Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1952-03-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:24, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ni• 24.

1

IVr 24.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om särskild

skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m.,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 februari 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 67, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952;

2) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa

exportavgifter avseende år 1952, m. m.;

3) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende fjärde

kvartalet 1951; samt

4) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för

vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, in. in.

Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—5).

Propositionen innebär i huvudsak följande.

Mellan staten och företag inom skogsindustrien ha överenskommelser träffats

om att vid export under 1952 av vissa skogsindustriprodukter exportavgifter

skola inbetalas till riksgäldskontoret. Åtgärden syftar bl. a. till att

bidraga till en prisstabilisering på hemmamarknaden och sterilisera en del

av exportvinsterna. Den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten skall

såsom förskottsskatt omedelbart inlevereras till statsverket. Återstoden av

avgifterna skall framdeles (med början 1959) utbetalas till företagen samt

till vissa i överenskommelserna angivna fonder och stiftelser.

I propositionen föreslås, i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelserna,

att staten skall äga uppbära 26 procent av avgifterna såsom förskottsskatt.

Vidare föreslås att företagen skola få njuta avdrag för avgifterna

vid taxering för inkomst för det år dessa erlagts samt att fonderna

och stiftelserna icke skola vara skattskyldiga för erhållna medel. Till företagen

återbetalade belopp, för vilka förskottsskatt erlagts, skola icke upptagas

såsom skattepliktig inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid

taxering till kommunal inkomstskatt skall däremot hela det återbetalade

beloppet jämte den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas såsom inkomst

av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget till godo.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 24—25.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

I anslutning till särskilda mellan parterna träffade tilläggsavtal föreslås

liknande bestämmelser med avseende å exporten under fjärde kvartalet

1951. I detta fall skall dock förskottsskatten utgå med 28 procent.

Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen

väckta likalydande motionerna I: 377 av herr Ernsi Hjalmar Nilsson in. fl.

och II: 498 av herr Andersson i Alfredshem in. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att företaga sådan ändring av Kungl. Maj :ts förslag till

förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa exportavgifter

avseende år 1952 in. m. och Kungl. Maj :ts förslag till förordning

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa exportavgifter

avseende fjärde kvartalet 1951 in. in., att företagen icke skola äga

rätt att under återbetalningsåret från det återbetalade beloppet verkställa avdrag

för värdeminskning eller underskott på förvärvskälla och att hela beloppet

sålunda skall såsom nettointäkt bliva föremål för kommunal beskattning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 377.

Rörande innehållet av statsrådsprotokollet i ärendet tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (s. 6—13).

Departementschefen har till stöd för de i propositionen framlagda förslagen

anfört följande.

I de avtal, som under åren 1947—1950 träffades mellan staten och skogsindustrierna

om erläggande av vissa avgifter vid export, förutsattes att frågan

om beskattningen av avgifterna skulle lösas på i avtalen närmare angivet

sätt. Så har även skett och Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens

beslut, för de olika årens taxeringar utfärdat särskilda förordningar

i ämnet. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att avgifterna få av företagen

avdragas vid inkomsttaxeringen för det år de erläggas samt att beskattning

enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt

hos företagen av återbetalade medel skall ske först vid utbetalning enligt avtalen.

Vidare gäller att de fonder och stiftelser, som bildats i överensstämmelse

med avtalens föreskrifter, äro fritagna från skyldighet att erlägga skatt

för inkomst och förmögenhet.

Jämväl i de nu förevarande avtalen och tilläggsavtalen har förutsatts

att frågan om avgifternas behandling i beskattningshänseende skall göras

till föremål för särskild reglering. Därvid ha emellertid parterna överenskommit

om en delvis annan ordning än den som gällt enligt de äldre avtalen.

Sålunda innehålla avtalen bestämmelser om att viss del av avgifterna

skall inlevereras till statsverket såsom skatt. Detta innebär att staten

skall äga att omedelbart uppbära den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten.

Den kommunala beskattningen skall däremot, liksom hittills,

ske först i samband med den framtida återbetalningen av medel till före
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

3

tagen. I fråga om rätt att vid inkomsttaxeringen njuta avdrag för erlagda

avgifter innehålla de nya avtalen bestämmelser, som i stort sett överensstämma

med motsvarande regler i de tidigare avtalen.

Förskottsskatten till staten skall i princip motsvara den ordinarie 40-procentiga

bolagsskatten å den del av avgifterna, som icke skall fonderas för

olika ändamål. Såsom tidigare angivits föreskrives i de avtal, som avse 1952

års export, att 34 procent av avgifterna skola tillföras särskilda fonder. I

enlighet härmed har förskottsskatten i dessa avtal bestämts till 40 procent

av 66 procent av avgifterna eller sålunda till, i avrundat tal, 26 procent.

I tilläggsavtalen för fjärde kvartalet 1951 har statens skatteandel bestämts

något högre eller till 28 procent. Detta sammanhänger med att fonderingsdelen

enligt dessa avtal endast uppgår till 30 procent av avgifterna. Skatten

skall sålunda i detta fall beräknas på 70 procent av avgifterna.

Den i avtalen förutsatta tidigare inbetalningen av statlig inkomstskatt har

jag tidigare berört i samband med att riktlinjerna för den ekonomiska politiken

redovisades i proposition nr 220 till 1951 års riksdag. Jag framhöll

därvid, bland annat, att medan det kunde beräknas att enligt 1950 års avtal

företagens slutliga andel av överpriserna skulle med hänsynstagande till

ränteförlusten bliva ungefär 40 procent, hade i de preliminära avtalen för

1952 denna sänkts till cirka 33 procent. Skillnaden bleve i verkligheten än

större med hänsyn till att staten skulle äga uppbära 26 procent av avgifterna

såsom förskottsskatt, gentemot vilken några avskrivningsanspråk ej

kunde resas från företagens sida. Jag uttalade vidare, att jag beträffande

förskottsskatten avsåg att inom den närmaste tiden föreslå proposition till

riksdagen, grundad på de med branschföreningarna träffade avtalen. I statsverkspropositionen

till årets riksdag har angivits att statens inkomster genom

förskottsskatten kunde beräknas till 150 miljoner kronor för budgetåret

1951/52 och 200 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.

Sedan slutliga avtal numera träffats med branschföreningarna får jag

tillstyrka att särskilda bestämmelser utfärdas rörande beskattningen av berörda

avgifter. Bestämmelserna böra i sak ha den. innebörd, som förutsatts

i avtalen. Genom att förskottsskatten konstruerats såsom en staten tillkommande

andel av de till riksgäldskontoret inbetalade medlen komma de vanliga

beskattningsmyndigheterna icke att taga befattning med påföring och

uppbörd av denna skatt. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt, att

bestämmelserna om förskottsskatten behandlas i eu författning och övriga

bestämmelser, som ha avseende å den årliga inkomsttaxeringen, i en annan

författning.

Enligt avtalen äger företag, som inbetalat avgift för visst parti och som

sedermera visar sannolika skäl för att betalning för partiet ej kommer att

inflyta, återfå den inbetalade avgiften. 1 regel torde det väl bli möjligt för

vederbörande branschförening att reglera eventuella återbetalningar utan att

behöva påkalla att redan inlevererad skatt skall återbetalas. Möjlighet bör

emellertid finnas att få den å avgiften belöpande skatten restituerad för den

händelse till riksgäldskontoret inlevererade belopp behöva tagas i anspråk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

för återbetalning. Det bör ankomma på statskontoret att i förekommande

fall verkställa skatterestitutionen. Med hänsyn till att avtalen innehålla särskilda

föreskrifter om kontroll av avtalens efterlevnad och om revision torde

någon saklig prövning från statskontorets sida icke behöva ifrågakomma.

Såsom förutsatts i avtalen bör vederbörande företag vid beräkning av

nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomstskatt få njuta avdrag för avgifter, som under beskattningsåret erlagts.

Fonder och övriga stiftelser böra icke vara skattskyldiga till inkomst- eller

förmögenhetsskatt för de medel, som enligt avtalen inflyta till desamma,

eller för därav härflytande avkastning. Vid återbetalning av medel till företagen

måste i beskattningshänseende skillnad göras mellan sådana medel för

vilka förskottsskatt erlagts och övriga medel, som kunna komma att utbetalas

till företagen. I förra fallet har statlig inkomstskatt redan erlagts och

det återbetalade beloppet bör sålunda icke upptagas som skattepliktig inkomst

vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid taxering till kommunal inkomstskatt

bör däremot beloppet jämte därå belöpande förskottsskatt upptagas

såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget

tillgodo. Om exempelvis återbetalning äger rum med en femtedel

av de medel, som enligt avtalen skola återgå till företagen, skall nämnda

femtedel jämte en femtedel av den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas

såsom intäkt av rörelse vid kommunaltaxeringen.

Medel, vilka kunna komma att utbetalas till företagen från någon av de

i avtalen angivna stiftelserna eller fonderna, böra beskattas hos företaget

såsom intäkt av rörelse såväl vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.

I detta fall har ju tidigare icke utgått någon förskottsskatt till staten.

Det nu sagda bör gälla även i fråga om räntemedel, som utbetalas till

företaget. Skulle bidrag från fond eller stiflelse formellt icke utbetalas till

vederbörande företag men likväl komma företaget till godo — bidrag utbetalas

t. ex. till annan än förelaget för utförande av vägbyggnad å företagets

egendom —- bör även dylikt bidrag upptagas såsom intäkt av rörelse hos

företaget för det beskattningsår, då bidraget kommit företaget till godo.

Huruvida företaget vid taxering må åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande

sådant bidrag eller del därav, får avgöras enligt vanliga regler.

I vissa fall kunna inbetalade avgiftsmedel komma att utbetalas såsom

kompensation för viss prissättning på den inhemska marknaden. Sålunda

utbetalat belopp skall — såsom även uttryckligen föreskrivits i avtalen —

beskattas i vanlig ordning hos det mottagande företaget.

Har ett företag, som erhållit avdrag för erlagd avgift under ett beskattningsår,

sedermera berättigats återfå avgiften och den därå belöpande förskottsskatten

på den grund att företaget visat sannolika skäl för att betalning

för partiet ej kommer att inflyta, skall givetvis hela det åtex-bekomna

beloppet uppgivas till beskattning.

Att gåvoskatt icke ifrågakommer för de enligt avtalet inbetalade eller överförda

medlen torde ligga i sakens natur.

Anmärkas må att de föreslagna bestämmelserna icke avse att reglera frå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

y

gan om skattskyldighet för medel, som från fonderna eller stiftelserna kunna

komma att ulbctalas till annan än de ifrågavarande företagen. Denna

fråga får alltså bedömas enligt eljest gällande regler.

I de förordningar som skola reglera beskattningsförhållandena i anledning

av de nu angivna avtalen bör lämnas befogenhet åt Kungl. Maj :t att meddela

tillämpningsföreskrifter till förordningarna. Denna befogenhet bör anses

innefatta även rätt för Kungl. Maj :t att förordna om återbetalning av

inbetald skatt i sådana fall då felräkning eller eljest misstag skett.

I detta sammanhang torde jag få behandla ytterligare en fråga på detta

område. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har Kopparfors

aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjort framställning om att den

av bolagen år 1948 bildade Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturut

jämnande, sociala och skogsförbättrande åtgärder skulle få komma

i åtnjutande av skattefrihet för vissa medel, som bolagen avsågo att

överföra till stiftelsen från 1951 års trämasse- och cellulosafonder. Framställningen

bar tillstyrkts av de hörda remissinstanserna. Med hänsyn till att

här endast är fråga om en omfördelning av redan inbetalade belopp kan

jag för min deJ tillstyrka att stiftelsen medgives den begärda skattefriheten.

Enligt min mening torde det icke vara erforderligt att utfärda särskild

författningsbestämmelse i ämnet. Jämlikt 2 § förordningen den 30 juni 1948,

nr 497, föreligger nämligen icke skyldighet att erlägga skatt för inkomst

och förmögenhet för bl. a. ifrågavarande stiftelse. Även om denna bestämmelse

ursprungligen närmast haft avseende å de medel, som tillförts stiftelsen

enligt avtal den 13 maj 1948, torde hinder icke möta att anse bestämmelsen

tillämplig jämväl å nu ifrågavarande medelstillskott, vilka till

sin natur äro av samma slag som de som tidigare tillkommit stiftelsen.

I de i ämnet väckta motionerna har anförts bl. a., att enligt propositionsförslaget

skulle skatt till staten uttagas samtidigt som industrierna inbetalade

exportavgifterna, medan skatt till kommunerna finge uttagas först när

exportavgifterna återbetalades. I propositionen hade anförts, att från företagens

sida icke kunde riktas några avskrivningsanspråk gentemot förskottsskatten.

Detta uttalande torde få uppfattas så, att det kunde liefaras, att

företagen skulle genom utnyttjande av sin avskrivningsrätt ha kunnat reducera

skattebeloppet, därest skatten skolat uttagas i vanlig ordning såsom

inkomstskatt det år exportavgifterna koinme att återbetalas. Denna möjlighet

att reducera skatten förelåge i ännu högre grad, därest skogsindustrierna

komme att befinna sig i ett sämre konjunkturläge under återbetalningsåren,

vilket för övrigt vore mycket sannolikt. Någon större svårighet för industrierna

alt skapa erforderliga avskrivningsobjekt torde icke föreligga.

Såsom de med skogsindustrierna träffade överenskommelserna och de i propositionen

föreslagna förordningarna utformats kvarstode för skogsindustrikommunerna

dessa olägenheter, som staten för sin del sökt undvika. Kommunernas

skatteinkomster reducerades för närvarande mycket starkt på

grund av att exportavgifterna vore undantagna från kommunal beskattning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

under inbetalningsåret. Reduceringen uppginge sannolikt till 70 å 80 miljoner

kronor under 1951. När exportavgifterna sedermera återbetalades till

företagen torde, som ovan framhållits, på grund av avskrivningsanspråken

endast en mindre del komma att såsom nettointäkt bliva föremål för kommunal

beskattning. Skulle skogsindustrien befinna sig i ett lågkonjunkturläge,

när exportavgifterna återbetalades, kunde de nuvarande övervinsterna

helt undandragas kommunal beskattning. Med kännedom om skogsindustriernas

finansiella svårigheter dels under 1930-talet, då skogsindustriens anställda

fått genomlida en mycket svårare arbetslöshetskris än övriga folkgrupper,

dels under första hälften av 1940-talet, då avspärrningen från

världsmarknaden tvingat industrierna att permittera sina anställda, borde

den oro, som kunde förmärkas i kommunerna, icke vara svår att förstå.

Kommunerna hade i nuvarande, för skogsindustrierna mycket goda konjunkturläge

sett en möjlighet att sanera sina på grund av 1930- och 1940- talens svårigheter försämrade finanser. Det borde därför icke anses orimligt,

att staten garanterade skogsindustrikommunerna en viss inkomst på

exportavgif terna.

Utskottet. Under senare år ha efter förhandlingar mellan representanter

för statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom skogsindustrien

överenskommelser träffats om viss sterilisering av exportvinsterna.

Jämväl för år 1952 ha vissa sådana avtal ingåtts. Sålunda ha mellan statens

handels- och industrikommission för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt

Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,

å andra sidan, avtal träffats om att vid export under

1952 av skogsindustriprodukter viss avgift skall inlevereras till riksgäldskontoret.

I anslutning härtill ha mellan samma parter i fråga om exportleveranser

under fjärde kvartalet 1951 träffats särskilda tilläggsavtal till

tidigare ingångna överenskommelser. Vidare ha handels- och industrikommissionen

samt Bowaters svenska trämassefabriker aktiebolag och aktiebolaget

Högfors träsliperi träffat överenskommelser angående under år 1952

exporterade produkter.

I likhet med vad som skett i motsvarande äldre avtal har i de för sista

kvartalet 1951 och de för 1952 ingångna avtalen förutsatts, att frågan om

beskattningen av avgifterna skall lösas på i avtalen närmare angivet sätt.

I förevarande proposition nr 67 ha framlagts fyra författningsförslag angående

avgifternas skatterättsliga behandling. Förslagen innebära i huvudsak

följande. Den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten skall vid avgifternas

inbetalande omedelbart inlevereras till staten. Den statliga inkomstskatten

motsvarar i princip den ordinarie 40-procentiga skatten för aktiebolag

och beräknas å den del av avgifterna, som enligt överenskommelserna

framdeles skall återgå till vederbörande företag. Denna företagarandcl har

enligt avtalen rörande 1952 års export bestämts till G6 procent av inbetalda

avgifter och enligt tilläggsavtalen till 70 procent. I enlighet härmed har den

del av avgifterna, som omedelbart skall tillkomma staten såsom skatt, beräknats

till 26 resp. 28 procent. Något taxeringsförfarande skall icke förekom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

7

ma i fråga om nu berörda statsskatt, utan densamma skall, beräknad enligt

nu angivna grunder, avskiljas från inlevererade avgifter och inflyta till

staten. Vid taxering för inkomst skola avdrag medgivas för erlagda avgifter.

Viss del av avgifterna skall framdeles överföras till särskilda stiftelser och

fonder, vilka föreslås icke skola vara skattskyldiga till inkomst- eller förmögenhetsskatt

för dessa medel eller för därav härflytande avkastning. A

andra sidan skola till vederbörande förelag utbetalade medel beskattas hos

företaget såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, då medlen komma

företaget till godo, dock att någon taxering till statlig inkomstskatt icke skall

äga rum beträffande medel, varå sådan skatt på ovan angivet sätt redan

erlagts. Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt skall såsom intäkt av

rörelse upptagas jämväl ett belopp motsvarande den sålunda erlagda statsskatten.

Det sist anförda må åskådliggöras med följande exempel. Enligt

avtalen rörande exporten under 1952 skola 34 procent av avgifterna tillkomma

vissa stiftelser och fonder, 26 procent skola inbetalas till staten såsom

skatt och återstoden 40 procent komma att framdeles utbetalas till vederbörande

företag med en femtedel varje år med första utbetalning under

januari 1959, såvida icke Kungl. Maj:t medgiver tidigare utbetalning. Förutsatt

att icke någon del av de till stiftelserna och fonderna avsatta medlen

kommer att återbetalas till företagen skall vid återbetalning taxeringen

till statlig inkomstskatt icke påverkas under det att företagen ha att vid

den kommunala taxeringen såsom intäkt av rörelse upptaga ett belopp motsvarande

sammanlagt 66 procent av erlagda avgifter, d. v. s. de 40 procent

som kontant återgå samt den till 26 procent beräknade, tidigare erlagda

statsskatten.

Den reglering, som föreslås i föreliggande proposition, skiljer sig i ett

hänseende från motsvarande äldre bestämmelser. Enligt de stadganden, som

gälla avgifter vid export under tidigare år, upptages den till företagen återbetalda

delen av avgifterna såsom intäkt av rörelse vid taxering till såväl

statlig som kommunal inkomstskatt. Beträffande nu ifrågavarande avgifter

vid export under sista kvartalet 1951 och under 1952 skall den å avgifterna

belöpande statliga inkomstskatten som ovan nämnts omedelbart erläggas.

I detta sammanhang må erinras om att avdrag erhålles vid taxering för inbetalda

prisutjämningsavgifter, d. v. s. ej avtalsbundna avgifter, samt att

viss del av dessa avgifter har återbetalats till vederbörande och därvid såsom

intäkt av rörelse blivit föremål för både statlig och kommunal taxering.

I de i anledning av förevarande proposition väckta, likalydande motionerna

1:377 och 11:498 har yrkats sådan ändring i författningsförslagen, att

vederbörande företag vid återbetalning av de avtalsbundna avgifterna icke

skola äga rätt att från vad sålunda erhålles verkställa avskrivning för värdeminskning

in. in. samt att i följd därav företagarandelen i sin helhet skall

bliva föremål för kommunal inkomstbeskattning. Motionärerna ha därvid

framhållit, att kommunernas skatteinkomster för närvarande reducerades

mycket starkt på grund av att avgifterna undantoges från kommunal inkomstbeskattning

under de år, avgifterna inbetalades. När avgifterna sedermera

återbetalades till företagen torde enligt motionärernas uppfattning på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr

grund av företagens avskrivningsanspråk endast en mindre del konnna att

bliva föremål för kommunal beskattning. Skulle skogsindustrien befinna sig

i ett lågkonjunkturläge, när avgifterna återbetalades, kunde de nuvarande

övervinsterna helt undandragas kommunal beskattning. Motionärerna ha

vidare uttalat, att kommunerna i nuvarande, för skogsindustrierna mycket

goda konjunkturläge sett en möjlighet att sanera sina på grund av 1930- och

1940-talens svårigheter försämrade finanser. Slutligen ha motionärerna som

sin mening uttalat, att det icke borde anses orimligt att staten garanterade

skogsindustrikommunerna en viss inkomst på avgifterna.

Utskottet vill i anledning av motionerna framhålla, att de i propositionen

framlagda författningsförslagen ansluta sig till de med branschorganisationerna

ingångna avtalen. Ett bifall till motionerna skulle innebära icke

blott en skärpning av gällande skattelagstiftning utan även ett avsteg från

vad sålunda överenskommits. En av förutsättningarna för avtalens ingående

och bestånd skulle därigenom frångås. Utskottet, som väl finner de av motionärerna

framförda synpunkterna i och för sig beaktansvärda, anser sig

på angivna skäl böra avstyrka de av motionärerna förordade ändringarna.

Beträffande vad motionärerna anfört därom att staten borde garantera kommunerna

inkomstskatt å den del av avgifterna, som skall återgå till företagen,

får utskottet erinra om att den tidigare inbetalningen av den statliga

inkomstskatten ingår såsom ett led i statens finanspolitik, för vilken redogörelse

närmare lämnats i propositionen nr 220 till 1951 års riksdag ävensom

i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag. I statsverkspropositionen

har skatten å avgifterna upptagits bland tillfälliga statsinkomster,

med vilka icke avses att bestrida utgifter av bestående natur, och

i anslutning därtill har framhållits, att en betydande överbalansering av

driftbudgeten borde eftersträvas för att så långt möjligt nedbringa statens

behov av nyupplåning. Utskottet finner sig med hänsyn bland annat härtill

icke kunna förorda något uttalande från riksdagens sida om att staten skulle

ikläda sig någon garanti för berörda kommunalskatt. Utskottet tillstyrker

således de i propositionen framlagda författningsförslagen.

Under utskottsbehandlingen av förevarande proposition jämte motioner

har den frågan berörts huruvida möjligheter kunde tänkas förefinnas att

vid framtida avtal, därest sådana skulle komma till stånd, taga hänsyn till

kommunernas intressen i skattehänseende. Olika vägar ha därvid övervägts.

Ett avskiljande av den på avgifterna belöpande kommunala inkomstskatten

skulle förutsätta ett val av enhetlig utdebitering. Med hänsyn till förefintliga

variationer i den kommunala utdebiteringen och med särskilt beaktande av

den höga utdebiteringen i många norrlandskommuner skulle exempelvis den

för landet genomsnittliga kommunala utdebiteringen, om densamma lades

till grund för en sådan skatteberäkning, bliva missvisande. Därtill kommer

att en fördelning av kommunalskatten, beräknad enligt någon lämpligt vald

utdebiteringsprocent, icke skulle kunna ske förrän taxeringen för ifrågavarande

beskattningsår vore avslutad. Såsom en ytterligare komplikation må

nämnas, att en sådan fördelning mellan kommunerna borde ske med beaktande

av att vissa företag driva rörelse i flera kommuner. Med den nu ifrå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.

9

gasatta lösningen skulle sålunda vara förenade icke blott svårigheten att

välja en representativ utdebitering utan även andra tekniska ävensom administrativa

problem. En annan linje, som förts fram under utskottsbehandlingen,

är den, att företagen vid taxering till kommunal inkomstskatt icke

skulle äga rätt till avdrag för företagarandelen av avgifterna. Samtliga nu

berörda lösningar skulle medföra, att skillnaden i beskattningshänseende

mellan avtalsbundna och icke avtalsbundna avgifter ytterligare skulle skärpas.

Det är givetvis icke möjligt för utskottet att överblicka alla de problem, som

sammanhänga med en tidigare inbetalning av kommunalskatt, men utskottet

har med det anförda velat något belysa den tekniska sidan av spörsmålet.

Även om utskottet sålunda — såsom ovan framhållits — finner skäl

tala för ett tillgodoseende av kommunernas intressen i detta sammanhang,

vill utskottet dock med hänsyn till frågans invecklade natur icke för sin

del göra något annat uttalande än att det förväntar att Kungl. Maj :t vid

eventuella framtida förhandlingar ägnar frågan uppmärksamhet.

Vad departementschefen i propositionen anfört rörande en av Kopparfors

aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjord framställning föranleder icke

någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 67, antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende

år 1952;

2) förordning om rätt att vid taxering till inkomst njuta

avdrag för vissa exportavgifter avseende år 1952, in. m.;

3) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende

fjärde kvartalet 1951; samt

4) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta

avdrag för vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet

1951, m. in.; ävensom

B) att de likalydande motionerna 1: 377 av herr Ernst

Hjalmar Nilsson in. fl. och II: 498 av herr Andersson i Alfredshem

in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 24.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Petrén, Ramberg,

Niklasson, Wehtje, Damström, Snygg’, Rune Johansson och Magnusson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Jonsson i Skedsbygd, Persson i Svensköp’, Sundström, Hagberg i Malmö,

Ohlsson i Kastlösa, Kärrlander, Henriksson och Anderson i Sundsvall*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:116 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskapsförsäkring. a1 i texten