Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner rörande den kommunala fastighetsbeskattningen.

1952-02-28 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:12, Betänkande i anledning av väckta motioner rörande den kommunala fastighetsbeskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

1

Nr 12.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande den kommunala fastighetsbeskattningen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande av utskottet till behandling

i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 16 av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 23

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte för sin

del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av vissa delar i kommunalskattelagen den 28 september 1928

nr 370.

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla följande ändrade lydelse.

2 §•

Allmän kommunalskatt —- — — kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig tre skatteören

för varje ett hundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag ----beskattningsbar inkomst.

Hundra skatteören---en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 3 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse

skall för den skull, i den mån fastighet, som är underkastad fastighetsskatt,

ingått i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till---nämnda kostnad.

Har fastighet----ägt fastigheten.

Avdraget skall---— gällande taxeringsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953, dock att avdrag enligt 45 §

skall, såvitt detsamma belöper å 1952, ske enligt de nya bestämmelserna»;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 sanil. Nr 12.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

2) de likalydande motionerna I: 102 av herrar Niklasson och Nils Larsson

samt It: 134 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om

en reform av den kommunala fastighetsbeskattningen i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som i motionerna anförts; ävensom

3) motionen II: 458 av herrar Hansson i Skediga och Boman i Stafsund,

vari hemställts, »att med ändring av gällande bestämmelser angående särskild

fastighetsbeskattning procenttalen för beräknande av denna repartitionsskatt

sänkas till att utgöra 3 procent såväl beträffande skogsvärdet som

fastighetens taxeringsvärde i övrigt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 23, II: 134 och II: 458.

Den kommunala beskattningen i vårt land bygger på en allmän repartitionsskatt,

vilken har till uppgift att tillföra kommunerna de medel, som

utöver särskilda inkomster av olika slag erfordras för täckande av kommunernas

utgifter. Repartitionsskatten utgår proportionellt i förhållande till

ett skatteunderlag, vari de kommunala beskattningsföremålen ingå med ett

värde, som är betingat av i skatteförfattningarna givna regler. De kommunala

utgifter, som icke kunna bestridas på annat sätt, täckas genom proportionell

uttaxering å detta skatteunderlag.

Den kommunala repartitionsskatten är dels en objektskatt å fastighet och

dels en allmän inkomstskatt. Fastighet och inkomst bilda tillsammans det

kommunala skatteunderlaget, vilket mätes i skattekronor och skatteören.

Fastighetsskatten är anordnad såsom s. k. garantiskatt, vilket innebär, att

fastighetsskatt utgöres i förhållande till viss procentuellt bestämd del av

fastighets taxeringsvärde samt att vid inkomstbeskattningen avdrag (s. k.

procentavdrag) får göras för denna del från den av fastigheten härflytande

inkomsten, i den mån denna därtill förslår. Om sådant avdrag kan effektivt

utnyttjas, utgår skatt endast i förhållande till inkomsten. Då den i skatteunderlaget

ingående delen av fastighets taxeringsvärde ej motsvaras av inkomst

från den förvärvskälla, vari fastigheten ingår, förekommer däremot

objektskatt. Sådan skatt kan utgå, även om inkomsten är lika stor som

eller större än den del av taxeringsvärdet, för vilken fastighetsskatt utgår.

Så kan vara fallet, därest den genom avdraget undantagna fastighetsinkomsten

vid en ren inkomstskatt ändock skulle helt eller delvis hava bortfallit

på grund av allmänna avdrag och ortsavdrag eller inkomsten med hänsyn

till gränsen för skatteplikten ej skulle hava blivit tagen till beskattning.

Objektskatten är sålunda av mycket växlande storlek för de skattskyldiga,

som drabbas av sådan skatt, oavsett den skillnad, som måste förefinnas på

grund av olikheten i taxeringsvärden.

Bestämmelser om skatteunderlagets beräkning finnas i 2 § kommunalskattelagen.

Enligt den nu gällande lydelsen av detta lagrum deltager fastighet

i repartitionen med 5 procent av taxeringsvärdet. Detta brukar ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

3

tryckas så, att repartitionstalet för fastighet är 0,os. För varje hundratal

kronor av fastighets taxeringsvärde påföras sålunda 5 skatteören. Repartitionstalet

för inkomst är 1. Såsom underlag för inkomstens beskattning påföres

en skattekrona för 100 kronors beskattningsbar inkomst.

Enligt 45 § första stycket samma lag skall genom fastighetsskatten inkomsten

från fastighet anses vara beskattad till ett belopp motsvarande 5

procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet,

av annan fastighet och av rörelse skall fördenskull, i den mån fastighet

som är underkastad fastighetsskatt använts i förvärvskällan, avdrag ske för

vad sålunda genom fastighetsskatt beskattats. I fjärde stycket av sistnämnda

paragraf stadgas bl. a., att avdraget skall beräknas efter taxeringsvärdet året

näst före taxeringsåret.

Taxering av fastighet avser vid såväl årlig taxering som allmän fastighetstaxering

det löpande året, under det att taxering av inkomst hänför sig till

inkomsten under nästföregående år.

Kommunalskatteberedningen, som hade till uppgift att söka åstadkomma

större jämlikhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna, avgav

under åren 1942 och 1943 tre betänkanden i detta ämne, nämligen ett

angående den kommunala beskattningen (SOU 1942:34), ett angående inkomstbeskattningen

av skogsbruk (SOU 1942: 35) och ett angående den kommunala

skatteutjämningen (SOU 1943:43).

Enligt det förstnämnda av dessa betänkanden skola de kommunala beskattningsföremålen

såsom hittills vara av två slag, nämligen inkomst och

fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag

har en särskild fastighetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig.

Denna beskattning har dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava inverkat

på fastighetsvärdena att dess borttagande kunde befaras innebära en

opåkallad rubbning i de bestående egendomsförhållandena. Beredningen har

även undersökt möjligheterna att låta annat realkapital än fastighet samt

penningkapital deltaga i den kommunala repartitionen såsom särskilda

skatteobjekt men funnit detta vara förenat med sådana svårigheter och

olägenheter, att någon utvidgning av kommunernas fasta beskattningsföremål

icke kunnat förordas.

Beträffande fastigheternas särskilda belastning har beredningen föreslagit

en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående objektskatt,

så att viss del av fastighets taxeringsvärde skall ingå i det kommunala

skatteunderlaget utan att fastighetsinkoinstens storlek röner inverkan

därav vid inkomstbeskattningen. Detta bör enligt beredningens uppfattning

leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor. Den faktiskt

utgående objektskattens storlek påverkas då icke av ovidkommande

förhållanden.

Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet har beredningen

sökt avväga på sådant sätt, att den skall medföra en lika stor sammanlagd

belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga soin

den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grundval

av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå

denna verkan har beredningen funnit ett repartitionstal av 0,025 för fastighet

vara erforderligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas deltagande

i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående

beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåg

beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre anpassad

efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera

effektivt, varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift att åstadkomma

en differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.

Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av

dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskattens

avveckling.

Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 178 och II:

363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Ivungl. Maj :t

ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskattens avskaffande.

I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess

av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning av

nämnda motioner att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t

ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verkställa

en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens

utformning samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde av

utredningen föranledas. Utskottet hade därvid i sitt betänkande yttrat bl. a.

följande.

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363 framställda

yrkandet får utskottet erinra om att, såsom framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, kommunalskatteberedningen i år 1942 avgivna betänkanden

framlagt förslag till omläggning av den kommunala beskattningen,

innebärande bl. a. det nuvarande garantiskattesystemets ersättande

med en fristående objektskatt å fastighet. I ett år 1943 avgivet betänkande

har beredningen vidare framlagt förslag till ändrade grunder för den kommunala

skatteutjämningen. Att dessa betänkanden ännu icke föranlett ändrad

kommunalskattelagstiftning torde bl. a. sammanhänga med den omständigheten,

att de vid utarbetandet av beredningens förslag verkställda

skattestatistiska undersökningarna huvudsakligen avsett taxeringsåren 1933

och 1936 samt att den ekonomiska utvecklingen numera medfört helt ändrade

förhållanden. Såsom framhållits i de likalydande motionerna I: 178

och II: 363 torde på grund av den inträdda inkomstförbättringen för jordbruket

den effektiva garantiskatten för närvarande vara betydligt lägre än

kommunalskatteberedningens undersökningar gåvo vid handen.

Med hänsyn till de förbättrade inkomstförhållandena torde sålunda den

merbelastning å fastighetsägarna, som kan uppkomma genom fastighetsskatten,

för närvarande vara avsevärt mindre än som tidigare varit fallet.

Ur denna synpunkt sett skulle måhända kunna göras gällande, att frågan

om fastighetsskattens bibehållande eller icke i det nuvarande läget ej har någon

större aktualitet. Det förhåller sig emellertid så, att fastighetsskatten på

grund av dess karaktär av garantiskatt är av stor betydelse även vid den

kommunala inkomstbeskattningen. I olika sammanhang ha uppmärksammats

de svårigheter, som med det gällande garantiskattesystemet uppkomma

vid en ifrågasatt höjning av de kommunala ortsavdragen. Även vid en

ganska ringa höjning av dessa avdrag uppstår lätt en övervältring av skattebördan

å ägare av fastighet. Frågan om fastighetsskattens avskaffande eller

icke sammanhänger också med den kommunala skatteut jämningen, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12. 5

alltså synes böra upptagas till behandling i samband med förstnämnda

fråga.

Särskilt i betraktande av att en förnyad utredning rörande frågan om

kommunalskattelagstiftningens utformning kan förväntas komma att kräva

en avsevärd tid finner utskottet angeläget, att en sådan utredning snarast

skall kunna påbörjas. Härför synes även tala den omständigheten, att genomförandet

av den av statsmakterna beslutande ändrade kommunindelningen

säkerligen kommer att resultera i större kommunala enheter och att

därigenom ökad möjlighet vinnes att tillgodose kommunernas behov av ett

av konjunkturväxlingar mera oberoende skatteunderlag. Utskottet föreslår

fördenskull, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en

förnyad utredning av frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning

snarast kommer till stånd. Däremot kan utskottet icke uttala sig om huruvida

denna utredning, på sätt i de ifrågavarande motionerna yrkats, bör leda

till fastighetsskattens avskaffande eller om densamma eventuellt bör leda

till den nuvarande garantiskattens ersättande med en annan skatteform. För

ett ställningstagande till detta spörsmål torde närmare undersökningar och

överväganden vara erforderliga. Utskottet inskränker sig här till det uttalandet,

att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utformning

torde komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning.

I de likalydande motionerna I: 100 och II: 120 till 1949 års riksdag yrkades

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning snarast

avseende fastighetsskattens avskaffande samt tryggande av erforderligt

minimum av skatteunderlag, eventuellt ersättning för förlorat skatteunderlag,

för kommuner, som äro i behov därav, genom en reformerad tidsenlig

kommunal skatteutjämning. Samma års bevillningsutskott hemställde

i sitt i anledning av bl. a. motionerna I: 100 och II: 120 avgivna betänkande

nr 13, att nämnda motioner icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Efter erinran om att chefen för finansdepartementet med stöd av ett av

Kungl. Maj :t i februari 1949 givet bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga

för utredning av frågan om ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

angående ortsavdrag och därmed sammanhängande spörsmål

(ortsavdragskommittén) framhöll utskottet i berörda betänkande, att frågan

om fastighetsskattens avskaffande icke avsetts skola upptagas till behandling

i samband med den tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna

I: 100 och II: 120 berörda frågan fölle inom ramen för den av 1948 års

riksdag begärda utredningen rörande kommunalskattelagstiftningens utformning,

samt utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet

jämväl åt spörsmålet, huruvida fastighetsskatten borde bibehållas eller icke,

ansåge sig utskottet cj hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl.

Maj:t i detta ämne. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1950 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 321 och

11:372 enahanda yrkande som i nyssnämnda, vid 1949 års riksdag väckta

motioner. I silt av riksdagen godkända betänkande nr 35 avstyrkte 1950 års

bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl. Maj :t genom

beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

kalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk

revision av kommunalskattelagen m. m. samt att i direktiven för de

sakkunniga anförts, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelagstiftningen

aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och bringas

till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts frågan om den

kommunala fastighetsbeskattningen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I motionerna I: 102 och II: 134 har anförts bl. a., att så länge fastighetsskatten

utgjorde fastighetsägarnas enda bidrag till den kommunala beskattningen,

kunde denna skatt anses försvarbar ur rättvisesynpunkt. I och med

att en allmän kommunal inkomstskatt införts, kunde fastighetsskattens bibehållande

icke motiveras ur denna synpunkt. Sedan numera kommunindelningsreformen

genomförts och storkommuner med större skatteunderlag

bildats bortfölle ytterligare ett skäl för fastighetsskattens fortbestånd.

Motiven för ett bibehållande av fastighetsskatten hade således numera minskat

avsevärt men å andra sidan skulle ett avskaffande av densamma åsamka

sådana kommuner, där fastigheterna i större utsträckning ägdes av personer

eller företag, som icke vore mantalsskrivna i kommunen, stora ekonomiska

svårigheter, särskilt under tider av lågkonjunktur. Skattebördan

skulle under sådana förhållanden bli orimligt hög för kommunens egna

invånare. Ett avskaffande av fastighetsskatten skulle således kunna medföra

stora ekonomiska risker för sådana kommuner. Emellertid vore det

uppenbart, att fastighetsskatten verkade orättvist för det stora flertalet fastighetsägare.

Denna orättvisa komme att skärpas ännu mera genom den

avsevärda höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som den nu pågående

fastighetstaxeringen komme att medföra. Det vore sannolikt att flertalet fastighetsägare

komme att få erlägga högre skatt till kommunen, än vad deras

verkliga inkomster skulle motivera. Det syntes därför nödvändigt att dessa

orättvisor undanröjdes antingen genom att fastighetsskatten avskaffades

eller genom en reform av densamma. På grund av de ekonomiska riskmoment

för kommunerna som ett avskaffande av skatten skulle medföra måste

dess eventuella slopande förenas med åtgärder, som garanterade kommunerna

en viss inkomst. En möjlighet till problemets lösning skulle vara att

staten inträdde som garant och lämnade kommunerna de tillskott som behövdes

för att kompensera fastighetsskattens bortfall. Ur principiella synpunkter

kunde måhända invändningar göras mot ett sådant system, då det

skulle kunna tänkas ge staten ökat inflytande på kommunernas verksamhet

och således ytterligare kringskära den kommunala självstyrelsen. En annan

utväg vore att alla de företag eller enskilda personer, vilka ägde fastigheter

i andra kommuner än den, vari de vore mantalsskrivna, skulle åläggas att

erlägga kommunal garantiskatt till de kommuner, vari deras fastigheter

vore belägna. Motiven för ett sådant förslag torde framgå av det anförda.

Möjligen kunde en sammankoppling av båda dessa förslag vara tänkbar.

I varje fall borde frågan om en reform av fastighetsbeskattningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

1

utredas. En sådan utredning borde givetvis ta sikte, dels på att undanröja

orättvisorna i den nuvarande garantiskatten och dels på att säkerställa kommunernas

behov av medel. Utredningsuppdraget kunde möjligen anförtros

åt 1950 års skattelagssakkunniga.

Till stöd för det i motionerna I: 16 och II: 23 framförda yrkandet ha motionärerna

anfört, att enligt deras mening mycket starka skäl talade för ett

upphävande av fastighetsbeskattningen. Någon principiell grund för att belasta

en viss grupp av skattebetalare — fastighetsägarna — hårdare än

andra skattskyldiga förefunnes icke. En sådan ordning vore så mycket mera

otillfredsställande, enär det — med den utformning vår fastighetsbeskattning

hade — som regel bleve de minst bärkraftiga fastighetsägarna som drabbades

hårdast. I den mån kommunerna ansåges böra erhålla tillskott till sitt

skatteunderlag, då detta hotade att nedgå alltför starkt, borde tillskottet

komma från staten via den kommunala skatteutjämningen. Förevarande

fråga hade nu ytterligare aktualiserats genom två omständigheter, nämligen

dels den av 1950 års riksdag beslutade höjningen av de kommunala ortsavdragen

jämte den ytterligare höjning därav med 20 procent, som förutskickats

i statsverkspropositionen, och dels den höjning av taxeringsvärdena,

som komme att inträffa vid årets allmänna fastighetstaxering.

Ortsavdragskommittén anförde i sitt betänkande (SOU 1950: 5), att ortsavdragsreformen

i stort sett icke skulle medföra någon övervältring på

andra fastighetsägare än juridiska personer. Endast för fysiska personer

som vore ägare till annan fastighet skulle någon skatteskärpning inträda.

Häremot torde till en början genmälas, att kommittén endast tagit hänsyn

till genomsnittstalen. Beträffande de enskilda kommunerna redovisades genomsnittliga

skattehöjningar på upp till omkring 19 procent för ägare av

jordbruksfastighet och upp till omkring 24 procent för ägare av annan fastighet.

Många fastighetsägare i dessa kommuner finge givetvis vidkännas

ännu starkare skattehöjningar. Det vore vidare att märka att kommittén vid

dessa beräkningar utgått från oförändrade taxeringsvärden. Kommittén hade

dock för ett ringa antal kommuner även gjort beräkningar om skatteunderlagets

förändringar vid viss höjning av taxeringsvärdena. Ehuru de därvid

ifrågasatta höjningarna av taxeringsvärdena torde ligga icke obetydligt

lägre än de som nu vore att vänta, visade denna undersökning en ganska

betydande övervältring på fastighetsägarna.

De förslag rörande taxeringsvärdena, som nu framlagts av bercdningsnämnderna

å landet, innebure mycket betydande höjningar. Det vore icke

osannolikt att årets allmänna fastighetstaxering komme att leda till höjningar

på i genomsnitt omkring 60 procent. Den i och för sig orättvisa

mcrbclastningen genom fastighetsskatten komme därigenom att ytterligare

skärpas. Det måste anses angeläget att cn sådan skärpning för fastighetsägarna

i möjligaste mån motverkades. Motionärerna förutsatte emellertid

att något förslag om fastighetsskattens avskaffande icke komme att föreläggas

1952 års riksdag. Det syntes då såväl rimligt som lämpligt alt den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

nuvarande garantiskatten modifierades genom att repartitionstalet nedsattes

från 5 till 3 procent. Det kommunala fastighetsskatteunderlaget skulle

härigenom sannolikt bli i stort sett oförändrat, och någon ny skatteövervältring

på fastighetsägarna skulle genomsnittligt sett icke behöva förekomma.

I motionen II: 458 ha motionärerna erinrat om att vägande invändningar

framförts gentemot gällande fastighetsskatt. Denna skatteform vore till sin

konstruktion helt främmande för de krav som framförts med hänsyn till

skattekraft och försörjningsbörda. Frågan om denna särbeskattnings avskaffande

vore också under utredning, och det borde endast vara en tidsfråga

att den så snart som möjligt bleve avskaffad. Intill dess så kunde

ske vore dock önskvärt, att dess skadeverkningar i möjlig mån beskures.

Det vore anmärkningsvärt att ehuru statsmakterna med all rätt inriktat sig

på att inom det ekonomiska livet fullfölja en konsekvent lågräntepolitik, de

procenttal varpå fastighetsskatten beräknades vore påfallande höga. Detta

avsteg från en i övrigt eftersträvad ekonomisk linje kunde kanske hittills

anses i viss mån motiverat av att taxeringsvärdena varit förhållandevis låga.

I och med att resultaten av den nya fastighetstaxeringen förelåge bortfölle

emellertid även detta skäl. Med hänsyn härtill och även i övrigt för att lindra

orättvisan av denna beskattning framstode det som befogat att procenttalen

reducerades till bättre överensstämmelse med gällande ränta. Det garanterade

skatteunderlag, som genom den särskilda fastighetsbeskattningen avsåges

skola tillföras kommunerna, bibehölles likväl på grund av att taxeringsvärdena

höjts.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen beslöt 1948

års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott att i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville snarast låta verkställa en

förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning.

I bevillningsutskottets av riksdagen godkända betänkande framhölls,

att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utformning

torde komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning. Sistnämnda

spörsmål har därefter varit föremål för uppmärksamhet vid såväl 1949 som

1950 års riksdag.

Särskilda sakkunniga ha den 17 mars 1950 tillkallats att inom finansdepartementet

biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen

m. m. I direktiven för de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års

skattelagssakkunniga, har framhållits, att vid den tekniska revisionen av

inkomstskattelagstiftningen aktuella reformfrågor inom detta område skola

beaktas och bringas till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts

frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen.

I de likalydande motionerna I: 102 och II: 134 har yrkats skrivelse till

Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande en reform av den kommunala

fastighetsbeskattningen efter i motionerna angivna riktlinjer. En

sådan utredning borde enligt motionärernas mening taga sikte på dels att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

undanröja orättvisorna i den nuvarande garantiskatten och dels att säkerställa

kommunernas behov av medel. Motionärerna ha därvid framhållit, att

på grund av de ekonomiska riskmoment för kommunerna, som ett avskaffande

av fastighetsskatten skulle medföra, måste dess eventuella slopande

förenas med åtgärder, som garanterade kommunerna en viss inkomst. En

möjlighet vore, att staten inträdde som garant och lämnade kommunerna

de tillskott, som behövdes för att kompensera fastighetsskattens bortfall. En

annan utväg vore, att alla de företag och enskilda, vilka ägde fastigheter i

andra kommuner än sina hemortskommuner, ålades skyldighet att erlägga

kommunal garantiskatt till de kommuner, vari deras fastigheter vore belägna.

Vidare har i de likalydande motionerna I: 16 och II: 23 yrkats, att riksdagen

för sin de] måtte besluta att — i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande

— sänka repartitionstalet för fastigheternas andel i det kommunala

skatteunderlaget till tre procent från och med 1953 års taxering. Ett

yrkande av väsentligen samma innebörd har framförts i motionen II: 458.

Fastighetsskattens verkningar ha i förevarande motioner gjorts till föremål

för åtskilliga uttalanden. Sålunda har framhållits, att fastighetsskatten

på grund av sin konstruktion icke möjliggjorde hänsynstagande till skattekraft

och försörjningsbörda. I detta hänseende har i motionerna I: 102 och

II: 134 anförts, att det vore sannolikt att flertalet fastighetsägare genom den

väntade, avsevärda höjningen av taxeringsvärdena komme att få erlägga

högre skatt till kommunen än vad deras verkliga inkomster skulle motivera.

Samma uppfattning har kommit till uttryck i motionerna I: 16 och

II: 23, i vilka även uttalats, att den beslutade höjningen av de kommunala

ortsavdragen jämte den ytterligare höjning av dessa med 20 procent, som

förutskickats i statsverkspropositionen, skulle medföra en betydande övervältring

på fastighetsägarna.

Utskottet anser, att vad i förevarande motioner anförts rörande fastighetsskattens

verkningar bör klarläggas genom den pågående utredningen. Det

är enligt utskottets mening icke möjligt att utan tillgång till ett aktuellt

utredningsmaterial bedöma de i motionerna framförda synpunkterna. Å

andra sidan står det för utskottet fullt klart, att frågan om kommunalskattelagstiftningens

utformning i förevarande hänseende snarast bör bringas till

en lösning. Den nu pågående utredningen bör därför bedrivas med all skyndsamhet.

Utskottet förutsätter, att de sakkunniga vid sitt utredningsarbete

pröva även de i föreliggande motioner framkomna förslagen. Med hänsyn

till det nu anförda anser utskottet någon skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet

ej erforderlig och finner ej heller skäl tillstyrka någon provisorisk sänkning

av repartitionstalet för fastighetsskatten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 16 av herr Ebbe Ohlsson

m. fl. och II: 23 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. med förslag

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

till lag om ändring av vissa delar i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370);

2) de likalydande motionerna I: 102 av herrar Niklasson och

Nils Larsson samt II; 134 av herr Jonsson i Skedsbygd m.

fl. om reformering av den kommunala fastighetsbeskattningen;

ävensom

3) motionen II: 458 av herrar Hansson i Skediga och Boman

i Stafsund om nedsättning av det för fastighetsskatten

gällande repartitionstalet;

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1952.

På bevillningsutskottets vägnar;

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje och Spetz; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i

Skedsbygd, Orgård, Persson i Svensköp, Sjölin, Olofsson, Strandh, Kärrlander

och Nilsson i Svalöv.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje, Persson i Svensköp, Strandh och Nilsson i

Svalöv, vilka med hänvisning till de likalydande motionerna 1: 16 och II: 23

ansett, att utskottets hemställan bort hava följande lydelse:

»Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte —- med bifall till de likalydande motionerna I: 16

av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 23 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. samt i

anledning av motionen II: 458 av herrar Hansson i Skediga och Boman i

Stafsund — för sin del antaga följande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

11

Förslag

till

lag om ändring av vissa delar i kommunalskattelagen den 28 september 1928

nr 370.

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

Allmän kommunalskatt---kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig tre skatteören

för varje ett hundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag---beskattningsbar inkomst.

Hundra skatteören----en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 3 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse

skall fördenskull, i den mån fastighet, som är underkastad fastighetsskatt,

ingått i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till---nämnda kostnad.

Har fastighet----ägt fastigheten.

Avdraget skall---gällande taxeringsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953, dock att avdrag enligt 45 §

skall, såvitt detsamma belöper å tid före den 1 januari 1953, utgöra fem

procent av fastighets taxeringsvärde.

2) att de likalydande motionerna I: 102 av herrar Niklasson och Nils

Larsson samt II: 134 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. om reformering av

den kommunala fastighetsbeskattningen måtte, i den mån de icke kunna

anses besvarade genom vad utskottet ovan yrkat, av riksdagen lämnas utan

åtgärd»;

II) av herrar Gustaf Elofsson, Niklasson och Jonsson i Skedsbygd, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Såsom framgår av---(= utskottet s. 8 rad 20 nedifrån — s. 9 råd

17 nedifrån)---övervältring på fastighetsägarna.

Utskottet anser att fastighetsskatten i sin nuvarande utformning och med

de till följd av den nu pågående taxeringen avsevärt höjda taxeringsvärdena

bör skyndsammast bli föremål för utredning.

Härvid bör i första hand övervägas ett fullständigt avskaffande av denna

s. k. garantiskatt med beaktande av de synpunkter, som angivits i de likalydande

motionerna I: 102 och IT: 134.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

Skulle det härvid visa sig att oöverstigliga svårigheter möta att helt och

hållet avskaffa garantiskatten, bör en sänkning till exempelvis 3 procent i

stället för nuvarande 5 procent företagas.

Under åberopande av--— (= utskottet s. 9 rad 4 nedifrån — s. 10

rad 11 uppifrån)---lämnas utan åtgärd»; samt

HD av herrar Spetz och Sjölin, vilka ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort hava följande lydelse:

»Såsom framgår av —---- (= utskottet s. 8 rad 20 nedifrån — s. 9 rad

8 nedifrån)---motioner framkomna förslagen.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet någon skrivelse till Kungl.

Maj :t i ämnet ej erforderlig. Däremot finner utskottet att det med hänsyn

till den höjning av taxeringsvärdena som nu pågående fastighetstaxering

kommer att medföra är motiverat att sänka repartitionstalet för fastighetsskatten

till 4.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna I: 16

av herr Ebbe Ohlsson m. fl. och II: 23 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. samt

motionen II: 458 av herrar Hansson i Skediga och Boman i Stafsund — för

sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av vissa delar i kommunalskattelagen den 28 september 1928

nr 370.

Härigenom förordnas, att 2 och 45 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 skola erhålla följande ändrade lydelse.

2 §.

Allmän kommunalskatt---kommunal inkomstskatt.

Såsom underlag för fastighetsskatt påföras skattskyldig fyra skatteören

för varje ett hundra kronor av fastighets taxeringsvärde.

Såsom underlag---beskattningsbar inkomst.

Hundra skatteören---en skattekrona.

45 §.

Genom fastighetsskatten skall inkomsten från fastighet anses vara beskattad

till ett belopp motsvarande 4 procent av taxeringsvärdet. Vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, av annan fastighet och av rörelse

skall fördenskull, i den mån fastighet, som är underkastad fastighetsskatt,

ingått i förvärvskällan, avdrag ske för vad sålunda genom fastighetsskatt

beskattats.

Rätt till---- nämnda kostnad.

Har fastighet -— --ägt fastigheten.

Avdraget skall---gällande taxeringsvärdet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12.

13

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953, dock att avdrag enligt 45 §

skall, såvitt detsamma belöper å tid före den 1 januari 1953, utgöra fem procent

av fastighets taxeringsvärde.

2) att de likalydande motionerna I: 102 av herrar Niklasson och Nils Larsson

samt II: 134 av herr Jonsson i Skedsbygd in. fl. om reformering av den

kommunala fastighetsbeskattningen måtte, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört och yrkat, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.