Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

1952-03-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:26, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

1

Nr 26.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om viss ändring i förordningen angående skattefrihet

för viss förmån av hyresavdrag.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

376, av herrar Lager och Dahlgren, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om sådan ändring av förordningen av den

15 juni 1935 angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag, att

därav klart framgår att bidrag från samhället för nedbringandet av barnfamiljers

och ensamstående mödrars bostadskostnader skola vara skattefria,

oavsett om de utges till sådana som bo i hyreshus eller i egnahem».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Vissa statliga och kommunala bostadsbidrag.

Sedan 1935 års riksdag beslutat dels att inrätta en statlig utlåningsfond,

benämnd lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, vilken förvaltas av statskontoret, dels ock att för budgetåret

1935/36 anvisa ett förslagsanslag av 500 000 kronor till främjande av bostadsförsörjning

för dylika familjer (familjebidrag), utfärdades av Kungl.

Maj :t kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag av

statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Denna kungörelse har sedermera ändrats vid flera tillfällen,

bl. a. genom kungörelse den 27 maj 1938 (nr 246), varigenom kungörelsens

rubrik erhållit ändrad lydelse i så måtto, att kungörelsen angives gälla

lån och bidrag av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade,

barnrika familjer. I sin nuvarande lydelse innehåller kungörelsen,

såvitt här är av intresse, i huvudsak följande bestämmelser. För beredande

av billiga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer i släder

samt i stadsliknande och andra tätare bebyggda samhällen kunna under

vissa i kungörelsen närmare angivna villkor lån (bostadsanskaffningslån)

och årliga bidrag (familjebidrag) av statsmedel eller ock enbart dylika bidrag

beviljas vederbörande kommun eller, under förmedling av denna, allmännyttigt

bostadsföretag. Om särskilda skäl därtill äro, må bostadsan1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 26—27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

skaffningslån och familjebidrag eller ock enbart dylika bidrag beviljas jämväl

för beredande av bilbga hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika

familjer i ort på den egentliga landsbygden. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag

beviljas av statens byggnadslånebyrå. Familjebidrag beviljas

kommun eller bostadsföretag för att såsom hyresavdrag tillgodokomma

mindre bemedlade, barnrika familjer. På grundval av de förhållanden, som

ha avseende å fastighetens ekonomi, skola efter förslag av kommunen eller

bostadsföretaget av byggnadslånebyrån fastställas standardhyror för de särskilda

lägenheterna. De hyror, vilka skola erläggas av sådana familjer som

ovan nämnts, bestämmas genom att från standardhyrorna göras procentuella

hyresavdrag, uppgående till mellan 30 procent (för familj med 3 barn)

och 70 procent (för familj med 8 eller flera barn).

1938 års riksdag beslöt dels medgiva, att lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer finge disponeras jämväl för

beredande av bostäder i egnahem åt sådana familjer, dels ock för budgetåret

1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor till främjande av bostadsförsörjning

för dylika familjer (familjebidrag). I anslutning härtill utfärdade

Kungl. Maj :t kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 24-7) om lån och bidrag

av statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade,

barnrika familjer. Denna kungörelse innehåller i sin nuvarande lydelse

bl. a. följande bestämmelser. För att åt mindre bemedlade, barnrika familjer

bereda billiga bostäder i egnahem å mark, som innehaves med äganderätt

eller tomträtt, må under vissa i kungörelsen närmare angivna villkor beviljas

lån av statsmedel (bostadsanskaffningslån) samt medgivas eftergifter å de

för lånen fastställda ränte- och annuitetsbeloppen (familjebidrag). Bostadsanskaffningslån

lämnas under förmedling av vederbörande kommun eller i

vissa fall av enskilt företag. Bostadsanskaffningslån och familjebidrag beviljas

av statens byggnadslånebyrå. Bostadsanskaffningslån skall i regel utgöra

till 2/» en räntefri stående del, till likaledes 2/9 en stående del, varå

ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel. Amorteringsdelen skall

vara slutamorterad inom 20 år. Familjebidrag skola tillgodokomma mindre

bemedlade, barnrika familjer i form av avdrag å de årliga ränte- och annuitetsbeloppen

eller i visst fall såsom kontantbidrag. Bidragen, vilka sålunda i

regel högst kunna uppgå till nämnda belopp och vilka under särskilda förhållanden

kunna återkrävas, bestämmas av byggnadslånebyrån. För varje

fastighet skall beräknas en normal årlig bostadskostnad. Familjebidraget

skall bestämmas till ett procentuellt belopp av normalkostnaden, nämligen

lägst 30 procent (för familj med 3 barn) och högst 70 procent (för familj

med 8 eller flera barn).

Till och med budgetåret 1943/44 kallades ifrågavarande anslag å riksstaten

»Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer».

Från och med budgetåret 1944/45 har emellertid anslaget erhållit

följande ändrade benämning: »Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika

familjer».

Vid 1947 års riksdag beslöts i anledning av propositionen nr 235 en om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

3

iäggning av den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen.

Denna omläggning innebar bl. åt, att det dittillsvarande

familjebidraget ersattes med ett familjebostadsbidrag till familjer med minst

2 minderåriga barn i ny- och ombyggda hus. Vidare infördes en särskild bostadsrätt!

(det s. k. trekronorsbidraget) i syfte att stödja familjer med begränsade

inkomster och med lägenhet i vissa av kommun eller allmännyttigt

företag förvaltade hus. Bestämmelserna angående familjebostadsbidraget

trädde i kraft den 1 juli 1948 och föreskrifterna om de särskilda bostadsrabatterna

den 1 juli 1947.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 om familjebostadsbidrag och bränsleindrag

(nr 547) utgå dylika bidrag »för att sänka de årliga bostadskostnaderna

för familjer med flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden».

Familjebostadsbidrag, som utgår för familj, bosatt i familjemedlem

tillhörigt enfamiljs- eller tvåfamilj shus, vilket uppförts eller ombyggts

med stöd av egnahemslån eller lån i enskilt kreditinstitut, skall jämte

bränslebidrag tillgodoföras familjen genom avdrag å lånekostnaderna (räntor,

amorteringar och ev. tomträttsavgift). Familjebostads- och bränslebidrag,

som utgår till övriga familjer, skall, där så kan ske, utanordnas genom

avdrag å hyra eller årlig avgift till bostadsrättsförening men må i särskilda

fall tillgodoföras familj på annat lämpligt sätt; det får dock ej utbetalas

kontant till familjen. Hittills torde icke ha förekommit, att bidrag till sist

avsedda familjer tillgodoförts på annat sätt än genom avdrag å hyra eller

årlig avgift.

Beträffande bränslebidrag må nämnas, att dylika enligt kungl. brev den

3 september 1948 och den 29 juni 1950 utgå även till familjer, som åtnjuta

familjebidrag enligt kungörelserna nr 512/1935 och 247/1938 eller enligt i

dessa kungörelser angivna grunder. Bränslebidraget tillgodoföres familjen

på motsvarande sätt som familjebidraget.

I Stockholm utgår kommunalt bostadsbidrag med 130 kronor per barn

och år till sådana familjer med minst två barn under 16 år, vilka icke åtnjuta

statligt familjebostadsbidrag och som bebo lägenheter inom byggnader, färdigställda

under tiden 1 oktober 1940—31 december 1947, samt vilka »i fråga

om inkomstförhållanden och bostädernas standard in. in. äro jämställda

med de barnfamiljer, som erhålla statligt familjebostadsbidrag». Bidrag utgå

jämväl till ensamstående mödrar, vilka icke åtnjuta statligt familjebostadsbidrag,

även till sådana med ett barn. Reducerade bostadsbidrag utgå i vissa

inkomstlägen. Bestämmelserna äro tillämpliga beträffande hushåll såväl i

flerfamiljshus som i enfamiljs- och tvåfamilj shus. Bidragen utbetalas icke

kontant till familjerna utan tillgodoföras dem genom avdrag å hyra resp. ■—

i fråga om egnahemsägare — genom avdrag å tomträttsavgäld, ränta och

amortering. — Även i Solna stad utgå bostadsbidrag av liknande slag (f. n.

ca 40—50 bidrag). Fråga om införande av dylika bidrag har väckts på ett

flertal andra håll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

Den skatterättsliga behandlingen av statliga och kommunala

bostadsbidrag.

Enligt förordningen den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet för

viss förmån av hgresavdrag skall förmån, vilken såsom hyresavdrag tillgodokommer

mindre bemedlad, barnrik familj från å riksstaten uppfört

anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika familjer, vid tilllämpning

av kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkoinstoch

förmögenhetsskatt (numera förordningen om statlig inkomstskatt) ej

utgöra skattepliktig inkomst.

I en den 17 februari 1945 till finansdepartementet inkommen skrift har

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört, att fråga uppkommit,

huruvida familjebidrag (hyresrabatter) som utgått enligt 1938 års kungörelse

— i likhet med hyresavdrag enligt 1935 års kungörelse — vore undantagna

från skatteplikt. Enligt förbundets erfarenhet bleve hyresrabatterna

på sina håll ej beskattade, men på andra håll, däribland i Stockholm,

underkastades desamma beskattning. Då förbundet hade anledning förmoda,

att lagstiftarnas avsikt varit att såväl hyresavdrag som hyresrabatter

skulle vara undantagna från skatteplikt, hemställde förbundet, att förslag

i förtydligande syfte måtte föreläggas riksdagen. Detta kunde ske genom

att i 1935 års förordning angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag

efter ordet »hyresavdrag» tillädes orden »och hyresrabatt».

Överståthållarämbetet har, efter remiss, avgivit yttrande över denna

framställning och därvid framhållit bl. a. följande. Då uttrycklig bestämmelse

saknades angående skattefrihet för familjebidrag enligt 1938 års kungörelse,

hade beskattningsnämnderna i Stockholm ansett desamma icke

kunna undantagas från beskattning. Ehuru enligt överståthållarämbetets

uppfattning en olika behandling i skattehänseende av å ena sidan

hyresavdrag och å andra sidan sådant familjebidrag vore principiellt motiverad,

ansåge sig ämbetet dock, med hänsyn till den lättnad det skulle innebära

för beskattningsnämnderna att icke behöva räkna med dessa för skatteunderlagets

storlek helt visst betydelselösa intäkter, böra tillstyrka, att

åtgärder vidtoges i syfte att familjebidrag i likhet med hyresavdrag undantoges

från skatteplikt. Framställningen har icke föranlett någon Kungl.

Maj :ts åtgärd.

Frågan om uttrycklig skattefrihet för familjebidrag till egnahemsägare

bragtes under riksdagens prövning genom en motion vid 19^8 års riksdag

(nr II: 305). Motionärerna anförde bl. a., att småstugeägare skulle såsom

intäkt å fastighetsbilagan upptaga dylikt bidrag, att den statliga taxeringen

i ganska hög grad påverkades härav, och att konsekvensen bleve, att småstugeägaren

bleve sämre ställd än hyresgästen i ett subventionerat hyreshus.

Samma års bevillningsutskott anförde i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 50 i anledning av motionen bl. a. följande.

Det tillkommer givetvis icke utskottet att taga ställning till denna tolkningsfråga,

vilken, såvitt utskottet har sig bekant, icke varit föremål för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

5

skattedomstolarnas prövning. Då emellertid olika uppfattningar i detta

hänseende kommit till uttryck vid tillämpningen, finner utskottet önskvärt,

att den oklarhet, som här råder, genom införande av tydligare bestämmelser

undanröjes. Utskottet vill härvid påpeka, att förmånen av hyresavdrag

enligt 1935 års kungörelse och familjebidraget enligt 1938 års kungörelse

utgå från ett och samma anslag å riksstaten, vilket anslag från och

med budgetåret 1944/45 benämnes »Hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer». Även om de båda bidragsformerna i så måtto äro olika,

att hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse utgår för en förhyrd bostad,

medan däremot familjebidraget enligt 1938 års kungörelse gäller en bostad,

som innehaves med äganderätt, är dock syftet med dessa förmåner detsamma.

I båda fallen avses att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika

familjer. Bägge bidragsformerna ha sålunda tillkommit i barnens intresse.

På grund härav och då hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse är undantaget

från skatteplikt, synas utskottet vissa skäl kunna anföras för att även

familjebidraget enligt 1938 års kungörelse bör vara fritaget från beskattning,

Emellertid anser sig utskottet icke böra, såsom i motionen yrkats, föreslå

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag i ämnet. 1946 års riksdag

har på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet för vissa slag

av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mellan dessa regler och de

sociala förmånerna. Denna översyn har visserligen ännu icke kommit till

stånd, men utskottet förutsätter, att så kommer att ske så snart tillfälle

därtill gives. Enligt utskottets mening bör spörsmålet om den skatterättsliga

behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen därvid tagas under övervägande.

Vid denna omprövning bör uppmärksamhet ägnas även åt de bidragsformer,

som vid den år 1947 beslutade omläggningen av den statliga

låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen ersatt

familjebidragen, liksom även åt andra därmed jämförliga bidragsformer.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det i den förevarande motionen framställda

yrkandet.

Även beträffande de år 1948 beslutade bidragsformerna har tvekan uppstått

rörande skatteplikten. 19t9 års skatteutredning har i sitt den 30 november

1951 avgivna betänkande angående den statliga direkta beskattningen

(SOU 1951: 51, s. 91) härom anfört, att familjebostadsbidragen torde

på sina håll beskattas, nämligen då fråga vore om sådana bidrag, som utginge

till ägare av egna hem för att täcka viss del av kostnaderna för räntor

och amortering. Däremot torde någon beskattning icke förekomma av bidrag,

som utginge till familjer vilka förhyrde lägenheter. Frågan om skatteplikten

syntes icke ha prövats av regeringsrätten. I anslutning härtill har

skalteutredningen anfört följande:

Av den ovan lämnade redogörelsen för nuvarande läge vid beskattningen

av vissa sociala bidrag framgår, att detta läge för närvarande delvis är

oklart. Det synes angeläget, alt frågan om de sociala bidragens skatterättsliga

natur upptages till närmare undersökning. Framställning om en sådan

översyn har också gjorts av riksdagen år 1946. Efter vilka riktlinjer eu

lösning skall sökas kan synas ovisst. En tänkbar möjlighet har dock synts

oss vara att förlägga alla av barnförsörjningen beroende bidrag utanför

beskattningen. Sedan numera barnförsörjningskostnaderna i princip frikopplats

från beskattningen, kan det synas konsekvent att alla sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

sociala bidrag, vilka äro avsedda att komma barn till godo eller för vilkas

åtnjutande barnförsörjningskostnaderna äro bestämmande, undantagas från

skatteplikt. En uppdelning av bidragen efter denna grund torde, för att

praktiskt realiseras, förutsätta medverkan av socialstyrelsen och riksskattenämnden.

Möjligen skulle härigenom en säkrare grund kunna läggas för den

skatterättsliga behandlingen av de sociala bidragen.

Bostadsstyrelsen, som uppmärksammat, att i en del kommuner familjebidrag,

familjebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i egnahem upptagits

till beskattning, överlämnade med skrivelse den 16 januari 1950 till

statsrådet och chefen för socialdepartementet bl. a. en inom styrelsen upprättad

och av denna godkänd promemoria, vari föreslogs, att ändring av

förordningen nr 319/1935 måtte ske, då nämnda förhållande enligt styrelsens

uppfattning icke vore tillfredsställande.

Till fullgörande av ett den 2 februari 1952 till 1951 års bostadsutredning

under hand lämnat uppdrag att till socialdepartementet inkomma med en

utredning rörande beskattningen av familjebidrag, familjebostadsbidrag

och bränslebidrag har bostadsutredningen till chefen för socialdepartementet

överlämnat en av utredningens expert, taxeringsinspektören Herman

Malmer, utarbetad och av bostadsutredningen godkänd promemoria, i vilken

anförts bl. a. följande.

Skäl kunna anföras för att frågan om skatteplikt för ifrågavarande bostadsbidrag

löses i samband med en utredning om skatteplikten för sociala

bidrag över huvud eller åtminstone för alla sociala bidrag, vilka äro avsedda

att komma barn till godo eller för vilkas åtnjutande barnförsörjningskostnaderna

äro bestämmande. Av anledningar som ovan berörts synes emellertid

en dylik allmän utredning icke kunna avvaktas, utan torde förordningen

nr 319/1935 böra ersättas med ny författning. Denna författning

synes böra givas det innehåll, att barnfamilj -— jämväl ensamstående med

barn — tillgodokommande förmån av hyresavdrag, familjebidrag, familjebostadsbidrag

och bränslebidrag enligt kungörelserna nr 512/1935, 247/

1938 eller 547/1948 eller enligt bestämmelser, utfärdade i anslutning til!

dessa kungörelser, ävensom av kommunalt bidrag i liknande form och

med likartat syfte ej skall vid tillämpning av kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt utgöra skattepliktig inkomst.

För det fall att en bestämmelse av detta innehåll gives, förutsättes, att

egnahemsägare vid beräkning av inkomst av fastighet blir berättigad till avdrag

för de totala utgifterna för räntor och tomträttsavgäld även till den del

dessa kunna beräknas ha guldits genom att bidrag av här avsett slag tillgodoförts

ägaren i form av avdrag å lånekostnaderna. En motsatt ståndpunkt

skulle innebära, att bidraget i realiteten icke i sin helhet bleve skattefritt,

och nödvändiggöra särskilda regler om proportionering av bidraget mellan

ränta, amortering och eventuell tomträttsavgäld.

Beträffande kommunala bidrag av samma eller väsentligen likartat slag

som de statliga familje-, familjebostads- och bränslebidragen är enligt promemorian

icke känt, huruvida de i något fall blivit föremål för beskattning.

I den förevarande motionen har inledningsvis erinrats om att de familjebidrag,

som enligt kungörelsen den 4 september 1935 utginge till mindre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 26. 7

bemedlade, barnrika familjer vore skattefria jämlikt förordningen den 15

juni samma år men att de bidrag, som enligt kungörelserna den 27 maj 1938

och den 30 juni 1948 utginge till sådana familjer boende i egna hem, icke

uttryckligen omfattades av bestämmelserna i förenämnda förordning den

15 juni 1935. Följden hade blivit att beskattningsnämnderna på en del håll

i landet ansett dessa senare bidrag vara underkastade skatteplikt. Även om

båda bidragsformerna i så måtto vore olika, att hyresavdragen enligt 1935

års kungörelse utginge för en förhyrd bostad, medan däremot familjebidraget

enligt 1938 och 1948 års kungörelser kunde gälla en bostad, som

innehades med äganderätt, vore dock syftet med dessa förmåner detsamma.

I båda fallen avsåges att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

Bägge bidragsformerna hade sålunda tillkommit i barnens intresse. Och

alla av barnförsörjningen beroende bidrag borde givetvis förläggas utanför

beskattning. Därtill kunde det inte finnas något skäl som talade för att de

bidrag som utginge till egnahemsägare skulle till sitt värde reduceras genom

en beskattning, från vilken de barnfamiljer vore befriade, som bodde i

hyreshus. Detta torde vara så självklart, att någon särskild utredning i det

stycket vore obehövlig.

Utskottet. I den föreliggande motionen har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om sådan ändring av 1935 års förordning angående

skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag, att även andra bidrag för nedbringande

av barnfamiljers och ensamstående mödrars bostadskostnader

bliva skattefria, oavsett om mottagarna bo i hyreshus eller i egna hem.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen utgå enligt kungörelsen

den 4 september 1935 vissa hyresavdrag till mindre bemedlade, barnrika

familjer. Enligt förordningen den 15 juni 1935 utgör sådant hyresavdrag

icke skattepliktig inkomst. Jämlikt kungörelsen den 27 maj 1938 må

till barnrika familjer, som bo i eget hem, utgå familjebidrag i form av eftergifter

å ränte- och annuitetsbelopp å bostadsanskaffningslån samt i vissa

fall såsom kontantbidrag. Barnfamilj kan även erhålla familjebostadsbidrag

och bränslebidrag jämlikt kungörelsen den 30 juni 1948 i form av hyresavdrag,

eller, för egnahemsägare, eftergifter å lånekostnader. Beträffande nu

nämnda bidrag till ägare av eget hem finnes intet uttryckligt stadgande om

skattefrihet. Dessa bidrag till familjer i egna hem ha av beskattningsnämnderna

behandlats olika och på åtskilliga håll upptagits till beskattning.

Det i motionen berörda spörsmålet har såsom ovan angivits tidigare varit

föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda avslog 1948 års riksdag

på hemställan av samma års bevillningsutskott ett motionsvis framfört

yrkande av enahanda innebörd som i den nu förevarande motionen. Utskottet

framhöll därvid, att vissa skäl kunde anföras för att familjebidrag

enligt 1938 års kungörelse borde vara fritaget från beskattning. Dock ansåg

sig utskottet icke böra föreslå skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet, enär 1946

års riksdag hos Kungl. Maj:t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet

för vissa slag av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 26.

lan dessa regler och de sociala förmånerna. Denna översyn hade visserligen

då ännu inte kommit till stånd, men utskottet förutsatte, att så skulle komma

att ske, så snart tillfälle därtill gåves. Enligt utskottets mening borde

spörsmålet om den skatterättsliga behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen

därvid tagas under övervägande.

1949 års skatteutredning har i sitt den 30 november 1951 avgivna betänkande

angående den statliga direkta beskattningen berört spörsmålet om

de sociala bidragens behandling i beskattningshänseende, och i 1951 års

bostadsutrednings den 8 februari 1952 dagtecknade promemoria har förordats

särskild lagstiftning av innebörd att barnfamiljer och ensamstående

med barn tillkommande förmåner av den art, varom i förevarande motion

är fråga, icke skola hänföras till skattepliktig inkomst. Enligt vad utskottet

inhämtat är bostadsutredningens promemoria föremål för överväganden inom

social- och finansdepartementen. Med hänsyn härtill finner utskottet

anledning saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet. Utskottet

avstyrker således den föreliggande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 376 av herrar Lager och Dahlgren om viss

ändring i förordningen angående skattefrihet för viss förmån

av hyresavdrag icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Petrén, Velander,

Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström och Fritiof Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby.

Björklund, Jonsson i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson,

Gunnarsson och Kärrlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.