Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908

1952-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:44, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U.

1

JYr 44.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändring

i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 4 april 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 214, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till

propositionen (s. 2—3).

Beträifande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås att bevillningsavgift ej längre skall utgå för rättighet

till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar liksom ej heller av

vissa handlande och handelsexpediter.

I fråga om bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar (den

s. k. artistskatten) föreslås en förhöjning av skattesatserna, för utländsk

artist som ger föreställning från 5 till 10 procent av bruttoinkomsten samt

för utländsk artist som medverkar vid föreställning från 10 till 20 procent

av den inkomst som på grund av hans medverkan tillflyter honom. Av artistskatten

skall hälften tillfalla staten och hälften den kommun, inom vilken

föreställning givits.

Till utskottets behandling har hänvisats den i anledning av propositionen

väckta m o t i;o n e n 1 1:6 5 0 av herr Christenson i Malmö, vari

hemställts, »att riksdagen, med anmälan att Kungl. Maj:ts proposition med

förslag att avskaffa bevillningsavgiften för utländska köpmän, som idkar

handel här i landet med utländska varor, inte kunnat av riksdagen oförändrad

godtas, måtte för sin del begränsa Kungl. Maj :ts förslag till att endast

omfatta resande köpmän tillhörande de nordiska länderna; samt att

beträffande avskaffande av bevillningsavgifter för utländska köpmän från

andra länder än de nordiska riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa

om förnyad utredning».

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 44.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr H.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter utgår bevillningsavgift, dels för rättighet till skogsfång

och kolningsfrihet på allmänningar, dels av vissa handlande och handelsexpediter,

dels ock för vissa offentliga föreställningar (s. k. artistskatt).

Fråga om ändring av bestämmelserna i 1908 års förordning har i olika sammanhang

uppkommit.

Sålunda må nämnas, att från vissa främmande staters sida gjorts framställningar

om befrielse från bevillningsavgift för handelsresande från de

ifrågavarande staterna. Vid remissbehandling av dessa framställningar ha

delade meningar framkommit rörande lämpligheten av att slopa avgifterna

i fråga; i flera fall har uttalats att framställningarna lämpligen borde prövas

i samband med en blivande allmän översyn av hithörande bestämmelser.

Från andra håll har i skrivelser till Kungl. Maj:t hemställts om åtgärder

för åstadkommande av en bättre kontroll å utgörandet av nämnda bevillningsavgifter.

Beträffande bevillningsavgifterna för vissa offentliga föreställningar väcktes

i motioner vid 1925 och 1931 års riksdagar förslag om fördubbling av

den avgift, som uttages för medverkan vid sådan föreställning. Dessa motioner

avslogos emellertid av riksdagen. — I kommunalskatteberedningens

betänkande den 18 juli 1942 (SOU 1942:34) föreslogs, att frågan om utlänningars

och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning måtte göras

till föremål för särskild utredning och att i avbidan på resultatet härav de

nu utgående avgifterna för vissa offentliga föreställningar höjdes till det

dubbla. Förslaget har hittills icke föranlett någon åtgärd. — Vidare har i

framställningar till Kungl. Maj :t från vissa yrkesorganisationers sida hemställts

om ändring av bestämmelserna rörande bevillningsavgifterna för vissa

offentliga föreställningar i syfte att effektivisera de nämnda bestämmelserna.

Slutligen må erinras om att bevillningsutskottet vid 1946 års riksdag i anledning

av väckta motioner hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville — med beaktande av vad i utskottets

betänkande nr 29 anförts — föranstalta om en allmän översyn av

förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmaner och rättigheter

samt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen

kunde föranleda. Betänkandet bifölls av riksdagen (skrivelse nr 219).

Vid anmälan av förenämnda riksdagsskrivelse den 30 december 1948 bemyndigade

Kungl. Maj :t dåvarande chefen för finansdepartementet att tillkalla

en särskild utredningsman med uppdrag att verkställa en allmän översyn

av förordningen. I direktiven för utredningsmannen anfördes härvid

bland annat följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr W.

Vid denna översyn bör eftersträvas att närmare anpassa lagstiftningen

på förevarande område efter nu rådande förhållanden. Beträffande bevillningsavgifterna

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar

torde böra undersökas, huruvida icke dessa avgifter numera äro

av så ringa betydelse, att en avveckling av desamma lämpligen kan ske.

Därest bevillningsavgifterna av vissa handlande och handelsexpediter fortfarande

anses böra uttagas — av de föreliggande framställningarna hos

Kungl. Maj :t i denna fråga framgår att skäl kunna anföras både för och

emot bibehållandet av dessa avgifter — torde en mera effektiv kontroll över

avgifterna böra genomföras. Vidare bör, under nyssnämnda förutsättning,

undersökas om avgifterna till sin storlek äro lämpligt avvägda. Vad slutligen

angår bevillningsavgifterna för vissa offentliga föreställningar bör översynen

i främsta rummet avse dels i vad mån höjning av avgifterna bör ske

och dels vilka ändringar som lämpligen böra vidtagas i fråga om sättet för

inbetalning av avgifterna och kontrollen över deras erläggande.

Med stöd av nämnda bemydigande tillkallades den 1 februari 1949 landskamreraren

G. V. E. Brandel med uppdrag att verkställa ifrågavarande översyn.

Utredningsmannen har den 31 januari 1950 överlämnat en promemoria

med betänkande och förslag i ämnet.

över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av

arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, kammarkollegiet,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, kommerskollegium,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län,

1949 års uppbördssakkunniga, 1947 års musikutredning samt näringsrättsutredningen.

Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från

handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg och

Gävle, Sveriges grossistförbund, Svenska handelsagenters förening, Fullmäktige

för svenska handelsresandeföreningar, Sveriges allmänna exportförening,

riksorganisationen av artistarbetsgivare, Musiketablissementens förening,

Folkets parkers centralorganisation, Riksteaterns centralstyrelse,

Svenska teaterförbundet, Svenska musikerförbundet samt Svenska tonkonstnärsförbundet.

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse

härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Bevillningsavgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar,

s. 6—10.

Bevillningsavgift av vissa handlande och handelsexpediter (handelsresande),

s. 11—16.

Bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar (s. k. artistskatt),

s. 16- 37.

I den i ämnet väckta in o t i o n e n har anförts bl. a. följande. Förslaget

om slopande av de bevillningsavgifter, som erlades av utländska köpmän,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

vilka i landet avslutade handel med utländska varor, måste väcka betänkligheter

ur många synpunkter. Denna avgift vore i första hand avsedd att

i någon mån motsvara de skatter, som svenska köpmän erlade till stat och

kommun. Det hade emellertid visat sig, att utlänningar ofta bereste landet

i försälj ningssyfte utan att uppfylla denna fordran i fråga om avgiftsskyldighet,

vilket närmast berodde på otillfredsställande kontroll från myndigheternas

sida. Den i propositionen redovisade promemorian vore synnerligen

knapphändig. Frågan om ett generellt slopande av bevillningsavgifterna

vore så allvarlig att man, innan man vidtoge detta steg borde undersöka

möjligheten av andra kontrollåtgärder eller införande av annan legitimation

vid utövande av ambulerande handel i Sverige, då det gällde utlänningar.

Det syntes lämpligt, att dessa handelspass och bevillningsavgifter

slopades etappvis och att man finge till stånd en utförlig utredning

om hur förhållandena i detta avseende vore i andra länder. Frågan om bevillningsavgifternas

slopande borde således behandlas i samband med den

allmänna översynen av utlänningarnas näringsrättsliga ställning.

I propositionen framhölles att avgifter av förevarande typ inte ultoges

i andra länder än de skandinaviska, vilket uppgåves vara ett av skälen

till att avgiften skulle slopas i vårt land. Det fordrades emellertid en utredning

om hur svenska affärsmän behandlades i utlandet. Även om dylika

bevillningsavgifter skulle vara slopade vore det många andra förhållanden —

importförbud, valutasvårigheter och liknande statliga ingrepp — som gjorde

det omöjligt för svensk handelsresande att utöva motsvarande affärsverksamhet

i utlandet som den utlänningarna kunde ha möjlighet till i vårt

land.

Frågan om en intimare affärskontakt med de nordiska länderna vore synnerligen

aktuell, och för handelsresande från de nordiska länderna torde

de omnämnda bevillningsavgifterna utan hinder kunna slopas. Men det gällde

då att samtidigt de övriga nordiska länderna vidtoge liknande åtgärder.

Ett lämpligt forum att verkställa utredning och rekommendationer syntes

vara det påtänkta nordiska rådet.

I remissvaren hade kommerskollegium redovisat yttranden från olika organisationer.

Sveriges största handelsresandeorganisation hade emellertid

inte tillfrågats i ärendet. Att vissa organisationer inte haft något att erinra

mot förslaget grundade sig dels på den omständigheten, att de ansett mindre

angeläget med föreskrifter om myndigheterna inte kunde utöva en erforderlig

kontroll, och dels på att organisationerna hade den uppfattningen

att den ifrågavarande utredningen skulle omfatta hela problemkomplexet

beträffande utländska medborgares näringsfrihet. Som motivering för bevillningsavgiftens

slopande hade utredningsmannen uppgivit, att dylika avgifter

över huvud taget icke uttoges i andra länder än de skandinaviska, men

enligt vad motionären inhämtat uttoges dylik skatt i Frankrike, Belgien

och Luxemburg, varjämte i Holland fordrades registrering efter tre månaders

vistelse.

Departementschefen ansåge att ett avskaffande av handelspassen skulle

befrämja det internationella varuutbytet och borttaga onödiga hinder för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

5

mellanfolklig handel. Motionären delade helt departementschefens principiella

ståndpunkt under förutsättning att svenska handelsresande, soin

sålde på utlandet, tillförsäkrades lika stor handelsfrihet inte endast när det

gällde bevillningsavgifter utan även samma liberalisering av handeln som

Sverige vidtagit.

Utskottet. I den föreliggande propositionen nr 214 har framlagts förslag till

vissa ändringar i 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter. Förordningens bestämmelser föreslås skola

upphävas i vad de avse sådan avgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet

på allmänningar. Vidare föreslås en förhöjning av skattesatserna i fråga

om bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar (den s. k. artistskatten).

Dylik avgift förordas dock skola slopas för utländsk artist, som ger

föreställning under bar himmel mot allenast frivillig avgift. Slutligen har i

propositionen föreslagits, att bevillningsavgifter icke skola uttagas av vissa

handlande och handelsexpediter (handelsresande). Författningsändringarna

äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1953.

I den i anledning av propositionen väckta motionen II: 650 har hemställts,

att sistnämnda frihet från bevillningsavgift allenast skall avse resande köpmän

från de nordiska länderna. Rörande frågan om ett slopande av avgiften

för övriga utländska köpmän och handelsresande yrkar motionären förnyad

utredning.

Enligt 1908 års förordning skall utländsk handelsresande vid ankomsten

till riket till närmaste magistrat avlämna skriftlig uppgift, huru länge vederbörande

har för avsikt att här kvarstanna. För rättigheten att idka handel,

varom nu är fråga, skall han därvid förskottsvis erlägga en avgift av

etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på varandra följande

dagar, räknade från och med den dag avgiften erlägges. Om verksamheten

utan avbrott fortsättes utöver de första trettio dagarna, skall han erlägga

femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd

av femton dagar. Avgifterna skola inbetalas till magistrat inom det län, där

han vid betalningstiden uppehåller sig. Kvitton å erlagda avgifter meddelas

å särskilt tryckta blanketter, s. k. liandelspass. Föreskrifter avseende lägre

avgifter än de nu nämnda gälla beträffande ett flertal stater enligt kungörelsen

den 15 juni 1935 (nr 309).

I den till grund för propositionen liggande promemorian har uttalats, att

man gjort gällande att bevillningsavgiften vore erforderlig som kontroll över

utländska handelsresande i riket och för att förhindra utbud och försäljning

av utländska mindervärdiga varor under illojal konkurrens från utlandet.

Någon kontroll över att alla avgiftspliktiga fullgjorde sin betalningsskyldighet

existerade dock icke, och avgiften utginge med alltför lågt

belopp för att verka återhållande på illojal konkurrens. Det torde enligt vad

som framhållits i promemorian vara utom all fråga, att avgiften åtminstone

med nuvarande konstruktion icke kunde anses vara effektiv för det syfte

man sålunda önskat främja. För förbindelserna med vissa länder, där motsvarande

avgifter icke ulloges, hade skyldigheten all erlägga bevillnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 44.

avgift alstrat en lättförklarlig irritation. Från Schweiz och Holland förelåge

framställningar, att handelsresande från dessa länder måtte befrias från

skyldigheten att erlägga bevillningsavgifter i Sverige.

Utskottet delar den av departementschefen uttalade meningen, att ett avskaffande

av bevillningsavgiften i nu berörda hänseende vore att hälsa med

tillfredsställelse ur synpunkten av ett främjande av det internationella varuutbytet

och ett borttagande av onödiga hinder för den mellanfolkliga handeln.

Motionären har förklarat sig vara av samma uppfattning men ansett,

att ett upphävande av avgiftsskyldigheten borde ske etappvis under

förutsättning bl. a. att svenska handelsresande i utlandet tillförsäkrades

motsvarande frihet. Utskottet finner för sin del, att det i motionen angivna

förhållandet att mot bevillningsavgifter svarande avgifter uttagas i vissa

främmande länder icke bör hindra att man från svensk sida avskaffar bevillningsavgifterna.

Utskottet tillstyrker fördenskull propositionsförslaget i

denna del samt avstyrker bifall till den förevarande motionen.

Övriga i propositionen behandlade frågor ha icke givit anledning till erinran

eller till särskilt yttrande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 214 samt med avslag å motionen II:

650 av herr Christenson i Malmö antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter.

Stockholm den 8 maj 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Gustaf

Elofsson, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Spetz* och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Jonsson

i Skedsbygd, Or gård, Strandh, Kärrlander, Wiklund i Öjebyn*, Christenson

i Malmö, Henriksson och Nilsson i Svalöv*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Christenson i Malmö.

527494. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 a1 i texten