Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt understöd samt om rätt att vid taxering till inkomstskatt åtnjuta avdrag för vissa studiekostnader.

1952-03-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt understöd samt om rätt att vid taxering till inkomstskatt åtnjuta avdrag för vissa studiekostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

1

Nr 16.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade bestämmelser angående beskattning

av periodiskt understöd samt om rätt att vid taxering

till inkomstskatt åtnjuta avdrag för vissa studiekostnader.

(2:aavd.)

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:214 av herr Weiland m. fl. och 11:285

av herr Swedberg in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte med tillämpning

från den 1 januari 1953 fatta beslut om ändrad lydelse i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928, förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt och förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt

enligt en vid motionerna fogad bilaga;

2) de likalydande motionerna I: 216 av herr Söderquist och II: 287 av

herr Wedén in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte anhålla hos Kungl.

Maj:l om förslag till 1953 års riksdag beträffande lösning av frågan om

rätt att avdraga studiekostnader vid beskattningen för såväl akademiska och

därmed jämförliga studier som för utbildning inom jordbruk, handel, hantverk,

sjuk- och hälsovård, socialt arbete och andra likartade grupper»;

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 291 av herr Magnusson och fröken Andersson

samt II: 382 av herr Kyling m. fl., vari hemställts, »dels att riksdagen

måtte för sin del besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen att

avdragsrätt medgives för studiekostnader, oavsett sättet för dessas finansierande,

dels att, i övrigt, det av 1944 års allmänna skattekommitté i förevarande

avseende framlagda förslaget i tillämpliga delar vinner riksdagens

bifall, dels ock att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför

erforderliga författningsändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:214, II: 287 och 11:382. I fråga om

innehållet i den vid motionerna I: 214 och II: 285 fogade bilagan tillåter sig

utskottet hänvisa till densamma.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkost1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr IG.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

nader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skatlskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RÄ 1936 Fi not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

är berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gälla jämväl enligt

2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.

7.944 års allmänna skattekommitté har i sitt år 1950 avgivna betänkande

nr IV (SOU 1950: 21) framlagt förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser

för beskattning av periodiskt understöd. Vidare har kommittén år 1951

avgivit betänkande nr V (SOU 1951:3) angående studiekostnaders behandling

i beskattningshänseende.

I förstnämnda betänkande har kommittén i fråga om periodiskt understöd

och därmed jämförlig periodisk utbetalning såsom huvudregel föreslagit,

att utbetalningar, vilka innebära överflyttning av förmögenhet eller

vilka skett i syfte att mildra progressionen vid beskattningen, icke skola anses

utgöra periodiskt understöd. Om det utgivna beloppet är större än som

kan anses skäligt med hänsyn till mottagarens ekonomiska förhållanden och

omständigheter i övrigt, skall utbetalningen enligt kommitténs förslag helt

eller delvis betraktas såsom gåva. Den föreslagna begränsningen av avdragsrätten

skall dock icke gälla, då utbetalningen utgör omkostnad i viss förvärvskälla

eller utgår på grund av skilsmässodom, utgör skadestånd, utgår

från familjestiftelse, på grund av testamente o. d.

Kommittén har i fråga om periodiskt understöd till annans undervisning

eller uppfostran föreslagit den ändringen, att avdrag skall medgivas för

dylikt understöd till barn, vilket under beskattningsåret fyllt minst 17 år

och icke tillhör givarens hushåll. Understödet skall utgöra skattepliktig

intäkt för mottagaren.

Har skattskyldig under större delen av beskattningsåret underhållit

hemmavarande barn, som under samma år fyllt minst 17 år och åtnjutit

heltidsundervisning vid läroanstalt, skall den skattskyldige enligt kommitténs

förslag vid taxering till inkomstskatt erhålla ett särskilt avdrag å

700 kronor. Detta dock under förutsättning att barnet icke åtnjutit inkomst

överstigande 700 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

3

Kommittén har slutligen föreslagit en ändring av 39 § b) förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt. Den nuvarande bestämmelsen om skattefrihet

för gåva till undervisning och uppfostran kan tolkas på ett sätt som medgiver

obehörig skattelindring. Syftet med den föreslagna författningsändringen

är att hindra dylika missbruk. Detta syfte har kommittén ansett sig

kunna vinna genom att i författningsrummet angiva att skattefrihet för sådan

gåva endast skall åtnjutas om omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren

genom gåvan kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han eljest

icke skulle ha åtnjutit.

I ett särskilt yttrande till betänkandet ha herrar Sjödahl och Werner förklarat

sig icke kunna ansluta sig till förslaget om avdrag för och beskattning

av periodiska understöd till annans undervisning och uppfostran samt

om särskilt avdrag för studerande barn över 17 års ålder, som vistas i

hemmet.

I avseende å studiekostnadernas skatterättsliga behandling har kommittén

i betänkandet nr V föreslagit i huvudsak följande. Under förutsättning att

skattskyldig utövar sådan förvärvsverksamhet, att det är sannolikt, att

hans genom akademisk eller därmed jämförlig examen vunna utbildning är

till väsentligt gagn i förvärvsverksamheten, skall avdrag medgivas för under

beskattningsåret verkställd avbetalning å studieskuld, dock att avdrag

för sådan avbetalning icke får medgivas med högre belopp än som svarar

mot vad som återstår av intäkten i förvärvskällan, sedan övriga utgifter

fråndragits. Avdrag för amortering får endast medgivas, därest den skattskyldiges

förmögenhet vid beskattningsårets ingång är negativ. Sammanlagt

får skattskyldig för skuldavbetalningar icke erhålla avdrag med högre

belopp än som godkänts såsom vid taxering avdragsgill studieskuld. Såsom

sådan skuld må godkännas ett belopp icke överstigande en beräknad kostnad

av 2 500 kronor för studieår, dock högst under det antal år, som kan

anses utgöra genomsnittlig studietid för avläggande av den examen, varom

är fråga. Befinnes det uppenbart, att studieskuld, som skattskyldig ådragit

sig för bestridande av kostnader för akademisk eller därmed jämförlig

examen, belöper allenast å del av studietiden, må den avdragsgilla studieskuldens

belopp jämkas med hänsyn till vad som kan anses skäligt på

grund av omständigheterna. Icke i något fall må såsom avdragsgill studieskuld

godkännas högre belopp än skillnaden mellan den skattskyldiges samtliga

skulder och hans till statlig förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar

vid utgången av det år, under vilket den skattskyldige avslutat sina studier.

I avdragsgill studieskuld får endast inräknas sådan skuld, som skattskyldig

ådragit sig för bestridande av utgifter för studier efter avlagd studentexamen

eller därmed jämförlig examen.

Har efter utgången av det beskattningsår, under vilket examen avlagts,

arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skatt skall utgå enligt förordningen

om arvsskatt och gåvoskatt, tillfallit skattskyldig, skall värdet av

vad sålunda tillfallit honom avräknas från vad som enligt vad ovan sagts

kan godkännas såsom avdragsgill studieskuld.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Mot av kommittén föreslagna bestämmelser om avdragsrätt för avbetalning

å studieskuld bär ledamoten herr Strandh anmält reservation dock

utan att avgiva särskilt yttrande.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:214 och II: 285 har anförts

bl. a. följande. Kommitténs förslag i dess betänkande nr IV syntes väl motiverade

och vore ägnade att undanröja inadvertenser i gällande skattelagstiftning,

samtidigt som en reform i föreslagen riktning skulle stimulera

föräldrar att lämna sina barn bidrag för fortsatt utbildning. Vid ett genomförande

arv kommitténs förslag, vilket icke syntes böra anstå, torde emellertid

förslaget i två avseenden böra modifieras. Mot kommitténs förslag

att maximera det avdragsgilla beloppet för bidrag till studerande, som tillhörde

givarens hushåll, till 700 kronor måste invändas, att en sådan maximering

framstode som mindre lämplig med hänsyn till de varierande kostnaderna

på skilda studiebanor och studieorter samt för studerande i olika

åldrar; i varje fall syntes maximibeloppet, 700 kronor för år, alltför lågt.

Det torde därför vara både lämpligt och möjligt att avdrag för periodiskt

understöd till barn, som studerade på hemorten, prövades på samma sätt

som övriga avdrag för periodiskt understöd, varvid någon i författningarna

angiven maximering icke bleve erforderlig. Vidare syntes det olyckligt om,

såsom kommittén föreslagit, avdragsrätten för studiebidrag till hemmavarande

barn förfölle, då barnet självt förvärvat 700 kronor eller större belopp;

en sådan bestämmelse skulle kunna avhålla de studerande från att

genom arbete vid sidan av studierna själva bidraga till bestridande av de

med studierna förenade kostnaderna. Det torde vara till fyllest att gängse

hänsyn till den studerandes övriga inkomstförhållanden skedde vid prövning

av skäligheten av det av givaren begärda avdraget för periodiskt understöd.

Det av kommittén i dess betänkande nr V framlagda förslaget, som skulle

förbättra de skuldsatta akademikernas situation så, att klyftan mellan

skuldsattas och icke skuldsattas levnadsstandard minskades, syntes snarast

böra förverkligas med några mindre justeringar. Med hänsyn till de dryga

studiekostnaderna torde sålunda den maximalt avdragsgilla studieskulden

beräknas till 3 000 kronor för studieår; ett lägre maximibelopp skulle nämligen

medföra en ytterligare börda för dem, som nödgats bestrida studiekostnader

genom lån och som alltså befunne sig i särskilt ömmande ekonomiska

omständigheter. Vidare torde avdragsrätt ävfen böra medgivas för

icke-förvärvsarbetande makes i och för sig avdragsgilla studieskuld, detta

särskilt mot bakgrunden av att kommittén föreslagit, att vid bedömandet

av den skattskyldiges förmögenhetsställning hänsyn skulle tagas till båda

makarnas förmögenhet och skulder. Såsom en övergångsbestämmelse borde

slutligen stadgas, att även de, som avlagt examen tidigare än fem år innan

förslaget trädde i kraft, borde kunna erhålla avdrag för återstående amorteringar,

åtminstone i de fall då vederbörande erhållit statens garantilån.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

5

I de likalydande motionerna 1:216 och 11:287 har erinrats om

att frågan om möjligheter för personer, som avlagt vissa examina att vid

taxering till inkomstskatt få avdraga vissa belopp — helt eller delvis motsvarande

de kostnader vederbörande nedlagt på sina studier — varit föremål

för livlig debatt och utredningar under en följd av år. Det vore framför

allt två utvägar, som därvid diskuterats. Den ena innebure visst avdrag för

studieskulder och den andra avdrag för studiekostnader. 1944 års allmänna

skattekommitté hade i två betänkanden tagit upp spörsmålet. Enligt motionärernas

mening talade bl. a. följande skäl för att principen om att studiekostnaderna

borde vara beräkningsgrund vid ställningstagandet om avdragsrätt.

Enligt svensk skattelagstiftning finge den som investerade kapital i

en rörelse rätt att avskriva viss del av kostnaden för fastigheter, maskiner

m. fl. Skälet till avskrivningsrätten vore att värdeminskningen vore en kostnad.

Avdrag för sådan förslitning av hjälpmedel i produktionen medgåves

oberoende av om de finansierats genom upplåning eller med hjälp av eget

kapital. Huvudprincipen vore att så stor del av den uppkomna kostnaden

finge avdragas varje år, att man kunde beräkna, att när samtliga avdrag

verkställts, den ifrågavarande investeringen då också skulle vara förbrukad.

Av samma skäl borde rätt föreligga att avdraga de kostnader, som

erfordrades för utbildning. Den möjlighet till ökad inkomst en erlagd examen

gåve, vore en tillgång, som efter ett visst antal år upphörde — om ej

förr, så när pensionsåldern inträdde. En avdragsrätt så utformad, att de i

studierna nedlagda kostnaderna helt hade avskrivits, när den ifrågavarande*

utbildningen icke längre kunde väntas ge upphov till ökade inkomster, syntes

därför vara ur principiell synpunkt motiverad. Det vore obestridligt att en

arbetande år efter år förbrukade det kapital, som nedlagts i hans utbildning.

Däremot vore det irrelevant, om han erhölle en del av ersättningen

för arbetet i form av pension — uppskjuten lön — eller hela ersättningen i

lön eller annan inkomst. I samtliga fall vore arbetsersättningen en bruttoinkomst,

som borde minskas med ett kostnadsavdrag. — En väsentlig nackdel

med de förslag som hittills framkommit vore, att de sysslat enbart med

akademisk eller därmed jämförlig utbildning. Enligt motionärernas uppfattning

vore det angeläget att söka komma fram till bestämmelser, som gåve

möjligheter att få avdrag för studiekostnader för de flesta slag av något - så när kvalificerad utbildning. Självfallet måste vissa gränser sättas, men

man torde ha anledning att här ej sätta dessa snävt. De grupper, som det

utöver den akademiska utbildningen framför allt i nuvarande läge funnes

anledning att ägna uppmärksamhet åt, vore s. k. yrkesutbildning av olika

slag. Motionärerna tänkte på vissa slag av utbildning till jordbruk, handel,

hantverk, sjuk- och hälsovård, socialt arbete och därmed jämförliga grupper.

I skattekommittén hade man tänkt sig en viss schablonisering, när det

gällde att beräkna de kostnader de akademiska och därmed jämförliga studiebanorna

kunde ge upphov till. Liknande schablonberäkningar för studiekostnader

inom övriga utbildningsområden borde fastställas. Motionärerna

ville understryka, att även med den bär ifrågasatta metoden, vore det icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

obehövligt att söka hjälpa mindre bemedlade studerande med riklig tillgång

på stipendier och kreditgarantier.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:291 och I 1:382

framförda yrkandet har anförts, att ingen tvekan torde råda om att studiekostnader

i allmänhet vore omkostnader för intäktens förvärvande. För ett

stort antal tjänster vore det ett absolut villkor alt tjänsteinnehavaren hade

avlagt viss examen eller förvärvat motsvarande kunskapsförråd. Det förelåge

således i sådant fall ett direkt kausalsammanhang mellan tjänsteinkomsten

och omkostnaderna för studierna. Skattekommittén hade icke

knutit avdragsrätten till studiekostnaderna Utan till studieskulderna. Enligt

kommitténs mening borde alla studiekostnader i princip vara avdragsgilla,

därvid kommittén jämförde den som studerat med till exempel rörelseidkare.

Dessa synpunkter, i vilka motionärerna ville instämma, ledde utan

tvekan fram till att avdragsrätt — i form av avskrivning av »anläggningskostnaderna»

— borde medgivas. Kommitténs fortsatta argumentering lämnade

emellertid den principiella grunden, då det anfördes följande: »Mot

den sålunda gjorda jämförelsen mellan, å ena sidan, rörelseidkaren och, å

andra sidan, den som verkställt investering i högre utbildning, kan emellertid

invändas, att medan den förre för åtnjutande och bibehållande av inkomsten

från sin förvärvskälla regelmässigt nödgas vidkännas vissa utgifter,

ägnade att vidmakthålla värdet å hans investering, den senare allenast

under förutsättning att studiekostnaderna bestritts av lånade medel kan

anses befinna sig i en sådan situation, att hans skatteförmåga genom likaledes

nödvändiga utgifter, om ock av annan karaktär, blir i samma utsträckning

som rörelseidkarens reducerad.» Omskrivet med andra ord syntes detta

uttalande innebära, att man icke skulle medgiva en skattskyldig visst i och

för sig sakligt motiverat avdrag av den anledningen att andra personer hade

ytterligare omkostnader. Bortsett från att många personer, som studerat,

varje år hade kostnader för sin forlutbildning och att jämförelsen sålunda

redan av denna anledning vore haltande, vore det ett egendomligt betraktelsesätt

att låta den faktiska lönsamheten av en investering vara avgörande

för bedömandet av avdragsrätten. Man måste strängt hålla isär det vertikala

och det horisontala ledet i skatteavvägningen. Det förra ledet avsåge

skatteavvägningen mellan högre och lägre inkomster över huvud taget. Den

horisontala avvägningen, som skulle ha sin grund i principen om likformighet

i beskattningen, syftade till att personer med samma skatteförmåga

skulle belastas med samma skatt. Man kunde också uttrycka saken på det

sättet att varje person endast skulle betala skatt för sin nettoinkomst på

lång sikt. Den vertikala avvägningen kunde över huvud taget icke ske förrän

bedömningen i sidled ägt rum. I nu förevarande sammanhang vore det utan

tvekan enbart fråga om den horisontala avvägningen. Kommittén gjorde

emellertid ytterligare den invändningen, att den som nedlagt eget kapital i utbildning

i allmänhet ordnade sin ålderdomsför sörj ning genom pensionering

och att det därför icke förelåge något tvingande behov för honom att — då

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

7

arbetsförmågan upphört — ha sparat ett mot studieskulden svarande belopp.

Om frågan betraktades ur synpunkten »skatt efter förmåga» komme

man, sade kommittén, således till det resultatet, att det icke förelåge samma

skäl att medge avdrag för amortering för studiekostnader för den som nedlagt

ärvt kapital i utbildning som att medge rörelseidkaren avdrag för värdeminskning.

Genom detta resonemang fördes avvägningsfrågan på nytt över

från det horisontala till det vertikala ledet, i vilket den som nämnts icke

hörde hemma i detta sammanhang. De ovan anförda synpunkterna ledde

motionärerna till den bestämda uppfattningen att en fullständig avdragsrätt

för studiekostnader vore principiellt motiverad. En begränsad avdragsrätt

på sätt kommittén föreslagit skulle visserligen leda till en förbättring för en

del studerande. Den skulle emellertid icke innebära, att den nuvarande klyftan

i beskattningshänseende gentemot skattskyldig med andra förvärvskällor

utjämnades.

Utskottet. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har 1944 års

allmänna skattekonnnitté i avgivna betänkanden framlagt förslag angående

ändrade bestämmelser för beskattning av periodiskt understöd m. m. samt

rörande studiekostnaders behandling i beskattningshänseende. De framlagda

förslagen äro föremål för överväganden inom finansdepartementet och, enligt

vad utskottet inhämtat, kommer proposition på grundval av kommitténs

förslag i vart fall icke att föreläggas innevarande års riksdag.

I flera av de föreliggande motionerna har hemställts om lagstiftningsåtgärder

i anledning av ovannämnda kommittéförslag, under det att i andra

motioner en översyn förordats av förslagen. Sålunda yrkas i de likalydande

motionerna 1:214 och 11:285, att riksdagen måtte besluta författningsändringar

av i huvudsak den innebörd kommittén föreslagit samt att ändringarna

måtte träda i kraft den 1 januari 1953. Motionärerna ha i sistberörda

motioner förordat väsentligen följande ändringar i kommitténs förslag,

nämligen viss uppmjukning rörande avdragsrätten för bidrag till

studerade tillhörande givarens hushåll, viss ändring av underlaget för

beräknande av avdragsgill studieskuld, avdragsrätt för avbetalning av

icke förvärvsarbetande makes studieskuid samt sådana övergångsbestämmelser,

att även den som avlagt examen tidigare än fem år före författningsändringarnas

ikraftträdande kan erhålla avdrag för återstående

amortering. Vidare yrkas i de likalydande motionerna 1:291 och

11:382, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kominunalskattelagen,

att avdrag medgives för studiekostnader oavsett hur studierna finansierats

samt att riksdagen i övrigt måtte antaga det av kommittén framlagda

förslaget i fråga om studiekostnadernas skatterättsliga behandling. Slutligen

yrkas i de likalydande motionerna 1:216 och 11:287 skrivelse till Kungl.

Maj :l med hemställan om förslag till 1953 års riksdag beträffande avdragsrätt

för studiekostnader avseende såväl akademiska och därmed jämförliga

studier som yrkesutbildning inom jordbruk, handel, hantverk, sjuk- och

hälsovård, socialt arbete m. in.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

Utskottet är givetvis icke berett att nu taga ställning till skattekonnnitténs

förslag i förevarande delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts

i de föreliggande motionerna. Den nuvarande regleringen av avdragsrätten

för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk utbetalning

har emellertid under senare år blivit föremål för åtskillig kritik, och utskottet

anser därför angeläget, att riksdagen beredes tillfälle att pröva ett förslag

till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning. Utskottet

anser även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader

vara av den vikt, att en lösning av densamma icke bör uppskjutas. Utskottet

får i detta sammanhang erinra om vissa av skattekommittén gjorda uttalanden.

Kommittén har ansett, att förutsättningen för ett hänsynstagande till

studiekostnaderna vid beskattningen borde vara att den skattskyldige skaffat

sig viss kvalificerad utbildning. Enligt kommitténs mening syntes, åtminstone

under den första tid ett avdragssystem skulle tillämpas, den enda

praktiskt taget möjliga gränsdragningen vara, att endast kostnad efter avlagd

studentexamen eller därmed jämförlig examen finge tagas i beräkning.

Såsom exempel på läroanstalter, där av kommittén åsyftad utbildning lämnas,

har kommittén utöver universiteten anfört bland annat tekniska högskolan

i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, handelshögskolorna, lantbrukshögskolan,

skogshögskolan, socialinstituten och högre mejeritekniska

avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut.

Kommittén, som framhållit att den i betänkandet gjorda uppräkningen icke

vore uttömmande, har ansett, att en kartläggning av området borde ske genom

riksskattenämnden i samråd med sakkunniga, och kommittén har därjämte

förutsatt, att den ifrågavarande gränsdragningen i samband därmed

och sedan erfarenheter rörande systemets praktiska tillämpning vunnits

bleve föremål för förnyat övervägande. I anslutning härtill vill utskottet

framhålla, att möjligheterna böra prövas att vid beskattningen taga hänsyn

till studiekostnader för även annan kvalificerad utbildning än den kommittén

i första hand tagit sikte på. Skulle emellertid vid fortsatta överväganden

från Kungl. Maj :ts sida möjligheterna till en mera generell lösning av frågan

om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader för närvarande

icke anses vara för handen, vill utskottet förorda det av kommittén anvisade

tillvägagångssättet att successivt söka utvidga tillämpningsområdet. Under

hänvisning till det anförda vill utskottet föreslå riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om proposition, om möjligt till nästkommande

års riksdag, med förslag till ändrade regler angående den skatterättsliga

behandlingen av periodiskt understöd in. m. och studiekostnader. På grund

av berörda omständigheter kan utskottet icke tillstyrka omedelbara författningsändringar

i förevarande hänseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna

I: 214 av herr Weiland in. fl. och II: 285 av herr

Swedberg m. fl., de likalydande motionerna 1:216 av herr

Söderquist och II: 287 av herr Wedén in. fl. ävensom de lika
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16.

9

lydande motionerna I: 291 av herr Magnusson och fröken

Andersson samt II: 382 av herr Kyling m. fl. — i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville, med beaktande

av vad utskottet i detta betänkande anfört, om möjligt

för nästkommande års riksdag framlägga förslag till ändrade

bestämmelser angående beskattning av periodiskt understöd

in. in. samt rörande studiekostnaders behandling i beskattningshänseende.

Stockholm den 11 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiknan, Franzon, Gustaf

Elofsson, Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Björklund, Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Persson i Svensköp, Sundström,

Nilsson i Kristinehamn, Sjölin och Edström.

2 Hihang till riksdagens protokoll 19:>2. 7 samt. Nr 16.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:95 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser angående beskattning av periodiskt understöd samt om rätt att vid taxering till i a1 i texten