Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21
1952-04-18 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK ABU 1952:21, Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21
Dokumentets text
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
1
Nr 21.
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande över
motion om viss ändring av instruktionen för statens
tobaksnämnd, m. m.
i en inom andra kammaren väckt motion, nr 229, har herr Lundberg föreslagit,
att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa, att instruktionen
för statens tobaksnämnd måtte så ändras, att handeln med
tobaksvaror blir fri och nämndens koncessionslämnande verksamhet upphör
samt att enhetliga rabatter utgår till distributörerna av tobaksvaror, vilka
även äger rätt att å tobaksvaror lämna återbäring till konsumenterna.
Enligt 4 § av lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror (monopollagen) skall monopolets utövare på
lämpligt sätt tillhandahålla åt enskilda återförsäljare såväl inom riket tillverkade
som ock importerade tobaksvaror. Därvid skall monopolets utövare
i samråd med tobaksnämnden söka anpassa försäljningsställenas antal med
hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis
omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning, i den mån
så kan ske utan åsidosättande av allmänhetens och monopolets utövares
intressen.
Genom denna bestämmelse har sålunda det i 1914 års förordning angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket intagna stadgandet, att
handeln med tobaksvaror skulle vara fri, upphävts. Enligt 21 § i monopollagen
må tobaksvara icke säljas till allmänheten efter annat pris än det å
förpackningen utsatta priskurantpriset. överträdelse av bestämmelsen är
straffbelagd.
Enligt 32 § har tobaksnämnden till uppgift att i samarbete med monopolets
utövare ävensom befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare
verka för en sund utveckling av tobakshandeln. Nämnden skall i sådant
syfte i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror samt rörande förhållandet
mellan monopolets utövare och de enskilda återförsäljarna efter
erforderliga undersökningar till monopolets utövare avge begärda yttranden
eller, när skäl därtill är, egna framställningar. — Av nämndens sju ledamöter
skall två företräda de enskilda återförsäljarnas intressen.
3 § av instruktionen för statens tobaksnämnd, SF 1943:350, innehåller
följande föreskrifter:
Ritning till riksdagens protokoll 1952. V.1 samt. Nr 21.
2
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
»I fråga om beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare
för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande
samhälle skall nämnden verka för att all varsamhet, som är förenlig
med allmänhetens berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror
och monopolets utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis
beviljas personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan
affärskunskap.
Uppkommer till behandling inom nämnden fråga om beviljande av inköpsrätt,
som nyss sagts, för bedrivande av s. k. specialtobakshandel å
nybebyggt område i stad eller stadsliknande samhälle, där sådan handel
förut bedrives, skall nämnden undersöka, huruvida skäl föreligga att i
stället för beviljande av ny inköpsrätt bereda person, som inom annan del
av samhället idkar specialtobakshandel, tillfälle att överflytta sin rörelse till
det nybebyggda området samt i sådant fall hos monopolets utövare förorda
dylik åtgärd. m
Har överflyttning begärts av inköpsrätt, varom här är fråga, till ny innehavare
av specialtobakshandel, skall nämnden, innan yttrande över dylik
ansökan avgives, undersöka, huruvida med hänsyn till den överlåtna affärslokalens
belägenhet och andra omständigheter, som nämnden finner vara
av betydelse, nöjaktiga förutsättningar för rörelsens bedrivande kunna anses
vara för handen.»
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från tobaksnämnden samt
berett Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa
förbundet tillfälle att yttra sig.
Tobaksnämnden och Tobakshandlarnas riksförbund avstyrker motionen.
Köpmannaförbundet instämmer i motionens syfte men anser det vara ogörligt
för riksdagen att med stöd av motionen ta direkt ställning till förevarande
spörsmål. Kooperativa förbundet instämmer även med motionären
men föreslår, att riksdagen måtte begära utredning i syfte att göra näringsfrihetsförordningens
bestämmelser i full utsträckning tillämpliga på tobakshandeln.
Tobaksnämnden anför i huvudsak:
Detaljhandeln med tobaksvaror har under den tid Tobaksmonopolet ägt
bestånd varit föremål för uppmärksamhet vid flera tillfällen. I det betänkande,
som ligger till grund för monopollagen, hade anförts, att det ur såväl
social som statsfinansiell synpunkt var betydelsefullt, att påtagliga missförhållanden
inom detaljhandeln med tobaksvaror avlägsnades samt att staten
hade ett starkt ekonomiskt intresse av att detaljhandeln erhöll en sund
utveckling.
Efter nämndens tillstyrkan har Tobaksmonopolet hittills inlöst åtskilliga
tobaksaffärer med otillfredsställande omsättning samt medverkat till att
mindre bärkraftiga affärer utflyttats till nybebyggda områden. Nyetableringskontroll,
som omfattat icke blott tobaksaffärer utan även andra försäljningsställen,
har bedrivits, varjämte nämnden haft att yttra sig över
ansökningar om tillstånd till kioskhandel med tobaksvaror.. Nämnden har i
sin verksamhet sökt tillse, att allmänhetens intresse icke eftersättes samt att
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21. 3
befintliga tobaksaffärer ger sina innehavare en nöjaktig inkomst. Den saneringsverksamhet,
som hittills bedrivits, har medfört, att tobakshandelns
ställning f. n. är betydligt bättre än vid lagens tillkomst. Allmänhetens möjligheter
att inköpa tobaksvaror har också stadigt förbättrats såväl under
vanlig affärstid som på kvällar och söndagar, därvid tobaksautomaterna
kommit att spela en mycket betydande roll.
Under senare år har i olika sammanhang gjorts gällande, att 1943 års
monopollag är i behov av översyn. Framställning därom har nyligen gjorts
av Aktiebolaget Svenska pressbyrån. Enligt vad nämnden inhämtat överväges
inom kungl. finansdepartementet att igångsätta en sådan utredning.
Motionen torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. — Den
ändring av monopollagen, som motionären synes avse, torde få betydelsefulla
konsekvenser ur statsfinansiell och social synpunkt. Det är icke heller
säkert, att en friare handel med tobaksvaror kommer att medföra en billigare
och bättre distribution än den nuvarande. Nämnden erinrar till sist om
att enhetliga rabatter f. n. utgår till samtliga direkta återförsäljare samt att
dessa vid försäljning till allmänheten icke äger lämna rabatt eller återbäring
i någon form.
Tobakshandlarnas riksförbund anför bl. a.:
Tobaksnämndens saneringsarbete har varit synnerligen värdefullt, men
ännu återstår åtskilligt att göra. Utflyttningsverksamheten har i hög grad
hindrats av restriktionerna på byggnadsmarknaden, och alltjämt finns hundratals
tobaksaffärer med alltför låg omsättning, vilka bör utflyttas eller hjälpas
på annat sätt. Nämndens arbete har varit en god affär för staten. Statens
kostnader för nämnden har kompenserats genom mångdubbelt minskade
rabatter. Efter tillkomsten av tobaksnämnden har rabatten minskats
från 10,6 till 8,5 %. Allmänhetens intresse har samtidigt beaktats, vilket
framgår därav att antalet försäljningsställen från 1945 till 1950 ökats från
23 300 till 25 600. Därtill kommer, att allmänheten numera genom tobaksautomater
har synnerligen god tillgång till tobaksvaror dygnet om.
Handeln med tobaksvaror kan icke bli fri genom ändring av nämndens
instruktion. Härför kräves ändring av 4 § i monopollagen. Vid ställningstagandet
till kravet om fri tobakshandel kan man ej komma ifrån det faktum,
att distributionen av tobaksvaror måste bli beroende av Tobaksmonopolets
existens. Av olika anledningar har icke någon, icke ens motionären, på allvar
velat ifrågasätta, att det statliga monopolet upphäves. Motionären misstar
sig, då han tror, att en oreglerad tobakshandel skulle rationalisera bort de
mindre bärkraftiga affärerna. Om den nuvarande regleringen av detaljhandeln
ej funnits, hade säkerligen antalet tobaksaffärer varit det dubbla. Förbundet
instämmer helt i kravet på en rationell varudistribution men anser,
att en sådan är på väg med den nuvarande ordningen. Specialtobaksaffärernas
antal har minskat samtidigt som de fått sin omsättning ökad. Ett
socialt problem håller på att lösas, distributionskostnaderna förbilligas, och
4 Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
allmänhetens bekväma tillgång till tobaksvaror förbättras stadigt. Den nuvarande
ordningen är sålunda icke samhällsskadlig men väl ur social och
samhällsekonomisk synpunkt försvarlig, så länge ett tobaksmonopol finns.
Sveriges köpmannaförbund anför i huvudsak:
Förbundet anser, att den regleringsverksamhet, som hittills bedrivits, i
betydande utsträckning åstadkommit vad statsmakterna eftersträvat genom
1943 års monopollagstiftning, nämligen en med beaktande av alla parters
intressen »sund utveckling av handeln med tobaksvaror». Handeln med tobaksvaror
kan emellertid icke frigöras genom ändring av tobaksnämndens
instruktion. Förbundet hyser full förståelse för de tankegångar, som ligger
bakom motionen, nämligen ernående av en friare konkurrens, en bättre service
och enklaste möjliga distributionssystem. Detta torde möta stora svårigheter,
då här är fråga om en vara, som omhänderhas av ett monopolföretag,
vars existens f. ö. motionären ej ifrågasätter. Då därmed sammanhängande
problem och vägarna att nå fram till en ändamålsenlig lösning synes vara
för lösligt redovisade i motionen, torde det icke vara möjligt för riksdagen
att ta ställning till detta betydelsefulla problem.
Styrelsen för Kooperativa förbundet anför bl. a.:
Genom motionen framlägges inför riksdagen ånyo i hela dess vidd frågan
om den statliga tobakshandelsregleringen, på vilken styrelsen vid flera tillfällen
tidigare framlagt sina med motionären i väsentliga avseenden sammanfallande
synpunkter. Styrelsen har sålunda senast i sitt yttrande i
februari 1952 över nyetableringssakkunnigas betänkande framfört sin syn
på detta spörsmål. De sakkunniga har tagit bestämd ståndpunkt till nyetableringskontrollen.
Det påpekas, att det finns en avsevärd risk för att denna
kan ge detaljhandeln en struktur, som icke överensstämmer med konsumenternas
intressen. Fn genomförd nyetableringskontroll kan hämma en effektivisering
inom distributionen eller i varje fall förhindra, att eventuella
rationaliseringsåtgärder i tillbörlig utsträckning blir till gagn för konsumenterna.
De sakkunniga har framhållit vikten av att märkesvaror på lika
villkor tillhandahålles alla dem, som önskar sälja dem. I fråga om lobakshandelsregleringen
har i betänkandet påvisats, att här föreligger en nyetableringsreglering
av samma slag och med samma verkan som den privata
nyetableringskontrollen. Styrelsen har i sitt yttrande över detta betänkande
föreslagit en sådan ändring av lagstiftningen beträffande tobakshandeln, att
den bringas i överensstämmelse med den allmänna slutsats, vartill nyetableringssakkunniga
kommit i fråga om den enskilda nyetableringskontrollen,
nämligen att man bör ställa sig avvisande mot organiserad nyetableringskontroll.
De möjligheter, som öppnas vid ett frigivande av handeln för rationalisering
och därav följande utgiftsbesparing för den enskilda konsumenten, kan
anses begränsade genom tillverkningens monopolisering och beskattningens
tyngd. Icke desto mindre tillhör tobakshandelsregleringen de företeelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
a
som står i vägen för framsteg och ändamålsenlighet inom folkhushållet. Konsumenternas
bekvämlighet bör sättas i första rummet, vare sig varan är
umbärlig eller ej. De självtillräckliga avgöranden, som nu fattas, är sådana,
att de endast kan göras av den, som äger ett fullständigt monopol. Att staten
håller sin hand över skråmässiga regleringar av vad slag de vara må är
dubbelt farligt. Styrelsen anser sig med all kraft kunna ansluta sig till
motionens syfte. Ett återställande av handelns frihet kräver emellertid ändring
av monopollagen. Om denna omarbetas så att stadgandet om hänsynstagande,
vid beviljade inköpstillstånd, till skälig omsättning för tobaksaffärerna
borttas — varigenom handeln med tobaksvaror åter blir i praktiken
fri — bortfaller den viktigaste funktionen för tobaksnämnden, vilken därefter
blir obehövlig. Styrelsen är vidare angelägen om att stödja motionärens
yrkande, att kooperativa föreningar bör äga rätt att lämna återbäring
å tobaksvaror till konsumenterna.
Utskottet. I motionen yrkas dels att instruktionen för statens tobaksnämnd
skall ändras så, alt handel med tobaksvaror blir fri och nämndens
koncessionslämnande verksamhet upphör, dels att enhetliga rabatter skall
utgå till distributörerna av tobaksvaror och dels att dessa distributörer skall
äga rätt att lämna återbäring å tobaksvaror till konsumenterna.
Bestämmelsen om att handeln med tobaksvaror icke är fri finnes icke i
instruktionen för statens tobaksnämnd utan i lagen angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror. Handeln kan alltså icke göras fri
genom ändring av instruktionen för tobaksnämnden, varför ett bifall till
motionen i denna del icke skulle få i motionen avsedd verkan.
Det är icke heller tobaksnämnden, som lämnar »koncession» för bedrivande
av tobakshandel. Nämnden har endast att yttra sig över frågor rörande
införsel av tobaksvaror samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare
och de enskilda återförsäljarna, medan det är monopolets utövare,
som fattar beslut.
Det i motionen framförda önskemålet om enhetliga rabatter är redan tillgodosett
i vad avser dem, som är bemyndigade att göra inköp direkt hos
Tobaksmonopolet. Samma rabatt utgår nämligen till alla sådana återförsäljare.
Dessa äger i sin tur icke att vid försäljning till allmänheten lämna
rabatt. Icke heller äger de rätt att lämna återbäring till konsumenterna. I
denna detalj skulle alltså ändring med anledning av motionen kunna vidtagas.
Utskottet vill för sin del icke förneka, att skäl kan föreligga att underkasta
förhållandena i handeln med tobaksvaror eu undersökning. Många
hävdar, att det vore till fördel för konsumenterna om bestämmelserna beträffande
handel med tobaksvaror gjordes mindre restriktiva. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer emellertid den redan länge bebådade utredningen
angående tobakshandeln att inom kort igångsättas, varvid samtliga
opaginerad Kontrollera mot PDF
(i Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.
i motionen berörda frågor torde komma att undersökas. Under sådana förhållanden
synes särskild skrivelse om detaljspörsmål icke vara erforderlig.
Utskottet får därför hemställa,
att motion 11:229 ej måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 april 1952.
På utskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON.
Närvarande: herrar Svensson i Alingsås, Gustafson i Göteborg, Gustafsson
i Bogla,* Nordkvist,* Pettersson i Ersbacken, Ohlsson i Kastlösa, Dickson,
fru Västberg,* herrar Brandt, Forsberg, Braconier, fröken Vinge, herr
Johanson i Kalmar, fru Svedberg,* herrar Löfroth, Larsson i Luttra, Bark,
Andersson i Ronneby,* fru Wohlin* och herr Hansson i önnarp.
s Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Brandt.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952
520592
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.