Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av vissa postavgifter, jämte i ämnet väckta motioner.
1952-04-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:32, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående höjning av vissa postavgifter, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
1
Nr 32.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående höjning av vissa postavgifter,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 14 mars 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 160, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att besluta, att befordringsavgifterna för inrikes brev
och paket, affärshandlingar, trycksaker, varuprov och varukorsband, in- och
utbetalningskort i postgirorörelsen, postabonnerade tidningar samt utgivaroch
kommissionärskorsband skola utgå med belopp och från tidpunkter,
som av departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj :t
förordats.
Till utskottet ha överlämnats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 443 av herr Axel Andersson m. fl. och
II: 597 av herr Gustafsson i Borås in. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 160 ville besluta, att höjningen
av postavgiften för postabonnerade tidningar och utgivarkorsband
måtte fastställas till 10 procent»; samt
2) motionen I: 399 av herr Ola Persson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 160 angående
höjning av vissa postavgifter».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:399 och II: 597.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas följande.
I skrivelse den 7 mars 1952 har generalpoststgrelsen framlagt förslag om
höjning av vissa postavgifter. Förslaget avser portona för inrikes paket
och brev, vidare korsbandsportona, avgifterna för in- och utbetalningskort
i poslgirorörelsen samt avgifterna i tidningsrörelsen.
Innebörden av styrelsens förslag framgår av följande tabeller. 1
1 Tlihcmg till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 32.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 32,
Tabell 1. Brev-, korsbands-, paket- och postgiroavgifter: >Tu varan de avgifter samt
föreslagna ändringar.
1
Försändelseslag
Avgiftsgrupper
Nuvarande
avgiftsbelopp
öre
Generalpoststyrelsens
f örslag
öre
Brev
högst 20 gram
25
25
över 20— 125 gram
45
50
» 125— 500 »
05
75
» 500—1 000 »
—
100
Korsband
högst 50 gram
10
10
(af f ärshandlin gar,
över 50—100 gram
10
15
trycksaker, varu-
i) 100 »
10
15
prov, varukorsband)
för de första 100 g
för de första 100 g
samt 5 öre för varje
samt 5 öre för varje
följande vikt av 100
följande vikt av 100
g eller del därav
g eller del därav
minimiavgift för af-
färshandling
25
25
Paket
högst 1 kg
no
1301
över 1—3 kg
140
1601 2
» 3—5 »
170
200
i) 5 i)
170
200
för de första 5 kg och
för de första 5 kg och
därefter 60 öre för
därefter 50 öre för
varje följande kg el-
varje följande kg el-
ler del därav
ler del därav
Postgiro
Inbetalningskort
20
25
Utbetalningskort
20
25
Tabell 2. Avgifter i tidningsrörelsen: Nuvarande avgifter samt föreslagna ändringar.
Försändelseslag
Avgiftsgrupper
Nuvarande
avgifts-
belopp
öre
Generalpost-
styrelsens
förslag
öre
Departe-
mentschefen
öre
Postabonnerade tid- ningar
varje i tidningstaxan intagen
abonnemangstermin
40
50
50
varje under en vecka utkom- mande nr av tidningen
383
SO3
463
dock lägst
763
1003
923
varje helt eller påbörjat kg av
tidningens sammanlagda
års vikt
263
343
313
sammanlagd avgift för ett
postabonnerat tidningsex- emplar lägst
02
80
75
i Utgivarkorsband i
varje 1li kg eller del av ''I* kg
18
24
22
allmänhet
dock lägst
72
96
88
Kommissionärskors-
band
varje kg eller del av kg för tid- ning med minst 6 nr i veckan
22
28
26
dock lägst
44
56
52
varje kg eller del av kg för tid- ning med mindre än 6 men
minst 1 nr i veckan
29
38
35
dock lägst
58
7G
70
1 Departementschefen föreslår 140.
2 o » 170.
3 Dessa avgifter avse helår och beräknas i förhållande därtill för kortare abonnemangsterminer.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
Rörande innehållet i generalpoststyrelsens berörda skrivelse tillåter sig
utskottet hänvisa till propositionen (s. 3—8).
I propositionen har departementschefen jämväl anmält generalpoststyrelsens
skrivelse den 11 januari 1952 angående upphävande av vissa föreskrifter
rörande tjänstepaket. Över denna framställning har statskontoret
avgivit yttrande. En redogörelse för innehållet i skrivelsen jämte det däröver
avgivna yttrandet återfinnes å s. 8—9 i propositionen, vartill utskottet
får hänvisa.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»Av den redogörelse som lämnats i det föregående framgår, att enligt nu
föreliggande kalkyler postverkets rörelse till följd av löne- och prisstegringar
och en viss nedgång i posttrafiken kommer att visa ett väsentligt sämre
resultat för innevarande budgetår än som tidigare beräknats. För nästkommande
budgetår förutses vid oförändrade taxor ett underskott om ca 7,4
miljoner kronor. Då utgiftsökningarna endast i ringa mån kunna kompenseras
genom driftsrationaliseringar och besparingsåtgärder föreslår generalpoststyrelsen
vissa taxehöjningar. Med hänsyn till att en tendens till
försvagning av vissa delar av posttrafiken inträtt under de senaste månaderna,
begränsar styrelsen sitt förslag till sådana rörelsegrenar som i nuvarande
läge förmodas kunna bära en ytterligare avgiftsstegring. Förslaget
omfattar sålunda portona för inrikes brev i de högre viktgrupperna, paketoch
korsbandsportona, avgifterna för in- och utbetalningskort i postgirorörelsen
samt avgifterna i tidningsrörelsen.
Vad styrelsen sålunda föreslagit anser jag mig kunna tillstyrka i vad
avser portona för brev, affärshandlingar, trycksaker, varuprov och varukorsband
samt avgifterna för in- och utbetalningskort i postgirorörelsen. Jag
ansluter mig även till styrelsens förslag beträffande paketportona, dock med
den ändringen att portot i de två lägsta viktklasserna höjes med 30 öre.
I vad avser avgifterna i tidningsrörelsen har styrelsen föreslagit en höjning
av de olika avgiftsgrupperna med 30 %. Styrelsen betraktar ändringen
såsom provisorisk och har för avsikt att snarast möjligt inkomma med
förslag till utredning rörande tidningsrörelsens ekonomi. Denna utredning,
som jag anser bör komma till stånd, torde få som en av sina uppgifter att
lösa frågan hur tidningsrörelsen skall finansieras. I avvaktan på det resultat
man därvid kan komma till, synes det mig lämpligt, att avgiftshöjningen för
tidningsrörelsen tills vidare begränsas till ca 20 procent, varvid avgifterna
skulle komma att uppgå till de belopp som angivas i sista kolumnen av
tabell 2.
De nya avgifterna synas böra tillämpas från den 1 juni 1952 utom i vad
avser avgifterna i tidningsrörelsen, vilka böra träda i kraft från och med
den 1 januari 1953.
Vid tillämpning av styrelsens taxeförslag med de ändringar jag här förordat,
kan postverkets rörelse beräknas komma att lämna ett överskott om
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
18 milj. kronor under innevarande budgetår (inklusive effekten av laxehöjningarna
under juni månad) och ett överskott om cirka 10 miljoner kronor
under budgetåret 1952/53. Det senare överskottet anser jag vara ett
ovillkorligt minimum i nuvarande läge.
Generalpoststyrelsens hemställan i skrivelse den 11 januari 1952 anser
jag mig böra tillstyrka. Jag torde framdeles för Kungl. Maj:t få anmäla de
närmare bestämmelser, som föranledas därav.»
Rörande innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
Såsom motivering för det i de likalydande motionerna I: 443 och II: 597
framställda yrkandet ha motionärerna anfört i huvudsak följande. Den nu
föreslagna höjningen av avgifterna för postabonnerade tidningar med 20
procent skulle utgå även på de senaste höjningarna, varför höjningen i sin
helhet på den avgift, som utgick före den 1 januari 1949, bleve drygt 87
procent. Även om kostnadsökningarna för postverket i form av löneförhöjningar
varit betydande under denna tidsperiod så hade de dock inte nått
denna procentsiffra. Det måste därför från denna utgångspunkt anses vara
oriktigt att belasta de svenska tidningsföretagen med en sådan avgiftsökning,
då de därjämte fått vidkännas den allmänna portoökning, som
företagits under denna tid. Avgiftsökningen för postbefordran av tidningarna
stode således icke i rimlig proportion till de taxehöjningar, som i övrigt
förekommit inom postverket. De flesta tidningar hade fått se sin upplaga
betydligt minskad vid det senaste årsskiftet. Komme den nu föreslagna
höjningen att genomföras så torde denna nedgång komma att fortsätta även
vid nästa årsskifte och då komme ju detta att medföra ett inkomstbortfall,
som icke medtagits i beräkningen. Det vore rimligt, att tidningsföretagen
liksom andra företag finge vidkännas »normala» kostnadsstegringar på
grund av förekommande löneökningar och dylikt, men då ökningarna finge
den omfattning, som nu ytterligare föresloges, inom en så kort tidrymd, som
det här gällde, så funnes anledning ifrågasätta om det från statsverkets
sida vore en gentemot tidningspressen sund och rimlig prispolitik. Då det
gällde postverkets beräkning av »merkostnader» för tidningsrörelsen, så
torde i detta sammanhang den frågan böra ställas: Huru mycket kunde postverket
minska sina fasta kostnader, om verket inte behövde befatta sig med
tidningsdistributionen? Det vore väl inte meningen att brevbäringslinjerna
på landsbygden helt skulle indragas? Skulle dessa linjer fortfarande äga
bestånd, så hade postverket beträffande flertalet av dem icke någon möjlighet
att minska sina utgifter för dessa även om vederbörande lantbrevbärare
icke distribuerade ett enda tidningsexemplar.
Det vore ju inte heller obekant att posten på vissa håll gjort framställning
om att få övertaga den distribution av tidningar, som tidningsföretagen
utförde i egen regi, med den motiveringen att postverket ej därigenom
skulle öka sina utgifter, men väl sina inkomster med ganska betydande belopp.
Svenska tidningsutgivareföreningen, som vore det representativa or
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
5
ganet för landets alla tidningsutgivare och inneslöte alla politiska riktningar,
hade fullt tydligt klargjort sin ställning till taxehöjningsförslaget
förra året genom ett enhälligt antaget uttalande vid allmänt sammanträde
den 20 mars 1951 av följande lydelse: »Efter diskussion beslöt föreningen
att uttala sina allvarliga bekymmer för den föreslagna avgiftshöjningen och
uttala den förhoppningen, att höjningen med hänsyn till det allvarliga ekonomiska
läge, vari tidningarna befinna sig, måtte i görligaste män begränsas.
» Ehuru tiden icke medgivit att nu inkalla något extra tidningsutgivarmöte,
så kunde man dock förutsätta att meningen vore densamma även i år.
Den föreslagna avgiftshöjningen finge, liksom de senast vidtagna ändringarna
av tidningsavgifterna, anses såsom provisorisk i avvaktan på en fullständig
utredning rörande tidningsrörelsen. Med hänsyn därtill och till vad
motionärerna i övrigt anfört ansåge motionärerna att höjningen bort få anstå
tills vidare, men på grund av att tidningarna självfallet borde vidkännas
sådana kostnadsökningar, som kunde anses rimliga och skäliga, föresloge
motionärerna att taxehöjningen fastställdes till 10 procent. De sammanslagna
höjningarna fr. o. m. den 1 januari 1949 bleve ändå i verkligheten
något över 71 procent.
I motionen I: 399 framhålla motionärerna bland annat, att det icke längre
ginge att falla undan för krav om prisstegringar. De senaste prishöjningarna
i fråga om postavgifterna trädde i kraft så sent som den 1 juni i fjol och
för tidningsrörelsen den 1 januari i år. Skulle det någon gång bli slut på
dessa fortgående prisstegringar måste regering och riksdag beslutsamt ingripa
för att åstadkomma ett effektivt prisstopp. Detta borde nu gälla alla
varor och tjänster.
Utskottet. I den föreliggande propositionen har förslag framlagts om höjning
av vissa postavgifter. Förslaget grundar sig på en av generalpoststyrelsen
i skrivelse den 7 mars 1952 gjord framställning i ämnet.
Av propositionen inhämtas, att postverkets rörelse till följd av löne- och
prisstegringar samt en viss nedgång i posttrafiken väntas vid oförändrade
taxor komma att uppvisa ett väsentligt sämre resultat än tidigare gjorda
beräkningar givit vid handen. För innevarande budgetår beräknas nu inkomstöverskottet
nedgå från 37 miljoner kronor till omkring 17,2 miljoner
kronor. För budgetåret 1952/53 räknar man med ett underskott av ca 7,4
miljoner kronor i stället för ett överskott av 35 miljoner kronor enligt de
tidigare beräkningarna. Utgiftshöjningarna kunna endast i ringa mån kompenseras
genom driftsrationaliseringar och besparingsåtgärder, varför höjning
av taxorna måste företagas. Med hänsyn till att en tendens till försvagning
av vissa delar av posttrafiken inträtt under de senaste månaderna, begränsas
törslaget om taxehöjningar till sådana rörelsegrenar, som i nuvarande
läge förmodas kunna bära eu ytterligare avgiftsstegring. Förslaget
omfattar sålunda portona för inrikes brev i de högre viktgrupperna, paketoch
korsbandsportona, avgifterna för in- och utbctalningskort i postgiro
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
rörelsen samt avgifterna i tidningsrörelsen. Omfattningen av höjningen redovisas
närmare i de i det föregående intagna sammanställningarna. Därav
framgår jämväl, att propositionsförslaget avviker från generalpoststyrelsens
förslag därutinnan, att avgifterna för paket i de två lägsta viktklasserna
höjts med 30 öre i stället för av generalpoststyrelsen föreslagna 20 öre samt
att avgifterna i tidningsrörelsen höjts med belopp motsvarande 20 procent
av de nu utgående avgifterna i stället för av generalpoststyrelsen föreslagna
30 procent. Taxehöjningen föreslås skola träda i kraft den 1 juni 1952 utom
i vad avser avgifterna i tidningsrörelsen, vilka skola tillämpas från och
med den 1 januari 1953. Den i propositionen föreslagna höjningen av taxorna
beräknas — inbegripet vissa tillämnade taxehöjningar, varom Kungl. Maj:t
äger bestämma — medföra ett överskott å postverkets rörelse för innevarande
budgetår av 18 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 av 10 miljoner
kronor. Det senare överskottet anser departementschefen vara ett
ovillkorligt minimum i nuvarande läge.
De anspråk som i propositionsförslaget ställts på poströrelsens ekonomiska
resultat äro lägre än vad man på senare tid ansett sig böra ställa. Denna
begränsning betingas av den försvagning som nu kunnat iakttagas beträffande
vissa delar av posttrafiken. Denna omständighet har givit utskottet
anledning att söka något närmare bilda sig en uppfattning om verkningarna
av de båda senaste portohöjningarna, som trädde i kraft den 1 april 1948
resp. den 1 juni 1951. Av material, som generalpoststyrelsen under hand
ställt till utskottets förfogande, framgår beträffande försäljningen av frankotecken
— postverkets ojämförligt viktigaste inkomstkälla — - att inkomsterna
av frankoteckensuppbörden år 1948 ökade med 14,3 procent, år 1949
med 3,4 procent, år 1950 med 3 procent och år 1951 med 13,9 procent, jämfört
med närmast föregående år. De mycket kraftiga ökningarna av uppbörden
åren 1948 och 1951 bero huvudsakligen på de dessa år vidtagna portohöjningarna.
Om man — med bortseende från portohöjningarna — använder
frankoteckensuppbörden såsom en mätare på den posttrafik, till vilken
uppbörden hänför sig, företer utvecklingen en annan bild. År 1948 uppvisar
då en ökning i förhållande till år 1947 med endast 3,5 procent, vilket i huvudsak
motsvarar vad som erfarenhetsmässigt anses vara normal årlig tillväxt.
För åren 1949 och 1950 föreligger en ökning med 0,5 respektive 3 procent
medan för år 1951 en nedgång skett med 0,3 procent. Vad särskilt angår
verkningarna av lokalportots slopande föregående år har i de tre största
städerna, som svara för omkring 80 procent av lokalposten, någon nedgång
i rörelsen emellertid icke kunnat konstateras. Utskottet kan i detta sammanhang
icke ingå på någon närmare analys av det nu återgivna materialet.
Vad här antytts synes emellertid ge vid handen, att läget beträffande postverkets
ojämförligt största inkomstkälla, nämligen frankoteckensuppbörden,
för närvarande ger anledning till största försiktighet med vidtagandet av
taxepolitiska åtgärder.
Utskottet finner i anslutning till vad i propositionen anförts en höjning av
posttaxorna erforderlig för att förhindra att postverkets rörelse under kom
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
mande budgetår skall uppvisa underskott. I enlighet härmed kan utskottet
icke tillstyrka det i motionen I: 399 (av herr Ola Persson in. fl.) framställda
yrkandet om avslag å före var ande proposition.
Beträffande omfattningen av den erforderliga taxehöjningen har i de likalydande
motionerna 1:443 (av herr Axel Andersson in. fl.) och II: 597 (av
herr Gustafsson i Borås m. fl.) framförts yrkande av innebörd att höjningen
av avgifterna i tidningsrörelsen måtte begränsas till 10 procent i stället för i
propositionsförslaget upptagna 20 procent. Med anledning härav vill utskottet
framhålla, att ett bifall till det i förevarande motioner ställda yrkandet
skulle medföra en ytterligare sänkning av anspråken på postverkets bärighet
genom ett inkomstbortfall i förhållande till propositionsförslaget av
uppskattningsvis 1,5 miljon kronor för budgetåret 1952/53 och mer än 2
miljoner kronor för följande budgetår. I nuvarande läge torde detta icke
böra ifrågakomma. Utskottet delar i detta hänseende det i propositionen
gjorda uttalandet att ett överskott å postverkets rörelse av 10 miljoner kronor
under nuvarande omständigheter får betraktas som ett minimum. Några
möjligheter att kompensera berörda inkomstbortfall ha i motionerna icke
anvisats och utskottet kan för sin del icke heller finna några sådana. Utskottet
vill vidare framhålla, att eu taxehöjning i tidningsrörelsen av den i
propositionen angivna omfattningen med hänsyn till nuvarande prisläge icke
kan anses såsom oskäligt stor. I det avseendet hänvisar utskottet till det i
propositionen gjorda uttalandet att tidningsutgivarnas andel i postabonnemangspriserna
väl följt den allmänna prisutvecklingen. Slutligen anser sig
utskottet böra fästa avseende vid det förhållandet att postverkets tidningsrörelse
lämnar ett betydande underskott, vilket — om hänsyn endast tages
till postverkets merkostnader — kan beräknas för närvarande uppgå till 16,7
miljoner kronor. För att detta underskott icke skall öka anser generalpoststyrelsen
en taxehöjning med 30 procent erforderlig. Även med bifall till
propositionsförslaget uppkommer alltså en ökning av underskottet, vilken
med tillämpning av generalpoststyrelsens beräkningsgrunder kan uppskattas
till mer än 2 miljoner kronor för budgetår. I förhållande till propositionsförslaget
innebär motionsyrkandet, att underskottet skulle tillåtas öka med
ytterligare drygt 2 miljoner kronor, vilket utskottet icke kan tillstyrka.
Utskottet finner sig på anförda skäl böra avstyrka de lilcalydande motionerna
I: 443 och II: 597 och förordar bifall till propositionen i denna del.
Då utskottet sålunda tillstyrker propositionsförslaget i vad avser höjningen
av avgifterna i tidningsrörelsen, vill utskottet understryka, att denna
avvägning av ifrågavarande avgifter av utskottet betraktas såsom provisorisk
och alt utskottet således icke tagit ståndpunkt till frågan om de grunder
eller vilka berörda postavgifter framdeles böra avvägas. Utskottet vill
emellertid framhålla angelägenheten av att nuvarande provisorium så snart
sig göra låter avlöses av eu ny avgiftssättning av stadigvarande natur i postverkets
tidningsrörelse. I enlighet härmed delar utskottet den i propositionen
uttalade uppfattningen att eu utredning rörande denna rörelsegrens ekonomi
bör komma till stånd.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
Innehållet i övrigt i förevarande proposition föranleder ej erinran eller
särskilt yttrande från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 160; samt
2) att de likalydande motionerna I: 443 av herr Axel Andersson
in. fl. och II: 597 av herr Gustafsson i Borås m. fl.
ävensom motionen 1: 399 av herr Ola Persson in. fl. icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 april 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Velander,
Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson, Damström, Snygg, Rune Johansson och
Spetz; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,
Persson i Svensköp, Sundström*, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn,
Sjölin, Vigelsbo och Ivärrlander.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Reservation
av herrar Kristensson i Osby, Gustaf Elofsson, Velander, Niklasson, Wehtje,
Spetz, Persson i Svensköp, Hagberg i Malmö, Sjölin och Vigelsbo, vilka
anfört följande:
»Vi kunna icke biträda den i förevarande proposition nr 160 föreslagna
höjningen från och med den 1 januari 1953 med cirka 20 procent av befordringsavgiften
för postabonnerade tidningar och utgivarkorsband. Såsom anförts
i de likalydande motionerna 1:443 och 11:597 ha ifrågavarande avgifter
höjts den 1 januari 1949 med 20 procent och så sent som den 1 januari
1952 med ytterligare 30 procent, innefattande även dessa förut tillagda
20 procent. Den nu föreslagna höjningen med 20 procent skulle innebära,
att höjningen i sin helhet på den före den 1 januari 1949 utgående avgiften
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
9
uppgingc till drygt 87 procent. En så betydande höjning finna vi icke motiverad.
Den ligger utan tvekan icke oväsentligt högre än som motsvarar omkostnadsökningarna
under samma tid för generalpoststyrelsen. Den står
icke heller i rimlig proportion till de taxehöjningar som i övrigt förekommit
inom postverket.
En höjning av postbefordringsavgifterna för tidningar måste uppenbarligen
leda till en motsvarande höjning av prenumerationsavgiften. Det bör
därvid observeras att den från och med den 1 januari 1952 vidtagna höjningen
med 30 procent — jämte de i övrigt inträdda kostnadsökningarna för
tidningarna -— ledde till en betydande upplageminskning för de flesta tidningarna.
Den inkomstökning som generalpoststyrelsen eftersträvade kom
härigenom att i motsvarande mån reduceras. Det måste befaras att en höjning
med 20 procent av avgifterna från och med 1953 skulle ytterligare accentuera
denna upplageminskning, varför vinsten för statsverkets del av en
höjning sannolikt skulle bli mindre än generalpoststyrelsen räknat med.
Vi vilja även framhålla att en sådan upplageminskning icke torde medföra
någon motsvarande minskning av postverkets utgifter. Det torde nämligen
icke kunna förutsättas, att brevbäringslinjerna på landsbygden skulle
kunna indragas, om den å dessa linjer ombesörjda tidningsdistributionen
nedginge.
Det är givetvis angeläget att statsverket icke genom sin prispolitik bidrager
till en höjning av den allmänna prisnivån i landet i annan mån än som
är oundgängligen nödvändigt. Genom den på olika områden gällande priskontrollen
hållas i många fall prishöjningar tillbaka, även om de från företagens
sida kunnat motiveras med omkostnadsökningar. Det kan då icke
vara rimligt att här företaga en höjning som går längre än omkostnadshöjningen
skulle föranleda.
Vi vilja slutligen framhålla, att en fullständig utredning rörande kostnaderna
för tidningsdistributionen enligt generalpoststyrelsens uppgift är avsedd
att igångsättas, varför den nu föreslagna höjningen i likhet med de
tidigare nämnda är att betrakta såsom ett provisorium. Det synes oss vara
att rekommendera att i ett sådant läge framgå med stor försiktighet vid ändringar
i postbefordringsavgifterna för tidningar.
De här anförda synpunkterna ha, såsom redan framhållits, lett oss till den
uppfattningen alt Ivungl. Maj :ts förslag om en höjning av avgiften med
20 procent icke bör av riksdagen bifallas. Då emellertid vissa kostnadsökningar
otvivelaktigt inträtt för postverket sedan senaste taxehöjningen beslöts
och då det kan anses rimligt att tidningarna få bära sin skäliga andel
därav, vilja vi förorda att taxehöjningen fastställes till 10 procent. Såsom
framhållits i förenämnda motioner skulle detta dock innebära, att höjningen
från tiden före den 1 januari 1949 uppginge till något över 71 procent.
Med stöd av vad vi sålunda anfört hemställa vi,
1) att riksdagen måtte — med förklarande alt Kungl.
Maj :ls förevarande proposition nr 100 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas — i anledning av de likalydandc
2 llihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 32.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
motionerna I: 443 av herr Axel Andersson m. fl. och II: 597
av herr Gustafsson i Borås m. fl., bifalla Kungl. Maj :ts förslag
med den ändring, att höjningen av befordringsavgifterna
för postabonnerade tidningar samt utgivar- och kommissionärskorsband
måtte fastställas till 10 procent; samt
2) att motionen I: 399 av herr Ola Persson m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
521174
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:199 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående av kommunindelningsr ef ormen betingade ändringar i lagen om ordning och villkor för ändring i k a1 i texten