Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1952-03-27 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:23, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående prisutjämningsavgift m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

1

JVr 23.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående prisutjämningsavgift m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 februari 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 78, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden till

och med den 30 juni 1953 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,

meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift, samt att

godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av

influtna prisutjämningsavgifter.

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:385 av herrar Ohlon och Petrén samt

11:512 av herrar Ohlin och Kristensson i Osby, vari hemställts, »att riksdagen

för sin del måtte uttala att Kungl. Maj :t vid tillämpningen av i propositionen

nr 78 berörda fullmakt att uttaga prisutjämningsavgift å varor

måtte visa stor återhållsamhet och icke pålägga sådana avgifter annat än i

alldeles speciella lägen samt att nu utgående prisutjämningsavgifter å skogsprodukter

bör upphöra den 31 mars 1952 och att i den mån det är erforderligt

överenskommelser bör träffas som tryggar hemmamarknadens försörjning

med tillräckliga kvantiteter av dessa varor till priser, som vid beaktande

av samma hänsyn som hittills anses skäliga»; ävensom

2) motionen 11:511 av herrar Håstad och Hjalmarson, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 78 måtte

a) uttala att systemet med prisutjämningsavgifter så fort sig göra låter,

dock senast den 30 juni 1953, bör avvecklas,

b) uttala att det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet att uttaga sådana

avgifter intill den under a) angivna tidpunkten för systemets avveckling

må användas endast under förutsättning att syftet med avgifterna enbart

är utjämnande, att avgift pålägges endast vid uppenbar differens mellan

inhemsk och utländsk prisnivå, att överläggningar med berörda parter

föregå beslut om införande av avgift samt att avgifter med retroaktiv verkan

ej ifrågakomma,

c) uttala att Kungl. Maj:t vid behandling av frågor om dispens från avgift

enligt SFS 800/1951 måtte förfara så, att retroaktiv verkan på vid ikraftträdandet

redan ingångna försäljningsavtal undanröjes».

1 Dihang till riksdagens protokoll 1932. 7 samt. Nr 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

3''rkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 511 och II: 512.

Vad angår motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen, hänvisar

utskottet, såvitt densamma ej framgår av här nedan intagna yttranden

av departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen

härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen

Prisutjämningsavgifter m. in. å vissa skogsprodukter åren 1945—1951,

s. 2—6.

Fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift, s. 6—13.

Användningen av influtna prisutjämningsavgifter in. in., s. 13—24.

Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga

prisutjämningsavgift har departementschefen anfört följande:

Sedan den 1 juli 1945 har Kungl. Maj :t haft riksdagens bemyndigande

att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift

vid export av varor. Prisutjämningsavgiftens syfte har angivits vara att

förhindra att höga utlandspriser på vissa varor skola utöva ett stegrande inflytande

på de inhemska varupriserna. Det har vidare förutsatts, att man,

när fråga om uttagande av prisutjämningsavgift uppkommer, bör söka nå

överenskommelse därom med vederbörande exportörer. Härutöver har uttalats

att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift, i varje

särskilt fall jämväl andra synpunkter än de rent prispolitiska, bl. a. handelspolitiska

synpunkter, böra vinna beaktande. Bemyndigande att uttaga

prisutjämningsavgift gäller för närvarande endast till innevarande budgetårs

utgång.

Hittills har prisutjämningsavgift uttagits endast på skogsindustriprodukter.

Under den tid bemyndigandet gällt har det i regel visat sig möjligt

att efter förhandlingar med berörda organisationer eller företag träffa avtal

om utgående avgifter. I huvudsak som komplettering härtill ha avgifter uttagits

genom formellt åläggande för de till avtalen icke anslutna exportörerna

att erlägga prisutjämningsavgift.

Den under år 1950 inträdda stegringen av exportpriserna för skogsindustriprodukter

har år 1951 följts av en markant ytterligare prisökning. I

överensstämmelse med de i slutet av 1950 ingångna avtalen med branschorganisationerna

ha sålunda under år 1951 konjunkturutjämningsavgifterna

å massa och papper successivt höjts. Efter förhandlingar ha nya överenskommelser

träffats med cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna

rörande konjunkturutjämningsavgifter för år 1952. Uppgörelserna innebära

bl. a., såsom framgår av de tidigare lämnade redogörelserna, att företagens

slutliga andel i avgifterna reducerats i förhållande till de för 1951

gällande överenskommelserna. Betydelsefullt är även att den statliga beskattningen

av företagens andel sker omedelbart. Härom har f. ö. särskild

överenskommelse träffats med avseende å 4. kvartalet 1951. Vidare ha

bestämmelserna om fondering av avgifterna för särskilda ändamål utfor
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3

mats så att samhälleliga intressen i ökad omfattning blivit tillgodosedda.

Vad angår avgifternas storlek har man i överenskommelserna eftersträvat

en smidigare anpassning till den faktiska prisutvecklingen; i nuvarande

prisläge ligga avgifterna för massan något högre än under sista kvartalet

1951, medan avgifterna på papper hållits oförändrade eller något sänkts.

Parallellt härmed har förordnats om uttagande av prisutjämningsavgift å

motsvarande varuslag från företag som ej anslutit sig till avtalen. Vidare

skall prisutjämningsavgift uttagas å papper savfall samt å rundvirke och

trävaror, varvid jämväl viss utvidgning av varuområdet ägt rum. Trävaruexportföreningen

har — bortsett från att avtalet för år 1951 förlängts att

gälla även för januari 1952 — avböjt att träffa avtal om konjunkturutjämningsavgifter

för år 1952. I avvaktan på att marknadsläget för trävaror

bättre skall kunna överblickas, har det ansetts motiverat att tills vidare bibehålla

samma prisutjämningsavgifter som under år 1951.

Gemensamt för systemen med konjunkturutjämningsavgifter och prisutjämningsavgifter

är, att de inflytande medlen — frånsett skatt -— inbetalas

till riksgäldskontoret, som icke äger disponera ifrågavarande medel i sin

normala verksamhet. Medlen konnna härigenom att steriliseras. Uttagandet

av här ifrågavarande avgifter utgör sålunda, såsom närmare utvecklats i

propositionen nr 220/1951, ett led i den allmänna ekonomiska politiken och

får ses som ett uttryck för strävandena att begränsa de inflationistiska

verkningarna av den högt uppdrivna vinstkonjunkturen inom skogsindustrien.

Detta innebär samtidigt att motiveringen för avgifterna på vissa exportvaror

vidgats därhän att allmänna konjunkturaspekter fått göra sig

gällande vid sidan av de rent prispolitiska synpunkterna.

Under föregående år kunde de inhemska priserna på papper och pappersmassa

ej hållas i sådan relation till exportpriserna som i och för sig varit

önskvärt. Hemmamarknadspriserna tenderade nämligen att uppnå eller i

vissa fall till och med att överstiga exportprisnivån. I de med branschorganisationerna

för år 1952 träffade överenskommelserna ingår som ett betydelsefullt

led att organisationerna förbundit sig att vid försäljning på hemmamarknaden

tillämpa priser som enligt vissa grunder understiga exportpriserna;

samtidigt har hemmamarknaden tillförsäkrats oförändrade leveranskvantiteter.

Härigenom hoppas man tillgodose det syfte med avgifterna,

som går ut på att exportpriserna böra förhindras att med full styrka slå

igenom på den inhemska prisnivån.

Här må vidare framhållas, att den senaste utvecklingen kan aktualisera

frågan om en mera vidsträckt tillämpning av prisutjämningsavgifter på

exporten än som hittills varit fallet. Det har som bekant inträffat en avsevärd

stegring av exportpriserna även utanför skogsindustriens område, men

denna stegring är mycket oenhetlig såväl i fråga om olika produkter som

med avseende å skilda marknader. I sistnämnda hänseende är alt märka,

att det svenska betalningsöverskott i förhållande till utlandet, som uppstått

under 1951, väsentligen hänför sig till länder, ingående i den europeiska betalningsunionen,

samt vissa sydamerikanska länder. Den inriktning av vår

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

export mot hithörande länder, som i förening med prisstegringen på skogsprodukter

och andra produkter orsakat det stigande betalningsöverskottet,

är ägnad att inge betänkligheter. Det är önskvärt att väsentligt kunna öka

exporten till och därigenom möjliggöra stegrad import från vissa andra länder,

där man f. n. av valutaskäl måste starkt begränsa sina inköp. Även om

den enskilde exportörens vinst blir större vid försäljning till länder, anslutna

till den europeiska betalningsunionen, och andra länder, beträffande

vilka valutaöverskott nu föreligger, är den starka exportinriktningen på

dessa marknader uppenbarligen ur landets synpunkt förenad med nackdelar.

Det är därför angeläget att främja en ändrad inriktning av exporten.

Skulle prisstegringen på skogsprodukter numera ha nått kulmen och till

äventyrs efterföljas av en tillbakagång av priserna — härpå tyda åtskilliga

tecken — kunna dessa omständigheter tänkas bidraga till en önskvärd ändring

i exportens inriktning. Överläggningar med industrien ha i olika former

ägt rum för att undersöka de praktiska möjligheterna för en dylik ändring

i exportens inriktning. Härutöver kunna emellertid åtgärder från det

allmännas sida bli erforderliga, och i det hänseendet är det icke uteslutet

att prisutjämningsavgifter kunna ifrågakomma. Det ligger i sakens natur

att tillämpning av prisutjämningsavgifter för detta ändamål bör ske med

stor försiktighet och tillgripas först efter ett allsidigt bedömande av avgifternas

verkan. Jag förutsätter även att förhandlingar med vederbörande

exportindustrier skola föregå eventuella åtgärder av nu antydd art.

Giltighetstiden för de träffade överenskommelserna med svenska cellulosa-,

trämasse- och pappersbruksföreningarna omfattar hela år 1952. Frågan

om en förlängning av berörda avtal kan vid innevarande års utgång

bli aktuell. Förutsättning för överenskommelse härom kan sägas vara, att

fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift erhålles. Även av

andra skäl kunna, i enlighet med vad i det föregående angivits, prisutjämningsavgifter

befinnas påkallade.

Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att uttaga prisutjämningsavgift. Bemyndigandet torde därför

böra förlängas, förslagsvis med ett år till och med den 30 juni 1953,

och torde liksom hittills böra göras generellt.

I fråga om användningen av influtna prisutj amning savgifter

har departementschefen anfört följande:

Som framgår av den lämnade redogörelsen återstå av de under åren 1945

—49 influtna prisutjämningsavgifter, vilka icke bokförts särskilt, endast

457 000 kronor. Härav ha 425 000 kronor reserverats för eu sågverksskola.

Återstående belopp torde alltjämt av Kungl. Maj :t få disponeras för att tillgodose

skogliga eller sociala ändamål av mindre kostnadskrävande natur.

Nämnden för De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond har framlagt

förslag om disposition av det belopp som kvarstår i fonden, sedan återbäring

skett med 80 procent av inbetalda avgifter. Förslaget innebär i stort

sett att resterande 20 procent användas för inrättande av företagsstiftelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

5

eller för därmed jämförligt syfte. Vidare föreslås att följande bidrag skola

utgå till forskningsändamål, nämligen 150 000 kronor till Samarbetsnämnden

för skoglig växtförädling och genetik, 300 000 kronor till Svenska träforskningsinstitutet

och 500 000 kronor till fonden för skoglig forskning.

Ifrågavarande bidrag äro avsedda att utgå av fondens räntemedel. Härefter

kvarstående medel skola enligt nämndens förslag disponeras i första hand

för utbetalning på grund av ansökningar om delägarskap, som anses böra

godkännas ehuru de icke kunna tillgodoses inom ramen för de å fonden bokförda

prisutjämningsavgifterna, och i andra hand för återbetalning till delägarna

att användas till sociala ändamål. Den disposition nämnden sålunda

töreslagit ansluter sig i princip tämligen nära till de fördelningsgrunder

som under senare år tillämpats för de avtalsenligt fonderade konjunkturutjämningsavgifterna

och tillgodoser på ett rimligt sätt intresset av att såväl

den skogliga forskningen som de anställda inom sågverksindustrien på olika

vägar komma i åtnjutande av de influtna medlen. Jag är därför beredd att

tillstyrka att fondmedlen användas i enlighet med förslaget. Det torde böra

ankomma på Ivungl. Maj :t att meddela de närmare föreskrifter i samband

med medlens utanordnande, som må befinnas påkallade.

Detta ställningstagande till nämndens förslag innebär samtidigt att jag

icke anser mig kunna biträda Södra Sveriges skogsindustriutrednings hemställan

om medel av De mindre sågverkens konjunkturutjämningsfond för

upptagande av rationaliseringsverksamhet inom sågverksindustrien. I och

för sig synes, i enlighet med vad utredningen anfört, behov av rationaliseringsåtgärder

föreligga, varför det måste betraktas som angeläget att lämpliga

mått och steg vidtagas i sådan riktning. Önskemålen härutinnan torde

emellertid böra ytterligare övervägas, och jag förutsätter att utredningen efter

undersökning bl. a. av andra tänkbara finansieringsmöjligheter återkommer

med förslag i ämnet.

Vissa huvudlinjer för dispositionen av de under 1951 inflytande avgifterna

antyddes i proposition nr 167/1951 och lämnades av riksdagen utan erinran.

Sålunda föreslogs att viss återbäring skulle kunna ske såvitt anginge avgifter

å trävaror, massa samt papp och papper. Däremot ansågs återbetalning icke

böra ifrågakomma beträffande avgifter å pappersved och pappersavfall. Det

skulle nämligen möta svårigheter att utreda storleken av varje leverantörs

andel i exporten, varjämte en eventuell återbäring i många fall kunde tänkas

bli tämligen liten. Att medge återbäring till det mellanled, som ombesörjde

exporten, syntes icke ligga i linje med den tanke på återbäring vid sysselsättnings-

och avsättningssvårigheter för producenterna, som kommit till uttryck

i avtalen med branschorganisationerna. Ifrågavarande avgifter borde

därför disponeras för sådana skogliga ändamål, som riksdagen framdeles

kunde komma att godkänna. — Då de före 1951 influtna prisutjämningsavgifterna

numera äro praktiskt taget slutgiltigt disponerade, synes det rimligt

all de under 1951 influtna avgifterna för pappersavfall och pappersved

nu successivt tagas i anspråk för skogliga ändamål i vidsträckt mening,

som icke i annan ordning kunna tillgodoses. Jag utgår härvid från att med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

len skola kunna användas för sådana åtgärder, som i olika avseenden —

direkt eller indirekt — kunna förbättra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.

Vad gäller utdelning av bidrag synas frågor av större räckvidd

lämpligen böra underställas riksdagen, medan det i övrigt torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva förekommande bidragsärenden. De i det föregående

redovisade framställningarna om bidrag av prisutjäinningsmedel äro

för närvarande föremål för remissbehandling eller vidare beredning, varför

det ännu är för tidigt att ta definitiv ställning till de framställda yrkandena.

Vad angår den från styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

inkomna framställningen om bidrag synes dock lämpligt att

redan nu reservera det belopp, som erfordras för att skogsforskningsinstitutet

skall kunna fortsätta sin verksamhet i ungefär hittillsvarande omfattning

intill utgången av budgetåret 1952/53. I anledning härav torde ett belopp

av högst 175 000 kronor avsättas för att enligt Kungl. Maj :ts prövning

i mån av behov disponeras till ifrågavarande ändamål.

Vad angår användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflyta under

år 1952, torde det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att redan nu i detalj

binda medlens disposition för olika ändamål. Jag vill sålunda inskränka

mig till att beröra vissa spörsmål av större räckvidd.

I likhet med vad tidigare skett synes den möjligheten böra hållas öppen

att viss återbäring av avgiften skall kunna äga rum, såvitt gäller trävaror,

papper och pappersmassa, i den mån samtidigt avtal träffats om konjunkturutjämningsavgift

för motsvarande varuslag. Beträffande gruppen trävaror

innebär detta att återbäring med 70 procent kan ifrågakomma av

avgifter, som uppbäras vid export av trävaror under januari 1952, under

det att återstående 30 procent böra reserveras för skogliga och sociala ändamål.

Samma principer som gällt för 1951 böra sålunda tillämpas. För återstoden

av år 1952 blir läget annorlunda och det kan ifrågasättas om någon

återbetalning bör äga rum. Ett närmare ställningstagande till denna fråga

torde emellertid icke böra ske för närvarande.

I fråga om prisutjämningsavgifter, som erläggas vid export av pappersmassa

samt papp och papper, bör efter prövning av Kungl. Maj :t i varje

särskilt fall eventuell återbäring kunna ske. Härvid bör beaktas att avtalen

med massaindustrien inrymma bl. a. bestämmelser om erläggande av förskottsskatt

samt leveransåtaganden beträffande den inhemska marknaden.

Då de utanför avtalen stående exportörerna icke skola erhålla en gynnsammare

ställning än företag, som biträtt avtalen, måste prövningen av frågan

om återbetalning av prisutjämningsavgift bli förhållandevis restriktiv.

I fråga om rundvirket har prisutjämningsavgiften i år utvidgats att avse

förutom massaved även gruvstolpar, sågtimmer samt telegraf- och telefonstolpar.

Frågan om disposition av avgifter å dessa produkter ävensom å

pappersavfall torde böra underställas riksdagen, sedan avgifterna slutligt

inbetalts, sålunda år 1953. Redan nu bör dock framhållas att på samma

grunder som tidigare åberopats beträffande 1951 års avgifter någon återbäring

av avgifter å dessa varuslag ej bör äga rum.

*

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

7

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

1 de likalydande motionerna 1:385 och II: 512 har erinrats

om att Kungl. Maj :t sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande

att uttaga prisutjämningsavgift vid export av varor samt att det i detta sammanhang

betonats, att handelspolitiska synpunkter måste tillmätas stor

vikt i alla de fall, där uttagande av sådana avgifter övervägdes. Utvecklingen

under innevarande år hade därför stärkt den skepsis, som motionärerna

hyste mot användandet av sådana avgifter, när inte alldeles exceptionella

förhållanden förelåge. I proposition nr 78 uttalade departementschefen, att

>den senaste utvecklingen kan aktualisera frågan om en mera vidsträckt

tillämpning av prisutjämningsavgifter på exporten än som hittills varit fallet».

Departementschefen tilläde, att det vore angeläget att främja en ändrad

inriktning av exporten, varigenom den i mindre grad komme att ske till

den europeiska betalningsunionens medlemsländer och i högre grad till

hårdvalutaländer. För att främja detta ansåge han »det icke uteslutet, att

prisutjämningsavgifter kunde ifrågakomma», även om de borde användas

med stor försiktighet. Bakom dessa allmänna uttalanden syntes ligga tanken

att påföra ett vidare fält av den svenska exporten — kanske hela exporten

— särskilda exportavgifter vid försäljning till vissa länder. En politik

av denna art skulle allvarligt skada svenska exportnäringar. Den önskvärda

ökningen av exporten på hårdvalutaländer borde därför befrämjas

med andra medel än dylika hinder för en naturlig svensk export till betalningsunionens

område. En öppen diskriminering av denna art stode knappast

i god överensstämmelse med Sveriges positiva inställning till en ekonomisk

samverkan i Västeuropa. Att man i vissa andra europeiska länder under

intrycket av en akut brist i betalningsbalansen vidtagit extraordinära

import begränsande åtgärder utgjorde inte tillräckligt skäl för svenska motåtgärder

av exportavgifternas typ utan borde mötas med mera positiva ansträngningar

till förmån för ett tillräckligt varuutbyte.

Vad konjunktur- och prisutjämningsavgifterna på skogsprodukter beträffade

hade motionärerna i de i anledning av proposition nr 79 väckta motionerna

I: 383 och II: 508 redan anfört skäl för deras avveckling vid instundande

kvartalsskifte den 31 mars. Det syntes råda en fullständigt enig uppfattning

bland de med marknadsförhållandena väl förtrogna näringsutövarna

om att ett fortsatt uttagande av sådana avgifter skulle tjäna som ett motiv

för fortsatta utländska försök på politisk eller kommersiell has att ytterligare

reducera de svenska exportpriserna på skogsprodukter. Att om möjligt

undvika detta vore viktigt för vårt folkhushåll, då betalningsbalansen

eljest skulle på ett allvarligt sätt försvagas. Risker av detta slag borde inte

tagas genom dessa avgifters bibehållande.

De för hemmamarknaden gällande priserna på skogsprodukter, varom

särskilda överenskommelser träffats mellan regeringen och de berörda näringsgrenarna,

torde med all säkerhet kunna bibehållas genom överenskommelser

utan alt för detta ändamål några speciella avgifter erfordrades.

Marknadslägets förändring gjorde att det säkerligen ej komme att möta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

svårigheter att skapa trygghet för att hemmamarknaden tillförsäkrades lilifälliga

kvantiteter av detta varuslag.

Motionärerna förordade en ytterligt restriktiv tillämpning av Kungl. Maj :ts

f ullmakt att uttaga prisutjämningsavgifter vid export av varor och såge helst

att den ej alls komme till användning. När motionärerna inte ville direkt

motsätta sig en sådan fullmakt, berodde det på att världsläget vore mycket

labilt och kunde förete oväntade förändringar och skapa nu oförutsebara

förhandlingssituationer, där det kunde tänkas vara önskvärt, att landets

regering hade den handlingsfrihet, som ifrågavarande fullmakt medgåve.

Till stöd för det i motionen 11:511 framförda yrkandet har anförts,

att bevillningsutskottets betänkande nr 41 till 1945 års riksdag hade

givit grundritningarna till systemet med bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela föreskrifter om prisutjämningsavgift. I anledning av väckta motioner

(I: 373 och I: 374) hade utskottet konstaterat, att det på grund av

svårigheter att i förväg överblicka förhållandena — man hade befunnit sig i

maj 1945 — icke vore lämpligt att genom alltför kategoriska direktiv begränsa

bemyndigandet, samt att därför innebörden av detsamma icke borde

närmare fixeras i form av författning. Utskottet hade i stället funnit sig

böra angiva sin ståndpunkt i vissa avseenden, nämligen följande: Avgifterna

vore av tillfällig karaktär och avsedda som övergångsanordning. De

skulle icke få uttagas med retroaktiv verkan med avseende å redan träffade

handelskontrakt. Utskottet ansåge sig böra understryka vikten av att avgifter

endast bragtes till stånd efter överenskommelse samt att tvång icke

bleve tillgripet annat än där så befunnes nödvändigt. I sistsagda hänseende

hade propositionen nr 225 år 1945 innehållit klara uttalanden om regeringens

identiska uppfattning med tillägg, att befogenhet på detta område

icke skulle komma att utnyttjas annat än efter förhandlingar med berörda

parter genom priskontrollnämnden. Utskottet, som givit vissa ytterligare

direktiv hade slutligen uttalat, att systemet borde tillämpas endast där

så befunnes oundgängligen nödvändigt för vinnande av de avsedda syftemålen.

Dessa hade i propositionen angivits på följande sätt: Avgifter skulle

utgå endast där exportpriserna kunde befaras utöva ett stegrande inflytande

på den inhemska prisnivån och uttagas endast med belopp, som vore nödvändiga

för att undgå en sådan effekt. Avgifterna skulle enligt propositionen

icke tillåtas öva något stegrande inflytande på exportpriserna.

I årets proposition hade i väsentlig mån avgifternas möjlighet att hanteras

som handelspolitiskt vapen skjutits i förgrunden. Vad anginge bemyndigandets

användning i praktiken under de gångna åren, syntes regeringen

ända till på sista tiden ha sökt iakttaga den gränsdragning, som riksdagen

föredragit att markera genom godkännande av utskottsbetänkanden i stället

för att »fixera i författning». Emellertid hade vid utfärdandet av en Kungl.

kungörelse nr 800/1951 ett betänkligt avsteg gjorts i det man — utan att

tvingande eller ens rimliga skäl förelegat — underlåtit att överlägga med

berörda parter och dessutom givit avgifter på förut fria varor retroaktivitet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 9

Ett slutgiltigt avståndstagande från tidigare egna propositioner och riksdagens

uttalanden syntes regeringen ha bestämt sig för vid behandling av

frågor om dispens från sistnämnda författning, då man som skäl för dispensvägran

syntes ha velat fastslå den omständigheten, att exportkontrakten

beträffande rundvirke vuxit utöver det normala. Bortsett från att orsaken

härtill låge dels i överväganden inom de europeiska samarbetsorganen, dels

i faktiskt skedda överavverkningar som följd av hög inhemsk prisnivå,

förefölle det som om man här kommit långt bort från de principer, som

av regeringen angivits och av riksdagen med precisering fastslagits för uttagande

av prisutjämningsavgift vid export. Prisutjämningsavgifterna hade

sålunda använts för högst olikartade uppgifter inom den ekonomiska politikens

ram. I sin senaste form förefölle avgifterna vara ett slags exportavgifter.

Om sådana avgifters verkan — åtminstone på något längre sikt

på våra möjligheter att nå bästa möjliga bytesrelationer med utlandet och

om deras förenlighet med den verkliga innebörden i försöken att ordna den

internationella handeln på ett förnuftigt sätt kunde endast råda en mening.

De vore skadliga och handelspolitiskt diskutabla. På kort sikt vore de ägnade

att framkalla motåtgärder av föga önskvärt slag och att försvåra försöken

att bygga ut landets export.

Den skönjbara konjunkturutvecklingen borde göra det möjligt att under

det närmaste året avveckla systemet med prisutjämningsavgifter.

Så länge systemet bestode syntes det också vara angeläget, att bemyndigandet

ej handhades så, att avgiften i verkligheten komme att fungera som

en utförselpålaga eller utförseltull. Att den ej bleve betraktad på så sätt av

utlandet förefölle ävenledes vara av synnerlig vikt. Bäst vunnes dessa önskemål,

om riksdagen i sitt beslut klarare än hittills bestämde prisutjämningsavgifternas

innebörd och tillåtna användningsområde.

De frågor, som väckts i de ovannämnda motionerna till 1945 års riksdag,

borde därför nu upptagas till allsidig behandling. Dels måste riksdagens kontroll

över landets fiskaliska politik värnas, dels handelsorganisationernas

och enskilda köpmäns berättigade tilltro till denna kontroll med därav följande

trygghet mot överraskande eller retroaktiva förändringar i förutsättningarna

för försäljningsavtal få hållbar grund.

Till utskottet ha i anledning av den föreliggande propositionen inkommit

skrifter från Stockholms läns, Södermanlands och Uppsala läns skogsägare

föreningar u. p. a. samt Sydöstra Sveriges skogsägareföreningars förbund,

förening u. p. a. I framställningarna har viss kritik riktats emot uttagande

av prisutjämningsavgift vid export av sparrar, bjälkar, sliprar,

stolpar och pitprops.

Utskottet. I den föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen dels att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden till

och med den 30 juni 1953 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts,

meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift, dels ock

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

att godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen

av influtna prisutjämningsavgifter.

Beträffande frågan om ett fortsatt uttagande av prisutjämningsavgifter å

skogsindustriprodukter har departementschefen anfört bland annat följande.

Den under år 1950 inträdda stegringen av exportpriserna för skogsindustriprodukter

hade år 1951 följts av en markant ytterligare prisökning.

I överensstämmelse med de i slutet av 1950 ingångna avtalen med branschorganisationerna

hade sålunda under år 1951 konjunkturutjämningsavgifterna

å massa och papper successivt höjts. Efter förhandlingar hade nya överenskommelser

träffats med cellulosa-, trämasse- och pappersbruksföreningarna

rörande konjunkturutjämningsavgif ter för år 1952. Organisationerna

hade förbundit sig att vid försäljning på hemmamarknaden tillämpa priser

som enligt vissa grunder understege exportpriserna; samtidigt hade hemmamarknaden

tillförsäkrats oförändrade leveranskvantiteter. Härigenom hoppades

man tillgodose det syfte med avgifterna, som ginge ut på att exportpriserna

borde förhindras att med full styrka slå igenom på den inhemska

prisnivån. I anslutning till avtalen hade förordnats om uttagande av prisutjämningsavgift

å motsvarande varuslag från företag som ej anslutit sig till

avtalen. Vidare skulle prisutjämningsavgift uttagas å pappersavfall samt å

rundvirke och trävaror, varvid jämväl viss utvidgning av varuområdet ägt

rum. Trävaruexportföreningen hade — bortsett från att avtalet för är 1951

förlängts att gälla även för januari 1952 — avböjt att träffa avtal om konjunkturutjämningsavgifter

för år 1952. I avvaktan på att marknadsläget för

trävaror bättre skulle kunna överblickas hade det ansetts motiverat att tills

vidare bibehålla samma prisutjämningsavgifter som under år 1951.

I de likalydande motionerna I: 385 och II: 512 har hemställts bland annat,

att riksdagen måtte uttala sig för att nu utgående avgifter å skogsprodukter

borde upphöra den 31 mars 1952. I motionen II: 511 har yrkats, att

systemet med prisutjämningsavgifter måtte avvecklas så fort som möjligt,

dock senast den 30 juni 1953.

Utskottet vill för sin del framhålla, att systemet med prisutjämnings- och

konjunkturutjämningsavgif ter är avsett att anpassas efter marknadsförhållandena.

I de med branschorganisationerna ingångna avtalen har i fråga om

avgifternas storlek också eftersträvats en smidig anpassning till den faktiska

prisutvecklingen. Med hänsyn härtill finner utskottet anledning ej

föreligga att förorda ett uttalande från riksdagens sida av den i motionerna

1.385 och 11:512 angivna innebörden. Vad härefter angår det i motionen

II: 511 framställda yrkandet om en avveckling av systemet anser utskottet

icke möjligt att för närvarande göra några bestämda uttalanden om konjunkturutvecklingen.

Emellertid ha priserna på vissa skogsprodukter gått

tillbaka, och utskottet anser för den skull angeläget, att Kungl. Maj:t med

uppmärksamhet följer förändringarna i prisnivån.

I detta sammanhang vill utskottet beröra ett i motionen II: 511 framfört

yrkande, att Kungl. Maj :t vid behandlingen av frågan om dispens från prisutjämningsavgift

enligt kungörelsen den 21 december 1951 (nr 800) angå
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23. 11

ende ändring i den vid kungörelsen den 3 november 1950 (nr 586) om prisutjämningsavgift

å vissa trävaror, pappersmassa av trä samt vissa slag av

papp och papper fogade förteckningen måtte förfara så, att retroaktiv verkan

i avseende å vid ikraftträdandet redan ingångna avtal undanröjdes. Genom

kungörelsen av år 1951, som i nu berörda hänseende utfärdats allenast

såsom ett komplement till tidigare bestämmelser och som trätt i kraft

den 1 januari 1952, har prisutjämningsavgift införts å vissa slag av trävaror,

huvudsakligen rundvirke (bl. a. gruvstolpar, sågtimmer, telefon- och

telegrafstolpar) ävensom bjälkar, sparrar och syllar, vilka tidigare icke varit

belagda med avgift. Jämlikt 4 § i 1950 års kungörelse kan — där det med

hänsyn till särskilda förhållanden finnes påkallat — handels- och industrikommissionen

medgiva befrielse, helt eller delvis, från prisutjämningsavgift

eller återbäring av sådan avgift. Handels- och industrikommissionen

har i sitt meddelande nr 115 lämnat underrättelse om möjlighet till dispens

i fråga om prisutjämningsavgift å tidigare ej avgiftsbelagda trävaror. Flertalet

av de i anledning därav till kommissionen inkomna ansökningarna

ha, enligt vad utskottet inhämtat, redan behandlats, och kommissionen har

i enlighet med av Kungl. Maj :t fastställda normer medgivit befrielse eller

återbäring, helt eller delvis. Med hänvisning till det anförda anser utskottet

motionen II: 511 besvarad i nu förevarande del.

Departementschefen har i propositionen vidare berört spörsmålet om en

mera vidsträckt tillämpning av prisutjämningsavgifter på exporten än som

hittills vant fallet och därvid anfört, att det svenska betalningsöver skotte t

i förhållande till utlandet, som uppstått under 1951, väsentligen hänförde sig

till länder, ingående i den europeiska betalningsunionen, samt vissa sydamerikanska

länder. Den inriktning av vår export mot hithörande länder,

som i förening med prisstegringen på skogsprodukter och andra produkter orsakat

det stigande betalningsöverskottet, vore ägnad att inge betänkligheter.

Det vore önskvärt att väsentligt kunna öka exporten till och därigenom

möjliggöra stegrad import från vissa andra länder, där man f. n. av valutaskäl

måste starkt begränsa sina inköp. Överläggningar med industrien hade

i olika former ägt rum för att undersöka de praktiska möjligheterna för en

dylik ändring i exportens inriktning. Därutöver kunde emellertid åtgärder

från det allmännas sida bli erforderliga, och i det hänseendet vore det icke

uteslutet alt prisutjämningsavgifter kunde ifrågakomma. Det låge i sakens

natur att tillämpning av prisutjämningsavgifter för detta ändamål borde

ske med stor försiktighet och tillgripas först efter ett allsidigt bedömande

av avgifternas verkan. Departementschefen har förutsatt att förhandlingar

med vederbörande exportindustrier skulle föregå eventuella åtgärder av nu

antydd art.

Mot eu dylik utvidgning av tillämplighetsområdet ha i de föreliggande

motionerna framförts åtskilliga erinringar. I motionerna I: 385 och II: 512 har

uttalats, att en politik av den av departementschefen angivna arten enligt motionärernas

mening måste väcka ännu större betänkligheter än de hittillsva
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

rande konjunktur- och prisutjämningsavgifterna. Motionärerna ha i sistnämnda

motioner hemställt, att riksdagen måtte göra ett uttalande av innebörd,

att Kungl. Maj:t vid tillämpningen av fullmakten att uttaga prisutjämningsavgift

måtte visa stor återhållsamhet och icke pålägga sådan avgift

annat än i alldeles speciella lägen.

I motionen II: 511 har uttalats, att förevarande avgifter i den nu berörda

formen förefölle att vara ett slags exportavgifter. Enligt motionärernas

mening vore de skadliga och handelspolitiskt diskutabla. Med hänvisning

därtill ha motionärerna yrkat, att riksdagen måtte uttala att Kungl. Maj:t

intill den 30 juni 1953, då systemet senast borde vara avvecklat, måtte använda

bemyndigandet endast under förutsättning att syftet med avgifterna

enbart vore utjämnande. Avgift borde påläggas endast vid uppenbar differens

mellan inhemsk och utländsk prisnivå samt efter överläggningar med

berörda parter. I motionen har vidare yrkats uttalande från riksdagens sida

att avgifter med retroaktiv verkan ej finge ifrågakomma.

Några delade meningar torde icke råda om att exporten till vissa länder

utanför den europeiska betalningsunionen bör främjas. Spörsmålet om uttormningen

av de åtgärder, som från statsmakternas sida kunna anses

påkallade för att giva den svenska exporten en sådan önskvärd inriktning,

är av invecklad natur, och utskottet anser i likhet med departementschefen

icke uteslutet, att prisutjämningsavgifter för sådant ändamål kunna ifrågakomma.

Det är emellertid enligt utskottets mening av vikt att i första

hand söka nå frivilliga överenskommelser rörande inriktningen av exporten.

I detta sammanhang vill utskottet starkt understryka vad departementschefen

anfört därom att den ifrågasatta tillämpningen av prisutjämningsavgifter

bör ske med stor försiktighet. En dylik tillämpning av avgifterna

bör föregås av ingående prövning ävensom av förhandlingar med

vederbörande organisationer. Utskottet vill också framhålla, att uttagandet

av prisutjämningsavgifter och därmed sammanhängande åtgärder böra betraktas

såsom speciella anordningar, betingade av exceptionella förhållanden.

Vad härefter angår frågan om dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter

kan utskottet ansluta sig till vad departementschefen därutinnan anfört.

I frågan om användningen av de prisutjämningsavgifter, som inflyta

under år 1952, har departementschefen inskränkt sig till att beröra vissa allmänna

spörsmål. Vid behandlingen inom utskottet av frågan om användningen

av de under 1952 inflytande avgifterna beträffande rundvirke har

framhållits, att medel därav borde ställas till förfogande för direkt skogsvårdande

åtgärder. Utskottet finner detta önskemål berättigat och förutsätter,

att Kungl. Maj :t ägnar frågan uppmärksamhet och därvid samråder

med skogsägareföreningarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 78,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

13

1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1953 att, med iakttagande av vad

i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift; samt

2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 385 av herrar Ohlon och

Petrén samt II: 512 av herrar Ohlin och Kristensson i Osby,

ävensom

2) motionen II: 511 av herrar Håstad och Hjalmar son

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

AiDOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Petrén, Velander,

Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström, Rune Johansson och Fritiof Karlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Jonsson i Skedsbygd, Persson i Svensköp*, Sundström*, Hagberg i Malmö,

Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Kärrlander och Henriksson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka anfört följande:
»I

föreliggande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen dels att

lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden till och med den 30

juni 1953 att, med iakttagande av vad i propositionen anförts, meddela föreskrifter

om uttagande av prisutjämningsavgift, dels ock att godkänna vad

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.

Alltsedan år 1945 har riksdagen för varje år bemyndigat Kungl. Maj :t

att meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift för varor,

som utföras ur riket. Härvid har gällt bl. a., att avgifterna skulle vara av

tillfällig karaktär samt att de finge uttagas allenast, när exportpriserna kunde

befaras utöva ett stegrande inflytande på den inhemska prisnivån och då

endast med belopp, som erfordrades för att undgå sådan effekt. Avgifterna

finge vidare icke uttagas retroaktivt, avseende redan ingångna försälj ningsavtal,

och, såvitt möjligt, endast i anslutning till överenskommelser mellan

staten och därav berörda exportörer.

Beträffande syftet med prisutjämningsavgifterna och förutsättningarna

därför har på sina håll under senare tid en tendens till viss förskjutning i

uppfattningen framträtt. I propositionen i ämnet till fjolårets riksdag uttalades

sålunda, att syftet med systemet vore att åstadkomma en åtstramning av

penningmarknaden, och i den nu föreliggande propositionen skjutes på visst

sätt i förgrunden möjligheten av att avgifterna kunna bli ett handelspolitiskt

vapen. Genom kungörelsen nr 800/1951 infördes även avgifter med retroaktiv

verkan på en del förut fria varor, och detta skedde utan att åtgärden

föregåtts av överläggningar med därav berörda exportörer. Dessa nya avgifter

drabbade såsom känt rundvirkesexporten, där prisnivån var starkt

fallande. Åtgärden medförde därför risk för stora förluster för exportörerna,

samtidigt som betydande exporttillskott till landets handelsbalans äventyrades.

Prisutjämningsavgifterna ha disponerats för olikartade ändamål inom den

ekonomiska politikens ram. I sin senaste form kunna avgifterna betraktas

såsom ett slags exportavgifter. Sådana avgifter medföra ju bl. a. en ogynnsam

inverkan på våra handelsförbindelser med utländska marknader och

försvåra försöken att bygga ut exporten, ägnade som de äro att framkalla

motåtgärder från importländernas sida. Exportnäringens bemödanden att nå

bästa möjliga bytesrelationer med utlandet få emellertid icke försvåras. Och

sedan prisutvecklingen åtminstone för vissa skogsprodukter numera gått

tillbaka, är det synnerligen angeläget att med största uppmärksamhet följa

förändringarna i exportprisnivån. Prisutjämningsavgifter böra icke få ifrågakomma

annorledes än efter ingående prövning samt efter överenskommelser

med därav berörda branschorganisationer och exportörer i varje särskilt

fall. Systemet med prisutjämningsavgifter synes över huvud taget'' icke längre

böra upprätthållas. En fullständig avveckling därav torde icke kunna

medföra några som helst olägenheter.

Vad särskilt angår avgiftsbelagda trävaror av olika slag bör ett avskaffande

av avgifterna genomföras utan dröjsmål.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition

nr 78 måtte i anledning av motionen II: 511 av herrar

Håstad och Hjalmarson uttala,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

15

a) att systemet med prisutjämningsavgifter bör avvecklas

snarast möjligt och senast den 30 juni 1953,

b) att det av Kungl. Maj :t begärda bemyndigandet att

förordna om uttagande av prisutjämningsavgifter må, intill

dess systemets avveckling helt genomförts, användas allenast

under förutsättning att överläggningar med därav berörda

parter föregått beslutet därom samt att avgifter med retroaktiv

verkan icke få ifrågakomma samt

c) att vid behandling av frågor om dispens från avgift enligt

kungörelsen nr 800/1951 bör så förfaras, att avgift icke

drabbar vid tiden för kungörelsens ikraftträdande redan ingångna

försälj ningsavtal.»

II) av herrar Petrén, Kristensson i Osby, Persson i Svensköp och Sjölin,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I anslutning till det bemyndigande, som Kungl. Maj :t under en följd av

år tidigare erhållit att uttaga prisutjämningsavgifter vid export av varor,

har det betonats, att handelspolitiska synpunkter måste tillmätas stor vikt,

då uttagande av sådana avgifter överväges. Såsom bl. a. framhålles i de

likalydande motionerna I: 385 och II: 512 ha under innevarande år konjunktur-

och prisutjämningsavgifterna på skogsprodukter åstadkommit oförmånliga

återverkningar i handelspolitiskt avseende och på marknadsförhållandena.

I nu förevarande proposition har departementschefen uttalat, att ’den

senaste utvecklingen kan aktualisera frågan om en mera vidsträckt tillämpning

av prisutjämningsavgifter på exporten än som hittills varit fallet’. Departementschefen

tillägger, att det är angeläget att främja en ändrad inriktning

av exporten, varigenom den i mindre grad kommer att ske till den

europeiska betalningsunionens medlemsländer och i högre grad till hårdvalutaländer.

För att främja detta anser han det icke uteslutet, att prisutjämningsavgifter

kunna ifrågakomma, även om de böra användas med stor

försiktighet.

Bakom dessa uttalanden synes ligga tanken att påföra ett vidare fält av

den svenska exporten särskilda exportavgifter vid försäljning till vissa länder.

Mot en dylik utvidgning av prisutjämningsavgifternas tillämplighetsområde

har i de föreliggande motionerna framförts åtskilliga erinringar. I

motionerna I: 385 och II: 512 har uttalats, att en politik av den av departementschefen

angivna arten måste väcka ännu större betänkligheter än de

hittillsvarande konjunktur- och prisutjämningsavgifterna.

Utskottet delar den i de nyssnämnda motionerna uttalade uppfattningen

och anser, alt en sådan politik som den av departementschefen skisserade

skulle allvarligt skada svenska exportnäringar, som med stora uppoffringar

upparbetat marknader i utlandet och som skulle riskera att bli utdrivna

därifrån genom den extra pålaga som en exportavgift skulle innebära. Den

önskvärda ökningen av exporten till hårdvalutaländer bör befrämjas med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 2-3.

andra medel än dylika hinder för en naturlig svensk export till betalningsunionens

område. Av ovan angivna skäl vill utskottet därför bestämt varna

för tanken på en politik av den art departementschefen i det ovan citerade

uttalandet berört.

De prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgifter, som för närvarande

utgå vid export av skogsprodukter, ha i utlandet uppfattats som exportavgifter

och bidragit till en reaktion mot de svenska exportpriserna,

bl. a. i form av officiella ingripanden däremot av extraordinärt slag. Den

väsentliga sänkning, som dessa priser undergått vid sistlidna kvartalsskifte,

motiverar enligt utskottets mening, att konjunkturutjämningsavgifterna

samtidigt avvecklas. Den kvarstående delen av dessa avgifter kan eljest befaras

bli ett argument för politiska eller andra åtgärder från köparländernas

sida i syfte att ytterligare pressa de svenska exportpriserna på skogsprodukter.

För avgifternas bibehållande kan möjligen anföras, att deras

steriliseringseffekt måste beaktas. Med de för andra kvartalet gällande priserna

blir emellertid steriliseringseffekten jämförelsevis obetydlig. De företag,

varom här är fråga, besitta i flertalet fall en sådan likviditet, att del

inte kan väntas att deras investeringar i nämnvärd grad skulle tillbakahållas

av avgifternas bibehållande. Inte heller torde en ytterligare höjning av

de speciella fonder vartill ifrågavarande avgifter delvis går, vara en tillräcklig

motivering för deras bibehållande. Däremot är det ett vägande skäl

för deras avskaffande, att de skulle öka riskerna för ett skärpt prisfall på

ifrågavarande exportprodukter med allvarliga konsekvenser för den svenska

betalningsbalansen och folkhushållet i dess helhet. Utskottet tillstyrker

sålunda det i nyssnämnda motioner framförda yrkandet att riksdagen måtte

uttala att nu utgående prisutjämnings- och konjunkturutjämningsavgifter

på skogsprodukter böra upphöra från och med andra kvartalet 1952.

En politik som för hemmamarknaden bevarar ett tillfredsställande prisläge

på skogsprodukter och en tillräcklig försörjning därmed, även under

tider då exportpriserna ligga på en något högre nivå, torde vara möjlig att

åstadkomma genom överenskommelser av liknande art som de, vilka träffats

mellan regeringen och de berörda näringsgrenarna, utan att för detta

ändamål några speciella avgifter erfordras.

Även om utskottet således icke motsätter sig att Kungl. Maj :t erhåller

fortsatt fullmakt att uttaga prisutjämningsavgifter vid export av varor, så

vill utskottet dock förorda en ytterligt restriktiv tillämpning av fullmakten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 78 och de likalydande motionerna

1:385 av herrar Ohlon och Petrén samt 11:512 av herrar

Ohlin och Kristensson i Osby

1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1953 att meddela föreskrifter om

uttagande av prisutjämningsavgifter,

2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 23.

3) uttala dels att Kungl. Maj:t måtte visa stor återhållsamhet

vid fullmaktens tillämpning och icke pålägga sådana

avgifter annat än i alldeles speciella lägen, dels att nu utgående

pris- och konjunkturutjämningsavgifter å skogsprodukter

måtte upphöra från och med den 1 april 1952 och

dels att i den mån det är erforderligt överenskommelser träffas,

som trygga hemmamarknadens försörjning med tillräckliga

kvantiteter av här berörda varor till priser, som vid

beaktande av samma hänsyn som hittills ansetts skäliga;

B) att motionen II: 511 av herrar Håstad och Hjalmarson

måtte, i den mån den icke kan anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

III) av h«rrar Niklasson, Fritiof Karlsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»I den----(= utskottet s. 9 rad 4 nedifrån—s. 10 rad 16 nedifrån)

—---juni 1953.

Utskottet vill för sin del framhålla, att systemet med prisutjämnings- och

konjunkturutjämningsavgifter är avsett att anpassas efter marknadsförhållandena.

I de med branschorganisationerna för massa, papper och papp ingångna

avtalen om konjunkturutjämningsavgifter har i fråga om dessas storlek

erhållits en smidig anpassning till den faktiska prisutvecklingen. De ha

också minskats på grund av redan inträffat prisfall. De prisutjämningsavgifter,

som sedan år 1951 varit gällande för sågade trävaror och massaved

och fr. o. m. årets ingång fastställts att avse jämväl bjälkar, sparrar, props

och annat rundvirke, äro emellertid fasta, utgörande 14 kr. per kubikmeter

fast mått. För sågade trävaror kännetecknas exportmarknaden av stor begränsning

och kraftigt köpmotstånd med vikande priser som följd; för rundvirke

visa priserna starkt fallande tendens. I det sålunda uppkomna läget synas

prisutjämningsavgifterna för sågat virke och rundvirke icke fylla sin avsedda

uppgift utan verka försvårande på exporten av nämnda varor och

rent nv medföra rena förluster för exportörerna i en hastigt förändrad marknad.

Avgifterna kunna befaras utöva ett hämmande inflytande på denna del

av vår export med till följd därav minskade exportinkomster. Med hänsyn

härtill borde icke längre skäl föreligga för prisutjämningsavgifternas bibehållande

i fråga om sågade trävaror och rundvirke.

Utskottet hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande,

huruvida icke avgifterna på berörda varugrupper snarast möjligt kunna helt

avskaffas och i vad mån därvid återbäring av redan erlagda avgifter bör ske.

I detta---• (== utskottet s. 10 råd 3 nedifrån—s. 12 rad 14 nedifrån)

----- — exceptionella förhållanden.

Beträffande dispositionen av influtna och inflytande prisutjämningsavgifter

för sågat virke resp. rundvirke vill utskottet betona rättmätigheten av

2 Bihang till riksdiigens protokoll 1952. 7 samt. Xr 23.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottet# betänkande nr 23.

att medlen återföras till sågverks- resp. skogsnäringen i konjunktur ut jämnande

syfte. Avgifterna för rundvirke synas böra återgå för sådana åtgärder

inom skogsbruket, som äro av särskild betydelse ur avsättnings- och sysselsättningssynpunkt

samt för skogsvården i allmänhet. Utan tvivel skulle en

intensifierad skogsvård för framtiden kunna tillföra vårt land betydande

ökning i skogsavkastningen, vilket skulle möjliggöra, att exportinkomsterna

från denna näringsgren icke bara kunna bibehållas utan avsevärt utökas.

Enligt utskottets mening borde särskilda skäl föreligga att beträffande sådana

avgifter, erlagda av skogsägareföreningar, medgiva återbäring på vissa

villkor, då dessa föreningar icke kunna betraktas som mellanhänder i vanlig

mening utan äro skogsägarnas egna organ, genom vilka återbäringen

sålunda sker till producenterna själva. Utskottet förutsätter, att vid kommande

förslag om disposition av nämnda medel Kungl. Maj :t ägnar frågan

uppmärksamhet och därvid bereder Sveriges skogsägareföreningars riksförbund

tillfälle till yttrande i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 78,

1) lämna Kungl. Maj:t fortsatt bemyndigande för tiden

till och med den 30 juni 1953 att, med iakttagande av vad

i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande

av prisutjämningsavgift samt uttala, att Kungl. Maj :t måtte

taga under övervägande att snarast möjligt upphäva prisutjämningsavgifterna

å bjälkar, sparrar, props och annat rundvirke

samt sågade trävaror; ävensom

2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande

dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter samt föreslå

Kungl. Maj :t att, med beaktande av vad utskottet ovan

anfört, taga under övervägande i vad mån återbäring bör ske

av redan erlagda prisutjämningsavgifter å bjälkar, sparrar,

props och annat rundvirke samt sågade trävaror;

B) att följande---(= utskottet s. 13 rad 7—rad 14

uppifrån)---utan åtgärd.»

527349

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslug till förordning om konjunkturskatt för år 1952 m. m. a1 i texten