Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.
1952-03-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:26, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
1
Nr 26.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om viss ändring i förordningen angående skattefrihet
för viss förmån av hyresavdrag.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
376, av herrar Lager och Dahlgren, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om sådan ändring av förordningen av den
15 juni 1935 angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag, att
därav klart framgår att bidrag från samhället för nedbringandet av barnfamiljers
och ensamstående mödrars bostadskostnader skola vara skattefria,
oavsett om de utges till sådana som bo i hyreshus eller i egnahem».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Vissa statliga och kommunala bostadsbidrag.
Sedan 1935 års riksdag beslutat dels att inrätta en statlig utlåningsfond,
benämnd lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer, vilken förvaltas av statskontoret, dels ock att för budgetåret
1935/36 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor till främjande av bostadsförsörjning
för dylika familjer (familjebidrag), utfärdades av Kungl.
Maj :t kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av
statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,
barnrika familjer. Denna kungörelse har sedermera ändrats vid flera tillfällen,
bl. a. genom kungörelse den 27 maj 1938 (nr 246), varigenom kungörelsens
rubrik erhållit ändrad lydelse i så måtto, att kungörelsen angives gälla
lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,
barnrika familjer. I sin nuvarande lydelse innehåller kungörelsen,
såvitt här är av intresse, i huvudsak följande bestämmelser. För beredande
av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer i släder
samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen kunna under
vissa i kungörelsen närmare angivna villkor lån (bostadsanskaffningslån)
och årliga bidrag (familjebidrag) av statsmedel eller ock enbart dylika bidrag
beviljas vederbörande kommun eller, under förmedling av denna, allmännyttigt
bostadsföretag. Om särskilda skäl därtill äro, må bostadsan1
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 26—27.
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
skaffningslån och familjebidrag eller ock enbart dylika bidrag beviljas jämväl
för beredande av bilbga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika
familjer i ort på den egentliga landsbygden. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag
beviljas av statens byggnadslånebyrå. Familjebidrag beviljas
kommun eller bostadsföretag för att såsom hyresavdrag tillgodokomma
mindre bemedlade, barnrika familjer. På grundval av de förhållanden, som
ha avseende å fastighetens ekonomi, skola efter förslag av kommunen eller
bostadsföretaget av byggnadslånebyrån fastställas standardhyror för de särskilda
lägenheterna. De hyror, vilka skola erläggas av sådana familjer som
ovan nämnts, bestämmas genom att från standardhyrorna göras procentuella
hyresavdrag, uppgående till mellan 30 procent (för familj med 3 barn)
och 70 procent (för familj med 8 eller flera barn).
1938 års riksdag beslöt dels medgiva, att lånefonden för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade, barnrika familjer finge disponeras jämväl för
beredande av bostäder i egnahem åt sådana familjer, dels ock för budgetåret
1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor till främjande av bostadsförsörjning
för dylika familjer (familjebidrag). I anslutning härtill utfärdade
Kungl. Maj :t kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 24-7) om lån och bidrag
av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade,
barnrika familjer. Denna kungörelse innehåller i sin nuvarande lydelse
bl. a. följande bestämmelser. För att åt mindre bemedlade, barnrika familjer
bereda billiga bostäder i egnahem å mark, som innehaves med äganderätt
eller tomträtt, må under vissa i kungörelsen närmare angivna villkor beviljas
lån av statsmedel (bostadsanskaffningslån) samt medgivas eftergifter å de
för lånen fastställda ränte- och annuitetsbeloppen (familjebidrag). Bostadsanskaffningslån
lämnas under förmedling av vederbörande kommun eller i
vissa fall av enskilt företag. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag beviljas
av statens byggnadslånebyrå. Bostadsanskaffningslån skall i regel utgöra
till 2/» en räntefri stående del, till likaledes 2/9 en stående del, varå
ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel. Amorteringsdelen skall
vara slutamorterad inom 20 år. Familjebidrag skola tillgodokomma mindre
bemedlade, barnrika familjer i form av avdrag å de årliga ränte- och annuitetsbeloppen
eller i visst fall såsom kontantbidrag. Bidragen, vilka sålunda i
regel högst kunna uppgå till nämnda belopp och vilka under särskilda förhållanden
kunna återkrävas, bestämmas av byggnadslånebyrån. För varje
fastighet skall beräknas en normal årlig bostadskostnad. Familjebidraget
skall bestämmas till ett procentuellt belopp av normalkostnaden, nämligen
lägst 30 procent (för familj med 3 barn) och högst 70 procent (för familj
med 8 eller flera barn).
Till och med budgetåret 1943/44 kallades ifrågavarande anslag å riksstaten
»Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer».
Från och med budgetåret 1944/45 har emellertid anslaget erhållit
följande ändrade benämning: »Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika
familjer».
Vid 1947 års riksdag beslöts i anledning av propositionen nr 235 en om
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
3
iäggning av den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen.
Denna omläggning innebar bl. åt, att det dittillsvarande
familjebidraget ersattes med ett familjebostadsbidrag till familjer med minst
2 minderåriga barn i ny- och ombyggda hus. Vidare infördes en särskild bostadsrätt!
(det s. k. trekronorsbidraget) i syfte att stödja familjer med begränsade
inkomster och med lägenhet i vissa av kommun eller allmännyttigt
företag förvaltade hus. Bestämmelserna angående familjebostadsbidraget
trädde i kraft den 1 juli 1948 och föreskrifterna om de särskilda bostadsrabatterna
den 1 juli 1947.
Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 om familjebostadsbidrag och bränsleindrag
(nr 547) utgå dylika bidrag »för att sänka de årliga bostadskostnaderna
för familjer med flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden».
Familjebostadsbidrag, som utgår för familj, bosatt i familjemedlem
tillhörigt enfamiljs- eller tvåfamilj shus, vilket uppförts eller ombyggts
med stöd av egnahemslån eller lån i enskilt kreditinstitut, skall jämte
bränslebidrag tillgodoföras familjen genom avdrag å lånekostnaderna (räntor,
amorteringar och ev. tomträttsavgift). Familjebostads- och bränslebidrag,
som utgår till övriga familjer, skall, där så kan ske, utanordnas genom
avdrag å hyra eller årlig avgift till bostadsrättsförening men må i särskilda
fall tillgodoföras familj på annat lämpligt sätt; det får dock ej utbetalas
kontant till familjen. Hittills torde icke ha förekommit, att bidrag till sist
avsedda familjer tillgodoförts på annat sätt än genom avdrag å hyra eller
årlig avgift.
Beträffande bränslebidrag må nämnas, att dylika enligt kungl. brev den
3 september 1948 och den 29 juni 1950 utgå även till familjer, som åtnjuta
familjebidrag enligt kungörelserna nr 512/1935 och 247/1938 eller enligt i
dessa kungörelser angivna grunder. Bränslebidraget tillgodoföres familjen
på motsvarande sätt som familjebidraget.
I Stockholm utgår kommunalt bostadsbidrag med 130 kronor per barn
och år till sådana familjer med minst två barn under 16 år, vilka icke åtnjuta
statligt familjebostadsbidrag och som bebo lägenheter inom byggnader, färdigställda
under tiden 1 oktober 1940—31 december 1947, samt vilka »i fråga
om inkomstförhållanden och bostädernas standard in. in. äro jämställda
med de barnfamiljer, som erhålla statligt familjebostadsbidrag». Bidrag utgå
jämväl till ensamstående mödrar, vilka icke åtnjuta statligt familjebostadsbidrag,
även till sådana med ett barn. Reducerade bostadsbidrag utgå i vissa
inkomstlägen. Bestämmelserna äro tillämpliga beträffande hushåll såväl i
flerfamiljshus som i enfamiljs- och tvåfamilj shus. Bidragen utbetalas icke
kontant till familjerna utan tillgodoföras dem genom avdrag å hyra resp. ■—
i fråga om egnahemsägare — genom avdrag å tomträttsavgäld, ränta och
amortering. — Även i Solna stad utgå bostadsbidrag av liknande slag (f. n.
ca 40—50 bidrag). Fråga om införande av dylika bidrag har väckts på ett
flertal andra håll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4:
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
Den skatterättsliga behandlingen av statliga och kommunala
bostadsbidrag.
Enligt förordningen den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet för
viss förmån av hgresavdrag skall förmån, vilken såsom hyresavdrag tillgodokommer
mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten uppfört
anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer, vid tilllämpning
av kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkoinstoch
förmögenhetsskatt (numera förordningen om statlig inkomstskatt) ej
utgöra skattepliktig inkomst.
I en den 17 februari 1945 till finansdepartementet inkommen skrift har
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört, att fråga uppkommit,
huruvida familjebidrag (hyresrabatter) som utgått enligt 1938 års kungörelse
— i likhet med hyresavdrag enligt 1935 års kungörelse — vore undantagna
från skatteplikt. Enligt förbundets erfarenhet bleve hyresrabatterna
på sina håll ej beskattade, men på andra håll, däribland i Stockholm,
underkastades desamma beskattning. Då förbundet hade anledning förmoda,
att lagstiftarnas avsikt varit att såväl hyresavdrag som hyresrabatter
skulle vara undantagna från skatteplikt, hemställde förbundet, att förslag
i förtydligande syfte måtte föreläggas riksdagen. Detta kunde ske genom
att i 1935 års förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag
efter ordet »hyresavdrag» tillädes orden »och hyresrabatt».
Överståthållarämbetet har, efter remiss, avgivit yttrande över denna
framställning och därvid framhållit bl. a. följande. Då uttrycklig bestämmelse
saknades angående skattefrihet för familjebidrag enligt 1938 års kungörelse,
hade beskattningsnämnderna i Stockholm ansett desamma icke
kunna undantagas från beskattning. Ehuru enligt överståthållarämbetets
uppfattning en olika behandling i skattehänseende av å ena sidan
hyresavdrag och å andra sidan sådant familjebidrag vore principiellt motiverad,
ansåge sig ämbetet dock, med hänsyn till den lättnad det skulle innebära
för beskattningsnämnderna att icke behöva räkna med dessa för skatteunderlagets
storlek helt visst betydelselösa intäkter, böra tillstyrka, att
åtgärder vidtoges i syfte att familjebidrag i likhet med hyresavdrag undantoges
från skatteplikt. Framställningen har icke föranlett någon Kungl.
Maj :ts åtgärd.
Frågan om uttrycklig skattefrihet för familjebidrag till egnahemsägare
bragtes under riksdagens prövning genom en motion vid 19^8 års riksdag
(nr II: 305). Motionärerna anförde bl. a., att småstugeägare skulle såsom
intäkt å fastighetsbilagan upptaga dylikt bidrag, att den statliga taxeringen
i ganska hög grad påverkades härav, och att konsekvensen bleve, att småstugeägaren
bleve sämre ställd än hyresgästen i ett subventionerat hyreshus.
Samma års bevillningsutskott anförde i sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 50 i anledning av motionen bl. a. följande.
Det tillkommer givetvis icke utskottet att taga ställning till denna tolkningsfråga,
vilken, såvitt utskottet har sig bekant, icke varit föremål för
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
5
skattedomstolarnas prövning. Då emellertid olika uppfattningar i detta
hänseende kommit till uttryck vid tillämpningen, finner utskottet önskvärt,
att den oklarhet, som här råder, genom införande av tydligare bestämmelser
undanröjes. Utskottet vill härvid påpeka, att förmånen av hyresavdrag
enligt 1935 års kungörelse och familjebidraget enligt 1938 års kungörelse
utgå från ett och samma anslag å riksstaten, vilket anslag från och
med budgetåret 1944/45 benämnes »Hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer». Även om de båda bidragsformerna i så måtto äro olika,
att hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse utgår för en förhyrd bostad,
medan däremot familjebidraget enligt 1938 års kungörelse gäller en bostad,
som innehaves med äganderätt, är dock syftet med dessa förmåner detsamma.
I båda fallen avses att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika
familjer. Bägge bidragsformerna ha sålunda tillkommit i barnens intresse.
På grund härav och då hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse är undantaget
från skatteplikt, synas utskottet vissa skäl kunna anföras för att även
familjebidraget enligt 1938 års kungörelse bör vara fritaget från beskattning,
Emellertid anser sig utskottet icke böra, såsom i motionen yrkats, föreslå
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag i ämnet. 1946 års riksdag
har på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet för vissa slag
av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mellan dessa regler och de
sociala förmånerna. Denna översyn har visserligen ännu icke kommit till
stånd, men utskottet förutsätter, att så kommer att ske så snart tillfälle
därtill gives. Enligt utskottets mening bör spörsmålet om den skatterättsliga
behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen därvid tagas under övervägande.
Vid denna omprövning bör uppmärksamhet ägnas även åt de bidragsformer,
som vid den år 1947 beslutade omläggningen av den statliga
låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen ersatt
familjebidragen, liksom även åt andra därmed jämförliga bidragsformer.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det i den förevarande motionen framställda
yrkandet.
Även beträffande de år 1948 beslutade bidragsformerna har tvekan uppstått
rörande skatteplikten. 19t9 års skatteutredning har i sitt den 30 november
1951 avgivna betänkande angående den statliga direkta beskattningen
(SOU 1951: 51, s. 91) härom anfört, att familjebostadsbidragen torde
på sina håll beskattas, nämligen då fråga vore om sådana bidrag, som utginge
till ägare av egna hem för att täcka viss del av kostnaderna för räntor
och amortering. Däremot torde någon beskattning icke förekomma av bidrag,
som utginge till familjer vilka förhyrde lägenheter. Frågan om skatteplikten
syntes icke ha prövats av regeringsrätten. I anslutning härtill har
skalteutredningen anfört följande:
Av den ovan lämnade redogörelsen för nuvarande läge vid beskattningen
av vissa sociala bidrag framgår, att detta läge för närvarande delvis är
oklart. Det synes angeläget, alt frågan om de sociala bidragens skatterättsliga
natur upptages till närmare undersökning. Framställning om en sådan
översyn har också gjorts av riksdagen år 1946. Efter vilka riktlinjer eu
lösning skall sökas kan synas ovisst. En tänkbar möjlighet har dock synts
oss vara att förlägga alla av barnförsörjningen beroende bidrag utanför
beskattningen. Sedan numera barnförsörjningskostnaderna i princip frikopplats
från beskattningen, kan det synas konsekvent att alla sådana
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
sociala bidrag, vilka äro avsedda att komma barn till godo eller för vilkas
åtnjutande barnförsörjningskostnaderna äro bestämmande, undantagas från
skatteplikt. En uppdelning av bidragen efter denna grund torde, för att
praktiskt realiseras, förutsätta medverkan av socialstyrelsen och riksskattenämnden.
Möjligen skulle härigenom en säkrare grund kunna läggas för den
skatterättsliga behandlingen av de sociala bidragen.
Bostadsstyrelsen, som uppmärksammat, att i en del kommuner familjebidrag,
familjebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i egnahem upptagits
till beskattning, överlämnade med skrivelse den 16 januari 1950 till
statsrådet och chefen för socialdepartementet bl. a. en inom styrelsen upprättad
och av denna godkänd promemoria, vari föreslogs, att ändring av
förordningen nr 319/1935 måtte ske, då nämnda förhållande enligt styrelsens
uppfattning icke vore tillfredsställande.
Till fullgörande av ett den 2 februari 1952 till 1951 års bostadsutredning
under hand lämnat uppdrag att till socialdepartementet inkomma med en
utredning rörande beskattningen av familjebidrag, familjebostadsbidrag
och bränslebidrag har bostadsutredningen till chefen för socialdepartementet
överlämnat en av utredningens expert, taxeringsinspektören Herman
Malmer, utarbetad och av bostadsutredningen godkänd promemoria, i vilken
anförts bl. a. följande.
Skäl kunna anföras för att frågan om skatteplikt för ifrågavarande bostadsbidrag
löses i samband med en utredning om skatteplikten för sociala
bidrag över huvud eller åtminstone för alla sociala bidrag, vilka äro avsedda
att komma barn till godo eller för vilkas åtnjutande barnförsörjningskostnaderna
äro bestämmande. Av anledningar som ovan berörts synes emellertid
en dylik allmän utredning icke kunna avvaktas, utan torde förordningen
nr 319/1935 böra ersättas med ny författning. Denna författning
synes böra givas det innehåll, att barnfamilj -— jämväl ensamstående med
barn — tillgodokommande förmån av hyresavdrag, familjebidrag, familjebostadsbidrag
och bränslebidrag enligt kungörelserna nr 512/1935, 247/
1938 eller 547/1948 eller enligt bestämmelser, utfärdade i anslutning til!
dessa kungörelser, ävensom av kommunalt bidrag i liknande form och
med likartat syfte ej skall vid tillämpning av kommunalskattelagen och
förordningen om statlig inkomstskatt utgöra skattepliktig inkomst.
För det fall att en bestämmelse av detta innehåll gives, förutsättes, att
egnahemsägare vid beräkning av inkomst av fastighet blir berättigad till avdrag
för de totala utgifterna för räntor och tomträttsavgäld även till den del
dessa kunna beräknas ha guldits genom att bidrag av här avsett slag tillgodoförts
ägaren i form av avdrag å lånekostnaderna. En motsatt ståndpunkt
skulle innebära, att bidraget i realiteten icke i sin helhet bleve skattefritt,
och nödvändiggöra särskilda regler om proportionering av bidraget mellan
ränta, amortering och eventuell tomträttsavgäld.
Beträffande kommunala bidrag av samma eller väsentligen likartat slag
som de statliga familje-, familjebostads- och bränslebidragen är enligt promemorian
icke känt, huruvida de i något fall blivit föremål för beskattning.
I den förevarande motionen har inledningsvis erinrats om att de familjebidrag,
som enligt kungörelsen den 4 september 1935 utginge till mindre
Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 7
bemedlade, barnrika familjer vore skattefria jämlikt förordningen den 15
juni samma år men att de bidrag, som enligt kungörelserna den 27 maj 1938
och den 30 juni 1948 utginge till sådana familjer boende i egna hem, icke
uttryckligen omfattades av bestämmelserna i förenämnda förordning den
15 juni 1935. Följden hade blivit att beskattningsnämnderna på en del håll
i landet ansett dessa senare bidrag vara underkastade skatteplikt. Även om
båda bidragsformerna i så måtto vore olika, att hyresavdragen enligt 1935
års kungörelse utginge för en förhyrd bostad, medan däremot familjebidraget
enligt 1938 och 1948 års kungörelser kunde gälla en bostad, som
innehades med äganderätt, vore dock syftet med dessa förmåner detsamma.
I båda fallen avsåges att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika familjer.
Bägge bidragsformerna hade sålunda tillkommit i barnens intresse. Och
alla av barnförsörjningen beroende bidrag borde givetvis förläggas utanför
beskattning. Därtill kunde det inte finnas något skäl som talade för att de
bidrag som utginge till egnahemsägare skulle till sitt värde reduceras genom
en beskattning, från vilken de barnfamiljer vore befriade, som bodde i
hyreshus. Detta torde vara så självklart, att någon särskild utredning i det
stycket vore obehövlig.
Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.
Maj :t med hemställan om sådan ändring av 1935 års förordning angående
skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag, att även andra bidrag för nedbringande
av barnfamiljers och ensamstående mödrars bostadskostnader
bliva skattefria, oavsett om mottagarna bo i hyreshus eller i egna hem.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen utgå enligt kungörelsen
den 4 september 1935 vissa hyresavdrag till mindre bemedlade, barnrika
familjer. Enligt förordningen den 15 juni 1935 utgör sådant hyresavdrag
icke skattepliktig inkomst. Jämlikt kungörelsen den 27 maj 1938 må
till barnrika familjer, som bo i eget hem, utgå familjebidrag i form av eftergifter
å ränte- och annuitetsbelopp å bostadsanskaffningslån samt i vissa
fall såsom kontantbidrag. Barnfamilj kan även erhålla familjebostadsbidrag
och bränslebidrag jämlikt kungörelsen den 30 juni 1948 i form av hyresavdrag,
eller, för egnahemsägare, eftergifter å lånekostnader. Beträffande nu
nämnda bidrag till ägare av eget hem finnes intet uttryckligt stadgande om
skattefrihet. Dessa bidrag till familjer i egna hem ha av beskattningsnämnderna
behandlats olika och på åtskilliga håll upptagits till beskattning.
Det i motionen berörda spörsmålet har såsom ovan angivits tidigare varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda avslog 1948 års riksdag
på hemställan av samma års bevillningsutskott ett motionsvis framfört
yrkande av enahanda innebörd som i den nu förevarande motionen. Utskottet
framhöll därvid, att vissa skäl kunde anföras för att familjebidrag
enligt 1938 års kungörelse borde vara fritaget från beskattning. Dock ansåg
sig utskottet icke böra föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet, enär 1946
års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet
för vissa slag av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mel
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 26.
lan dessa regler och de sociala förmånerna. Denna översyn hade visserligen
då ännu inte kommit till stånd, men utskottet förutsatte, att så skulle komma
att ske, så snart tillfälle därtill gåves. Enligt utskottets mening borde
spörsmålet om den skatterättsliga behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen
därvid tagas under övervägande.
1949 års skatteutredning har i sitt den 30 november 1951 avgivna betänkande
angående den statliga direkta beskattningen berört spörsmålet om
de sociala bidragens behandling i beskattningshänseende, och i 1951 års
bostadsutrednings den 8 februari 1952 dagtecknade promemoria har förordats
särskild lagstiftning av innebörd att barnfamiljer och ensamstående
med barn tillkommande förmåner av den art, varom i förevarande motion
är fråga, icke skola hänföras till skattepliktig inkomst. Enligt vad utskottet
inhämtat är bostadsutredningens promemoria föremål för överväganden inom
social- och finansdepartementen. Med hänsyn härtill finner utskottet
anledning saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Utskottet
avstyrker således den föreliggande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 376 av herrar Lager och Dahlgren om viss
ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån
av hyresavdrag icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Petrén, Velander,
Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström och Fritiof Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby.
Björklund, Jonsson i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson,
Gunnarsson och Kärrlander.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.