika håll har gjorts gällande, att risk förelåge att resultaten av skiftesverksamheten

enligt 1925 års lag och dalalagen skulle komma att omintetgöras

genom att de därvid utlagda fastigheterna delades genom privata

åtgärder. Sålunda har denna risk framhållits i en av landshövdingen och

överlantmätaren i Kopparbergs län den 15 oktober 1950 avlåten gemensam

skrivelse till Kungl. Maj :t. Denna utmynnar i en hemställan om skyndsam

utredning rörande de åtgärder som kunde vidtagas för att hindra fortsatt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

3

sämjedelning av ägolotter inom de delar av Kopparbergs län, som undergått

provskifte eller laga skifte enligt dalalagen.

Frågan har sedermera berörts av riksdagens år 1950 församlade revisorer,

vilka avslutningsvis uttalat, att förnyade sämjedelningar inom de lagaskiftade

områdena icke endast innebure en fara för att vid skiftena redan

vunna förbättringar tillspillogåves, utan att det därjämte måste ifrågasättas,

huruvida hela den skiftesverksamhet, som påginge och förestode, kunde komma

till avsedd och bestående nytta.

Lantmäteristyrelsen har härefter upptagit spörsmålet till ingående prövning

och med skrivelse den 29 september 1951 till Kungl. Maj :t överlämnat

promemoria angående provisoriska åtgärder mot sämjedelning inom vissa

delar av Kopparbergs län (stencilerad). Promemorian utmynnar i ett förslag

om införande i dalalagen av ett stadgande av innebörd att sämjedelning

i vissa fall skall vara utan verkan.

över lantmäteristyrelsens promemoria ha efter remiss utlåtanden avgivits

av Svea hovrätt, lagberedningen, fastighetsbildningssakkunniga, lantbruksstyrelsen,

som bilagt yttrande från lantbruksnämnden i Kopparbergs län,

av skogsstyrelsen, som bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs

län, av länsstyrelsen i Kopparbergs län, överlantmätaren i samma län,

vilken närslutit yttranden från cheferna för de särskilda skiftesorganisationerna

i länet ävensom från den förutvarande styresmannen för den tidigare

särskilda skiftesorganisationen, av häradshövdingarna i Falu, Nås och Malungs,

Nedansiljans och Ovansiljans domsagor, Sveriges lantbruksförbund

samt Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Från Dalarnas länsförbund av riksförbundet landsbygdens folk och styrelsen

för Sveriges advokatsamfund, vilka beretts tillfälle att avgiva utlåtanden

över promemorian, ha sådana ej inkommit.

I samtliga remissutlåtanden har lantmäteristyrelsens förslag i princip tillstyrkts.

Ett betydande antal av remissinstanserna har betonat, att åtgärder

i föreslagen riktning äro angelägna, och åtskilliga ha framhållit, att åtgärderna

böra vidtagas skyndsamt.

Departementschefen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför i propositionen

bl. a. följande:

»Ett av fastighetsbildningslagstiftningens främsta syften är att åstadkomma

en för markens användning lämplig fastighetsindelning. Vid fastighetsbildning

vid sidan om den jorddelningsrättsliga lagstiftningen finnes uppenbar

risk att dessa jordpoliliska synpunkter ej vinna beaktande. Frånsett

att privat jorddelning föranleder bristande klarhet och därigenom vållar

rättsosäkerhet genom att någon tillförlitlig redovisning av bildade fastigheter

cj erhålles, medför den lätt nog att jorden indelas på sådant sätt att den ej

kan brukas rationellt. I lantmäteristyrelsens promemoria och de däröver

avgivna yttrandena ha angivits ett flertal exempel härpå. För att trygga en

sund ekonomisk utveckling på längre sikt är det därför av vikt att förhindra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

en privat jorddelning, även om denna för de nuvarande jordägarna skulle

framstå som ur andra synpunkter önskvärd.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att inom stora delar av

Kopparbergs län en sedan lång tid tillbaka fortgående privat jorddelning

lett till så otillfredsställande förhållanden, att särskilda ingripanden befunnits

erforderliga. I detta hänseende är att nämna främst den skiftesverksamhet,

som — för övrigt med betydande kostnader för statsverket — genomförts

eller pågår enligt den för vissa delar av länet antagna särlagstiftningen, nämligen

lagen den 30 april 1925 rörande vissa laga skiften inom de på bekostnad

eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län

och lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord

å landet inom vissa delar av Kopparbergs län. Genom denna verksamhet

uppnås en avsevärd förbättring i fastighetsförhållandena. I ärendet har emellertid

visats, att allvarlig risk föreligger att resultatet av skiftesverksamheten

kommer att omintetgöras därigenom att enligt gammal sedvänja nya

privata jorddelningar företagas inom de skiftade områdena. Det är självfallet

en angelägen uppgift att söka hindra en sådan utveckling.

Vad i ärendet framkommit ger vid handen, att av betydelse i förevarande

sammanhang främst äro de privata jorddelningar, som ske i anledning av

inträffade arvfall. Enligt gammalt bruk tillskiftas envar av dödsbodelägarna

andel i dödsboets fasta egendom, varefter för denna andel utlägges viss ägolott,

som regel omfattande flera markområden. I likhet med lantmäteristyrelsen

och remissinstanserna anser jag, att strävandena främst böra inriktas

på att motverka den form av privat jorddelning, som utläggandet av ägolotterna

innebär och som brukar benämnas sämjedelning.

Såsom lantmäteristyrelsen framhållit torde den väg som i längden säkrast

skulle leda till åsyftat resultat vara att genom upplysning klargöra för

jordägarna de vådor, som för bygdens framtida ekonomiska utveckling och i

andra hänseenden äro förbundna med förfarandet att sämjedela arvfallen

eller eljest flera tillhörig fast egendom, och att därigenom få jordägarna att

frivilligt avstå från den antydda formen för upplösning av den gemensamma

äganderätten till marken. Av stor betydelse för en utveckling i denna riktning

synas även vara de åtgärder som lantbruksnämnden i länet kan vidtaga.

Emellertid torde åtgöranden av nu antydd art icke kunna väntas medföra

omedelbar effekt av mera allmän räckvidd utan de torde komma att

verka först på längre sikt. Jag anser därför, i likhet med lantmäteristyrelsen

och remissinstanserna, att det härutöver är erforderligt med sådant ingripande,

som kan väntas ha mera omedelbar verkan.

Allmän enighet råder om att den väg som i detta syfte bör beträdas är att

för vissa områden i Kopparbergs län genomföra en särskild lagstiftning

med innehåll att sämjedelningar frånkännas rättsverkningar. Innebörden

härav kan i korthet sammanfattas sålunda. Sämjedelningen skulle icke komma

att medföra en upplösning av den samäganderätt, som bestått före sämjedelningen.

Äganderätten till den ideella andelen i fastigheten skulle sålunda

ej komma att ersättas med äganderätt till den vid sämjedelningen ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

lagda lotten. Vid blivande lantmäteriförrättningar skulle hänsyn ej tagas

till den skedda sämjedelningen. Detta innebär bl. a., att frågorna om likvider

mellan skiftesdelägarna skulle bedömas från samma utgångspunkt som

om någon sämjedelning ej förekommit.

Det är att beakta, att en regel av nu angiven innebörd icke har någon

omedelbar verkan å sämjedelningsavtal, så länge avtalet respekteras av

kontrahenterna och frågan om avtalets giltighet ej aktualiseras av särskild

anledning, exempelvis lantmäteriförrättning eller exekutivt förfarande. Effekten

av bestämmelsen ligger främst däri, att innehavaren av en sämjelott

får en, med hänsyn till omöjligheten att bedöma vad som kan komma att inträffa

i framtiden, i hög grad osäker ställning i rättsligt hänseende. Det är

tydligt, att en lagregel sådan som den ifrågasatta icke omöjliggör tillkomsten

av sämjedelningar. Av stor betydelse, för vilken verkan lagregeln kommer

att ha, är huru stora jordägarna bedöma de risker vara, som äro förbundna

med sämjedelningar utan rättsverkningar. I remissyttrandena ha också

kommit till uttryck olika meningar om i vilken utsträckning en lagregel,

som frånkänner sämjedelningar rättsverkningar, kan väntas medföra att

sådana delningar upphöra. I nuvarande läge, då en överhängande fara föreligger

för jordsplittring, bör emellertid enligt min mening den omständigheten

att den tilltänkta lagstiftningen måhända icke kommer att helt utesluta

nya sämjedelningar icke vara avgörande. I detta sammanhang må framhållas,

att ogiltighetsregeln måste utgöra ett verksamt stöd för den upplysningsverksamhet

som bör bedrivas rörande vådan av sämjedelningar.

Ur principiella synpunkter kunna invändningar riktas mot att genomföra

en lagstiftning, som i och för sig riktar sig mot en i hela riket förekommande

företeelse men som skall äga tillämpning endast å sådana företeelser inom

en viss begränsad del av landet. Häremot kan emellertid anföras — såsom

lantmäteristyrelsen ock gjort •—- att jordförhållandena inom förevarande

landsdel äro i hög grad särpräglade och redan tidigare föranlett särskild lagstiftning

samt att behovet av ingripande här är vida större än inom landet

i övrigt. Härtill kommer, att det framlagda förslaget ligger i linje med de i

lagberedningens förslag upptagna generella reglerna i förevarande hänseende.

Jag anser därför, att nu berörda synpunkt ej bör föranleda, att man

avstår från att genomföra den ifrågasatta lagstiftningen såsom ett provisorium

i avbidan på att spörsmålet i samband med den kommande jordabalken

får en allmängiltig lösning.

På grund av vad sålunda anförts förordar jag, i likhet med lantmäteristyrelsen

och samtliga remissinstanser, en särlagstiftning för vissa delar av

Kopparbergs län, enligt vilken sämjedelning skall vara utan verkan.

Lagstiftningen bör gälla även inom sådan av äldre laga skiften omfattad

mark, som, i samband med att viss vid dessa laga skiften utesluten mark

undergår laga skifte enligt dalalagen, är föremål för förrättning enligt lagen

den 4 juni 1943 med särskilda bestämmelser om äganderättsutredning

och sammanläggning av fastigheter inom vissa byar i Kopparbergs län. Av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

utredningen i ärendet framgår nämligen att i dylika fall genom förrättning

enligt 1943 års lag och i samband därmed vidtagna åtgärder vinnes en sådan

rationalisering av fastighetsindelningen som kan jämställas med den som

erhålles vid provskifte eller vid laga skifte enligt dalalagen.----Till
lämpningsområdet

synes alltså böra angivas vara dels jord, som varit föremål

för laga skifte enligt 1925 års lag eller laga skifte till rubbning av storskifte

enligt dalalagen, och dels jord, som icke undergått sådant skifte men

hör till by vilken varit föremål för förrättning enligt 1943 års lag, såframt

förrättningen skett i samband med att annan jord inom byn enligt datalagen

undergått laga skifte till rubbning av storskifte.

De privata delningar, som skola omfattas av ogiltighetsregeln, torde, såsom

lantmäteristyrelsen föreslagit, böra angivas med uttrycket sämjedelning.

Under detta på åtskilliga ställen i lagstiftningen förekommande uttryck

lärer inbegripas delningar, varigenom för viss ideell andel i en fastighet utlägges

viss ägolott på marken genom privat delningsuppgörelse. I anslutning

till vad lagberedningen anfört torde böra framhållas, att därunder icke komma

de fall då visst område av fastighet överlåtes eller då vid arvskifte en

fastighet uppdelas mellan dödsbodelägarna, icke på det sättet att de erhålla

vissa kvotdelar, utan så att de direkt bekomma vissa områden på marken.

Erfarenheten visar emellertid att arvskiften med sist antydd innebörd äro

sällan förekommande i dessa bygder. Det torde ock böra beaktas, att lagfart

å de bodelägarna tillagda områdena ej kan meddelas, förrän områdena blivit

i laga ordning utbrutna.

I anslutning härtill må något beröras frågan om ogiltighetsregelns förhållande

till avtal som angivits åsyfta delning till brukningen. Ett avtal, som

har endast sådan innebörd, träffas uppenbarligen icke av ogiltighetsregeln.

Emellertid kan avgörande betydelse ej tillmätas den omständigheten att avtalet

formellt framstår som en överenskommelse endast om uppdelning av

marken för nyttjande. Därest av omständigheterna framgår, att ett sådant avtal

i själva verket innefattar sämjedelning, blir avtalet i detta hänseende utan

verkan. Uppenbarligen måste åt rättstillämpningen överlämnas att från fall

till fall pröva förekommande avtals innebörd. Här må endast framhållas det

— för övrigt i sakens natur liggande — förhållandet att ju längre tid ett såsom

delning till brukningen betecknat avtal består orubbat, desto mindre

sannolikt är det, att avtalet har endast den begränsade innebörd som det ger

sken av.

Det bör, i anslutning till vad lantmäteristyrelsen föreslagit, åligga lantmätare

att vid lantmäteriförrättning som avses i den föreslagen lagen upplysa

sakägarna om ogiltighetsregelns innehåll. Av skäl som Svea hovrätt anfört

torde bestämmelse härom dock ej böra upptagas i lagen utan meddelas

i administrativ ordning.

Med hänsyn till syftet med lagbestämmelsen om ogiltighet av sämjedelning

är det självfallet av värde att denna får verkan snarast möjligt. Jag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

7

vill alltså föreslå, att lagen träder i kraft omedelbart efter utfärdandet. I

ett par yttranden har ifrågasatts, att ogiltighetsregeln även skulle gälla vissa

avtal om sämjedelning som träffats före ikraftträdandet av lagstiftningen,

nämligen sådana som ingåtts efter offentliggörandet av lantmäteristyrelsens

promemoria. Jag finner emellertid icke tillräckliga skäl föreligga att —

om också blott i denna begränsade omfattning -— frångå principen att civilrättslig

lagstiftning icke bör givas tillbakaverkande kraft.

Då avtal om sämjedelning kan träffas utan iakttagande av särskild form,

är det självfallet ofta svårt att visa vid vilken tidpunkt sämjedelningen tillkommit.

I anledning härav har lantmäteristyrelsen — i syfte främst att

hindra att lagstiftningen kringgås genom att efter lagens ikraftträdande ingången

sämjedelning uppges ha skett dessförinnan — föreslagit, att sådan

sämjedelning för att icke träffas av ogiltighetsregeln skall anmälas inom viss

tid efter ikraftträdandet. Det är emellertid uppenbart, att ett sådant krav

medför risk för rättsförluster, även om åtgärder vidtagas för att sprida

kunskap om förefintligheten av en anmälningsskyldighet med dylik preklusionsverkan.

Med hänsyn härtill kan jag ej förorda lantmäteristyrelsens förslag

på denna punkt. Däremot vill jag föreslå den ordningen att anmälan om

befintlig sämjedelning bör göras inom viss tid efter lagstiftningens ikraftträdande

men att underlåtenhet att göra anmälan ej skall föranleda att sådan

sämjedelning frånkännes rättsverkan. Redan ett på detta sätt utformat

anmälningsförfarande torde nämligen medföra, att stora krav på bevisningen

ställas, då det göres gällande, att ej anmäld sämjedelning tillkommit

före ogiltighetsregelns ikraftträdande. 1 detta sammanhang vill jag även

framhålla, att kringgående av lagstiftningen endast kan komma i fråga beträffande

sådana fastigheter, som finnas vid tiden för lagens utfärdande och

som då ägas av flera personer. Av utredningen framgår att antalet sådana

fastigheter är relativt begränsat.

Under åberopande av vad sålunda anförts förordar jag, att i lagen upptages

endast den övergångsbestämmelsen att vad i lagen stadgas icke skall

äga tillämpning å sämjedelning, som skett före lagens ikraftträdande. Bestämmelser

om det av mig förordade anmälningsförfarandet beträffande befintliga

sämjedelningar torde lämpligen kunna utfärdas i administrativ väg.»

Utskottet.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 mars 1952.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÄKE HOLMBÄCK.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,

Albert Hermansson, Lars Andersson, Eskilsson, Ivar Nilzon och Boo;

samt

från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön, Holm, Åhman, von

Seth, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda, Nyberg och Andersson i Ryggestad.

Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

320778

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:91 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag ur kyrkofonden för tillfiilUg arbetshjälp åt domkapitlen och stiftsnämnderna i a1 i texten