Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om höjning av inkomstgränsen för skyldighet att avgiva självdeklaration till inkomstbeskattning.

1952-02-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:3, Betänkande i anledning av väckt motion om höjning av inkomstgränsen för skyldighet att avgiva självdeklaration till inkomstbeskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 3—4.

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

1

Nr 3.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om höjning av inkomstgränsen för skyldighet att avgiva

självdeklaration till inkomstbeskattning.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion 1: 350

av herr Ola Persson m. fl. bär hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

höja gränsbeloppet från nuvarande 600 kronor till 1 200 kronor där skyldighet

att avgiva självdeklaration till inkomstbeskattning skall föreligga för

fysisk person och att ändring av följande lydelse införes i Taxeringsförordning

28 september 1928.

3 kap. III. 26 §. 1 mom.

2. Fysisk person —--antingen

a) nästföregående år---statlig förmögenhetsskatt.

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen

om statlig inkomstskatt, och i sådant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen

beräknade taxerade inkomst i någon annan kommun eller hans

enligt förordningen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomst

uppgått, i fråga om sådan person, som varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret, till minst 1 200 kronor, och i fråga om

annan person till minst 100 kronor; eller

c) vid beskattningsårets utgång---vad som skolat gälla för den

avlidne.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet hänvisa till motionen.

Den reform av det kommunala ortsavdragssystemet, som beslöts år 1950,

innebar bl. a. en höjning av ortsavdragen. I anslutning till denna omläggning,

som skall tillämpas vid taxering första gången år 1953, framlades

i proposition nr 180 till 1951 års riksdag förslag till bl. a. ändrade bestämmelser

för fysiska personers skyldighet att avgiva självdeklaration. Riksdagen

godkände propositionen utan ändring.

Jämlikt 26 § 1 inom. taxcringsförordningcn, i dess sålunda antagna lydelse,

är fysisk person från och med 1953 urs taxering skyldig att utan anmaning

till ledning för egen taxering för inkomst avlämna självdeklaration,

därest hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskalt
1

liiliang till riksdagens protokoll I9.r>2. 7 samt. Nr 3—4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 3.

ningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret,

till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt minst

100 kronor. I fråga om person, som under beskattningsåret varit gift och

under större delen av året levt tillsammans med den andra maken, skall vid

bedömandet av deklarationsskyldigheten hänsyn tagas, förutom till hans

egen inkomst, även till boets och den andra makens inkomst.

Enligt utskottet tillhandakommet protokollsutdrag har första kammaren

den 12 februari innevarande år beslutat att till utskottet överlämna ett samma

dag av herr Ola Persson inom kammaren avgivet yttrande av följande

lydelse: »Herr talman! På mina egna och mina medmotionärers vägnar får

jag anmäla, att vi ej längre vidhålla yrkandet i vår motion I: 350, och anhålles

att detta yttrande måtte delgivas vederbörande utskott.»

Utskottet. I den förevarande motionen har hemställts, att skyldigheten att

avgiva självdeklaration, som enligt nu gällande bestämmelser inträder vid

en taxerad inkomst av 600 kronor, i stället skall inträda vid en taxerad inkomst

av 1 200 kronor.

En av motionärerna har, såsom framgår av ovan återgivna protokollsutdrag

från första kammaren, förklarat, att motionärerna icke längre vidhålla

yrkandet i den föreliggande motionen.

Då syftet med motionen redan är tillgodosett genom lagstiftning, finner

utskottet motionen icke böra till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 350 av herr Ola Persson m. fl. om höjning

av inkomstgränsen för skyldighet att avgiva självdeklaration

till inkomstbeskattning icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 14 februari 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson,

Petrén, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Damström och Magnusson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Björklund, Jonsson i Skedsbygd, Orgård, Persson i Svensköp, Sundström,

Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn och Sjölin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.