Sök i Ratio Lex

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21

1952-04-18 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK ABU 1952:21, Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande över

motion om viss ändring av instruktionen för statens

tobaksnämnd, m. m.

i en inom andra kammaren väckt motion, nr 229, har herr Lundberg föreslagit,

att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa, att instruktionen

för statens tobaksnämnd måtte så ändras, att handeln med

tobaksvaror blir fri och nämndens koncessionslämnande verksamhet upphör

samt att enhetliga rabatter utgår till distributörerna av tobaksvaror, vilka

även äger rätt att å tobaksvaror lämna återbäring till konsumenterna.

Enligt 4 § av lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror (monopollagen) skall monopolets utövare på

lämpligt sätt tillhandahålla åt enskilda återförsäljare såväl inom riket tillverkade

som ock importerade tobaksvaror. Därvid skall monopolets utövare

i samråd med tobaksnämnden söka anpassa försäljningsställenas antal med

hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas rörelse företrädesvis

omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig omsättning, i den mån

så kan ske utan åsidosättande av allmänhetens och monopolets utövares

intressen.

Genom denna bestämmelse har sålunda det i 1914 års förordning angående

statsmonopol å tobakstillverkningen i riket intagna stadgandet, att

handeln med tobaksvaror skulle vara fri, upphävts. Enligt 21 § i monopollagen

må tobaksvara icke säljas till allmänheten efter annat pris än det å

förpackningen utsatta priskurantpriset. överträdelse av bestämmelsen är

straffbelagd.

Enligt 32 § har tobaksnämnden till uppgift att i samarbete med monopolets

utövare ävensom befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare

verka för en sund utveckling av tobakshandeln. Nämnden skall i sådant

syfte i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror samt rörande förhållandet

mellan monopolets utövare och de enskilda återförsäljarna efter

erforderliga undersökningar till monopolets utövare avge begärda yttranden

eller, när skäl därtill är, egna framställningar. — Av nämndens sju ledamöter

skall två företräda de enskilda återförsäljarnas intressen.

3 § av instruktionen för statens tobaksnämnd, SF 1943:350, innehåller

följande föreskrifter:

Ritning till riksdagens protokoll 1952. V.1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

»I fråga om beviljande av rätt till inköp mot rabatt hos monopolets utövare

för bedrivande av detaljhandel med tobaksvaror i stad eller stadsliknande

samhälle skall nämnden verka för att all varsamhet, som är förenlig

med allmänhetens berättigade anspråk på bekväm tillgång till tobaksvaror

och monopolets utövares intressen, iakttages samt att dylik rätt företrädesvis

beviljas personer med kännedom om tobakshandeln eller med annan

affärskunskap.

Uppkommer till behandling inom nämnden fråga om beviljande av inköpsrätt,

som nyss sagts, för bedrivande av s. k. specialtobakshandel å

nybebyggt område i stad eller stadsliknande samhälle, där sådan handel

förut bedrives, skall nämnden undersöka, huruvida skäl föreligga att i

stället för beviljande av ny inköpsrätt bereda person, som inom annan del

av samhället idkar specialtobakshandel, tillfälle att överflytta sin rörelse till

det nybebyggda området samt i sådant fall hos monopolets utövare förorda

dylik åtgärd. m

Har överflyttning begärts av inköpsrätt, varom här är fråga, till ny innehavare

av specialtobakshandel, skall nämnden, innan yttrande över dylik

ansökan avgives, undersöka, huruvida med hänsyn till den överlåtna affärslokalens

belägenhet och andra omständigheter, som nämnden finner vara

av betydelse, nöjaktiga förutsättningar för rörelsens bedrivande kunna anses

vara för handen.»

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från tobaksnämnden samt

berett Tobakshandlarnas riksförbund, Sveriges köpmannaförbund och Kooperativa

förbundet tillfälle att yttra sig.

Tobaksnämnden och Tobakshandlarnas riksförbund avstyrker motionen.

Köpmannaförbundet instämmer i motionens syfte men anser det vara ogörligt

för riksdagen att med stöd av motionen ta direkt ställning till förevarande

spörsmål. Kooperativa förbundet instämmer även med motionären

men föreslår, att riksdagen måtte begära utredning i syfte att göra näringsfrihetsförordningens

bestämmelser i full utsträckning tillämpliga på tobakshandeln.

Tobaksnämnden anför i huvudsak:

Detaljhandeln med tobaksvaror har under den tid Tobaksmonopolet ägt

bestånd varit föremål för uppmärksamhet vid flera tillfällen. I det betänkande,

som ligger till grund för monopollagen, hade anförts, att det ur såväl

social som statsfinansiell synpunkt var betydelsefullt, att påtagliga missförhållanden

inom detaljhandeln med tobaksvaror avlägsnades samt att staten

hade ett starkt ekonomiskt intresse av att detaljhandeln erhöll en sund

utveckling.

Efter nämndens tillstyrkan har Tobaksmonopolet hittills inlöst åtskilliga

tobaksaffärer med otillfredsställande omsättning samt medverkat till att

mindre bärkraftiga affärer utflyttats till nybebyggda områden. Nyetableringskontroll,

som omfattat icke blott tobaksaffärer utan även andra försäljningsställen,

har bedrivits, varjämte nämnden haft att yttra sig över

ansökningar om tillstånd till kioskhandel med tobaksvaror.. Nämnden har i

sin verksamhet sökt tillse, att allmänhetens intresse icke eftersättes samt att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21. 3

befintliga tobaksaffärer ger sina innehavare en nöjaktig inkomst. Den saneringsverksamhet,

som hittills bedrivits, har medfört, att tobakshandelns

ställning f. n. är betydligt bättre än vid lagens tillkomst. Allmänhetens möjligheter

att inköpa tobaksvaror har också stadigt förbättrats såväl under

vanlig affärstid som på kvällar och söndagar, därvid tobaksautomaterna

kommit att spela en mycket betydande roll.

Under senare år har i olika sammanhang gjorts gällande, att 1943 års

monopollag är i behov av översyn. Framställning därom har nyligen gjorts

av Aktiebolaget Svenska pressbyrån. Enligt vad nämnden inhämtat överväges

inom kungl. finansdepartementet att igångsätta en sådan utredning.

Motionen torde därför icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd. — Den

ändring av monopollagen, som motionären synes avse, torde få betydelsefulla

konsekvenser ur statsfinansiell och social synpunkt. Det är icke heller

säkert, att en friare handel med tobaksvaror kommer att medföra en billigare

och bättre distribution än den nuvarande. Nämnden erinrar till sist om

att enhetliga rabatter f. n. utgår till samtliga direkta återförsäljare samt att

dessa vid försäljning till allmänheten icke äger lämna rabatt eller återbäring

i någon form.

Tobakshandlarnas riksförbund anför bl. a.:

Tobaksnämndens saneringsarbete har varit synnerligen värdefullt, men

ännu återstår åtskilligt att göra. Utflyttningsverksamheten har i hög grad

hindrats av restriktionerna på byggnadsmarknaden, och alltjämt finns hundratals

tobaksaffärer med alltför låg omsättning, vilka bör utflyttas eller hjälpas

på annat sätt. Nämndens arbete har varit en god affär för staten. Statens

kostnader för nämnden har kompenserats genom mångdubbelt minskade

rabatter. Efter tillkomsten av tobaksnämnden har rabatten minskats

från 10,6 till 8,5 %. Allmänhetens intresse har samtidigt beaktats, vilket

framgår därav att antalet försäljningsställen från 1945 till 1950 ökats från

23 300 till 25 600. Därtill kommer, att allmänheten numera genom tobaksautomater

har synnerligen god tillgång till tobaksvaror dygnet om.

Handeln med tobaksvaror kan icke bli fri genom ändring av nämndens

instruktion. Härför kräves ändring av 4 § i monopollagen. Vid ställningstagandet

till kravet om fri tobakshandel kan man ej komma ifrån det faktum,

att distributionen av tobaksvaror måste bli beroende av Tobaksmonopolets

existens. Av olika anledningar har icke någon, icke ens motionären, på allvar

velat ifrågasätta, att det statliga monopolet upphäves. Motionären misstar

sig, då han tror, att en oreglerad tobakshandel skulle rationalisera bort de

mindre bärkraftiga affärerna. Om den nuvarande regleringen av detaljhandeln

ej funnits, hade säkerligen antalet tobaksaffärer varit det dubbla. Förbundet

instämmer helt i kravet på en rationell varudistribution men anser,

att en sådan är på väg med den nuvarande ordningen. Specialtobaksaffärernas

antal har minskat samtidigt som de fått sin omsättning ökad. Ett

socialt problem håller på att lösas, distributionskostnaderna förbilligas, och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

allmänhetens bekväma tillgång till tobaksvaror förbättras stadigt. Den nuvarande

ordningen är sålunda icke samhällsskadlig men väl ur social och

samhällsekonomisk synpunkt försvarlig, så länge ett tobaksmonopol finns.

Sveriges köpmannaförbund anför i huvudsak:

Förbundet anser, att den regleringsverksamhet, som hittills bedrivits, i

betydande utsträckning åstadkommit vad statsmakterna eftersträvat genom

1943 års monopollagstiftning, nämligen en med beaktande av alla parters

intressen »sund utveckling av handeln med tobaksvaror». Handeln med tobaksvaror

kan emellertid icke frigöras genom ändring av tobaksnämndens

instruktion. Förbundet hyser full förståelse för de tankegångar, som ligger

bakom motionen, nämligen ernående av en friare konkurrens, en bättre service

och enklaste möjliga distributionssystem. Detta torde möta stora svårigheter,

då här är fråga om en vara, som omhänderhas av ett monopolföretag,

vars existens f. ö. motionären ej ifrågasätter. Då därmed sammanhängande

problem och vägarna att nå fram till en ändamålsenlig lösning synes vara

för lösligt redovisade i motionen, torde det icke vara möjligt för riksdagen

att ta ställning till detta betydelsefulla problem.

Styrelsen för Kooperativa förbundet anför bl. a.:

Genom motionen framlägges inför riksdagen ånyo i hela dess vidd frågan

om den statliga tobakshandelsregleringen, på vilken styrelsen vid flera tillfällen

tidigare framlagt sina med motionären i väsentliga avseenden sammanfallande

synpunkter. Styrelsen har sålunda senast i sitt yttrande i

februari 1952 över nyetableringssakkunnigas betänkande framfört sin syn

på detta spörsmål. De sakkunniga har tagit bestämd ståndpunkt till nyetableringskontrollen.

Det påpekas, att det finns en avsevärd risk för att denna

kan ge detaljhandeln en struktur, som icke överensstämmer med konsumenternas

intressen. Fn genomförd nyetableringskontroll kan hämma en effektivisering

inom distributionen eller i varje fall förhindra, att eventuella

rationaliseringsåtgärder i tillbörlig utsträckning blir till gagn för konsumenterna.

De sakkunniga har framhållit vikten av att märkesvaror på lika

villkor tillhandahålles alla dem, som önskar sälja dem. I fråga om lobakshandelsregleringen

har i betänkandet påvisats, att här föreligger en nyetableringsreglering

av samma slag och med samma verkan som den privata

nyetableringskontrollen. Styrelsen har i sitt yttrande över detta betänkande

föreslagit en sådan ändring av lagstiftningen beträffande tobakshandeln, att

den bringas i överensstämmelse med den allmänna slutsats, vartill nyetableringssakkunniga

kommit i fråga om den enskilda nyetableringskontrollen,

nämligen att man bör ställa sig avvisande mot organiserad nyetableringskontroll.

De möjligheter, som öppnas vid ett frigivande av handeln för rationalisering

och därav följande utgiftsbesparing för den enskilda konsumenten, kan

anses begränsade genom tillverkningens monopolisering och beskattningens

tyngd. Icke desto mindre tillhör tobakshandelsregleringen de företeelser.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

a

som står i vägen för framsteg och ändamålsenlighet inom folkhushållet. Konsumenternas

bekvämlighet bör sättas i första rummet, vare sig varan är

umbärlig eller ej. De självtillräckliga avgöranden, som nu fattas, är sådana,

att de endast kan göras av den, som äger ett fullständigt monopol. Att staten

håller sin hand över skråmässiga regleringar av vad slag de vara må är

dubbelt farligt. Styrelsen anser sig med all kraft kunna ansluta sig till

motionens syfte. Ett återställande av handelns frihet kräver emellertid ändring

av monopollagen. Om denna omarbetas så att stadgandet om hänsynstagande,

vid beviljade inköpstillstånd, till skälig omsättning för tobaksaffärerna

borttas — varigenom handeln med tobaksvaror åter blir i praktiken

fri — bortfaller den viktigaste funktionen för tobaksnämnden, vilken därefter

blir obehövlig. Styrelsen är vidare angelägen om att stödja motionärens

yrkande, att kooperativa föreningar bör äga rätt att lämna återbäring

å tobaksvaror till konsumenterna.

Utskottet. I motionen yrkas dels att instruktionen för statens tobaksnämnd

skall ändras så, alt handel med tobaksvaror blir fri och nämndens

koncessionslämnande verksamhet upphör, dels att enhetliga rabatter skall

utgå till distributörerna av tobaksvaror och dels att dessa distributörer skall

äga rätt att lämna återbäring å tobaksvaror till konsumenterna.

Bestämmelsen om att handeln med tobaksvaror icke är fri finnes icke i

instruktionen för statens tobaksnämnd utan i lagen angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror. Handeln kan alltså icke göras fri

genom ändring av instruktionen för tobaksnämnden, varför ett bifall till

motionen i denna del icke skulle få i motionen avsedd verkan.

Det är icke heller tobaksnämnden, som lämnar »koncession» för bedrivande

av tobakshandel. Nämnden har endast att yttra sig över frågor rörande

införsel av tobaksvaror samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare

och de enskilda återförsäljarna, medan det är monopolets utövare,

som fattar beslut.

Det i motionen framförda önskemålet om enhetliga rabatter är redan tillgodosett

i vad avser dem, som är bemyndigade att göra inköp direkt hos

Tobaksmonopolet. Samma rabatt utgår nämligen till alla sådana återförsäljare.

Dessa äger i sin tur icke att vid försäljning till allmänheten lämna

rabatt. Icke heller äger de rätt att lämna återbäring till konsumenterna. I

denna detalj skulle alltså ändring med anledning av motionen kunna vidtagas.

Utskottet vill för sin del icke förneka, att skäl kan föreligga att underkasta

förhållandena i handeln med tobaksvaror eu undersökning. Många

hävdar, att det vore till fördel för konsumenterna om bestämmelserna beträffande

handel med tobaksvaror gjordes mindre restriktiva. Enligt vad

utskottet inhämtat kommer emellertid den redan länge bebådade utredningen

angående tobakshandeln att inom kort igångsättas, varvid samtliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

i motionen berörda frågor torde komma att undersökas. Under sådana förhållanden

synes särskild skrivelse om detaljspörsmål icke vara erforderlig.

Utskottet får därför hemställa,

att motion 11:229 ej måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 april 1952.

På utskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON.

Närvarande: herrar Svensson i Alingsås, Gustafson i Göteborg, Gustafsson

i Bogla,* Nordkvist,* Pettersson i Ersbacken, Ohlsson i Kastlösa, Dickson,

fru Västberg,* herrar Brandt, Forsberg, Braconier, fröken Vinge, herr

Johanson i Kalmar, fru Svedberg,* herrar Löfroth, Larsson i Luttra, Bark,

Andersson i Ronneby,* fru Wohlin* och herr Hansson i önnarp.

s Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Brandt.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1952

520592

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.