Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1952-03-27 · 64 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 63 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:22, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

1

Nr 22.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om konjunkturskatt

för år 1952 m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 22 februari 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 79, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om konjunkturskatt för år 1952; samt

2) förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa

fall.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

Som ett led i åtgärderna för att motverka en inflationistisk utveckling i

vårt land föreslås i propositionen — i syfte att till samhället indraga viss

del av de mervinster som framkommit som en följd av den exceptionella

internationella konjunkturen under år 1951 —-en tillfällig konjunkturvinstbeskattning.

Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om konjunkturskatt

för år 1952 avser sådan inkomst av skogsbruk och inkomst av rörelse, som

uppkommit under det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomstskatt

verkställes av beskattningsnämnd i första instans år 1952. Förordningen

skall vara tillämplig endast å inkomst, som är skattepliktig till statlig

inkomstskatt. I fråga om inkomst av rörelse skall dock förordningen icke

äga tillämpning beträffande utövare av s. k. fria yrken. Särskild skatteplikt

för tantiem eller därmed jämförlig inkomst av tjänst föreslås icke, men

hänsyn skall vid beräkning av skattepliktig inkomstökning av rörelse i vissa

fall tagas till dylika utgifter i rörelsen. Deklarationsskyldighet skall åligga

envar skattskyldig, som åtnjutit inkomst som nu sagts, dock att sådan skyldighet

i vissa fall skall inträda först efter anmaning.

Konjunkturskatt skall utgå efter 40 procent å en på visst sätt beräknad

beskattningsbar merinkomst av skogsbruk och av rörelse. Skatten skall i

princip vara avdragsgill vid den statliga inkomsttaxeringen.

Merinkomsten bestämmes i fråga om rörelse till skillnaden mellan en på

visst sätt uppskattad inkomst av förvärvskällan under beskattningsåret (omräknad

nettointäkt) och under jämförelseåret (jämförelseinkomst). I princip

skall beskattningsåret 1949 utgöra jämförelseår; den skattskyldige må

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

emellertid i stället välja år 1948. Den sålunda framräknade merinkomsten

utgör uppskattad merinkomst. I förekommande fall skall från denna avdrag

göras för inkomstminskning och utvidgning av rörelse. Återstoden skall

utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

Taxerad merinkomst av skogsbruk fastställes till en i regel efter schablonmässiga

grunder beräknad prisstegringsvinst utöver omkostnadsökning.

Taxerad merinkomst skall fastställas gemensamt för skattskyldigs samtliga

förvärvskällor av rörelse, å ena, samt av skogsbruk, å andra sidan.

Från taxerad merinkomst eller, därest den skattskyldige haft taxerad merinkomst

av både skogsbruk och rörelse, från summan av taxerade merinkomster,

skall avdragas ett belopp å 10 000 kronor. Återstoden skall utgöra

beskattningsbar merinkomst.

Den omräknade nettointäkten för beskattningsåret erhålles genom omräkning

av nettointäkten av förvärvskällan med hänsyn till vinstreglerande dispositioner

beträffande varulager, inventarier samt pensions- och investeringsfonder,

varjämte hänsyn skall tagas till vissa onormala omkostnader.

Omräknad nettointäkt för jämförelseåret beräknas i huvudsak efter enahanda

grunder. Den omräknade nettointäkten skall ökas dels med 25 procent,

varigenom hänsyn tages till penningvärdeförsämring, och dels med 15 procent,

varigenom hänsyn tages till naturlig utveckling, rationalisering e. d.

Det belopp, som därvid erhålles, d. v. s. 140 procent av den omräknade nettointäkten

för jämförelseåret, skall utgöra jämförelseinkomst. I vissa fall skall

jämförelseinkomst kunna beräknas på annat sätt.

Skattskyldig, vars räkenskapsår gått till ända före den 1 november 1951,

skall under vissa förutsättningar kunna välja att bliva påförd konjunkturskatt

för 1952 års inkomster, därvid taxering till sådan skatt skall ske år

1953.

I propositionen framlägges även förslag till förordning med tillfälliga föreskrifter

om begränsning av skatt i vissa fall.

I propositionen uttalas, att det ännu är för tidigt att slutgiltigt bedöma,

huruvida en allmän konjunkturskatt blir erforderlig även för 1952 års

inkomster.

De ovannämnda författningsförslagen äro av följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

3

1) Förslag

till

förordning om konjunkturskalt för år 1952.

Härigenom förordnas som följer.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket

taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1952 (beskattningsåret), skall erläggas konjunkturskatt

till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen är skattskyldig

år 1952 till statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten.

Skattskyldig, för vilken i föregående stycke avsett beskattningsår utgått

före den 1 november 1951, skall, därest han så påfordrar, i stället erlägga

konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering

till statlig inkomstskatt i första instans verkställes år 1953. Såsom förutsättning

härför skall gälla, att sistnämnda beskattningsår omfattar minst

tolv månader samt att den skattskyldige gjort anmälan som i 13 § 1 mom.

sista stycket sägs. Beträffande skattskyldig, som skall erlägga konjunkturskatt

för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering till statlig

inkomstskatt i första instans verkställes år 1953, skall sistnämnda beskattningsår

anses såsom beskattningsår enligt denna förordning.

Från skattskyldighet som i denna förordning sägs undantagas systembolag,

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

2 §•

Skattepliktig enligt denna förordning är inkomstökning hänförlig till

inkomst av rörelse eller av skogsbruk. Sådan skatteplikt föreligger dock ej

när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed

jämförlig verksamhet eller om intäkt genom avyttring av skog i samband

med avyttring av marken.

Inkomst av rörelse.

3 §■

Fråga huruvida inkomstökning föreligger skall bedömas på grundval av

en jämförelse mellan inkomstförhållandena under, å ena sidan, beskattningsåret

och, å andra sidan, det beskattningsår som gått till ända närmast före

den 1 mars 1950 eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår

som gått till ända närmast före den 1 mars 1949 (jämförelseäret).

För verkställande av sådan jämförelse skall nettointäkten av rörelse omräknas,

för såväl beskattningsåret som jämförelseåret, på sätt i 4 § närmare

angives. Efter omräkningen framkommet belopp utgör omräknad nettointäkt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på

grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att

tillägg göres med 25 procent för penningvärdets försämring och med 15

procent för normal utveckling o. dyl. i rörelsen. Jämförelseinkomsten utgör

sålunda 140 procent av den omräknade nettointäkten.

Har verksamhet påbörjats efter utgången av år 1946, må utan hinder av

vad i nästföregående stycke sägs jämförelseinkomsten fastställas efter vad

som finnes skäligt med hänsyn till bland annat verksamhetens art och omfattning.

Vad nu sagts skall även gälla, därest den omräknade nettointäkten

icke för något av de beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1

mars under ett vart av åren 1949 och 1950, utvisar överskott eller — om

sådant framkommit — detsamma uppenbarligen avsevärt understiger vad

som för rörelsen kan anses normalt.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §.

1 mom. Omräknad nettointäkt och jämförelseinkomst uppskattas för

varje förvärvskälla för sig, därvid såsom särskild förvärvskälla enligt denna

förordning skall anses särskild förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Vid bestämmande av omräknad nettointäkt skall avvikelse från

nettointäkten av förvärvskällan ske i följande fall.

a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller

förbrukning i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning

av sådan reserv som avgående post.

b) Vid taxering till statlig inkomstskatt medgivet avdrag för värdeminskning

å för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra inventarier

samt byggnader skall upptagas som tillkommande post.

Vid beräkning av tillkommande post som i nästföregående stycke sägs

skall från det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för

värdeminskning å inventarier avräknas såsom skattepliktig intäkt upptagen

ersättning genom avyttring av inventarier eller ersättning på grund av försäkring

för förlust av inventarier. Skulle ersättning som här sagts överstiga

medgivet avdrag för värdeminskning, skall överskjutande belopp upptagas

som avgående post.

Kan skattskyldig visa, att den verkliga anskaffningskostnaden för vid beskattningsårets

utgång föreliggande bestånd av inventarier och byggnader

med minst 20 procent överstiger den verkliga anskaffningskostnaden för

vid jämförelseårets utgång föreliggande bestånd av tillgångar av sådant slag,

må vid omräkning av nettointäkten för beskattningsåret som avgående post

upptagas ett belopp svarande mot värdeminskningsavdrag för normal förslitning,

beräknat å den del av anskaffningskostnaden för tillgångarna vid

beskattningsårets utgång, som överstiger 120 procent av anskaffningskostnaden

för tillgångarna vid jämförelseårets utgång.

c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning

till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed

avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.

Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger 80 procent

av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning

av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka

vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna

bestämmelserna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

5

I fråga om inbetalning till särskild pensionsfond hos Svenska personalpensionskassan

skall i tillämpliga delar gälla vad i c) första stycket sägs.

d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning

till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin

helhet upptagas såsom tillkommande post.

Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,

att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller

använts för nedskrivning av varulager eller för sådan avskrivning av inventarier

eller byggnader, som ingår i tillkommande post enligt 2 mom. b)

ovan, skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall

jämte ränta.

e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk förening, vars aktier eller andelar

till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom

förmedling av juridisk person — innehavas av en fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer, nettointäkten nedbringats genom kostnader i form

av lön, arvode, tantiem el. dyl. till delägare eller till dennes make eller skyldeman

skola dessa kostnader upptagas såsom tillkommande post. Vad nu

sagts skall även gälla i fråga om premier för försäkringar tecknade till förmån

för delägaren eller dennes make eller skyldeman ävensom beträffande

annan liknande förmån, lämnad till person som nu sagts.

f) I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter

skola upptagas såsom avgående post.

g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat

högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed

produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna

i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.

Hava skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid

uttaget gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående

post.

3 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 mom., avvikelser

ske i följande fall.

a) Har skattskyldig vid taxeringen till statlig inkomstskatt erhållit avdrag

för kostnader, vilka kunna antagas hava tillkommit i syfte att nedbringa

skatten enligt denna förordning, skall belopp motsvarande dessa kostnader

upptagas såsom tillkommande post.

b) Ingår i den vid taxeringen till statlig inkomstskatt fastställda nettointäkten

större inkomstpost av engångskaraktär, som hänför sig till tid före

beskattningsåret och som icke har motsvarighet under jämförelseåret, må

inkomsten helt eller delvis upptagas som avgående post.

4 mom. Vid uppskattning av omräknad nettointäkt för jämförelseåret

skall, utöver vad som kan föranledas av bestämmelserna i 2 inom., såsom

tillkommande post upptagas ett belopp motsvarande värdet vid jämförelseårets

utgång för den skattskyldige av de export- och prisutjämningsavgifter,

för vilka avdrag medgivits vid taxeringen till statlig inkomstskatt avseende

inkomsterna under jämförelseåret. Nyssnämnda värde skall beträffande

skattskyldig, som erlagt exportavgift jämlikt särskilt avtal med staten, anses

utgöra det avgiftsbelopp, som enligt avtalet eller därefter träffad överenskommelse

skall återbetalas till den skaltskyldige, ökat med hälften av

återstoden av avgiften, samt beträffande skattskyldig, som crlagt prisutjämningsavgift

jämlikt särskild författning, hela avgiftsbeloppet, såvitt avser

trävaror, samt tre fjärdedelar av avgiftsbeloppet, såvitt avser övriga produkter.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

5 §•

7 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret

överstiger jämförelseinkomsten, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret understiger

jämförelseinkomsten, utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.

Uppskattad merinkomst eller, om skattskyldig haft mer än en förvärvskälla,

för vilken uppskattad merinkomst fastställts, summan av uppskattade mer

inkomster, i förekommande fall efter avdrag för uppskattad inkomstminskning

i en eller flera förvärvskällor, skall utgöra taxerad merinkomst av rörelse,

där icke annat följer av bestämmelserna i fjärde stycket här nedan.

Har rörelse avsevärt utvidgats genom utbyggnad av produktionsapparaten

eller utökning av antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder, må vid

fastställande av taxerad merinkomst avdrag från uppskattad merinkomst

ske för vad som av den skattskyldige visas utgöra inkomstökning genom

utvidgningen, i den mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse

för naturlig utveckling o. dyl., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.

2 mom. Riksskattenämnden äger, efter framställning av näringsorganisation

eller i fråga om bransch, där sådan icke finnes, av skattskyldig beträffande

visst slag av rörelse förklara, att inkomstökning såsom oberoende av

vinstkonjunktur icke skall beskattas enligt denna förordning. Över förklaring,

som nu sagts, må klagan icke föras.

Efter framställning av taxeringsintendent må riksskattenämnden beträffande

viss skattskyldig förordna, att förklaring enligt nästföregående stycke

icke skall vara tillämplig å den skattskyldige.

(Se vidare anvisningarna.)

Inkomst av skogsbruk.

6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 40 procent

av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

20 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och 20

procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits

för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om köpeskilling, varom avtal

träffats före den 1 juli 1951, eller uttag, som skett före denna tidpunkt, procentsatserna

skola utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Rån skattskyldig

visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats

före den 1 september 1950, skall sådan köpeskilling, under förutsättning att

jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke medtagas

vid beräkning av taxerad merinkomst.

Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse

med det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

1950, eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen

å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag

uppgår till lägre" belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke

angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.

Skattskyldig må därvid erhålla gottgörelse för penningvärdets försämring

med 25 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse sker.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

7

Kan den skattskyldige visa, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre

än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller

andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

7 §•

Från taxerad merinkomst — i förekommande fall från sammanlagda beloppet

av taxerad merinkomst av rörelse och skogsbruk — avdrages ett belopp

av 10 000 kronor. Föreligger uppskattad inkomstminskning, som icke

avdragits från uppskattad merinkomst vid beräkning av taxerad merinkomst

av rörelse, skall sådan inkomstminskning avdragas från taxerad merinkomst

av skogsbruk, varefter från återstoden avdrages 10 000 kronor.

Vad som framkommer efter avdrag som i nästföregående stycke sägs utgör

beskattningsbar merinkomst.

Tillhöra aktiebolag samma koncern och föreligger hos bolag inom koncernen

uppskattad inkomstminskning av rörelse, som bolaget icke kunnat

avräkna från uppskattad merinkomst av rörelse eller mot taxerad merinkomst

av skogsbruk, må inkomstminskningen avdragas från taxerad merinkomst

hos annat koncernen tillhörande bolag innan beskattningsbar merinkomst

för sistnämnda bolag fastställes. Kvittning som här avses må dock

icke ifrågakomma beträffande sådant bolag, vars aktiekapital icke sedan

jämförelseårets ingång eller sedan bolaget bildades -— direkt eller indirekt

— till minst 90 procent ägts av moderbolaget. Vad här sagts skall äga motsvarande

tillämpning, där fråga är om ekonomisk förening.

Beskattningsbar merinkomst utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Beräkning av konjunkturskatt.

8 §•

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40

procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för gemensamt

behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra

likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma

räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den

beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats,

om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort

taxerad inkomst.

För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid

1952 års taxering till statlig inkomstskatt hava erhållit avdrag för belopp,

som skola inbetalas enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen

och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffade avtal av

den 5 och 8 december 1950 samt tilläggsavtal den 15 november 1951 och den

1 februari 1952, skall den enligt nästföregående stycke uträknade konjunkturskatten

nedsättas med ett belopp, motsvarande C procent av nyssnämnda

avdrag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

9 §•

Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar

fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall

jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,

må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om

denne själv haft inkomstminskningen. Det avdrag å 10000 kronor, som omförmäles

i 7 §, skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter,

ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster.

Vid beräkning enligt 8 § av avdrag från den till statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten iakttages, att avdraget må, i den mån det ej kunnat utnyttjas

av den därtill närmast berättigade maken, komma den andre maken tillgodo.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

10 §.

Vad i 15 § förordningen om statlig inkomstskatt stadgas om befrielse från

erläggande av kvarstående eller tillkommande skatt samt om dödsbos och

dödsbodelägares ansvar för statlig inkomstskatt, skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande skatt enligt denna förordning.

Beskattningsort.

11 §.

Taxering till konjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt 14 §

förordningen om statlig inkomstskatt är den skattskyldiges beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till konjunkturskatt.

12 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas, lända

till efterrättelse med avseende å taxering till konjunkturskatt.

13 §.

1 mom. Skattskyldig, som i sin år 1952 avlämnade självdeklaration uppgivit

nettointäkt av rörelse eller av jordbruksfastighet, i vars taxeringsvärde

ingår skogsvärde, är pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna

deklaration till ledning för egen taxering till konjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är:

den, som jämlikt 1 § är undantagen från skattskyldighet;

skattskyldig, som under beskattningsåret åtnjutit inkomst av rörelse eller

av jordbruksfastighet men allenast av den art, att skatteplikt enligt 2 § för

inkomstökning icke föreligger.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

9

Skattskyldig är icke pliktig att utan anmaning avlämna deklaration om,

såvitt angår inkomst av rörelse, hans i deklarationen till statlig inkomstskatt

upptagna sammanlagda belopp av inkomster från olika förvärvskällor (sammanräknad

inkomst) understiger 10 000 kronor och omsättningen i rörelsen

icke uppgår till 300 000 kronor eller, såvitt angår inkomst av skogsbruk,

bruttointäkten av skogsbruk icke uppgår till 25 000 kronor.

Har riksskattenämnden beträffande visst slag av rörelse meddelat förklaring,

som i 5 § 2 mom. sägs, skall deklarationsplikt för inkomst av det

slag av rörelse förklaringen avser inträda först efter anmaning.

Deklarationen skall senast den 31 augusti 1952 eller, därest deklaration

avlämnas först efter anmaning, inom tid, som i anmaningen angives, avlämnas

till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomstskatt

ägt rum.

önskar skattskyldig, varom i 1 § andra stycket förmäles, begagna sig av

möjligheten att erlägga konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår,

för vilket taxering verkställes i första instans år 1953, skall anmälan

därom ingivas till i nästföregående stycke angiven myndighet senast den

31 augusti 1952.

2 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 mom. fastställas

av Kungl. Maj :t.

3 mom. Efter anmaning är skattskyldig pliktig att i den omfattning,

som i anmaningen angives, meddela för taxering till konjunkturskatt erforderliga

uppgifter utöver dem, som avses i 1 mom.

4 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering

till konjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1

mom. sägs.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen

stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande

deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 4 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande

tillämpning.

14 §.

Taxering verkställes av prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för beskattningsåret.

15 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendent att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 13 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt, som finnes erforderlig, såsom underlag för

taxeringen till konjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av

envar skattskyldig, för vilken till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

ifrågakommer.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som avgivits

av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,

skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröj ligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han

vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra

det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

16 §.

t mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering

till konjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta

än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom

underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen

fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna

i särskild längd (konjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes

av Kungl. Maj :t.

3 mom. För taxering av skattskyldiga enligt denna förordning må prövningsnämndens

arbete pågå till och med den 31 januari 1953.

Prövningsnämndens protokoll, i vad det avser taxering till konjunkturskatt,

skall justeras inom åtta dagar efter sista sammanträdets avslutande.

4 mom. Till envar skattskyldig som taxeras till konjunkturskatt, skall vederbörande

protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då protokollet

justerats, i rekommenderat brev översända utdrag ur konjunkturskattelängden

samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige

angår.

17 §.

Riksskattenämnden må efter framställning från landskamrerare, taxeringsintendent,

prövningsnämnd eller när anledning eljest anses föreligga

avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till konjunkturskatt. Riksskattenämnden

skall därjämte

dels avgiva förklaring, varom förmäles i 5 § 2 mom.

och dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Maj :t avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

18 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration

skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande ordförande och ledamöter i prövningsnämnd

gälla om ordförande och ledamöter i riksskattenämnden. Rörande

förbud för person, som sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration

eller annan uppgift enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa

dess innehåll skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

konjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration, vid

vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt

taxeringsförordningen.

19 §.

För taxering till konjunkturskatt må granskning av skattskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten utföras

av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning. 4

20 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till konjunkturskatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den

skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj :t eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt för inkomst

under jämförelseåret, att taxeringen till konjunkturskatt bör bestämmas

till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd

ändring i taxeringen till konjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden

eller, därest denna taxering i annan ordning är föremål för prövning

i högre instans, hos denna instans för att prövas i sammanhang med

målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 13 § 5 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens

ingivande och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

21 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas

i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

för år 1952 ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad

ändring i taxeringen till konjunkturskatt, dock att, därest beslut

om höjning av taxering till statlig inkomstskatt eller påföring av sådan

taxering meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad

höjning eller påföring av taxering till konjunkturskatt skall handläggas

av prövningsnämnd. Beslut rörande fråga som nyss sagts skall av

prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter det kammarrättens utslag

angående taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft eller Kungl.

Maj:ts utslag angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i

fråga om taxering till konjunkturskatt i fall som nu avses, skola bestämmelserna

i 15 § äga motsvarande tillämpning under iakttagande att förslaget

så snart ske kan bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande.

Vad sålunda stadgats angående prövningsnämnds handläggning av fråga

rörande taxering till konjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall

där kammarrätten eller Kungl. Maj :t tidigare meddelat beslut angående

samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomstskatt i förekommande fall foga utdrag av

konjunkturskattelängden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Eftertaxering.

22 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för

inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru

uPPgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till konjunkturskatt eller att

han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till konjunkturskatt

att utgå med det^belopp, som genom berörda förfarande undandragits

staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen om

statlig inkomstskatt är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till konjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av prövningsnämnden

med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser,

därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i konjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

Särskilda bestämmelser.

23 §.

Har skattskyldig genom att han omlagt räkenskapsåret icke åsatts taxering

till statlig inkomstskatt år 1952, skall han taxeras till konjunkturskatt år

1953, även om allmän taxering till konjunkturskatt då ej äger rum. Därvid

skall vad i denna förordning sägs angående beskattningsåret äga tillämpning

beträffande det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd

verkställes i första instans år 1953.

Har skattskyldig, vilken på grund av anmälan som i 13 § 1 mom. sista

stycket sägs icke taxerats till konjunkturskatt för år 1952, avslutat det räkenskapsår,

för vilket taxering till statlig inkomstskatt i första instans verkställes

år 1953, å sådan tid att beskattningsåret kommer att omfatta kortare

tid än tolv månader, skall den skattskyldige taxeras år 1953 för inkomstökning

varom i 1 § första stycket förmäles.

Stadgandena i 12—21 §§ skola äga motsvarande tillämpning beträffande

taxering till konjunkturskatt, som äger rum år 1953.

Straffbestämmelse.

24 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid avgivande av uppgift som i 13 § 3 mom. sägs lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

25 §.

Av taxeringen till konjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Tillämpningsföreskrifter m. m.

26 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning samt föi

uppbörd av konjunkturskatt erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 3 §.

Rätt till beräkning av jämförelseinkomst på annat sätt än enligt huvudregeln

må för de fall då omräknad nettointäkt utvisar överskott medgivas

endast då det är uppenbart att omräknad nettointäkt icke under något av de

två år, som kunna ifrågakomma som jämförelseår, är representativ för rörelsen,

t. ex. därför att skattskyldig vid en senare tidpunkt övertagit annat företags

rörelse eller väsentlig del därav. En annan anledning att beräkna jämförelseinkomsten

annorledes än enligt huvudregeln kan vara, att en skattskyldigs

rörelse under de beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, varit av onormalt liten

omfattning på grund av importrestriktioner eller liknande statliga regleringar.

Däremot bör den omständigheten att utvidgning skett annorledes

än genom övertagande av annan rörelse icke föranleda avvikelse från huvudregeln.

I den mån hänsyn därtill skall tagas — utöver vad som sker

genom den kompensation för normal utveckling o. d., som gives vid beräkning

av jämförelseinkomsten — sker detta vid fastställande av taxerad

merinkomst.

Vid taxering till statlig inkomstskatt kan inträffa att skattskyldig ett år

skall taxeras för två beskattningsår. Vid tillämpning av denna förordning

skall emellertid i dylikt fall taxering ske som om de båda beskattningsåren

utgjort allenast ett beskattningsår.

till 4 §.

1. 12 mom. givna föreskrifter avse bestämmande av omräknad nettoin
täkt

för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.

Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch

utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv

skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.

Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets

utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall

tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets

ingång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn

skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Lagret vid beskattningsårets utgång må dock upptagas till återanskaffningspriserna

vid denna tidpunkt, om det totala värdet av lagret uppskattat

efter dessa priser är lägre än om uppskattning skett efter de priser, som

gällt vid beskattningsårets ingång.

Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,

därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget

kapital.

För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett

värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på

samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhåller sig till normalt

utförsäljningspris för kuranta varor.

2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola

bestämmelserna i 4 § 2 och 3 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.

Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen

under annat beskattningsår än något av dem, som gått till ända närmast

före den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, bör förstnämnda beskattningsår

anses som om det vore jämförelseår.

Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke

sägs, skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

i stället för bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) och e) gälla följande.

Såsom tillkommande poster skola upptagas

avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

därest den skattskyldige åtnjuter rätt till fri avskrivning å dylika

tillgångar, i den mån avskrivningen avsevärt överstiger vad som kan antagas

motsvara normal förslitning under beskattningsåret; samt

utbetalningar, som omförinälas i 4 § 2 mom. e), endast i den mån utbetalningarna

uppenbarligen överstiga vad som kan anses utgöra skälig ersättning

för utfört arbete.

till 5 §.

Omfatta jämförelseår och beskattningsår icke samma antal månader,

skall jämförelseinkomsten proportionellt ökas eller minskas med hänsyn

härtill.

till 6 §.

Grunder till ledning för skattskyldigs utredning om prisstegring utöver

omkostnadsökning fastställas av riksskattenämnden.

Då fråga är om uttag av skogsprodukter till egen rörelse, skall alltid saluvärdet

av dessa produkter läggas till grund för beräkning av skattepliktig

inkomstökning av skogsbruk, således även i det fall skattskyldig företer utredning

om prisstegring utöver omkostnadsökning.

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna

av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.

För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet

såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och

jordbruk, så att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk

enligt 21 § c) kommunalskattelagen med avdrag för^därpå belöpande omkostnader,

medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda

paragraf till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag

för därpå belöpande omkostnader. Avdrag enligt 22 § 1 mom. andra

och tredje styckena kommunalskattelagen må ej upptagas som omkostnad

för skogsbruket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

15

2) Förslag

till

förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning

av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt förordningen

den 26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall skola — oavsett vad i 2 § 1 mom. första stycket

nämnda förordning stadgas — såvitt angår den skattskyldige på grund

av taxering år 1952 eller 1953 påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel

avse det belopp, varmed nämnda skatter sammanlagt överstiga 80 procent

av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag för allmänna skatter

jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid taxeringen medgivits,

men minskad i förekommande fall med den skattskyldige för samma år påförd

konjunkturskatt, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt

icke må överstiga den statliga inkomstskatten.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 504 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 79»;

b) de likalydande motionerna 1:381 av herr Ivar Nilzon och 11:505 av

herr Johansson i Mysinge, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 79 måtte besluta att värdet av skogsprodukter,

som för eget behov uttagits av delägare i för gemensamt behov avsatta

s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter

måtte undantagas från taxeringen till konjunkturskatt»;

c) de likalydande motionerna I: 383 av herr Ohlon in. fl. och II: 508 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t hemställt i propositionen

nr 79 måtte besluta

1) att konjunkturskatt skall uttagas å konjunkturvinster av i motionerna

angivet slag, som uppkommit under 1952 eller närmast motsvarande räkenskapsår,

2) att de i propositionen föreslagna bestämmelserna angående beräkning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

av dold reserv kompletteras med bestämmelse att skattskyldig skall äga

rätt att, om han så önskar, bestämma anskaffningsvärdet för lager vid inoch

utgången av jämförelseåret enligt de faktiska anskaffningskostnaderna

och vid in- och utgången av beskattningsåret antingen enligt anskaffningspriserna

för det ingående lagret eller enligt anskaffningspriserna vid beskattningsårets

utgång,

3) att med hänsyn till att skatten bör gälla 1952 i stället för 1951 den

omräknade nettointäkten skall förhöjas med 30 procent — i stället för 25

procent -—- för penningvärdets försämring och med 20 procent — i stället

för 15 procent — för normal utveckling o. dyl. i rörelsen,

4) att avsättningen till pensionsstiftelse under beskattningsåret utöver

150 procent av avsättningen under jämförelseåret må ske intill vad som

erfordras för att stiftelsens förmögenhet skall nå det belopp, vartill förmögenheten

må beräknas enligt förordningen om investeringsskatt,

5) att beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas

40 procent av under 1952 mottagen köpeskilling för skog, som avyttras genom

upplåtelse av avverkningsrätt, 20 procent av köpeskillingen för avyttrade

skogsprodukter och 20 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som

under beskattningsåret uttagits för förädling i egen rörelse i de fall där avtal

träffats under tiden 1 juli 1951—31 december 1951, samt med hälften

av de nämnda procentsatserna i fråga om avtal, som träffats under tiden

1 januari 1951—30 juni 1951 samt att beträffande procentsatserna för under

1952 mottagen köpeskilling för samma år träffade avslut i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla att Ivungl. Maj :t, när prisläget under året kan överblickas,

måtte inkomma med förslag härom,

B. att vederbörande utskott måtte vidtaga erforderliga ändringar i författningstexten.

Vidare har i motionerna yrkats, att därest riksdagen mot motionärernas

önskan skulle besluta att konjunkturvinstbeskattningen skall drabba 1951

års inkomster av rörelse och skogsbruk, de i motionerna föreslagna ändringarna

beträffande konjunkturskattens utformning i tillämpliga delar

måtte beaktas;

d) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och II: 509 av fru

Sandström, vari hemställts, »att skogsallmänningar av den struktur som utmärker

allmänningarna i de båda nordligaste länen helt undantas från konjunkturvinstbeskattning»;
e)

motionen 1:382 av herr Magnusson, vari hemställts, »att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 79

eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas, att riksdagen vid behandling

av nämnda proposition för sin del måtte besluta, att 4 § 2 mom., 5 §

1 mom. och 8 § förordningen om konjunkturskatt för år 1952 samt punkt 1

av anvisningarna till 4 § ävensom anvisningarna till 5 § samma förordning

skola erhålla nedan angivna lydelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

4 §.

2 mom. Vid bestämmande---jämförelseårets utgång.

c) Har avdrag---tillkommande post.

Vad nu sagts---gjorda avsättningen överstiger det belopp, vartill

stiftelsens förmögenhet beräknats---bestämmelserna.

I fråga om---stycket sägs.

d) Har vid---avgående post.

5 §.

1 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret

överstiger summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital

i rörelsen, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

Det belopp, varmed omräknald nettointäkt för beskattningsåret understiger

summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital

i rörelsen, utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.

Vad ovan stadgats om ränta å ökning av eget kapital i rörelsen äger dock

tillämpning allenast om kapitalökningen överstiger 50 000 kronor. Ränta

beräknas efter sex procent.

Uppskattad merinkomst —--i femte stycket här nedan.

Har rörelse avsevärt rationaliserats eller utvidgats genom-----ut
göra

inkomstökning genom rationaliseringen eller utvidgningen, i den mån

—--av jämförelseinkomsten.

8 §.

För konjunkturskatten — — — beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall — — — taxerad inkomst. Det belopp, varmed

grundbeloppet sålunda skall minskas, må icke understiga den statliga inkomstskatt,

som skulle ha beräknats för den skattskyldige, därest det till

dylik skatt beskattningsbara beloppet motsvarat grundbeloppet.

För skattskyldig---nyssnämnda avdrag.

Anvisningar

till 4 §.

1. 12 mom.---bokfört värde.

Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna upptagas till faktisk anskaffningskostnad

med hänsyn tagen till inträffad värdenedgång på grund

av inkurans. Därest skattskyldig företer utredning om att prisfall under

året genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, må dock anskaffningsvärdet

vid båda tidpunkterna beräknas enligt de vid jämförelseårets utgång

gällande återanskaffningspriserna för lagret.

Vid beräkning--— kuranta varor.

2 llihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 22.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

till 5 §.

ökningen av eget kapital i rörelsen utgör skillnaden mellan bolagets behållna

förmögenhet enligt utgående balansräkning för beskattningsåret och

för jämförelseåret. Med bolagets behållna förmögenhet avses därvid bolagets

tillgångar efter avdrag för skulder och värdeminskningsposter enligt

den värdesättning som skett i balansräkningen. I den behållna förmögenheten

skall dock inräknas allenast halva årsvinsten enligt balansräkning.

Omfatta jämförelseår —--hänsyn härtill»;

f) motionen 11:501 av herr Fagerholm, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition nr 79, att i anvisningen

till 4 § i författningstexten intages en tilläggsbestämmelse, enligt

vilken vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

de faktiska anskaffningsvärdena skola tillämpas, såvitt den skattskyldige

så påfordrar, samt att de i 13 § första momentet tredje stycket angivna beloppen

10 000 och 300 000 höjas till 25 000 resp. 500 000»;

g) motionen II: 502 av herr Edström, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå proposition nr 79 med förslag till förordning om konjunkturskatt för

år 1952 m. m., eller, om detta yrkande ej bifalles, att riksdagen måtte dels

besluta sådan ändring i 5 § 1 mom. förordningen om konjunkturskatt för

år 1952, att motbevisning får äga rum även i sådana fall som i motionen

berörts, dels ock besluta att, därest skattskyldig vid 1952 års taxering till

statlig inkomstskatt icke kunnat helt eller delvis utnyttja avdraget för konjunkturskattens

grundbelopp, rätt till sådant avdrag skall få tillgodonjutas

vid 1953 års inkomsttaxering eller därefter;

h) motionen II: 503 av herr Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 79 med förslag till förordning om konjunkturvinstskatt

för år 1952, samt att, därest förslag om en motsvarande

skatteform för ett följande år skulle godkännas, i densamma måtte införas

de modifikationer som i motionen angivits beträffande ökat utrymme för

penningvärdeförsämring, naturlig utveckling och avsättning till pensionsfonder

samt stadgande, att i skattelagstiftningens mening fysiska personer

undantagas från beskattningens tillämpningsområde;

i) motionen II: 506 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen för sin del beslutar att i proposition nr 79 framlagt förslag till

förordning om konjunkturskatt för år 1952 antages med följande ändringar

av § 3, § 4 mom. 2, § 6, § 8 och § 13 mom. 1.

§ 3.

Fråga huruvida--- 1949 (jämförelseåret).

För verkställande —--omräknad nettointäkt.

För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på

grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att

jämförelseinkomsten utgör 100 procent av den omräknade nettointäkten.

Har verksamhet---anses normalt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

19

§ 4 mom. 2.

2 mom. Vid bestämmande —--följande fall.

a) Nybildning av---— avgående post.

b) Vid taxering--— tillkommande post.

Vid beräkning--- — avgående post.

Kan skattskyldig —---- jämförelseårets utgång.

c) har avdrag —---tillkommande post.

Vad nu sagts skall dock, så vitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 100 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger

80 procent av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning

av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka

vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt)

angivna bestämmelserna.

I fråga —--stycket sägs.

d) Har vid---tillkommande post.

Har avsättning--- — jämte ränta.

e) Har hos---nu sagts.

f) I nettointäkten — ■—- — avgående post.

g) Har skattskyldig---tillkommande post.

Hava skogsprodukter —--- avgående post.

§ 6.

Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 50 procent

av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

25 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och

25 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits

för förädling i egen rörelse; dock att i fråga om köpeskilling, varom

avtal träffats före den 1 juli 1951, eller uttag, som skett före denna tidpunkt,

procentsatserna skola utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Kan

skattskyldig visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats

före den 1 september 1950, skall sådan köpeskilling, under förutsättning

att jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag,

icke medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst.

Visar skattskyldig---- jämförelse sker.

Kan den -— --nettointäkten uppgått.

§ 8.

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 50

procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för

gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och

andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av

den beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall---taxerad inkomst.

(Sista stycket utgår.)

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

§ 13 mom. 1.

7 inom. Skattskyldig, som---till konjunkturskatt.

Undantagen från--— icke föreligger.

Skattskyldig, för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts

en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst understigande 10 000

kronor, är icke skyldig att utan anmaning avlämna deklaration.

Har riksskattenämnden---efter anmaning.

Deklarationen skall ---ägt rum.

Önskar skattskyldig — --augusti 1952.»

samt »att riksdagen, under framhållande av att de genom konjunkturskatten

inflytande medlen bör användas för att sänka priserna på såväl

importerade som inom landet producerade förnödenheter, i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer om förslag till subventionering av för livsuppehället

nödvändiga varor»; ävensom

j) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts, »att riksdagen

vid behandlingen av proposition nr 79 till årets riksdag måtte, därest

nämnda proposition icke avslås, för sin del

1) besluta att tredje stycket av 6 § förordningen om konjunkturskatt för

år 1952 skall erhålla följande lydelse:

Därest den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastighet, varom här

är fråga, varit mindre än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna

i första eller andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten

icke bestämmas till högre belopp än det, vartill nettointäkten

uppgått.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer.

Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt enligt förordningen

den 26 juli 1947 (nr 584) med provisoriska bestämmelser om begränsning

av skatt i vissa fall skola — oavsett vad i 2 § 1 mom. första stycket

nämnda förordning stadgas — såvitt angår den skattskyldige på grund

av taxering år 1952 eller 1953 påförd statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt

samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel ävensom

konjunkturskatt avse det belopp, varmed nämnda skatter sammanlagt

överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om

statlig inkomstskatt taxerade inkomsten ökad med det belopp, varmed avdrag

för allmänna skatter jämlikt 4 § sistnämnda förordning må hava vid

taxeringen medgivits, dock att avkortningen och restitutionen sammanlagt

icke må överstiga det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt och

kon j unkturskatt.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

21

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

*

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna I: 382 samt II: 501—509.

Till utskottet ha vidare i anledning av propositionen inkommit skrifter

från bankdirektören Erland Geijer och Aktiebolaget Defibrator. Av innehållet

i skrifterna må här återgivas följande.

Bankdirektören Geijer har anfört, att enligt propositionsförslaget om

konjunkturskatt föreskreves i 4 §, att medgivna avdrag för avsättning till

pensionsstiftelse skulle upptagas såsom tillkommande post vid omräkning

av nettointäkter för jämförelseåret och beskattningsåret. Härvid vore att

märka, att företagen under 1948 och 1949 regelmässigt hade utbetalat förekommande

pensioner och pensionsavgifter direkt från företaget, varigenom

årets vinst minskats. Under år 1951 däremot torde — på grund av 1950

års omläggning av försäkringsbeskattningen m. m. — utgående pensioner

och pensionsavgifter i stor utsträckning ha debiterats pensionsstiftelsen,

som därefter av företaget gottgjorts för denna utgift. Vid konjunkturskattetaxeringen

finge denna olikhet till företagets nackdel den effekten att jämförelseårets

inkomst komme att uppjusteras med för ringa belopp. Detta

torde kunna rättas till genom en föreskrift om att jämförelseårets inkomst i

förekommande fall skulle uppjusteras jämväl med från företaget direktbetalda

pensioner och pensionsavgifter.

I den av Aktiebolaget Defibrator ingivna skriften har anförts, att den i

förslaget till konjunkturskatt använda formuleringen i 5 § 1 mom. fjärde

stycket »Har rörelse utvidgats genom utbyggnad av produktionsapparaten

eller utökning av antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder» enligt

bolagets uppfattning möjligen kunde bli föremål för viss tvekan. Bolaget arbetade

som konsulterande firma inom framför allt träfiberplattindustrien.

Bolaget hade inga egna verkstäder utan arbetade med konstruktionsarbeten

för dylika fabriker, samt stode som leverantör av maskiner, som bolaget

inköpte hos olika svenska verkstäder. Det sista krigsåret, 1945, med verkstadsstrejken

hade ordertillgången utgjort endast ca 3 miljoner. Därefter

hade en avsevärd höjning skett under 1946—1947. Större delen av dessa

beställningar hade kommit som resultat av de kreditavtal som svenska staten

ingått med Polen och Sovjetunionen. Sålunda inginge i 1947 års siffra

36 miljoner kronor i enbart sådana beställningar. Belastningen å de svenska

verkstäderna hade vid denna tid varit mycket stor och därför hade beställningarna

icke kunnat effektueras förrän betydligt senare än under det år

respektive order ingått. Sålunda hade leverans för ryssavtalet skett huvudsakligen

under åren 1950, 1951 och 1952. Detta avspeglade sig även i

verkställda faktureringar och givetvis i vinstresultaten. IJndcr år 1951 hade

kurvan för ingångna order en viss böjning uppåt, vilket emellertid dels vore

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

att hänföra till att en ny produkt upptagits på försäljningsprograinmet, och

dels till avsevärda höjningar i tillverkningskostnaderna. De verkliga prisstegringarna

överfördes till respektive beställare med tillhjälp av en glidande

prisskala, baserad på den statliga statistiken för arbetslöner och material.

Dessa pristillägg medförde icke någon vinst utan denna vore redan

fixerad vid den ursprungliga beställningen.

Antalet anställda hade ökat under åren 1945—1951 från 26 till 75, men

den väsentliga ökningen hade skett fram till 1948. Här uppstode alltså ytterligare

den frågan, om taxeringsmyndigheterna vore benägna att taga hänsyn

till den utveckling som skett före 1948, och vilket givetvis varit en

följd av den toppbelastning, som skett för de nya stora beställningarna.

Avsikten med bolagets skrivelse vore icke att söka få något uttalande i

bolagets enskilda fall utan enbart att visa ett exempel som med den motivering,

som lämnats för konjunkturskatten, icke rimligen borde komma i fråga

då det gällde sådan skatt, men där man likväl kunde befara att taxeringsmyndigheterna

i avsaknad av klara direktiv kunde vara benägna att åsätta

sådan skatt.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följ ande.

Vid anmälan i statsrådet den 19 oktober 1951 av proposition nr 220/1951

med förslag om uttagande av en särskild investeringsavgift lämnades en

redogörelse för det ekonomiska läget och för regeringens ekonomiska politik.

Därvid framhölls bland annat, att läget inom den samhällssektor, som

företagarsidan utgjorde, karakteriserades, trots vissa ojämnheter, på det

hela taget av en högt uppdriven vinstkonjunktur, som särskilt berörde exportindustrierna

och i första hand skogsindustrien, och att den utpräglade

högkonjunkturen inom företagarsfären utgjorde det allvarligaste hotet mot

strävandena för ekonomisk balans i rådande läge. Det stode klart att läget

mot bakgrunden av de expansionssträvanden som framkallades av vinstkonjunkturen

rymde avsevärda risker för en inflationistisk utveckling.

Tyngdpunkten i den ekonomiska politiken måste därför förläggas till strävandena

att begränsa de inf lati onistiska verkningarna av vinstkonjunkturen

inom företagssektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna

i fråga om investeringsverksamheten. Av de led som ingingo i det

i propositionen framlagda programmet ville departementschefen erinra om

investeringsavgiften, de skärpta bestämmelserna om varulagervärdering vid

1953 och 1954 års taxeringar, insättning på spärrkonto av skogsägarvinsterna

samt ökade prisutjämningsavgifter vid export av skogsindustriprodukter.

Samtliga de här angivna åtgärderna med undantag av frågan om prisutjämningsavgifterna

för 1952 ha numera vunnit riksdagens godkännande. Den

sistnämnda frågan, som förelagts riksdagen i propositionerna nr 67 och 78,

är f. n. under riksdagens prövning.

Vid den tidpunkt då dessa riktlinjer för den ekonomiska politiken uppdrogos

samt förslagen till bl. a. investeringsavgift och insättning på spärrkonto

av viss del av skogsägarvinsterna slutligt avfattades, fanns anledning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

23

räkna med att eD på antytt sätt utformad ekonomisk politik skulle innebära

tillräcklig garanti för en stabilisering av penningvärdet och för samhällsekonomisk

balans. Händelseutvecklingen gav emellertid anledning till

en viss omprövning av denna fråga. Därtill bidrog främst den oväntat kraftiga

stegringen av virkespriserna, som kunde konstateras vid skogsauktionerna

i slutet av oktober 1951 och därefter. Innebörden härav måste antagas

vara, att skogsindustrierna — av vinstmedel som återstode efter erläggande

av prisutjämningsavgifter vid export — vore beredda att i inbördes

stark konkurrens och i tävlan med andra virkesuppköpare betala priser

av en storleksordning, som icke förutsetts. De belopp, som härigenom

tillfördes skogsägarna, utgjorde ett nytillkommet hot mot en stabil utveckling.

Det inträffade gav därjämte ett mycket kraftfullt uttryck för den på

vissa områden rådande och under senare delen av år 1951 alltmer accentuerade

vinstkonjunkturen. Tillspetsningen av överkonjunkturen inom vissa

områden av näringslivet tillförde de berörda företagarna inkomster av

en högst betydande storleksordning. Med fog torde kunna göras gällande

att en viss del av dessa inkomster borde — genom att indragas till staten —

komma samhället i dess helhet till godo. Genom en sådan anordning skulle

jämväl skapas bättre betingelser för en lugn gestaltning av löneutvecklingen.

I det uppkomna läget ansåg departementschefen, att en prövning borde

ske av frågan, huruvida icke till de tidigare beslutade eller föreslagna åtgärderna

borde fogas beskattningsbestämmelser, som direkt riktade sig mot

av vinstkonjunkturen föranledda inkomster och som innebure att viss del

av dessa inkomster indroges till staten. Visserligen torde kunna sägas att den

rådande överkonjunkturen kunde, åtminstone temporärt, dämpas och att

därför vissa skäl talade för att icke omedelbart vidtaga lagstiftningsåtgärder

utan i stället ännu någon tid avvakta utvecklingen. Då det emellertid kunde

bliva nödvändigt att låta de ifrågasatta bestämmelserna avse inkomster även

under år 1951 uppdrog departementschefen åt kammarrättsrådet N. G. Lindquist

och taxeringsrevisorn S. G. Crabo att inom finansdepartementet fullfölja

vissa av departementets rättsavdelning gjorda förberedande utredningar

angående dessa frågor.

Till fullföljande av uppdraget ha utredningsmännen överlämnat en den

15 december 1951 dagtecknad promemoria med förslag till förordning om

konjunkturskatt för år 1952 med därvid fogat författningsförslag; författningsförslaget

har såsom bihang 1 fogats vid statsrådsprotokollet i detta

ärende. Vid promemorian voro fogade dels av nationalbudgetdelegationen i

finansdepartementet gjorda beräkningar angående skogsinkomsternas utveckling

under avverkningsåren 1947/48—1951/52, och dels en promemoria

med beräkningar för eventuell konjunkturskatt, vilka ha såsom bihang

(2 respektive 3) fogats vid statsrådsprotokollet i ärendet.

Över den inom finansdepartementet utarbetade promemorian ha, efter

remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, domänstyrelsen, riksräkenskapsverket,

riksskattenämnden, kommerskollegium (med överlämnande av

yttranden från handelskammaren i Stockholm, Skånes handelskammare,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

handelskammaren i Gävle samt Västernorrlands och Jämtlands handelskammare),

skogsstyrelsen (med överlämnande av yttranden från skogsvårdsstyrelserna

i Jönköpings och Kronobergs län, i Norra Kalmar län samt

i Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens län),

riksbanksfullmäktige, fullmäktige i riksgäldskontoret, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges redareförening, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägareförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet

Landsbygdens folk och Föreningen Sveriges kronokamrerare.

Industriförbundets, bankföreningens och Stockholms handelskammares

yttrande innefattas i en promemoria avgiven av delegerade, utsedda av

nämnda organisationer samt Svenska försäkringsbolags riksförbund för

behandling av frågor rörande skattelagstiftning.

Därjämte ha skrivelser i anledning av promemorian inkommit från Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Svenska vattenkraftföreningen, Svenska

handelsagenters förening och Sveriges automobilhandlareförbund samt vidare

från ett antal enskilda personer och bolag.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelse härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Frågan om införande av särskild skatt å konjunkturvinster, s. 18—39.

Allmän motivering, s. 39—111.

Utskottets yttrande.

I förevarande proposition nr 79 har framlagts förslag till förordning angående

konjunkturskatt för år 1952. Konjunkturskatten har — såsom ett

led i åtgärderna för bekämpande av en inflationistisk utveckling i vårt land

—- till syfte att till samhället indraga viss del av de mervinster, som under

kalenderåret 1951 eller däremot svarande räkenskapsår framkommit såsom

en följd av den exceptionella internationella konjunkturen. I propositionen

redovisas de skäl, vilka föranlett Kungl. Maj :t att föreslå införande av en

konjunkturskatt som ett komplement till tidigare vidtagna eller föreslagna

åtgärder i inflationsbekämpande syfte. Utskottet får härutinnan i första

hand hänvisa till vad i propositionen anförts. Här torde allenast få erinras

om följande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 25

Departementschefen har framhållit att, såsom han närmare utvecklat i

den vid 1952 års statsverksproposition fogade finansplanen, utvecklingen

på vissa håll inom företagarsektorn under år 1951 kännetecknats av en stark

ansvällning av vinsterna, vilket sammanhängde med den extremt uppdrivna

exportkonjunkturen. Tillspetsningen av vinstkonjunkturen, som hade

framträtt med särskild styrka mot slutet av år 1951, hade framkallats genom

en exceptionell internationell konjunktur av klart inflationistisk karaktär.

Vinstutvecklingen kunde icke i någon nämnvärd grad sägas utgöra

resultatet av en medveten strävan från företagens sida utan måste väsentligen

karakteriseras såsom uppkommen oberoende av företagens åtgärder.

Dessa vinster hade därför uppenbarligen karaktären av tillfälliga kapitalvinster.

Utvecklingen hade varit ojämn beträffande såväl företagarvinsterna

som löneinkomsterna, och den omfördelning av produktionsresultat och

inkomster, som blivit en följd härav, hade framkallat spänningar inom

samhällsekonomien, som ställt statsmakternas ekonomiska politik inför

problem av utomordentlig betydelse och räckvidd.

Departementschefen har vidare uttalat, att även om den allmänna karaktären

och omfattningen av vinstkonjunkturen i sina huvuddrag kunde

bestämmas, det dock ännu ej vore möjligt att mera i detalj precisera dess

styrka och utbredning. Först sedan 1952 års taxering slutförts kunde en

mera definitiv uppskattning av vinstutvecklingen inom företagarskiktet äga

rum. Departementschefen hänvisade emellertid till att konjunkturinstitutet

i sin höstrapport 1951 såsom ett mått på konjunkturvinsterna år 1951

uppskattningsvis angivit dessa till 2—21/2 miljarder kronor i vad rörde

exportföretagen. Enligt särskilda beräkningar inom nationalbudgetdelegationen

skulle vidare inkomsterna för andra enskilda skogsägare än bolag

ha ökat med i runt tal 500 miljoner kronor under 1951 i förhållande till

1950. Även om en mera differentierad analys av läget måste anstå i avvaktan

på närmare undersökningar kunde dock redan nu konstateras att de

områden inom näringslivet dit vinstanhopningen särskilt koncentrerats

vore varv, mekaniska verkstäder, järn- och metallindustrien, rederier samt

i synnerhet skogsindustrierna, särskilt massaindustrien, och skogsbruket.

Departementschefen har därefter uttalat, att den vinstkonjunktur, som

förelegat under år 1951, inneburit avsevärda risker för balansrubbningar i

samhällsekonomien, och det hade därför varit en primär uppgift för den

ekonomiska stabiliseringspolitiken att vidtaga åtgärder för att hindra att

vinstansvällningen ledde till ett ökat inflationistiskt tryck, och särskilda

vinststeriliseringsåtgärder hade genomförts i detta syfte. Med hänsyn till

den speciella karaktär som utmärkte den rådande vinstkonjunkturen, där

mervinster uppkommit på vissa punkter inom företagarsektorn under inflytande

av en exceptionell internationell konjunktur, hade det emellertid

ur synpunkten av hela samhällets intresse synts rimligt att åtgärder vidloges

för att till samhället överföra viss del av dessa vinster och på så sätt

låta dem komma folkhushållets gemensamma behov till godo. Även mot

bakgrunden av den under år 1951 inträffade förskjutningen av inkomst
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

fördelningen i samhället syntes en överföring till samhället av dylika konjunkturvinster

ur rättvisesynpunkt motiverad. Tack vare ökad produktion

och förbättrade bytesförhållanden gentemot utlandet hade de reala

resurserna i samhället ökat avsevärt under år 1951, men vinstkonjunkturen

hade inneburit att hela denna ökning tillfallit vissa områden inom

företagarsektorn. Den form som enligt departementschefens mening lämpligen

borde väljas för att till samhället indraga viss del av dessa inkomster

vore en allmän konjunkturvinstbeskattning. Uttagandet av en dylik vinstkonjunkturskatt

måste även ses mot bakgrunden av löneinkomstutvecklingen

och läget på arbetsmarknaden. Såsom redan framhållits i finansplanen

måste förutsättningarna för att man skulle kunna räkna med en

återhållsamhet i inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida — och

förhandlingarna om kollektivavtal beträffande lönerna för 1952 hade synts

giva anledning till förhoppning om en någorlunda lugn utveckling under

det framförliggande året — naturligen vara att de åtgärder, som vidtoges

för att begränsa vinstkonjunkturen och låta en del av de därigenom skapade

inkomsterna komma hela samhället till godo, få en tillfredsställande

effekt.

Beträffande frågan om den föreslagna konjunkturskattens retroaktiva

karaktär har departementschefen först redogjort för vissa synpunkter av

principiell karaktär och därvid framhållit, att svensk grundlag icke innehölle

förbud mot att lag gåves tillbakaverkande kraft och att lagstiftning

med retroaktiv verkan icke vore någon nyhet för svensk lagstiftning vare

sig det gällde skattelag eller civillag. Sedan departementschefen redogjort

för vissa utredningar, i vilka dessa spörsmål belysts, samt lämnat ett antal

exempel på hur tidigare svensk skattelagstiftning förhållit sig till retroaktiviteten,

har departementschefen framhållit, att det anförda visade, att

retroaktivitet ingalunda vore någon nyhet för svensk skattelagstiftning.

Slutsatsen vore enligt departementschefens mening att man i varje situation

finge ställa emot varandra å ena sidan de syften, som man avsåge att

nå med en tilltänkt retroaktiv lagstiftning, och de fördelar ett fullföljande

av dessa syften kunde förväntas medföra samt å andra sidan de olägenheter

i skilda avseenden, vilka onekligen i många fall kunde följa med en

ny skattelag som träffade redan intjänade inkomster. Problemet bleve med

andra ord en avvägningsfråga.

Beträffande den föreslagna konjunkturskatten har departementschefen

framhållit, att skatten aktualiserades offentligt först i början eller mitten

av november 1951. Detta skedde bl. a. under intryck av de under hösten

starkt stegrade skogspriserna. Om man principiellt erkände det berättigade

i att i vissa exceptionella lägen särbeskatta konjunkturvinster — något som

tidigare skett inom såväl svensk som utländsk lagstiftning —- borde enligt

departementschefens mening därav följa att man också stundom måste

acceptera en retroaktiv tillämpning av en sådan beskattning. Att på ett tillräckligt

tidigt stadium förutse en högkonjunktur av sådan styrka och omfattning,

att den i och för sig motiverade en särskild konjunkturbeskatt
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

27

ning, läte sig oftast svårligen göra, om man bortsåge från sådana fall som

exempelvis då man vid utbrottet av det senaste världskriget med tämligen

stor sannolikhet kunde bedöma att detta skulle utgöra upptakten till en

utpräglad högkonjunktur. Om konjunkturbeskattningen skulle få avsedd

effekt ur ekonomiska och psykologiska synpunkter, kunde det därför bli

erforderligt att tillgripa en lagstiftning, som verkade bakåt i tiden. Syftet

med en tillfällig konjunkturbeskattning — nämligen att till samhället indraga

viss del av de mervinster, som framkommit som en följd av en exceptionell

internationell konjunktur — skulle förfelas om beskattningen

icke träffade 1951 års inkomster. Det vore därför enligt departementschefens

mening nödvändigt att den föreslagna skatten gjordes retroaktiv.

Självfallet följde härmed åtskilliga olägenheter. Detta medförde å sin sida

att den föreslagna konjunkturvinstbeskattningen borde gestaltas så att dess

verkningar bleve lindrigare än vad som skulle ha blivit fallet, därest den icke

varit retroaktiv.

I de likalydande motionerna I: 383 och II: 508 har bl. a. framhållits att

tanken, att stora av krig och rustningar framkallade konjunkturvinster

kunde bära en något större skattebörda än vanliga inkomster, sedan länge

varit erkänd. Sådana vinster vore i mindre grad än andra inkomster ett

resultat av arbete, sparsamhet och initiativ. En konjunkturbeskattning innebure

icke någon orättvis särbelastning för de exportbetonade näringsgrenarna,

eftersom den framstode som en avgjort mindre belastning än

den uppoffring, som den på hemmamarknaden arbetande industrien finge

vidkännas på grund av konjunkturläget.

Motionärerna ha tillika framhållit den gynnsamma psykologiska effekt

en konjunkturskatt hade å löntagarna och att den dämpat kraven på mycket

stora lönehöjningar i de av konjunkturen gynnade näringsgrenarna.

Motionärerna ha däremot tagit avstånd från förslaget i vad det innebär

en beskattning av 1951 års konjunkturvinster och ha i stället förordat uttagande

av en konjunkturskatt å sådana mervinster under år 1952.

Motionärerna ha mot förslaget till en retroaktiv beskattning anfört principiella

skäl. Motionärerna ha vad speciellt angår skogsindustrien som sin

uppfattning angivit, att denna industri efter överenskommelserna om konjunkturutjämningsavgifter

för fjärde kvartalet 1951, utgått från att några

ytterligare konjunkturåtgärder under år 1951 icke skulle vidtagas beträffande

skogsindustrien. De ha vidare icke ansett sig kunna acceptera de

motiv, som i propositionen anförts för en beskattning av 1951 års konjunklurvinster.

Motionärerna ha framhållit, att en konjunkturskatt å 1952 års mervinster

vore att föredraga framför såväl bibehållande av konjunkturutjämningsavgifter

på skogsprodukter som införande av en begränsning av den fria

avskrivningsrätten å maskiner och inventarier, vilket föreslagits i en inom

finansdepartementet utarbetad promemoria.

1 anslutning till det återgivna ha motionärerna yrkat, såvitt nu vore i

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

fråga, att riksdagen måtte besluta, att konjunkturskatt skulle uttagas å

konjunkturvinster av rörelse och skogsbruk, som uppkommit under kalenderåret

1952 eller däremot svarande räkenskapsår, i stället för som i

propositionen föreslagits å mervinster uppkomna under kalenderåret 1951

eller däremot svarande räkenskapsår.

I de likalydande motionerna I: 380 och II: 504 samt i motionerna I: 382,

11:502, 11:503 och 11:507 har förslaget om införande av en konjunkturskatt

i och för sig avstyrkts.

I motionerna I: 380 och II: 504 har därvid som skäl mot införande av

en konjunkturskatt anförts, att de s. k. konjunkturvinsternas förmenta

karaktär av tillfälliga kapitalvinster icke vore något som helst skäl för införande

av en konjunkturskatt. Någon anledning att skärpa den ordinära

beskattningen på dylika vinster förelåge icke. Konjunkturskatten gåve ej

heller något rättvist utslag, enär företag med hög inkomst redan under

jämförelseåret icke drabbades därav. Planerna på en konjunkturskatt

kunde enligt motionärernas mening icke heller ha spelat någon roll vid

de numera i stort sett träffade uppgörelserna om 1952 års löner. Motionärerna

ha vidare framhållit, att resultatet av en konjunkturvinstbeskattning

skulle i praktiken bliva det motsatta till vad departementschefen avsett,

enär en dylik skatt närmast hade den verkan, att den minskade företagens

naturliga intresse av att hålla utgifterna nere.

Mot förslaget att skatten skulle göras retroaktiv ha motionärerna framhållit,

att en retroaktiv beskattning stode i strid mot gällande rättsgrundsatser

och att den vidare komme att drabba inkomster, som intjänats och

i stor utsträckning redan förbrukats innan frågan om en konjunkturskatt

över huvud taget aktualiserades.

Motionärerna ha slutligen framhållit, att konjunkturskatten skulle komma

att erläggas våren 1953. Medel för detta ändamål hade icke kunnat avsättas

under år 1951, utan sådana avsättningar måste ske under år 1952 eller i

början av år 1953. Huruvida detta kunde ske utan skadeverkningar för de

skattskyldiga vore i huvudsak beroende på konjunkturutvecklingen under

nämnda tid.

I motion 11:506 har förslaget om införande av en konjunkturskatt för

år 1952 tillstyrkts. Beträffande retroaktiviteten framhålla motionärerna, att

det vore befogat att utsträcka denna till att omfatta även 1950 års vinster.

Utskottet delar den i propositionen uttalade meningen, att en konjunkturbeskattning

bör inga som ett led i en politik, som åsyftar att motverka en

inflationistisk utveckling. Den motivering, som i propositionen anförts härför,

måste enligt utskottets mening vara bärande. Såsom i motionerna I: 383

och II: 508 framhållits böra rimligtvis stora, av krig och rustningar och liknande

speciella omständigheter framkallade vinster kunna bära en något

större skattebörda än andra inkomster.

Det är möjligt att konjunkturskatten på grund av dess tekniska uppbygg
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

29

nåd kommer att alltför lindrigt drabba skattskyldiga, vilkas inkomster redan

under de beskattningsår, som kunna ifrågakomma som jämförelseår,

varit mycket höga. Å andra sidan bör dock betänkas, att skatten avser att

träffa vinster, som härleda sig av en konjunkturutveckling, som tillspetsats

under år 1951. En i förhållande till jämförelseinkomsten mycket hög inkomst

under beskattningsåret synes då tala för att inkomstförhållandena under

sistnämnda år påverkats av den speciella konjunkturen, såvida icke kan

påvisas, att mervinsten berott av annan omständighet såsom att merinkomsten

berott på företagets utvidgning eller att jämförelseinkomsten av

någon anledning varit onormalt låg. Utskottet håller för sannolikt, att man

skulle kunna nå det med konjunkturskatten åsyftade målet genom en smidigare

och mindre tungrodd skatteform, exempelvis genom begränsning av

rätten till fri avskrivning å maskiner och inventarier in. m., varom nu förslag

väckts. En sådan skatteform syntes emellertid icke rimligen kunna tillgripas

i då rådande situation, då det gällde att snabbt utarbeta en lagstiftning

som skulle, om så påfordrades, vara tillämplig å inkomsterna såväl

under år 1951 som under år 1952.

I vad mån planerna på en konjunkturskatt verkat dämpande på löntagarnas

krav på högre löner kan man givetvis icke uttala sig om med någon

större grad av säkerhet, men man torde dock våga antaga att de icke varit

utan verkan.

Det är riktigt som framhållits i motionerna I: 380 och II: 504, att en konjunkturskatt

kan medföra en benägenhet att belasta rörelsen med utgifter

i syfte att minska verkan av den tillfälliga beskattningen. Erfarenheterna

från krigskonjunkturbeskattningen torde bestyrka detta. Risken för att den

nu föreslagna skatten på 1951 års konjunkturvinster skulle få en sådan verkan

torde emellertid vara relativt obetydlig, eftersom planerna på densamma

offentliggjordes på en ganska sen tidpunkt på året. Härigenom ha således

i hög grad eliminerats dylika icke önskvärda verkningar av konjunkturskatten,

men därutöver har genom bestämmelsen i 4 § 3 mom. a) i den

föreslagna förordningen givits möjlighet för taxeringsmyndigheterna att

ingripa mot onormala kostnader, som uppenbarligen tillkommit i syfte att

minska verkningarna av konjunkturbeskattningen. I propositionen har dessutom

understrukits vikten av att de regler, som i praxis utbildats i fråga om

avdragsrätt för osäkra fordringar, noggrant iakttagas.

Det har väckt stora betänkligheter, att planerna på en konjunkturskatt

avseende merinkomster under år 1951 framförts på en så sen tidpunkt, att

skatten får en utpräglat retroaktiv karaktär. Utskottet är medvetet om att

den omständigheten, att grundlagen icke innehåller förbud mot retroaktivitet

i lagstiftningen, eller att lagstiftning med retroaktiv verkan ofta förekommit,

i och för sig icke utgör ett försvar för införande av en konjunkturskatt

med tillbakaverkande kraft. Däremot synes det utskottet, att dessa

omständigheter giva vid handen, att konjunkturskattens retroaktivitet icke

är en rättsfråga utan en avvägningsfråga. Utskottet, som på det kraftigaste

vill understryka, att utskottet i princip är av den uppfattningen, att retroak
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

tivitet icke utan alldeles särskilda skäl bör tillgripas, anser sig därför låta

avgörandet om konjunkturskatt bör införas å 1951 års inkomster bero på

i vad mån den speciella situationen påkallar en sådan åtgärd och om situationen

är sådan att samhällets intresse av beskattningen överväger de nackdelar,

den kan medföra för den enskilde.

För den ekonomiska utveckling, som enligt departementschefens uppfattning

påkallat den föreslagna extra ordinära beskattningen, ha redogörelser

lämnats vid flera tillfällen, så också i propositionen. Utskottet hänvisar till

dessa redogörelser, vilka enligt utskottets mening obestridligt giva vid handen,

att en alldeles speciell konjunktur varit rådande och måhända nått sin

höjdpunkt under år 1951. Såvitt utskottet kan bedöma ha vinsterna beroende

på denna speciella konjunktur under nämnda år varit av sådan art och

omfattning att av de skäl som tidigare anförts en extra ordinär beskattning

synes mycket befogad. Om eu konjunkturskatt skall införas, bör det ske

under sådana förhållanden, att den drabbar dessa verkligt stora inkomster.

De farhågor, som framförts i fråga om de skadeverkningar i olika hänseenden

en konjunkturskatt på 1951 års inkomster skulle kunna medföra,

synas efter vad utskottet kan finna vara betydligt överdrivna. Det må erinras

om att beskattningsreglerna ha utformats så, att dessas verkningar bliva

lindrigare än som skulle ha varit fallet, därest beskattningen icke varit

retroaktiv. Vidare ha sådana skattskyldiga, vilkas räkenskapsår gått till

ända före den 1 november 1951, erhållit rätt att uppskjuta taxeringen till

år 1953 på grundval av inkomsterna under nu löpande räkenskapsår. Härigenom

torde en av de mera vägande invändningarna mot skattens retroaktivitet

ha eliminerats.

Såsom ett skäl mot skattens retroaktivitet har vidare anförts att de företag,

som med staten träffat vissa överenskommelser om konjunkturutjämningsavgifter

för fjärde kvartalet 1951, skulle ha utgått från att detta skulle

vad skogsindustrierna beträffar utgöra den enda, av konjunkturen motiverade

speciella åtgärden år 1951. Utskottet hänvisar till vad departementschefen

anfört härom i propositionen samt till att företag, som enligt med

staten ingångna avtal under beskattningsåret inbetalat avgifter vid export

av skogsprodukter, skola erhålla viss gottgörelse vid konjunkturbeskattningen.

Denna gottgörelse har i propositionen motiverats med att de inbetalade

avgifterna kunde anses innefatta en hårdare belastning för de berörda

företagen än vad en konjunkturbeskattning av beloppen skulle ha

inneburit.

Huruvida en konjunkturskatt skulle kunna anses lämplig eller erforderlig

att införa även för 1952 års inkomster undandrager sig för närvarande

utskottets bedömande.

Det sagda innebär att utskottet, som finner ett ställningstagande till frågan

om en konjunkturskatt avseende 1952 års inkomster ej böra ske i detta

sammanhang, tillstyrker på i propositionen angivna skäl en konjunkturvinstbeskattning

av 1951 års konjunkturvinster. Utskottet avstyrker förty

bifall till de förenämnda motionerna i nu berörda delar.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

31

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen

berörda frågorna, i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden från

utskottets sida.

I propositionen har i fråga om skatteplikten föreslagits, att skatteplikt

skall föreligga för inkomstökning av rörelse och skogsbruk, som uppkommit

under kalenderåret 1951 eller motsvarande räkenskapsår, under förutsättning

att den som åtnjutit inkomstökningen är skattskyldig år 1952 till

statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten. Sådan skatteplikt

föreligger dock ej när fråga är om inkomst av vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet (s. k. fria yrken) eller intäkt genom

avyttring av skog i samband med avyttring av marken.

Därutöver kan inkomstökning av rörelse i vissa fall undantagas från

skatteplikt. Riksskattenämnden föreslås nämligen beträffande viss bransch

skola kunna förklara, att inkomstökningar icke skola beskattas. Sådan förklaring

kan lämnas efter framställning av näringsorganisation eller av

skattskyldig, som tillhör bransch, för vilken näringsorganisation icke finnes.

En sådan förklaring skall gälla generellt för hela branschen, men riksskattenämnden

kan efter framställning från taxeringsintendent förordna,

att förklaringen icke skall gälla viss skattskyldig inom branschen.

Har räkenskapsåret vid 1952 års taxering avslutats före den 1 november

1951, har emellertid skattskyldig möjlighet att under vissa förutsättningar

i stället bliva beskattad år 1953, och skatteplikten skall då avse inkomstökning,

som uppgives till taxering sistnämnda år.

I den föreslagna lagtexten ha från skattskyldighet undantagits systembolag,

som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

I motion II: 503 har yrkats att fysisk person och i motionerna I: 384 och

II: 509 att skogsallmänningar av den struktur, som utmärkte allmänningarna

i de båda nordligaste länen, skulle undantagas från den föreslagna

konjunkturskattens tillämpningsområde. I de likalydande motionerna I: 381

och II: 505 har yrkats, att värdet av skogsprodukter, som för eget behov uttagits

av delägare i för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,

häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, icke skulle medräknas

vid beräkning av skattepliktig inkomstökning för nämnda juridiska

personer.

Utskottet finner i princip propositionens förslag till reglering av skattepliktens

omfattning tillfredsställande. De skäl, som i propositionen anförts

mot att i lagtexten ytterligare precisera denna, anser utskottet bärande. Den

föreslagna anordningen, enligt vilken riksskattenämnden skall kunna lämna

förklaring om undantagande från skattskyldighet, torde enligt utskottets

mening medföra en avsevärd arbets- och kostnadsbesparing för såväl

de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Bestämmelserna härom synas

så utformade, att såväl den enskildes som statens intressen torde bliva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

tillgodosedda. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet

uppenbart, att med hänsyn till konjunkturens speciella art, riksskattenämndens

prövning av undantagande från skatteplikt i åtskilliga fall kommer

att bliva av mera formell och föga tidskrävande natur. I propositionen

har angivits ett antal näringsgrenar, beträffande vilka enligt departementschefens

mening förklaringar om undantagande från skatteplikt utan mera

omfattande utredningar skulle kunna lämnas. Det skulle måhända icke

stöta på alltför stora svårigheter att komplettera denna uppräkning med

några näringsgrenar, beträffande vilka med mycket stor sannolikhet kan

antagas, att inkomsterna i regel uppkommit oberoende av konjunkturen.

Eftersom en sådan exemplifiering måste bygga på rena antaganden och icke

kan vara slutgiltig, synes emellertid vara föga vunnet, om utskottet i detta

sammanhang sökte åstadkomma en dylik.

Vad i motionen II: 503 yrkats om fysisk persons undantagande från skatteplikt

kan utskottet icke biträda. Såväl principiella som materiella skäl tala

mot en begränsning av skattskyldigheten efter en sådan linje. Utskottet

vill dessutom i detta sammanhang erinra om att, eftersom konjunkturskattens

grundbelopp i princip är avdragsgillt vid den statliga inkomsttaxeringen,

den uträknade konjunkturskatten minskas i proportion till den statliga

inkomstskattens progressivitet samt att den s. k. 80-procentspärren i viss

mån föreslagits skola göras tillämplig å konjunkturskatt.

Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till de yrkanden, som framförts i

motionerna I: 381 och II: 505 samt i motionerna I: 384 och II: 509. Utskottet

hänvisar till att skatteprocenten för s. k. besparingsskogar och häradsallmänningar

och andra likartade samfälligheter föreslagits skola bestämmas

till allenast 20 procent av den beskattningsbara merinkomsten. Härigenom

synes skälig hänsyn ha tagits till de .särskilda förhållanden, som gälla

beträffande juridiska personer av nyss angivet slag.

Enligt vad utskottet inhämtat, har med riksdagens bemyndigande — riksdagens

skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) — Kungl. Maj :t godkänt vissa

ramavtal rörande tillverkning m. m. av flygmateriel. Enligt dessa skulle de

företag, med vilka avtalen ingåtts, vara befriade från skyldighet att erlägga

krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig skatt under avtalstiden. Det

torde icke råda någon tvekan om att konjunkturskatten är av den art, att

den bör omfattas av nämnda utfästelse. Utskottet föreslår därför, att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från skattskyldighet till konjunkturskatt

för år 1952 undantaga sådana företag, vilka i enlighet med riksdagens

bemyndigande i skrivelse den 30 juni 1948 erhållit utfästelse om befrielse

från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig

skatt.

Frågan huruvida inkomstökning föreligger eller icke skall i fråga om inkomst

av rörelse bedömas på grundval av en jämförelse mellan inkomsterna

under beskattningsåret, å ena, och ett antaget jämförelseår, å andra si
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

33

dan. Enligt 3 § tredje stycket i den föreslagna förordningen skall jämförelseinkomsten

beräknas på grundval av omräknad nettointäkt för jämförelseåret

på så sätt att tillägg skall göras med 25 procent för penningvärdets

försämring och med 15 procent för normal utveckling o. d. i rörelsen. Jämförelseinkomsten

skall således utgöra 140 procent av den omräknade nettointäkten.

I motion II: 506 har yrkats att den omräknade nettointäkten för jämförelseåret

utan hänsynstagande till penningvärdets försämring eller till normal

utveckling o. d. skall utgöra jämförelseinkomst.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen om sättet för

bestämmande av jämförelseinkomsten och avstyrker således bifall till yrkandet

i motion II: 506.

För att jämförelse skall kunna ske mellan inkomsterna under beskattningsåret

och jämförelseåret måste en omräkning ske av nettointäkten för

dessa båda år. Härvid skall i princip tagas hänsyn till den inverkan vinstdispositioner

av olika slag kunna ha haft på nettointäkten.

I den mån nettointäkten påverkats av förändringar i varulagerreserven

under året, skall nettointäkten jämkas med hänsyn härtill. Detta skall enligt

bestämmelserna i 4 § 2 mom. a) ske på så sätt, att såväl för jämförelseåret

som för beskattningsåret ökning av dold reserv upptages som tillkommande

post och minskning av dold reserv såsom avgående post. Dold reserv

skall enligt p. 1 anv. till 4 § beräknas på följande sätt.

Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch

utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv

skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde. Vid

beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret skall anskaffningsvärdet

vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets

utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall

tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans. Vid beräkning av

dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret skall anskaffningsvärdet

vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets ingång

gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn skall tagas till inträffad

värdenedgång på grund av inkurans. Lagret vid beskattningsårets utgång

må dock upptagas till återanskaffningspriserna vid denna tidpunkt, om det

totala värdet av lagret uppskattat efter dessa priser är lägre än om uppskattning

skett efter de priser, som gällt vid beskattningsårets ingång.

I den promemoria, som legat till grund för propositionen hade utredningsmännen

föreslagit, att vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången

av jämförelseåret anskaffningsvärdet skulle vid båda tidpunkterna upptagas

till faktisk anskaffningskostnad med hänsyn tagen till inträffad värdenedgång

på grund av inkurans. Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången

av beskattningsåret, skulle värdet av lagret uppskattas efter de anskaffningspriser,

som gällt för det ingående lagret. Hänsyn skulle därvid

tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans. Hade prissänkning

under beskattningsåret genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, skul
3

Jiihang lill riksdagens protokoll 1952. 7 saml. AV 22.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

le anskaffningsvärdet å detta få beräknas efter de vid beskattningsårets utgång

gällande anskaffningspriserna.

Utredningsmännens förslag mötte viss kritik hos en del remissinstanser,

varför bestämmelserna omarbetades, så att de fingo den i propositionen angivna

utformningen.

I motion I: 382 har yrkats, att bestämmelserna för beräkning av ändringar

i dold reserv under jämförelseåret skulle ske i enlighet med utredningsmännens

förslag, dock att, om den skattskyldige företedde utredning om att

prisfall under året genomsnittligt ägt rum för det utgående lagret, anskaffningsvärdet

vid båda tidpunkterna skulle beräknas enligt de vid jämförelseårets

utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret.

I de likalydande motionerna I: 383 och II: 508 har yrkats, att den skattskyldige

skall erhålla rätt att, om han så önskade, bestämma anskaffningsvärdet

på lagret vid in- och utgången av jämförelseåret enligt de faktiska

anskaffningskostnaderna och vid in- och utgången av beskattningsåret antingen

enligt anskaffningspriserna för det ingående lagret eller, om detta

skulle giva ett lägre totalt lagervärde, enligt anskaffningskostnaderna vid

beskattningsårets utgång.

I motion II: 501 har yrkats ett tillägg till de i propositionen föreslagna

värderingsreglerna, som skulle medgiva den skattskyldige rätt att, om han

så önskade, beräkna dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret med

utgångspunkt från de faktiska anskaffningspriserna.

Den i propositionen föreslagna metoden för framräkning av dold reserv

är utan tvivel den riktiga. Genom densamma tages hänsyn till de prisändringar,

som skett under de ifrågavarande åren, vilket i princip bör ske. På

grund härav är den att föredraga framför den av utredningsmännen föreslagna

metoden, vilken beträffande jämförelseåret gynnar den, som haft

prisstegring å varulagret, och missgynnar den, vars varor fallit i pris.

Motionärerna ha, som stöd för sina olika yrkanden, i huvudsak framhållit,

att den i propositionen föreslagna metoden skulle medföra ett betydande

merarbete, enär de skattskyldiga icke skulle kunna använda de till grund

för beräkningarna i inventarielistorna upptagna faktiska anskaffningspriserna

utan bliva nödsakade att vidtaga vidlyftiga omräkningar.

Enligt utskottets mening böra synnerligen starka skäl kunna åberopas,

om en i princip riktig metod skall utbytas mot en metod, mot vilken i vissa

hänseenden anmärkningar kunna göras. Detta skulle nämligen vara den enda

möjligheten att tillmötesgå motionärernas önskemål, eftersom det torde

vara uteslutet att införa båda metoderna och låta de skattskyldiga tillämpa

den för honom fördelaktigaste. Bortsett från principiella skäl torde det vara

ganska uppenbart, att en anordning, innebärande valrätt mellan två värderingsmetoder,

i praktiken icke skulle medföra någon lättnad för vare sig de

skattskyldiga eller taxeringsmyndigheterna. All sannolikhet talar för att

möjligheten att välja mellan två metoder tvärtom skulle innebära en avsevärt

ökad arbetsbörda för båda parter. Det är ej heller praktiskt möjligt

och för övrigt ej heller principiellt riktigt att försöka tillmötesgå motionä
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

35

rernas önskemål på så sätt, att man exempelvis föreskreve, att den, som vid

inventeringen förtecknat lagret till anskaffningsvärdet, skulle få tillämpa

den av utredningsmännen ursprungligen föreslagna metoden.

Enligt vad utskottet har sig bekant, är det i huvudsak inom handeln värdering

till anskaffningspriser förekommer. Inom industrien torde en sådan

värderingsmetod vara ytterst sällsynt att döma av det yttrande, som reservanterna

avgåvo i samband med det av centrala krigskonjunkturskattenämnden

den 20 september 1945 avlämnade förslaget till särskilda bestämmelser

angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturskattens

avveckling. Häri hade föreslagits, att de skattskyldiga skulle åläggas

att i inventariet uppgiva antingen anskaffningskostnaden å inneliggande varor

eller priset vid bokslutstillfället, om detta vore lägre. Reservanterna påpekade,

att en hel del handelsföretag visserligen redan nu verkställde sin

inventering med utgångspunkt från anskaffningspriset, men att en sådan inventeringsmetod

sällan eller aldrig tillämpades inom industriföretagen. Såvitt

det är möjligt för utskottet att bedöma torde det stora flertalet till handeln

knutna företag icke komma under konjunkturskattens tillämpningsområde.

Även om man ser det ur det stora flertalet skattskyldigas synpunkt,

synes således den i propositionen föreslagna metoden vara att föredraga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna I: 382, de

likalydande motionerna I: 383 och II: 508 samt motionen 11:501 i nu förevarande

delar.

Vid behandlingen inom utskottet har emellertid framhållits, att omräkning

efter återanskaffningspriser i vissa fall företrädesvis inom handeln

skulle kunna medföra ett avsevärt arbete för de skattskyldiga. Detta gäller

främst de fall, då inventering skett till anskaffningspriser. Det synes skäligt

att i dylika fall giva den skattskyldige möjlighet att till grund för beräkning

av dold reserv vid jämförelseårets ingång använda de faktiska anskaffningspriserna

för lagret vid jämförelseårets utgång och vid beskattningsårets

utgång de faktiska anskaffningspriserna för lagret vid beskattningsårets

ingång. Utskottet föreslår att en bestämmelse härom införes i anvisningarna

till 4 §.

Enligt 4 § 2 mom. c) har föreslagits att vid fastställande av omräknad

nettointäkt för såväl jämförelseåret som beskattningsåret som tillkommande

post skall upptagas det belopp, varmed avdrag medgivits för avsättning

till pensions- eller annan personalstiftelse. Det sagda skulle i tillämpliga

delar gälla i fråga om inbetalning till särskild pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan.

I fråga om avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret skall

emellertid i första hand gälla, om avsättning gjorts med högre belopp än vad

som motsvarar 140 procent av avsättningen under jämförelseåret, att i den

mån denna överskjutande del av avsättningen är erforderlig för att täcka

förhandenvarande pensionsförpliktelser, avsättningen i fråga icke skall inräknas

i den tillkommande posten för beskattningsåret. Pensioneringsbehovet

har i princip bestämts enligt samma grunder, som varit avgörande vid

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

utformandet av bestämmelserna i 6 § investeringsskatteförordningen. Emellertid

har det s. k. investeringsskattetaket ansetts icke kunna helt godtagas

med hänsyn till att de i sistnämnda paragraf angivna reglerna för beräkning

av s. k. framtida avgifter skulle innebära en för de skattskyldiga i detta

sammanhang omotiverad förmån. Tillräcklig hänsyn till pensioneringsbehovet

har därför ansetts ha tagits genom att den högsta avsättning, som kunde

godtagas enligt konjunkturskatteförordningen, bestämdes så att den, tillsammans

med tidigare avsättningar, icke överstege vad som erfordrades

för att stiftelsens förmögenhet skulle uppgå till 80 procent av det belopp,

vartill förmögenheten finge beräknas enligt investeringsskatteförordningens

bestämmelser.

I motion 1: 382 samt i de likalydande motionerna 1: 383 och II: 508 har

yrkats, att avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret utöver

140 procent av avsättningen under jämförelseåret skall få ske intill vad som

erfordras för att stiftelsens förmögenhet skall nå det belopp, vartill förmögenheten

må beräknas vid taxering till investeringsskatt.

I motion II: 506 har yrkats den ändringen i ifrågavarande bestämmelse,

att den del av avsättningen under beskattningsåret, som överstiger 100 procent

av avsättningen under jämförelseåret men understiger 80 procent av

det s. k. investeringsskattetaket, icke skall upptagas som tillkommande post.

Utskottet kan icke dela de i motionerna framförda synpunkterna. De föreslagna

bestämmelserna innebära i fråga om avsättning till pensionsstiftelse,

att sådan avsättning under jämförelseåret, för vilken avdrag medgivits vid

taxering till statlig inkomstskatt för detta år, vid beräkning av omräknad

nettointäkt skall upptagas som tillkommande post. Därigenom kommer tilllägg

för penningvärdeförsämring och normal utveckling o. d. att ske med

sammanlagt 40 procent av avsättningen vid fastställandet av jämförelseinkomsten.

I den mån avsättning under beskattningsåret icke skett med mer

än 140 procent av avsättningen under jämförelseåret innebär detta endast,

att avsättningen anpassats efter eller icke överstiger antagen förändring i

avsättningsbehovet på grund av penningvärdeförsämring m. in. Sådan avsättning

under beskattningsåret skall därför i sin helhet upptagas som tillkommande

post, eftersom motsvarande tillägg skett vid beräkning av jämförelseinkomsten.

I den mån avsättningen överstiger 140 procent av avsättningen under jämförelseåret

borde den i princip kunna antagas motsvara ett pensioneringsbehov,

så länge stiftelsens förmögenhet icke överstiger det s. k. investeringsskattetaket,

och till denna del följaktligen icke upptagas såsom tillkommande

post.

Bestämmelserna om investeringsskattetaket angiva storleken av den förmögenhet

en pensionsstiftelse vid utgången av beskattningsåret bör äga, för

att stiftelsen genom denna förmögenhet jämte i framtiden mottagna avsättningar

skall kunna bestrida de pensioner, inräknat dyrtidstillägg o. d., som

enligt gjorda utfästelser skola utgå. Av avgörande betydelse för storleken av

den på detta sätt beräknade erforderliga förmögenheten vid beskattningsårets

utgång bliva de grunder, efter vilka de framtida avsättningarna till

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

37

stiftelsen antagas skola utgå. Enligt investeringsskatteförordningen skola

de framtida avsättningarna anses motsvara summan av på visst sätt beräknade

på tiden efter beskattningsårets utgång fram till pensioneringstidpunkten

belöpande årliga pensionsavgifter. Storleken av den årliga avgiften får

därvid för varje anställd, som tillförsäkrats pensionsrätt, bestämmas efter

de förhållanden, som skulle ha rått, om den utfästa pensionen bestämts och

tillförsäkrats den anställde redan då han fyllde 25 år och årligen lika stora

avgiftsbetalningar då omedelbart påbörjats. Eftersom pensionsutfästelser

genomsnittligt i verkligheten torde ha lämnats vid senare tidpunkt än den,

då de anställda uppnått 25 års ålder och i varje fall pensionsbeloppets storlek

ökats efter denna tid, innebär investeringsskatteförordningens bestämmelser,

att de framtida avgifterna beräknas lägre och följaktligen den erforderliga

förmögenheten vid beskattningsårets utgång högre än vad i regel

skulle erhållas vid en försäkringsteknisk utredning baserad på de verkliga

förhållandena. En bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena

erhålles därför om, såsom i propositionen föreslagits, det belopp, vartill stiftelsens

förmögenhet vid konjunkturbeskattningen må högst uppgå, bestämmes

till 80 procent av det s. k. investeringsskattetaket.

Det synes vara riktigt såsom i bankdirektör Geijers skrift påpekats, att

bestämmelserna om att avsättningar till pensionsstiftelse skola upptagas såsom

tillkommande post vid fastställande av omräknad nettointäkt kunna

giva ett otillfredsställande resultat i vissa fall. Såsom Geijer framhållit torde

nämligen företagen regelmässigt under åren 1948 och 1949 — de beskattningsår,

som ifrågakomma såsom jämförelseår — ha utbetalat pensioner

och pensionsavgifter direkt från rörelsen, varigenom årets vinst minskats.

Under år 1951 kan däremot antagas att i viss utsträckning på grund av de

år 1950 ändrade bestämmelserna om försäkringsbeskattning utgående pensioner

och pensionsavgifter debiterats pensionsstiftelsen, som därefter av

företaget gottgjorts denna utgift. Utskottet anser därför skäligt, att de föreslagna

bestämmelserna ändras, så att en skattskyldig icke kommer i ofördelaktigare

läge genom att han på sätt ovan angivits tillämpat olika förfaringssätt

under jämförclseår och beskattningsår. En bestämmelse härom,

som synes böra intagas i anvisningarna till 4 §, bör innebära, att om utgifter

för pensioner och pensionsavgifter under jämförelseåret direkt påförts rörelsen,

medan motsvarande utgifter under beskattningsåret bestritts av pensionsstiftelsens

medel, bestämmelserna i 4 § 2 mom. c) skola äga tillämpning

allenast å den del av den under beskattningsåret gjorda avsättningen,

som överstiger pensionsstiftelsens utbetalningar under året.

Med hänsyn till att särskild pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan

i stort sett är att likställa med en pensionsstiftelse, bör bestämmelsen

i 4 § 2 mom. c) tredje stycket givas sådan ändrad lydelse att särskild

pensionsfond hos Svenska personal-pensionskassan vid konjunkturskattctaxeringen

jämställes med pensionsstiftelse.

Utskottet finner de i 4 § 2 mom. e) föreslagna bestämmelserna att kostnader

i form av lön, arvode in. in. titt delägare i s. k. familjebolag skola upp
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

tagas som tillkommande post för såväl jämförelseår som beskattningsår

välgrundade. Däremot synes den ifrågavarande personkretsen något för snävt

avgränsad, och utskottet föreslår, att det i författningsrummet begagnade

begreppet »delägare, dennes make eller skyldeman» utbytes mot »delägare,

dennes make eller skyldeman eller någon med vilken han är i svågerlag».

Med den utformning bestämmelserna erhållit i förslaget medgiva de emellertid

icke någon prövning av de förhållanden, som kunna ha föranlett olika

utbetalningar under jämförelseår och beskattningsår. Enligt utskottets mening

bör möjlighet lämnas öppen till justeringar i sådana fall, då ändringar

i äganderätt till aktiepost ägt rum. Bestämmelse härom synes lämpligen

kunna införas i anvisningarna till 4 §.

i detta sammanhang bör vidtagas en ändring av teknisk natur i punkt 2

sista stycket anvisningarna till 4 §, i det att det där förekommande uttrycket

»utbetalningar» bör utbytas mot »kostnader».

Enligt 5 § skall det belopp, varmed den omräknade nettointäkten överstiger

jämförelseinkomsten, utgöra uppskattad merinkomst av rörelse.

Från uppskattad merinkomst eller, om den skattskyldige haft flera förvärvskällor,

från summan av de uppskattade merinkomsterna, får avdrag göras

för uppskattad inkomstminskning. Sedan hänsyn i förekommande fall

tagits till uppskattad inkomstminskning skall uppskattad merinkomst i regel

även utgöra taxerad merinkomst.

Endast för den händelse, att den skattskyldige kan visa, att rörelsen avsevärt

utvidgats, genom utbyggnad av produktionsapparaten eller utökning av

antalet anställda eller därmed jämförliga åtgärder, får enligt 5 § 1 mom.

fjärde stycket vid fastställande av taxerad merinkomst ytterligare avdrag

ske från uppskattad merinkomst. I sådant fall kan den skattskyldige få avdrag

för vad som visas utgöra inkomstökning genom utvidgningen, i den

mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse för naturlig

utveckling o. d., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.

Grundtanken i förslaget är att göra den ifrågasatta lagstiftningen så enkel

som möjligt, och det är enligt utskottets mening av största vikt att denna

icke övergives. I förslaget har problemet lösts på ett enligt utskottets mening

tillfredsställande sätt. Hänsyn till naturlig utveckling, rationalisering m. m.

har tagits genom att vid jämförelseinkomstens beräkning den omräknade

nettointäkten för jämförelseåret ökas med 15 procent. Denna regel synes

vara tilltagen så, att den tager skälig hänsyn till ett mycket stort antal skattskyldigas

berättigade intressen. Såsom i propositionen framhållits tyda erfarenheterna

från krigskonjunkturbeskattningen på att de skattskyldiga i

stor utsträckning skulle offra avsevärd tid och betydande kostnader på utredningar

om rationalisering m. m. utan att i flertalet fall kunna uppnå

gynnsammare resultat än de erhålla enligt ovan angivna schablonregel. Utskottet

anser det vara av största vikt för tillämpningen, att principen om att

bevisning om nämnda utveckling, rationalisering o. d. ej är tillåten, noggrant

iakttages. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att det i 8 § om
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

39

förmälda avdraget å 10 000 kronor samt skattesatsen för uträkning av konjunkturskatt

avvägts bl. a. med hänsyn till att viss ojämnhet kan uppkomma

på grund av denna begränsning av utredningsmöjligheterna.

Med denna uppfattning kan utskottet icke tillstyrka yrkandena i motion

1: 382 om att från uppskattad merinkomst skall medgivas avdrag för ränta

vid viss kapitalökning samt särskilt avdrag då rörelse avsevärt rationaliserats.

Utskottet kan ej heller tillstyrka bifall till yrkandet i motion II: 502. I

nämnda motion ha berörts några fall, då enligt motionärens uppfattning

inotbevisning borde få äga rum. Motionären anför ett antal exempel då detta

skulle ha betydelse för rederiföretag. I ett av motionären anfört exempel

har tonnaget ökat med 127 procent. Detta fall synes vara ett sådant, som

åsyftas i den föreslagna 5 § 1 mom. fjärde stycket, och rätt till avdrag för

utvidgning bör uppenbarligen medgivas. Däremot kan enligt utskottets mening

avsevärd utvidgning icke anses föreligga, då ett rederiföretag fått ett

nytillskott till sin flotta av fartyg, vilket efter jämförelseåret bortfraktats

genom flerårigt fraktavtal till då gällande rate. En sådan omprövning strider

helt mot principerna i förslaget.

Det av motionären anförda fallet, att inkomstökning under beskattningsåret

skulle vara beroende av att under jämförelseåret rådande utländsk konkurrens

bortfallit, är ej heller ett sådant, som avsetts att regleras genom bestämmelserna

i 5 § 1 mom. fjärde stycket. Om konkurrensen under jämförelseåret

medfört, att den omräknade nettointäkten för något av de beskattningsår,

som kunna ifrågakomma som jämförelseår, icke utvisar överskott

eller utvisar överskott, som uppenbarligen avsevärt understiger det för rörelsen

normala, kan rättelse vinnas genom den rätt till jämkning av jämförelseinkomsten,

som givits i 3 § fjärde stycket. Samma utväg torde stå till

buds i de i motionen angivna fall, då mindre rederier klassat fartyg under

jämförelseåret. I detta sammanhang bör dock framhållas, att det torde icke

allt för ofta ha förekommit, att ett rederi, som äger ett eller ett par fartyg,

klassat under såväl år 1948 som år 1949.

Enligt bestämmelsen i 5 § 1 mom. fjärde stycket medgives såsom ovan

framhållits således rätt till avdrag från uppskattad merinkomst endast för

vad skattskyldig kan visa utgöra inkomstökning genom att rörelse avsevärt

utvidgats. Avfattningen av bestämmelsen liksom förarbetena till densamma

giver vid handen att bestämmelsen skall tolkas restriktivt. I propositionen

framhålles sålunda, att rätten till bevisning bör inskränkas till sådana fall,

där den skattskyldige till stöd för sitt yrkande kan åberopa utåt lätt fastställbara

fakta såsom exempelvis att rörelsens kapacitet ökat genom utbyggnad

av produktionsapparaten eller genom utökning av arbetspersonalen

eller därmed jämförbart förhållande. I den föreslagna lagtexten har bestämmelsen

fått en härmed överensstämmande formulering i det att rätten Lill

bevisning begränsats till sådana fall, då rörelsen utvidgats »genom utbyggnad

av produktionsapparaten eller utökning av antalet anställda eller därmed

jämförliga åtgärder».

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Enligt vad Aktiebolaget Defibrator i sin skrift anfört anses formuleringen

av denna bestämmelse kunna föranleda tolkningssvårigheter vid den praktiska

tillämpningen. Utskottet kan icke finna, att bestämmelsens utformning,

särskilt om bestämmelsen ses i sitt sammanhang och mot resonemangen

i förarbetena, kan föranleda någon tvekan om bestämmelsens innebörd.

Utskottet har redan i det föregående i samband med redovisningen av yrkandena

i motion II: 502 angivit vissa synpunkter på hur bestämmelsen enligt

utskottets mening bör tillämpas. De förhållanden, som föreligga i det av

Aktiebolaget Defibrator anförda fallet, synas emellertid vara lämpliga såsom

utgångspunkt för en ytterligare utveckling av dessa synpunkter. Det torde

därvid först kunna fastslås, att den omständigheten att ordertillgång växlat

från år till år, även om växlingen varit så stark och berott på så speciella

omständigheter som i det angivna fallet, icke kan åberopas såsom skäl för

utvidgningsavdrag. Däremot kan, därest på grund av särskilda förhållanden

effektueringen av order försenats och jämförelseårets inkomst därigenom

påverkats i negativ riktning, så att den icke kan anses normal för bolagets

rörelse, påkallas jämkning av jämförelseinkomsten jämlikt 3 § fjärde stycket.

Till den ökning av antalet anställda som skett före jämförelseåret kan

hänsyn ej tagas genom utvidgningsavdrag men eftersom denna ökning skedde

som en följd av den toppbelastning av ordertillgången, som ägt rum under

åren 1946—1947, synes den kunna åberopas såsom ett ytterligare skäl för

jämkning av jämförelseinkomsten.

I fråga om inkomst av skogsbruk skall någon jämförelse icke ske mellan

de faktiska inkomsterna under beskattningsåret och jämförelseåret. Den

taxerade merinkomsten skall i stället efter schablonmässiga grunder bestämmas

till viss procent av bruttointäkterna av skogsbruk under beskattningsåret.

Därvid gäller enligt 6 § i den föreslagna förordningen att såsom

taxerad merinkomst skall upptagas 40 procent av köpeskillingen för skog,

som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, 20 procent av köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter eller 20 procent av saluvärdet å

skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för förädling i egen

rörelse; i fråga om köpeskilling, varom avtal träffats före den 1 juli 1951,

eller uttag, som skett före denna tidpunkt, skola procentsatserna dock endast

utgöra hälften av de nu nämnda. Om skattskyldig visar, att köpeskilling

härrör från försäljning, varom avtal träffats före den 1 september 1950.

skall sådan köpeskilling, under förutsättning att jämväl försäljningspriset

slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke medtagas vid beräkning av taxerad

merinkomst.

Om den skattskyldige anser sig kunna komma till ett förmånligare resultat

genom att förebringa utredning om vad som i princip skall beskattas,

nämligen prisstegringen utöver omkostnadsökningen i jämförelse med förhållandena

under år 1949, är han berättigad därtill. Den skattskyldige får

emellertid därvid göra jämförelse med priser och kostnader antingen år 1949

eller år 1948 samt tillgodoräkna sig gottgörelse för penningvärdets försäin
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 41

ring med 25 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse

sker.

Om den skattskyldige kan visa, att hans nettointäkt av skogsbruk är

lägre än det belopp, som erhålles med tillämpning av någon av ovan angivna

beräkningsmetoder, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.

Utskottet, som finner de föreslagna bestämmelserna för beräkning av

taxerad merinkomst av skogsbruk väl avvägda, kan följaktligen icke tillstyrka

yrkandet i motion 11:506 om höjning av de procentsatser, som i

propositionen föreslagits skola tillämpas.

I motion II: 507 har yrkats sådan ändring av bestämmelserna, att den

taxerade merinkomsten av skogsbruk icke skulle få bestämmas till högre belopp

än det, vartill nettointäkten av jordbruksfastighet uppgått. Utskottet

kan icke biträda ändringsyrkandet. Ett bifall till motionärens yrkande skulle

nämligen enligt utskottets mening rubba de förutsättningar, på vilka de föreslagna

reglerna för beräkning av beskattningsbar merinkomst och uträkning

av konjunkturskatt grundats.

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet tillämpas i regel den

s. k. kontantprincipen. I förtydligande syfte må här anmärkas att denna

princip självfallet skall tillämpas jämväl vid beräkning av taxerad merinkomst

av skogsbruk.

De föreslagna bestämmelserna om beräkning av beskattningsbar merinkomst,

vilka meddelats i 7 §, föranleda i princip icke någon erinran från

utskottets sida.

Den i samma författningsrum föreslagna kvittningsrätten mellan företag

tillhörande samma koncern finner utskottet rent principiellt vara tillfredsställande.

Eftersom förutsättningen för kvittningsrätten är, att till en koncern

hörande företag böra i beskattningshänseende betraktas som ett företag,

anser utskottet emellertid, att som ett ytterligare villkor för kvittning,

bör uppställas, att de företag, mellan vilka kvittning ifrågakommer, vid fastställande

av jämförelseinkomst utgått från inkomstförhållandena under ett

och samma beskattningsår. Däremot synes kravet på att koncernförhållandet

skall ha bestått sedan jämförelseårets ingång eller sedan bolagets bildande

vara onödigt rigoröst. Enligt utskottets mening torde det vara till fyllest för

medgivande av kvittningsrätt, om koncernförhållandet bestått under hela

beskattningsåret. Någon möjlighet till manipulationer öppnas icke genom

denna uppmjukning, eftersom manipulationer med sikte på konjunkturskatten

rimligen icke kunna ha vidtagits före beskattningsårets ingång.

Utskottet förordar, att 7 § erhåller en i överensstämmelse med det anförda

ändrad lydelse.

För beräkningen av konjunkturskatt föreslås i 8 § skola fastställas ett

grundbelopp, som skall utgöra 40 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

För ägare av för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning, skall emellertid grundbeloppet

utgöra allenast 20 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats,

om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort

taxerad inkomst.

För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse

vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt ha erhållit avdrag för belopp,

som inbetalts enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen, Svenska cellulosaföreningen

och Svenska trämasseföreningen, å andra sidan, träffade avtal av

den 5 och 8 december 1950 samt den 15 november 1951 och den 1 februari

1952, skall den enligt nästföregående stycke uträknade konjunkturskatten

nedsättas med ett belopp, motsvarande 6 procent av nyssnämnda avdrag.

Utskottet har i princip icke något att erinra mot det sätt, på vilket beräkning

av konjunkturskatten föreslagits skola ske. I motionerna I: 382 och

II: 502 har emellertid framhållits, att metoden för uträkningen av konjunkturskatt

i vissa fall kan leda till materiellt oriktigt resultat, nämligen då den

till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten är lägre än grundbeloppet. Utskottet

delar motionärernas uppfattning att en dylik obillig effekt av metoden

om möjligt bör förhindras. Enligt utskottets mening synes spörsmålet

kunna lösas på sätt i motion 1:382 föreslagits, nämligen genom att i 8 §

införes en bestämmelse, innebärande att det belopp, varmed grundbeloppet

skall minskas, icke får understiga den statliga inkomstskatt, som skulle ha

beräknats för den skattskyldige, därest den till dylik skatt beskattningsbara

inkomsten motsvarat grundbeloppet. I följd härav förordar utskottet en

ändring i förtydligande syfte av 9 §.

Såsom inledningsvis framhållits har förslaget om sättet för uträkning av

konjunkturskatt i och för sig icke givit anledning till någon erinran från

utskottets sida. Utskottet kan i enlighet härmed icke tillstyrka det i motionen

II: 506 framställda yrkandet.

I 13 § har föreslagits i fråga om deklarations plikt bl. a., att rörelseidkare

skall vara skyldig att först efter anmaning avgiva deklaration om hans i

deklarationen till statlig inkomstskatt upptagna sammanlagda belopp av inkomster

från olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) understiger

10 000 kronor och omsättningen i rörelsen icke uppgår till 300 000 kronor.

Utskottet finner de föreslagna gränserna för deklarationspliktens inträde

vara väl avvägda och avstyrker följaktligen bifall till såväl motion 11:501,

däri yrkats att de ovan angivna beloppen skulle höjas till 25 000 kronor

respektive 500 000 kronor, som motion II: 506, i vilken yrkats att deklarationsplikt

skulle inträda först efter anmaning, därest den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten understege 10 000 kronor.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

43

I motion II: 506 har slutligen yrkats att riksdagen, under framhållande

av att de genom konjunkturskatten inflytande medlen borde användas för

att sänka priserna på såväl importerade som inom landet producerade förnödenheter,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till subventionering

av för livsuppehället nödvändiga varor.

Det ankommer icke på utskottet att göra något uttalande om användningen

av de medel, som inflyta genom konjunkturskatten.

I propositionen har föreslagits införande av förordning med tillfälliga föreskrifter

om begränsning av skatt i vissa fall. Enligt nämnda förordning

skall den s. k. 80-procentspärren äga tillämpning å konjunkturskatten på

så sätt, att den inkomst i förhållande till vilken skattetrycket mätes, skall

få minskas med påförd konjunkturskatt. Avkortning och restitution få icke

sammanlagt överstiga den statliga inkomstskatten.

I motion II: 507 har yrkats att konjunkturskatten skulle få ingå bland de

skatter, till vilka hänsyn tages vid beräkningen av skattetryckets förhållande

till inkomsten och att restitution och avkortning skulle få omfatta även

konj unktur skatten.

Utskottet finner icke anledning tillstyrka motionen. Den nu föreslagna

förordningen bygger på samma principer, som tillämpats vid krigskonjunkturbeskattningen.

Det finnes enligt utskottets mening icke anledning antaga

att bestämmelserna i föreslagen utformning icke skola giva ett tillfredsställande

resultat vid tillämpningen.

Övriga i propositionen nr 79 behandlade frågor ha icke givit anledning

till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om konjunkturskatt för år 1952 med de ändringar

av 4 § 2 mom., 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 §, som

framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

4 §•

2 mom. Vid bestämmande av omräknad nettointäkt skall avvikelse från

nettointäkten av förvävskällan ske i följande fall.

a) Nybildning av dold reserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen skall upptagas som tillkommande post och minskning

av sådan reserv som avgående post.

b) Vid taxering till statlig inkomstskatt medgivet avdrag för värdeminskning

å för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och andra inventarier

samt byggnader skall upptagas som tillkommande post.

Vid beräkning av tillkommande post som i nästföregående stycke sägs

skall från det vid taxering till statlig inkomstskatt medgivna avdraget för

värdeminskning å inventarier avräknas såsom skattepliktig intäkt upptagen

ersättning genom avyttring av inventarier eller ersättning på grund av försäkring

för förlust av inventarier. Skulle ersättning som här sagts överstiga

medgivet avdrag för värdeminskning, skall överskjutande belopp upptagas

som avgående post.

Kan skattskyldig visa, att den verkliga anskaffningskostnaden för vid

beskattningsårets utgång föreliggande bestånd av inventarier och byggnader

med minst 20 procent överstiger den verkliga anskaffningskostnaden för vid

jämförelseårets utgång föreliggande bestånd av tillgångar av sådant slag,

må vid omräkning av nettointäkten för beskattningsåret som avgående post

upptagas ett belopp svarande mot värdeminskningsavdrag för normal förslitning,

beräknat å den del av anskaffningskostnaden för tillgångarna vid

beskattningsårets utgång, som överstiger 120 procent av anskaffningskostnaden

för tillgångarna vid jämförelseårets utgång.

c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning

till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed

avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.

Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger 80 procent

av det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning

av de i 6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka

vissa investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna

bestämmelserna.

I fråga om inbetalning till särskild Med pensionsstiftelse likställes i

pensionsfond hos Svenska personal- denna förordning särskild pensionspensionskassan

skall i tillämpliga de- fond hos Svenska personal-pensionslar

gälla vad i c) första stgcket sägs. kassan.

d) Har vid taxeringen till statlig inkomstskatt avdrag medgivits för avsättning

till investeringsfond, skall ett mot avdraget svarande belopp i sin

helhet upptagas såsom tillkommande post.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

45

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

Har avsättning till investeringsfond tagits i anspråk under sådana förhållanden,

att det ianspråktagna beloppet inräknats i nettointäkten eller använts

för nedskrivning av varulager eller för sådan avskrivning av inventarier

eller byggnader, som ingår i tillkommande post enligt 2 mom. b) ovan,

skall beloppet upptagas såsom avgående post, i förekommande fall jämte

ränta.

e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk

förening, vars aktier eller andelar

till huvudsaklig del ägas eller

på därmed jämförligt sätt — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — innehavas av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer,

nettointäkten nedbringats genom

kostnader i form av lön, arvode,

tantiem el. dyl. till delägare eller till

dennes make eller skyldeman skola

dessa kostnader upptagas såsom tillkommande

post. Vad nu sagts skall

även gälla i fråga om premier för

försäkringar tecknade till förmån för

delägaren eller dennes make eller

skyldeman ävensom beträffande annan

liknande förmån, lämnad till

person som nu sagts.

e) Har hos aktiebolag eller ekonomisk

förening, vars aktier eller andelar

till huvudsaklig del ägas eller

på därmed jämförligt sätt — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — innehavas av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer,

nettointäkten nedbringats genom

kostnader i form av lön, arvode,

tantiem el. dyl. till delägare eller till

dennes make eller skyldeman eller

till någon, med vilken han är i svågerlag,

skola dessa kostnader upptagas

såsom tillkommande post. Vad

nu sagts skall även gälla i fråga om

premier för försäkringar tecknade

till förmån för delägaren eller dennes

make eller skyldeman eller någon,

med vilken han är i svågerlag, ävensom

beträffande annan liknande förmån,

lämnad till person som nu

sagts.

f) I nettointäkten ingående återbetalade export- och prisutjämningsavgifter

skola upptagas såsom avgående post.

g) Har skattskyldig vid uttag av skogsprodukter till egen rörelse tillämpat

högre priser än vid uttaget gällande marknadspriser skall det belopp, varmed

produkternas marknadsvärde understiger det värde, som åsatts produkterna

i räkenskaperna, upptagas såsom tillkommande post.

Hava skogsprodukter i fall, som nu sagts, åsatts lägre värde än det vid

uttaget gällande marknadsvärdet, skall skillnaden upptagas såsom avgående

post.

Beskattningsbar merinkomst.

7 §•

Från taxerad merinkomst — i förekommande fall från sammanlagda beloppet

av taxerad merinkomst av rörelse och skogsbruk — avdrages ett belopp

av 10 000 kronor. Föreligger uppskattad inkomstminskning, som icke

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

avdragits från uppskattad merinkomst vid beräkning av taxerad merinkomst

av rörelse, skall sådan inkomstminskning avdragas från taxerad merinkomst

av skogsbruk, varefter från återstoden avdrages 10 000 kronor.

Vad som framkommer, efter avdrag som i nästföregående stycke sägs

utgör beskattningsbar mer

Tillhöra aktiebolag samma koncern

och föreligger hos bolag inom

koncernen uppskattad inkomstminskning

av rörelse, som bolaget icke

kunnat avräkna från uppskattad

merinkomst av rörelse eller mot taxerad

merinkomst av skogsbruk, må inkomstminskningen

avdragas från

taxerad merinkomst hos annat koncernen

tillhörande bolag innan beskattningsbar

merinkomst för sistnämnda

bolag fastställes. Kvittning

som här avses må dock icke ifrågakomma

beträffande sådant bolag, vars

aktiekapital icke sedan jämförelseårets

ingång eller sedan bolaget bildades

-— direkt eller indirekt — till

minst 90 procent ägts av moderbolaget.

Vad här sagts skall äga motsvarande

tillämpning, där fråga är om

ekonomisk förening.

Beskattningsbar merinkomst utföre

skjutande belopp, som icke uppgår ti

inkomst.

Tillhöra aktiebolag samma koncern

och föreligger hos bolag inom

koncernen uppskattad inkomstminskning

av rörelse, som bolaget icke

kunnat avräkna från uppskattad

merinkomst av rörelse eller mot taxerad

merinkomst av skogsbruk, må inkomstminskningen

avdragas från

taxerad merinkomst hos annat koncernen

tillhörande bolag innan beskattningsbar

merinkomst för sistnämnda

bolag fastställes. Kvittning

som här avses må dock icke ifrågakomma

beträffande sådant bolag, vars

aktiekapital icke under hela beskattningsåret

— direkt eller indirekt —

till minst 90 procent ägts av moderbolaget

och ej heller mellan bolag, som

vid fastställande av jämförelseinkomst

utgått från inkomstförhållandena

under olika beskattningsår. Vad

här sagts skall äga motsvarande tilllämpning,

där fråga är om ekonomisk

förening.

5 i fulla hundratal kronor, så att över1

fullt hundratal kronor, bortfaller.

Beräkning av konjunkturskatt.

8 §•

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra

40 procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för

gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och

andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den

beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava min
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

47

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

skats, om konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten och

gjort taxerad inkomst.

För skattskyldig, som visar sig vid

beräkning av nettointäkt av rörelse

vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt

hava erhållit avdrag för

belopp, som skola inbetalas enligt särskilda

mellan staten, å ena, samt

Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska cellulosaföreningen och Svenska

trämasseföreningen, å andra sidan,

träffade avtal av den 5 och 8 december

1950 samt tilläggsavtal den 15

november 1951 och den 1 februari

1952, skall den enligt nästföregående

stycke uträknade konjunkturskatten

nedsättas med ett belopp, motsvarande

6 procent av nyssnämnda avdrag.

det därefter återstående beloppet ut
Det

belopp, varmed grundbeloppet

sålunda skall minskas, må icke understiga

den statliga inkomstskatt,

som skulle hava beräknats för den

skattskyldige, därest den till dylik

skatt beskattningsbara inkomsten

motsvarat grundbeloppet.

För skattskyldig, som visar sig vid

beräkning av nettointäkt av rörelse

vid 1952 års taxering till statlig inkomstskatt

hava erhållit avdrag för

belopp, som skola inbetalas enligt särskilda

mellan staten, å ena, samt

Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska pappersbruksföreningen,

Svenska cellulosaföreningen och Svenska

trämasseföreningen, å andra sidan,

träffade avtal av den 5 och 8 december

1950 samt tilläggsavtal den 15

november 1951 och den 1 februari

1952, skall den enligt ovan uträknade

konjunkturskatten nedsättas med ett

belopp, motsvarande 6 procent av

nyssnämnda avdrag.

9 §•

Skall jämlikt 11 § förordningen om statlig inkomstskatt för äkta makar

fastställas gemensam beskattningsbar inkomst, skall i förekommande fall

jämväl till konjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning,

må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om

denne själv haft inkomstminskningen. Det avdrag å 10 000 kronor, som omförmäles

i 7 §, skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter,

ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Konjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten och fördelas å makarna efter förhållandet

mellan deras taxerade merinkomster.

Vid beräkning enligt 8 § av avdrag Vid beräkning enligt 8 § andra

från den till statlig inkomstskatt taxe- stycket av avdrag från den till statlig

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Kungl. Maj.ts förslag:

rade inkomsten iakttages, att avdraget

må, i den mån det ej kunnat utnyttjas

av den därtill närmast berättigade

maken, komma den andre maken

tillgodo.

Utskottets förslag:

inkomstskatt taxerade inkomsten

iakttages, att avdraget må, i den mån

det ej kunnat utnyttjas av den därtill

närmast berättigade maken, komma

den andre maken tillgodo.

Anvisningar

till 4 §.

1. I 2 mom. givna föreskrifter avse bestämmande av omräknad nettointäkt

för såväl jämförelseåret som beskattningsåret.

Storleken av dold reserv fastställes vid fyra tidpunkter, nämligen vid inoch

utgången av jämförelseåret respektive beskattningsåret. Med dold reserv

skall förstås skillnaden mellan anskaffningsvärde och bokfört värde.

Vid beräkningen av dold reserv vid in- och utgången av jämförelseåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid jämförelseårets

utgång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn

skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Vid beräkning av dold reserv vid in- och utgången av beskattningsåret

skall anskaffningsvärdet vid båda tidpunkterna beräknas efter de vid beskattningsårets

ingång gällande återanskaffningspriserna för lagret. Hänsyn

skall tagas till inträffad värdenedgång på grund av inkurans.

Lagret vid beskattningsårets utgång må dock upptagas till återanskaffningspriserna

vid denna tidpunkt, om det totala värdet av lagret uppskattat

efter dessa priser är lägre än om uppskattning skett efter de priser, som

gällt vid beskattningsårets ingång.

Har skattskyldig under såväl jåmförelseåret

som beskattningsåret verkställt

inventering enligt sådan metod

att det verkliga anskaffningsvärdet av

lagret lätt kan framräknas med ledning

av inventerat värde å lagret, må

det verkliga anskaffningsvärdet läggas

till grund för beräkning av dold reserv.

I sådant fall skall vid beräkning av

dold reserv vid in- och utgången av

jämförelseåret lagret vid jämförelseårets

utgång upptagas till det verkliga

anskaffningsvärdet och värdet av

lagret vid jämförelseårets ingång beräknas

efter de priser, som tillämpats

vid uppskattning av utgående lagrets

värde. Vid beräkning av dold reserv

vid in- och utgången av beskattnings
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

49

Kungl. Maj.ts förslag: Utskottets förslag:

året skall lagret vid beskattningsårets

ingång upptagas till det verkliga anskaffningsvärdet

och värdet av lagret

vid beskattningsårets utgång beräknas

efter de priser, som tillämpats

vid uppskattningen av ingående lagrets

värde. Hänsyn skall tagas till inträffad

värdenedgång på grund av inkurans.

Med anskaffningsvärde för tillgångar, som framställts inom egen rörelse,

skall förstås direkta tillverkningskostnader ökade med indirekta tillverkningskostnader,

därvid dock hänsyn icke behöver tagas till ränta å eget

kapital.

För okuranta varor skall anskaffningsvärdet i princip upptagas till ett

värde, som förhåller sig till det verkliga anskaffningsvärdet för varorna på

samma sätt, som beräknat utförsäljningspris å varorna förhåller sig till normalt

utförsäljningspris för kuranta varor.

Hava under jämförelseåret utgifter

för pensioner och pensionsavgifter

direkt påförts rörelsen, medan motsvarande

utgifter under beskattningsåret

bestritts av pensionsstiftelses

medel, skall vad i 4- § 2 mom. c)

stadgas om avsättning till pensionsstiftelse

under beskattningsåret äga

tillämpning allenast å sådan del av

nämnda avsättning, som överstiger

pensionsstiftelsens utbetalning under

året.

Vid tillämpningen av 4 § 2 mom.

e) bör skälig hänsyn tagas till de ändringar,

som må hava ägt rum beträffande

äganderätt till aktie- eller andelspost.

2. I de fall jämförelseinkomsten bestämts enligt 3 § sista stycket skola

bestämmelserna i 4 § 2 och 3 mom. äga tillämpning med iakttagande av följande.

Har jämförelseinkomsten bestämts med ledning av resultatet av rörelsen

under annat beskattningsår än något av dem, som gått till ända närmast

före den 1 mars under ett vart av åren 1949 och 1950, bör förstnämnda

beskattningsår anses som om det vore jämförelseår.

Har jämförelseinkomsten bestämts på annat sätt än i nästföregående stycke

sägs, skall vid uppskattning av omräknad nettointäkt för beskattningsåret

i stället för bestämmelserna i 4 § 2 mom. b) och e) gälla följande.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 saml. Nr 22.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Kungl. Maj.ts förslag:

Såsom tillkommande poster skola

upptagas

avskrivning å maskiner och andra

för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

därest den skattskyldige

åtnjuter rätt till fri avskrivning å

dylika tillgångar, i den mån avskrivningen

avsevärt överstiger vad som

kan antagas motsvara normal förslitning

under beskattningsåret; samt

utbetalningar, som omförmälas i 4

§ 2 mom. e), endast i den mån utbetalningarna

uppenbarligen överstiga

vad som kan anses utgöra skälig ersättning

för utfört arbete.

Utskottets förslag:

Såsom tillkommande poster skola

upptagas

avskrivning å maskiner och andra

för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

därest den skattskyldige

åtnjuter rätt till fri avskrivning å

dylika tillgångar, i den mån avskrivningen

avsevärt överstiger vad som

kan antagas motsvara normal förslitning

under beskattningsåret; samt

kostnader, som omförmälas i 4 §

2 mom. e), endast i den mån kostnaderna

uppenbarligen överstiga vad

som kan anses utgöra skälig ersättning

för utfört arbete.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt

i vissa fall;

B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från

skattskyldighet enligt förordningen om konjunkturskatt för

år 1952 undantaga de företag, som i enlighet med riksdagens

skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) erhållit utfästelse om

befrielse från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt eller

därmed jämförlig skatt; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 504 av herr Hjalmarson m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 381 av herr Ivar Nilzon

och II: 505 av herr Johansson i Mysinge,

3) de likalydande motionerna I: 383 av herr Ohlon in. fl.

och II: 508 av herr Ohlin m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och

II: 509 av fru Sandström,

5) motionen I: 382 av herr Magnusson,

6) motionen 11:501 av herr Fagerholm,

7) motionen II: 502 av herr Edström,

8) motionen II: 503 av herr Ståhl,

9) motionen 11:506 av herr Hagberg i Luleå in. fl., och

10) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bevillningsutskotttes vägnar:

ADOLV OLSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

5]

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Velander, Ramberg,

Niklasson, Wehtje, Damström, Rune Johansson och Fritiof Karlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Persson i Svensköp*, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,

Sjölin, Vigelsbo, Kärrlander och Henriksson.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»I

föreliggande proposition har framlagts förslag till förordning om konjunkturskatt

för år 1952. Konjunkturskatten utgör enligt departementschefen

ett led i åtgärderna för bekämpande av en inflationistisk utveckling i

vårt land. Departementschefen har framhållit bland annat, att under slutet

av år 1951 en särskild tillspetsning av vinstkonjunkturen framträtt, vilken

sammanhängde med en exceptionell internationell konjunktur av klart inflationistisk

karaktär. Vinstutvecklingen måste väsentligen karakteriseras

såsom oberoende av företagens åtgärder, och vinsterna hade därför karaktär

av tillfälliga kapitalvinster. En överföring till samhället av dessa vinster

syntes ur rättvisesynpunkt motiverad mot bakgrunden av den under året inträffade

förskjutningen i inkomstfördelningen. Departementschefen ansåg

också, att åtgärder i syfte att begränsa vinstkonjunkturen och låta en del

av konjunkturvinsterna komma hela samhället till godo skulle bidraga till

återhållsamhet i inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida och

därigenom motverka en inflationistisk utveckling.

Vi dela icke den i propositionen uttalade meningen, att en konjunkturbeskattning

utgör ett lämpligt led i en politik, som åsyftar att motverka en

inflationistisk utveckling. Den motivering, som i propositionen anförts härför,

är enligt vår mening icke bärande. Såsom framhållits i motionerna I: 380

och II: 504, utgör de s. k. konjunkturvinsternas förmenta karaktär av tillfälliga

kapitalvinster icke något som helst skäl för införandet av en konjunkturskatt.

Vad beträffar de fysiska personerna bli tillfälliga inkomster

redan med nuvarande beskattning, på grund av beskattningsårets slutenhet,

hårdare beskattade än skatteförmågeprincipen kan anses motivera. Vad angår

de juridiska personerna träffas de från dessa härrörande inkomsterna

enligt gällande skattesystem av en dubbelbeskattning, som icke är sakligt

betingad. Desto mindre motiverat ter det sig därför att skärpa denna beskattning.

Rättviseskäl tala icke heller enligt vår mening för utan mot införandet av

en konjunkturskatt. En sådan skatt är nämligen i princip avsedd att träffa

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

mervinster i förhållande till ett mer eller mindre godtyckligt valt jämförelseår,

och resultatet blir därför att endast sådana skattskyldiga, som under

jämförelseåret haft en väsentligt lägre inkomst än under beskattningsåret

och som alltså haft en lägre skatteförmåga än om inkomsten varit jämnt

fördelad på jämförelseåret och beskattningsåret, träffas av konjunkturskatten.

Vi ansluta oss också till den i motionerna I: 380 och II: 504 framförda

uppfattningen, att planerna på införandet av en konjunkturskatt icke ha

spelat någon roll för årets lönerörelse. Resultaten av de nu i huvudsak avslutade

löneförhandlingarna torde helt få tillskrivas andra omständigheter,

främst den rådande knappheten på arbetskraft.

Att för tid, då krig icke råder, införa en särskild konjunkturbeskattning

synes oss över huvud taget icke böra ifrågakomma. En sådan beskattning är

förenad med betydande nackdelar för näringslivet. Den förorsakar stor omgång

och mycket extra arbete för företagen och kan i flera avseenden påverka

dem till ett ur nationalekonomisk synpunkt olämpligt handlande. En

konjunkturskatt åstadkommer också ett betydande merarbete för taxeringsmyndigheterna.

Dessa äro redan nu synnerligen hårt ansträngda icke blott

på grund av den ordinarie taxeringen utan även på grund av den i år tillkomna

taxeringen till investeringsskatt. Resultatet kan därför bli ett eftersättande

av kontrollen vid dessa taxeringar.

I likhet med motionärerna finna vi det icke realistiskt att i den rådande

s. k. vinstkonjunkturen se den avgörande inflationsdrivande faktorn. Det

må härutinnan vara tillräckligt att erinra om att det icke är de stora vinsterna,

som verka inflationsdrivande, utan att det avgörande därvidlag är sättet

för dessa vinsters användning. Någon anledning att tro, att dessa vinster

komma till en bättre och lämpligare användning, om de indragas till staten

än om de bibehållas hos de enskilda, synes icke heller föreligga.

Det föreliggande förslaget föranleder vidare de starkaste betänkligheter på

den grund att konjunkturskatten är avsedd att träffa 1951 års inkomster.

Såsom framhållits av flertalet remissinstanser liksom ock i olika i anledning

av propositionen väckta motioner innebär detta ett avsteg från allmänt erkända

rättsprinciper. Konjunkturskatten kommer ock härigenom att träffa

inkomster, som intjänats och jämväl i stor utsträckning disponerats, innan

frågan om dess införande över huvud taget aktualiserats. Icke mindre allvarlig

synes oss införandet av en retroaktiv skattelagstiftning vara såsom

ledande till en osäkerhet för näringslivet och företagsamheten i stort, som

måste bli till skada för välståndsutvecklingen.

Det må också i detta sammanhang erinras om den av skogsindustrierna

kort tid innan frågan om införandet av en konjunkturskatt började diskuteras

träffade överenskommelsen med staten om en omfattande inkomststerilisering,

varvid förutsättningen måste anses ha varit att ytterligare åtgärder

i skatteskärpande riktning icke skulle ifrågakomma.

Gentemot departementschefen, som, under hänvisning till tidigare avsteg,

förmenta eller verkliga, från principen att skattelagstiftningen icke skall

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

53

förlänas tillbakaverkande kraft, betecknat spörsmålet därom närmast som

en ''avvägningsfråga’, vilja vi bestämt hävda, att det här rör sig om en rättsfråga.

Och denna är enligt vår mening av så allvarlig och vägande natur, att

densamma i och för sig utgör ett avgörande skäl mot bifall till den föreliggande

propositionen.

I anslutning til^vad sålunda anförts tillåta vi oss hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 79.»

II) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka — därest den

av dem avgivna, med I) betecknade reservationen icke skulle vinna riksdagens

bifall — anfört följande:

»Såsom vi tidigare antytt är det här fråga om införande av i huvudsak

en ren merinkomstskatt. Författningsförslagets rubricering såsom ''förordning

om konjunkturskatt för år 1952’ är därför missvisande. Vad som enligt

förslaget göres till föremål för beskattning är, såvitt angår rörelse —

med vissa snävt utformade undantag, vilka förutsättas skola tolkas restriktivt

— det belopp, varmed inkomsten under beskattningsåret överstiger

140 % av inkomsten under jämförelseåret, därest icke sistnämnda inkomst

''uppenbarligen avsevärt understiger vad som för rörelsen kan anses normalt’.

Såsom i åtskilliga till utskottet hänvisade motioner framhållits, bli enligt

förslaget merinkomster, som icke i någon mån haft karaktär av konjunkturvinster,

i stor utsträckning beskattade. Viss kapacitetsökande utbyggnad av

produktionsapparaten blir, om ock med restriktiv bedömning, beaktad, däremot

icke kapacitetsökande rationaliseringar, hur genomgripande de än ha

varit. Ett företag, som sökt anpassa sig efter statsmakternas appell om produktionsökning

och exportoffensiv samt ökat sin kapacitet exempelvis genom

anskaffning av moderna, arbetsbesparande maskiner, blir av denna anledning

beskattat till konjunkturskatt. Att 15-procentsavdraget under gynnsamma

förhållanden kan medföra, att frukterna av mindre väsentliga rationaliseringar

bli undantagna, kan enligt vår mening rimligen icke anföras såsom

skäl för att ''konjunkturbeskatta'' resultatet av mera genomgripande och

betydelsefulla rationaliseringsåtgärder.

Upptagande av nya tillverkningar, bearbetning av nya marknader och andra

initiativ från företagarnas sida utgöra ofta en naturlig förklaring till uppkomsten

av den del av merinkomsten, som icke täckes av berörda avdrag.

I andra fall har merinkomsten föranletts av importrestriktioner, konkurrensförhållanden

eller tillfälligheter av vitt skilda slag, vilka nedbringat jämförelseinkomsten

eller utan samband med konjunkturen ökat inkomsten under

beskattningsåret. I den föreliggande propositionen anföres, att erfarenheterna

från den tidigare krigskonjunkturbeskattningen lydde på att de skattskyldiga

i stor utsträckning skulle offra avsevärd tid och betydande kostnader

på utredningar om rationalisering m. m. utan att i flertalet fall kunna

uppnå gynnsammare resultat än som vunnes genom det avsedda schablon
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

avdraget. Därmed må nu förhålla sig hur som helst. Kravet på rätt till motbevisning

blir dock icke mindre bärande av den anledningen, att allenast en

minoritet av de skattskyldiga konjunkturbeskattas för inkomster, vilka icke

haft karaktär av sådana konjunkturvinster, som beskattningen avser att

drabba.

Vill man förhindra, att beskattningen får karaktär av merinkomstskatt,

finnes enligt vår mening intet annat val än att, trots det därmed förenade

ökade arbetet för såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter, medgiva

alla Lill konjunkturskatt skattskyldiga — icke allenast skogsägarna — rätt

att styrka, att uppskattad merinkomst helt eller delvis uppstått av annan anledning

än den under beskattningsåret rådande konjunkturen.

Enligt det föreliggande förslaget tages vid beräkning av taxerad merinkomst

ingen hänsyn till inkomstökning, som föranletts av ökning av det i

rörelsen arbetande egna kapitalet, trots att betydande reella kapitalökningar

i olika former förekommit hos ett stort antal företag under tiden efter jämförelseåren.

Såsom motivering för förslaget i denna del har allenast hänvisats

till vässa allmänna uttalanden rörande principerna för förordningens

utformning, enligt vilka denna bör göras så enkel som omöjligt. Meningen

synes vara, att 15-procentsavdraget skali anses kompensera även ett i och

för sig berättigat avdrag för kapitalökning.

Vi kunna icke biträda denna ståndpunkt. Om avdrag i förekommande

fall icke medgives för kapitalökning, kommer beskattningen ofta att drabba

fiktiva merinkomster. Att så blir förhållandet är särskilt påtagligt i sådana

fall, då kapitalökningen skett genom tillskott av nytt kapital, vilket ersätter

tidigare upplånat kapital. Inkomsten under jämförelseåret har i dylika fall

nedbringats genom avdrag för den å lånet belöpande räntan, medan motsvarande

avdrag icke sker under beskattningsåret. En mera minutiös beräkning

av varje obetydlig kapitalökning skulle väl komplicera förfarandet, men

om avdraget medgives endast under förutsättning, att ökningen skett genom

tillskott av nytt kapital, icke understigande exempelvis 50 000 kronor, blir

tillämpningen synnerligen enkel.

Liksom ett flertal i ärendet hörda remissinstanser, bl. a. Tjänstemännens

centralorganisation och Kooperativa förbundet, hålla vi före, att bestämmelserna

rörande avsättning till pensionsstiftelser icke böra utformas på ett

för de skattskyldiga mera ofördelaktigt sätt än vad som gäller i fråga om

investeringsskatten. I den mån avsättningen överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåren bör den, såsom inom utskottet vitsordats,

i princip kunna antagas motsvara ett pensioneringsbehov, så länge stiftelsens

förmögenhet icke överstiger det s. k. investeringsskattetaket och följaktligen

till denna del icke upptages såsom tillkommande post. Den i propositionen

föreslagna 80-procentsspärren synes oss vila på alltför lösliga grunder, och

biträda vi därför det i motion I: 382 framförda yrkandet, att berörda spärr

måtte slopas. Möjligt är, att en sådan åtgärd i en del fall kan föranleda att

även avsättningar, som i någon mån inkludera framtida avgifter, skulle

komma att avdragas vid taxering till konjunkturskatt. Att konjunkturvins
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22. 55

ter i någon ringa män skulle komma att användas för täckande av framtida

avgifter för säkerställande av gjorda pensionsutfästelser synes oss emellertid

vara ägnat att väcka desto mindre betänkligheter som dylika vinster självfallet

huvudsakligen äro att finna inom konjunkturkänsliga verksamhetsgrenar.

Om vinsterna förbytas i förluster, komma utan tvivel svårigheter att

uppstå för många företag att fullgöra de i hög grad tyngande pensionsförpliktelser,

varmed de under senare år belastats. Och skulle det framdeles

visa sig, att företagen icke bli i stånd att fullgöra dem, kunna de pensionsberättigade

säkerligen icke påräkna, att statsmakterna komma att tillskjuta

felande belopp.

1 motion II: 507 har yrkats sådan ändring av bestämmelserna rörande beräkning

av taxerad merinkomst av skogsbruk, att denna icke må bestämmas

till högre belopp än det, vartill nettointäkten av jordbruksfastighet uppgått.

Det har häremot gjorts gällande, att ett bifall till detta ändringsyrkande

skulle rubba de förutsättningar, på vilka de föreslagna reglerna för beräkning

av beskattningsbar merinkomst och uträkning av konjunkturskatt

grundas. Enligt vår mening tala emellertid starka skäl för bifall till yrkandet

i fråga. Det kan icke anses tillfredsställande att utforma beskattningen

så, att en skattskyldig påföres en avsevärd taxerad merinkomst av sin jordbruksfastighet,

ehuru denna icke lämnat någon behållen inkomst eller uppvisat

underskott. Såsom i motionen framhållits, är ett dylikt förhållande icke

något ovanligt beträffande år 1951 på grund av under detta år inträffad inkomstminskning

för jordbruk genom svartrost, mul- och klövsjuka o. dyl.

Med stöd av det anförda hemställa vi,

att riksdagen —- utöver av utskottet förordade ändringar i propositionens

förslag till förordning om konjunkturskatt för år 1952 — måtte besluta, att

sista stycket av anvisningarna till 6 § måtte utgå samt 4 § 2 mom. c) andra

stycket, 5 § 1 mom. och 6 § tredje stycket måtte erhålla nedan angivna, ändrade

lydelse:

4 §.

Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger det belopp,

vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i 6 § förordningen

angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa investeringar

i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.

1 mom. Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret

överstiger summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital

i rörelsen, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Det belopp, varmed omräknad nettointäkt för beskattningsåret understiger

summan av jämförelseinkomsten och ränta å ökning av eget kapital i rörelsen,

utgör uppskattad inkomstminskning av förvärvskällan.

Vad ovan stadgats om ränta å ökning av eget kapital i rörelsen äger dock

tillämpning allenast om tillskott av nytt kapital skett under tiden från utgången

av jämförelseåret till ingången av beskattningsåret med minst 50 000

kronor. Ränta beräknas efter sex procent.

Uppskattad merinkomst eller, om skattskyldig haft mer än en förvärvskälla,

för vilken uppskattad merinkomst fastställts, summan av uppskattade

merinkomster, i förekommande fall efter avdrag för uppskattad inkomstminskning

i en eller flera förvärvskällor, skall utgöra taxerad merinkomst av

rörelse, där icke annat följer av bestämmelserna i femte stycket här nedan.

Skattskyldig må vid fastställande av taxerad merinkomst åtnjuta avdrag

från uppskattad merinkomst för vad som visas hava uppkommit oberoende

av den under beskattningsåret rådande internationella konjunkturen, i den

mån denna inkomstökning kan anses överstiga den gottgörelse för naturlig

utveckling o. dyl., som givits vid fastställande av jämförelseinkomsten.

6 §•

Därest den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastighet, varom bär är

fråga, varit mindre än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna

i första eller andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten

icke bestämmas till högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.»

III) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Persson i Svensköp och Sjölin,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I förevarande---(= utskottet s. 24 rad 11 nedifrån—s. 28 rad 9

nedifrån)---års vinster.

Utskottet delar den i propositionen uttalade meningen att en konjunkturbekattning

bör av såväl samhällsekonomiska som psykologiska skäl ingå

som ett led i en politik, som åsyftar att motverka en inflationistisk utveckling.

Såsom i motionerna I: 383 och II: 508 framhållits kunna rimligen stora

av krig och rustningar framkallade extra ordinära vinstökningar bära en

något större skattebörda än vanliga inkomster. Sådana vinstökningar äro

i mindre grad än andra inkomster ett resultat av arbete, sparande och initiativ.

Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att åstadkomma en sänkning

av det ordinarie skattetrycket. En tillfällig konjunkturvinstbeskattning

ökar möjligheterna därtill, då den tillför staten ökade inkomster under

det år, då skattesänkningen för första gången till fullo belastar budgeten.

Såsom framhållits i de nyssnämnda motionerna, framstår därför kombinationen

av en tillfällig konjunkturvinstbeskattnnig och en allmän sänkning

av inkomstbeskattningen såsom ett naturligt led i en strävan efter en rättvis

avvägning av skattebördorna.

Kungl. Maj.t har föreslagit, att konjunkturskatten skall utgå på 1951 års

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

57

inkomster och således göras retroaktiv. Utskottet kan liksom flertalet remissinstanser

icke tillstyrka en sådan åtgärd. Utskottet vill hänvisa till gängse

praxis i svensk skattepolitik att undvika retroaktiva skatter. Den skattskyldige

har otvivelaktigt ansett sig med fog kunna räkna med att skattskyldigheten

för 1951 års inkomster redan blivit slutgiltigt bestämd. Skatten

skulle därför, om den finge avseende å 1951 års inkomster, drabba inkomster,

som i stor utsträckning redan de facto disponerats, exempelvis för

investeringsändamål. Utskottet vill även erinra om att regeringen så sent

som i oktober månad 1951 träffat en överenskommelse med skogsindustrierna

om s. k. konjunkturutjämningsavgifter för fjärde kvartalet, varvid

båda parter utgått från att detta skulle vad skogsindustrierna beträffar

utgöra den enda av konjunkturen motiverade speciella åtgärden för 1951.

Regeringen har således skapat en förväntan hos näringslivet, att någon konjunkturvinstbeskattning

ej skulle ifrågakomma för 1951. Att företag, som

enligt med staten ingånget avtal under beskattningsåret inbetalat pris- eller

konjunkturutjämningsavgifter, skola enligt propositionen erhålla viss gottgörelse

vid konjunktursbeskattningen, ändrar i principiellt hänseende intet

i nu berörda förhållande.

Enligt utskottets mening bör beslutet om en tillfällig konjunkturskatt å

inkomster av rörelse och skogsbruk i stället gälla 1952. Under första kvartalet

i år synas inom flera näringsgrenar betydande konjunkturvinster ha

uppkommit. Hur det kan gå under resten av året kan för närvarande inte

överblickas, även om åtskilligt talar för att en konjunkturförsvagning inträder.

Ovisshet rörande vinstsituationen under årets senare del är emellertid

ofrånkomlig, om man vill undgå retroaktiv beskattning och alltså vill

fatta beslut i början av det år skatten skall gälla eller ännu tidigare. Att

innevarande år sannolikt kommer att förete en mycket splittrad konjunkturbild

med svaga konjunkturer för en del näringsgrenar, är inte i och för

sig ett skäl mot en konjunkturvinstbeskattning på de näringsgrenar, som

kunna ha exceptionella vinster. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna

I: 383 och II: 508 i nu berörda del.

I motionerna I: 383 och II: 508 har erinrats om att i en inom finansdepartementet

utarbetad promemoria en begränsning av den fria avskrivningsrätten

å maskiner och inventarier har framställts som i viss mån ett alternativ

till en konjunkturvinstbeskattning för 1952. Utskottet vill med anledning

härav och med kraftigt understrykande av vad som anförts i motionerna

framhålla, att avskrivningsrättens begränsning skulle medföra allvarliga

följder, som inte kunna väntas framkomma vid en konjunkturvinstbeskattning.

Avskrivningsrättens begränsning vid i övrigt oförändrad företagsbeskattning

skulle bli mycket kännbar för många företag, som inte ha

stora konjunkturvinster och som väl behöva konsolidering och likviditets1''örstärkning,

medan denna åtgärd i mindre grad skulle kännas för företag

med stora konjunkturvinster, vilka i flertalet fall redan äro starkt konsoliderade.

Utskottet vill därför bestämt varna för en sådan åtgärd, vilken

skulle drabba oberoende av företagens olika bärkraft och konsolideringsbehov

och som särskilt skulle försvåra utvecklingen av nya företag.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Av utskottets ställningstagande, att konjunkturskatten bör utgå på 1952

års i stället för som Kungl. Maj :t föreslagit 1951 års inkomster av rörelse

och skogsbruk, följer att konjunkturskattens tekniska utformning bör ändras

i vissa avseenden. Härtill återkommer utskottet i det följande.

I propositionen —--(= utskottet s. 31 rad 4 uppifrån—rad 9 nedifrån)

---juridiska personer.

Utskottet finner i princip propositionens förslag till reglering av skattepliktens

omfattning tillfredsställande. Utskottet bortser här från de formella

ändringar av förevarande bestämmelser, som föranledas av att konjunkturskatten

enligt utskottets förslag skall utgå på 1952 års inkomster.

De skäl - — (== utskottet s. 31 råd 7 nedifrån—s. 32 rad 7 uppifrån)

---kunna lämnas. Det bör icke vara alltför svårt att komplettera

denna uppräkning med några näringsgrenar, beträffande vilka med mycket

stor sannolikhet kan antagas, att inkomsterna i regel uppkommit oberoende

av konjunkturen. Det torde vid 1952 års slut bli möjligt att komplettera

en sådan förteckning över branscher, vilka kunna undantagas från deklarations-

och skatteplikt.

Vad i---- (= utskottet s. 32 rad 14 uppifrån—rad 9 nedifrån) — -—

— nämnda utfästelse. Utskottet föreslår därför, att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj :t att från skattskyldighet till konjunkturskatt för år 1953

undantaga sådana företag, vilka i enlighet med riksdagens bemyndigande

i skrivelse den 30 juni 1948 erhållit utfästelse om befrielse från skyldighet

att erlägga krigskonjunkturskatt eller därmed jämförlig skatt.

Frågan huruvida — — — (= utskottet s. 32 rad 3 nedifrån—s. 33

rad 6 uppifrån)---omräknade nettointäkten.

Nu nämnda förhöjning bör med hänsyn till att beskattningen enligt utskottets

förslag skall gälla för ett år senare än vad av Kungl. Maj :t föreslagits

göras större. Det i motionerna I: 383 och II: 508 framställda förslaget

att förhöjningen bör ske med 30 procent för penningvärdets försämring

och med 20 procent för naturlig utveckling i rörelsen finner utskottet

väl avvägt. Utskottet yrkar därför bifall till detta förslag, varav följer att

jämförelseinkomsten skall utgöra 150 procent av den omräknade nettointäkten.

Det sagda innebär, att utskottet avstyrker bifall till motion II: 506,

vari yrkats att den omräknade nettointäkten för jämförelseåret utan hänsynstagande

till penningvärdets försämring och till normal utveckling och

dylikt skall utgöra jämförelseinkomst.

För att--—- (= utskottet s. 33 rad 13 uppifrån—s. 36 rad 20 uppifrån)

------ tillkommande post.

Utskottet delar de i motionen I: 382 samt i de likalydande motionerna

I: 383 och II: 508 anförda synpunkterna och anser att bestämmelserna om

avsättning till pensionsfonder icke böra utformas efter strängare regler än

vad som gäller för investeringsskatten.

Det synes —- --(= utskottet s. 37 råd 19—rad 25 uppifrån)----

vinst minskats. Under år 1952 kan däremot--- — (= utskottet: s. 37 rad

26 uppifrån—s. 38 råd 16 nedifrån)---av jämförelseinkomsten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

59

Grundtanken i förslaget är att göra den ifrågasatta lagstiftningen så enkel

som möjligt och det är enligt utskottets mening av största vikt att denna

icke övergives. I förslaget har problemet lösts på ett enligt utskottets mening

tillfredsställande sätt. Hänsyn till naturlig utveckling, rationalisering m. m.

har tagits genom att vid jämförelseinkomstens beräkning den omräknade

nettointäkten för jämförelseåret ökas med 15 procent, vilket procenttal utskottet

som ovan anförts föreslagit förhöjt till 20 procent. Denna regel

—---(= utskottet s. 38 rad 10 nedifrån—s. 40 rad 7 nedifrån) — ---

taxerad merinkomst.

Då konjunkturskatten enligt utskottets mening bör utgå på 1952 års inkomster

böra förevarande bestämmelser ändras. Vad då först beträffar

under 1952 mottagen köpeskilling för avtal, som träffats under 1951, kunna

de av Kungl. Maj :t föreslagna procentsatserna tillämpas. Med hänsyn till

att de i propositionen nämnda procentsatserna kunna visa sig för höga i

fråga om under 1952 träffade avslut torde fastställandet av dessa procenttal

få anstå till senare tidpunkt. Utskottet hemställer därför beträffande sistnämnda

procentsatser, att Kungl. Maj :t måtte inkomma till riksdagen med

förslag härom.

Om den--— (= utskottet s. 40 rad 6 nedifrån—s. 41 rad 2 uppifrån)

----jämförelse sker.

Utskottet tillstyrker förenämnda bestämmelse med den ändringen, att

gottgörelse för penningvärdets försämring bestämmes till 30 procent. Det

sagda innebär, att utskottet avstyrker motion II: 506 även i nu berörda del.

I motion---(= utskottet s. 41 rad 11 uppifrån—s. 42 rad 8 upp
ifrån)

-— — — taxerad inkomst.

Utskottet har i princip icke något att erinra mot det sätt på vilket beräkning

av konjunkturskatten föreslagits skola ske. De föreslagna bestämmelserna

böra till följd av att konjunkturskatten enligt utskottets förslag skall

utgå på 1952 års inkomster ändras på så sätt, att de avse beräkning av nettointäkt

vid 1953 års taxering. I motionerna — — — (= utskottet s. 42 rad 18

uppifrån—s. 43 rad 13 nedifrån)---vid tillämpningen.

De redaktionella och formella ändringar, som utöver vad angivits i det

föregående föranledas av att konjunkturskatten enligt utskottets förslag

skall utgå på 1952 års i stället för som Kungl. Maj :t föreslagit 1951 års inkomster,

har utskottet företagit i författningstexten.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 383 av herr Ohlon in. fl. och II: 508 av herr Ohlin

in. fl.,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

ordning om konjunkturskatt för år 1952 med den ändring

av rubriken, att förordningen angives gälla konjunkturskatt

för år 1953, samt med de ändringar, att i 1, 13, 16, 21 och

23 §§ angivna tidpunkter framskjutas ett år, ävensom med

de ändringar, att 3 § tredje stycket, 4 § 2 mom. c), d) och

e), 6, 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 § erhålla nedan

angiven lydelse:

3 §.

För jämförelseåret fastställes jämförelseinkomst. Denna beräknas på

grundval av den omräknade nettointäkten för jämförelseåret på så sätt att

tillägg göres med 30 procent för penningvärdets försämring och med 20

procent för normal utveckling o. d. i rörelsen. Jämförelseinkomsten utgör

sålunda 150 procent av den omräknade nettointäkten.

4 §•

c) Har avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt medgivits för avsättning

till pensions- eller andra personalstiftelser, skall det belopp, varmed

avdrag medgivits, upptagas såsom tillkommande post.

Vad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 150 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger

det belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i

6 § förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa

investeringar i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.

Med pensionsstiftelse likställes i denna förordning särskild pensionsfond

hos Svenska personal-pensionskassan.

d) Har vid--— (= utskottet s. 44 rad 3 nedifrån—s. 45 rad 15 nedifrån)

---nu sagts.

6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst upptagas 40 procent

av köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

och 20 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter i

fråga om köpeskilling, varom avtal träffats under tiden den 1 juli—den 31

december 1951; i fråga om köpeskilling, varom avtal träffats före den 1 juli

1951, skola procentsatserna utgöra allenast hälften av de nu nämnda. Kan

skattskyldig visa, att köpeskilling härrör från försäljning, varom avtal träffats

före den 1 januari 1951, skall sådan köpeskilling, under förutsättning

att jämväl försäljningspriset slutgiltigt fastställts före nämnda dag, icke

medtagas vid beräkning av taxerad merinkomst. I fråga om köpeskilling för

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, och för avyttrade

skogsprodukter i de fall, då avtal träffats under år 1952 samt i fråga om

saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret uttagits för för
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

61

ädling i egen rörelse, skall såsom taxerad merinkomst upptagas så stor del

av köpeskillingen respektive saluvärdet, som framdeles kommer att bestämmas.

Visar skattskyldig att för honom sådana förhållanden rått, att, i jämförelse

med det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

1950, eller, om den skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till

ända närmast före den 1 mars 1949, prisstegringen utöver omkostnadsökningen

å samtliga under beskattningsåret gjorda försäljningar eller uttag

uppgår till lägre belopp än vad som föranledes av i nästföregående stycke

angivna bestämmelser, skall detta lägre belopp utgöra taxerad merinkomst.

Skattskyldig må därvid erhålla gottgörelse för penningvärdets försämring

med 30 procent å priser och kostnader under det år, varmed jämförelse sker.

Kan den skattskyldige visa, att hans nettointäkt av skogsbruk varit mindre

än det belopp, som erhålles vid tillämpning av bestämmelserna i första eller

andra stycket här ovan, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till

högre belopp än det, vartill nettointäkten uppgått.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Från taxerad —--(= utskottet s. 45 rad 3 nedifrån—s. 46 rad 11

nedifrån) —■ — — kronor, bortfaller.

8 §•

För konjunkturskatten fastställes ett grundbelopp, som skall utgöra 40

procent av den beskattningsbara merinkomsten; dock att för ägare av för

gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och

andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas

gemensamma räkning, grundbeloppet skall utgöra allenast 20 procent av den

beskattningsbara merinkomsten.

Konjunkturskatten skall utgöra grundbeloppet efter avdrag för det belopp,

varmed statlig inkomstskatt för den skattskyldige skulle hava minskats, om

konjunkturskattens grundbelopp avdragits från den till statlig inkomstskatt

taxerade inkomsten och det därefter återstående beloppet utgjort taxerad

inkomst.

Det belopp, varmed grundbeloppet sålunda skall minskas, må icke understiga

den statliga inkomstskatt, som skulle hava beräknats för den skattskyldige,

därest den till dylik skatt beskattningsbara inkomsten motsvarat grundbeloppet.

För skattskyldig, som visar sig vid beräkning av nettointäkt av rörelse vid

1953 års taxering till statlig inkomstskatt hava erhållit avdrag för belopp,

som skola inbetalas enligt särskilda mellan staten, å ena, samt Svenska trävaruexportföreningen,

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen

och Svenska pappersbruksföreningen, å andra sidan, träffade avtal

av den 5 december 1950, den 15 november 1951 och den 1 februari 1952 samt

andra motsvarande avtal, skall den enligt ovan uträknade konjunktur
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

skatten nedsättas med ett belopp, motsvarande 6 procent av nyssnämnda

avdrag.

9 §•

Skall jämlikt---(= utskottet s. 47 rad 15 nedifrån—s. 48 rad 6

uppifrån) —---maken tillgodo.

Anvisningar

till 4 §.

1.12 inom.---— (== utskottet s. 48 rad 9 uppifrån — s. 50 rad 16

uppifrån)---utfört arbete.

2) anhålla i skrivelse till Kungl. Maj :t, att Kungl. Maj :t

ville, då prisläget å skogsprodukter under år 1952 kunde

överblickas, för riksdagen framlägga förslag till bestämmelser

enligt 6 § om procentsatser för under år 1952 slutna avtal

angående försäljning av skogsprodukter och upplåtelse av

avverkningsrätter;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med tillfälliga föreskrifter om begränsning av skatt

i vissa fall med de ändringar, att i förordningen angivna tidpunkter

framskjutas ett år;

B) att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från

skattskyldighet enligt förordningen om konjunkturskatt för

år 1953 undantaga de företag, som i enlighet med riksdagens

skrivelse den 30 juni 1948 (nr 405) erhållit utfästelse om

befrielse från skyldighet att erlägga krigskonjunkturskatt

eller därmed jämförlig skatt;

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf in fl.

och II: 504 av herr Hjalmarson m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 381 av herr Ivar Nilzon

och II: 505 av herr Johansson i Mysinge,

3) de likalydande motionerna I: 384 av herr Näslund och

II: 509 av fru Sandström,

4) motionen I: 382 av herr Magnusson,

5) motionen II: 501 av herr Fagerholm,

6) motionen II: 502 av herr Edström,

7) motionen II: 503 av herr Ståhl,

8) motionen II: 506 av herr Hagberg i Luleå in. fl., och

9) motionen II: 507 av herr Nilsson i Svalöv

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

IV) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Persson i Svensköp och Sjölin,

vilka ansett — för det fall den med III) betecknade reservationen icke skulle

antagas av riksdagen — att riksdagen, utöver av utskottet förordade ändringar

i förslaget till förordning om konjunkturskatt för år 1952, i fråga

om avsättning till pensionsstiftelse under beskattningsåret måtte bifalla motionerna

1:382, 1:383 och II: 508 i denna del, samt anfört:

»Under åberopande härav hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att 4 § 2 mom. c) andra stycket i förslaget

till förordning om konjunkturskatt för år 1952 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

4 §.

\ ad nu sagts skall dock, såvitt avser den del av avsättningen till pensionsstiftelse

under beskattningsåret, som överstiger 140 procent av avsättningen

under jämförelseåret, gälla endast om och i den mån stiftelsens förmögenhet

efter den under beskattningsåret gjorda avsättningen överstiger det

belopp, vartill stiftelsens förmögenhet beräknats med ledning av de i 6 §

förordningen angående en tillfällig skatt i syfte att motverka vissa investeringar

i varulager och inventarier (investeringsskatt) angivna bestämmelserna.

»

V) av herrar Niklasson, Fritiof Karlsson och Vigelsbo, vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I förevarande proposition----(= utskottet s. 24 rad 11 nedifrån—

s. 32 rad 16 nedifrån)----nyss angivet slag. Å andra sidan anser ut
skottet

dock, att s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade

samfälligheter, å vilka avverkning allenast företagits under beskattningsåret

för att tillgodose delägarnas behov av husbehovsvirke och -bränsle,

böra undantagas från beskattning. Utskottet finner nämligen att en dylik

beskattning är främmande för grundtanken i den föreslagna konjunkturskatten.

Att värdet i penningar räknat av en sådan delägares husbehovsvirke

stigit kan givetvis icke föranleda den uppfattningen att allmänningen

gjort en konjunkturvinst.

Enligt vad utskottet---(= utskottet s. 32 rad 15 nedifrån—s. 43

rad 9 nedifrån)----får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 79 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om konjunkturskatt för år 1952 med de ändringar

av 1 §, 4 § 2 mom., 7, 8 och 9 §§ samt anvisningarna till 4 §,

som framgå av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 22.

Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit under det beskattningsår, för vilket

taxering till statlig inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1952 (beskattningsåret), skall erläggas konjunkturskatt

till staten under förutsättning att den som åtnjutit inkomstökningen är

skattskyldig år 1952 till statlig inkomstskatt för den ifrågavarande inkomsten.

Skattskyldig, för vilken i föregående stycke avsett beskattningsår utgått

före den 1 november 1951, skall, därest han så påfordrar, i stället erlägga

konjunkturskatt för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering

till statlig inkomstskatt i första instans verkställes år 1953. Såsom förutsättning

härför skall gälla, att sistnämnda beskattningsår omfattar minst

tolv månader samt alt den skattskyldige gjort anmälan som i 13 § 1 mom.

sista stycket sägs. Beträffande skattskyldig, som skall erlägga konjunkturskatt

för inkomstökning under beskattningsår, för vilket taxering till statlig

inkomstskatt i första instans verkställes år 1953, skall sistnämnda beskattningsår

anses såsom beskattningsår enligt denna förordning.

Från skattskyldighet som i denna

förordning sägs undantagas systembolag,

som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker,

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen

samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

ävensom s. k. besparingsskogar,

häradsallmänningar, skogsallmänningar

och andra likartade

samfälligheter, å vilka avverkning

allenast företagits för att tillgodose

delägarnas behov av husbehovsvirke

och -bränsle.

4 §.

2 m o m.----(== utskottet s. 44 rad 3 uppifrån—s. 50 rad 4 nedifrån)

---utan åtgärd.»

Från skattskyldighet som i denna

förordning sägs undantagas systembolag,

som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker,

Aktiebolaget Vin- och spritcentralen

samt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

527340. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m. a1 i texten