Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1952-03-27 · 64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:22, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
1
Nr 22.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt
för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 22 februari 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 79, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om konjunkturskatt för år 1952; samt
2) förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa
fall.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.
Som ett led i åtgärderna för att motverka en inflationistisk utveckling i
vårt land föreslås i propositionen — i syfte att till samhället indraga viss
del av de mervinster som framkommit som en följd av den exceptionella
internationella konjunkturen under år 1951 —-en tillfällig konjunkturvinstbeskattning.
Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om konjunkturskatt
för år 1952 avser sådan inkomst av skogsbruk och inkomst av rörelse, som
uppkommit under det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt
verkställes av beskattningsnämnd i första instans år 1952. Förordningen
skall vara tillämplig endast å inkomst, som är skattepliktig till statlig
inkomstskatt. I fråga om inkomst av rörelse skall dock förordningen icke
äga tillämpning beträffande utövare av s. k. fria yrken. Särskild skatteplikt
för tantiem eller därmed jämförlig inkomst av tjänst föreslås icke, men
hänsyn skall vid beräkning av skattepliktig inkomstökning av rörelse i vissa
fall tagas till dylika utgifter i rörelsen. Deklarationsskyldighet skall åligga
envar skattskyldig, som åtnjutit inkomst som nu sagts, dock att sådan skyldighet
i vissa fall skall inträda först efter anmaning.
Konjunkturskatt skall utgå efter 40 procent å en på visst sätt beräknad
beskattningsbar merinkomst av skogsbruk och av rörelse. Skatten skall i
princip vara avdragsgill vid den statliga inkomsttaxeringen.
Merinkomsten bestämmes i fråga om rörelse till skillnaden mellan en på
visst sätt uppskattad inkomst av förvärvskällan under beskattningsåret (omräknad
nettointäkt) och under jämförelseåret (jämförelseinkomst). I princip
skall beskattningsåret 1949 utgöra jämförelseår; den skattskyldige må
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 22.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
emellertid i stället välja år 1948. Den sålunda framräknade merinkomsten
utgör uppskattad merinkomst. I förekommande fall skall från denna avdrag
göras för inkomstminskning och utvidgning av rörelse. Återstoden skall
utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
Taxerad merinkomst av skogsbruk fastställes till en i regel efter schablonmässiga
grunder beräknad prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning.
Taxerad merinkomst skall fastställas gemensamt för skattskyldigs samtliga
förvärvskällor av rörelse, å ena, samt av skogsbruk, å andra sidan.
Från taxerad merinkomst eller, därest den skattskyldige haft taxerad merinkomst
av både skogsbruk och rörelse, från summan av taxerade merinkomster,
skall avdragas ett belopp å 10 000 kronor. Återstoden skall utgöra
beskattningsbar merinkomst.
Den omräknade nettointäkten för beskattningsåret erhålles genom omräkning
av nettointäkten av förvärvskällan med hänsyn till vinstreglerande dispositioner
beträffande varulager, inventarier samt pensions- och investeringsfonder,
varjämte hänsyn skall tagas till vissa onormala omkostnader.
Omräknad nettointäkt för jämförelseåret beräknas i huvudsak efter enahanda
grunder. Den omräknade nettointäkten skall ökas dels med 25 procent,
varigenom hänsyn tages till penningvärdeförsämring, och dels med 15 procent,
varigenom hänsyn tages till naturlig utveckling, rationalisering e. d.
Det belopp, som därvid erhålles, d. v. s. 140 procent av den omräknade nettointäkten
för jämförelseåret, skall utgöra jämförelseinkomst. I vissa fall skall
jämförelseinkomst kunna beräknas på annat sätt.
Skattskyldig, vars räkenskapsår gått till ända före den 1 november 1951,
skall under vissa förutsättningar kunna välja att bliva påförd konjunkturskatt
för 1952 års inkomster, därvid taxering till sådan skatt skall ske år
1953.
I propositionen framlägges även förslag till förordning med tillfälliga föreskrifter
om begränsning av skatt i vissa fall.
I propositionen uttalas, att det ännu är för tidigt att slutgiltigt bedöma,
huruvida en allmän konjunkturskatt blir erforderlig även för 1952 års
inkomster.
De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
3
1) Förslag
till
förordning om konjunkturskalt för år 1952.
Härigenom förordnas som följer.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
1 §•
För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket
taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i
första instans år 1952 (beskattningsåret), skall erläggas konjunkturskatt
till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen är skattskyldig
år 1952 till statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten.
Skattskyldig, för vilken i föregående stycke avsett beskattningsår utgått
före den 1 november 1951, skall, därest han så påfordrar, i stället erlägga
konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering
till statlig inkomstskatt i första instans verkställes år 1953. Såsom förutsättning
härför skall gälla, att sistnämnda beskattningsår omfattar minst
tolv månader samt att den skattskyldige gjort anmälan som i 13 § 1 mom.
sista stycket sägs. Beträffande skattskyldig, som skall erlägga konjunkturskatt
för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering till statlig
inkomstskatt i första instans verkställes år 1953, skall sistnämnda beskattningsår
anses såsom beskattningsår enligt denna förordning.
Från skattskyldighet som i denna förordning sägs undantagas systembolag,
som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget
Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.
2 §•
Skattepliktig enligt denna förordning är inkomstökning hänförlig till
inkomst av rörelse eller av skogsbruk. Sådan skatteplikt föreligger dock ej
när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet eller om intäkt genom avyttring av skog i samband
med avyttring av marken.
Inkomst av rörelse.
3 §■
Fråga huruvida inkomstökning föreligger skall bedömas på grundval av
en jämförelse mellan inkomstförhållandena under, å ena sidan, beskattningsåret
och, å andra sidan, det beskattningsår som gått till ända närmast före
den 1 mars 1950 eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår
som gått till ända närmast före den 1 mars 1949 (jämförelseäret).
För verkställande av sådan jämförelse skall nettointäkten av rörelse omräknas,
för såväl beskattningsåret som jämförelseåret, på sätt i 4 § närmare
angives. Efter omräkningen framkommet belopp utgör omräknad nettointäkt.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på
grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att
tillägg göres med 25 procent för penningvärdets försämring och med 15
procent för normal utveckling o. dyl. i rörelsen. Jämförelseinkomsten utgör
sålunda 140 procent av den omräknade nettointäkten.
Har verksamhet påbörjats efter utgången av år 1946, må utan hinder av
vad i nästföregående stycke sägs jämförelseinkomsten fastställas efter vad
som finnes skäligt med hänsyn till bland annat verksamhetens art och omfattning.
Vad nu sagts skall även gälla, därest den omräknade nettointäkten
icke för något av de beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1
mars under ett vart av åren 1949 och 1950, utvisar överskott eller — om
sådant framkommit — detsamma uppenbarligen avsevärt understiger vad
som för rörelsen kan anses normalt.
(Se vidare anvisningarna.)
4 §.
1 mom. Omräknad nettointäkt och jämförelseinkomst uppskattas för
varje förvärvskälla för sig, därvid såsom särskild förvärvskälla enligt denna
förordning skall anses särskild förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Vid bestämmande av omräknad nettointäkt skall avvikelse från
nettointäkten av förvärvskällan ske i följande fall.
a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning
av sådan reserv som avgående post.
b) Vid taxering till statlig inkomstskatt medgivet avdrag för värdeminskning
å för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra inventarier
samt byggnader skall upptagas som tillkommande post.
Vid beräkning av tillkommande post som i nästföregående stycke sägs
skall från det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för
värdeminskning å inventarier avräknas såsom skattepliktig intäkt upptagen
ersättning genom avyttring av inventarier eller ersättning på grund av försäkring
för förlust av inventarier. Skulle ersättning som här sagts överstiga
medgivet avdrag för värdeminskning, skall överskjutande belopp upptagas
som avgående post.
Kan skattskyldig visa, att den verkliga anskaffningskostnaden för vid beskattningsårets
utgång föreliggande bestånd av inventarier och byggnader
med minst 20 procent överstiger den verkliga anskaffningskostnaden för
vid jämförelseårets utgång föreliggande bestånd av tillgångar av sådant slag,
må vid omräkning av nettointäkten för beskattningsåret som avgående post
upptagas ett belopp svarande mot värdeminskningsavdrag för normal förslitning,
beräknat å den del av anskaffningskostnaden för tillgångarna vid
beskattningsårets utgång, som överstiger 120 procent av anskaffningskostnaden
för tillgångarna vid jämförelseårets utgång.
c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning
till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed
avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.
Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger 80 procent
av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning
av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka
vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna
bestämmelserna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
5
I fråga om inbetalning till särskild pensionsfond hos Svenska personalpensionskassan
skall i tillämpliga delar gälla vad i c) första stycket sägs.
d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning
till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin
helhet upptagas såsom tillkommande post.
Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,
att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller
använts för nedskrivning av varulager eller för sådan avskrivning av inventarier
eller byggnader, som ingår i tillkommande post enligt 2 mom. b)
ovan, skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall
jämte ränta.
e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk förening, vars aktier eller andelar
till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom
förmedling av juridisk person — innehavas av en fysisk person eller
ett fåtal fysiska personer, nettointäkten nedbringats genom kostnader i form
av lön, arvode, tantiem el. dyl. till delägare eller till dennes make eller skyldeman
skola dessa kostnader upptagas såsom tillkommande post. Vad nu
sagts skall även gälla i fråga om premier för försäkringar tecknade till förmån
för delägaren eller dennes make eller skyldeman ävensom beträffande
annan liknande förmån, lämnad till person som nu sagts.
f) I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter
skola upptagas såsom avgående post.
g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat
högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed
produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna
i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.
Hava skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid
uttaget gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående
post.
3 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret
skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 mom., avvikelser
ske i följande fall.
a) Har skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt erhållit avdrag
för kostnader, vilka kunna antagas hava tillkommit i syfte att nedbringa
skatten enligt denna förordning, skall belopp motsvarande dessa kostnader
upptagas såsom tillkommande post.
b) Ingår i den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda nettointäkten
större inkomstpost av engångskaraktär, som hänför sig till tid före
beskattningsåret och som icke har motsvarighet under jämförelseåret, må
inkomsten helt eller delvis upptagas som avgående post.
4 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för jämförelseåret
skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 inom., såsom
tillkommande post upptagas ett belopp motsvarande värdet vid jämförelseårets
utgång för den skattskyldige av de export- och prisutjämningsavgifter,
för vilka avdrag medgivits vid taxeringen till statlig inkomstskatt avseende
inkomsterna under jämförelseåret. Nyssnämnda värde skall beträffande
skattskyldig, som erlagt exportavgift jämlikt särskilt avtal med staten, anses
utgöra det avgiftsbelopp, som enligt avtalet eller därefter träffad överenskommelse
skall återbetalas till den skaltskyldige, ökat med hälften av
återstoden av avgiften, samt beträffande skattskyldig, som crlagt prisutjämningsavgift
jämlikt särskild författning, hela avgiftsbeloppet, såvitt avser
trävaror, samt tre fjärdedelar av avgiftsbeloppet, såvitt avser övriga produkter.
(Se vidare anvisningarna.)
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
5 §•
7 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret
överstiger jämförelseinkomsten, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret understiger
jämförelseinkomsten, utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.
Uppskattad merinkomst eller, om skattskyldig haft mer än en förvärvskälla,
för vilken uppskattad merinkomst fastställts, summan av uppskattade mer
inkomster, i förekommande fall efter avdrag för uppskattad inkomstminskning
i en eller flera förvärvskällor, skall utgöra taxerad merinkomst av rörelse,
där icke annat följer av bestämmelserna i fjärde stycket här nedan.
Har rörelse avsevärt utvidgats genom utbyggnad av produktionsapparaten
eller utökning av antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder, må vid
fastställande av taxerad merinkomst avdrag från uppskattad merinkomst
ske för vad som av den skattskyldige visas utgöra inkomstökning genom
utvidgningen, i den mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse
för naturlig utveckling o. dyl., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.
2 mom. Riksskattenämnden äger, efter framställning av näringsorganisation
eller i fråga om bransch, där sådan icke finnes, av skattskyldig beträffande
visst slag av rörelse förklara, att inkomstökning såsom oberoende av
vinstkonjunktur icke skall beskattas enligt denna förordning. Över förklaring,
som nu sagts, må klagan icke föras.
Efter framställning av taxeringsintendent må riksskattenämnden beträffande
viss skattskyldig förordna, att förklaring enligt nästföregående stycke
icke skall vara tillämplig å den skattskyldige.
(Se vidare anvisningarna.)
Inkomst av skogsbruk.
6 §.
Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 40 procent
av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
20 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 20
procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits
för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om köpeskilling, varom avtal
träffats före den 1 juli 1951, eller uttag, som skett före denna tidpunkt, procentsatserna
skola utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Rån skattskyldig
visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats
före den 1 september 1950, skall sådan köpeskilling, under förutsättning att
jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke medtagas
vid beräkning av taxerad merinkomst.
Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse
med det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
1950, eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen
å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag
uppgår till lägre" belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke
angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.
Skattskyldig må därvid erhålla gottgörelse för penningvärdets försämring
med 25 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse sker.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
7
Kan den skattskyldige visa, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre
än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller
andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
7 §•
Från taxerad merinkomst — i förekommande fall från sammanlagda beloppet
av taxerad merinkomst av rörelse och skogsbruk — avdrages ett belopp
av 10 000 kronor. Föreligger uppskattad inkomstminskning, som icke
avdragits från uppskattad merinkomst vid beräkning av taxerad merinkomst
av rörelse, skall sådan inkomstminskning avdragas från taxerad merinkomst
av skogsbruk, varefter från återstoden avdrages 10 000 kronor.
Vad som framkommer efter avdrag som i nästföregående stycke sägs utgör
beskattningsbar merinkomst.
Tillhöra aktiebolag samma koncern och föreligger hos bolag inom koncernen
uppskattad inkomstminskning av rörelse, som bolaget icke kunnat
avräkna från uppskattad merinkomst av rörelse eller mot taxerad merinkomst
av skogsbruk, må inkomstminskningen avdragas från taxerad merinkomst
hos annat koncernen tillhörande bolag innan beskattningsbar merinkomst
för sistnämnda bolag fastställes. Kvittning som här avses må dock
icke ifrågakomma beträffande sådant bolag, vars aktiekapital icke sedan
jämförelseårets ingång eller sedan bolaget bildades -— direkt eller indirekt
— till minst 90 procent ägts av moderbolaget. Vad här sagts skall äga motsvarande
tillämpning, där fråga är om ekonomisk förening.
Beskattningsbar merinkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
Beräkning av konjunkturskatt.
8 §•
För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40
procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för gemensamt
behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma
räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den
beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,
varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats,
om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort
taxerad inkomst.
För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid
1952 års taxering till statlig inkomstskatt hava erhållit avdrag för belopp,
som skola inbetalas enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen
och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffade avtal av
den 5 och 8 december 1950 samt tilläggsavtal den 15 november 1951 och den
1 februari 1952, skall den enligt nästföregående stycke uträknade konjunkturskatten
nedsättas med ett belopp, motsvarande C procent av nyssnämnda
avdrag.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
9 §•
Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar
fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall
jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,
må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om
denne själv haft inkomstminskningen. Det avdrag å 10000 kronor, som omförmäles
i 7 §, skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter,
ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster.
Vid beräkning enligt 8 § av avdrag från den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten iakttages, att avdraget må, i den mån det ej kunnat utnyttjas
av den därtill närmast berättigade maken, komma den andre maken tillgodo.
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
10 §.
Vad i 15 § förordningen om statlig inkomstskatt stadgas om befrielse från
erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt samt om dödsbos och
dödsbodelägares ansvar för statlig inkomstskatt, skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande skatt enligt denna förordning.
Beskattningsort.
11 §.
Taxering till konjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt 14 §
förordningen om statlig inkomstskatt är den skattskyldiges beskattningsort.
Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till konjunkturskatt.
12 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas, lända
till efterrättelse med avseende å taxering till konjunkturskatt.
13 §.
1 mom. Skattskyldig, som i sin år 1952 avlämnade självdeklaration uppgivit
nettointäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet, i vars taxeringsvärde
ingår skogsvärde, är pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för egen taxering till konjunkturskatt.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är:
den, som jämlikt 1 § är undantagen från skattskyldighet;
skattskyldig, som under beskattningsåret åtnjutit inkomst av rörelse eller
av jordbruksfastighet men allenast av den art, att skatteplikt enligt 2 § för
inkomstökning icke föreligger.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
9
Skattskyldig är icke pliktig att utan anmaning avlämna deklaration om,
såvitt angår inkomst av rörelse, hans i deklarationen till statlig inkomstskatt
upptagna sammanlagda belopp av inkomster från olika förvärvskällor (sammanräknad
inkomst) understiger 10 000 kronor och omsättningen i rörelsen
icke uppgår till 300 000 kronor eller, såvitt angår inkomst av skogsbruk,
bruttointäkten av skogsbruk icke uppgår till 25 000 kronor.
Har riksskattenämnden beträffande visst slag av rörelse meddelat förklaring,
som i 5 § 2 mom. sägs, skall deklarationsplikt för inkomst av det
slag av rörelse förklaringen avser inträda först efter anmaning.
Deklarationen skall senast den 31 augusti 1952 eller, därest deklaration
avlämnas först efter anmaning, inom tid, som i anmaningen angives, avlämnas
till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomstskatt
ägt rum.
önskar skattskyldig, varom i 1 § andra stycket förmäles, begagna sig av
möjligheten att erlägga konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår,
för vilket taxering verkställes i första instans år 1953, skall anmälan
därom ingivas till i nästföregående stycke angiven myndighet senast den
31 augusti 1952.
2 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 mom. fastställas
av Kungl. Maj :t.
3 mom. Efter anmaning är skattskyldig pliktig att i den omfattning,
som i anmaningen angives, meddela för taxering till konjunkturskatt erforderliga
uppgifter utöver dem, som avses i 1 mom.
4 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
till konjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1
mom. sägs.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen
stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 4 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande
tillämpning.
14 §.
Taxering verkställes av prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för beskattningsåret.
15 §.
1 mom. Det åligger taxeringsintendent att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 13 § och tillgängliga handlingar rörande taxering
jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige
och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag för
taxeringen till konjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av
envar skattskyldig, för vilken till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
ifrågakommer.
2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som avgivits
av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges
deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,
skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröj ligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han
vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra
det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
16 §.
t mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering
till konjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta
än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.
2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna
i särskild längd (konjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes
av Kungl. Maj :t.
3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens
arbete pågå till och med den 31 januari 1953.
Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till konjunkturskatt,
skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.
4 mom. Till envar skattskyldig som taxeras till konjunkturskatt, skall vederbörande
protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då protokollet
justerats, i rekommenderat brev översända utdrag ur konjunkturskattelängden
samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige
angår.
17 §.
Riksskattenämnden må efter framställning från landskamrerare, taxeringsintendent,
prövningsnämnd eller när anledning eljest anses föreligga
avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till konjunkturskatt. Riksskattenämnden
skall därjämte
dels avgiva förklaring, varom förmäles i 5 § 2 mom.
och dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj :t avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.
18 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration
skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt
vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande ordförande och ledamöter i prövningsnämnd
gälla om ordförande och ledamöter i riksskattenämnden. Rörande
förbud för person, som sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration
eller annan uppgift enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa
dess innehåll skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
11
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
konjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration, vid
vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt
taxeringsförordningen.
19 §.
För taxering till konjunkturskatt må granskning av skattskyldigs bokföring
enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten utföras
av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning. 4
20 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den
skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för inkomst
under jämförelseåret, att taxeringen till konjunkturskatt bör bestämmas
till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd
ändring i taxeringen till konjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden
eller, därest denna taxering i annan ordning är föremål för prövning
i högre instans, hos denna instans för att prövas i sammanhang med
målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 13 § 5 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens
ingivande och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
21 §.
Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas
i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
för år 1952 ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad
ändring i taxeringen till konjunkturskatt, dock att, därest beslut
om höjning av taxering till statlig inkomstskatt eller påföring av sådan
taxering meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad
höjning eller påföring av taxering till konjunkturskatt skall handläggas
av prövningsnämnd. Beslut rörande fråga som nyss sagts skall av
prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter det kammarrättens utslag
angående taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller Kungl.
Maj:ts utslag angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i
fråga om taxering till konjunkturskatt i fall som nu avses, skola bestämmelserna
i 15 § äga motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget
så snart ske kan bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande.
Vad sålunda stadgats angående prövningsnämnds handläggning av fråga
rörande taxering till konjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall
där kammarrätten eller Kungl. Maj :t tidigare meddelat beslut angående
samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomstskatt i förekommande fall foga utdrag av
konjunkturskattelängden.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Eftertaxering.
22 §.
1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uPPgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till konjunkturskatt eller att
han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till konjunkturskatt
att utgå med det^belopp, som genom berörda förfarande undandragits
staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen om
statlig inkomstskatt är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till konjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av prövningsnämnden
med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser,
därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i konjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.
Särskilda bestämmelser.
23 §.
Har skattskyldig genom att han omlagt räkenskapsåret icke åsatts taxering
till statlig inkomstskatt år 1952, skall han taxeras till konjunkturskatt år
1953, även om allmän taxering till konjunkturskatt då ej äger rum. Därvid
skall vad i denna förordning sägs angående beskattningsåret äga tillämpning
beträffande det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd
verkställes i första instans år 1953.
Har skattskyldig, vilken på grund av anmälan som i 13 § 1 mom. sista
stycket sägs icke taxerats till konjunkturskatt för år 1952, avslutat det räkenskapsår,
för vilket taxering till statlig inkomstskatt i första instans verkställes
år 1953, å sådan tid att beskattningsåret kommer att omfatta kortare
tid än tolv månader, skall den skattskyldige taxeras år 1953 för inkomstökning
varom i 1 § första stycket förmäles.
Stadgandena i 12—21 §§ skola äga motsvarande tillämpning beträffande
taxering till konjunkturskatt, som äger rum år 1953.
Straffbestämmelse.
24 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid avgivande av uppgift som i 13 § 3 mom. sägs lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.
Kostnader för taxeringsarbetet.
25 §.
Av taxeringen till konjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Tillämpningsföreskrifter m. m.
26 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning samt föi
uppbörd av konjunkturskatt erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Anvisningar
till 3 §.
Rätt till beräkning av jämförelseinkomst på annat sätt än enligt huvudregeln
må för de fall då omräknad nettointäkt utvisar överskott medgivas
endast då det är uppenbart att omräknad nettointäkt icke under något av de
två år, som kunna ifrågakomma som jämförelseår, är representativ för rörelsen,
t. ex. därför att skattskyldig vid en senare tidpunkt övertagit annat företags
rörelse eller väsentlig del därav. En annan anledning att beräkna jämförelseinkomsten
annorledes än enligt huvudregeln kan vara, att en skattskyldigs
rörelse under de beskattningsår, som gått till ända närmast före
den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, varit av onormalt liten
omfattning på grund av importrestriktioner eller liknande statliga regleringar.
Däremot bör den omständigheten att utvidgning skett annorledes
än genom övertagande av annan rörelse icke föranleda avvikelse från huvudregeln.
I den mån hänsyn därtill skall tagas — utöver vad som sker
genom den kompensation för normal utveckling o. d., som gives vid beräkning
av jämförelseinkomsten — sker detta vid fastställande av taxerad
merinkomst.
Vid taxering till statlig inkomstskatt kan inträffa att skattskyldig ett år
skall taxeras för två beskattningsår. Vid tillämpning av denna förordning
skall emellertid i dylikt fall taxering ske som om de båda beskattningsåren
utgjort allenast ett beskattningsår.
till 4 §.
1. 12 mom. givna föreskrifter avse bestämmande av omräknad nettoin
täkt
för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.
Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch
utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv
skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.
Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret
skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets
utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall
tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.
Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret
skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets
ingång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn
skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.
Lagret vid beskattningsårets utgång må dock upptagas till återanskaffningspriserna
vid denna tidpunkt, om det totala värdet av lagret uppskattat
efter dessa priser är lägre än om uppskattning skett efter de priser, som
gällt vid beskattningsårets ingång.
Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,
därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget
kapital.
För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett
värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på
samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhåller sig till normalt
utförsäljningspris för kuranta varor.
2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola
bestämmelserna i 4 § 2 och 3 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.
Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen
under annat beskattningsår än något av dem, som gått till ända närmast
före den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, bör förstnämnda beskattningsår
anses som om det vore jämförelseår.
Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke
sägs, skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret
i stället för bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) och e) gälla följande.
Såsom tillkommande poster skola upptagas
avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
därest den skattskyldige åtnjuter rätt till fri avskrivning å dylika
tillgångar, i den mån avskrivningen avsevärt överstiger vad som kan antagas
motsvara normal förslitning under beskattningsåret; samt
utbetalningar, som omförinälas i 4 § 2 mom. e), endast i den mån utbetalningarna
uppenbarligen överstiga vad som kan anses utgöra skälig ersättning
för utfört arbete.
till 5 §.
Omfatta jämförelseår och beskattningsår icke samma antal månader,
skall jämförelseinkomsten proportionellt ökas eller minskas med hänsyn
härtill.
till 6 §.
Grunder till ledning för skattskyldigs utredning om prisstegring utöver
omkostnadsökning fastställas av riksskattenämnden.
Då fråga är om uttag av skogsprodukter till egen rörelse, skall alltid saluvärdet
av dessa produkter läggas till grund för beräkning av skattepliktig
inkomstökning av skogsbruk, således även i det fall skattskyldig företer utredning
om prisstegring utöver omkostnadsökning.
Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet
såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och
jordbruk, så att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk
enligt 21 § c) kommunalskattelagen med avdrag för^därpå belöpande omkostnader,
medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda
paragraf till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag
för därpå belöpande omkostnader. Avdrag enligt 22 § 1 mom. andra
och tredje styckena kommunalskattelagen må ej upptagas som omkostnad
för skogsbruket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
15
2) Förslag
till
förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning
av skatt i vissa fall.
Härigenom förordnas som följer.
Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt förordningen
den 26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall skola — oavsett vad i 2 § 1 mom. första stycket
nämnda förordning stadgas — såvitt angår den skattskyldige på grund
av taxering år 1952 eller 1953 påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt
samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel
avse det belopp, varmed nämnda skatter sammanlagt överstiga 80 procent
av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för allmänna skatter
jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits,
men minskad i förekommande fall med den skattskyldige för samma år påförd
konjunkturskatt, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt
icke må överstiga den statliga inkomstskatten.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
a) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 504 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 79»;
b) de likalydande motionerna 1:381 av herr Ivar Nilzon och 11:505 av
herr Johansson i Mysinge, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj :ts proposition nr 79 måtte besluta att värdet av skogsprodukter,
som för eget behov uttagits av delägare i för gemensamt behov avsatta
s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter
måtte undantagas från taxeringen till konjunkturskatt»;
c) de likalydande motionerna I: 383 av herr Ohlon in. fl. och II: 508 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts,
A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t hemställt i propositionen
nr 79 måtte besluta
1) att konjunkturskatt skall uttagas å konjunkturvinster av i motionerna
angivet slag, som uppkommit under 1952 eller närmast motsvarande räkenskapsår,
2) att de i propositionen föreslagna bestämmelserna angående beräkning
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
av dold reserv kompletteras med bestämmelse att skattskyldig skall äga
rätt att, om han så önskar, bestämma anskaffningsvärdet för lager vid inoch
utgången av jämförelseåret enligt de faktiska anskaffningskostnaderna
och vid in- och utgången av beskattningsåret antingen enligt anskaffningspriserna
för det ingående lagret eller enligt anskaffningspriserna vid beskattningsårets
utgång,
3) att med hänsyn till att skatten bör gälla 1952 i stället för 1951 den
omräknade nettointäkten skall förhöjas med 30 procent — i stället för 25
procent -—- för penningvärdets försämring och med 20 procent — i stället
för 15 procent — för normal utveckling o. dyl. i rörelsen,
4) att avsättningen till pensionsstiftelse under beskattningsåret utöver
150 procent av avsättningen under jämförelseåret må ske intill vad som
erfordras för att stiftelsens förmögenhet skall nå det belopp, vartill förmögenheten
må beräknas enligt förordningen om investeringsskatt,
5) att beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas
40 procent av under 1952 mottagen köpeskilling för skog, som avyttras genom
upplåtelse av avverkningsrätt, 20 procent av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter och 20 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som
under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse i de fall där avtal
träffats under tiden 1 juli 1951—31 december 1951, samt med hälften
av de nämnda procentsatserna i fråga om avtal, som träffats under tiden
1 januari 1951—30 juni 1951 samt att beträffande procentsatserna för under
1952 mottagen köpeskilling för samma år träffade avslut i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att Ivungl. Maj :t, när prisläget under året kan överblickas,
måtte inkomma med förslag härom,
B. att vederbörande utskott måtte vidtaga erforderliga ändringar i författningstexten.
Vidare har i motionerna yrkats, att därest riksdagen mot motionärernas
önskan skulle besluta att konjunkturvinstbeskattningen skall drabba 1951
års inkomster av rörelse och skogsbruk, de i motionerna föreslagna ändringarna
beträffande konjunkturskattens utformning i tillämpliga delar
måtte beaktas;
d) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och II: 509 av fru
Sandström, vari hemställts, »att skogsallmänningar av den struktur som utmärker
allmänningarna i de båda nordligaste länen helt undantas från konjunkturvinstbeskattning»;
e)
motionen 1:382 av herr Magnusson, vari hemställts, »att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 79
eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas, att riksdagen vid behandling
av nämnda proposition för sin del måtte besluta, att 4 § 2 mom., 5 §
1 mom. och 8 § förordningen om konjunkturskatt för år 1952 samt punkt 1
av anvisningarna till 4 § ävensom anvisningarna till 5 § samma förordning
skola erhålla nedan angivna lydelse:
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
4 §.
2 mom. Vid bestämmande---jämförelseårets utgång.
c) Har avdrag---tillkommande post.
Vad nu sagts---gjorda avsättningen överstiger det belopp, vartill
stiftelsens förmögenhet beräknats---bestämmelserna.
I fråga om---stycket sägs.
d) Har vid---avgående post.
5 §.
1 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret
överstiger summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital
i rörelsen, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
Det belopp, varmed omräknald nettointäkt för beskattningsåret understiger
summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital
i rörelsen, utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.
Vad ovan stadgats om ränta å ökning av eget kapital i rörelsen äger dock
tillämpning allenast om kapitalökningen överstiger 50 000 kronor. Ränta
beräknas efter sex procent.
Uppskattad merinkomst —--i femte stycket här nedan.
Har rörelse avsevärt rationaliserats eller utvidgats genom-----ut
göra
inkomstökning genom rationaliseringen eller utvidgningen, i den mån
—--av jämförelseinkomsten.
8 §.
För konjunkturskatten — — — beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall — — — taxerad inkomst. Det belopp, varmed
grundbeloppet sålunda skall minskas, må icke understiga den statliga inkomstskatt,
som skulle ha beräknats för den skattskyldige, därest det till
dylik skatt beskattningsbara beloppet motsvarat grundbeloppet.
För skattskyldig---nyssnämnda avdrag.
Anvisningar
till 4 §.
1. 12 mom.---bokfört värde.
Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret
skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna upptagas till faktisk anskaffningskostnad
med hänsyn tagen till inträffad värdenedgång på grund
av inkurans. Därest skattskyldig företer utredning om att prisfall under
året genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, må dock anskaffningsvärdet
vid båda tidpunkterna beräknas enligt de vid jämförelseårets utgång
gällande återanskaffningspriserna för lagret.
Vid beräkning--— kuranta varor.
2 llihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 22.
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
till 5 §.
ökningen av eget kapital i rörelsen utgör skillnaden mellan bolagets behållna
förmögenhet enligt utgående balansräkning för beskattningsåret och
för jämförelseåret. Med bolagets behållna förmögenhet avses därvid bolagets
tillgångar efter avdrag för skulder och värdeminskningsposter enligt
den värdesättning som skett i balansräkningen. I den behållna förmögenheten
skall dock inräknas allenast halva årsvinsten enligt balansräkning.
Omfatta jämförelseår —--hänsyn härtill»;
f) motionen 11:501 av herr Fagerholm, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition nr 79, att i anvisningen
till 4 § i författningstexten intages en tilläggsbestämmelse, enligt
vilken vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret
de faktiska anskaffningsvärdena skola tillämpas, såvitt den skattskyldige
så påfordrar, samt att de i 13 § första momentet tredje stycket angivna beloppen
10 000 och 300 000 höjas till 25 000 resp. 500 000»;
g) motionen II: 502 av herr Edström, vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå proposition nr 79 med förslag till förordning om konjunkturskatt för
år 1952 m. m., eller, om detta yrkande ej bifalles, att riksdagen måtte dels
besluta sådan ändring i 5 § 1 mom. förordningen om konjunkturskatt för
år 1952, att motbevisning får äga rum även i sådana fall som i motionen
berörts, dels ock besluta att, därest skattskyldig vid 1952 års taxering till
statlig inkomstskatt icke kunnat helt eller delvis utnyttja avdraget för konjunkturskattens
grundbelopp, rätt till sådant avdrag skall få tillgodonjutas
vid 1953 års inkomsttaxering eller därefter;
h) motionen II: 503 av herr Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 79 med förslag till förordning om konjunkturvinstskatt
för år 1952, samt att, därest förslag om en motsvarande
skatteform för ett följande år skulle godkännas, i densamma måtte införas
de modifikationer som i motionen angivits beträffande ökat utrymme för
penningvärdeförsämring, naturlig utveckling och avsättning till pensionsfonder
samt stadgande, att i skattelagstiftningens mening fysiska personer
undantagas från beskattningens tillämpningsområde;
i) motionen II: 506 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen för sin del beslutar att i proposition nr 79 framlagt förslag till
förordning om konjunkturskatt för år 1952 antages med följande ändringar
av § 3, § 4 mom. 2, § 6, § 8 och § 13 mom. 1.
§ 3.
Fråga huruvida--- 1949 (jämförelseåret).
För verkställande —--omräknad nettointäkt.
För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på
grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att
jämförelseinkomsten utgör 100 procent av den omräknade nettointäkten.
Har verksamhet---anses normalt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
19
§ 4 mom. 2.
2 mom. Vid bestämmande —--följande fall.
a) Nybildning av---— avgående post.
b) Vid taxering--— tillkommande post.
Vid beräkning--- — avgående post.
Kan skattskyldig —---- jämförelseårets utgång.
c) har avdrag —---tillkommande post.
Vad nu sagts skall dock, så vitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 100 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger
80 procent av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning
av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka
vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt)
angivna bestämmelserna.
I fråga —--stycket sägs.
d) Har vid---tillkommande post.
Har avsättning--- — jämte ränta.
e) Har hos---nu sagts.
f) I nettointäkten — ■—- — avgående post.
g) Har skattskyldig---tillkommande post.
Hava skogsprodukter —--- avgående post.
§ 6.
Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 50 procent
av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
25 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och
25 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits
för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om köpeskilling, varom
avtal träffats före den 1 juli 1951, eller uttag, som skett före denna tidpunkt,
procentsatserna skola utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Kan
skattskyldig visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats
före den 1 september 1950, skall sådan köpeskilling, under förutsättning
att jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag,
icke medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst.
Visar skattskyldig---- jämförelse sker.
Kan den -— --nettointäkten uppgått.
§ 8.
För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 50
procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för
gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och
andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av
den beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall---taxerad inkomst.
(Sista stycket utgår.)
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
§ 13 mom. 1.
7 inom. Skattskyldig, som---till konjunkturskatt.
Undantagen från--— icke föreligger.
Skattskyldig, för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts
en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 10 000
kronor, är icke skyldig att utan anmaning avlämna deklaration.
Har riksskattenämnden---efter anmaning.
Deklarationen skall ---ägt rum.
Önskar skattskyldig — --augusti 1952.»
samt »att riksdagen, under framhållande av att de genom konjunkturskatten
inflytande medlen bör användas för att sänka priserna på såväl
importerade som inom landet producerade förnödenheter, i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om förslag till subventionering av för livsuppehället
nödvändiga varor»; ävensom
j) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 79 till årets riksdag måtte, därest
nämnda proposition icke avslås, för sin del
1) besluta att tredje stycket av 6 § förordningen om konjunkturskatt för
år 1952 skall erhålla följande lydelse:
Därest den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastighet, varom här
är fråga, varit mindre än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna
i första eller andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än det, vartill nettointäkten
uppgått.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa fall.
Härigenom förordnas som följer.
Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt förordningen
den 26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning
av skatt i vissa fall skola — oavsett vad i 2 § 1 mom. första stycket
nämnda förordning stadgas — såvitt angår den skattskyldige på grund
av taxering år 1952 eller 1953 påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt
samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel ävensom
konjunkturskatt avse det belopp, varmed nämnda skatter sammanlagt
överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag
för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid
taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt
icke må överstiga det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt och
kon j unkturskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
21
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
*
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna I: 382 samt II: 501—509.
Till utskottet ha vidare i anledning av propositionen inkommit skrifter
från bankdirektören Erland Geijer och Aktiebolaget Defibrator. Av innehållet
i skrifterna må här återgivas följande.
Bankdirektören Geijer har anfört, att enligt propositionsförslaget om
konjunkturskatt föreskreves i 4 §, att medgivna avdrag för avsättning till
pensionsstiftelse skulle upptagas såsom tillkommande post vid omräkning
av nettointäkter för jämförelseåret och beskattningsåret. Härvid vore att
märka, att företagen under 1948 och 1949 regelmässigt hade utbetalat förekommande
pensioner och pensionsavgifter direkt från företaget, varigenom
årets vinst minskats. Under år 1951 däremot torde — på grund av 1950
års omläggning av försäkringsbeskattningen m. m. — utgående pensioner
och pensionsavgifter i stor utsträckning ha debiterats pensionsstiftelsen,
som därefter av företaget gottgjorts för denna utgift. Vid konjunkturskattetaxeringen
finge denna olikhet till företagets nackdel den effekten att jämförelseårets
inkomst komme att uppjusteras med för ringa belopp. Detta
torde kunna rättas till genom en föreskrift om att jämförelseårets inkomst i
förekommande fall skulle uppjusteras jämväl med från företaget direktbetalda
pensioner och pensionsavgifter.
I den av Aktiebolaget Defibrator ingivna skriften har anförts, att den i
förslaget till konjunkturskatt använda formuleringen i 5 § 1 mom. fjärde
stycket »Har rörelse utvidgats genom utbyggnad av produktionsapparaten
eller utökning av antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder» enligt
bolagets uppfattning möjligen kunde bli föremål för viss tvekan. Bolaget arbetade
som konsulterande firma inom framför allt träfiberplattindustrien.
Bolaget hade inga egna verkstäder utan arbetade med konstruktionsarbeten
för dylika fabriker, samt stode som leverantör av maskiner, som bolaget
inköpte hos olika svenska verkstäder. Det sista krigsåret, 1945, med verkstadsstrejken
hade ordertillgången utgjort endast ca 3 miljoner. Därefter
hade en avsevärd höjning skett under 1946—1947. Större delen av dessa
beställningar hade kommit som resultat av de kreditavtal som svenska staten
ingått med Polen och Sovjetunionen. Sålunda inginge i 1947 års siffra
36 miljoner kronor i enbart sådana beställningar. Belastningen å de svenska
verkstäderna hade vid denna tid varit mycket stor och därför hade beställningarna
icke kunnat effektueras förrän betydligt senare än under det år
respektive order ingått. Sålunda hade leverans för ryssavtalet skett huvudsakligen
under åren 1950, 1951 och 1952. Detta avspeglade sig även i
verkställda faktureringar och givetvis i vinstresultaten. IJndcr år 1951 hade
kurvan för ingångna order en viss böjning uppåt, vilket emellertid dels vore
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
att hänföra till att en ny produkt upptagits på försäljningsprograinmet, och
dels till avsevärda höjningar i tillverkningskostnaderna. De verkliga prisstegringarna
överfördes till respektive beställare med tillhjälp av en glidande
prisskala, baserad på den statliga statistiken för arbetslöner och material.
Dessa pristillägg medförde icke någon vinst utan denna vore redan
fixerad vid den ursprungliga beställningen.
Antalet anställda hade ökat under åren 1945—1951 från 26 till 75, men
den väsentliga ökningen hade skett fram till 1948. Här uppstode alltså ytterligare
den frågan, om taxeringsmyndigheterna vore benägna att taga hänsyn
till den utveckling som skett före 1948, och vilket givetvis varit en
följd av den toppbelastning, som skett för de nya stora beställningarna.
Avsikten med bolagets skrivelse vore icke att söka få något uttalande i
bolagets enskilda fall utan enbart att visa ett exempel som med den motivering,
som lämnats för konjunkturskatten, icke rimligen borde komma i fråga
då det gällde sådan skatt, men där man likväl kunde befara att taxeringsmyndigheterna
i avsaknad av klara direktiv kunde vara benägna att åsätta
sådan skatt.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följ ande.
Vid anmälan i statsrådet den 19 oktober 1951 av proposition nr 220/1951
med förslag om uttagande av en särskild investeringsavgift lämnades en
redogörelse för det ekonomiska läget och för regeringens ekonomiska politik.
Därvid framhölls bland annat, att läget inom den samhällssektor, som
företagarsidan utgjorde, karakteriserades, trots vissa ojämnheter, på det
hela taget av en högt uppdriven vinstkonjunktur, som särskilt berörde exportindustrierna
och i första hand skogsindustrien, och att den utpräglade
högkonjunkturen inom företagarsfären utgjorde det allvarligaste hotet mot
strävandena för ekonomisk balans i rådande läge. Det stode klart att läget
mot bakgrunden av de expansionssträvanden som framkallades av vinstkonjunkturen
rymde avsevärda risker för en inflationistisk utveckling.
Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste därför förläggas till strävandena
att begränsa de inf lati onistiska verkningarna av vinstkonjunkturen
inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna
i fråga om investeringsverksamheten. Av de led som ingingo i det
i propositionen framlagda programmet ville departementschefen erinra om
investeringsavgiften, de skärpta bestämmelserna om varulagervärdering vid
1953 och 1954 års taxeringar, insättning på spärrkonto av skogsägarvinsterna
samt ökade prisutjämningsavgifter vid export av skogsindustriprodukter.
Samtliga de här angivna åtgärderna med undantag av frågan om prisutjämningsavgifterna
för 1952 ha numera vunnit riksdagens godkännande. Den
sistnämnda frågan, som förelagts riksdagen i propositionerna nr 67 och 78,
är f. n. under riksdagens prövning.
Vid den tidpunkt då dessa riktlinjer för den ekonomiska politiken uppdrogos
samt förslagen till bl. a. investeringsavgift och insättning på spärrkonto
av viss del av skogsägarvinsterna slutligt avfattades, fanns anledning
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
23
räkna med att eD på antytt sätt utformad ekonomisk politik skulle innebära
tillräcklig garanti för en stabilisering av penningvärdet och för samhällsekonomisk
balans. Händelseutvecklingen gav emellertid anledning till
en viss omprövning av denna fråga. Därtill bidrog främst den oväntat kraftiga
stegringen av virkespriserna, som kunde konstateras vid skogsauktionerna
i slutet av oktober 1951 och därefter. Innebörden härav måste antagas
vara, att skogsindustrierna — av vinstmedel som återstode efter erläggande
av prisutjämningsavgifter vid export — vore beredda att i inbördes
stark konkurrens och i tävlan med andra virkesuppköpare betala priser
av en storleksordning, som icke förutsetts. De belopp, som härigenom
tillfördes skogsägarna, utgjorde ett nytillkommet hot mot en stabil utveckling.
Det inträffade gav därjämte ett mycket kraftfullt uttryck för den på
vissa områden rådande och under senare delen av år 1951 alltmer accentuerade
vinstkonjunkturen. Tillspetsningen av överkonjunkturen inom vissa
områden av näringslivet tillförde de berörda företagarna inkomster av
en högst betydande storleksordning. Med fog torde kunna göras gällande
att en viss del av dessa inkomster borde — genom att indragas till staten —
komma samhället i dess helhet till godo. Genom en sådan anordning skulle
jämväl skapas bättre betingelser för en lugn gestaltning av löneutvecklingen.
I det uppkomna läget ansåg departementschefen, att en prövning borde
ske av frågan, huruvida icke till de tidigare beslutade eller föreslagna åtgärderna
borde fogas beskattningsbestämmelser, som direkt riktade sig mot
av vinstkonjunkturen föranledda inkomster och som innebure att viss del
av dessa inkomster indroges till staten. Visserligen torde kunna sägas att den
rådande överkonjunkturen kunde, åtminstone temporärt, dämpas och att
därför vissa skäl talade för att icke omedelbart vidtaga lagstiftningsåtgärder
utan i stället ännu någon tid avvakta utvecklingen. Då det emellertid kunde
bliva nödvändigt att låta de ifrågasatta bestämmelserna avse inkomster även
under år 1951 uppdrog departementschefen åt kammarrättsrådet N. G. Lindquist
och taxeringsrevisorn S. G. Crabo att inom finansdepartementet fullfölja
vissa av departementets rättsavdelning gjorda förberedande utredningar
angående dessa frågor.
Till fullföljande av uppdraget ha utredningsmännen överlämnat en den
15 december 1951 dagtecknad promemoria med förslag till förordning om
konjunkturskatt för år 1952 med därvid fogat författningsförslag; författningsförslaget
har såsom bihang 1 fogats vid statsrådsprotokollet i detta
ärende. Vid promemorian voro fogade dels av nationalbudgetdelegationen i
finansdepartementet gjorda beräkningar angående skogsinkomsternas utveckling
under avverkningsåren 1947/48—1951/52, och dels en promemoria
med beräkningar för eventuell konjunkturskatt, vilka ha såsom bihang
(2 respektive 3) fogats vid statsrådsprotokollet i ärendet.
Över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian ha, efter
remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket,
riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande av
yttranden från handelskammaren i Stockholm, Skånes handelskammare,
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
handelskammaren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands handelskammare),
skogsstyrelsen (med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna
i Jönköpings och Kronobergs län, i Norra Kalmar län samt
i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län),
riksbanksfullmäktige, fullmäktige i riksgäldskontoret, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,
Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet
Landsbygdens folk och Föreningen Sveriges kronokamrerare.
Industriförbundets, bankföreningens och Stockholms handelskammares
yttrande innefattas i en promemoria avgiven av delegerade, utsedda av
nämnda organisationer samt Svenska försäkringsbolags riksförbund för
behandling av frågor rörande skattelagstiftning.
Därjämte ha skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Svenska vattenkraftföreningen, Svenska
handelsagenters förening och Sveriges automobilhandlareförbund samt vidare
från ett antal enskilda personer och bolag.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelse härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna
sidor i propositionen, nämligen
Frågan om införande av särskild skatt å konjunkturvinster, s. 18—39.
Allmän motivering, s. 39—111.
Utskottets yttrande.
I förevarande proposition nr 79 har framlagts förslag till förordning angående
konjunkturskatt för år 1952. Konjunkturskatten har — såsom ett
led i åtgärderna för bekämpande av en inflationistisk utveckling i vårt land
—- till syfte att till samhället indraga viss del av de mervinster, som under
kalenderåret 1951 eller däremot svarande räkenskapsår framkommit såsom
en följd av den exceptionella internationella konjunkturen. I propositionen
redovisas de skäl, vilka föranlett Kungl. Maj :t att föreslå införande av en
konjunkturskatt som ett komplement till tidigare vidtagna eller föreslagna
åtgärder i inflationsbekämpande syfte. Utskottet får härutinnan i första
hand hänvisa till vad i propositionen anförts. Här torde allenast få erinras
om följande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 25
Departementschefen har framhållit att, såsom han närmare utvecklat i
den vid 1952 års statsverksproposition fogade finansplanen, utvecklingen
på vissa håll inom företagarsektorn under år 1951 kännetecknats av en stark
ansvällning av vinsterna, vilket sammanhängde med den extremt uppdrivna
exportkonjunkturen. Tillspetsningen av vinstkonjunkturen, som hade
framträtt med särskild styrka mot slutet av år 1951, hade framkallats genom
en exceptionell internationell konjunktur av klart inflationistisk karaktär.
Vinstutvecklingen kunde icke i någon nämnvärd grad sägas utgöra
resultatet av en medveten strävan från företagens sida utan måste väsentligen
karakteriseras såsom uppkommen oberoende av företagens åtgärder.
Dessa vinster hade därför uppenbarligen karaktären av tillfälliga kapitalvinster.
Utvecklingen hade varit ojämn beträffande såväl företagarvinsterna
som löneinkomsterna, och den omfördelning av produktionsresultat och
inkomster, som blivit en följd härav, hade framkallat spänningar inom
samhällsekonomien, som ställt statsmakternas ekonomiska politik inför
problem av utomordentlig betydelse och räckvidd.
Departementschefen har vidare uttalat, att även om den allmänna karaktären
och omfattningen av vinstkonjunkturen i sina huvuddrag kunde
bestämmas, det dock ännu ej vore möjligt att mera i detalj precisera dess
styrka och utbredning. Först sedan 1952 års taxering slutförts kunde en
mera definitiv uppskattning av vinstutvecklingen inom företagarskiktet äga
rum. Departementschefen hänvisade emellertid till att konjunkturinstitutet
i sin höstrapport 1951 såsom ett mått på konjunkturvinsterna år 1951
uppskattningsvis angivit dessa till 2—21/2 miljarder kronor i vad rörde
exportföretagen. Enligt särskilda beräkningar inom nationalbudgetdelegationen
skulle vidare inkomsterna för andra enskilda skogsägare än bolag
ha ökat med i runt tal 500 miljoner kronor under 1951 i förhållande till
1950. Även om en mera differentierad analys av läget måste anstå i avvaktan
på närmare undersökningar kunde dock redan nu konstateras att de
områden inom näringslivet dit vinstanhopningen särskilt koncentrerats
vore varv, mekaniska verkstäder, järn- och metallindustrien, rederier samt
i synnerhet skogsindustrierna, särskilt massaindustrien, och skogsbruket.
Departementschefen har därefter uttalat, att den vinstkonjunktur, som
förelegat under år 1951, inneburit avsevärda risker för balansrubbningar i
samhällsekonomien, och det hade därför varit en primär uppgift för den
ekonomiska stabiliseringspolitiken att vidtaga åtgärder för att hindra att
vinstansvällningen ledde till ett ökat inflationistiskt tryck, och särskilda
vinststeriliseringsåtgärder hade genomförts i detta syfte. Med hänsyn till
den speciella karaktär som utmärkte den rådande vinstkonjunkturen, där
mervinster uppkommit på vissa punkter inom företagarsektorn under inflytande
av en exceptionell internationell konjunktur, hade det emellertid
ur synpunkten av hela samhällets intresse synts rimligt att åtgärder vidloges
för att till samhället överföra viss del av dessa vinster och på så sätt
låta dem komma folkhushållets gemensamma behov till godo. Även mot
bakgrunden av den under år 1951 inträffade förskjutningen av inkomst
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
fördelningen i samhället syntes en överföring till samhället av dylika konjunkturvinster
ur rättvisesynpunkt motiverad. Tack vare ökad produktion
och förbättrade bytesförhållanden gentemot utlandet hade de reala
resurserna i samhället ökat avsevärt under år 1951, men vinstkonjunkturen
hade inneburit att hela denna ökning tillfallit vissa områden inom
företagarsektorn. Den form som enligt departementschefens mening lämpligen
borde väljas för att till samhället indraga viss del av dessa inkomster
vore en allmän konjunkturvinstbeskattning. Uttagandet av en dylik vinstkonjunkturskatt
måste även ses mot bakgrunden av löneinkomstutvecklingen
och läget på arbetsmarknaden. Såsom redan framhållits i finansplanen
måste förutsättningarna för att man skulle kunna räkna med en
återhållsamhet i inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida — och
förhandlingarna om kollektivavtal beträffande lönerna för 1952 hade synts
giva anledning till förhoppning om en någorlunda lugn utveckling under
det framförliggande året — naturligen vara att de åtgärder, som vidtoges
för att begränsa vinstkonjunkturen och låta en del av de därigenom skapade
inkomsterna komma hela samhället till godo, få en tillfredsställande
effekt.
Beträffande frågan om den föreslagna konjunkturskattens retroaktiva
karaktär har departementschefen först redogjort för vissa synpunkter av
principiell karaktär och därvid framhållit, att svensk grundlag icke innehölle
förbud mot att lag gåves tillbakaverkande kraft och att lagstiftning
med retroaktiv verkan icke vore någon nyhet för svensk lagstiftning vare
sig det gällde skattelag eller civillag. Sedan departementschefen redogjort
för vissa utredningar, i vilka dessa spörsmål belysts, samt lämnat ett antal
exempel på hur tidigare svensk skattelagstiftning förhållit sig till retroaktiviteten,
har departementschefen framhållit, att det anförda visade, att
retroaktivitet ingalunda vore någon nyhet för svensk skattelagstiftning.
Slutsatsen vore enligt departementschefens mening att man i varje situation
finge ställa emot varandra å ena sidan de syften, som man avsåge att
nå med en tilltänkt retroaktiv lagstiftning, och de fördelar ett fullföljande
av dessa syften kunde förväntas medföra samt å andra sidan de olägenheter
i skilda avseenden, vilka onekligen i många fall kunde följa med en
ny skattelag som träffade redan intjänade inkomster. Problemet bleve med
andra ord en avvägningsfråga.
Beträffande den föreslagna konjunkturskatten har departementschefen
framhållit, att skatten aktualiserades offentligt först i början eller mitten
av november 1951. Detta skedde bl. a. under intryck av de under hösten
starkt stegrade skogspriserna. Om man principiellt erkände det berättigade
i att i vissa exceptionella lägen särbeskatta konjunkturvinster — något som
tidigare skett inom såväl svensk som utländsk lagstiftning —- borde enligt
departementschefens mening därav följa att man också stundom måste
acceptera en retroaktiv tillämpning av en sådan beskattning. Att på ett tillräckligt
tidigt stadium förutse en högkonjunktur av sådan styrka och omfattning,
att den i och för sig motiverade en särskild konjunkturbeskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
27
ning, läte sig oftast svårligen göra, om man bortsåge från sådana fall som
exempelvis då man vid utbrottet av det senaste världskriget med tämligen
stor sannolikhet kunde bedöma att detta skulle utgöra upptakten till en
utpräglad högkonjunktur. Om konjunkturbeskattningen skulle få avsedd
effekt ur ekonomiska och psykologiska synpunkter, kunde det därför bli
erforderligt att tillgripa en lagstiftning, som verkade bakåt i tiden. Syftet
med en tillfällig konjunkturbeskattning — nämligen att till samhället indraga
viss del av de mervinster, som framkommit som en följd av en exceptionell
internationell konjunktur — skulle förfelas om beskattningen
icke träffade 1951 års inkomster. Det vore därför enligt departementschefens
mening nödvändigt att den föreslagna skatten gjordes retroaktiv.
Självfallet följde härmed åtskilliga olägenheter. Detta medförde å sin sida
att den föreslagna konjunkturvinstbeskattningen borde gestaltas så att dess
verkningar bleve lindrigare än vad som skulle ha blivit fallet, därest den icke
varit retroaktiv.
I de likalydande motionerna I: 383 och II: 508 har bl. a. framhållits att
tanken, att stora av krig och rustningar framkallade konjunkturvinster
kunde bära en något större skattebörda än vanliga inkomster, sedan länge
varit erkänd. Sådana vinster vore i mindre grad än andra inkomster ett
resultat av arbete, sparsamhet och initiativ. En konjunkturbeskattning innebure
icke någon orättvis särbelastning för de exportbetonade näringsgrenarna,
eftersom den framstode som en avgjort mindre belastning än
den uppoffring, som den på hemmamarknaden arbetande industrien finge
vidkännas på grund av konjunkturläget.
Motionärerna ha tillika framhållit den gynnsamma psykologiska effekt
en konjunkturskatt hade å löntagarna och att den dämpat kraven på mycket
stora lönehöjningar i de av konjunkturen gynnade näringsgrenarna.
Motionärerna ha däremot tagit avstånd från förslaget i vad det innebär
en beskattning av 1951 års konjunkturvinster och ha i stället förordat uttagande
av en konjunkturskatt å sådana mervinster under år 1952.
Motionärerna ha mot förslaget till en retroaktiv beskattning anfört principiella
skäl. Motionärerna ha vad speciellt angår skogsindustrien som sin
uppfattning angivit, att denna industri efter överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgifter
för fjärde kvartalet 1951, utgått från att några
ytterligare konjunkturåtgärder under år 1951 icke skulle vidtagas beträffande
skogsindustrien. De ha vidare icke ansett sig kunna acceptera de
motiv, som i propositionen anförts för en beskattning av 1951 års konjunklurvinster.
Motionärerna ha framhållit, att en konjunkturskatt å 1952 års mervinster
vore att föredraga framför såväl bibehållande av konjunkturutjämningsavgifter
på skogsprodukter som införande av en begränsning av den fria
avskrivningsrätten å maskiner och inventarier, vilket föreslagits i en inom
finansdepartementet utarbetad promemoria.
1 anslutning till det återgivna ha motionärerna yrkat, såvitt nu vore i
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
fråga, att riksdagen måtte besluta, att konjunkturskatt skulle uttagas å
konjunkturvinster av rörelse och skogsbruk, som uppkommit under kalenderåret
1952 eller däremot svarande räkenskapsår, i stället för som i
propositionen föreslagits å mervinster uppkomna under kalenderåret 1951
eller däremot svarande räkenskapsår.
I de likalydande motionerna I: 380 och II: 504 samt i motionerna I: 382,
11:502, 11:503 och 11:507 har förslaget om införande av en konjunkturskatt
i och för sig avstyrkts.
I motionerna I: 380 och II: 504 har därvid som skäl mot införande av
en konjunkturskatt anförts, att de s. k. konjunkturvinsternas förmenta
karaktär av tillfälliga kapitalvinster icke vore något som helst skäl för införande
av en konjunkturskatt. Någon anledning att skärpa den ordinära
beskattningen på dylika vinster förelåge icke. Konjunkturskatten gåve ej
heller något rättvist utslag, enär företag med hög inkomst redan under
jämförelseåret icke drabbades därav. Planerna på en konjunkturskatt
kunde enligt motionärernas mening icke heller ha spelat någon roll vid
de numera i stort sett träffade uppgörelserna om 1952 års löner. Motionärerna
ha vidare framhållit, att resultatet av en konjunkturvinstbeskattning
skulle i praktiken bliva det motsatta till vad departementschefen avsett,
enär en dylik skatt närmast hade den verkan, att den minskade företagens
naturliga intresse av att hålla utgifterna nere.
Mot förslaget att skatten skulle göras retroaktiv ha motionärerna framhållit,
att en retroaktiv beskattning stode i strid mot gällande rättsgrundsatser
och att den vidare komme att drabba inkomster, som intjänats och
i stor utsträckning redan förbrukats innan frågan om en konjunkturskatt
över huvud taget aktualiserades.
Motionärerna ha slutligen framhållit, att konjunkturskatten skulle komma
att erläggas våren 1953. Medel för detta ändamål hade icke kunnat avsättas
under år 1951, utan sådana avsättningar måste ske under år 1952 eller i
början av år 1953. Huruvida detta kunde ske utan skadeverkningar för de
skattskyldiga vore i huvudsak beroende på konjunkturutvecklingen under
nämnda tid.
I motion 11:506 har förslaget om införande av en konjunkturskatt för
år 1952 tillstyrkts. Beträffande retroaktiviteten framhålla motionärerna, att
det vore befogat att utsträcka denna till att omfatta även 1950 års vinster.
Utskottet delar den i propositionen uttalade meningen, att en konjunkturbeskattning
bör inga som ett led i en politik, som åsyftar att motverka en
inflationistisk utveckling. Den motivering, som i propositionen anförts härför,
måste enligt utskottets mening vara bärande. Såsom i motionerna I: 383
och II: 508 framhållits böra rimligtvis stora, av krig och rustningar och liknande
speciella omständigheter framkallade vinster kunna bära en något
större skattebörda än andra inkomster.
Det är möjligt att konjunkturskatten på grund av dess tekniska uppbygg
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
29
nåd kommer att alltför lindrigt drabba skattskyldiga, vilkas inkomster redan
under de beskattningsår, som kunna ifrågakomma som jämförelseår,
varit mycket höga. Å andra sidan bör dock betänkas, att skatten avser att
träffa vinster, som härleda sig av en konjunkturutveckling, som tillspetsats
under år 1951. En i förhållande till jämförelseinkomsten mycket hög inkomst
under beskattningsåret synes då tala för att inkomstförhållandena under
sistnämnda år påverkats av den speciella konjunkturen, såvida icke kan
påvisas, att mervinsten berott av annan omständighet såsom att merinkomsten
berott på företagets utvidgning eller att jämförelseinkomsten av
någon anledning varit onormalt låg. Utskottet håller för sannolikt, att man
skulle kunna nå det med konjunkturskatten åsyftade målet genom en smidigare
och mindre tungrodd skatteform, exempelvis genom begränsning av
rätten till fri avskrivning å maskiner och inventarier in. m., varom nu förslag
väckts. En sådan skatteform syntes emellertid icke rimligen kunna tillgripas
i då rådande situation, då det gällde att snabbt utarbeta en lagstiftning
som skulle, om så påfordrades, vara tillämplig å inkomsterna såväl
under år 1951 som under år 1952.
I vad mån planerna på en konjunkturskatt verkat dämpande på löntagarnas
krav på högre löner kan man givetvis icke uttala sig om med någon
större grad av säkerhet, men man torde dock våga antaga att de icke varit
utan verkan.
Det är riktigt som framhållits i motionerna I: 380 och II: 504, att en konjunkturskatt
kan medföra en benägenhet att belasta rörelsen med utgifter
i syfte att minska verkan av den tillfälliga beskattningen. Erfarenheterna
från krigskonjunkturbeskattningen torde bestyrka detta. Risken för att den
nu föreslagna skatten på 1951 års konjunkturvinster skulle få en sådan verkan
torde emellertid vara relativt obetydlig, eftersom planerna på densamma
offentliggjordes på en ganska sen tidpunkt på året. Härigenom ha således
i hög grad eliminerats dylika icke önskvärda verkningar av konjunkturskatten,
men därutöver har genom bestämmelsen i 4 § 3 mom. a) i den
föreslagna förordningen givits möjlighet för taxeringsmyndigheterna att
ingripa mot onormala kostnader, som uppenbarligen tillkommit i syfte att
minska verkningarna av konjunkturbeskattningen. I propositionen har dessutom
understrukits vikten av att de regler, som i praxis utbildats i fråga om
avdragsrätt för osäkra fordringar, noggrant iakttagas.
Det har väckt stora betänkligheter, att planerna på en konjunkturskatt
avseende merinkomster under år 1951 framförts på en så sen tidpunkt, att
skatten får en utpräglat retroaktiv karaktär. Utskottet är medvetet om att
den omständigheten, att grundlagen icke innehåller förbud mot retroaktivitet
i lagstiftningen, eller att lagstiftning med retroaktiv verkan ofta förekommit,
i och för sig icke utgör ett försvar för införande av en konjunkturskatt
med tillbakaverkande kraft. Däremot synes det utskottet, att dessa
omständigheter giva vid handen, att konjunkturskattens retroaktivitet icke
är en rättsfråga utan en avvägningsfråga. Utskottet, som på det kraftigaste
vill understryka, att utskottet i princip är av den uppfattningen, att retroak
-
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
tivitet icke utan alldeles särskilda skäl bör tillgripas, anser sig därför låta
avgörandet om konjunkturskatt bör införas å 1951 års inkomster bero på
i vad mån den speciella situationen påkallar en sådan åtgärd och om situationen
är sådan att samhällets intresse av beskattningen överväger de nackdelar,
den kan medföra för den enskilde.
För den ekonomiska utveckling, som enligt departementschefens uppfattning
påkallat den föreslagna extra ordinära beskattningen, ha redogörelser
lämnats vid flera tillfällen, så också i propositionen. Utskottet hänvisar till
dessa redogörelser, vilka enligt utskottets mening obestridligt giva vid handen,
att en alldeles speciell konjunktur varit rådande och måhända nått sin
höjdpunkt under år 1951. Såvitt utskottet kan bedöma ha vinsterna beroende
på denna speciella konjunktur under nämnda år varit av sådan art och
omfattning att av de skäl som tidigare anförts en extra ordinär beskattning
synes mycket befogad. Om eu konjunkturskatt skall införas, bör det ske
under sådana förhållanden, att den drabbar dessa verkligt stora inkomster.
De farhågor, som framförts i fråga om de skadeverkningar i olika hänseenden
en konjunkturskatt på 1951 års inkomster skulle kunna medföra,
synas efter vad utskottet kan finna vara betydligt överdrivna. Det må erinras
om att beskattningsreglerna ha utformats så, att dessas verkningar bliva
lindrigare än som skulle ha varit fallet, därest beskattningen icke varit
retroaktiv. Vidare ha sådana skattskyldiga, vilkas räkenskapsår gått till
ända före den 1 november 1951, erhållit rätt att uppskjuta taxeringen till
år 1953 på grundval av inkomsterna under nu löpande räkenskapsår. Härigenom
torde en av de mera vägande invändningarna mot skattens retroaktivitet
ha eliminerats.
Såsom ett skäl mot skattens retroaktivitet har vidare anförts att de företag,
som med staten träffat vissa överenskommelser om konjunkturutjämningsavgifter
för fjärde kvartalet 1951, skulle ha utgått från att detta skulle
vad skogsindustrierna beträffar utgöra den enda, av konjunkturen motiverade
speciella åtgärden år 1951. Utskottet hänvisar till vad departementschefen
anfört härom i propositionen samt till att företag, som enligt med
staten ingångna avtal under beskattningsåret inbetalat avgifter vid export
av skogsprodukter, skola erhålla viss gottgörelse vid konjunkturbeskattningen.
Denna gottgörelse har i propositionen motiverats med att de inbetalade
avgifterna kunde anses innefatta en hårdare belastning för de berörda
företagen än vad en konjunkturbeskattning av beloppen skulle ha
inneburit.
Huruvida en konjunkturskatt skulle kunna anses lämplig eller erforderlig
att införa även för 1952 års inkomster undandrager sig för närvarande
utskottets bedömande.
Det sagda innebär att utskottet, som finner ett ställningstagande till frågan
om en konjunkturskatt avseende 1952 års inkomster ej böra ske i detta
sammanhang, tillstyrker på i propositionen angivna skäl en konjunkturvinstbeskattning
av 1951 års konjunkturvinster. Utskottet avstyrker förty
bifall till de förenämnda motionerna i nu berörda delar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
31
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen
berörda frågorna, i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden från
utskottets sida.
I propositionen har i fråga om skatteplikten föreslagits, att skatteplikt
skall föreligga för inkomstökning av rörelse och skogsbruk, som uppkommit
under kalenderåret 1951 eller motsvarande räkenskapsår, under förutsättning
att den som åtnjutit inkomstökningen är skattskyldig år 1952 till
statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten. Sådan skatteplikt
föreligger dock ej när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet (s. k. fria yrken) eller intäkt genom
avyttring av skog i samband med avyttring av marken.
Därutöver kan inkomstökning av rörelse i vissa fall undantagas från
skatteplikt. Riksskattenämnden föreslås nämligen beträffande viss bransch
skola kunna förklara, att inkomstökningar icke skola beskattas. Sådan förklaring
kan lämnas efter framställning av näringsorganisation eller av
skattskyldig, som tillhör bransch, för vilken näringsorganisation icke finnes.
En sådan förklaring skall gälla generellt för hela branschen, men riksskattenämnden
kan efter framställning från taxeringsintendent förordna,
att förklaringen icke skall gälla viss skattskyldig inom branschen.
Har räkenskapsåret vid 1952 års taxering avslutats före den 1 november
1951, har emellertid skattskyldig möjlighet att under vissa förutsättningar
i stället bliva beskattad år 1953, och skatteplikten skall då avse inkomstökning,
som uppgives till taxering sistnämnda år.
I den föreslagna lagtexten ha från skattskyldighet undantagits systembolag,
som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget
Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.
I motion II: 503 har yrkats att fysisk person och i motionerna I: 384 och
II: 509 att skogsallmänningar av den struktur, som utmärkte allmänningarna
i de båda nordligaste länen, skulle undantagas från den föreslagna
konjunkturskattens tillämpningsområde. I de likalydande motionerna I: 381
och II: 505 har yrkats, att värdet av skogsprodukter, som för eget behov uttagits
av delägare i för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, icke skulle medräknas
vid beräkning av skattepliktig inkomstökning för nämnda juridiska
personer.
Utskottet finner i princip propositionens förslag till reglering av skattepliktens
omfattning tillfredsställande. De skäl, som i propositionen anförts
mot att i lagtexten ytterligare precisera denna, anser utskottet bärande. Den
föreslagna anordningen, enligt vilken riksskattenämnden skall kunna lämna
förklaring om undantagande från skattskyldighet, torde enligt utskottets
mening medföra en avsevärd arbets- och kostnadsbesparing för såväl
de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Bestämmelserna härom synas
så utformade, att såväl den enskildes som statens intressen torde bliva
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
tillgodosedda. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet
uppenbart, att med hänsyn till konjunkturens speciella art, riksskattenämndens
prövning av undantagande från skatteplikt i åtskilliga fall kommer
att bliva av mera formell och föga tidskrävande natur. I propositionen
har angivits ett antal näringsgrenar, beträffande vilka enligt departementschefens
mening förklaringar om undantagande från skatteplikt utan mera
omfattande utredningar skulle kunna lämnas. Det skulle måhända icke
stöta på alltför stora svårigheter att komplettera denna uppräkning med
några näringsgrenar, beträffande vilka med mycket stor sannolikhet kan
antagas, att inkomsterna i regel uppkommit oberoende av konjunkturen.
Eftersom en sådan exemplifiering måste bygga på rena antaganden och icke
kan vara slutgiltig, synes emellertid vara föga vunnet, om utskottet i detta
sammanhang sökte åstadkomma en dylik.
Vad i motionen II: 503 yrkats om fysisk persons undantagande från skatteplikt
kan utskottet icke biträda. Såväl principiella som materiella skäl tala
mot en begränsning av skattskyldigheten efter en sådan linje. Utskottet
vill dessutom i detta sammanhang erinra om att, eftersom konjunkturskattens
grundbelopp i princip är avdragsgillt vid den statliga inkomsttaxeringen,
den uträknade konjunkturskatten minskas i proportion till den statliga
inkomstskattens progressivitet samt att den s. k. 80-procentspärren i viss
mån föreslagits skola göras tillämplig å konjunkturskatt.
Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till de yrkanden, som framförts i
motionerna I: 381 och II: 505 samt i motionerna I: 384 och II: 509. Utskottet
hänvisar till att skatteprocenten för s. k. besparingsskogar och häradsallmänningar
och andra likartade samfälligheter föreslagits skola bestämmas
till allenast 20 procent av den beskattningsbara merinkomsten. Härigenom
synes skälig hänsyn ha tagits till de .särskilda förhållanden, som gälla
beträffande juridiska personer av nyss angivet slag.
Enligt vad utskottet inhämtat, har med riksdagens bemyndigande — riksdagens
skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) — Kungl. Maj :t godkänt vissa
ramavtal rörande tillverkning m. m. av flygmateriel. Enligt dessa skulle de
företag, med vilka avtalen ingåtts, vara befriade från skyldighet att erlägga
krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig skatt under avtalstiden. Det
torde icke råda någon tvekan om att konjunkturskatten är av den art, att
den bör omfattas av nämnda utfästelse. Utskottet föreslår därför, att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från skattskyldighet till konjunkturskatt
för år 1952 undantaga sådana företag, vilka i enlighet med riksdagens
bemyndigande i skrivelse den 30 juni 1948 erhållit utfästelse om befrielse
från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig
skatt.
Frågan huruvida inkomstökning föreligger eller icke skall i fråga om inkomst
av rörelse bedömas på grundval av en jämförelse mellan inkomsterna
under beskattningsåret, å ena, och ett antaget jämförelseår, å andra si
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
33
dan. Enligt 3 § tredje stycket i den föreslagna förordningen skall jämförelseinkomsten
beräknas på grundval av omräknad nettointäkt för jämförelseåret
på så sätt att tillägg skall göras med 25 procent för penningvärdets
försämring och med 15 procent för normal utveckling o. d. i rörelsen. Jämförelseinkomsten
skall således utgöra 140 procent av den omräknade nettointäkten.
I motion II: 506 har yrkats att den omräknade nettointäkten för jämförelseåret
utan hänsynstagande till penningvärdets försämring eller till normal
utveckling o. d. skall utgöra jämförelseinkomst.
Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen om sättet för
bestämmande av jämförelseinkomsten och avstyrker således bifall till yrkandet
i motion II: 506.
För att jämförelse skall kunna ske mellan inkomsterna under beskattningsåret
och jämförelseåret måste en omräkning ske av nettointäkten för
dessa båda år. Härvid skall i princip tagas hänsyn till den inverkan vinstdispositioner
av olika slag kunna ha haft på nettointäkten.
I den mån nettointäkten påverkats av förändringar i varulagerreserven
under året, skall nettointäkten jämkas med hänsyn härtill. Detta skall enligt
bestämmelserna i 4 § 2 mom. a) ske på så sätt, att såväl för jämförelseåret
som för beskattningsåret ökning av dold reserv upptages som tillkommande
post och minskning av dold reserv såsom avgående post. Dold reserv
skall enligt p. 1 anv. till 4 § beräknas på följande sätt.
Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch
utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv
skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde. Vid
beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret skall anskaffningsvärdet
vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets
utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall
tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans. Vid beräkning av
dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret skall anskaffningsvärdet
vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets ingång
gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall tagas till inträffad
värdenedgång på grund av inkurans. Lagret vid beskattningsårets utgång
må dock upptagas till återanskaffningspriserna vid denna tidpunkt, om det
totala värdet av lagret uppskattat efter dessa priser är lägre än om uppskattning
skett efter de priser, som gällt vid beskattningsårets ingång.
I den promemoria, som legat till grund för propositionen hade utredningsmännen
föreslagit, att vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången
av jämförelseåret anskaffningsvärdet skulle vid båda tidpunkterna upptagas
till faktisk anskaffningskostnad med hänsyn tagen till inträffad värdenedgång
på grund av inkurans. Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången
av beskattningsåret, skulle värdet av lagret uppskattas efter de anskaffningspriser,
som gällt för det ingående lagret. Hänsyn skulle därvid
tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans. Hade prissänkning
under beskattningsåret genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, skul
3
Jiihang lill riksdagens protokoll 1952. 7 saml. AV 22.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
le anskaffningsvärdet å detta få beräknas efter de vid beskattningsårets utgång
gällande anskaffningspriserna.
Utredningsmännens förslag mötte viss kritik hos en del remissinstanser,
varför bestämmelserna omarbetades, så att de fingo den i propositionen angivna
utformningen.
I motion I: 382 har yrkats, att bestämmelserna för beräkning av ändringar
i dold reserv under jämförelseåret skulle ske i enlighet med utredningsmännens
förslag, dock att, om den skattskyldige företedde utredning om att
prisfall under året genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, anskaffningsvärdet
vid båda tidpunkterna skulle beräknas enligt de vid jämförelseårets
utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret.
I de likalydande motionerna I: 383 och II: 508 har yrkats, att den skattskyldige
skall erhålla rätt att, om han så önskade, bestämma anskaffningsvärdet
på lagret vid in- och utgången av jämförelseåret enligt de faktiska
anskaffningskostnaderna och vid in- och utgången av beskattningsåret antingen
enligt anskaffningspriserna för det ingående lagret eller, om detta
skulle giva ett lägre totalt lagervärde, enligt anskaffningskostnaderna vid
beskattningsårets utgång.
I motion II: 501 har yrkats ett tillägg till de i propositionen föreslagna
värderingsreglerna, som skulle medgiva den skattskyldige rätt att, om han
så önskade, beräkna dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret med
utgångspunkt från de faktiska anskaffningspriserna.
Den i propositionen föreslagna metoden för framräkning av dold reserv
är utan tvivel den riktiga. Genom densamma tages hänsyn till de prisändringar,
som skett under de ifrågavarande åren, vilket i princip bör ske. På
grund härav är den att föredraga framför den av utredningsmännen föreslagna
metoden, vilken beträffande jämförelseåret gynnar den, som haft
prisstegring å varulagret, och missgynnar den, vars varor fallit i pris.
Motionärerna ha, som stöd för sina olika yrkanden, i huvudsak framhållit,
att den i propositionen föreslagna metoden skulle medföra ett betydande
merarbete, enär de skattskyldiga icke skulle kunna använda de till grund
för beräkningarna i inventarielistorna upptagna faktiska anskaffningspriserna
utan bliva nödsakade att vidtaga vidlyftiga omräkningar.
Enligt utskottets mening böra synnerligen starka skäl kunna åberopas,
om en i princip riktig metod skall utbytas mot en metod, mot vilken i vissa
hänseenden anmärkningar kunna göras. Detta skulle nämligen vara den enda
möjligheten att tillmötesgå motionärernas önskemål, eftersom det torde
vara uteslutet att införa båda metoderna och låta de skattskyldiga tillämpa
den för honom fördelaktigaste. Bortsett från principiella skäl torde det vara
ganska uppenbart, att en anordning, innebärande valrätt mellan två värderingsmetoder,
i praktiken icke skulle medföra någon lättnad för vare sig de
skattskyldiga eller taxeringsmyndigheterna. All sannolikhet talar för att
möjligheten att välja mellan två metoder tvärtom skulle innebära en avsevärt
ökad arbetsbörda för båda parter. Det är ej heller praktiskt möjligt
och för övrigt ej heller principiellt riktigt att försöka tillmötesgå motionä
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
35
rernas önskemål på så sätt, att man exempelvis föreskreve, att den, som vid
inventeringen förtecknat lagret till anskaffningsvärdet, skulle få tillämpa
den av utredningsmännen ursprungligen föreslagna metoden.
Enligt vad utskottet har sig bekant, är det i huvudsak inom handeln värdering
till anskaffningspriser förekommer. Inom industrien torde en sådan
värderingsmetod vara ytterst sällsynt att döma av det yttrande, som reservanterna
avgåvo i samband med det av centrala krigskonjunkturskattenämnden
den 20 september 1945 avlämnade förslaget till särskilda bestämmelser
angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturskattens
avveckling. Häri hade föreslagits, att de skattskyldiga skulle åläggas
att i inventariet uppgiva antingen anskaffningskostnaden å inneliggande varor
eller priset vid bokslutstillfället, om detta vore lägre. Reservanterna påpekade,
att en hel del handelsföretag visserligen redan nu verkställde sin
inventering med utgångspunkt från anskaffningspriset, men att en sådan inventeringsmetod
sällan eller aldrig tillämpades inom industriföretagen. Såvitt
det är möjligt för utskottet att bedöma torde det stora flertalet till handeln
knutna företag icke komma under konjunkturskattens tillämpningsområde.
Även om man ser det ur det stora flertalet skattskyldigas synpunkt,
synes således den i propositionen föreslagna metoden vara att föredraga.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 382, de
likalydande motionerna I: 383 och II: 508 samt motionen 11:501 i nu förevarande
delar.
Vid behandlingen inom utskottet har emellertid framhållits, att omräkning
efter återanskaffningspriser i vissa fall företrädesvis inom handeln
skulle kunna medföra ett avsevärt arbete för de skattskyldiga. Detta gäller
främst de fall, då inventering skett till anskaffningspriser. Det synes skäligt
att i dylika fall giva den skattskyldige möjlighet att till grund för beräkning
av dold reserv vid jämförelseårets ingång använda de faktiska anskaffningspriserna
för lagret vid jämförelseårets utgång och vid beskattningsårets
utgång de faktiska anskaffningspriserna för lagret vid beskattningsårets
ingång. Utskottet föreslår att en bestämmelse härom införes i anvisningarna
till 4 §.
Enligt 4 § 2 mom. c) har föreslagits att vid fastställande av omräknad
nettointäkt för såväl jämförelseåret som beskattningsåret som tillkommande
post skall upptagas det belopp, varmed avdrag medgivits för avsättning
till pensions- eller annan personalstiftelse. Det sagda skulle i tillämpliga
delar gälla i fråga om inbetalning till särskild pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan.
I fråga om avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret skall
emellertid i första hand gälla, om avsättning gjorts med högre belopp än vad
som motsvarar 140 procent av avsättningen under jämförelseåret, att i den
mån denna överskjutande del av avsättningen är erforderlig för att täcka
förhandenvarande pensionsförpliktelser, avsättningen i fråga icke skall inräknas
i den tillkommande posten för beskattningsåret. Pensioneringsbehovet
har i princip bestämts enligt samma grunder, som varit avgörande vid
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
utformandet av bestämmelserna i 6 § investeringsskatteförordningen. Emellertid
har det s. k. investeringsskattetaket ansetts icke kunna helt godtagas
med hänsyn till att de i sistnämnda paragraf angivna reglerna för beräkning
av s. k. framtida avgifter skulle innebära en för de skattskyldiga i detta
sammanhang omotiverad förmån. Tillräcklig hänsyn till pensioneringsbehovet
har därför ansetts ha tagits genom att den högsta avsättning, som kunde
godtagas enligt konjunkturskatteförordningen, bestämdes så att den, tillsammans
med tidigare avsättningar, icke överstege vad som erfordrades
för att stiftelsens förmögenhet skulle uppgå till 80 procent av det belopp,
vartill förmögenheten finge beräknas enligt investeringsskatteförordningens
bestämmelser.
I motion 1: 382 samt i de likalydande motionerna 1: 383 och II: 508 har
yrkats, att avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret utöver
140 procent av avsättningen under jämförelseåret skall få ske intill vad som
erfordras för att stiftelsens förmögenhet skall nå det belopp, vartill förmögenheten
må beräknas vid taxering till investeringsskatt.
I motion II: 506 har yrkats den ändringen i ifrågavarande bestämmelse,
att den del av avsättningen under beskattningsåret, som överstiger 100 procent
av avsättningen under jämförelseåret men understiger 80 procent av
det s. k. investeringsskattetaket, icke skall upptagas som tillkommande post.
Utskottet kan icke dela de i motionerna framförda synpunkterna. De föreslagna
bestämmelserna innebära i fråga om avsättning till pensionsstiftelse,
att sådan avsättning under jämförelseåret, för vilken avdrag medgivits vid
taxering till statlig inkomstskatt för detta år, vid beräkning av omräknad
nettointäkt skall upptagas som tillkommande post. Därigenom kommer tilllägg
för penningvärdeförsämring och normal utveckling o. d. att ske med
sammanlagt 40 procent av avsättningen vid fastställandet av jämförelseinkomsten.
I den mån avsättning under beskattningsåret icke skett med mer
än 140 procent av avsättningen under jämförelseåret innebär detta endast,
att avsättningen anpassats efter eller icke överstiger antagen förändring i
avsättningsbehovet på grund av penningvärdeförsämring m. in. Sådan avsättning
under beskattningsåret skall därför i sin helhet upptagas som tillkommande
post, eftersom motsvarande tillägg skett vid beräkning av jämförelseinkomsten.
I den mån avsättningen överstiger 140 procent av avsättningen under jämförelseåret
borde den i princip kunna antagas motsvara ett pensioneringsbehov,
så länge stiftelsens förmögenhet icke överstiger det s. k. investeringsskattetaket,
och till denna del följaktligen icke upptagas såsom tillkommande
post.
Bestämmelserna om investeringsskattetaket angiva storleken av den förmögenhet
en pensionsstiftelse vid utgången av beskattningsåret bör äga, för
att stiftelsen genom denna förmögenhet jämte i framtiden mottagna avsättningar
skall kunna bestrida de pensioner, inräknat dyrtidstillägg o. d., som
enligt gjorda utfästelser skola utgå. Av avgörande betydelse för storleken av
den på detta sätt beräknade erforderliga förmögenheten vid beskattningsårets
utgång bliva de grunder, efter vilka de framtida avsättningarna till
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
37
stiftelsen antagas skola utgå. Enligt investeringsskatteförordningen skola
de framtida avsättningarna anses motsvara summan av på visst sätt beräknade
på tiden efter beskattningsårets utgång fram till pensioneringstidpunkten
belöpande årliga pensionsavgifter. Storleken av den årliga avgiften får
därvid för varje anställd, som tillförsäkrats pensionsrätt, bestämmas efter
de förhållanden, som skulle ha rått, om den utfästa pensionen bestämts och
tillförsäkrats den anställde redan då han fyllde 25 år och årligen lika stora
avgiftsbetalningar då omedelbart påbörjats. Eftersom pensionsutfästelser
genomsnittligt i verkligheten torde ha lämnats vid senare tidpunkt än den,
då de anställda uppnått 25 års ålder och i varje fall pensionsbeloppets storlek
ökats efter denna tid, innebär investeringsskatteförordningens bestämmelser,
att de framtida avgifterna beräknas lägre och följaktligen den erforderliga
förmögenheten vid beskattningsårets utgång högre än vad i regel
skulle erhållas vid en försäkringsteknisk utredning baserad på de verkliga
förhållandena. En bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena
erhålles därför om, såsom i propositionen föreslagits, det belopp, vartill stiftelsens
förmögenhet vid konjunkturbeskattningen må högst uppgå, bestämmes
till 80 procent av det s. k. investeringsskattetaket.
Det synes vara riktigt såsom i bankdirektör Geijers skrift påpekats, att
bestämmelserna om att avsättningar till pensionsstiftelse skola upptagas såsom
tillkommande post vid fastställande av omräknad nettointäkt kunna
giva ett otillfredsställande resultat i vissa fall. Såsom Geijer framhållit torde
nämligen företagen regelmässigt under åren 1948 och 1949 — de beskattningsår,
som ifrågakomma såsom jämförelseår — ha utbetalat pensioner
och pensionsavgifter direkt från rörelsen, varigenom årets vinst minskats.
Under år 1951 kan däremot antagas att i viss utsträckning på grund av de
år 1950 ändrade bestämmelserna om försäkringsbeskattning utgående pensioner
och pensionsavgifter debiterats pensionsstiftelsen, som därefter av
företaget gottgjorts denna utgift. Utskottet anser därför skäligt, att de föreslagna
bestämmelserna ändras, så att en skattskyldig icke kommer i ofördelaktigare
läge genom att han på sätt ovan angivits tillämpat olika förfaringssätt
under jämförclseår och beskattningsår. En bestämmelse härom,
som synes böra intagas i anvisningarna till 4 §, bör innebära, att om utgifter
för pensioner och pensionsavgifter under jämförelseåret direkt påförts rörelsen,
medan motsvarande utgifter under beskattningsåret bestritts av pensionsstiftelsens
medel, bestämmelserna i 4 § 2 mom. c) skola äga tillämpning
allenast å den del av den under beskattningsåret gjorda avsättningen,
som överstiger pensionsstiftelsens utbetalningar under året.
Med hänsyn till att särskild pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan
i stort sett är att likställa med en pensionsstiftelse, bör bestämmelsen
i 4 § 2 mom. c) tredje stycket givas sådan ändrad lydelse att särskild
pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan vid konjunkturskattctaxeringen
jämställes med pensionsstiftelse.
Utskottet finner de i 4 § 2 mom. e) föreslagna bestämmelserna att kostnader
i form av lön, arvode in. in. titt delägare i s. k. familjebolag skola upp
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
tagas som tillkommande post för såväl jämförelseår som beskattningsår
välgrundade. Däremot synes den ifrågavarande personkretsen något för snävt
avgränsad, och utskottet föreslår, att det i författningsrummet begagnade
begreppet »delägare, dennes make eller skyldeman» utbytes mot »delägare,
dennes make eller skyldeman eller någon med vilken han är i svågerlag».
Med den utformning bestämmelserna erhållit i förslaget medgiva de emellertid
icke någon prövning av de förhållanden, som kunna ha föranlett olika
utbetalningar under jämförelseår och beskattningsår. Enligt utskottets mening
bör möjlighet lämnas öppen till justeringar i sådana fall, då ändringar
i äganderätt till aktiepost ägt rum. Bestämmelse härom synes lämpligen
kunna införas i anvisningarna till 4 §.
i detta sammanhang bör vidtagas en ändring av teknisk natur i punkt 2
sista stycket anvisningarna till 4 §, i det att det där förekommande uttrycket
»utbetalningar» bör utbytas mot »kostnader».
Enligt 5 § skall det belopp, varmed den omräknade nettointäkten överstiger
jämförelseinkomsten, utgöra uppskattad merinkomst av rörelse.
Från uppskattad merinkomst eller, om den skattskyldige haft flera förvärvskällor,
från summan av de uppskattade merinkomsterna, får avdrag göras
för uppskattad inkomstminskning. Sedan hänsyn i förekommande fall
tagits till uppskattad inkomstminskning skall uppskattad merinkomst i regel
även utgöra taxerad merinkomst.
Endast för den händelse, att den skattskyldige kan visa, att rörelsen avsevärt
utvidgats, genom utbyggnad av produktionsapparaten eller utökning av
antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder, får enligt 5 § 1 mom.
fjärde stycket vid fastställande av taxerad merinkomst ytterligare avdrag
ske från uppskattad merinkomst. I sådant fall kan den skattskyldige få avdrag
för vad som visas utgöra inkomstökning genom utvidgningen, i den
mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse för naturlig
utveckling o. d., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.
Grundtanken i förslaget är att göra den ifrågasatta lagstiftningen så enkel
som möjligt, och det är enligt utskottets mening av största vikt att denna
icke övergives. I förslaget har problemet lösts på ett enligt utskottets mening
tillfredsställande sätt. Hänsyn till naturlig utveckling, rationalisering m. m.
har tagits genom att vid jämförelseinkomstens beräkning den omräknade
nettointäkten för jämförelseåret ökas med 15 procent. Denna regel synes
vara tilltagen så, att den tager skälig hänsyn till ett mycket stort antal skattskyldigas
berättigade intressen. Såsom i propositionen framhållits tyda erfarenheterna
från krigskonjunkturbeskattningen på att de skattskyldiga i
stor utsträckning skulle offra avsevärd tid och betydande kostnader på utredningar
om rationalisering m. m. utan att i flertalet fall kunna uppnå
gynnsammare resultat än de erhålla enligt ovan angivna schablonregel. Utskottet
anser det vara av största vikt för tillämpningen, att principen om att
bevisning om nämnda utveckling, rationalisering o. d. ej är tillåten, noggrant
iakttages. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att det i 8 § om
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
39
förmälda avdraget å 10 000 kronor samt skattesatsen för uträkning av konjunkturskatt
avvägts bl. a. med hänsyn till att viss ojämnhet kan uppkomma
på grund av denna begränsning av utredningsmöjligheterna.
Med denna uppfattning kan utskottet icke tillstyrka yrkandena i motion
1: 382 om att från uppskattad merinkomst skall medgivas avdrag för ränta
vid viss kapitalökning samt särskilt avdrag då rörelse avsevärt rationaliserats.
Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till yrkandet i motion II: 502. I
nämnda motion ha berörts några fall, då enligt motionärens uppfattning
inotbevisning borde få äga rum. Motionären anför ett antal exempel då detta
skulle ha betydelse för rederiföretag. I ett av motionären anfört exempel
har tonnaget ökat med 127 procent. Detta fall synes vara ett sådant, som
åsyftas i den föreslagna 5 § 1 mom. fjärde stycket, och rätt till avdrag för
utvidgning bör uppenbarligen medgivas. Däremot kan enligt utskottets mening
avsevärd utvidgning icke anses föreligga, då ett rederiföretag fått ett
nytillskott till sin flotta av fartyg, vilket efter jämförelseåret bortfraktats
genom flerårigt fraktavtal till då gällande rate. En sådan omprövning strider
helt mot principerna i förslaget.
Det av motionären anförda fallet, att inkomstökning under beskattningsåret
skulle vara beroende av att under jämförelseåret rådande utländsk konkurrens
bortfallit, är ej heller ett sådant, som avsetts att regleras genom bestämmelserna
i 5 § 1 mom. fjärde stycket. Om konkurrensen under jämförelseåret
medfört, att den omräknade nettointäkten för något av de beskattningsår,
som kunna ifrågakomma som jämförelseår, icke utvisar överskott
eller utvisar överskott, som uppenbarligen avsevärt understiger det för rörelsen
normala, kan rättelse vinnas genom den rätt till jämkning av jämförelseinkomsten,
som givits i 3 § fjärde stycket. Samma utväg torde stå till
buds i de i motionen angivna fall, då mindre rederier klassat fartyg under
jämförelseåret. I detta sammanhang bör dock framhållas, att det torde icke
allt för ofta ha förekommit, att ett rederi, som äger ett eller ett par fartyg,
klassat under såväl år 1948 som år 1949.
Enligt bestämmelsen i 5 § 1 mom. fjärde stycket medgives såsom ovan
framhållits således rätt till avdrag från uppskattad merinkomst endast för
vad skattskyldig kan visa utgöra inkomstökning genom att rörelse avsevärt
utvidgats. Avfattningen av bestämmelsen liksom förarbetena till densamma
giver vid handen att bestämmelsen skall tolkas restriktivt. I propositionen
framhålles sålunda, att rätten till bevisning bör inskränkas till sådana fall,
där den skattskyldige till stöd för sitt yrkande kan åberopa utåt lätt fastställbara
fakta såsom exempelvis att rörelsens kapacitet ökat genom utbyggnad
av produktionsapparaten eller genom utökning av arbetspersonalen
eller därmed jämförbart förhållande. I den föreslagna lagtexten har bestämmelsen
fått en härmed överensstämmande formulering i det att rätten Lill
bevisning begränsats till sådana fall, då rörelsen utvidgats »genom utbyggnad
av produktionsapparaten eller utökning av antalet anställda eller därmed
jämförliga åtgärder».
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Enligt vad Aktiebolaget Defibrator i sin skrift anfört anses formuleringen
av denna bestämmelse kunna föranleda tolkningssvårigheter vid den praktiska
tillämpningen. Utskottet kan icke finna, att bestämmelsens utformning,
särskilt om bestämmelsen ses i sitt sammanhang och mot resonemangen
i förarbetena, kan föranleda någon tvekan om bestämmelsens innebörd.
Utskottet har redan i det föregående i samband med redovisningen av yrkandena
i motion II: 502 angivit vissa synpunkter på hur bestämmelsen enligt
utskottets mening bör tillämpas. De förhållanden, som föreligga i det av
Aktiebolaget Defibrator anförda fallet, synas emellertid vara lämpliga såsom
utgångspunkt för en ytterligare utveckling av dessa synpunkter. Det torde
därvid först kunna fastslås, att den omständigheten att ordertillgång växlat
från år till år, även om växlingen varit så stark och berott på så speciella
omständigheter som i det angivna fallet, icke kan åberopas såsom skäl för
utvidgningsavdrag. Däremot kan, därest på grund av särskilda förhållanden
effektueringen av order försenats och jämförelseårets inkomst därigenom
påverkats i negativ riktning, så att den icke kan anses normal för bolagets
rörelse, påkallas jämkning av jämförelseinkomsten jämlikt 3 § fjärde stycket.
Till den ökning av antalet anställda som skett före jämförelseåret kan
hänsyn ej tagas genom utvidgningsavdrag men eftersom denna ökning skedde
som en följd av den toppbelastning av ordertillgången, som ägt rum under
åren 1946—1947, synes den kunna åberopas såsom ett ytterligare skäl för
jämkning av jämförelseinkomsten.
I fråga om inkomst av skogsbruk skall någon jämförelse icke ske mellan
de faktiska inkomsterna under beskattningsåret och jämförelseåret. Den
taxerade merinkomsten skall i stället efter schablonmässiga grunder bestämmas
till viss procent av bruttointäkterna av skogsbruk under beskattningsåret.
Därvid gäller enligt 6 § i den föreslagna förordningen att såsom
taxerad merinkomst skall upptagas 40 procent av köpeskillingen för skog,
som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, 20 procent av köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter eller 20 procent av saluvärdet å
skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen
rörelse; i fråga om köpeskilling, varom avtal träffats före den 1 juli 1951,
eller uttag, som skett före denna tidpunkt, skola procentsatserna dock endast
utgöra hälften av de nu nämnda. Om skattskyldig visar, att köpeskilling
härrör från försäljning, varom avtal träffats före den 1 september 1950.
skall sådan köpeskilling, under förutsättning att jämväl försäljningspriset
slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke medtagas vid beräkning av taxerad
merinkomst.
Om den skattskyldige anser sig kunna komma till ett förmånligare resultat
genom att förebringa utredning om vad som i princip skall beskattas,
nämligen prisstegringen utöver omkostnadsökningen i jämförelse med förhållandena
under år 1949, är han berättigad därtill. Den skattskyldige får
emellertid därvid göra jämförelse med priser och kostnader antingen år 1949
eller år 1948 samt tillgodoräkna sig gottgörelse för penningvärdets försäin
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 41
ring med 25 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse
sker.
Om den skattskyldige kan visa, att hans nettointäkt av skogsbruk är
lägre än det belopp, som erhålles med tillämpning av någon av ovan angivna
beräkningsmetoder, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.
Utskottet, som finner de föreslagna bestämmelserna för beräkning av
taxerad merinkomst av skogsbruk väl avvägda, kan följaktligen icke tillstyrka
yrkandet i motion 11:506 om höjning av de procentsatser, som i
propositionen föreslagits skola tillämpas.
I motion II: 507 har yrkats sådan ändring av bestämmelserna, att den
taxerade merinkomsten av skogsbruk icke skulle få bestämmas till högre belopp
än det, vartill nettointäkten av jordbruksfastighet uppgått. Utskottet
kan icke biträda ändringsyrkandet. Ett bifall till motionärens yrkande skulle
nämligen enligt utskottets mening rubba de förutsättningar, på vilka de föreslagna
reglerna för beräkning av beskattningsbar merinkomst och uträkning
av konjunkturskatt grundats.
Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet tillämpas i regel den
s. k. kontantprincipen. I förtydligande syfte må här anmärkas att denna
princip självfallet skall tillämpas jämväl vid beräkning av taxerad merinkomst
av skogsbruk.
De föreslagna bestämmelserna om beräkning av beskattningsbar merinkomst,
vilka meddelats i 7 §, föranleda i princip icke någon erinran från
utskottets sida.
Den i samma författningsrum föreslagna kvittningsrätten mellan företag
tillhörande samma koncern finner utskottet rent principiellt vara tillfredsställande.
Eftersom förutsättningen för kvittningsrätten är, att till en koncern
hörande företag böra i beskattningshänseende betraktas som ett företag,
anser utskottet emellertid, att som ett ytterligare villkor för kvittning,
bör uppställas, att de företag, mellan vilka kvittning ifrågakommer, vid fastställande
av jämförelseinkomst utgått från inkomstförhållandena under ett
och samma beskattningsår. Däremot synes kravet på att koncernförhållandet
skall ha bestått sedan jämförelseårets ingång eller sedan bolagets bildande
vara onödigt rigoröst. Enligt utskottets mening torde det vara till fyllest för
medgivande av kvittningsrätt, om koncernförhållandet bestått under hela
beskattningsåret. Någon möjlighet till manipulationer öppnas icke genom
denna uppmjukning, eftersom manipulationer med sikte på konjunkturskatten
rimligen icke kunna ha vidtagits före beskattningsårets ingång.
Utskottet förordar, att 7 § erhåller en i överensstämmelse med det anförda
ändrad lydelse.
För beräkningen av konjunkturskatt föreslås i 8 § skola fastställas ett
grundbelopp, som skall utgöra 40 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
För ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt
för delägarnas gemensamma räkning, skall emellertid grundbeloppet
utgöra allenast 20 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,
varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats,
om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort
taxerad inkomst.
För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse
vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt ha erhållit avdrag för belopp,
som inbetalts enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen
och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffade avtal av
den 5 och 8 december 1950 samt den 15 november 1951 och den 1 februari
1952, skall den enligt nästföregående stycke uträknade konjunkturskatten
nedsättas med ett belopp, motsvarande 6 procent av nyssnämnda avdrag.
Utskottet har i princip icke något att erinra mot det sätt, på vilket beräkning
av konjunkturskatten föreslagits skola ske. I motionerna I: 382 och
II: 502 har emellertid framhållits, att metoden för uträkningen av konjunkturskatt
i vissa fall kan leda till materiellt oriktigt resultat, nämligen då den
till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten är lägre än grundbeloppet. Utskottet
delar motionärernas uppfattning att en dylik obillig effekt av metoden
om möjligt bör förhindras. Enligt utskottets mening synes spörsmålet
kunna lösas på sätt i motion 1:382 föreslagits, nämligen genom att i 8 §
införes en bestämmelse, innebärande att det belopp, varmed grundbeloppet
skall minskas, icke får understiga den statliga inkomstskatt, som skulle ha
beräknats för den skattskyldige, därest den till dylik skatt beskattningsbara
inkomsten motsvarat grundbeloppet. I följd härav förordar utskottet en
ändring i förtydligande syfte av 9 §.
Såsom inledningsvis framhållits har förslaget om sättet för uträkning av
konjunkturskatt i och för sig icke givit anledning till någon erinran från
utskottets sida. Utskottet kan i enlighet härmed icke tillstyrka det i motionen
II: 506 framställda yrkandet.
I 13 § har föreslagits i fråga om deklarations plikt bl. a., att rörelseidkare
skall vara skyldig att först efter anmaning avgiva deklaration om hans i
deklarationen till statlig inkomstskatt upptagna sammanlagda belopp av inkomster
från olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) understiger
10 000 kronor och omsättningen i rörelsen icke uppgår till 300 000 kronor.
Utskottet finner de föreslagna gränserna för deklarationspliktens inträde
vara väl avvägda och avstyrker följaktligen bifall till såväl motion 11:501,
däri yrkats att de ovan angivna beloppen skulle höjas till 25 000 kronor
respektive 500 000 kronor, som motion II: 506, i vilken yrkats att deklarationsplikt
skulle inträda först efter anmaning, därest den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten understege 10 000 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
43
I motion II: 506 har slutligen yrkats att riksdagen, under framhållande
av att de genom konjunkturskatten inflytande medlen borde användas för
att sänka priserna på såväl importerade som inom landet producerade förnödenheter,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till subventionering
av för livsuppehället nödvändiga varor.
Det ankommer icke på utskottet att göra något uttalande om användningen
av de medel, som inflyta genom konjunkturskatten.
I propositionen har föreslagits införande av förordning med tillfälliga föreskrifter
om begränsning av skatt i vissa fall. Enligt nämnda förordning
skall den s. k. 80-procentspärren äga tillämpning å konjunkturskatten på
så sätt, att den inkomst i förhållande till vilken skattetrycket mätes, skall
få minskas med påförd konjunkturskatt. Avkortning och restitution få icke
sammanlagt överstiga den statliga inkomstskatten.
I motion II: 507 har yrkats att konjunkturskatten skulle få ingå bland de
skatter, till vilka hänsyn tages vid beräkningen av skattetryckets förhållande
till inkomsten och att restitution och avkortning skulle få omfatta även
konj unktur skatten.
Utskottet finner icke anledning tillstyrka motionen. Den nu föreslagna
förordningen bygger på samma principer, som tillämpats vid krigskonjunkturbeskattningen.
Det finnes enligt utskottets mening icke anledning antaga
att bestämmelserna i föreslagen utformning icke skola giva ett tillfredsställande
resultat vid tillämpningen.
Övriga i propositionen nr 79 behandlade frågor ha icke givit anledning
till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om konjunkturskatt för år 1952 med de ändringar
av 4 § 2 mom., 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 §, som
framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Kungl. Maj.ts förslag:
Utskottets förslag:
4 §•
2 mom. Vid bestämmande av omräknad nettointäkt skall avvikelse från
nettointäkten av förvävskällan ske i följande fall.
a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning
av sådan reserv som avgående post.
b) Vid taxering till statlig inkomstskatt medgivet avdrag för värdeminskning
å för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra inventarier
samt byggnader skall upptagas som tillkommande post.
Vid beräkning av tillkommande post som i nästföregående stycke sägs
skall från det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för
värdeminskning å inventarier avräknas såsom skattepliktig intäkt upptagen
ersättning genom avyttring av inventarier eller ersättning på grund av försäkring
för förlust av inventarier. Skulle ersättning som här sagts överstiga
medgivet avdrag för värdeminskning, skall överskjutande belopp upptagas
som avgående post.
Kan skattskyldig visa, att den verkliga anskaffningskostnaden för vid
beskattningsårets utgång föreliggande bestånd av inventarier och byggnader
med minst 20 procent överstiger den verkliga anskaffningskostnaden för vid
jämförelseårets utgång föreliggande bestånd av tillgångar av sådant slag,
må vid omräkning av nettointäkten för beskattningsåret som avgående post
upptagas ett belopp svarande mot värdeminskningsavdrag för normal förslitning,
beräknat å den del av anskaffningskostnaden för tillgångarna vid
beskattningsårets utgång, som överstiger 120 procent av anskaffningskostnaden
för tillgångarna vid jämförelseårets utgång.
c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning
till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed
avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.
Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger 80 procent
av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning
av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka
vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna
bestämmelserna.
I fråga om inbetalning till särskild Med pensionsstiftelse likställes i
pensionsfond hos Svenska personal- denna förordning särskild pensionspensionskassan
skall i tillämpliga de- fond hos Svenska personal-pensionslar
gälla vad i c) första stgcket sägs. kassan.
d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning
till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin
helhet upptagas såsom tillkommande post.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
45
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,
att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller använts
för nedskrivning av varulager eller för sådan avskrivning av inventarier
eller byggnader, som ingår i tillkommande post enligt 2 mom. b) ovan,
skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall jämte
ränta.
e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk
förening, vars aktier eller andelar
till huvudsaklig del ägas eller
på därmed jämförligt sätt — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — innehavas av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer,
nettointäkten nedbringats genom
kostnader i form av lön, arvode,
tantiem el. dyl. till delägare eller till
dennes make eller skyldeman skola
dessa kostnader upptagas såsom tillkommande
post. Vad nu sagts skall
även gälla i fråga om premier för
försäkringar tecknade till förmån för
delägaren eller dennes make eller
skyldeman ävensom beträffande annan
liknande förmån, lämnad till
person som nu sagts.
e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk
förening, vars aktier eller andelar
till huvudsaklig del ägas eller
på därmed jämförligt sätt — direkt
eller genom förmedling av juridisk
person — innehavas av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer,
nettointäkten nedbringats genom
kostnader i form av lön, arvode,
tantiem el. dyl. till delägare eller till
dennes make eller skyldeman eller
till någon, med vilken han är i svågerlag,
skola dessa kostnader upptagas
såsom tillkommande post. Vad
nu sagts skall även gälla i fråga om
premier för försäkringar tecknade
till förmån för delägaren eller dennes
make eller skyldeman eller någon,
med vilken han är i svågerlag, ävensom
beträffande annan liknande förmån,
lämnad till person som nu
sagts.
f) I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter
skola upptagas såsom avgående post.
g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat
högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed
produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna
i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.
Hava skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid
uttaget gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående
post.
Beskattningsbar merinkomst.
7 §•
Från taxerad merinkomst — i förekommande fall från sammanlagda beloppet
av taxerad merinkomst av rörelse och skogsbruk — avdrages ett belopp
av 10 000 kronor. Föreligger uppskattad inkomstminskning, som icke
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
avdragits från uppskattad merinkomst vid beräkning av taxerad merinkomst
av rörelse, skall sådan inkomstminskning avdragas från taxerad merinkomst
av skogsbruk, varefter från återstoden avdrages 10 000 kronor.
Vad som framkommer, efter avdrag som i nästföregående stycke sägs
utgör beskattningsbar mer
Tillhöra aktiebolag samma koncern
och föreligger hos bolag inom
koncernen uppskattad inkomstminskning
av rörelse, som bolaget icke
kunnat avräkna från uppskattad
merinkomst av rörelse eller mot taxerad
merinkomst av skogsbruk, må inkomstminskningen
avdragas från
taxerad merinkomst hos annat koncernen
tillhörande bolag innan beskattningsbar
merinkomst för sistnämnda
bolag fastställes. Kvittning
som här avses må dock icke ifrågakomma
beträffande sådant bolag, vars
aktiekapital icke sedan jämförelseårets
ingång eller sedan bolaget bildades
-— direkt eller indirekt — till
minst 90 procent ägts av moderbolaget.
Vad här sagts skall äga motsvarande
tillämpning, där fråga är om
ekonomisk förening.
Beskattningsbar merinkomst utföre
skjutande belopp, som icke uppgår ti
inkomst.
Tillhöra aktiebolag samma koncern
och föreligger hos bolag inom
koncernen uppskattad inkomstminskning
av rörelse, som bolaget icke
kunnat avräkna från uppskattad
merinkomst av rörelse eller mot taxerad
merinkomst av skogsbruk, må inkomstminskningen
avdragas från
taxerad merinkomst hos annat koncernen
tillhörande bolag innan beskattningsbar
merinkomst för sistnämnda
bolag fastställes. Kvittning
som här avses må dock icke ifrågakomma
beträffande sådant bolag, vars
aktiekapital icke under hela beskattningsåret
— direkt eller indirekt —
till minst 90 procent ägts av moderbolaget
och ej heller mellan bolag, som
vid fastställande av jämförelseinkomst
utgått från inkomstförhållandena
under olika beskattningsår. Vad
här sagts skall äga motsvarande tilllämpning,
där fråga är om ekonomisk
förening.
5 i fulla hundratal kronor, så att över1
fullt hundratal kronor, bortfaller.
Beräkning av konjunkturskatt.
8 §•
För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra
40 procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för
gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och
andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den
beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,
varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava min
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
47
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
skats, om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig
inkomstskatt taxerade inkomsten och
gjort taxerad inkomst.
För skattskyldig, som visar sig vid
beräkning av nettointäkt av rörelse
vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt
hava erhållit avdrag för
belopp, som skola inbetalas enligt särskilda
mellan staten, å ena, samt
Svenska trävaruexportföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen,
Svenska cellulosaföreningen och Svenska
trämasseföreningen, å andra sidan,
träffade avtal av den 5 och 8 december
1950 samt tilläggsavtal den 15
november 1951 och den 1 februari
1952, skall den enligt nästföregående
stycke uträknade konjunkturskatten
nedsättas med ett belopp, motsvarande
6 procent av nyssnämnda avdrag.
det därefter återstående beloppet ut
Det
belopp, varmed grundbeloppet
sålunda skall minskas, må icke understiga
den statliga inkomstskatt,
som skulle hava beräknats för den
skattskyldige, därest den till dylik
skatt beskattningsbara inkomsten
motsvarat grundbeloppet.
För skattskyldig, som visar sig vid
beräkning av nettointäkt av rörelse
vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt
hava erhållit avdrag för
belopp, som skola inbetalas enligt särskilda
mellan staten, å ena, samt
Svenska trävaruexportföreningen,
Svenska pappersbruksföreningen,
Svenska cellulosaföreningen och Svenska
trämasseföreningen, å andra sidan,
träffade avtal av den 5 och 8 december
1950 samt tilläggsavtal den 15
november 1951 och den 1 februari
1952, skall den enligt ovan uträknade
konjunkturskatten nedsättas med ett
belopp, motsvarande 6 procent av
nyssnämnda avdrag.
9 §•
Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar
fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall
jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,
må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om
denne själv haft inkomstminskningen. Det avdrag å 10 000 kronor, som omförmäles
i 7 §, skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter,
ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster.
Vid beräkning enligt 8 § av avdrag Vid beräkning enligt 8 § andra
från den till statlig inkomstskatt taxe- stycket av avdrag från den till statlig
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Kungl. Maj.ts förslag:
rade inkomsten iakttages, att avdraget
må, i den mån det ej kunnat utnyttjas
av den därtill närmast berättigade
maken, komma den andre maken
tillgodo.
Utskottets förslag:
inkomstskatt taxerade inkomsten
iakttages, att avdraget må, i den mån
det ej kunnat utnyttjas av den därtill
närmast berättigade maken, komma
den andre maken tillgodo.
Anvisningar
till 4 §.
1. I 2 mom. givna föreskrifter avse bestämmande av omräknad nettointäkt
för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.
Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch
utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv
skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.
Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret
skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets
utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn
skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.
Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret
skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets
ingång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn
skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.
Lagret vid beskattningsårets utgång må dock upptagas till återanskaffningspriserna
vid denna tidpunkt, om det totala värdet av lagret uppskattat
efter dessa priser är lägre än om uppskattning skett efter de priser, som
gällt vid beskattningsårets ingång.
Har skattskyldig under såväl jåmförelseåret
som beskattningsåret verkställt
inventering enligt sådan metod
att det verkliga anskaffningsvärdet av
lagret lätt kan framräknas med ledning
av inventerat värde å lagret, må
det verkliga anskaffningsvärdet läggas
till grund för beräkning av dold reserv.
I sådant fall skall vid beräkning av
dold reserv vid in- och utgången av
jämförelseåret lagret vid jämförelseårets
utgång upptagas till det verkliga
anskaffningsvärdet och värdet av
lagret vid jämförelseårets ingång beräknas
efter de priser, som tillämpats
vid uppskattning av utgående lagrets
värde. Vid beräkning av dold reserv
vid in- och utgången av beskattnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
49
Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:
året skall lagret vid beskattningsårets
ingång upptagas till det verkliga anskaffningsvärdet
och värdet av lagret
vid beskattningsårets utgång beräknas
efter de priser, som tillämpats
vid uppskattningen av ingående lagrets
värde. Hänsyn skall tagas till inträffad
värdenedgång på grund av inkurans.
Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,
skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,
därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget
kapital.
För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett
värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på
samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhåller sig till normalt
utförsäljningspris för kuranta varor.
Hava under jämförelseåret utgifter
för pensioner och pensionsavgifter
direkt påförts rörelsen, medan motsvarande
utgifter under beskattningsåret
bestritts av pensionsstiftelses
medel, skall vad i 4- § 2 mom. c)
stadgas om avsättning till pensionsstiftelse
under beskattningsåret äga
tillämpning allenast å sådan del av
nämnda avsättning, som överstiger
pensionsstiftelsens utbetalning under
året.
Vid tillämpningen av 4 § 2 mom.
e) bör skälig hänsyn tagas till de ändringar,
som må hava ägt rum beträffande
äganderätt till aktie- eller andelspost.
2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola
bestämmelserna i 4 § 2 och 3 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.
Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen
under annat beskattningsår än något av dem, som gått till ända närmast
före den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, bör förstnämnda
beskattningsår anses som om det vore jämförelseår.
Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke
sägs, skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret
i stället för bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) och e) gälla följande.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 saml. Nr 22.
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Kungl. Maj.ts förslag:
Såsom tillkommande poster skola
upptagas
avskrivning å maskiner och andra
för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
därest den skattskyldige
åtnjuter rätt till fri avskrivning å
dylika tillgångar, i den mån avskrivningen
avsevärt överstiger vad som
kan antagas motsvara normal förslitning
under beskattningsåret; samt
utbetalningar, som omförmälas i 4
§ 2 mom. e), endast i den mån utbetalningarna
uppenbarligen överstiga
vad som kan anses utgöra skälig ersättning
för utfört arbete.
Utskottets förslag:
Såsom tillkommande poster skola
upptagas
avskrivning å maskiner och andra
för stadigvarande bruk avsedda inventarier,
därest den skattskyldige
åtnjuter rätt till fri avskrivning å
dylika tillgångar, i den mån avskrivningen
avsevärt överstiger vad som
kan antagas motsvara normal förslitning
under beskattningsåret; samt
kostnader, som omförmälas i 4 §
2 mom. e), endast i den mån kostnaderna
uppenbarligen överstiga vad
som kan anses utgöra skälig ersättning
för utfört arbete.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt
i vissa fall;
B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från
skattskyldighet enligt förordningen om konjunkturskatt för
år 1952 undantaga de företag, som i enlighet med riksdagens
skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) erhållit utfästelse om
befrielse från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt eller
därmed jämförlig skatt; samt
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 504 av herr Hjalmarson m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 381 av herr Ivar Nilzon
och II: 505 av herr Johansson i Mysinge,
3) de likalydande motionerna I: 383 av herr Ohlon in. fl.
och II: 508 av herr Ohlin m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och
II: 509 av fru Sandström,
5) motionen I: 382 av herr Magnusson,
6) motionen 11:501 av herr Fagerholm,
7) motionen II: 502 av herr Edström,
8) motionen II: 503 av herr Ståhl,
9) motionen 11:506 av herr Hagberg i Luleå in. fl., och
10) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1952.
På bevillningsutskotttes vägnar:
ADOLV OLSSON.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5]
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Velander, Ramberg,
Niklasson, Wehtje, Damström, Rune Johansson och Fritiof Karlsson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Persson i Svensköp*, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,
Sjölin, Vigelsbo, Kärrlander och Henriksson.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»I
föreliggande proposition har framlagts förslag till förordning om konjunkturskatt
för år 1952. Konjunkturskatten utgör enligt departementschefen
ett led i åtgärderna för bekämpande av en inflationistisk utveckling i
vårt land. Departementschefen har framhållit bland annat, att under slutet
av år 1951 en särskild tillspetsning av vinstkonjunkturen framträtt, vilken
sammanhängde med en exceptionell internationell konjunktur av klart inflationistisk
karaktär. Vinstutvecklingen måste väsentligen karakteriseras
såsom oberoende av företagens åtgärder, och vinsterna hade därför karaktär
av tillfälliga kapitalvinster. En överföring till samhället av dessa vinster
syntes ur rättvisesynpunkt motiverad mot bakgrunden av den under året inträffade
förskjutningen i inkomstfördelningen. Departementschefen ansåg
också, att åtgärder i syfte att begränsa vinstkonjunkturen och låta en del
av konjunkturvinsterna komma hela samhället till godo skulle bidraga till
återhållsamhet i inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida och
därigenom motverka en inflationistisk utveckling.
Vi dela icke den i propositionen uttalade meningen, att en konjunkturbeskattning
utgör ett lämpligt led i en politik, som åsyftar att motverka en
inflationistisk utveckling. Den motivering, som i propositionen anförts härför,
är enligt vår mening icke bärande. Såsom framhållits i motionerna I: 380
och II: 504, utgör de s. k. konjunkturvinsternas förmenta karaktär av tillfälliga
kapitalvinster icke något som helst skäl för införandet av en konjunkturskatt.
Vad beträffar de fysiska personerna bli tillfälliga inkomster
redan med nuvarande beskattning, på grund av beskattningsårets slutenhet,
hårdare beskattade än skatteförmågeprincipen kan anses motivera. Vad angår
de juridiska personerna träffas de från dessa härrörande inkomsterna
enligt gällande skattesystem av en dubbelbeskattning, som icke är sakligt
betingad. Desto mindre motiverat ter det sig därför att skärpa denna beskattning.
Rättviseskäl tala icke heller enligt vår mening för utan mot införandet av
en konjunkturskatt. En sådan skatt är nämligen i princip avsedd att träffa
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
mervinster i förhållande till ett mer eller mindre godtyckligt valt jämförelseår,
och resultatet blir därför att endast sådana skattskyldiga, som under
jämförelseåret haft en väsentligt lägre inkomst än under beskattningsåret
och som alltså haft en lägre skatteförmåga än om inkomsten varit jämnt
fördelad på jämförelseåret och beskattningsåret, träffas av konjunkturskatten.
Vi ansluta oss också till den i motionerna I: 380 och II: 504 framförda
uppfattningen, att planerna på införandet av en konjunkturskatt icke ha
spelat någon roll för årets lönerörelse. Resultaten av de nu i huvudsak avslutade
löneförhandlingarna torde helt få tillskrivas andra omständigheter,
främst den rådande knappheten på arbetskraft.
Att för tid, då krig icke råder, införa en särskild konjunkturbeskattning
synes oss över huvud taget icke böra ifrågakomma. En sådan beskattning är
förenad med betydande nackdelar för näringslivet. Den förorsakar stor omgång
och mycket extra arbete för företagen och kan i flera avseenden påverka
dem till ett ur nationalekonomisk synpunkt olämpligt handlande. En
konjunkturskatt åstadkommer också ett betydande merarbete för taxeringsmyndigheterna.
Dessa äro redan nu synnerligen hårt ansträngda icke blott
på grund av den ordinarie taxeringen utan även på grund av den i år tillkomna
taxeringen till investeringsskatt. Resultatet kan därför bli ett eftersättande
av kontrollen vid dessa taxeringar.
I likhet med motionärerna finna vi det icke realistiskt att i den rådande
s. k. vinstkonjunkturen se den avgörande inflationsdrivande faktorn. Det
må härutinnan vara tillräckligt att erinra om att det icke är de stora vinsterna,
som verka inflationsdrivande, utan att det avgörande därvidlag är sättet
för dessa vinsters användning. Någon anledning att tro, att dessa vinster
komma till en bättre och lämpligare användning, om de indragas till staten
än om de bibehållas hos de enskilda, synes icke heller föreligga.
Det föreliggande förslaget föranleder vidare de starkaste betänkligheter på
den grund att konjunkturskatten är avsedd att träffa 1951 års inkomster.
Såsom framhållits av flertalet remissinstanser liksom ock i olika i anledning
av propositionen väckta motioner innebär detta ett avsteg från allmänt erkända
rättsprinciper. Konjunkturskatten kommer ock härigenom att träffa
inkomster, som intjänats och jämväl i stor utsträckning disponerats, innan
frågan om dess införande över huvud taget aktualiserats. Icke mindre allvarlig
synes oss införandet av en retroaktiv skattelagstiftning vara såsom
ledande till en osäkerhet för näringslivet och företagsamheten i stort, som
måste bli till skada för välståndsutvecklingen.
Det må också i detta sammanhang erinras om den av skogsindustrierna
kort tid innan frågan om införandet av en konjunkturskatt började diskuteras
träffade överenskommelsen med staten om en omfattande inkomststerilisering,
varvid förutsättningen måste anses ha varit att ytterligare åtgärder
i skatteskärpande riktning icke skulle ifrågakomma.
Gentemot departementschefen, som, under hänvisning till tidigare avsteg,
förmenta eller verkliga, från principen att skattelagstiftningen icke skall
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
53
förlänas tillbakaverkande kraft, betecknat spörsmålet därom närmast som
en ''avvägningsfråga’, vilja vi bestämt hävda, att det här rör sig om en rättsfråga.
Och denna är enligt vår mening av så allvarlig och vägande natur, att
densamma i och för sig utgör ett avgörande skäl mot bifall till den föreliggande
propositionen.
I anslutning til^vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 79.»
II) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka — därest den
av dem avgivna, med I) betecknade reservationen icke skulle vinna riksdagens
bifall — anfört följande:
»Såsom vi tidigare antytt är det här fråga om införande av i huvudsak
en ren merinkomstskatt. Författningsförslagets rubricering såsom ''förordning
om konjunkturskatt för år 1952’ är därför missvisande. Vad som enligt
förslaget göres till föremål för beskattning är, såvitt angår rörelse —
med vissa snävt utformade undantag, vilka förutsättas skola tolkas restriktivt
— det belopp, varmed inkomsten under beskattningsåret överstiger
140 % av inkomsten under jämförelseåret, därest icke sistnämnda inkomst
''uppenbarligen avsevärt understiger vad som för rörelsen kan anses normalt’.
Såsom i åtskilliga till utskottet hänvisade motioner framhållits, bli enligt
förslaget merinkomster, som icke i någon mån haft karaktär av konjunkturvinster,
i stor utsträckning beskattade. Viss kapacitetsökande utbyggnad av
produktionsapparaten blir, om ock med restriktiv bedömning, beaktad, däremot
icke kapacitetsökande rationaliseringar, hur genomgripande de än ha
varit. Ett företag, som sökt anpassa sig efter statsmakternas appell om produktionsökning
och exportoffensiv samt ökat sin kapacitet exempelvis genom
anskaffning av moderna, arbetsbesparande maskiner, blir av denna anledning
beskattat till konjunkturskatt. Att 15-procentsavdraget under gynnsamma
förhållanden kan medföra, att frukterna av mindre väsentliga rationaliseringar
bli undantagna, kan enligt vår mening rimligen icke anföras såsom
skäl för att ''konjunkturbeskatta'' resultatet av mera genomgripande och
betydelsefulla rationaliseringsåtgärder.
Upptagande av nya tillverkningar, bearbetning av nya marknader och andra
initiativ från företagarnas sida utgöra ofta en naturlig förklaring till uppkomsten
av den del av merinkomsten, som icke täckes av berörda avdrag.
I andra fall har merinkomsten föranletts av importrestriktioner, konkurrensförhållanden
eller tillfälligheter av vitt skilda slag, vilka nedbringat jämförelseinkomsten
eller utan samband med konjunkturen ökat inkomsten under
beskattningsåret. I den föreliggande propositionen anföres, att erfarenheterna
från den tidigare krigskonjunkturbeskattningen lydde på att de skattskyldiga
i stor utsträckning skulle offra avsevärd tid och betydande kostnader
på utredningar om rationalisering m. m. utan att i flertalet fall kunna
uppnå gynnsammare resultat än som vunnes genom det avsedda schablon
-
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
avdraget. Därmed må nu förhålla sig hur som helst. Kravet på rätt till motbevisning
blir dock icke mindre bärande av den anledningen, att allenast en
minoritet av de skattskyldiga konjunkturbeskattas för inkomster, vilka icke
haft karaktär av sådana konjunkturvinster, som beskattningen avser att
drabba.
Vill man förhindra, att beskattningen får karaktär av merinkomstskatt,
finnes enligt vår mening intet annat val än att, trots det därmed förenade
ökade arbetet för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter, medgiva
alla Lill konjunkturskatt skattskyldiga — icke allenast skogsägarna — rätt
att styrka, att uppskattad merinkomst helt eller delvis uppstått av annan anledning
än den under beskattningsåret rådande konjunkturen.
Enligt det föreliggande förslaget tages vid beräkning av taxerad merinkomst
ingen hänsyn till inkomstökning, som föranletts av ökning av det i
rörelsen arbetande egna kapitalet, trots att betydande reella kapitalökningar
i olika former förekommit hos ett stort antal företag under tiden efter jämförelseåren.
Såsom motivering för förslaget i denna del har allenast hänvisats
till vässa allmänna uttalanden rörande principerna för förordningens
utformning, enligt vilka denna bör göras så enkel som omöjligt. Meningen
synes vara, att 15-procentsavdraget skali anses kompensera även ett i och
för sig berättigat avdrag för kapitalökning.
Vi kunna icke biträda denna ståndpunkt. Om avdrag i förekommande
fall icke medgives för kapitalökning, kommer beskattningen ofta att drabba
fiktiva merinkomster. Att så blir förhållandet är särskilt påtagligt i sådana
fall, då kapitalökningen skett genom tillskott av nytt kapital, vilket ersätter
tidigare upplånat kapital. Inkomsten under jämförelseåret har i dylika fall
nedbringats genom avdrag för den å lånet belöpande räntan, medan motsvarande
avdrag icke sker under beskattningsåret. En mera minutiös beräkning
av varje obetydlig kapitalökning skulle väl komplicera förfarandet, men
om avdraget medgives endast under förutsättning, att ökningen skett genom
tillskott av nytt kapital, icke understigande exempelvis 50 000 kronor, blir
tillämpningen synnerligen enkel.
Liksom ett flertal i ärendet hörda remissinstanser, bl. a. Tjänstemännens
centralorganisation och Kooperativa förbundet, hålla vi före, att bestämmelserna
rörande avsättning till pensionsstiftelser icke böra utformas på ett
för de skattskyldiga mera ofördelaktigt sätt än vad som gäller i fråga om
investeringsskatten. I den mån avsättningen överstiger 140 procent av avsättningen
under jämförelseåren bör den, såsom inom utskottet vitsordats,
i princip kunna antagas motsvara ett pensioneringsbehov, så länge stiftelsens
förmögenhet icke överstiger det s. k. investeringsskattetaket och följaktligen
till denna del icke upptages såsom tillkommande post. Den i propositionen
föreslagna 80-procentsspärren synes oss vila på alltför lösliga grunder, och
biträda vi därför det i motion I: 382 framförda yrkandet, att berörda spärr
måtte slopas. Möjligt är, att en sådan åtgärd i en del fall kan föranleda att
även avsättningar, som i någon mån inkludera framtida avgifter, skulle
komma att avdragas vid taxering till konjunkturskatt. Att konjunkturvins
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 55
ter i någon ringa män skulle komma att användas för täckande av framtida
avgifter för säkerställande av gjorda pensionsutfästelser synes oss emellertid
vara ägnat att väcka desto mindre betänkligheter som dylika vinster självfallet
huvudsakligen äro att finna inom konjunkturkänsliga verksamhetsgrenar.
Om vinsterna förbytas i förluster, komma utan tvivel svårigheter att
uppstå för många företag att fullgöra de i hög grad tyngande pensionsförpliktelser,
varmed de under senare år belastats. Och skulle det framdeles
visa sig, att företagen icke bli i stånd att fullgöra dem, kunna de pensionsberättigade
säkerligen icke påräkna, att statsmakterna komma att tillskjuta
felande belopp.
1 motion II: 507 har yrkats sådan ändring av bestämmelserna rörande beräkning
av taxerad merinkomst av skogsbruk, att denna icke må bestämmas
till högre belopp än det, vartill nettointäkten av jordbruksfastighet uppgått.
Det har häremot gjorts gällande, att ett bifall till detta ändringsyrkande
skulle rubba de förutsättningar, på vilka de föreslagna reglerna för beräkning
av beskattningsbar merinkomst och uträkning av konjunkturskatt
grundas. Enligt vår mening tala emellertid starka skäl för bifall till yrkandet
i fråga. Det kan icke anses tillfredsställande att utforma beskattningen
så, att en skattskyldig påföres en avsevärd taxerad merinkomst av sin jordbruksfastighet,
ehuru denna icke lämnat någon behållen inkomst eller uppvisat
underskott. Såsom i motionen framhållits, är ett dylikt förhållande icke
något ovanligt beträffande år 1951 på grund av under detta år inträffad inkomstminskning
för jordbruk genom svartrost, mul- och klövsjuka o. dyl.
Med stöd av det anförda hemställa vi,
att riksdagen —- utöver av utskottet förordade ändringar i propositionens
förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 — måtte besluta, att
sista stycket av anvisningarna till 6 § måtte utgå samt 4 § 2 mom. c) andra
stycket, 5 § 1 mom. och 6 § tredje stycket måtte erhålla nedan angivna, ändrade
lydelse:
4 §.
Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger det belopp,
vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i 6 § förordningen
angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa investeringar
i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.
1 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret
överstiger summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital
i rörelsen, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret understiger
summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital i rörelsen,
utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.
Vad ovan stadgats om ränta å ökning av eget kapital i rörelsen äger dock
tillämpning allenast om tillskott av nytt kapital skett under tiden från utgången
av jämförelseåret till ingången av beskattningsåret med minst 50 000
kronor. Ränta beräknas efter sex procent.
Uppskattad merinkomst eller, om skattskyldig haft mer än en förvärvskälla,
för vilken uppskattad merinkomst fastställts, summan av uppskattade
merinkomster, i förekommande fall efter avdrag för uppskattad inkomstminskning
i en eller flera förvärvskällor, skall utgöra taxerad merinkomst av
rörelse, där icke annat följer av bestämmelserna i femte stycket här nedan.
Skattskyldig må vid fastställande av taxerad merinkomst åtnjuta avdrag
från uppskattad merinkomst för vad som visas hava uppkommit oberoende
av den under beskattningsåret rådande internationella konjunkturen, i den
mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse för naturlig
utveckling o. dyl., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.
6 §•
Därest den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastighet, varom bär är
fråga, varit mindre än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna
i första eller andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.»
III) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Persson i Svensköp och Sjölin,
vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»I förevarande---(= utskottet s. 24 rad 11 nedifrån—s. 28 rad 9
nedifrån)---års vinster.
Utskottet delar den i propositionen uttalade meningen att en konjunkturbekattning
bör av såväl samhällsekonomiska som psykologiska skäl ingå
som ett led i en politik, som åsyftar att motverka en inflationistisk utveckling.
Såsom i motionerna I: 383 och II: 508 framhållits kunna rimligen stora
av krig och rustningar framkallade extra ordinära vinstökningar bära en
något större skattebörda än vanliga inkomster. Sådana vinstökningar äro
i mindre grad än andra inkomster ett resultat av arbete, sparande och initiativ.
Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att åstadkomma en sänkning
av det ordinarie skattetrycket. En tillfällig konjunkturvinstbeskattning
ökar möjligheterna därtill, då den tillför staten ökade inkomster under
det år, då skattesänkningen för första gången till fullo belastar budgeten.
Såsom framhållits i de nyssnämnda motionerna, framstår därför kombinationen
av en tillfällig konjunkturvinstbeskattnnig och en allmän sänkning
av inkomstbeskattningen såsom ett naturligt led i en strävan efter en rättvis
avvägning av skattebördorna.
Kungl. Maj.t har föreslagit, att konjunkturskatten skall utgå på 1951 års
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
57
inkomster och således göras retroaktiv. Utskottet kan liksom flertalet remissinstanser
icke tillstyrka en sådan åtgärd. Utskottet vill hänvisa till gängse
praxis i svensk skattepolitik att undvika retroaktiva skatter. Den skattskyldige
har otvivelaktigt ansett sig med fog kunna räkna med att skattskyldigheten
för 1951 års inkomster redan blivit slutgiltigt bestämd. Skatten
skulle därför, om den finge avseende å 1951 års inkomster, drabba inkomster,
som i stor utsträckning redan de facto disponerats, exempelvis för
investeringsändamål. Utskottet vill även erinra om att regeringen så sent
som i oktober månad 1951 träffat en överenskommelse med skogsindustrierna
om s. k. konjunkturutjämningsavgifter för fjärde kvartalet, varvid
båda parter utgått från att detta skulle vad skogsindustrierna beträffar
utgöra den enda av konjunkturen motiverade speciella åtgärden för 1951.
Regeringen har således skapat en förväntan hos näringslivet, att någon konjunkturvinstbeskattning
ej skulle ifrågakomma för 1951. Att företag, som
enligt med staten ingånget avtal under beskattningsåret inbetalat pris- eller
konjunkturutjämningsavgifter, skola enligt propositionen erhålla viss gottgörelse
vid konjunktursbeskattningen, ändrar i principiellt hänseende intet
i nu berörda förhållande.
Enligt utskottets mening bör beslutet om en tillfällig konjunkturskatt å
inkomster av rörelse och skogsbruk i stället gälla 1952. Under första kvartalet
i år synas inom flera näringsgrenar betydande konjunkturvinster ha
uppkommit. Hur det kan gå under resten av året kan för närvarande inte
överblickas, även om åtskilligt talar för att en konjunkturförsvagning inträder.
Ovisshet rörande vinstsituationen under årets senare del är emellertid
ofrånkomlig, om man vill undgå retroaktiv beskattning och alltså vill
fatta beslut i början av det år skatten skall gälla eller ännu tidigare. Att
innevarande år sannolikt kommer att förete en mycket splittrad konjunkturbild
med svaga konjunkturer för en del näringsgrenar, är inte i och för
sig ett skäl mot en konjunkturvinstbeskattning på de näringsgrenar, som
kunna ha exceptionella vinster. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna
I: 383 och II: 508 i nu berörda del.
I motionerna I: 383 och II: 508 har erinrats om att i en inom finansdepartementet
utarbetad promemoria en begränsning av den fria avskrivningsrätten
å maskiner och inventarier har framställts som i viss mån ett alternativ
till en konjunkturvinstbeskattning för 1952. Utskottet vill med anledning
härav och med kraftigt understrykande av vad som anförts i motionerna
framhålla, att avskrivningsrättens begränsning skulle medföra allvarliga
följder, som inte kunna väntas framkomma vid en konjunkturvinstbeskattning.
Avskrivningsrättens begränsning vid i övrigt oförändrad företagsbeskattning
skulle bli mycket kännbar för många företag, som inte ha
stora konjunkturvinster och som väl behöva konsolidering och likviditets1''örstärkning,
medan denna åtgärd i mindre grad skulle kännas för företag
med stora konjunkturvinster, vilka i flertalet fall redan äro starkt konsoliderade.
Utskottet vill därför bestämt varna för en sådan åtgärd, vilken
skulle drabba oberoende av företagens olika bärkraft och konsolideringsbehov
och som särskilt skulle försvåra utvecklingen av nya företag.
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Av utskottets ställningstagande, att konjunkturskatten bör utgå på 1952
års i stället för som Kungl. Maj :t föreslagit 1951 års inkomster av rörelse
och skogsbruk, följer att konjunkturskattens tekniska utformning bör ändras
i vissa avseenden. Härtill återkommer utskottet i det följande.
I propositionen —--(= utskottet s. 31 rad 4 uppifrån—rad 9 nedifrån)
---juridiska personer.
Utskottet finner i princip propositionens förslag till reglering av skattepliktens
omfattning tillfredsställande. Utskottet bortser här från de formella
ändringar av förevarande bestämmelser, som föranledas av att konjunkturskatten
enligt utskottets förslag skall utgå på 1952 års inkomster.
De skäl - — (== utskottet s. 31 råd 7 nedifrån—s. 32 rad 7 uppifrån)
---kunna lämnas. Det bör icke vara alltför svårt att komplettera
denna uppräkning med några näringsgrenar, beträffande vilka med mycket
stor sannolikhet kan antagas, att inkomsterna i regel uppkommit oberoende
av konjunkturen. Det torde vid 1952 års slut bli möjligt att komplettera
en sådan förteckning över branscher, vilka kunna undantagas från deklarations-
och skatteplikt.
Vad i---- (= utskottet s. 32 rad 14 uppifrån—rad 9 nedifrån) — -—
— nämnda utfästelse. Utskottet föreslår därför, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att från skattskyldighet till konjunkturskatt för år 1953
undantaga sådana företag, vilka i enlighet med riksdagens bemyndigande
i skrivelse den 30 juni 1948 erhållit utfästelse om befrielse från skyldighet
att erlägga krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig skatt.
Frågan huruvida — — — (= utskottet s. 32 rad 3 nedifrån—s. 33
rad 6 uppifrån)---omräknade nettointäkten.
Nu nämnda förhöjning bör med hänsyn till att beskattningen enligt utskottets
förslag skall gälla för ett år senare än vad av Kungl. Maj :t föreslagits
göras större. Det i motionerna I: 383 och II: 508 framställda förslaget
att förhöjningen bör ske med 30 procent för penningvärdets försämring
och med 20 procent för naturlig utveckling i rörelsen finner utskottet
väl avvägt. Utskottet yrkar därför bifall till detta förslag, varav följer att
jämförelseinkomsten skall utgöra 150 procent av den omräknade nettointäkten.
Det sagda innebär, att utskottet avstyrker bifall till motion II: 506,
vari yrkats att den omräknade nettointäkten för jämförelseåret utan hänsynstagande
till penningvärdets försämring och till normal utveckling och
dylikt skall utgöra jämförelseinkomst.
För att--—- (= utskottet s. 33 rad 13 uppifrån—s. 36 rad 20 uppifrån)
------ tillkommande post.
Utskottet delar de i motionen I: 382 samt i de likalydande motionerna
I: 383 och II: 508 anförda synpunkterna och anser att bestämmelserna om
avsättning till pensionsfonder icke böra utformas efter strängare regler än
vad som gäller för investeringsskatten.
Det synes —- --(= utskottet s. 37 råd 19—rad 25 uppifrån)----
vinst minskats. Under år 1952 kan däremot--- — (= utskottet: s. 37 rad
26 uppifrån—s. 38 råd 16 nedifrån)---av jämförelseinkomsten.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
59
Grundtanken i förslaget är att göra den ifrågasatta lagstiftningen så enkel
som möjligt och det är enligt utskottets mening av största vikt att denna
icke övergives. I förslaget har problemet lösts på ett enligt utskottets mening
tillfredsställande sätt. Hänsyn till naturlig utveckling, rationalisering m. m.
har tagits genom att vid jämförelseinkomstens beräkning den omräknade
nettointäkten för jämförelseåret ökas med 15 procent, vilket procenttal utskottet
som ovan anförts föreslagit förhöjt till 20 procent. Denna regel
—---(= utskottet s. 38 rad 10 nedifrån—s. 40 rad 7 nedifrån) — ---
taxerad merinkomst.
Då konjunkturskatten enligt utskottets mening bör utgå på 1952 års inkomster
böra förevarande bestämmelser ändras. Vad då först beträffar
under 1952 mottagen köpeskilling för avtal, som träffats under 1951, kunna
de av Kungl. Maj :t föreslagna procentsatserna tillämpas. Med hänsyn till
att de i propositionen nämnda procentsatserna kunna visa sig för höga i
fråga om under 1952 träffade avslut torde fastställandet av dessa procenttal
få anstå till senare tidpunkt. Utskottet hemställer därför beträffande sistnämnda
procentsatser, att Kungl. Maj :t måtte inkomma till riksdagen med
förslag härom.
Om den--— (= utskottet s. 40 rad 6 nedifrån—s. 41 rad 2 uppifrån)
----jämförelse sker.
Utskottet tillstyrker förenämnda bestämmelse med den ändringen, att
gottgörelse för penningvärdets försämring bestämmes till 30 procent. Det
sagda innebär, att utskottet avstyrker motion II: 506 även i nu berörda del.
I motion---(= utskottet s. 41 rad 11 uppifrån—s. 42 rad 8 upp
ifrån)
-— — — taxerad inkomst.
Utskottet har i princip icke något att erinra mot det sätt på vilket beräkning
av konjunkturskatten föreslagits skola ske. De föreslagna bestämmelserna
böra till följd av att konjunkturskatten enligt utskottets förslag skall
utgå på 1952 års inkomster ändras på så sätt, att de avse beräkning av nettointäkt
vid 1953 års taxering. I motionerna — — — (= utskottet s. 42 rad 18
uppifrån—s. 43 rad 13 nedifrån)---vid tillämpningen.
De redaktionella och formella ändringar, som utöver vad angivits i det
föregående föranledas av att konjunkturskatten enligt utskottets förslag
skall utgå på 1952 års i stället för som Kungl. Maj :t föreslagit 1951 års inkomster,
har utskottet företagit i författningstexten.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 383 av herr Ohlon in. fl. och II: 508 av herr Ohlin
in. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till för
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
ordning om konjunkturskatt för år 1952 med den ändring
av rubriken, att förordningen angives gälla konjunkturskatt
för år 1953, samt med de ändringar, att i 1, 13, 16, 21 och
23 §§ angivna tidpunkter framskjutas ett år, ävensom med
de ändringar, att 3 § tredje stycket, 4 § 2 mom. c), d) och
e), 6, 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 § erhålla nedan
angiven lydelse:
3 §.
För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på
grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att
tillägg göres med 30 procent för penningvärdets försämring och med 20
procent för normal utveckling o. d. i rörelsen. Jämförelseinkomsten utgör
sålunda 150 procent av den omräknade nettointäkten.
4 §•
c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning
till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed
avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.
Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 150 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger
det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i
6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa
investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.
Med pensionsstiftelse likställes i denna förordning särskild pensionsfond
hos Svenska personal-pensionskassan.
d) Har vid--— (= utskottet s. 44 rad 3 nedifrån—s. 45 rad 15 nedifrån)
---nu sagts.
6 §.
Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 40 procent
av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,
och 20 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter i
fråga om köpeskilling, varom avtal träffats under tiden den 1 juli—den 31
december 1951; i fråga om köpeskilling, varom avtal träffats före den 1 juli
1951, skola procentsatserna utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Kan
skattskyldig visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats
före den 1 januari 1951, skall sådan köpeskilling, under förutsättning
att jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke
medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst. I fråga om köpeskilling för
skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, och för avyttrade
skogsprodukter i de fall, då avtal träffats under år 1952 samt i fråga om
saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för för
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
61
ädling i egen rörelse, skall såsom taxerad merinkomst upptagas så stor del
av köpeskillingen respektive saluvärdet, som framdeles kommer att bestämmas.
Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse
med det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars
1950, eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen
å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag
uppgår till lägre belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke
angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.
Skattskyldig må därvid erhålla gottgörelse för penningvärdets försämring
med 30 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse sker.
Kan den skattskyldige visa, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre
än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller
andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till
högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
Från taxerad —--(= utskottet s. 45 rad 3 nedifrån—s. 46 rad 11
nedifrån) —■ — — kronor, bortfaller.
8 §•
För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40
procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för
gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och
andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den
beskattningsbara merinkomsten.
Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,
varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats, om
konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort taxerad
inkomst.
Det belopp, varmed grundbeloppet sålunda skall minskas, må icke understiga
den statliga inkomstskatt, som skulle hava beräknats för den skattskyldige,
därest den till dylik skatt beskattningsbara inkomsten motsvarat grundbeloppet.
För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid
1953 års taxering till statlig inkomstskatt hava erhållit avdrag för belopp,
som skola inbetalas enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,
Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen
och Svenska pappersbruksföreningen, å andra sidan, träffade avtal
av den 5 december 1950, den 15 november 1951 och den 1 februari 1952 samt
andra motsvarande avtal, skall den enligt ovan uträknade konjunktur
-
62 Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
skatten nedsättas med ett belopp, motsvarande 6 procent av nyssnämnda
avdrag.
9 §•
Skall jämlikt---(= utskottet s. 47 rad 15 nedifrån—s. 48 rad 6
uppifrån) —---maken tillgodo.
Anvisningar
till 4 §.
1.12 inom.---— (== utskottet s. 48 rad 9 uppifrån — s. 50 rad 16
uppifrån)---utfört arbete.
2) anhålla i skrivelse till Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t
ville, då prisläget å skogsprodukter under år 1952 kunde
överblickas, för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser
enligt 6 § om procentsatser för under år 1952 slutna avtal
angående försäljning av skogsprodukter och upplåtelse av
avverkningsrätter;
3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt
i vissa fall med de ändringar, att i förordningen angivna tidpunkter
framskjutas ett år;
B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från
skattskyldighet enligt förordningen om konjunkturskatt för
år 1953 undantaga de företag, som i enlighet med riksdagens
skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) erhållit utfästelse om
befrielse från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt
eller därmed jämförlig skatt;
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf in fl.
och II: 504 av herr Hjalmarson m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 381 av herr Ivar Nilzon
och II: 505 av herr Johansson i Mysinge,
3) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och
II: 509 av fru Sandström,
4) motionen I: 382 av herr Magnusson,
5) motionen II: 501 av herr Fagerholm,
6) motionen II: 502 av herr Edström,
7) motionen II: 503 av herr Ståhl,
8) motionen II: 506 av herr Hagberg i Luleå in. fl., och
9) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.»
63
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
IV) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Persson i Svensköp och Sjölin,
vilka ansett — för det fall den med III) betecknade reservationen icke skulle
antagas av riksdagen — att riksdagen, utöver av utskottet förordade ändringar
i förslaget till förordning om konjunkturskatt för år 1952, i fråga
om avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret måtte bifalla motionerna
1:382, 1:383 och II: 508 i denna del, samt anfört:
»Under åberopande härav hemställes,
att riksdagen måtte besluta, att 4 § 2 mom. c) andra stycket i förslaget
till förordning om konjunkturskatt för år 1952 skall erhålla följande ändrade
lydelse:
4 §.
\ ad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse
under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen
under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet
efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger det
belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i 6 §
förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa investeringar
i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.
»
V) av herrar Niklasson, Fritiof Karlsson och Vigelsbo, vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
»I förevarande proposition----(= utskottet s. 24 rad 11 nedifrån—
s. 32 rad 16 nedifrån)----nyss angivet slag. Å andra sidan anser ut
skottet
dock, att s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade
samfälligheter, å vilka avverkning allenast företagits under beskattningsåret
för att tillgodose delägarnas behov av husbehovsvirke och -bränsle,
böra undantagas från beskattning. Utskottet finner nämligen att en dylik
beskattning är främmande för grundtanken i den föreslagna konjunkturskatten.
Att värdet i penningar räknat av en sådan delägares husbehovsvirke
stigit kan givetvis icke föranleda den uppfattningen att allmänningen
gjort en konjunkturvinst.
Enligt vad utskottet---(= utskottet s. 32 rad 15 nedifrån—s. 43
rad 9 nedifrån)----får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om konjunkturskatt för år 1952 med de ändringar
av 1 §, 4 § 2 mom., 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 §,
som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
1 §•
För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket
taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i
första instans år 1952 (beskattningsåret), skall erläggas konjunkturskatt
till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen är
skattskyldig år 1952 till statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten.
Skattskyldig, för vilken i föregående stycke avsett beskattningsår utgått
före den 1 november 1951, skall, därest han så påfordrar, i stället erlägga
konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering
till statlig inkomstskatt i första instans verkställes år 1953. Såsom förutsättning
härför skall gälla, att sistnämnda beskattningsår omfattar minst
tolv månader samt alt den skattskyldige gjort anmälan som i 13 § 1 mom.
sista stycket sägs. Beträffande skattskyldig, som skall erlägga konjunkturskatt
för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering till statlig
inkomstskatt i första instans verkställes år 1953, skall sistnämnda beskattningsår
anses såsom beskattningsår enligt denna förordning.
Från skattskyldighet som i denna
förordning sägs undantagas systembolag,
som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker,
Aktiebolaget Vin- och spritcentralen
samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
ävensom s. k. besparingsskogar,
häradsallmänningar, skogsallmänningar
och andra likartade
samfälligheter, å vilka avverkning
allenast företagits för att tillgodose
delägarnas behov av husbehovsvirke
och -bränsle.
4 §.
2 m o m.----(== utskottet s. 44 rad 3 uppifrån—s. 50 rad 4 nedifrån)
---utan åtgärd.»
Från skattskyldighet som i denna
förordning sägs undantagas systembolag,
som avses i förordningen angående
försäljning av rusdrycker,
Aktiebolaget Vin- och spritcentralen
samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.
527340. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m. a1 i texten