Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om investeringskonto för skog.

1952-04-29 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:38, Betänkande i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om investeringskonto för skog.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

1

Nr 38.

Bevillningutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

viss ändring i lagen om investeringskonto för skog.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

387, av herr Hedqvist har hemställts, »att till lagen den 14 december 1951

om investeringskonto för skog göres sådant tillägg att från i § 1 a omnämnd

skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, undantages

sådan vedskog som upplåtes för fritidshuggning av ved för konsumentens

eget bränslebehov».

Beträffande motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Genom beslut vid 1951 års riksdag (höstsessionen) antogs lag om investeringskonto

för skog. Enligt denna lag skall — för att en del av de ökade

skogsvinsterna skall undandragas från omedelbar disposition — idkare av

skogsbruk insätta viss procent av intäktsökningen från skogen å särskilt för

honom upplagt spärrat konto i riksbanken (investeringskonto för skog). Genom

att insättaren erhåller uppskov med inkomsttaxeringen till det år, då

uttag från kontot sker, kommer anordningen att i beskattningsavseende

medföra en utjämning av skogsinkomsterna. Insättning skall göras med 25

procent av köpeskillingen för rotsåld skog, 12 procent av köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter med undantag av brännved, kolved och träkol

samt 12 procent av saluvärdet av skogsprodukter, som uttagits för förädling

i egen rörelse, med undantag av kolved. Skyldighet att göra insättning

å spärrkonto föreligger dock icke, där skogsintäkten icke uppgått till visst

minimibelopp. Som gränsbelopp stadgas i princip 3 000 kronors rotvärde.

Då rotvärdet vid leveransköp (och uttag) antagits motsvara halva köpeskillingen

(saluvärdet) ligger i detta fall gränsbeloppet vid en köpeskilling

(.saluvärde) av 6 000 kronor. För att undvika att en mindre ökning av rotvärdet

skall föranleda skyldighet att insätta ett mångdubbelt större belopp

stadgas, att i ett gränsskikt insättningsbeloppet skall stiga successivt.

Inbetalade medel skola i princip innestå fem år. Ränta beräknas icke under

de två första åren. Därefter tillgodoföres ränta efter två och en halv procent.

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1952 och äger giltighet i två år.

1 proposition nr 225 till 1951 års riksdag med förslag till lag om investeringskonto

för skog, vilken proposition oförändrad antogs av riksdagen, anförde

departementschefen rörande den föreslagna lagstiftningens tillämp
1

Bihcwg till riksdagens protokoll 1052. 7 samt. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

ligliet i avseende å vissa skogsprodukter såsom brännved bl. a. följande

(prop. s. 39).

En fråga som tarvar särskilt övervägande är, huruvida insättningsskyldigheten

jämväl bör omfatta brännved och dylika sortiment. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund har som sin mening uttalat, att förbundet

vore fullt på det klara med att dagens höga vedpriser i och för sig icke motiverade,

att man för dessa sortiment gjorde något undantag. Förbundet ansåge

det likväl klokt att bereda brännveden en särställning i detta sammanhang.

Den övervägande vedproduktionen skedde genom skogsvårdande huggningar

och den ifrågasatta steriliseringen borde icke verka hindrande för

skogsvården och vedavverkningarna. Ytterligare ett antal remissinstanser

ha ansett sig böra påyrka att vedlikvider undantagas från steriliseringen.

Med hänsyn till att en betydande del av vedbehovet tillgodoses från sådana

mindre brukningsdelar, vilka redan på grund av de minimibestämmelser,

som jag senare kommer att förorda, bliva fritagna från insättningsskyldighet,

anser jag mig kunna tillstyrka att brännved, kolved och träkol

undantagas vid beräkning av insättningsbeloppcn. Påpekas må att undantagsbestämmelsen

givetvis endast avser avverkad ved och sålunda icke vedskog.

Rörande den s. k. fritidshuggningens betydelse för bränsleförsörjningen

samt de åtgärder statens bränslekommission vidtagit för att stimulera sådan

huggning må här lämnas följande redogörelse, vilken utgör ett sammandrag

av en inom kommissionen upprättad promemoria angående fritidshuggning,

en kommissionens den 20 oktober 1951 dagtecknad skrivelse till

drätselkammare och kommunalnämnder ävensom en inom kommissionen

upprättad promemoria angående vedförsörjningsfrågan.

Statens bränslekommission har för tryggande av bränslebehovet under

eldningssäsongen 1951—1952 vidtagit olika åtgärder, av vilka särskilt den

s. k. fritidshuggningen givit gott resultat. Genom hänvändelser till kommunerna

och skogsägarna har bränslekommissionen intresserat dessa för medverkan

till att vedkonsumenter beretts tillfälle att själva på fritid hugga ved

för eget husbehov. Inom ifrågakommandc kommuner har kommissionen haft

ombud, som förmedlat kontakten mellan berörda parter. Fritidshuggningen

bereder möjligheter för skogsägarna till skogsvårdande åtgärder och fritidshuggarna

få tillfälle att köpa veden billigt på rot. Bränslesituationen för

vintern 1951—1952 har varit gynnsammare än väntat, beroende bl. a. på den

milda hösten och möjligheterna till import av fossila ersättningsbränslen.

Dessa gynnsamma faktorer kan man emellertid icke utan vidare räkna med

till nästa bränsleår. Arbetet med anskaffning och fördelning av olika slag

av bränslen för nästa bränslesäsong har redan nu påbörjats av kommissionen.

Härvid har kommissionen bedömt läget så att de farhågor för underskott

på vedbränslen i landet, som föranledde kommissionens propaganda

för fritidshuggningen för innevarande bränslesäsong, i viss mån föreligga

även inför den nästa. På grund av den rådande högkonjunkturen inom

gagnvirkesproduktionen gör sig bristen på arbetskraft inom skogsbruket

fortfarande gällande i sådan omfattning att kommissionen kommit till den

uppfattningen, att det icke blott är nödvändigt att fortsätta med fritids
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

3

huggningen utan att också förutsättningar måste skapas för att den skall

kunna få en än större omfattning än förut. För att få möjligheterna till en

fortsatt fritidshuggning allsidigt belysta innan några åtgärder vidtoges, har

kommissionen haft överläggning med representanter för sådana myndigheter

och institutioner, som kunde väntas bliva berörda av fritidshuggningen,

såsom SATenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet,

arbetsmarknadsstyrelsen, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna,

Svenska skogsvårdsföreningen och Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund samt representanter för ett antal städer och kommuner, där

fritidshuggning bedrivits med gott resultat. Därvid uttalades, att fritidshuggningen

på allt sätt borde uppmuntras och de närvarande förklarade sig

villiga att inom respektive verksamhetsgrenar arbeta därför. Vidare lämnades

vissa rekommendationer hur fritidshuggningen borde organiseras. Kommissionen

bär därefter genom cirkulärskrivelser till drätselkammare och

kommunalnämnder uppmanat dessa att stödja och verka för en utökad fritidshuggning.

Till stöd för det framförda yrkandet har i motionen anförts bl. a., att

landets försörjning med brännved under 1951—1952 varit mycket svårbemästrad

och att statens bränslekommission väntade betydande svårigheter

inför kommande bränsleår. Bristen på arbetskraft i skogarna hade medfört

att ved i stor utsträckning såldes på rot. Bränslekommissionen förde en

brett upplagd propaganda för s. k. fritidshuggning, d. v. s. att vedkonsumenten

köpte sitt vedbehov på rot och själv avverkade detsamma. Största

hindret för den för landets vedförsörjning synnerligen angelägna fritidshuggningen

hade varit en viss obenägenhet hos skogsägarna att upplåta

sina skogar. Bl. a. hade man från skogsägarhåll åberopat olägenheterna med

lagen om investeringslconto för skog.

Utskottet har under hand från statens bränslekommission och riksskattenämnden

införskaffat yttranden över den föreliggande motionen. Av innehållet

i yttrandena må här återgivas följande.

Statens bränslekommission har anfört.

Under senare år har det mött mycket stora svårigheter att tillgodose behovet

av vedbränsle inom landet. Anledningen härtill har främst varit bristen

på arbetskraft inom skogsbruket. Tillgänglig arbetskraft har på grund

av den rådande högkonjunkturen inom gagnvirkesindustrien i första hand

sysselsatts med gagnvirkeshuggning. De kvantiteter brännved, som avverkats

med tillhjälp av den yrkesmässiga arbetskraften, ha varit mycket ringa.

Icke heller har det varit möjligt att importera tillräckliga mängder fossila

bränslen för att ersätta behovet av brännved. Då gagnvirkeshuggningen

med hänsyn icke minst till landets exportintressen bör fortgå utan störningar,

har kommissionen icke velat framlägga förslag till tvångsåtgärder

för att på den vägen tillgodose det oundgängliga behovet av brännved utan

har i stället sökt att bland annat genom propaganda uppmuntra till en frivillig

insats från konsumenterna. I första hand har propagandan riktat sig

till personer, som under sin fritid ha möjlighet att ägna sig åt avverkning

av brännved. Denna fritidshuggning har hittills givit ett gott resultat. För

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

den innevarande bränslesäsongen beräknas över 1 milj. m3t brännved ha

avverkats av mellan 80 000—100 000 fritidshuggare.

På grund av det ovissa läget på bränslemarknaden är det nödvändigt att

fritidshuggningen för nästa bränslesäsong icke blott fortsättes i hittillsvarande

utsträckning utan även utvidgas. Skulle detta icke vara möjligt

föreligger risk att tvångsåtgärder måste tillgripas.

Mycket ofta är givetvis fritidshuggaren och hans familj själv förbrukare

av den fritidshuggna veden. Mången gång är det emellertid även så att genom

en frivillig insats av något slag, t. ex. av en kommun eller en organisation,

brännved till lågt pris på detta sätt kan tillföras sådana konsumenter, som

icke själva kunna personligen utföra arbetet, särskilt märkas då sjuka och

gamla i små ekonomiska omständigheter. Det bör i detta sammanhang även

framhållas, att fritidshuggningen även genom att sålunda minska efterfrågan

av dessa konsumenter på brännved i handeln inverkar sänkande på

prisnivån i denna.

Vidare bereder fritidshuggningen skogsägaren möjlighet till skogsvårdande

åtgärder, vilka måhända eljest skulle eftersättas.

Emellertid ha skogsägarna visat en viss obenägenhet att upplåta avverkningsrätter

åt fritidshuggare under åberopande av bl. a. skyldigheten att

verkställa insättning å investeringskonto.

Då det synes bränslekommissionen synnerligen angeläget att detta hinder

för fritidshuggningen undanröjes, torde första paragrafen i förenämnda lag

böra ändras så att skyldighet att verkställa insättning på investeringskonto

icke skall föreligga i sådana fall då avverkningsrätt upplåtes för att uteslutande

tillgodose köparens eget husbehov av ved. Punkt a) under 1 §

synes därför lämpligen böra ges följande formulering:

»a) tjugufem procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen

för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, med undantag

av vedskog, vartill avverkningsrätt upplåtits för att uteslutande tillgodose

köparens eget husbehov av ved,-».

Med denna formulering vinnes bl. a. att undantag sker icke blott i sådana

fall då fritidshuggaren själv är konsument av den huggna veden utan då

huggningen sker även till förmån för den som är ur stånd att själv utföra

den.

Riksskattenämnden har i sitt yttrande anfört följande.

I ett den 1 oktober 1951 till Chefen för Kungl. Finansdepartementet avgivet

remissyttrande över den promemoria, som legat till grund för den i

motionen avsedda lagstiftningen, anförde riksskattenämnden, att varje åtgärd,

som i den omfattning varom i promemorian vore fråga ökade eller

komplicerade taxeringsmyndigheternas arbete, måste ingiva betänkligheter.

Om det trots detta befunnes nödigt att utöka dessa myndigheters åligganden,

måste en oeftergivlig förutsättning därför vara bl. a. att de nya åliggandena

utformades med noggrant beaktande av möjligheterna till förenkling.

I den proposition, varigenom förslag till lag om investeringskonto för skog

förelädes riksdagen, hade det i promemorian framlagda förslaget i vissa avseenden

väsentligt omarbetats i förenklingssyfte. Med den utformning, reglerna

om insättningsskyldigheten erhöllo, kunna de insättningsskyldiga utan

större svårigheter beräkna storleken av de belopp, de ha att insätta, och de å

taxeringsmyndigheterna ankommande åtgärderna torde kunna utföras utan

att dessa alltför mycket inkräkta å övriga göromål. Beträffande köpeskilling

för skog, som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, skall sålunda

25 procent av den å beskattningsåret belöpande köpeskillingen insät
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ne 38.

5

tas. Inga undantagsbestämmelser komplicera denna i och för sig enkla och

lättillämpliga regel, varför kontrollåtgärderna och beskattningsnämndernas

beslut om uppskov med taxering för belopp, som skolat insättas å investeringskonto,

kunna anknytas direkt till det belopp, som å jordbruksbilaga till

självdeklaration å därför avsedd rad skall uppgivas såsom intäkt i form av

»köpeskilling vid upplåtelse av avverkningsrätt».

Den i föreliggande motion föreslagna ändringen i bestämmelserna om insättningsskyldighet

skulle medföra en komplicering, vars betydelse icke bör

underskattas. Erfarenheterna från taxeringsarbetet giva vid handen, att

undantagsbestämmelser av förevarande art kunna medföra ett betydande

merarbete vid tillämpningen på grund av de missuppfattningar och felaktigheter,

som de kunna föranleda, särskilt då det gäller en ny lagstiftning vartill

motsvarighet tidigare icke funnits. Skulle det i motionen framställda

förslaget antagas, skulle kontrollen av insättningsskyldighetens fullgörande

såsom ovan berörts icke kunna ske med direkt anknytning till uppgift i självdeklarationens

jordbruksbilaga. Det belopp, som skall insättas, måste nämligen

för skogsägare, som upplåtit avverkningsrätt för fritidshuggning, beräknas

å annat belopp än den i deklarationen uppgivna sammanlagda köpeskillingen

vid upplåtelse av avverkningsrätt.

Ur de synpunkter, riksskattenämnden har att företräda, måste den i motionen

föreslagna lagändringen med hänsyn till vad ovan anförts betraktas

såsom icke önskvärd. Det kan i detta sammanhang förtjäna framhållas, att

förevarande lagstiftning ingår såsom ett led i statsmakternas inflationsbekämpande

åtgärder och att taxeringsmyndigheterna i samband med sådana

åtgärder ålagts åtskilliga omfattande och påfrestande arbetsuppgifter. Förutom

åtgärder, föranledda av lagen om investeringskonto för skog, må erinras

om de nytillkomna åliggandena i samband med taxering till investeringsskatt,

till investeringsavgift och till konjunkturskatt samt den föreslagna

inskränkningen i den fria avskrivningsrätten. Det är givetvis angeläget, att

icke effekten av de inflationsbekämpande åtgärderna, i den mån denna

effekt är beroende av att taxeringsmyndigheterna kunna behörigen fullgöra

sina åligganden, mer eller mindre äventyras genom en sådan utformning av

bestämmelserna, att taxeringsmyndigheterna icke kunna på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina åligganden. Riksskattenämnden vill framhålla, alt

redan bestyret med den vanliga inkomsttaxeringen med de kompliceringar

däri, som de senaste årens lagstiftning medfört, är av beskaffenhet att taga

den nuvarande taxeringsorganisationens hela normala prestationsförmåga i

anspråk.

Vad i motionen anförts innefattar icke tillräckliga skäl för antagande att

skyldigheten att insätta viss del av skogslikviderna å investeringskonto för

skog är den egentliga anledningen till den uppgivna obenägenheten att upplåta

avverkningsrätter till s. k. fritidshuggare. Då insättningsskvldigheten är

lika för alla slags upplåtelser av avverkningsrätt, torde obenägenheten, i den

män den särskilt hänför sig till s. k. fritidshuggning, i huvudsak vara att

hänföra till andra omständigheter, främst prisfrågan och fritidshuggningens

inverkan på vedpriserna.

Med åberopande av vad sålunda anförts får riksskattenämnden anföra, alt

den i motionen avsedda lagändringen icke kan av riksskattenämnden tillstyrkas.

Utskottet. Såsom ett led i de allmänna stabiliseringssträvandena på det

ekonomiska området antog lbäl års riksdag (höslsessionen) lag om invesleringskonto

för skog. Enligt sagda lag skall idkare av skogsbruk göra insätt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

ning å särskilt riksbankskonto med 25 procent av köpeskillingen för rotsåld

skog, 12 procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter med undantag

för vissa vedsortiment däribland brännved samt 12 procent av saluvärdet

av skogsprodukter, som uttagits för förädling i egen rörelse med undantag

av kolved. Inbetalade medel skola i princip innestå spärrade fem år. Lagstiftningen

skall äga tillämpning åren 1952 och 1953.

I den föreliggande motionen har yrkats sådan ändring i bestämmelserna,

att insättningsskyldighet icke skall föreligga i avseende å upplåtelser av rätt

till avverkning av vedskog, där upplåtelsen skett för s. k. fritidshuggning

för vederbörandes egen konsumtion.

I syfte att tillgodose behovet av vedbränsle inom landet har statens bränslekommission,

såsom framgår av bland annat kommissionens ovan intagna

underhandsyttrande, sökt uppmuntra till en frivillig insats från konsumenterna.

Kommissionens propaganda har i första hand riktat sig till personer,

som under sin fritid ha möjlighet att ägna sig åt avverkning av brännved.

För den innevarande bränslesäsongen beräknade bränslekommissionen, att

över en miljon in31 brännved hade avverkats av mellan 80 000—100 000 fritidshuggare.

Bränslekommissionen har anfört, att skogsägarna visat en viss

obenägenhet att upplåta avverkningsrätter åt fritidshuggare under åberopande

av bland annat skyldigheten att verkställa insättning å investeringskonto.

Kommissionen har därför ansett det synnerligen angeläget, att detta

hinder för fritidshuggningen undanröjes.

Utskottet, som väl inser värdet av fritidshuggningen, anser sig emellertid

icke fullt övertygat därom att insättningsskyldigheten enligt lagen om investeringskonto

för skog på ett avgörande sätt motverkat upplåtelser av avverkningsrätter

till fritidshuggare. Inom utskottet har nämligen framhållits,

att de större skogsägarna, framför allt skogsbolagen, vilka i regel komma att

vara skyldiga att göra insättningar å investeringskonto, icke torde tillmäta

de relativt obetydliga insättningar, som skulle följa av upplåtelser av nu

ifrågavarande avverkningsrätter, någon betydelse. Utskottet vill även i detta

sammanhang erinra om vad riksskattenämnden anfört i detta hänseende.

Enligt riksskattenämnden torde obenägenheten i den mån den särskilt hänförde

sig till fritidshuggning i huvudsak vara att hänföra till andra omständigheter

främst prisfrågan och fritidshuggningens inverkan på vedpriserna.

Utskottet vill för sin del även fästa uppmärksamheten vid att insättaren

erhåller uppskov med inkomsttaxeringen för gjorda insättningar till det

år då uttag från kontot sker varigenom anordningen medför en viss utjämning

i beskattningsavseende för skogsinkomsterna, ett förhållande vilket ansetts

vara av särskild betydelse för de skogsägare som äro fysiska personer.

För ett ställningstagande till förevarande motionsyrkande måste i nuvarande

läge jämväl beaktas de taxeringstekniska synpunkter, som riksskattenämnden

givit uttryck åt i sitt underhandsyttrande. Riksskattenämnden har

framhållit, att den nu gällande regeln att insättningsskyldigheten i fråga om

upplåtna avverkningsrätter direkt anknöte till den uppgift om köpeskillingen

för sådana avverkningsrätter, vilken skulle redovisas under särskild rubrik

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

7

på jordbruksbilagan till självdeklarationen. Ett bifall till motionen skulle

innebära att insättningsbeloppet skulle beräknas å annat belopp än den i deklarationen

uppgivna sammanlagda köpeskillingen vid upplåtelse av avverkningsrätt.

Med hänsyn bland annat därtill har riksskattenämnden uttalat,

att den i motionen föreslagna lagändringen måste betraktas som icke önskvärd.

Rörande den komplicering av taxeringsarbetet som skulle föranledas

av ett bifall till motionen får utskottet för egen del framhålla, att kontrollen

av detta betydande antal avdrag, om vilka här skulle bliva fråga, måste

bliva icke blott tidskrävande utan även förenad med olägenheter av annan

art.

Utskottet finner sålunda synnerligen tveksamt huruvida ett bifall till motionen

skulle innebära några mera påtagliga fördelar för bränsleförsörjningen

och, då uppenbara nackdelar i taxeringshänseende skulle följa av

den i motionen föreslagna undantagsbestämmelsen, avstyrker utskottet motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 387 av herr Hedqvist om viss ändring i

lagen om investeringskonto för skog icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman*, Gustaf Elofsson,

Petrén, Velander, Falk*, Ramberg*, Niklasson, Wehtje och Damström; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,

Persson i Svensköp, Nilsson i Kristinehamn*, Sjölin, Vigelsbo, Allard*, Kärrlander

och Nilsson i Svalöv*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 38.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Veländer, Wehtje, Persson i Svensköp,

Sjölin och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning till motionen II: 387

av herr Hedqvist samt under åberopande av det av statens bränslekommission

avgivna, i utskottets betänkande omförmälda yttrandet ansett, att utskottet

bort hemställa,

att riksdagen måtte för sin del besluta, att 1 § punkt a)

lagen den 14 december 1951 om investeringskonto för skog

skall erhålla följande lydelse:

»tjugufem procent av den å beskattningsåret belöpande

köpeskillingen för skog, som avyttrats genom upplåtelse av

avverkningsrätt, med undantag av vedskog, vartill avverkningsrätt

upplåtits för att uteslutande tillgodose köparens

eget husbehov av ved,».

527454. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.