Bevillningsutskottets betänkande nr 31
1952-05-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:31, Bevillningsutskottets betänkande nr 31
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1
Nr 31.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet till dispens i vissa fall frun
erläggande av investeringsavgift.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) motionen I: 347 av herr Lundqvist m. fl., vari hemställts, att riksdagen
ville besluta sådant tillägg till förordningen om investeringsavgift, att Kungl.
Maj :t erhåller i motionen angiven dispensrätt, samt att vederbörande utskott
ville utarbeta förslag till härför erforderlig komplettering av förordningens
text; samt
2) motionen II: 457 av herr Kollberg, vari hemställts, att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj :t att, om synnerliga skäl därtill föranleda, medgiva
befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift för sådan investering
i fastighet för vars utförande byggnadstillstånd sökts före den 1 juli
1951, samt, därest detta yrkande icke skulle bifallas, i andra hand, att riksdagen
måtte bevilja Aktiebolaget Wahlén & Block i Stockholm befrielse från
skyldighet att erlägga investeringsavgift för bolagets investeringar i fastigheten
Vallingatan 20—22 i Stockholm enligt det byggnadstillstånd, som bolaget
erhållit genom Kungl. Maj:ts beslut den 7 september 1951.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Enligt den av riksdagen vid 1951 års höstsession antagna förordningen om
särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift), nr 794, utgår sådan
avgift med 12 procent av kostnaden för vissa avgiftspliktiga investeringar
inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.
Inom förvärvskällan rörelse utgår investeringsavgift vid investeringar i
byggnader i rörelsen samt vidare för investeringar i maskiner och andra för
stadigvarande bruk i rörelsen avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid
av minst tre år. I fråga om förvärvskällan annan fastighet uttages investeringsavgift
vid investering i byggnad eller i fasta maskiner av minst tre års
varaktighetstid, under förutsättning bl. a. att fastigheten är upplåten till användning
i rörelse. Beträffande förvärvskällan jordbruksfastighet skall avgift
uttagas vid investeringar i ekonomibyggnader samt i maskiner och andra
döda inventarier med en varaktighetstid av minst tre år. Till avgiftspliktig
investering i nämnda förvärvskällor hänföras ny-, till- och ombyggnad, reparation
och underhåll av byggnad, nyuppsättning och ersättningsanskaff
1
Hihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 31.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
ning av inventarier samt förbättringsåtgärder utöver normalt underhåll å
inventarier. När det gäller investeringar inom förvärvskällan rörelse äro
även grundförbättring å fastighet och i vissa fall köp av byggnad att hänföra
till avgiftspliktiga investeringar. Vissa undantag och modifikationer
äro stadgade i olika hänseenden. Vidare äger varje avgiftsskyldig avräkna
ett avgiftsfritt bottenbelopp av som regel 10 000 kronor. Förordningen trädde
i kraft den 1 januari 1952 och avser investeringar under beskattningsåren
1952 och 1953. I övergångsbestämmelserna stadgas bl. a., att till avgiftspliktig
investering icke hänföres sådan investering i fastighet, för vars utförande
byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951. Några bestämmelser om
dispens från erläggande av investeringsavgift ha icke meddelats.
I de vid 1951 års riksdag i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 220
med förslag till ifrågavarande förordning väckta likalydande motionerna
I: 533 (av herr Ebbe Ohlsson) och II: 673 (av herr Nilsson i Svalöv) hemställdes
om sådan ändring i det framlagda förslaget, att riksskattenämnden
måtte tillerkännas rätt att, då så ur allmän synpunkt funnes påkallat eller
synnerliga skäl eljest förelåge, meddela befrielse från skyldighet att erlägga
investeringsavgift eller förordna om restitution av erlagd sådan avgift.
I den i anledning av samma proposition väckta motionen 1:526 (av
herr Lundqvist in. fl.) hemställdes, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj :t att, när det gällde sådan flyttning eller nyetablering av rörelse som
skedde av lokaliseringsskäl, medgiva befrielse från investeringsavgift bl. a.
i fråga om ny- eller ombyggnad av fastighet. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 65 tillstyrkte 1951 års bevillningsutskott bifall till propositionen
med vissa ändringar, därvid utskottet avstyrkte förenämnda motionsvis
framförda yrkanden. I betänkandet anförde utskottet i anledning
av motionen I: 526 följande.
Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning, att det i och för
sig mången gång kan vara ett samhälleligt intresse att icke försvåra utan
tvärtom stödja av lokaliseringsskäl betingade omflyttningar eller nyetableringar.
Utskottet måste likväl ställa sig avvisande till det framställda yrkandet.
Även i detta fall gäller nämligen att nyssnämnda önskemål måste
vägas mot hela den ifrågasatta lagstiftningens syfte att genom generellt verkande
bestämmelser framtvinga en prövning ur ekonomisk synpunkt, huruvida
den ifrågasatta investeringen även med beaktande av investeringsavgiften
bör omedelbart komma till stånd eller om densamma för en kortare tid
bör uppskjutas. När utskottet för egen del avstyrkt motionärernas förslag,
har det alltså icke berott på någon underskattning av det samhälleliga intresset
av investeringar av antytt slag utan av hänsyn till önskvärdheten att
icke genombryta den linje, som går igen i hela den föreslagna lagstiftningen,
nämligen att uppställa generellt verkande bestämmelser av investeringsbegränsande
karaktär. Utskottet har även haft att se motionärernas förslag
från en mera vidsträckt synvinkel och därvid funnit att lika goda skäl som
de, vilka motionärerna anfört, skulle kunna åberopas till förmån för en rad
andra undantagsbestämmelser beträffande ur samhällets eller den enskildes
synpunkt önskvärda investeringar. Uppställdes sådana undantagsregler,
skulle emellertid lagstiftningens effekt lätt nog äventyras samtidigt som bestämmelsernas
tillämpning skulle i hög grad kompliceras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
3
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
Till stöd för det i motionen 1:347 framförda yrkandet har anförts,
att småföretagens verkstadsbestånd under en följd av år blivit alltmer försämrat
och att betydande saneringsåtgärder krävdes — särskilt inom äldre
tättbebyggda samhällen — därest effektiv drift och gott produktionsresultat
skulle kunna bibehållas och höjas. För dylika — i de flesta fall av vissa
statliga och kommunala myndigheter beordrade —• saneringsarbeten komme
investeringsavgiften att medföra en kostnadsökning, som med säkerhet komme
att omöjliggöra dessa ur samhällssynpunkt nödvändiga åtgärder, samt
dessutom en kostnadsökning, vilken måste slå igenom i priset på färdiga
varor och tjänster.
Som ett belysande exempel finge anföras följande byggnadsprojekt inom
Solna stad. Under medverkan av Solna hantverksförening och Solna stad
hade uppgjorts preliminärritningar för ett hantverkshus i kv. Tömmen i
stadsdelen Hagalund och intill Hagalunds järnvägsstation. För ett hantverkshus
därstädes hade bildats en bostadsrättsförening, vars styrelse för
närvarande utgjordes av ombud för hantverksföreningen och staden. Ansökan
om byggnadstillstånd hade ingivits den 21 november 1950. Byggnadstillstånd
hade medgivits av Kungl. Maj :t den 21 december 1951 och byggandet
av fastigheten beräknades kunna påbörjas den 1 april 1952. Den beräknade
byggnadskostnaden, anpassad till dagens priser, uppginge till 2,4 miljoner
kronor. Med denna byggnadskostnad beräknades lokalkostnaden uppgå
till ca 32 kronor per in2. Denna kostnad komme att utgå i form av hyror.
Härutöver tillkomme en kontantinsats, utgörande s. k. grundavgift, som enligt
gällande bestämmelser skulle motsvara 5 % av byggnadskostnaden eller
i medeltal 18 kronor per m2. Förutom denna normala insats utginge numera
investeringsavgift i form av kontantutlägg, som skulle erläggas av blivande
hyresgäst i samband med byggnadens färdigställande och som beräknats
komma att utgöra 45 kronor per m2 lokalyta. Den beräknade kostnaden för
exempelvis en lokalyta utgörande 100 in2 komme sålunda, om investeringsavgiften
utginge, att uppgå till 4 500 kronor eller sammanlagt med ovan
angiven grundavgift till ett belopp av 6 300 kronor. Vad här anförts torde
vara tillräckligt för att styrka, att investeringsavgiften i detta fall medförde
mycket ofördelaktiga verkningar. Ett utnyttjande av nu lämnat tillstånd
komme under alla förhållanden att medföra väsentligt höjda byggnadskostnader,
vilka för de kategorier företagare det här gällde betydde stora ekonomiska
svårigheter. Starka billighetsskäl talade således för att investeringsavgiften
i detta fall efterskänktes.
Enligt 1 § förordningen om investeringsavgift frikallades från avgiftsskyldighet
aktiebolag eller ekonomisk förening, vari kommun ägde mer än nio
tiondelar av aktie- eller andelskapitalet. Detta villkor uppfylldes uppenbarligen
icke i detta fall. Av ovan lämnad redogörelse framginge å andra sidan,
alt byggnadsföretaget, för vilket bildats eu bostadsrättsförening, planerats
och leddes under direkt medverkan av Solna stad, som enligt uppgift även
gått i borgen för 25 % av de totala byggnadskostnaderna.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Vad i motionen anförts visade med all önskvärd tydlighet, hur angeläget
det vore, att möjlighet till dispens från investeringsförordningens bestämmelser
skapades, så att Kungl. Maj :t kunde, efter prövning i varje särskilt
fall, medgiva befrielse från investeringsavgift åtminstone när det gällde sådana
investeringsbehov för hantverket och småindustrien, som vore föranledda
av sanerings- eller lokaliseringsskäl.
I motionen 11:457 har erinrats om att i övergångsbestämmelserna
till förordningen om investeringsavgift stadgades, att till avgiftspliktig
investering icke skulle hänföras sådan investering i fastighet, för vars utförande
byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951. Denna bestämmelse
hade funnits i något annorlunda form i det sakkunnigförslag, som låge till
grund för den i ämnet avlåtna propositionen. Förslaget hade föranlett erinringar
från flera näringsorganisationer, vilka bl. a. framhållit att bestämmelsen
komrne att verka slumpvis och orättvist. Yrkande hade framförts om
att tidpunkten för ingivande till vederbörande myndighet av ansökan om
byggnadstillstånd skulle vara avgörande för om avgift skulle uttagas eller
icke. Riksdagen hade emellertid i enlighet med propositionen beslutat att
dagen för byggnadstillståndets meddelande skulle vara utslagsgivande. Förordningen
medgåve icke rätt för Kungl. Maj :t eller underlydande myndighet
att bevilja undantag från bestämmelsen.
Till motionärens kännedom hade kommit ett fall, som enligt hans mening
visade, att dispensmöjlighet borde beredas. I skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen
den 24 maj 1950 hade Aktiebolaget Wahlén & Block i Stockholm
anhållit om tillstånd att ombygga fastigheten Vallingatan 20—22 i Stockholm.
Nämnda fastighet skulle av bolaget användas för bedrivande av bolagets
grosshandelsrörelse. Sedan bolagets ansökan tillstyrkts av arbetsnämnden
i Stockholm samt i vederbörlig ordning granskats och prövats av arbetsmarknadsstyrelsen,
hade densamma uppförts på styrelsens föredragningslista
till byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj 1951. Enligt
vad motionären inhämtat skulle ansökningen därvid ha tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen.
Några månader dessförinnan hade emellertid Stockholms stad trätt i förbindelse
med bolaget med hemställan att få köpa berörda fastighet, varvid
ställdes i utsikt att bolaget såsom kompensation skulle erhålla annan fastighet
eller annan byggnadstomt med erforderligt byggnadstillstånd för ny
fastighet. Detta erbjudande hade dock avböjts av bolaget, som önskat fullfölja
sina planer på ombyggnad av fastigheten Vallingatan 20—22.
På framställning av staden hade bolagets ansökan om byggnadstillstånd
bordlagts vid byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj. Motiveringen
härför hade varit att staden borde beredas tillfälle att ånyo förhandla med
bolaget. Bolaget hade icke haft något som helst intresse av att vidare förhandla
med staden, och fortsatta förhandlingar mellan staden och bolaget
hade ej lett till något resultat, varför ansökningen ånyo upptagits å föredragningslistan
till byggnadsberedningens sammanträde den 19 juni 1951.
Bevillningsutskottets betänkande nr 3J.
5
På grund av den inträdda försämringen i arbetskraftssituationen i Stockholm
hade emellertid ansökningen bordlagts även vid detta sammanträde
tillika med övriga ansökningar om byggnadstillstånd i Stockholm. Först å
det närmast därpå följande sammanträdet med byggnadsberedningen, den
4 september 1951, hade ansökningen upptagits till prövning, och den 7 i
samma månad hade Kungl. Maj :t meddelat det begärda tillståndet.
Enligt bestämmelserna i förordningen om investeringsavgift komme bolaget
att för dessa ombyggnadsarbeten påföras en investeringsavgift å
mellan 150 000 och 200 000 kronor. Detta syntes motionären icke med rättvisan
överensstämmande. Om Stockholms stad icke hade för att tillgodose
vissa av sina intressen påyrkat bordläggning av bolagets ansökan, skulle
byggnadstillstånd ha beviljats i maj 1951 och bolaget icke drabbats av investeringsavgift.
Samtliga förutsättningar för tillståndets beviljande hade
förelegat redan vid byggnadsberedningens sammanträde den 8 maj 1951.
Då det måste anses uppenbart obilligt att bolaget i detta fall påfördes investeringsavgift
borde enligt motionärens mening åtgärder vidtagas för att
bolaget måtte kunna befrias från skyldighet att erlägga avgiften. Även om
det nu ifrågavarande fallet måste anses vara mycket säreget och motionären
icke ägde kännedom om något parallellfall, funne motionären det motiverat,
att riksdagen lämnade Kungl. Maj :t ett allmänt bemyndigande att, om
synnerliga skäl därtill föranledde, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga
investeringsavgift eller bevilja restitution av redan erlagd avgift i
fråga om sådan investering i fastighet, för vars utförande byggnadstillstånd
sökts före den 1 juli 1951. Skulle riksdagen icke finna, att det av motionären
återgivna fallet gåve anledning till ett dylikt allmänt bemyndigande,
syntes i varje fall skäligheten bjuda, att riksdagen genom särskilt beslut
beviljade Aktiebolaget Wahlén & Block befrielse från skyldighet att erlägga
investeringsavgift för ovannämnda investering i fastigheten Vallingatan
20—22.
Utskottet. De förevarande motionerna beröra den år 1951 av riksdagen antagna
förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Enligt förordningen, vars giltighetstid omfattar beskattningsåren
1952 och 1953, skall investeringsavgift utgå för vissa investeringar bland
annat i byggnader avsedda att användas för jordbruksdrift eller i rörelse.
Till avgiftspliktig investering hänföras icke sådana investeringar i fastighet,
för vars utförande byggnadstillstånd meddelats före den 1 juli 1951, därvid
med byggnadstillstånd avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande
reparations- och underhållsarbeten.
I motionen I: 347 (av herr Lundqvist m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådant tillägg till förordningen om investeringsavgift att
Kungl. Maj :t erhåller rätt att medgiva befrielse från avgift i fråga om
investering för hantverk och småindustri, där investeringen föranletts av
sanerings- eller lokaliseringsskäl. Motionärerna ha därvid framhållit, att
småföretagens verkstadsbestånd under en följd av år blivit alltmer försäm
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
rat. Betydande saneringsåtgärder krävdes, därest effektiv drift och gott
produktionsresultat skulle kunna möjliggöras. För dyiika — i de flesta
fall av vissa statliga och kommunala myndigheter beordrade — saneringsarbeten
komme avgiften att medföra en kostnadsökning, som enligt motionärernas
mening med säkerhet komme att omöjliggöra dessa ur samhällssynpunkt
nödvändiga åtgärder. Såsom exempel ville motionärerna nämna
ett planerat hantverkshus i Solna stad.
Yrkande om införande av rätt för Kungl. Maj :t att medgiva viss dispens
har framförts jämväl i motionen II: 457 (av herr Kollberg). I motionen har
hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att, om synnerliga
skäl därtill föranleda, medgiva befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift
för sådan investering i fastighet, för vars utförande byggnadstillstånd
sökts före den 1 juli 1951. Därest detta yrkande icke skulle vinna
riksdagens bifall har motionären hemställt, att riksdagen måtte bevilja Aktiebolaget
Wahlén & Block i Stockholm befrielse från skyldighet att erlägga
investeringsavgift för bolagets investeringar i fastigheten Vallingatan 20
—22 i Stockholm enligt det byggnadstillstånd, som bolaget erhållit genom
Kungl. Maj :ts beslut den 7 september 1951. För omständigheterna kring
meddelandet av byggnadstillståndet för nämnda aktiebolag har redogörelse
lämnats i motionen.
Utskottet får i anledning av de förevarande motionerna först erinra om
det med förordningen om investeringsavgift avsedda syftet. Såsom framhölls
vid tillkomsten av lagstiftningen borde tyngdpunkten i den ekonomiska
politiken vara förlagd till strävandena att begränsa de inflationistiska
verkningarna inom företagarsektorn och därigenom bland annat hejda
expansionstendenserna i fråga om investeringsverksamheten. Med förordningen
om investeringsavgift åsyftas, att den, som avser att göra en avgiftsbelagd
investering, skall bedöma lönsamheten och lämpligheten av densamma
från synpunkten att han i den direkta investeringskostnaden måste,
under tiden för bestämmelsernas giltighetstid, inräkna den på investeringen
belöpande avgiften. Avsikten med investeringsavgiften är således att uppnå
en kostnadsökande effekt, som i huvudsak är av samma innebörd som en
allmän räntehöjning och som medför en utgallring eller ett uppskjutande
av mindre räntabla investeringar. Mot bakgrunden av det anförda synes det
utskottet konsekvent, att bestämmelser om dispens icke ansetts böra intagas
i förordningen om investeringsavgift.
Vad angår yrkandet i motionen I: 347 må erinras om att ett yrkande av
delvis samma innebörd motionsvis framfördes i anledning av proposition nr
220 till föregående års riksdag med förslag till förordning om investeringsavgift.
I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 65 framhöll 1951 års bevillningsutskott,
att det i och för sig mången gång kunde vara ett samhälleligt
intresse att icke försvåra utan tvärtom stödja av lokaliseringsskäl betingade
omflyttningar eller nyetableringar. Bevillningsutskottet avstyrkte
emellertid det framförda yrkandet med hänsyn till önskvärdheten att icke
genombryta den linje, som ginge igenom den föreslagna lagstiftningen, näm
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 7
ligen att uppställa generellt verkande bestämmelser av investeringsbegränsande
karaktär.
Utskottet anser, att de av 1951 års bevillningsutskott framförda synpunkterna
alltjämt äga giltighet. Utskottet underskattar ingalunda det samhälleliga
intresset av investeringar av den art, varom i motionen 1: 347 är fråga,
men anser att, därest det med investeringsavgiften avsedda syftet skall kunna
uppnås, lagstiftningen måste — såsom även skett — ha en såvitt möjligt
generell utformning. Ett dispensinstitut utformat på sätt yrkas i motionen
I: 347 skulle — hur snävt detsamma än utformades —- medföra att avgiftens
effekt försvagades. Utskottet finner sig med hänsyn till berörda skäl
icke kunna tillstyrka motionen I: 347.
De ovan anförda synpunkterna äro enligt utskottets mening jämväl avgörande
för ställningstagandet till det i motionen 11:457 framförda yrkandet
om viss dispensmöjlighet i fråga om investering i fastighet, för vars utförande
byggnadstillstånd sökts före den 1 juli 1951. Utskottet avstyrker fördenskull
sistnämnda motion i denna del.
I motionen 11:457 har såsom ett alternativt yrkande hemställts om befrielse
för Aktiebolaget Wahlén & Block för visst byggnadsföretag. Såsom
framgår av motionen föreligga i detta fall särskilda omständigheter, vilka
enligt utskottets mening, därest ett dispensinstitut av den innebörd, som
yrkas i motionen, funnes, borde medföra befrielse från avgiftsplikt. Enligt
vad utskottet under hand inhämtat från arbetsmarknadsstyrelsen ha under
sista halvåret 1951 centralt och lokalt beviljats byggnadstillstånd bland annat
för följande ändamål och i härefter nämnda antal fall, nämligen industribyggnader
1 641, byggnader för samfärdsel 1 414 samt byggnader för
handel 962. Huruvida i något eller några av dessa fall föreligga omständigheter
av ömmande natur är icke möjligt för utskottet att uttala sig om;
ett sådant uttalande skulle förutsätta en genomgång av samtliga ärenden,
vilket icke låter sig göra. Med hänsyn härtill och då utskottet hyser allvarliga
betänkligheter mot att tillstyrka befrielse i ett enskilt fall samtidigt som
utskottet avstyrker yrkande om en mera generell dispens anser sig utskottet
icke kunna tillstyrka bifall till nu ifrågavarande yrkande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att motionen I: 347 av herr Lundqvist m. fl. om beredande
av möjlighet till dispens i vissa fall från erläggande
av investeringsavgift icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
2) att motionen II: 457 av herr Kollberg om beredande av
möjlighet till dispens i vissa fall från erläggande av investeringsavgift
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Petrén, Velander,
Niklasson, Einar Eriksson, Damström, Werner, Rune Johansson och Magnusson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle*, Orgård, Persson i Svensköp,
Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin, Gunnarsson, Vigelsbo, Kärrlander, Henriksson
och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Petrén, Velander, Magnusson, Persson i Svensköp, Sjölin, Gunnarsson
och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning till innehållet av motionerna
I: 347 av herr Lundqvist m. fl. och II: 457 av herr Kollberg ansett, att
utskottet bort hemställa,
»att riksdagen måtte antaga följande tillägg till 5 § förordningen den 14
december 1951 om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift),
nr 794:
Befrielse från skyldighet att erlägga investeringsavgift må, om synnerliga
skäl därtill föranleda, medgivas i fråga om
a) investering i fastigheti för vars utförande byggnadstillstånd sökts före
den 1 juli 1951, samt
b) investering för hantverk och småindustri, då investeringen tillkommit
av sanerings- eller lokaliseringsskäl.
Frågor om befrielse, som här avses, ankomma på Kungl. Maj :ts prövning.»
527414. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.