Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av 1 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

1952-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:37, Betänkande i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse av 1 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående ändrad lydelse av 1 § förordningen om skatt

vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 154 av herrar Veländer och Wehtje samt 11:201 av herr

Hagberg i Malmö har hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta

att 1 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar av

den 27 juni 1927 skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

1 mom. Svenskt aktiebolag,--— efter vad i 3 § 4 mom. stadgas.

Dylikt medgivande må lämnas under följande förutsättningar, nämligen att

båda bolagen utöva verksamhet, som bildar en naturlig enhet, och att med

fusionen åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig organisation, — — —

med fastigheter».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:154.

Genom nya lagen om aktiebolag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1948,

infördes särskilda bestämmelser om fusion av aktiebolag i syfte att underlätta

en koncentration av ekonomiska företag i större enheter. Dessa bestämmelser

innebära att fusion kan ske antingen genom att ett dotterbolag,

vars samtliga aktier ägas av moderbolaget, sålunda uppgår i moderbolaget,

att dotterbolaget utan likvidation upplöses samt att alla dess tillgångar och

skulder övertagas av moderbolaget (174 § 1 mom.), eller ock därigenom, att

ett aktiebolags tillgångar och skulder övertagas av ett annat aktiebolag mot

vederlag i penningar eller aktier i det övertagande bolaget (175 §). I båda

fallen upprättas ett fusionsavtal, för vars verkställande erfordras rättens

tillstånd. Vid fusion mellan helägt dotterbolag och moderbolaget skall dotterbolaget

anses upplöst samt dess tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget,

när rättens beslut om tillstånd till fusionen registrerats. I det senare

fallet skall, när rättens tillstånd registrerats, styrelsen och verkställande

direktören i det överlåtande bolaget föranstalta om skifte av vederlaget

och avgiva slutredovisning.

För underlättande av fusion enligt lagen om aktiebolag mellan moderbolag

1 Jiihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. AV 37.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

och helägt dotterbolag genomfördes genom beslut av 1950 års riksdag (höstsessionen)

vissa lättnader i den utskiftningsbeskattning, som skulle föranledas

av fusionen. De vidtagna ändringarna i utskiftningsskatteförordningen

innebära, att enligt 1 § 2 mom. första stycket skall utskiftningsskatt, med

visst undantag, icke erläggas vid fusion enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen,

under förutsättning att moderbolaget alltsedan den 1 januari 1940 eller, om

koncernförhållandet uppstått senare, alltsedan den dag, då dotterbolaget började

bedriva verksamhet av något slag, vid varje tillfälle ägt aktier motsvarande

mer än nio tiondelar av aktiekapitalet. Där nämnda förutsättning för

frihet från utskiftningsskatt icke föreligger, kan enligt 1 § 2 mom. andra

stycket — efter särskilt medgivande —- dotterbolagets utskiftningsskatteskuld

få övertagas av moderbolaget. Medgivandet skall lämnas av riksskattenämnden.

Över nämndens beslut må klagan icke föras. Dylikt medgivande

må lämnas under följande förutsättningar, nämligen att med fusionen

åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig organisation, att erläggandet

av utskiftningsskatten med hänsyn till dennas storlek kan anses

utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, samt att fusionen icke kan antagas

vara ett led i åtgöranden, syftande till att erhålla obehörig förmån

i beskattningsavseende för ettdera bolaget eller för någon, med vilken ettdera

bolaget är i intressegemenskap.

Till grund för de år 1950 vidtagna ändringarna i utskiftningsskatteförordningen

låg proposition nr 240, vilken byggde på ett av 1949 års utskiftningsskattesakkunniga

avgivet betänkande i ämnet (SOU 1949:56). Beträffande

frågan om införande av en dispensregel i utskiftningsskatteförordningen

föreslogo de sakkunniga, att såsom förutsättningar för erhållande

av dispens borde gälla bl. a. »att båda bolagen driva rörelser, som bilda en

naturlig enhet, och att fusionen föranledes av strävan att vinna organisatorisk

ändamålsenlighet». I anslutning därtill uttalade de sakkunniga, att bolagen

givetvis måste förebringa erforderlig utredning om att nämnda förutsättningar

vore för handen.

I förenämnda proposition anförde departementschefen rörande dessa förutsättningar,

att några invändningar i remissyttrandena icke riktats mot

berörda förutsättningar liksom icke heller mot de sakkunnigas uttalande,

att det givetvis ålåge bolagen att styrka förhandenvaron av dessa förutsättningar.

Vidare framhöll departementschefen, att de grundläggande dispensförutsättningarna

borde närmare än vad de sakkunniga föreslagit angivas

i själva författningstexten.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde icke någon erinran

från 1950 års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 62.

I de förevarande motionerna har anförts i huvudsak följande. Av

intresse i förevarande sammanhang vore 1949 års utskiftningsskattesakkunnigas

uttalande, att en av förutsättningarna för dispens borde vara »att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

3

båda bolagen driva rörelser, som bilda en naturlig enhet, och att fusionen

löranledes av strävan att vinna organisatorisk ändamålsenlighet». Ehuru

författningsrummet i förevarande del erhållit något annorlunda avfattning

än de sakkunniga föreslagit, syntes intet i förarbetena till författningsändringen

giva vid handen, att Kungl. Maj :t eller riksdagen tagit avstånd från

detta uttalande. Då i ett betänkande avseende skattelagstiftning användes

uttrycket »driva rörelser», kunde den tolkningen till synes ligga nära till

hands, att därmed skulle avses att vederbörande utövade sådan verksamhet,

varav inkomsten hänfördes till förvärvskällan rörelse. Enligt denna tolkning

skulle den omständigheten, att dotterbolaget allenast ägde en fabrik,

som moderbolaget arrenderade för sin rörelse, utgöra hinder för stadgandets

tillämpning, enär den för fastigheten uppburna ersättningen jämlikt 24 §

första stycket kommunalskattelagen utgjorde intäkt av förvärvskällan »annan

fastighet». Och då i en koncern inom skogsindustrien moderbolaget,

såsom ofta vore fallet, arrenderade en dotterbolaget tillhörig skogbärande

fastighet, bleve resultatet detsamma, eftersom det av dotterbolaget uppburna

arrendet jämlikt 21 § första stycket d) utgjorde intäkt av förvärvskällan

»jordbruksfastighet».

Det vore uppenbart, att en dylik tolkning medförde en icke oväsentlig och

av sakliga skäl icke betingad begränsning av de fall, då dispens av ifrågavarande

slag skulle kunna meddelas. Icke sällan förekomme, att ett moderbolag,

långt innan fusionen blivit aktuell, övertagit bolagets verksamhet.

Bedreves denna å en dotterbolaget tillhörig fastighet med maskiner och

andra inventarier, vilka likaledes ägdes av dotterbolaget, förelåge för detta

bolag en uthyrningsrörelse. I ett dylikt fall skulle sålunda förutsättning för

dispens vara för handen. Därest inventarierna tillhörde moderbolaget och

endast fastigheten vore i dotterbolagets ägo, skulle däremot av skäl som

ovan anförts dispens icke kunna beviljas. Det för dispensfrågan avgörande

skulle således ofta bli den tidpunkt, då moderbolaget övertagit dotterbolaget

tillhöriga maskiner och andra inventarier. Det syntes dock icke finnas någon

rimlig anledning att behandla i realiteten helt likartade fall på skilda sätt.

Sedan gammalt hade träförädlingsindustrien inköpt skogsfastigheter för

tillgodoseende av en del av sitt virkesbehov. Dessa fastighetsförvärv hade

ofta skett genom inköp av aktier i skogsbolag. Intet godtagbart skäl förelåge

för att fusioner i dylika fall icke skulle kunna bliva föremål för dispens.

Det torde tvärtom förhålla sig så, att fusionsinstitutet tillkommit icke minst

med hänsyn till önskvärdheten av att underlätta en ändamålsenlig organisation

av de inom skogsindustrien verksamma koncernerna.

Möjligt vore, att de sakkunniga med uttrycket »driva rörelse» i förevarande

sammanhang avsett »utöva verksamhet». Endast en sådan tolkning

ledde till ett materiellt tillfredsställande resultat. Det vore dock icke att

förvänta, att fusioner skulle igångsättas i förlitande på att denna tolkning

skulle godtagas av riksskattenämnden. Om syftet med fusionsinstitutet

skulle vinnas vore det därför angeläget, att oklarheten rörande ifrågavarande

bestämmelsers rätta innebörd snarast undanröjdes. Detta syntes lämp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

ligen böra ske därigenom, att i 1 § 2 mom. andra stycket förordningen den

27 juni 1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar vidtoges den

ändringen, att en förutsättning för sådant medgivande som i nämnda lagrum

avses angåves vara »att båda bolagen utöva verksamhet, som bildar

en naturlig enhet».

Utskottet har under hand från riksskattenämnden inhämtat yttrande

över motionerna.

Riksskattenämnden har i sitt yttrande erinrat om att det författningsrum,

vars ändring åsyftades, erhållit sin nu gällande lydelse så sent som år 1950.

De meddelade bestämmelserna grundades å ett betänkande av 1949 års

utskiftningsskattesakkunniga, bland vilka återfunnos företrädare såväl för

näringslivet som för skatteteknisk sakkunskap. Den tolkning av bestämmelserna,

som i motionerna åsyftades, överensstämde med uttalanden,

vilka gjorts i de sakkunnigas betänkande. Under dessa omständigheter syntes

en ändring av författningsrummet icke böra ifrågakomma utan en mera

ingående utredning, därvid den föreslagna författningsändringens innebörd

och verkningar borde närmare belysas. Riksskattenämnden funne en sådan

utredning motiverad. Bland annat borde därvid beaktas, i vad mån vissa

kommuners skatteunderlag kunde beröras av sådana bolagsfusioner, som i

motionerna avsåges. Vidare borde undersökas, huruvida behov av ändring

i utskiftningsskatteförordningen förelåge med hänsyn till andra fusionsfall

än de i motionerna direkt omnämnda.

Riksskattenämnden har därefter anfört.

Såsom ytterligare skäl för att definitiv ställning till det i motionerna framställda

yrkandet icke nu bör tagas må anföras, att ett på uppdrag av Chefen

för Kungl. Finansdepartementet upprättat, den 5 januari 1952 till departementet

ingivet förslag till vissa ändringar i utskiftningsskatteförordningen

enligt vad riksskattenämnden inhämtat för närvarande är föremål för behandling

inom departementet. Det synes lämpligt att den i motionerna föreslagna

ändringen prövas i samband med förenämnda förslag.

Slutligen kan erinras, att även andra skatteproblem än frågor om övertagande

av utskiftningsskatteskuld äro aktuella vid bolagsfusioner av det

slag, som i motionerna närmast åsyftas. I detta hänseende tillåter sig riksskattenämnden

hänvisa till vad bevillningsutskottet anfört i utskottets den

18 mars 1952 dagtecknade betänkande nr 20. Det kan ifrågasättas, om icke

samtliga av bolagsfusioner föranledda skattespörsmål böra övervägas i samband

med varandra.

I anslutning till vad sålunda anförts finner sig riksskattenämnden icke

kunna tillstyrka bifall till förevarande motioner.

Utskottet. Vissa lättnader i utskiftningsbeskattningen vid fusion mellan

moderbolag och helägt dotterbolag genomfördes av 1950 års riksdag (höstsessionen).

De nya bestämmelserna innebära, att befrielse från utskiftningsskatt

omedelbart medgives i de fall, där moderbolaget ägt aktierna i dotterbolaget

alltsedan den 1 januari 1940 eller — då koncernförhållandet uppstått

senare — alltsedan dotterbolaget började bedriva verksamhet. Under

vissa förutsättningar må riksskattenämnden i andra fall av fusion mellan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

moderbolag och helägt dotterbolag medgiva uppskov med utskiftningsskattens

erläggande på så sätt att moderbolaget får övertaga dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.

En av förutsättningarna för sådant medgivande är att

med fusionen åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig organisation. Såsom

framgår av den ovan lämnade redogörelsen uttalades i förarbetena till nu

ifrågavarande bestämmelse, att för dylikt medgivande borde vidare gälla att

bolagen dreve rörelser, som bildade en naturlig enhet.

I de föreliggande motionerna har framhållits, att detta uttalande vid lagstiftningens

tillkomst kunde föranleda den tolkningen att för dispens erfordrades

att vederbörande bolag utövade sådan verksamhet, varav inkomsten

hänfördes till förvärvskällan rörelse. En dylik begränsning vore enligt motionärernas

mening icke sakligt motiverad, och i anslutning därtill har i motionerna

hemställts, att såsom en förutsättning för medgivande av uppskov

med skattens erläggande borde stadgas »att båda bolagen utöva verksamhet,

som bildar en naturlig enhet».

Enligt vad utskottet inhämtat och jämväl av riksskattenämnden upplysts

är förslag till vissa ändringar i utskiftningsskatteförordningen för närvarande

föremål för behandling inom finansdepartementet. Utskottet finner därför

lämpligt, att det i motionerna berörda spörsmålet göres till föremål för

överväganden i samband därmed. Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten

av att dessa överväganden bedrivas så, att proposition i ämnet

må kunna framläggas om möjligt för nästkommande års riksdag. Utskottet

avstyrker sålunda att de väckta motionerna i nu förevarande sammanhang

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 154 av herrar Velander och

Wehtje samt II: 201 av herr Hagberg i Malmö angående ändrad

lydelse av 1 § förordningen om skatt vid utskiftning av

aktiebolags tillgångar icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman*, Gustaf Elofsson,

Petrén, Velander, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström och Rune Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,

Persson i Svensköp, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin,

Vigelsbo, Allard* och Kärrlander.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.