Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1952-03-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:24, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande ni• 24.
1
IVr 24.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om särskild
skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 8 februari 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 67, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende år 1952;
2) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa
exportavgifter avseende år 1952, m. m.;
3) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende fjärde
kvartalet 1951; samt
4) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för
vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet 1951, in. in.
Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—5).
Propositionen innebär i huvudsak följande.
Mellan staten och företag inom skogsindustrien ha överenskommelser träffats
om att vid export under 1952 av vissa skogsindustriprodukter exportavgifter
skola inbetalas till riksgäldskontoret. Åtgärden syftar bl. a. till att
bidraga till en prisstabilisering på hemmamarknaden och sterilisera en del
av exportvinsterna. Den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten skall
såsom förskottsskatt omedelbart inlevereras till statsverket. Återstoden av
avgifterna skall framdeles (med början 1959) utbetalas till företagen samt
till vissa i överenskommelserna angivna fonder och stiftelser.
I propositionen föreslås, i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelserna,
att staten skall äga uppbära 26 procent av avgifterna såsom förskottsskatt.
Vidare föreslås att företagen skola få njuta avdrag för avgifterna
vid taxering för inkomst för det år dessa erlagts samt att fonderna
och stiftelserna icke skola vara skattskyldiga för erhållna medel. Till företagen
återbetalade belopp, för vilka förskottsskatt erlagts, skola icke upptagas
såsom skattepliktig inkomst vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid
taxering till kommunal inkomstskatt skall däremot hela det återbetalade
beloppet jämte den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas såsom inkomst
av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget till godo.
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 24—25.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
I anslutning till särskilda mellan parterna träffade tilläggsavtal föreslås
liknande bestämmelser med avseende å exporten under fjärde kvartalet
1951. I detta fall skall dock förskottsskatten utgå med 28 procent.
Till utskottets behandling ha överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 377 av herr Ernsi Hjalmar Nilsson in. fl.
och II: 498 av herr Andersson i Alfredshem in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att företaga sådan ändring av Kungl. Maj :ts förslag till
förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa exportavgifter
avseende år 1952 in. m. och Kungl. Maj :ts förslag till förordning
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för vissa exportavgifter
avseende fjärde kvartalet 1951 in. in., att företagen icke skola äga
rätt att under återbetalningsåret från det återbetalade beloppet verkställa avdrag
för värdeminskning eller underskott på förvärvskälla och att hela beloppet
sålunda skall såsom nettointäkt bliva föremål för kommunal beskattning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 377.
Rörande innehållet av statsrådsprotokollet i ärendet tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen (s. 6—13).
Departementschefen har till stöd för de i propositionen framlagda förslagen
anfört följande.
I de avtal, som under åren 1947—1950 träffades mellan staten och skogsindustrierna
om erläggande av vissa avgifter vid export, förutsattes att frågan
om beskattningen av avgifterna skulle lösas på i avtalen närmare angivet
sätt. Så har även skett och Kungl. Maj :t har, i överensstämmelse med riksdagens
beslut, för de olika årens taxeringar utfärdat särskilda förordningar
i ämnet. Bestämmelserna innebära i huvudsak, att avgifterna få av företagen
avdragas vid inkomsttaxeringen för det år de erläggas samt att beskattning
enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt
hos företagen av återbetalade medel skall ske först vid utbetalning enligt avtalen.
Vidare gäller att de fonder och stiftelser, som bildats i överensstämmelse
med avtalens föreskrifter, äro fritagna från skyldighet att erlägga skatt
för inkomst och förmögenhet.
Jämväl i de nu förevarande avtalen och tilläggsavtalen har förutsatts
att frågan om avgifternas behandling i beskattningshänseende skall göras
till föremål för särskild reglering. Därvid ha emellertid parterna överenskommit
om en delvis annan ordning än den som gällt enligt de äldre avtalen.
Sålunda innehålla avtalen bestämmelser om att viss del av avgifterna
skall inlevereras till statsverket såsom skatt. Detta innebär att staten
skall äga att omedelbart uppbära den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten.
Den kommunala beskattningen skall däremot, liksom hittills,
ske först i samband med den framtida återbetalningen av medel till före
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
3
tagen. I fråga om rätt att vid inkomsttaxeringen njuta avdrag för erlagda
avgifter innehålla de nya avtalen bestämmelser, som i stort sett överensstämma
med motsvarande regler i de tidigare avtalen.
Förskottsskatten till staten skall i princip motsvara den ordinarie 40-procentiga
bolagsskatten å den del av avgifterna, som icke skall fonderas för
olika ändamål. Såsom tidigare angivits föreskrives i de avtal, som avse 1952
års export, att 34 procent av avgifterna skola tillföras särskilda fonder. I
enlighet härmed har förskottsskatten i dessa avtal bestämts till 40 procent
av 66 procent av avgifterna eller sålunda till, i avrundat tal, 26 procent.
I tilläggsavtalen för fjärde kvartalet 1951 har statens skatteandel bestämts
något högre eller till 28 procent. Detta sammanhänger med att fonderingsdelen
enligt dessa avtal endast uppgår till 30 procent av avgifterna. Skatten
skall sålunda i detta fall beräknas på 70 procent av avgifterna.
Den i avtalen förutsatta tidigare inbetalningen av statlig inkomstskatt har
jag tidigare berört i samband med att riktlinjerna för den ekonomiska politiken
redovisades i proposition nr 220 till 1951 års riksdag. Jag framhöll
därvid, bland annat, att medan det kunde beräknas att enligt 1950 års avtal
företagens slutliga andel av överpriserna skulle med hänsynstagande till
ränteförlusten bliva ungefär 40 procent, hade i de preliminära avtalen för
1952 denna sänkts till cirka 33 procent. Skillnaden bleve i verkligheten än
större med hänsyn till att staten skulle äga uppbära 26 procent av avgifterna
såsom förskottsskatt, gentemot vilken några avskrivningsanspråk ej
kunde resas från företagens sida. Jag uttalade vidare, att jag beträffande
förskottsskatten avsåg att inom den närmaste tiden föreslå proposition till
riksdagen, grundad på de med branschföreningarna träffade avtalen. I statsverkspropositionen
till årets riksdag har angivits att statens inkomster genom
förskottsskatten kunde beräknas till 150 miljoner kronor för budgetåret
1951/52 och 200 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Sedan slutliga avtal numera träffats med branschföreningarna får jag
tillstyrka att särskilda bestämmelser utfärdas rörande beskattningen av berörda
avgifter. Bestämmelserna böra i sak ha den. innebörd, som förutsatts
i avtalen. Genom att förskottsskatten konstruerats såsom en staten tillkommande
andel av de till riksgäldskontoret inbetalade medlen komma de vanliga
beskattningsmyndigheterna icke att taga befattning med påföring och
uppbörd av denna skatt. Med hänsyn härtill torde det vara lämpligt, att
bestämmelserna om förskottsskatten behandlas i eu författning och övriga
bestämmelser, som ha avseende å den årliga inkomsttaxeringen, i en annan
författning.
Enligt avtalen äger företag, som inbetalat avgift för visst parti och som
sedermera visar sannolika skäl för att betalning för partiet ej kommer att
inflyta, återfå den inbetalade avgiften. 1 regel torde det väl bli möjligt för
vederbörande branschförening att reglera eventuella återbetalningar utan att
behöva påkalla att redan inlevererad skatt skall återbetalas. Möjlighet bör
emellertid finnas att få den å avgiften belöpande skatten restituerad för den
händelse till riksgäldskontoret inlevererade belopp behöva tagas i anspråk
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
för återbetalning. Det bör ankomma på statskontoret att i förekommande
fall verkställa skatterestitutionen. Med hänsyn till att avtalen innehålla särskilda
föreskrifter om kontroll av avtalens efterlevnad och om revision torde
någon saklig prövning från statskontorets sida icke behöva ifrågakomma.
Såsom förutsatts i avtalen bör vederbörande företag vid beräkning av
nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig
inkomstskatt få njuta avdrag för avgifter, som under beskattningsåret erlagts.
Fonder och övriga stiftelser böra icke vara skattskyldiga till inkomst- eller
förmögenhetsskatt för de medel, som enligt avtalen inflyta till desamma,
eller för därav härflytande avkastning. Vid återbetalning av medel till företagen
måste i beskattningshänseende skillnad göras mellan sådana medel för
vilka förskottsskatt erlagts och övriga medel, som kunna komma att utbetalas
till företagen. I förra fallet har statlig inkomstskatt redan erlagts och
det återbetalade beloppet bör sålunda icke upptagas som skattepliktig inkomst
vid taxering till statlig inkomstskatt. Vid taxering till kommunal inkomstskatt
bör däremot beloppet jämte därå belöpande förskottsskatt upptagas
såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår medlen kommit företaget
tillgodo. Om exempelvis återbetalning äger rum med en femtedel
av de medel, som enligt avtalen skola återgå till företagen, skall nämnda
femtedel jämte en femtedel av den tidigare erlagda förskottsskatten upptagas
såsom intäkt av rörelse vid kommunaltaxeringen.
Medel, vilka kunna komma att utbetalas till företagen från någon av de
i avtalen angivna stiftelserna eller fonderna, böra beskattas hos företaget
såsom intäkt av rörelse såväl vid den statliga som vid den kommunala taxeringen.
I detta fall har ju tidigare icke utgått någon förskottsskatt till staten.
Det nu sagda bör gälla även i fråga om räntemedel, som utbetalas till
företaget. Skulle bidrag från fond eller stiflelse formellt icke utbetalas till
vederbörande företag men likväl komma företaget till godo — bidrag utbetalas
t. ex. till annan än förelaget för utförande av vägbyggnad å företagets
egendom —- bör även dylikt bidrag upptagas såsom intäkt av rörelse hos
företaget för det beskattningsår, då bidraget kommit företaget till godo.
Huruvida företaget vid taxering må åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande
sådant bidrag eller del därav, får avgöras enligt vanliga regler.
I vissa fall kunna inbetalade avgiftsmedel komma att utbetalas såsom
kompensation för viss prissättning på den inhemska marknaden. Sålunda
utbetalat belopp skall — såsom även uttryckligen föreskrivits i avtalen —
beskattas i vanlig ordning hos det mottagande företaget.
Har ett företag, som erhållit avdrag för erlagd avgift under ett beskattningsår,
sedermera berättigats återfå avgiften och den därå belöpande förskottsskatten
på den grund att företaget visat sannolika skäl för att betalning
för partiet ej kommer att inflyta, skall givetvis hela det åtex-bekomna
beloppet uppgivas till beskattning.
Att gåvoskatt icke ifrågakommer för de enligt avtalet inbetalade eller överförda
medlen torde ligga i sakens natur.
Anmärkas må att de föreslagna bestämmelserna icke avse att reglera frå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
y
gan om skattskyldighet för medel, som från fonderna eller stiftelserna kunna
komma att ulbctalas till annan än de ifrågavarande företagen. Denna
fråga får alltså bedömas enligt eljest gällande regler.
I de förordningar som skola reglera beskattningsförhållandena i anledning
av de nu angivna avtalen bör lämnas befogenhet åt Kungl. Maj :t att meddela
tillämpningsföreskrifter till förordningarna. Denna befogenhet bör anses
innefatta även rätt för Kungl. Maj :t att förordna om återbetalning av
inbetald skatt i sådana fall då felräkning eller eljest misstag skett.
I detta sammanhang torde jag få behandla ytterligare en fråga på detta
område. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår har Kopparfors
aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjort framställning om att den
av bolagen år 1948 bildade Stiftelsen Kopparfors och Storviks fond för konjunkturut
jämnande, sociala och skogsförbättrande åtgärder skulle få komma
i åtnjutande av skattefrihet för vissa medel, som bolagen avsågo att
överföra till stiftelsen från 1951 års trämasse- och cellulosafonder. Framställningen
bar tillstyrkts av de hörda remissinstanserna. Med hänsyn till att
här endast är fråga om en omfördelning av redan inbetalade belopp kan
jag för min deJ tillstyrka att stiftelsen medgives den begärda skattefriheten.
Enligt min mening torde det icke vara erforderligt att utfärda särskild
författningsbestämmelse i ämnet. Jämlikt 2 § förordningen den 30 juni 1948,
nr 497, föreligger nämligen icke skyldighet att erlägga skatt för inkomst
och förmögenhet för bl. a. ifrågavarande stiftelse. Även om denna bestämmelse
ursprungligen närmast haft avseende å de medel, som tillförts stiftelsen
enligt avtal den 13 maj 1948, torde hinder icke möta att anse bestämmelsen
tillämplig jämväl å nu ifrågavarande medelstillskott, vilka till
sin natur äro av samma slag som de som tidigare tillkommit stiftelsen.
I de i ämnet väckta motionerna har anförts bl. a., att enligt propositionsförslaget
skulle skatt till staten uttagas samtidigt som industrierna inbetalade
exportavgifterna, medan skatt till kommunerna finge uttagas först när
exportavgifterna återbetalades. I propositionen hade anförts, att från företagens
sida icke kunde riktas några avskrivningsanspråk gentemot förskottsskatten.
Detta uttalande torde få uppfattas så, att det kunde liefaras, att
företagen skulle genom utnyttjande av sin avskrivningsrätt ha kunnat reducera
skattebeloppet, därest skatten skolat uttagas i vanlig ordning såsom
inkomstskatt det år exportavgifterna koinme att återbetalas. Denna möjlighet
att reducera skatten förelåge i ännu högre grad, därest skogsindustrierna
komme att befinna sig i ett sämre konjunkturläge under återbetalningsåren,
vilket för övrigt vore mycket sannolikt. Någon större svårighet för industrierna
alt skapa erforderliga avskrivningsobjekt torde icke föreligga.
Såsom de med skogsindustrierna träffade överenskommelserna och de i propositionen
föreslagna förordningarna utformats kvarstode för skogsindustrikommunerna
dessa olägenheter, som staten för sin del sökt undvika. Kommunernas
skatteinkomster reducerades för närvarande mycket starkt på
grund av att exportavgifterna vore undantagna från kommunal beskattning
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
under inbetalningsåret. Reduceringen uppginge sannolikt till 70 å 80 miljoner
kronor under 1951. När exportavgifterna sedermera återbetalades till
företagen torde, som ovan framhållits, på grund av avskrivningsanspråken
endast en mindre del komma att såsom nettointäkt bliva föremål för kommunal
beskattning. Skulle skogsindustrien befinna sig i ett lågkonjunkturläge,
när exportavgifterna återbetalades, kunde de nuvarande övervinsterna
helt undandragas kommunal beskattning. Med kännedom om skogsindustriernas
finansiella svårigheter dels under 1930-talet, då skogsindustriens anställda
fått genomlida en mycket svårare arbetslöshetskris än övriga folkgrupper,
dels under första hälften av 1940-talet, då avspärrningen från
världsmarknaden tvingat industrierna att permittera sina anställda, borde
den oro, som kunde förmärkas i kommunerna, icke vara svår att förstå.
Kommunerna hade i nuvarande, för skogsindustrierna mycket goda konjunkturläge
sett en möjlighet att sanera sina på grund av 1930- och 1940- talens svårigheter försämrade finanser. Det borde därför icke anses orimligt,
att staten garanterade skogsindustrikommunerna en viss inkomst på
exportavgif terna.
Utskottet. Under senare år ha efter förhandlingar mellan representanter
för statsmakterna och de ledande branschorganisationerna inom skogsindustrien
överenskommelser träffats om viss sterilisering av exportvinsterna.
Jämväl för år 1952 ha vissa sådana avtal ingåtts. Sålunda ha mellan statens
handels- och industrikommission för Kungl. Maj :t och kronan, å ena, samt
Svenska cellulosaföreningen, Svenska trämasseföreningen och Svenska pappersbruksföreningen,
å andra sidan, avtal träffats om att vid export under
1952 av skogsindustriprodukter viss avgift skall inlevereras till riksgäldskontoret.
I anslutning härtill ha mellan samma parter i fråga om exportleveranser
under fjärde kvartalet 1951 träffats särskilda tilläggsavtal till
tidigare ingångna överenskommelser. Vidare ha handels- och industrikommissionen
samt Bowaters svenska trämassefabriker aktiebolag och aktiebolaget
Högfors träsliperi träffat överenskommelser angående under år 1952
exporterade produkter.
I likhet med vad som skett i motsvarande äldre avtal har i de för sista
kvartalet 1951 och de för 1952 ingångna avtalen förutsatts, att frågan om
beskattningen av avgifterna skall lösas på i avtalen närmare angivet sätt.
I förevarande proposition nr 67 ha framlagts fyra författningsförslag angående
avgifternas skatterättsliga behandling. Förslagen innebära i huvudsak
följande. Den å avgifterna belöpande statliga inkomstskatten skall vid avgifternas
inbetalande omedelbart inlevereras till staten. Den statliga inkomstskatten
motsvarar i princip den ordinarie 40-procentiga skatten för aktiebolag
och beräknas å den del av avgifterna, som enligt överenskommelserna
framdeles skall återgå till vederbörande företag. Denna företagarandcl har
enligt avtalen rörande 1952 års export bestämts till G6 procent av inbetalda
avgifter och enligt tilläggsavtalen till 70 procent. I enlighet härmed har den
del av avgifterna, som omedelbart skall tillkomma staten såsom skatt, beräknats
till 26 resp. 28 procent. Något taxeringsförfarande skall icke förekom
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
7
ma i fråga om nu berörda statsskatt, utan densamma skall, beräknad enligt
nu angivna grunder, avskiljas från inlevererade avgifter och inflyta till
staten. Vid taxering för inkomst skola avdrag medgivas för erlagda avgifter.
Viss del av avgifterna skall framdeles överföras till särskilda stiftelser och
fonder, vilka föreslås icke skola vara skattskyldiga till inkomst- eller förmögenhetsskatt
för dessa medel eller för därav härflytande avkastning. A
andra sidan skola till vederbörande förelag utbetalade medel beskattas hos
företaget såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, då medlen komma
företaget till godo, dock att någon taxering till statlig inkomstskatt icke skall
äga rum beträffande medel, varå sådan skatt på ovan angivet sätt redan
erlagts. Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt skall såsom intäkt av
rörelse upptagas jämväl ett belopp motsvarande den sålunda erlagda statsskatten.
Det sist anförda må åskådliggöras med följande exempel. Enligt
avtalen rörande exporten under 1952 skola 34 procent av avgifterna tillkomma
vissa stiftelser och fonder, 26 procent skola inbetalas till staten såsom
skatt och återstoden 40 procent komma att framdeles utbetalas till vederbörande
företag med en femtedel varje år med första utbetalning under
januari 1959, såvida icke Kungl. Maj:t medgiver tidigare utbetalning. Förutsatt
att icke någon del av de till stiftelserna och fonderna avsatta medlen
kommer att återbetalas till företagen skall vid återbetalning taxeringen
till statlig inkomstskatt icke påverkas under det att företagen ha att vid
den kommunala taxeringen såsom intäkt av rörelse upptaga ett belopp motsvarande
sammanlagt 66 procent av erlagda avgifter, d. v. s. de 40 procent
som kontant återgå samt den till 26 procent beräknade, tidigare erlagda
statsskatten.
Den reglering, som föreslås i föreliggande proposition, skiljer sig i ett
hänseende från motsvarande äldre bestämmelser. Enligt de stadganden, som
gälla avgifter vid export under tidigare år, upptages den till företagen återbetalda
delen av avgifterna såsom intäkt av rörelse vid taxering till såväl
statlig som kommunal inkomstskatt. Beträffande nu ifrågavarande avgifter
vid export under sista kvartalet 1951 och under 1952 skall den å avgifterna
belöpande statliga inkomstskatten som ovan nämnts omedelbart erläggas.
I detta sammanhang må erinras om att avdrag erhålles vid taxering för inbetalda
prisutjämningsavgifter, d. v. s. ej avtalsbundna avgifter, samt att
viss del av dessa avgifter har återbetalats till vederbörande och därvid såsom
intäkt av rörelse blivit föremål för både statlig och kommunal taxering.
I de i anledning av förevarande proposition väckta, likalydande motionerna
1:377 och 11:498 har yrkats sådan ändring i författningsförslagen, att
vederbörande företag vid återbetalning av de avtalsbundna avgifterna icke
skola äga rätt att från vad sålunda erhålles verkställa avskrivning för värdeminskning
in. in. samt att i följd därav företagarandelen i sin helhet skall
bliva föremål för kommunal inkomstbeskattning. Motionärerna ha därvid
framhållit, att kommunernas skatteinkomster för närvarande reducerades
mycket starkt på grund av att avgifterna undantoges från kommunal inkomstbeskattning
under de år, avgifterna inbetalades. När avgifterna sedermera
återbetalades till företagen torde enligt motionärernas uppfattning på
8
Bevillningsutskottets betänkande nr
grund av företagens avskrivningsanspråk endast en mindre del konnna att
bliva föremål för kommunal beskattning. Skulle skogsindustrien befinna sig
i ett lågkonjunkturläge, när avgifterna återbetalades, kunde de nuvarande
övervinsterna helt undandragas kommunal beskattning. Motionärerna ha
vidare uttalat, att kommunerna i nuvarande, för skogsindustrierna mycket
goda konjunkturläge sett en möjlighet att sanera sina på grund av 1930- och
1940-talens svårigheter försämrade finanser. Slutligen ha motionärerna som
sin mening uttalat, att det icke borde anses orimligt att staten garanterade
skogsindustrikommunerna en viss inkomst på avgifterna.
Utskottet vill i anledning av motionerna framhålla, att de i propositionen
framlagda författningsförslagen ansluta sig till de med branschorganisationerna
ingångna avtalen. Ett bifall till motionerna skulle innebära icke
blott en skärpning av gällande skattelagstiftning utan även ett avsteg från
vad sålunda överenskommits. En av förutsättningarna för avtalens ingående
och bestånd skulle därigenom frångås. Utskottet, som väl finner de av motionärerna
framförda synpunkterna i och för sig beaktansvärda, anser sig
på angivna skäl böra avstyrka de av motionärerna förordade ändringarna.
Beträffande vad motionärerna anfört därom att staten borde garantera kommunerna
inkomstskatt å den del av avgifterna, som skall återgå till företagen,
får utskottet erinra om att den tidigare inbetalningen av den statliga
inkomstskatten ingår såsom ett led i statens finanspolitik, för vilken redogörelse
närmare lämnats i propositionen nr 220 till 1951 års riksdag ävensom
i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag. I statsverkspropositionen
har skatten å avgifterna upptagits bland tillfälliga statsinkomster,
med vilka icke avses att bestrida utgifter av bestående natur, och
i anslutning därtill har framhållits, att en betydande överbalansering av
driftbudgeten borde eftersträvas för att så långt möjligt nedbringa statens
behov av nyupplåning. Utskottet finner sig med hänsyn bland annat härtill
icke kunna förorda något uttalande från riksdagens sida om att staten skulle
ikläda sig någon garanti för berörda kommunalskatt. Utskottet tillstyrker
således de i propositionen framlagda författningsförslagen.
Under utskottsbehandlingen av förevarande proposition jämte motioner
har den frågan berörts huruvida möjligheter kunde tänkas förefinnas att
vid framtida avtal, därest sådana skulle komma till stånd, taga hänsyn till
kommunernas intressen i skattehänseende. Olika vägar ha därvid övervägts.
Ett avskiljande av den på avgifterna belöpande kommunala inkomstskatten
skulle förutsätta ett val av enhetlig utdebitering. Med hänsyn till förefintliga
variationer i den kommunala utdebiteringen och med särskilt beaktande av
den höga utdebiteringen i många norrlandskommuner skulle exempelvis den
för landet genomsnittliga kommunala utdebiteringen, om densamma lades
till grund för en sådan skatteberäkning, bliva missvisande. Därtill kommer
att en fördelning av kommunalskatten, beräknad enligt någon lämpligt vald
utdebiteringsprocent, icke skulle kunna ske förrän taxeringen för ifrågavarande
beskattningsår vore avslutad. Såsom en ytterligare komplikation må
nämnas, att en sådan fördelning mellan kommunerna borde ske med beaktande
av att vissa företag driva rörelse i flera kommuner. Med den nu ifrå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 2b.
9
gasatta lösningen skulle sålunda vara förenade icke blott svårigheten att
välja en representativ utdebitering utan även andra tekniska ävensom administrativa
problem. En annan linje, som förts fram under utskottsbehandlingen,
är den, att företagen vid taxering till kommunal inkomstskatt icke
skulle äga rätt till avdrag för företagarandelen av avgifterna. Samtliga nu
berörda lösningar skulle medföra, att skillnaden i beskattningshänseende
mellan avtalsbundna och icke avtalsbundna avgifter ytterligare skulle skärpas.
Det är givetvis icke möjligt för utskottet att överblicka alla de problem, som
sammanhänga med en tidigare inbetalning av kommunalskatt, men utskottet
har med det anförda velat något belysa den tekniska sidan av spörsmålet.
Även om utskottet sålunda — såsom ovan framhållits — finner skäl
tala för ett tillgodoseende av kommunernas intressen i detta sammanhang,
vill utskottet dock med hänsyn till frågans invecklade natur icke för sin
del göra något annat uttalande än att det förväntar att Kungl. Maj :t vid
eventuella framtida förhandlingar ägnar frågan uppmärksamhet.
Vad departementschefen i propositionen anfört rörande en av Kopparfors
aktiebolag och Storviks sulfitaktiebolag gjord framställning föranleder icke
någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 67, antaga de vid propositionen fogade
förslagen till
1) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende
år 1952;
2) förordning om rätt att vid taxering till inkomst njuta
avdrag för vissa exportavgifter avseende år 1952, in. m.;
3) förordning om särskild skatt å vissa exportavgifter avseende
fjärde kvartalet 1951; samt
4) förordning om rätt att vid taxering för inkomst njuta
avdrag för vissa exportavgifter avseende fjärde kvartalet
1951, m. in.; ävensom
B) att de likalydande motionerna 1: 377 av herr Ernst
Hjalmar Nilsson in. fl. och II: 498 av herr Andersson i Alfredshem
in. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 24.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Petrén, Ramberg,
Niklasson, Wehtje, Damström, Snygg’, Rune Johansson och Magnusson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Jonsson i Skedsbygd, Persson i Svensköp’, Sundström, Hagberg i Malmö,
Ohlsson i Kastlösa, Kärrlander, Henriksson och Anderson i Sundsvall*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:116 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för främjande av fiskebåtsoch fiskredskapsförsäkring. a1 i texten