Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 31

1952-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:31, Bevillningsutskottets betänkande nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

1

Nr 31.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om beredande av möjlighet till dispens i vissa fall frun

erläggande av investeringsavgift.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) motionen I: 347 av herr Lundqvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen

ville besluta sådant tillägg till förordningen om investeringsavgift, att Kungl.

Maj :t erhåller i motionen angiven dispensrätt, samt att vederbörande utskott

ville utarbeta förslag till härför erforderlig komplettering av förordningens

text; samt

2) motionen II: 457 av herr Kollberg, vari hemställts, att riksdagen måtte

bemyndiga Kungl. Maj :t att, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva

befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift för sådan investering

i fastighet för vars utförande byggnadstillstånd sökts före den 1 juli

1951, samt, därest detta yrkande icke skulle bifallas, i andra hand, att riksdagen

måtte bevilja Aktiebolaget Wahlén & Block i Stockholm befrielse från

skyldighet att erlägga investeringsavgift för bolagets investeringar i fastigheten

Vallingatan 20—22 i Stockholm enligt det byggnadstillstånd, som bolaget

erhållit genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 september 1951.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Enligt den av riksdagen vid 1951 års höstsession antagna förordningen om

särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift), nr 794, utgår sådan

avgift med 12 procent av kostnaden för vissa avgiftspliktiga investeringar

inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.

Inom förvärvskällan rörelse utgår investeringsavgift vid investeringar i

byggnader i rörelsen samt vidare för investeringar i maskiner och andra för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid

av minst tre år. I fråga om förvärvskällan annan fastighet uttages investeringsavgift

vid investering i byggnad eller i fasta maskiner av minst tre års

varaktighetstid, under förutsättning bl. a. att fastigheten är upplåten till användning

i rörelse. Beträffande förvärvskällan jordbruksfastighet skall avgift

uttagas vid investeringar i ekonomibyggnader samt i maskiner och andra

döda inventarier med en varaktighetstid av minst tre år. Till avgiftspliktig

investering i nämnda förvärvskällor hänföras ny-, till- och ombyggnad, reparation

och underhåll av byggnad, nyuppsättning och ersättningsanskaff
1

Hihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 31.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

ning av inventarier samt förbättringsåtgärder utöver normalt underhåll å

inventarier. När det gäller investeringar inom förvärvskällan rörelse äro

även grundförbättring å fastighet och i vissa fall köp av byggnad att hänföra

till avgiftspliktiga investeringar. Vissa undantag och modifikationer

äro stadgade i olika hänseenden. Vidare äger varje avgiftsskyldig avräkna

ett avgiftsfritt bottenbelopp av som regel 10 000 kronor. Förordningen trädde

i kraft den 1 januari 1952 och avser investeringar under beskattningsåren

1952 och 1953. I övergångsbestämmelserna stadgas bl. a., att till avgiftspliktig

investering icke hänföres sådan investering i fastighet, för vars utförande

byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951. Några bestämmelser om

dispens från erläggande av investeringsavgift ha icke meddelats.

I de vid 1951 års riksdag i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 220

med förslag till ifrågavarande förordning väckta likalydande motionerna

I: 533 (av herr Ebbe Ohlsson) och II: 673 (av herr Nilsson i Svalöv) hemställdes

om sådan ändring i det framlagda förslaget, att riksskattenämnden

måtte tillerkännas rätt att, då så ur allmän synpunkt funnes påkallat eller

synnerliga skäl eljest förelåge, meddela befrielse från skyldighet att erlägga

investeringsavgift eller förordna om restitution av erlagd sådan avgift.

I den i anledning av samma proposition väckta motionen 1:526 (av

herr Lundqvist in. fl.) hemställdes, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj :t att, när det gällde sådan flyttning eller nyetablering av rörelse som

skedde av lokaliseringsskäl, medgiva befrielse från investeringsavgift bl. a.

i fråga om ny- eller ombyggnad av fastighet. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 65 tillstyrkte 1951 års bevillningsutskott bifall till propositionen

med vissa ändringar, därvid utskottet avstyrkte förenämnda motionsvis

framförda yrkanden. I betänkandet anförde utskottet i anledning

av motionen I: 526 följande.

Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning, att det i och för

sig mången gång kan vara ett samhälleligt intresse att icke försvåra utan

tvärtom stödja av lokaliseringsskäl betingade omflyttningar eller nyetableringar.

Utskottet måste likväl ställa sig avvisande till det framställda yrkandet.

Även i detta fall gäller nämligen att nyssnämnda önskemål måste

vägas mot hela den ifrågasatta lagstiftningens syfte att genom generellt verkande

bestämmelser framtvinga en prövning ur ekonomisk synpunkt, huruvida

den ifrågasatta investeringen även med beaktande av investeringsavgiften

bör omedelbart komma till stånd eller om densamma för en kortare tid

bör uppskjutas. När utskottet för egen del avstyrkt motionärernas förslag,

har det alltså icke berott på någon underskattning av det samhälleliga intresset

av investeringar av antytt slag utan av hänsyn till önskvärdheten att

icke genombryta den linje, som går igen i hela den föreslagna lagstiftningen,

nämligen att uppställa generellt verkande bestämmelser av investeringsbegränsande

karaktär. Utskottet har även haft att se motionärernas förslag

från en mera vidsträckt synvinkel och därvid funnit att lika goda skäl som

de, vilka motionärerna anfört, skulle kunna åberopas till förmån för en rad

andra undantagsbestämmelser beträffande ur samhällets eller den enskildes

synpunkt önskvärda investeringar. Uppställdes sådana undantagsregler,

skulle emellertid lagstiftningens effekt lätt nog äventyras samtidigt som bestämmelsernas

tillämpning skulle i hög grad kompliceras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

3

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

Till stöd för det i motionen 1:347 framförda yrkandet har anförts,

att småföretagens verkstadsbestånd under en följd av år blivit alltmer försämrat

och att betydande saneringsåtgärder krävdes — särskilt inom äldre

tättbebyggda samhällen — därest effektiv drift och gott produktionsresultat

skulle kunna bibehållas och höjas. För dylika — i de flesta fall av vissa

statliga och kommunala myndigheter beordrade —• saneringsarbeten komme

investeringsavgiften att medföra en kostnadsökning, som med säkerhet komme

att omöjliggöra dessa ur samhällssynpunkt nödvändiga åtgärder, samt

dessutom en kostnadsökning, vilken måste slå igenom i priset på färdiga

varor och tjänster.

Som ett belysande exempel finge anföras följande byggnadsprojekt inom

Solna stad. Under medverkan av Solna hantverksförening och Solna stad

hade uppgjorts preliminärritningar för ett hantverkshus i kv. Tömmen i

stadsdelen Hagalund och intill Hagalunds järnvägsstation. För ett hantverkshus

därstädes hade bildats en bostadsrättsförening, vars styrelse för

närvarande utgjordes av ombud för hantverksföreningen och staden. Ansökan

om byggnadstillstånd hade ingivits den 21 november 1950. Byggnadstillstånd

hade medgivits av Kungl. Maj :t den 21 december 1951 och byggandet

av fastigheten beräknades kunna påbörjas den 1 april 1952. Den beräknade

byggnadskostnaden, anpassad till dagens priser, uppginge till 2,4 miljoner

kronor. Med denna byggnadskostnad beräknades lokalkostnaden uppgå

till ca 32 kronor per in2. Denna kostnad komme att utgå i form av hyror.

Härutöver tillkomme en kontantinsats, utgörande s. k. grundavgift, som enligt

gällande bestämmelser skulle motsvara 5 % av byggnadskostnaden eller

i medeltal 18 kronor per m2. Förutom denna normala insats utginge numera

investeringsavgift i form av kontantutlägg, som skulle erläggas av blivande

hyresgäst i samband med byggnadens färdigställande och som beräknats

komma att utgöra 45 kronor per m2 lokalyta. Den beräknade kostnaden för

exempelvis en lokalyta utgörande 100 in2 komme sålunda, om investeringsavgiften

utginge, att uppgå till 4 500 kronor eller sammanlagt med ovan

angiven grundavgift till ett belopp av 6 300 kronor. Vad här anförts torde

vara tillräckligt för att styrka, att investeringsavgiften i detta fall medförde

mycket ofördelaktiga verkningar. Ett utnyttjande av nu lämnat tillstånd

komme under alla förhållanden att medföra väsentligt höjda byggnadskostnader,

vilka för de kategorier företagare det här gällde betydde stora ekonomiska

svårigheter. Starka billighetsskäl talade således för att investeringsavgiften

i detta fall efterskänktes.

Enligt 1 § förordningen om investeringsavgift frikallades från avgiftsskyldighet

aktiebolag eller ekonomisk förening, vari kommun ägde mer än nio

tiondelar av aktie- eller andelskapitalet. Detta villkor uppfylldes uppenbarligen

icke i detta fall. Av ovan lämnad redogörelse framginge å andra sidan,

alt byggnadsföretaget, för vilket bildats eu bostadsrättsförening, planerats

och leddes under direkt medverkan av Solna stad, som enligt uppgift även

gått i borgen för 25 % av de totala byggnadskostnaderna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Vad i motionen anförts visade med all önskvärd tydlighet, hur angeläget

det vore, att möjlighet till dispens från investeringsförordningens bestämmelser

skapades, så att Kungl. Maj :t kunde, efter prövning i varje särskilt

fall, medgiva befrielse från investeringsavgift åtminstone när det gällde sådana

investeringsbehov för hantverket och småindustrien, som vore föranledda

av sanerings- eller lokaliseringsskäl.

I motionen 11:457 har erinrats om att i övergångsbestämmelserna

till förordningen om investeringsavgift stadgades, att till avgiftspliktig

investering icke skulle hänföras sådan investering i fastighet, för vars utförande

byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951. Denna bestämmelse

hade funnits i något annorlunda form i det sakkunnigförslag, som låge till

grund för den i ämnet avlåtna propositionen. Förslaget hade föranlett erinringar

från flera näringsorganisationer, vilka bl. a. framhållit att bestämmelsen

komrne att verka slumpvis och orättvist. Yrkande hade framförts om

att tidpunkten för ingivande till vederbörande myndighet av ansökan om

byggnadstillstånd skulle vara avgörande för om avgift skulle uttagas eller

icke. Riksdagen hade emellertid i enlighet med propositionen beslutat att

dagen för byggnadstillståndets meddelande skulle vara utslagsgivande. Förordningen

medgåve icke rätt för Kungl. Maj :t eller underlydande myndighet

att bevilja undantag från bestämmelsen.

Till motionärens kännedom hade kommit ett fall, som enligt hans mening

visade, att dispensmöjlighet borde beredas. I skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen

den 24 maj 1950 hade Aktiebolaget Wahlén & Block i Stockholm

anhållit om tillstånd att ombygga fastigheten Vallingatan 20—22 i Stockholm.

Nämnda fastighet skulle av bolaget användas för bedrivande av bolagets

grosshandelsrörelse. Sedan bolagets ansökan tillstyrkts av arbetsnämnden

i Stockholm samt i vederbörlig ordning granskats och prövats av arbetsmarknadsstyrelsen,

hade densamma uppförts på styrelsens föredragningslista

till byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj 1951. Enligt

vad motionären inhämtat skulle ansökningen därvid ha tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Några månader dessförinnan hade emellertid Stockholms stad trätt i förbindelse

med bolaget med hemställan att få köpa berörda fastighet, varvid

ställdes i utsikt att bolaget såsom kompensation skulle erhålla annan fastighet

eller annan byggnadstomt med erforderligt byggnadstillstånd för ny

fastighet. Detta erbjudande hade dock avböjts av bolaget, som önskat fullfölja

sina planer på ombyggnad av fastigheten Vallingatan 20—22.

På framställning av staden hade bolagets ansökan om byggnadstillstånd

bordlagts vid byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj. Motiveringen

härför hade varit att staden borde beredas tillfälle att ånyo förhandla med

bolaget. Bolaget hade icke haft något som helst intresse av att vidare förhandla

med staden, och fortsatta förhandlingar mellan staden och bolaget

hade ej lett till något resultat, varför ansökningen ånyo upptagits å föredragningslistan

till byggnadsberedningens sammanträde den 19 juni 1951.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3J.

5

På grund av den inträdda försämringen i arbetskraftssituationen i Stockholm

hade emellertid ansökningen bordlagts även vid detta sammanträde

tillika med övriga ansökningar om byggnadstillstånd i Stockholm. Först å

det närmast därpå följande sammanträdet med byggnadsberedningen, den

4 september 1951, hade ansökningen upptagits till prövning, och den 7 i

samma månad hade Kungl. Maj :t meddelat det begärda tillståndet.

Enligt bestämmelserna i förordningen om investeringsavgift komme bolaget

att för dessa ombyggnadsarbeten påföras en investeringsavgift å

mellan 150 000 och 200 000 kronor. Detta syntes motionären icke med rättvisan

överensstämmande. Om Stockholms stad icke hade för att tillgodose

vissa av sina intressen påyrkat bordläggning av bolagets ansökan, skulle

byggnadstillstånd ha beviljats i maj 1951 och bolaget icke drabbats av investeringsavgift.

Samtliga förutsättningar för tillståndets beviljande hade

förelegat redan vid byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj 1951.

Då det måste anses uppenbart obilligt att bolaget i detta fall påfördes investeringsavgift

borde enligt motionärens mening åtgärder vidtagas för att

bolaget måtte kunna befrias från skyldighet att erlägga avgiften. Även om

det nu ifrågavarande fallet måste anses vara mycket säreget och motionären

icke ägde kännedom om något parallellfall, funne motionären det motiverat,

att riksdagen lämnade Kungl. Maj :t ett allmänt bemyndigande att, om

synnerliga skäl därtill föranledde, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga

investeringsavgift eller bevilja restitution av redan erlagd avgift i

fråga om sådan investering i fastighet, för vars utförande byggnadstillstånd

sökts före den 1 juli 1951. Skulle riksdagen icke finna, att det av motionären

återgivna fallet gåve anledning till ett dylikt allmänt bemyndigande,

syntes i varje fall skäligheten bjuda, att riksdagen genom särskilt beslut

beviljade Aktiebolaget Wahlén & Block befrielse från skyldighet att erlägga

investeringsavgift för ovannämnda investering i fastigheten Vallingatan

20—22.

Utskottet. De förevarande motionerna beröra den år 1951 av riksdagen antagna

förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).

Enligt förordningen, vars giltighetstid omfattar beskattningsåren

1952 och 1953, skall investeringsavgift utgå för vissa investeringar bland

annat i byggnader avsedda att användas för jordbruksdrift eller i rörelse.

Till avgiftspliktig investering hänföras icke sådana investeringar i fastighet,

för vars utförande byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951, därvid

med byggnadstillstånd avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande

reparations- och underhållsarbeten.

I motionen I: 347 (av herr Lundqvist m. fl.) har hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådant tillägg till förordningen om investeringsavgift att

Kungl. Maj :t erhåller rätt att medgiva befrielse från avgift i fråga om

investering för hantverk och småindustri, där investeringen föranletts av

sanerings- eller lokaliseringsskäl. Motionärerna ha därvid framhållit, att

småföretagens verkstadsbestånd under en följd av år blivit alltmer försäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

rat. Betydande saneringsåtgärder krävdes, därest effektiv drift och gott

produktionsresultat skulle kunna möjliggöras. För dyiika — i de flesta

fall av vissa statliga och kommunala myndigheter beordrade — saneringsarbeten

komme avgiften att medföra en kostnadsökning, som enligt motionärernas

mening med säkerhet komme att omöjliggöra dessa ur samhällssynpunkt

nödvändiga åtgärder. Såsom exempel ville motionärerna nämna

ett planerat hantverkshus i Solna stad.

Yrkande om införande av rätt för Kungl. Maj :t att medgiva viss dispens

har framförts jämväl i motionen II: 457 (av herr Kollberg). I motionen har

hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att, om synnerliga

skäl därtill föranleda, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift

för sådan investering i fastighet, för vars utförande byggnadstillstånd

sökts före den 1 juli 1951. Därest detta yrkande icke skulle vinna

riksdagens bifall har motionären hemställt, att riksdagen måtte bevilja Aktiebolaget

Wahlén & Block i Stockholm befrielse från skyldighet att erlägga

investeringsavgift för bolagets investeringar i fastigheten Vallingatan 20

—22 i Stockholm enligt det byggnadstillstånd, som bolaget erhållit genom

Kungl. Maj :ts beslut den 7 september 1951. För omständigheterna kring

meddelandet av byggnadstillståndet för nämnda aktiebolag har redogörelse

lämnats i motionen.

Utskottet får i anledning av de förevarande motionerna först erinra om

det med förordningen om investeringsavgift avsedda syftet. Såsom framhölls

vid tillkomsten av lagstiftningen borde tyngdpunkten i den ekonomiska

politiken vara förlagd till strävandena att begränsa de inflationistiska

verkningarna inom företagarsektorn och därigenom bland annat hejda

expansionstendenserna i fråga om investeringsverksamheten. Med förordningen

om investeringsavgift åsyftas, att den, som avser att göra en avgiftsbelagd

investering, skall bedöma lönsamheten och lämpligheten av densamma

från synpunkten att han i den direkta investeringskostnaden måste,

under tiden för bestämmelsernas giltighetstid, inräkna den på investeringen

belöpande avgiften. Avsikten med investeringsavgiften är således att uppnå

en kostnadsökande effekt, som i huvudsak är av samma innebörd som en

allmän räntehöjning och som medför en utgallring eller ett uppskjutande

av mindre räntabla investeringar. Mot bakgrunden av det anförda synes det

utskottet konsekvent, att bestämmelser om dispens icke ansetts böra intagas

i förordningen om investeringsavgift.

Vad angår yrkandet i motionen I: 347 må erinras om att ett yrkande av

delvis samma innebörd motionsvis framfördes i anledning av proposition nr

220 till föregående års riksdag med förslag till förordning om investeringsavgift.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 65 framhöll 1951 års bevillningsutskott,

att det i och för sig mången gång kunde vara ett samhälleligt

intresse att icke försvåra utan tvärtom stödja av lokaliseringsskäl betingade

omflyttningar eller nyetableringar. Bevillningsutskottet avstyrkte

emellertid det framförda yrkandet med hänsyn till önskvärdheten att icke

genombryta den linje, som ginge igenom den föreslagna lagstiftningen, näm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 7

ligen att uppställa generellt verkande bestämmelser av investeringsbegränsande

karaktär.

Utskottet anser, att de av 1951 års bevillningsutskott framförda synpunkterna

alltjämt äga giltighet. Utskottet underskattar ingalunda det samhälleliga

intresset av investeringar av den art, varom i motionen 1: 347 är fråga,

men anser att, därest det med investeringsavgiften avsedda syftet skall kunna

uppnås, lagstiftningen måste — såsom även skett — ha en såvitt möjligt

generell utformning. Ett dispensinstitut utformat på sätt yrkas i motionen

I: 347 skulle — hur snävt detsamma än utformades —- medföra att avgiftens

effekt försvagades. Utskottet finner sig med hänsyn till berörda skäl

icke kunna tillstyrka motionen I: 347.

De ovan anförda synpunkterna äro enligt utskottets mening jämväl avgörande

för ställningstagandet till det i motionen 11:457 framförda yrkandet

om viss dispensmöjlighet i fråga om investering i fastighet, för vars utförande

byggnadstillstånd sökts före den 1 juli 1951. Utskottet avstyrker fördenskull

sistnämnda motion i denna del.

I motionen 11:457 har såsom ett alternativt yrkande hemställts om befrielse

för Aktiebolaget Wahlén & Block för visst byggnadsföretag. Såsom

framgår av motionen föreligga i detta fall särskilda omständigheter, vilka

enligt utskottets mening, därest ett dispensinstitut av den innebörd, som

yrkas i motionen, funnes, borde medföra befrielse från avgiftsplikt. Enligt

vad utskottet under hand inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen ha under

sista halvåret 1951 centralt och lokalt beviljats byggnadstillstånd bland annat

för följande ändamål och i härefter nämnda antal fall, nämligen industribyggnader

1 641, byggnader för samfärdsel 1 414 samt byggnader för

handel 962. Huruvida i något eller några av dessa fall föreligga omständigheter

av ömmande natur är icke möjligt för utskottet att uttala sig om;

ett sådant uttalande skulle förutsätta en genomgång av samtliga ärenden,

vilket icke låter sig göra. Med hänsyn härtill och då utskottet hyser allvarliga

betänkligheter mot att tillstyrka befrielse i ett enskilt fall samtidigt som

utskottet avstyrker yrkande om en mera generell dispens anser sig utskottet

icke kunna tillstyrka bifall till nu ifrågavarande yrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionen I: 347 av herr Lundqvist m. fl. om beredande

av möjlighet till dispens i vissa fall från erläggande

av investeringsavgift icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd; samt

2) att motionen II: 457 av herr Kollberg om beredande av

möjlighet till dispens i vissa fall från erläggande av investeringsavgift

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Petrén, Velander,

Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Werner, Rune Johansson och Magnusson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle*, Orgård, Persson i Svensköp,

Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin, Gunnarsson, Vigelsbo, Kärrlander, Henriksson

och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Petrén, Velander, Magnusson, Persson i Svensköp, Sjölin, Gunnarsson

och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning till innehållet av motionerna

I: 347 av herr Lundqvist m. fl. och II: 457 av herr Kollberg ansett, att

utskottet bort hemställa,

»att riksdagen måtte antaga följande tillägg till 5 § förordningen den 14

december 1951 om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift),

nr 794:

Befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift må, om synnerliga

skäl därtill föranleda, medgivas i fråga om

a) investering i fastigheti för vars utförande byggnadstillstånd sökts före

den 1 juli 1951, samt

b) investering för hantverk och småindustri, då investeringen tillkommit

av sanerings- eller lokaliseringsskäl.

Frågor om befrielse, som här avses, ankomma på Kungl. Maj :ts prövning.»

527414. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.