Betänkande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion.
1952-03-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:20, Betänkande i anledning av väckta motioner angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
1
Nr 20.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel vid
fastighetsöverlåtelse genom fusion.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:348 av herr Cassel och 11:381 av herr Åqvist m. fl. har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl.
Maj:t ville låta utreda i motionerna angivna spörsmål och, om saken så påfordrade,
för riksdagen framlägga av utredningen föranledda förslag.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:381.
Motionerna syfta till utredning av frågan om uttagande av lagfartsstämpel
vid överlåtelse av fast egendom genom fusion av aktiebolag.
Särskilda regler om fusion av företag infördes i vår lagstiftning först
genom nu gällande lag om aktiebolag, vilken utfärdades den 14 september
1944 och trädde i kraft den 1 januari 1948. Syftet med dessa regler är att
underlätta en koncentration av ekonomiska företag i större enheter.
Innan nya aktiebolagslagens fusionsbestämmelser trädde i kraft kunde en
fusion genomföras endast med anlitande av allmänna civilrättsliga och
aktiebolagsrättsliga regler om överlåtelse, skuldövertagande, likvidation,
ökning av aktiekapital m. m. I bolagspraxis torde det vanligaste sättet ha
varit, att det ena bolaget förvärvade alla aktierna i det andra bolaget, varefter
det förra genom att sätta det senare i likvidation bringade detta att upphöra
och till sig i form av likvidationsandel överförde dess tillgångar.
Aktiebolagslagens fusionsbestämmelser innebära att fusion kan ske antingen
genom att ett dotterbolag, vars samtliga aktier ägas av moderbolaget,
sålunda uppgår i moderbolaget, att dotterbolaget utan likvidation upplöses
samt att alla dess tillgångar och skulder övertagas av moderbolaget (174 §
1 mom.), eller ock därigenom, att ett aktiebolags tillgångar och skulder övertagas
av ett annat aktiebolag mot vederlag i penningar eller aktier i det
övertagande bolaget (175 §). I båda fallen upprättas ett fusionsavtal, för
vars verkställande erfordras rättens tillstånd. Vid fusion mellan helägt
dotterbolag och moderbolaget skall dotterbolaget anses upplöst samt dess
1 llihanp till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 20.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget, när rättens beslut om
tillstånd till fusionen registrerats. I det senare fallet skall, när rättens tillstånd
registrerats, styrelsen och verkställande direktören i det överlåtande
bolaget föranstalta om skifte av vederlaget och avgiva slutredovisning.
Fusion kan även ske av aktiebolag i likvidation med annat aktiebolag
(176 §).
Till reglerna om fusion av helägt dotterbolag med moderbolaget ha anknutits
bestämmelser, varigenom moderbolag, som äger mer än nio tiondelar
av aktierna i dotterbolag, berättigas att av övriga aktieägare inlösa återstående
aktier. Dessa aktieägare äga även rätt att påkalla, att moderbolaget
inlöser deras aktier (174 § 2 mom.) .
Särskilda bestämmelser om fusion finnas även i lagen den 1 juni 1951 (nr
308) om ekonomiska föreningar, vilken träder i kraft den 1 januari 1953.
Dessa bestämmelser innebära, att mellan ekonomiska föreningar må träffas
avtal därom, att den ena föreningen skall uppgå i den andra föreningen på
så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande föreningen bliva medlemmar
i den överlagande föreningen, dels ock den överlåtande föreningen utan
likvidation upplöses samt alla dess tillgångar och skulder övertagas av den
övertagande föreningen (fusion). Fusionsavtalet må icke* verkställas utan
rättens tillstånd. Fusion kan även ske av förening, som trätt i likvidation.
I detta sammanhang bör även omnämnas att i lagen den 17 juni 1948 om
försäkringsrörelse meddelats bestämmelser i syfte att underlätta möjligheterna
till koncentration av företagsenheterna på försäkringsväsendets
område. Enligt dessa bestämmelser kan försäkringsinspektionen lämna tillstånd
till frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd, helt eller delvis, från
ett bolag till ett annat. Om ett bolags hela försäkringsbestånd överlåtits, är
bolaget skyldigt att träda i likvidation.
Frågan om att befrämja sammanslagning av ekonomiska företag genom
lättnader i beskattningen har sedan lång tid varit föremål för uppmärksamhet.
Efter det fusionsinstitutet genom den nya aktiebolagslagen erhållit en
laglig reglering fick frågan ökad aktualitet. Rörande vad som hittills åtgjorts
i denna fråga må erinras om följande. Beträffande försäkringsaktiebolagen
bemyndigade 1948 års riksdag Kungl. Maj:t att under vissa förutsättningar
efterskänka utskiftningsskatt vid fusion mellan försäkringsbolag
(skr. nr 221). Vidare erhöll Kungl. Maj:t av 1949 års riksdag
bemyndigande att medgiva befrielse i vissa fall från skyldighet att erlägga
inkomstskatt vid fusion mellan försäkringsbolag (skr. nr 216). Den större
frågan om frihet från utskiftningsskatt vid fusion av aktiebolag över huvud
taget erhöll en lösning vid 1950 års riksdag (höstsessionen), då för underlättande
av fusion enligt lagen om aktiebolag mellan moderbolag och helägt
dotterbolag genomfördes vissa lättnader i den utskiftningsbeskattning, som
skulle föranledas av fusionen, varjämte i anslutning härtill beslötos vissa
Bevillningsutskottets betänkande nr 20. 3
ändringar i inkomstskattelagstiftningen (skr. nr 368, SFS 1950 nr 587—
590).
Till grund för de nu berörda vid 1950 års riksdag genomförda ändringarna
i skattelagstiftningen låg ett av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga avgivet
betänkande (SOU 1949:56). De sakkunniga framhöllo däri angelägenheten
av att i annan ordning upptoges till utredning frågan om erforderliga
lättnader i avseende å fusion beträffande skyldigheten att erlägga vissa
allmänna avgifter såsom lagfartsstämpel, fondstämpel o. d.
Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning
skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart, förutom
i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1 krona för
varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvals av
annan än aktiebolag. För sådana bolag utgår stämpeln med 2 kronor för
varje fulla 100 kronor av egendomens värde med det undantag, att aktiebolag,
som är berättigat att erhålla statslån från egnahemslånefonden eller
jordförmedlingsfonden, och bankbolag i fråga om förvärv av annan fastighet
än sådan, som är avsedd för bankens inrymmande, skall erlägga stämpel
med allenast 1 krona för varje fulla 100 kronor av värdet. En särskild föreskrift
finnes därjämte för s. k. transportköp. De nu angivna bestämmelserna
gälla även ifråga om byte av fast egendom och förvärv av fast egendom
genom skifte vid upplösning av bolag eller förening eller, utom i visst fall,
på grund av tillskott vid bildande av förening eller efter föreningens bildande.
Vid förvärv av fast egendom på grund av tillskott vid bildande av bolag
eller efter bolagets bildande, uttages stämpel med 1 krona för varje fulla 100
kronor av egendomens värde; dock att stämpeln utgör 2 kronor av samma
värde, därest den tillskjutna fasta egendomen i avhandlingen åsatts högre
värde än det belopp, för vilket den, som tillskjuter egendomen, själs7 förvärvat
densamma.
Stämpelförordningen innehåller icke några direkta stadganden om lagfartsstämpel
vid förvärv av fast egendom på grund av avtal om fusion.
Huruvida sådan stämpel enligt gällande bestämmelser kan uttagas vid fusion
är alltså en lagtolkningsfråga. Såvitt kunnat utrönas har denna fråga icke
varit prövad i högsta instans.
Av intresse i detta sammanhang är följande uttalande i betänkande med
förslag till lag om registrerade föreningar in. m. (SOU 1949:17), vilket
betänkande lades till grund för den nya lagstiftningen om ekonomiska
föreningar.
I anslutning till de föreslagna fusionsreglerna skall beröras en beskattningsfrdga,
som är av stor vikt och även varit föremål för uppmärksamhet
inom bolagskretsar. Det har sagts att önskvärda fusioner skulle förhindras,
för det fall att den överlåtande föreningen äger fast egendom och risk före
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
ligger att den övertagande föreningen skulle på grund av fusionen nödgas
erlägga lagfartsstämpel.
Ifrågavarande spörsmål kräver tydligen först ett svar på frågan, huruvida
stämpelförordningens nuvarande regler leda till att lagfart å förvärv
av fast egendom genom fusion skall stämpelbeläggas. Anses så vara fallet,
bör övervägas om någon undantagsbestämmelse erfordras.
De rubriker i stämpelförordningen som äro av intresse i förevarande
sammanhang, äro 1) Köp (byte) av fast egendom, 2) Förvärv av fast egendom
på grund av tillskott vid bildande av förening eller på grund av tillskott
efter föreningens bildande samt 3) Förvärv av fast egendom genom skifte
vid upplösning av förening. Beträffande den första rubriken må anmärkas
att den ej ansetts tillämplig å fång enligt ensittarlagen (NJA 1930 s. 654).
Däremot har avhandling, varigenom äganderätt till fastighet överlåtits utan
köpeskilling men med skyldighet för mottagaren att utföra vissa arbeten
m. m., ansetts vid lagfart böra stämpelbeläggas såsom köp (NJA 1901 s. 43).
De två senare rubrikerna tillädes genom författningsändring den 7 juli
1921. Dessförinnan lärer ha ansetts att ifrågavarande förvärv vore stämpelfria
(jfr beträffande aktiebolags förvärv genom tillskott NJA 1922 s. 441).
Denna åsikt har grundats därpå att förutsättningen för stämpelplikt är att
förvärvet måste kunna inpassas under någon av de i stämpelförordningen
uppräknade rubrikerna. Och vid denna bedömning bör man ej få gå för
långt i analogisk tillämpning.
Fastighetsövergång i samband med fusion enligt lagförslagets regler torde
icke kunna anses jämförlig med köp eller byte av fast egendom. Det är ej
fråga om något vederlag för den ifrågavarande egendomen, låt vara ali den
överlåtande föreningen i samband med fusionen blir fri från sina skulder.
Äganderätten överflyttas visserligen på ett annat rättssubjekt men det sker
genom att den fastighetsägande föreningen helt uppgår i den övertagande
föreningen och i samband därmed anses upplöst. Någon likvidation av den
överlåtande föreningen äger icke rum.
Vad angår rubriken Förvärv av fast egendom genom skifte torde densamma,
av nyss angivna skäl, icke heller kunna anses tillämplig å förenings
fastighetsförvärv genom fusion. Det skulle sålunda, för att med gällande
föreskrifter uttaga stämpel för ifrågavarande förvärv, endast återstå möjligheten
att analogiskt tillämpa bestämmelsen angående förvärv genom tillskott
vid bildande av förening eller på grund av tillskott efter föreningens
bildande. Den meningen synes icke utan vidare böra avvisas att jämställa
fusionsförvärv med förvärv genom tillskott efter föreningens bildande. Skillnaden
mellan dessa förvärv faller dock genast i ögonen. Den överlåtande
föreningen som sådan kan knappast sägas tillskjuta egendom på det sätt
som åsyftas med sistnämnda bestämmelse. I vart fall synes en analogisk
tillämpning av bestämmelsen böra avböjas, då den principen måste upprätthållas
att rubrikerna i stämpelförordningen skola tolkas restriktivt.
Utredningsmannen håller före att fusionen bör betraktas som ett särskilt
fång och att på detta ej utan starka skäl böra tillämpas för andra rättsinstitut
uppställda regler. Med denna åsikt skulle alltså lagfartsstämpel icke
kunna uttagas för en förenings fastighetsförvärv genom fusion.
Frågan om en revision av stämpelförordningen har vid upprepade tillfällen
varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Sålunda hemställde redan 1929 års bevillningsutskott i sitt betänkande nr
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
5
28 bland annat, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t ville verkställa en allmän revision av stämpellagstiftningen,
i vad densamma avsåge avgifter, som utginge enligt 8 § stämpelförordningen.
I betänkandet framhölls, att nämnda revision närmast borde avse
stämpelskatten på grund av bland annat överlåtelser. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan.
På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt
samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt
vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda
betänkande anförde utskottet bland annat följande.
Utskottet har vidare ansett önskvärt, att den utredning rörande revision
av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt uppskov
fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande
spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring i
stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under
de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka
i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna
fastigheten har med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar. Om
en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,
omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i
sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår man
vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå
vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och
den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel
endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt
överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis är angeläget, att en dylik
ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett
sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen
synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.
I anledning av väckta motioner beslöt vidare 1937 års riksdag på hemställan
av samma års bevillningsutskott (betänkande nr 32) i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande frågan om åtgärder mot uteblivet
eller försenat erläggande av lagfartsstämpel.
I två vid 1944 års riksdag väckta likalydande motioner 1:200 av herr
Bror Nilsson m. fl. och 11:294 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl. hemställde
motionärerna, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära en allsidig
utredning om grunderna för lagfartsstämpelns utgörande. Till stöd
för det i motionerna framställda yrkandet åberopades, att under de senaste
åren en alltmer utbredd tendens gjort sig gällande att på olika sätt
kringgå bestämmelserna om erläggande av stämpelavgift vid köp av fastigheter.
Ett av dessa numera rätt allmänt använda sätt vore att bilda s. k.
fastighetsföreningar eller fastighetsbolag. I sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 31 i anledning av förevarande motioner anförde 1944 års bevillningsutskott,
efter att ha erinrat om att frågan om ändrade grunder för
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
stämpelbeskattningen vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet, bland annat följande.
Den översyn över stämpellagstiftningen, varom riksdagen sålunda vid
flera tillfällen uttalat önskemål, har, såvitt för utskottet är känt, hittills icke
kommit till stånd. Vad särskilt angår den nu föreliggande frågan om grunderna
för lagfartsstämpelns erläggande torde det även kunna antagas, att
vissa svårigheter möta vid en revision av dessa grunder, såvida därmed
skulle, på sätt i de förevarande motionerna synes ha ifrågasatts, avses en
mera genomgripande omgestaltning av reglerna angående lagfartsstämpeln.
Om exempelvis ett industribolag även äger fastigheter, torde det knappast
kunna ifrågasättas att enbart av denna anledning låta lagfartsstämpel eller
någon motsvarande avgift utgå vid överlåtelse av aktier i bolaget. Vid utformningen
av en eventuell ny lagstiftning på ifrågavarande område bör
även tillses, att densamma icke kommer att verka hindrande för exempelvis
bostadsrättsföreningarnas verksamhet. Av synnerlig vikt är emellertid, att
det kringgående av gällande föreskrifter, som otvivelaktigt förekommer i
syfte att undgå lagfartsstämpel, i möjligaste mån förhindras. Enligt utskottets
mening bör en utredning äga rum för klarläggande av de möjligheter,
som kunna finnas till förebyggande av sådant missbruk, och utskottet tillstjrrker
fördenskull en dylik utredning.
I enlighet med utskottets hemställan beslöt riksdagen i skrivelse till Ivungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående åtgärder
för att förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel
samt att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Vidare hade 1947 års riksdag att taga ställning till ett motionsvis framställt
yrkande om nedsättning av lagfartsstämpelns belopp. I den vid samma
riksdag väckta motionen 11:14 av herrar Jonsson i Skedsbygd och
Rubbesiad hemställdes sålunda, att lagfartsstämpeln vid köp eller byte av
fast egendom måtte nedsättas från 1 procent till 0,3 procent av köpesumman
(taxeringsvärdet). Till stöd härför åberopades, att lagfartsstämpeln ofta
utgjorde en avsevärd belastning vid fastighetsförvärv. Särskilt vore detta
fallet, när t. ex. ett par unga makar förvärvade en jordbruksfastighet för
att där bilda eget hem och driva jordbruket såsom inkomstkälla. Orättvisan
i lagfartsstämpeln framträdde särskilt tydligt vid en jämförelse med det
belopp, som erlades vid förvärv av aktier och obligationer. Vid försäljning
av ett fastighetsaktiebolags eller en fastighetsförenings aktier eller andelar
erlades stämpelavgift med endast 0,3 procent av köpesumman eller
om försäljningen skedde på börsen 0,15 procent av samma summa. Enligt
motionärernas mening vore ett fullständigt avskaffande av lagfartsstämpeln
motiverat. Med hänsyn till att stämpelförordningen torde komma att bli
föremål för översyn ansåge sig motionärerna dock böra begränsa sitt yrkande
till att avse en nedsättning av stämpelavgiften till samma belopp som
erlades vid försäljning av aktier eller föreningsandelar.
Efter att ha erinrat om att vid de tidigare tillfällen, då frågan om en revi
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
7
sion av stämpellagstiftningen varit på tal, man särskilt understrukit en
under senare år alltmer framträdande tendens att söka kringgå bestämmelsen
om lagfartsstämpel genom bildande av fastighetsaktiebolag eller fastighetsföreningar,
anförde 1947 års bevillningsutskott i sitt i anledning av
motionen 11:14 avgivna, av riksdagen godkända betänkande nr 13 bland
annat följande.
Ett dylikt kringgående bar möjliggjorts därigenom, att den stämpelavgift,
som erlägges vid överlåtelse av aktier eller föreningsandelar, väsentligt
understiger lagfartsstämpeln. Även i den nu förevarande motionen påtalas
den ojämnhet i beskattningen, som uppkommit genom berörda bolagsoch
föreningsbildningar. Utskottet anser i likhet med motionärerna, att
denna ojämnhet bör undanröjas, och finner att åtgärder böra vidtagas för att
förebygga ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpeln. Då
de skäl, som i motionen åberopas till stöd för det däri framställda yrkandet,
enligt utskottets mening icke innefatta tillräcklig anledning att nu vidtaga
en sänkning av lagfartsstämpelns belopp, anser sig utskottet emellertid icke
kunna tillstyrka bifall till motionen. Däremot vill utskottet ånyo understryka
önskvärdheten av att den utredning angående åtgärder för att förebygga
ett kringgående av gällande bestämmelser om lagfartsstämpel, varom
hemställan gjordes av 1944 års riksdag, utan dröjsmål slutföres.
I den vid 1950 års riksdag väckta motionen 1:32 av herr Holmbäck hemställdes,
att riksdagen ville företaga den ändringen i stämpelförordningen,
att stämpel till köpe- eller bytesbrev å fast egendom på grund varav lagfart
söktes samt stämpel vid köp eller byte av fartyg skulle betalas av köparen.
På hemställan av 1950 års bevillningsutskott lämnade riksdagen motionen
ulan åtgärd. Därvid förutsattes, att en översyn av stämpelförordningen inom
kort skulle igångsättas och att vid denna översyn den i motionen berörda
frågan komme att upptagas till prövning.
Slutligen hade vid samma års riksdag i motionen 11:114 av herr Rubbestad
in. fl. ställts yrkande av innebörd att lagfartsstämpeln vid köp och byte av
fast egendom måtte avskaffas. Motionen föranledde ingen riksdagens åtgärd.
Av 1950 års bevillningsutskott, som behandlade de båda sistnämnda motionerna
1:32 och 11:114 i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18,
anfördes bland annat följande.
Utskottet vill i delta sammanhang erinra om att riksdagen redan 1929 och
sedermera vid olika tillfällen uttalat önskemål om utredning angående grunderna
för lagfartsstämpelns erläggande. Behovet av en sådan utredning
— vilken närmast ansetts böra taga sikte på att åstadkomma större jämnhet
i beskattningen vid å ena sidan direkt köp av fastighet och å andra sidan
förvärv av aktier eller andelar i bolag eller förening, som äger fastighet
—- har närmare belysts i de ovan omnämnda utskotlsbelänkandena till
1932, 1944 och 1947 års riksdagar. Det torde sålunda kunna förväntas att
vid eu blivande översyn av stämpellagstiftningen särskild uppmärksamhet
kommer alt ägnas frågan om utformningen av reglerna angående laglartsstämpeln.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Genom
antagandet av 1944 års aktiebolagslag fick det s. k. fusionsinstitutet för
första gången sin utformning i den svenska associationsrätten. De förhoppningar,
som knötos till ett livligt användande av detta institut och därmed
till en rationalisering av bolagsfloran inom koncerner, hade dock i stort
sett kommit på skam. Orsakerna härtill vore att genast uppkommit svårtolkade
spörsmål om utskiftningsskatt, lagfartsstämpel, fondstämpel och
liknande frågor av betydande ekonomisk räckvidd. Desamma hade endast
delvis fått sin lösning. I fråga om uttagande av lagfartsstämpel vid fusion
mellan aktiebolag, där fastigheter inginge, hade emellertid oklarheten och
tveksamheten snarare fördjupats. Även inom föreningsvärlden kunde uppenbarligen
fusionsfall förekomma, ehuru de måhända ej behövde få den
intrikata natur som motsvarande företeelser inom den mer kapitalbetonade
associationsgrenen för aktiebolagen. I ett år 1949 avgivet betänkande med
förslag till lag om registrerade föreningar m. m. avböjde utredningsmannen
emellertid vid fusion mellan föreningar all analogitillämpning av stämpelförordningen
och hävdade att rubrikerna i stämpelförordningen borde tolkas
restriktivt. Emellertid hade 1949 års utskiftningsskattesakkunniga gjort
vissa uttalanden, som kunde tydas i den riktningen, att enligt deras uppfattning
lagfartsstämpel vid fusion borde uttagas. Stämpelförordningens
rubriker gåve ej någon ledning. Fusionsbegreppet vore företagsekonomiskt
föga utbildat vid stämpelförordningens utfärdande 1914. Dess rubriker om
olika slag av »Förvärv av fast egendom» upptoge ej alla fall, som ens vid
denna tidpunkt kunde förekomma, och vissa förvärv lämnades redan då
utanför. Därtill komme, att det förelåge företagsekonomiskt sett olika fall
av fusion, vilka finge en något olika juridisk behandling, och där även frågan
om uttagande av lagfartsstämpel därför kunde bli behandlad på olika
sätt. Motionärerna ha i detta sammanhang hänvisat till en artikel i Svensk
juristtidning 1951 s. 295 »Föreligger skyldighet att erlägga lagfartsstämpel
å fastighetsförvärv genom fusion?». I avvaktan på prejudikat, vilket kunde
komma att dröja avsevärd tid, komme fusionsfrågor beträffande bolag och
föreningar, som ägde fast egendom, att vila, vilket måste allvarligt beklagas.
Genomförandet av fusioner innebure en högst betydande rationalisering. Att
ovisshet skulle behöva råda på detta för näringslivet ingalunda oviktiga
område måste därför betraktas som olämpligt och irrationellt. Det enklaste
fallet av fusion avsåge fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag.
Mer komplicerade bleve spörsmålen genast, när dotterbolaget ej vore helägt
eller redan trätt i likvidation. Ett uttryckligt stadgande om stämpelfrihet
syntes redan nu kunna införas för det första av de nämnda fallen, medan
de senare torde tarva viss utredning.
Utskottet. I syfte att underlätta en koncentration av ekonomiska företag
i större enheter ha på senare tid i vår associationslagstiftning införts regler
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
9
om fusion. Sålunda ha i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag, vilken
trädde i kraft den 1 januari 1948, meddelats bestämmelser, som innebära
att fusion kan, med rättens tillstånd, ske antingen genom att ett dotterbolag,
vars samtliga aktier ägas av moderbolaget, sålunda uppgår i moderbolaget,
att dotterbolaget utan likvidation upplöses samt att alla dess tillgångar och
skulder övertagas av moderbolaget, eller ock därigenom, att ett aktiebolags
tillgångar och skulder övertagas av ett annat aktiebolag mot vederlag i
penningar eller aktier i det övertagande bolaget. Fusion kan, enligt de regler
som gälla i sist angivna fall, ske även av aktiebolag i likvidation med annat
aktiebolag. Enligt lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar, vilken
träder i kraft den 1 januari 1953, kan, med rättens tillstånd, en förening
uppgå i en annan förening på så sätt att dels medlemmarna i den överlåtande
föreningen bliva medlemmar i den övertagande föreningen dels ock den
överlåtande föreningen utan likvidation upplöses samt alla dess tillgångar
och skulder övertagas av den övertagande föreningen. Sådan fusion kan
även äga rum mellan förening, som trätt i likvidation, och annan förening.
Omnämnas må även att i lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse
meddelats regler om frivillig överlåtelse helt eller delvis av försäkringsbestånd,
vilka regler syfta till att underlätta möjligheterna till koncentration
av företagsenheterna på försäkringsväsendets område. För dylik överlåtelse
erfordras tillstånd av försäkringsinspektionen; har ett bolags hela försäkringsbestånd
överlåtits, är bolaget skyldigt att träda i likvidation.
Dessa regleringar på privaträttens område i syfte att underlätta en koncentration
av ekonomiska företag i större enheter ha sedermera kompletterats
med åtgärder på beskattningens område med samma syftning. Sålunda
må erinras om de i det föregående omnämnda, av 1948 och 1949 års riksdagar
givna bemyndigandena för Kungl. Maj :t att medgiva lättnader i beskattningen
av försäkringsbolagen (skr. nr 221/1948 och 216/1949). Vidare
ha på grundval av förslag av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga (SOU
1949:56) vid 1950 års riksdag (höstsessionen) genomförts vissa lättnader i
utskiftningsbeskattningen i syfte att underlätta fusion enligt aktiebolagslagen
mellan moderbolag och helägt dotterbolag.
I de förevarande motionerna har begärts utredning av frågan om uttagande
av lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion. Till stöd härför
ha motionärerna åberopat, att innebörden av gällande bestämmelser i
detta hänseende vore oklar och att det måste betraktas såsom olämpligt och
irrationellt att ovisshet skulle råda på detta för näringslivet ingalunda
oviktiga område. Motionärerna ha närmast tagit sikte på fusion enligt
aktiebolagslagen.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha 1949 års utskiftningsskattesakkunniga
framhållit angelägenheten av att utredning upploges
rörande frågan om erforderliga lättnader i avseende å fusion beträffande
skyldigheten att erlägga vissa allmänna avgifter såsom lagfartsstämpel, fond
-
2 Bibana titt riks/lapens protokoll 1952. 7 sand. Nr 20.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
stämpel o. d. De sakkunniga ha icke närmare ingått på frågan om innebörden
av gällande bestämmelser.
Frågan huruvida lagfartsstämpel skall utgå, då äganderätt till fastighet
övergår genom fusionsavtal, skall bedömas enligt bestämmelserna i 8 § förordningen
den 19 november 1914 angående stämpelavgiften. På sätL den
tidigare lämnade redogörelsen utvisar utgår lagfartsstämpeln bl. a. vid köp
och byte av fast egendom, vid förvärv av fast egendom genom skifte vid
upplösning av bolag (förening) samt vid förvärv av fast egendom på grund
av tillskott vid bildande av bolag (förening) eller efter bolagets (föreningens)
bildande. Stämpeln utgår som regel med en procent av värdet utom
för aktiebolag, som — med undantag för vissa särskilda fall — har att
erlägga stämpel med två procent av fastighetens värde. Då fusion icke särskilt
nämnts bland de i stämpelförordningen under särskilda rubriker upptagna
förvärven, blir frågan i vad mån lagfartsstämpel skall erläggas vid
fastighetsförvärv genom fusion beroende av huruvida i förekommande fall
någon av de angivna rubrikerna kan anses tillämplig även beträffande
fusionsförvärv. Denna fråga har, såvitt utskottet kunnat finna, icke varit
föremål för prövning i högsta instans. Enligt vad utskottet genom förfrågan
under hand hos advokatfiskalerna i samtliga hovrätter inhämtat har frågan
om erläggande av lagfartsstämpel på grund av fusionsavtal mellan helägt
dotterbolag och moderbolaget prövats i ett antal fall vid underrätterna,
varvid stämpel icke uttagits. Någon för hela riket stadgad praxis i förevarande
avseende synes emellertid ännu icke ha kommit till stånd.
Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har frågan om uttagande
av lagfartsstämpel vid fusion av föreningar närmare klarlagts av
den utredning, som framlade förslag till lag om registrerade föreningar
m. m. Utredningsmannen har i sitt betänkande i ämnet (SOU 1949:17) med
utförlig motivering uttalat den uppfattningen att enligt gällande bestämmelser
lagfartsstämpel icke kunde uttagas för en förenings fastighetsförvärv
genom fusion.
Utskottet kan i sakens nuvarande läge givetvis icke göra något uttalande
angående tolkningen av gällande bestämmelser på förevarande område. Utskottet
får därför inskränka sig till att framhålla, att i brist på direkta författningsbestämmelser
åtskillig oklarhet råder i frågan i vad mån lagfartsstämpel
skall uttagas vid fastighetsöverlåtelse genom fusion. Enligt utskottets
mening är det angeläget, att den nu rådande oklarheten snarast
undanröjes. Ur flera synpunkter måste anses önskvärt, att detta sker genom
uttrycklig föreskrift i stämpelförordningen. Utskottet förordar därför, att
den i motionerna berörda frågan göres till föremål för närmare utredning.
En sådan utredning bör omfatta alla de fall, där genom särskilda lagstiftningsåtgärder
åsyftats att underlätta en sammanslagning av ekonomiska
företag i större enheter. Utgångspunkten bör därvid vara att bestämmelserna
i stämpelförordningen så långt möjligt erhålla sådan utformning att de icke
Bevillningsutskottets betänkande nr 20.
11
motverka intresset att åvägabringa sådana fusioner, som uteslutande äro
motiverade av en ur såväl de direkta intressenternas som det allmännas
synpunkt önskvärd koncentration av företagen.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att riksdagen vid
ett flertal tillfällen begärt en revision av stämpelförordningens bestämmelser
om stämpelbeläggning av enskilda handlingar, varvid särskilt belysts
behovet av en översyn rörande reglerna för lagfartsstämpelns utgörande.
Vidare ha riksdagens revisorer i berättelsen över den år 1951 av dem verkställda
granskningen angående statsverket förordat en översyn av gällande
regler för stämpelbeläggning av de från statsmyndigheterna utgående expeditionerna.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet starkt understryka
behovet av en översyn av stämpelförordningen, och utskottet finner angeläget
att en sådan översyn utan dröjsmål igångsättes. Frågan om behandlingen
i stämpelhänseende av fusionsavtal, varigenom fast egendom överlåtes, lärer
vid en sådan översyn komma att ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet
anser därför ej erforderligt att i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning av det i förevarande motioner berörda spörsmålet. Utskottet vill
emellertid med hänsyn till den oklarhet, som råder rörande frågan om uttagande
av lagfartsstämpel vid fusionsavtal, varigenom fastighet överlåtes,
framhålla önskvärdheten av att denna för det ekonomiska livet betydelsefulla
fråga vid översynen av stämpelförordningen behandlas med förtur
och att förslag i ämnet förelägges riksdagen så snart föreliggande omständigheter
medgiva.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:348 av herr Cassel och
11:381 av herr Åqvist m. fl. angående skyldigheten att erlägga
lagfartsstämpel vid fastighetsöverlåtelse genom fusion
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Falk, Niklasson,
Wehtje, Snygg, Rune Johansson, Spetz och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Björklund, Orgård, Persson i Svensköp, Sundström, Hagberg i Malmö,
Ohlsson i Kastlösa, Vigelsbo och Anderson i Sundsvall.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.