Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen på nylonkabel.

1952-03-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:27, Betänkande i anledning av väckt motion om nedsättning av tullen på nylonkabel.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

9

Nr 27.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om nedsättning av tullen på nylonkabel.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

288, av herrar Staxäng och Utbult har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

nedsättning av tullen på nylonkabel, som är avsedd för fiskebruk och

i omkrets mäter minst fyra tum, till 5 kronor för kilogram samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningsändring».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Tågvirke och linor äro upptagna i tulltaxenr 446—457 (statistiska nr 977

—990) med tullsatser varierande mellan 10 och 70 kronor för 100 kilogram

alltefter materialets art och varans beskaffenhet i övrigt. I motionen omnämnda

grövre s. k. grästrossar falla under tulltaxenr 447 (statistiskt nr

980) med tull av 10 kronor för 100 kilogram. De nu angivna numren omfatta

emellertid endast varor av vegetabiliska spånadsämnen. Motsvarande

artiklar av nylon (heldragna fibrer), som i tullhänseende anses såsom konstgjort

silke, kunna följaktligen icke tulltaxeras enligt rubrikerna för tågvirke

och linor. De bli i stället hänförliga till tulltaxenr 546: 2 (statistiskt nr

1087:2), som upptager snören och snörmakararbeten av konstgjort silke,

med tull av 1 500 kronor för 100 kilogram.

Frågan om tulltaxeringen av varor av nylon har under de senare åren varit

föremål för statsmakternas uppmärksamhet i olika sammanhang.

Till svar på en av herr von Friesen vid 1947 års riksdag framställd interpellation

i ämnet hänvisade dåvarande chefen för finansdepartementet till

ett uttalande av generaltullstyrelsen, enligt vilket styrelsen hade för avsikt

att framlägga förslag till vissa ändringar i tulltaxan och därvid koinme att

uppmärksamma jämväl tullsatserna på artiklar av nylon; för egen del tilllade

departementschefen, att man med hänsyn till vad generaltullstyrelsen

anfört kunde räkna med att frågan i en nära framtid koinme att upptagas

till behandling inom finansdepartementet.

I generaltullstyrelsens sedermera den 17 januari 1948 avgivna förslag till

tulltaxeändringar hemställde styrelsen, bland annat, att tullen å tågvirke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

och linor av silke (d. v. s. i praktiken främst nylon) måtte nedsättas till

600 kronor för 100 kg. Av vissa skäl borde nedsättningen tills vidare avse

endast icke flätade varor, medan flätade artiklar fortfarande skulle draga

den för snören och snörinakararbeten gällande tullen. I yttrande över styrelsens

förslag framhöll kommerskollegium, att med gällande tulltaxa som

grund stora vanskligheter måste möta att åstadkomma en rationell tulltaxering

av varor, framställda av nylon, och att frågan om konstsilkets och nya

liknande syntetiska produkters tullbeskaltning borde bli utredd i sin helhet,

innan några ändringar i enstaka fall genomfördes på ifrågavarande område.

Kollegium ansåg sig därför icke kunna tillstyrka styrelsens förslag. Detta

blev icke heller upptaget i den proposition (nr 54), varmed vissa av styrelsens

övriga förslag förelädes 1949 års riksdag.

Vid 1950 års riksdag upptogs frågan om nylontullarna på ett speciellt område,

nämligen beträffande vävnad och linor av nylon för tillverkning av

fallskärmar. För dessa varuslag föreslogs i proposition nr 239 nedsättning

av tullen från 1 300 respektive 1 500 kronor till 600 kronor för 100 kilogram.

Förslaget var närmast föranlett av en av generaltullstyrelsen avlåten

framställning, i vilken bland annat framhållits att fallskärmstillverkningcn

— som upptagits på flygförvaltningens initiativ och finge anses vara av stor

betydelse för landets försvar — befunne sig i ett mycket ogynnsamt läge i

förhållande till utländska leverantörer av fallskärmar, i det att tullen å

ifrågavarande material väsentligt överstege tullen å de färdiga fallskärmarna.

Det i propositionen framlagda förslaget lämnades av bevillningsutskottet

utan erinran och bifölls av riksdagen.

I motion II: 192 av herr Dickson vid 1951 års riksdag hemställdes, att

tullsatsen för selfaktorlina innehållande nylon måtte nedsättas till en rimlig

nivå. I gemensamt yttrande över denna motion framhöllo kommerskollegium

och generaltullstyrelsen bland annat, att det för avhjälpande av bristerna i

tulltaxans bestämmelser på förevarande område erfordrades en allmän

översyn av nämnda bestämmelser, och det kunde enligt ämbetsverkens mening

med skäl ifrågasättas huruvida några ytterligare ändringar i enskilda

punkter dessförinnan lämpligen borde vidtagas. Med hänsyn härtill funne

ämbetsverken sig böra avstyrka bifall till det i motionen framlagda förslaget.

Motionen behandlades av 1951 års bevillningsutskott i betänkande nr 24,

vari utskottet anförde bland annat följande.

Såsom i motionen antytts behöver den svenska tulltaxan moderniseras,

och detta torde gälla icke minst taxans avdelning för spånadsämnen och varor

därav. Med hänsyn härtill finner utskottet, att några jämkningar i tullbeskattningen

beträffande enskilda varuslag för närvarande icke lämpligen

böra vidtagas utan att starka skäl därtill föreligga. Några sådana skäl synas

icke ha förebragts i fråga om selfaktorlinor, och utskottet anser sig därför,

i likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen, böra avstyrka

bifall till förslaget om ändring i tulltaxan för dylika linor. Härvid förutsätter

utskottet, att förberedelserna för den bebådade allmänna tulltaxerevisionen

komma att igångsättas inom den närmaste tiden och att arbetet sedan kommer

att bedrivas med all den skyndsamhet, som förhållandena kunna medgiva.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kcinllningsutskottets betänkande nr 27.

11

1 enlighet med hemställan av bevillningsutskottet lämnade riksdagen motionen

utan åtgärd.

I den förevarande motionen har anförts i huvudsak följande. På privat

initiativ hade nyligen nylonkabeln introducerats i snurrevadsfisket, och erfarenheterna

på fiskarhåll hade blivit så positiva, att åtskilliga båtägare bestämt

sig för eller övervägde att skaffa sig nylonkabel i stället för de vanliga

grästrossarna. Emellertid kändes de nu utgående tullavgifterna om 15

kronor kilot mycket betungande, allra helst som det i tider av sjunkande

lönsamhet för fisket gällde att hårdare än eljest hålla omkostnadskontot

nere. Visserligen hade fiskaren möjlighet att redan nu förvärva nylonkabel

genom att anlita något provianteringsfrilager, men den omvägen innebure

dock en omständlig procedur, som också verkade onödigt prisfördyrande,

vartill komme onödig tidsspillan och pappersexercis för alla parter. En väsentlig

nedsättning av tullavgiften vore den rätta utvägen. Med tanke på

bl. a. tullskyddet för den inhemska tillverkningen av nylonkabel för fiskebruk,

som av allt att döma komme i gång inom en snar framtid, syntes det

lämpligt att inte helt slopa tullen men nedsätta den till högst fem kronor

kilot. För att förebygga eventuellt missbruk borde den lägre tullsatsen avse

endast nylonkabel på fyra tum och däröver i omkrets. Det vore nämligen

endast dessa dimensioner, som kunde komma i fråga för fistfebruk.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

mottagit yttranden över motionen av kommerskollegium och generaltullstgrelsen;

vid kommerskollegii yttrande äro fogade utlåtanden av Stockholms

handelskammare och textilrådet.

Stockholms handelskammare har anslutit sig till motionärernas uppfattning,

att tullsatsen för nylonkablar vore alltför hög, varför en sänkning av

densamma vore motiverad. En omprövning av tullsatsen borde emellertid

icke begränsas till grövre nylonkablar för fisket utan avse även andra nylonvaror

och liknande produkter. Frågan borde därför hänskjutas till den

förestående allmänna tulltaxerevisionen, så att de komplicerade avvägningsproblemen

kunde upptagas till bedömande i ett sammanhang. Kammaren

påpekar även att den i motionen berörda möjligheten för fiskare att anlita

provianteringsfrilager medförde, att anledning saknades att upptaga frågan

om en sänkning av tullen för ifrågavarande nylonkablar till separat

behandling.

Textilrådet har framhållit, att inom den svenska textilindustrien funnes

maskinell kapacitet för tillverkning av nylonkabel och att repslageriprodukter

av nylon tillverkats inom landet i sådana fall, då tillräcklig och lämplig

råvara kunnat erhållas. Det mötte icke oväsentliga tekniska svårigheter att

inom ramen för nuvarande vikttullsystem vidtaga partiella och provisoriska

ändringar i tulltaxan, därest man saknade möjligheter att konstruera

dessa på grundval av en helhetssyn av varuområdets tullbeskattning. Ehuru

textilrådet delade motionärernas uppfattning om önskvärdheten av en revi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

sion av tullen för ifrågavarande varuslag, ansåge rådet dock att hithörande

frågekomplex icke borde upptagas till behandling annat än vid en allmän

tulltaxerevision.

Kommerskollegium har för egen del hänvisat till behandlingen av frågan

angående tullen å selfaktorlinor samt uttalat, att tullförhållandena för nylonkabel

syntes ligga till på ett liknande sätt, i det att tullskyddet för produkter

av nylon vore högt jämfört med tullskyddet för produkter av andra

textilråvaror. Emellertid gällde för alla de nya textilmaterial och syntetiska

fibrer som på senare tid börjat användas, att de icke utan vidare kunde inpassas

i tulltaxan med på lämpligt sätt avvägda tullsatser. Sådana frågor

borde därför icke lämpligen lösas separat utan först i samband med en

mera allmän tulltaxerevision på området. Med hänsyn till det anförda har

kommerskollegium funnit sig böra avstyrka bifall till det i motionen framlagda

förslaget.

Generaltullstyrelsen har erinrat om den förut relaterade behandlingen av

olika frågor på förevarande område samt, under hänvisning jämväl till det

av textilrådet avgivna yttrandet, funnit sig icke böra förorda, att någon

ändring nu vidtages i tulltaxan beträffande tågvirke och linor av nylon.

Styrelsen föreslår att det i motionen framlagda förslaget tages under förnyat

övervägande i samband med den allmänna revision av tulltaxan, som är förestående

och för vilken enligt Kungl. Maj :ts beslut den 11 maj 1951 vissa

förberedande arbeten för närvarande pågå inom styrelsen.

Utskottet. Genom den nu föreliggande motionen har uppmärksamheten

ännu en gång riktats på den mindre tillfredsställande tullbeskattningen av

nvlonprodukter. Att utan den överblick av området i dess helhet, som kan

vinnas endast genom den planerade tulltaxerevisionen, inom den nuvarande

tulltaxans ram vidtaga partiella ändringar får emellertid anses vara mycket

vanskligt. Utskottet hyser därför samma uppfattning som 1951 års bevillningsutskott

vid behandlingen av frågan om tullen å selfaktorlinor av nylon,

nämligen att några jämkningar av tullbeskattningen beträffande enskilda

varuslag för närvarande icke lämpligen böra vidtagas utan att starka skäl

därtill föreligga. Vad beträffar tullen på nylonkabel har utskottet, med beaktande

jämväl av den av motionärerna själva påvisade möjligheten att anlita

provianteringsfrilager, funnit övervägande skäl tala för att frågan får anstå

till den allmänna tulltaxerevisionen. Utskottet har därvid liksom vid behandlingen

av motionen I: 157 om ändring av tulltaxans bestämmelser beträffande

valsverk, i anledning av vilken motion utskottet tidigare denna dag

avgivit betänkande (nr 25), förutsatt att denna revision är nära förestående.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

13

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 288 av herrar Staxäng och Utbult om

nedsättning av tullen på nylonkabel icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Petrén, Velander, Falk,

Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström och Fritiof Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Björklund, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Gunnarsson, Ohlsson i Kastlösa,

Vigelsbo och Ivärrlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.