Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion.

1952-03-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:20, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

1

Nr 20.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid

fastighetsöverlåtelse genom fusion.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:348 av herr Cassel och 11:381 av herr Åqvist m. fl. har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.

Maj:t ville låta utreda i motionerna angivna spörsmål och, om saken så påfordrade,

för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:381.

Motionerna syfta till utredning av frågan om uttagande av lagfartsstämpel

vid överlåtelse av fast egendom genom fusion av aktiebolag.

Särskilda regler om fusion av företag infördes i vår lagstiftning först

genom nu gällande lag om aktiebolag, vilken utfärdades den 14 september

1944 och trädde i kraft den 1 januari 1948. Syftet med dessa regler är att

underlätta en koncentration av ekonomiska företag i större enheter.

Innan nya aktiebolagslagens fusionsbestämmelser trädde i kraft kunde en

fusion genomföras endast med anlitande av allmänna civilrättsliga och

aktiebolagsrättsliga regler om överlåtelse, skuldövertagande, likvidation,

ökning av aktiekapital m. m. I bolagspraxis torde det vanligaste sättet ha

varit, att det ena bolaget förvärvade alla aktierna i det andra bolaget, varefter

det förra genom att sätta det senare i likvidation bringade detta att upphöra

och till sig i form av likvidationsandel överförde dess tillgångar.

Aktiebolagslagens fusionsbestämmelser innebära att fusion kan ske antingen

genom att ett dotterbolag, vars samtliga aktier ägas av moderbolaget,

sålunda uppgår i moderbolaget, att dotterbolaget utan likvidation upplöses

samt att alla dess tillgångar och skulder övertagas av moderbolaget (174 §

1 mom.), eller ock därigenom, att ett aktiebolags tillgångar och skulder övertagas

av ett annat aktiebolag mot vederlag i penningar eller aktier i det

övertagande bolaget (175 §). I båda fallen upprättas ett fusionsavtal, för

vars verkställande erfordras rättens tillstånd. Vid fusion mellan helägt

dotterbolag och moderbolaget skall dotterbolaget anses upplöst samt dess

1 llihanp till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget, när rättens beslut om

tillstånd till fusionen registrerats. I det senare fallet skall, när rättens tillstånd

registrerats, styrelsen och verkställande direktören i det överlåtande

bolaget föranstalta om skifte av vederlaget och avgiva slutredovisning.

Fusion kan även ske av aktiebolag i likvidation med annat aktiebolag

(176 §).

Till reglerna om fusion av helägt dotterbolag med moderbolaget ha anknutits

bestämmelser, varigenom moderbolag, som äger mer än nio tiondelar

av aktierna i dotterbolag, berättigas att av övriga aktieägare inlösa återstående

aktier. Dessa aktieägare äga även rätt att påkalla, att moderbolaget

inlöser deras aktier (174 § 2 mom.) .

Särskilda bestämmelser om fusion finnas även i lagen den 1 juni 1951 (nr

308) om ekonomiska föreningar, vilken träder i kraft den 1 januari 1953.

Dessa bestämmelser innebära, att mellan ekonomiska föreningar må träffas

avtal därom, att den ena föreningen skall uppgå i den andra föreningen på

så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande föreningen bliva medlemmar

i den överlagande föreningen, dels ock den överlåtande föreningen utan

likvidation upplöses samt alla dess tillgångar och skulder övertagas av den

övertagande föreningen (fusion). Fusionsavtalet må icke* verkställas utan

rättens tillstånd. Fusion kan även ske av förening, som trätt i likvidation.

I detta sammanhang bör även omnämnas att i lagen den 17 juni 1948 om

försäkringsrörelse meddelats bestämmelser i syfte att underlätta möjligheterna

till koncentration av företagsenheterna på försäkringsväsendets

område. Enligt dessa bestämmelser kan försäkringsinspektionen lämna tillstånd

till frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd, helt eller delvis, från

ett bolag till ett annat. Om ett bolags hela försäkringsbestånd överlåtits, är

bolaget skyldigt att träda i likvidation.

Frågan om att befrämja sammanslagning av ekonomiska företag genom

lättnader i beskattningen har sedan lång tid varit föremål för uppmärksamhet.

Efter det fusionsinstitutet genom den nya aktiebolagslagen erhållit en

laglig reglering fick frågan ökad aktualitet. Rörande vad som hittills åtgjorts

i denna fråga må erinras om följande. Beträffande försäkringsaktiebolagen

bemyndigade 1948 års riksdag Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar

efterskänka utskiftningsskatt vid fusion mellan försäkringsbolag

(skr. nr 221). Vidare erhöll Kungl. Maj:t av 1949 års riksdag

bemyndigande att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga

inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag (skr. nr 216). Den större

frågan om frihet från utskiftningsskatt vid fusion av aktiebolag över huvud

taget erhöll en lösning vid 1950 års riksdag (höstsessionen), då för underlättande

av fusion enligt lagen om aktiebolag mellan moderbolag och helägt

dotterbolag genomfördes vissa lättnader i den utskiftningsbeskattning, som

skulle föranledas av fusionen, varjämte i anslutning härtill beslötos vissa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20. 3

ändringar i inkomstskattelagstiftningen (skr. nr 368, SFS 1950 nr 587—

590).

Till grund för de nu berörda vid 1950 års riksdag genomförda ändringarna

i skattelagstiftningen låg ett av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga avgivet

betänkande (SOU 1949:56). De sakkunniga framhöllo däri angelägenheten

av att i annan ordning upptoges till utredning frågan om erforderliga

lättnader i avseende å fusion beträffande skyldigheten att erlägga vissa

allmänna avgifter såsom lagfartsstämpel, fondstämpel o. d.

Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning

skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart, förutom

i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1 krona för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvals av

annan än aktiebolag. För sådana bolag utgår stämpeln med 2 kronor för

varje fulla 100 kronor av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag,

som är berättigat att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller

jordförmedlingsfonden, och bankbolag i fråga om förvärv av annan fastighet

än sådan, som är avsedd för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel

med allenast 1 krona för varje fulla 100 kronor av värdet. En särskild föreskrift

finnes därjämte för s. k. transportköp. De nu angivna bestämmelserna

gälla även ifråga om byte av fast egendom och förvärv av fast egendom

genom skifte vid upplösning av bolag eller förening eller, utom i visst fall,

på grund av tillskott vid bildande av förening eller efter föreningens bildande.

Vid förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag

eller efter bolagets bildande, uttages stämpel med 1 krona för varje fulla 100

kronor av egendomens värde; dock att stämpeln utgör 2 kronor av samma

värde, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen åsatts högre

värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen, själs7 förvärvat

densamma.

Stämpelförordningen innehåller icke några direkta stadganden om lagfartsstämpel

vid förvärv av fast egendom på grund av avtal om fusion.

Huruvida sådan stämpel enligt gällande bestämmelser kan uttagas vid fusion

är alltså en lagtolkningsfråga. Såvitt kunnat utrönas har denna fråga icke

varit prövad i högsta instans.

Av intresse i detta sammanhang är följande uttalande i betänkande med

förslag till lag om registrerade föreningar in. m. (SOU 1949:17), vilket

betänkande lades till grund för den nya lagstiftningen om ekonomiska

föreningar.

I anslutning till de föreslagna fusionsreglerna skall beröras en beskattningsfrdga,

som är av stor vikt och även varit föremål för uppmärksamhet

inom bolagskretsar. Det har sagts att önskvärda fusioner skulle förhindras,

för det fall att den överlåtande föreningen äger fast egendom och risk före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

ligger att den övertagande föreningen skulle på grund av fusionen nödgas

erlägga lagfartsstämpel.

Ifrågavarande spörsmål kräver tydligen först ett svar på frågan, huruvida

stämpelförordningens nuvarande regler leda till att lagfart å förvärv

av fast egendom genom fusion skall stämpelbeläggas. Anses så vara fallet,

bör övervägas om någon undantagsbestämmelse erfordras.

De rubriker i stämpelförordningen som äro av intresse i förevarande

sammanhang, äro 1) Köp (byte) av fast egendom, 2) Förvärv av fast egendom

på grund av tillskott vid bildande av förening eller på grund av tillskott

efter föreningens bildande samt 3) Förvärv av fast egendom genom skifte

vid upplösning av förening. Beträffande den första rubriken må anmärkas

att den ej ansetts tillämplig å fång enligt ensittarlagen (NJA 1930 s. 654).

Däremot har avhandling, varigenom äganderätt till fastighet överlåtits utan

köpeskilling men med skyldighet för mottagaren att utföra vissa arbeten

m. m., ansetts vid lagfart böra stämpelbeläggas såsom köp (NJA 1901 s. 43).

De två senare rubrikerna tillädes genom författningsändring den 7 juli

1921. Dessförinnan lärer ha ansetts att ifrågavarande förvärv vore stämpelfria

(jfr beträffande aktiebolags förvärv genom tillskott NJA 1922 s. 441).

Denna åsikt har grundats därpå att förutsättningen för stämpelplikt är att

förvärvet måste kunna inpassas under någon av de i stämpelförordningen

uppräknade rubrikerna. Och vid denna bedömning bör man ej få gå för

långt i analogisk tillämpning.

Fastighetsövergång i samband med fusion enligt lagförslagets regler torde

icke kunna anses jämförlig med köp eller byte av fast egendom. Det är ej

fråga om något vederlag för den ifrågavarande egendomen, låt vara ali den

överlåtande föreningen i samband med fusionen blir fri från sina skulder.

Äganderätten överflyttas visserligen på ett annat rättssubjekt men det sker

genom att den fastighetsägande föreningen helt uppgår i den övertagande

föreningen och i samband därmed anses upplöst. Någon likvidation av den

överlåtande föreningen äger icke rum.

Vad angår rubriken Förvärv av fast egendom genom skifte torde densamma,

av nyss angivna skäl, icke heller kunna anses tillämplig å förenings

fastighetsförvärv genom fusion. Det skulle sålunda, för att med gällande

föreskrifter uttaga stämpel för ifrågavarande förvärv, endast återstå möjligheten

att analogiskt tillämpa bestämmelsen angående förvärv genom tillskott

vid bildande av förening eller på grund av tillskott efter föreningens

bildande. Den meningen synes icke utan vidare böra avvisas att jämställa

fusionsförvärv med förvärv genom tillskott efter föreningens bildande. Skillnaden

mellan dessa förvärv faller dock genast i ögonen. Den överlåtande

föreningen som sådan kan knappast sägas tillskjuta egendom på det sätt

som åsyftas med sistnämnda bestämmelse. I vart fall synes en analogisk

tillämpning av bestämmelsen böra avböjas, då den principen måste upprätthållas

att rubrikerna i stämpelförordningen skola tolkas restriktivt.

Utredningsmannen håller före att fusionen bör betraktas som ett särskilt

fång och att på detta ej utan starka skäl böra tillämpas för andra rättsinstitut

uppställda regler. Med denna åsikt skulle alltså lagfartsstämpel icke

kunna uttagas för en förenings fastighetsförvärv genom fusion.

Frågan om en revision av stämpelförordningen har vid upprepade tillfällen

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

5

28 bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,

i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.

I betänkandet framhölls, att nämnda revision närmast borde avse

stämpelskatten på grund av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i

enlighet med utskottets hemställan.

På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt

samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt

vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda

betänkande anförde utskottet bland annat följande.

Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision

av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov

fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande

spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i

stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under

de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka

i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna

fastigheten har med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar. Om

en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,

omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i

sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man

vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå

vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och

den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel

endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt

överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik

ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett

sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen

synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.

I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan

av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot uteblivet

eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.

I två vid 1944 års riksdag väckta likalydande motioner 1:200 av herr

Bror Nilsson m. fl. och 11:294 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. hemställde

motionärerna, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära en allsidig

utredning om grunderna för lagfartsstämpelns utgörande. Till stöd

för det i motionerna framställda yrkandet åberopades, att under de senaste

åren en alltmer utbredd tendens gjort sig gällande att på olika sätt

kringgå bestämmelserna om erläggande av stämpelavgift vid köp av fastigheter.

Ett av dessa numera rätt allmänt använda sätt vore att bilda s. k.

fastighetsföreningar eller fastighetsbolag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 31 i anledning av förevarande motioner anförde 1944 års bevillningsutskott,

efter att ha erinrat om att frågan om ändrade grunder för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

stämpelbeskattningen vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet, bland annat följande.

Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid

flera tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke

kommit till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan om grunderna

för lagfartsstämpelns erläggande torde det även kunna antagas, att

vissa svårigheter möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed

skulle, på sätt i de förevarande motionerna synes ha ifrågasatts, avses en

mera genomgripande omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln.

Om exempelvis ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast

kunna ifrågasättas att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller

någon motsvarande avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen

av en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör

även tillses, att densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis

bostadsrättsföreningarnas verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att

det kringgående av gällande föreskrifter, som otvivelaktigt förekommer i

syfte att undgå lagfartsstämpel, i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets

mening bör en utredning äga rum för klarläggande av de möjligheter,

som kunna finnas till förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstjrrker

fördenskull en dylik utredning.

I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Ivungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående åtgärder

för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel

samt att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vidare hade 1947 års riksdag att taga ställning till ett motionsvis framställt

yrkande om nedsättning av lagfartsstämpelns belopp. I den vid samma

riksdag väckta motionen 11:14 av herrar Jonsson i Skedsbygd och

Rubbesiad hemställdes sålunda, att lagfartsstämpeln vid köp eller byte av

fast egendom måtte nedsättas från 1 procent till 0,3 procent av köpesumman

(taxeringsvärdet). Till stöd härför åberopades, att lagfartsstämpeln ofta

utgjorde en avsevärd belastning vid fastighetsförvärv. Särskilt vore detta

fallet, när t. ex. ett par unga makar förvärvade en jordbruksfastighet för

att där bilda eget hem och driva jordbruket såsom inkomstkälla. Orättvisan

i lagfartsstämpeln framträdde särskilt tydligt vid en jämförelse med det

belopp, som erlades vid förvärv av aktier och obligationer. Vid försäljning

av ett fastighetsaktiebolags eller en fastighetsförenings aktier eller andelar

erlades stämpelavgift med endast 0,3 procent av köpesumman eller

om försäljningen skedde på börsen 0,15 procent av samma summa. Enligt

motionärernas mening vore ett fullständigt avskaffande av lagfartsstämpeln

motiverat. Med hänsyn till att stämpelförordningen torde komma att bli

föremål för översyn ansåge sig motionärerna dock böra begränsa sitt yrkande

till att avse en nedsättning av stämpelavgiften till samma belopp som

erlades vid försäljning av aktier eller föreningsandelar.

Efter att ha erinrat om att vid de tidigare tillfällen, då frågan om en revi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

7

sion av stämpellagstiftningen varit på tal, man särskilt understrukit en

under senare år alltmer framträdande tendens att söka kringgå bestämmelsen

om lagfartsstämpel genom bildande av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar,

anförde 1947 års bevillningsutskott i sitt i anledning av

motionen 11:14 avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 13 bland

annat följande.

Ett dylikt kringgående bar möjliggjorts därigenom, att den stämpelavgift,

som erlägges vid överlåtelse av aktier eller föreningsandelar, väsentligt

understiger lagfartsstämpeln. Även i den nu förevarande motionen påtalas

den ojämnhet i beskattningen, som uppkommit genom berörda bolagsoch

föreningsbildningar. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att

denna ojämnhet bör undanröjas, och finner att åtgärder böra vidtagas för att

förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpeln. Då

de skäl, som i motionen åberopas till stöd för det däri framställda yrkandet,

enligt utskottets mening icke innefatta tillräcklig anledning att nu vidtaga

en sänkning av lagfartsstämpelns belopp, anser sig utskottet emellertid icke

kunna tillstyrka bifall till motionen. Däremot vill utskottet ånyo understryka

önskvärdheten av att den utredning angående åtgärder för att förebygga

ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel, varom

hemställan gjordes av 1944 års riksdag, utan dröjsmål slutföres.

I den vid 1950 års riksdag väckta motionen 1:32 av herr Holmbäck hemställdes,

att riksdagen ville företaga den ändringen i stämpelförordningen,

att stämpel till köpe- eller bytesbrev å fast egendom på grund varav lagfart

söktes samt stämpel vid köp eller byte av fartyg skulle betalas av köparen.

På hemställan av 1950 års bevillningsutskott lämnade riksdagen motionen

ulan åtgärd. Därvid förutsattes, att en översyn av stämpelförordningen inom

kort skulle igångsättas och att vid denna översyn den i motionen berörda

frågan komme att upptagas till prövning.

Slutligen hade vid samma års riksdag i motionen 11:114 av herr Rubbestad

in. fl. ställts yrkande av innebörd att lagfartsstämpeln vid köp och byte av

fast egendom måtte avskaffas. Motionen föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Av 1950 års bevillningsutskott, som behandlade de båda sistnämnda motionerna

1:32 och 11:114 i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18,

anfördes bland annat följande.

Utskottet vill i delta sammanhang erinra om att riksdagen redan 1929 och

sedermera vid olika tillfällen uttalat önskemål om utredning angående grunderna

för lagfartsstämpelns erläggande. Behovet av en sådan utredning

— vilken närmast ansetts böra taga sikte på att åstadkomma större jämnhet

i beskattningen vid å ena sidan direkt köp av fastighet och å andra sidan

förvärv av aktier eller andelar i bolag eller förening, som äger fastighet

—- har närmare belysts i de ovan omnämnda utskotlsbelänkandena till

1932, 1944 och 1947 års riksdagar. Det torde sålunda kunna förväntas att

vid eu blivande översyn av stämpellagstiftningen särskild uppmärksamhet

kommer alt ägnas frågan om utformningen av reglerna angående laglartsstämpeln.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Genom

antagandet av 1944 års aktiebolagslag fick det s. k. fusionsinstitutet för

första gången sin utformning i den svenska associationsrätten. De förhoppningar,

som knötos till ett livligt användande av detta institut och därmed

till en rationalisering av bolagsfloran inom koncerner, hade dock i stort

sett kommit på skam. Orsakerna härtill vore att genast uppkommit svårtolkade

spörsmål om utskiftningsskatt, lagfartsstämpel, fondstämpel och

liknande frågor av betydande ekonomisk räckvidd. Desamma hade endast

delvis fått sin lösning. I fråga om uttagande av lagfartsstämpel vid fusion

mellan aktiebolag, där fastigheter inginge, hade emellertid oklarheten och

tveksamheten snarare fördjupats. Även inom föreningsvärlden kunde uppenbarligen

fusionsfall förekomma, ehuru de måhända ej behövde få den

intrikata natur som motsvarande företeelser inom den mer kapitalbetonade

associationsgrenen för aktiebolagen. I ett år 1949 avgivet betänkande med

förslag till lag om registrerade föreningar m. m. avböjde utredningsmannen

emellertid vid fusion mellan föreningar all analogitillämpning av stämpelförordningen

och hävdade att rubrikerna i stämpelförordningen borde tolkas

restriktivt. Emellertid hade 1949 års utskiftningsskattesakkunniga gjort

vissa uttalanden, som kunde tydas i den riktningen, att enligt deras uppfattning

lagfartsstämpel vid fusion borde uttagas. Stämpelförordningens

rubriker gåve ej någon ledning. Fusionsbegreppet vore företagsekonomiskt

föga utbildat vid stämpelförordningens utfärdande 1914. Dess rubriker om

olika slag av »Förvärv av fast egendom» upptoge ej alla fall, som ens vid

denna tidpunkt kunde förekomma, och vissa förvärv lämnades redan då

utanför. Därtill komme, att det förelåge företagsekonomiskt sett olika fall

av fusion, vilka finge en något olika juridisk behandling, och där även frågan

om uttagande av lagfartsstämpel därför kunde bli behandlad på olika

sätt. Motionärerna ha i detta sammanhang hänvisat till en artikel i Svensk

juristtidning 1951 s. 295 »Föreligger skyldighet att erlägga lagfartsstämpel

å fastighetsförvärv genom fusion?». I avvaktan på prejudikat, vilket kunde

komma att dröja avsevärd tid, komme fusionsfrågor beträffande bolag och

föreningar, som ägde fast egendom, att vila, vilket måste allvarligt beklagas.

Genomförandet av fusioner innebure en högst betydande rationalisering. Att

ovisshet skulle behöva råda på detta för näringslivet ingalunda oviktiga

område måste därför betraktas som olämpligt och irrationellt. Det enklaste

fallet av fusion avsåge fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.

Mer komplicerade bleve spörsmålen genast, när dotterbolaget ej vore helägt

eller redan trätt i likvidation. Ett uttryckligt stadgande om stämpelfrihet

syntes redan nu kunna införas för det första av de nämnda fallen, medan

de senare torde tarva viss utredning.

Utskottet. I syfte att underlätta en koncentration av ekonomiska företag

i större enheter ha på senare tid i vår associationslagstiftning införts regler

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

9

om fusion. Sålunda ha i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag, vilken

trädde i kraft den 1 januari 1948, meddelats bestämmelser, som innebära

att fusion kan, med rättens tillstånd, ske antingen genom att ett dotterbolag,

vars samtliga aktier ägas av moderbolaget, sålunda uppgår i moderbolaget,

att dotterbolaget utan likvidation upplöses samt att alla dess tillgångar och

skulder övertagas av moderbolaget, eller ock därigenom, att ett aktiebolags

tillgångar och skulder övertagas av ett annat aktiebolag mot vederlag i

penningar eller aktier i det övertagande bolaget. Fusion kan, enligt de regler

som gälla i sist angivna fall, ske även av aktiebolag i likvidation med annat

aktiebolag. Enligt lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, vilken

träder i kraft den 1 januari 1953, kan, med rättens tillstånd, en förening

uppgå i en annan förening på så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande

föreningen bliva medlemmar i den övertagande föreningen dels ock den

överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt alla dess tillgångar

och skulder övertagas av den övertagande föreningen. Sådan fusion kan

även äga rum mellan förening, som trätt i likvidation, och annan förening.

Omnämnas må även att i lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse

meddelats regler om frivillig överlåtelse helt eller delvis av försäkringsbestånd,

vilka regler syfta till att underlätta möjligheterna till koncentration

av företagsenheterna på försäkringsväsendets område. För dylik överlåtelse

erfordras tillstånd av försäkringsinspektionen; har ett bolags hela försäkringsbestånd

överlåtits, är bolaget skyldigt att träda i likvidation.

Dessa regleringar på privaträttens område i syfte att underlätta en koncentration

av ekonomiska företag i större enheter ha sedermera kompletterats

med åtgärder på beskattningens område med samma syftning. Sålunda

må erinras om de i det föregående omnämnda, av 1948 och 1949 års riksdagar

givna bemyndigandena för Kungl. Maj :t att medgiva lättnader i beskattningen

av försäkringsbolagen (skr. nr 221/1948 och 216/1949). Vidare

ha på grundval av förslag av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga (SOU

1949:56) vid 1950 års riksdag (höstsessionen) genomförts vissa lättnader i

utskiftningsbeskattningen i syfte att underlätta fusion enligt aktiebolagslagen

mellan moderbolag och helägt dotterbolag.

I de förevarande motionerna har begärts utredning av frågan om uttagande

av lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion. Till stöd härför

ha motionärerna åberopat, att innebörden av gällande bestämmelser i

detta hänseende vore oklar och att det måste betraktas såsom olämpligt och

irrationellt att ovisshet skulle råda på detta för näringslivet ingalunda

oviktiga område. Motionärerna ha närmast tagit sikte på fusion enligt

aktiebolagslagen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha 1949 års utskiftningsskattesakkunniga

framhållit angelägenheten av att utredning upploges

rörande frågan om erforderliga lättnader i avseende å fusion beträffande

skyldigheten att erlägga vissa allmänna avgifter såsom lagfartsstämpel, fond
-

2 Bibana titt riks/lapens protokoll 1952. 7 sand. Nr 20.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

stämpel o. d. De sakkunniga ha icke närmare ingått på frågan om innebörden

av gällande bestämmelser.

Frågan huruvida lagfartsstämpel skall utgå, då äganderätt till fastighet

övergår genom fusionsavtal, skall bedömas enligt bestämmelserna i 8 § förordningen

den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. På sätL den

tidigare lämnade redogörelsen utvisar utgår lagfartsstämpeln bl. a. vid köp

och byte av fast egendom, vid förvärv av fast egendom genom skifte vid

upplösning av bolag (förening) samt vid förvärv av fast egendom på grund

av tillskott vid bildande av bolag (förening) eller efter bolagets (föreningens)

bildande. Stämpeln utgår som regel med en procent av värdet utom

för aktiebolag, som — med undantag för vissa särskilda fall — har att

erlägga stämpel med två procent av fastighetens värde. Då fusion icke särskilt

nämnts bland de i stämpelförordningen under särskilda rubriker upptagna

förvärven, blir frågan i vad mån lagfartsstämpel skall erläggas vid

fastighetsförvärv genom fusion beroende av huruvida i förekommande fall

någon av de angivna rubrikerna kan anses tillämplig även beträffande

fusionsförvärv. Denna fråga har, såvitt utskottet kunnat finna, icke varit

föremål för prövning i högsta instans. Enligt vad utskottet genom förfrågan

under hand hos advokatfiskalerna i samtliga hovrätter inhämtat har frågan

om erläggande av lagfartsstämpel på grund av fusionsavtal mellan helägt

dotterbolag och moderbolaget prövats i ett antal fall vid underrätterna,

varvid stämpel icke uttagits. Någon för hela riket stadgad praxis i förevarande

avseende synes emellertid ännu icke ha kommit till stånd.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har frågan om uttagande

av lagfartsstämpel vid fusion av föreningar närmare klarlagts av

den utredning, som framlade förslag till lag om registrerade föreningar

m. m. Utredningsmannen har i sitt betänkande i ämnet (SOU 1949:17) med

utförlig motivering uttalat den uppfattningen att enligt gällande bestämmelser

lagfartsstämpel icke kunde uttagas för en förenings fastighetsförvärv

genom fusion.

Utskottet kan i sakens nuvarande läge givetvis icke göra något uttalande

angående tolkningen av gällande bestämmelser på förevarande område. Utskottet

får därför inskränka sig till att framhålla, att i brist på direkta författningsbestämmelser

åtskillig oklarhet råder i frågan i vad mån lagfartsstämpel

skall uttagas vid fastighetsöverlåtelse genom fusion. Enligt utskottets

mening är det angeläget, att den nu rådande oklarheten snarast

undanröjes. Ur flera synpunkter måste anses önskvärt, att detta sker genom

uttrycklig föreskrift i stämpelförordningen. Utskottet förordar därför, att

den i motionerna berörda frågan göres till föremål för närmare utredning.

En sådan utredning bör omfatta alla de fall, där genom särskilda lagstiftningsåtgärder

åsyftats att underlätta en sammanslagning av ekonomiska

företag i större enheter. Utgångspunkten bör därvid vara att bestämmelserna

i stämpelförordningen så långt möjligt erhålla sådan utformning att de icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20.

11

motverka intresset att åvägabringa sådana fusioner, som uteslutande äro

motiverade av en ur såväl de direkta intressenternas som det allmännas

synpunkt önskvärd koncentration av företagen.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att riksdagen vid

ett flertal tillfällen begärt en revision av stämpelförordningens bestämmelser

om stämpelbeläggning av enskilda handlingar, varvid särskilt belysts

behovet av en översyn rörande reglerna för lagfartsstämpelns utgörande.

Vidare ha riksdagens revisorer i berättelsen över den år 1951 av dem verkställda

granskningen angående statsverket förordat en översyn av gällande

regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet starkt understryka

behovet av en översyn av stämpelförordningen, och utskottet finner angeläget

att en sådan översyn utan dröjsmål igångsättes. Frågan om behandlingen

i stämpelhänseende av fusionsavtal, varigenom fast egendom överlåtes, lärer

vid en sådan översyn komma att ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet

anser därför ej erforderligt att i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t begära

utredning av det i förevarande motioner berörda spörsmålet. Utskottet vill

emellertid med hänsyn till den oklarhet, som råder rörande frågan om uttagande

av lagfartsstämpel vid fusionsavtal, varigenom fastighet överlåtes,

framhålla önskvärdheten av att denna för det ekonomiska livet betydelsefulla

fråga vid översynen av stämpelförordningen behandlas med förtur

och att förslag i ämnet förelägges riksdagen så snart föreliggande omständigheter

medgiva.

Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:348 av herr Cassel och

11:381 av herr Åqvist m. fl. angående skyldigheten att erlägga

lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Falk, Niklasson,

Wehtje, Snygg, Rune Johansson, Spetz och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Björklund, Orgård, Persson i Svensköp, Sundström, Hagberg i Malmö,

Ohlsson i Kastlösa, Vigelsbo och Anderson i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.