Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908
1952-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:44, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr U.
1
JYr 44.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
jämte en i ämnet väckt motion.
I en den 4 april 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 214, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.
Rörande författningsförslagets lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 2—3).
Beträifande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås att bevillningsavgift ej längre skall utgå för rättighet
till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar liksom ej heller av
vissa handlande och handelsexpediter.
I fråga om bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar (den
s. k. artistskatten) föreslås en förhöjning av skattesatserna, för utländsk
artist som ger föreställning från 5 till 10 procent av bruttoinkomsten samt
för utländsk artist som medverkar vid föreställning från 10 till 20 procent
av den inkomst som på grund av hans medverkan tillflyter honom. Av artistskatten
skall hälften tillfalla staten och hälften den kommun, inom vilken
föreställning givits.
Till utskottets behandling har hänvisats den i anledning av propositionen
väckta m o t i;o n e n 1 1:6 5 0 av herr Christenson i Malmö, vari
hemställts, »att riksdagen, med anmälan att Kungl. Maj:ts proposition med
förslag att avskaffa bevillningsavgiften för utländska köpmän, som idkar
handel här i landet med utländska varor, inte kunnat av riksdagen oförändrad
godtas, måtte för sin del begränsa Kungl. Maj :ts förslag till att endast
omfatta resande köpmän tillhörande de nordiska länderna; samt att
beträffande avskaffande av bevillningsavgifter för utländska köpmän från
andra länder än de nordiska riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa
om förnyad utredning».
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 44.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr H.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Enligt 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter utgår bevillningsavgift, dels för rättighet till skogsfång
och kolningsfrihet på allmänningar, dels av vissa handlande och handelsexpediter,
dels ock för vissa offentliga föreställningar (s. k. artistskatt).
Fråga om ändring av bestämmelserna i 1908 års förordning har i olika sammanhang
uppkommit.
Sålunda må nämnas, att från vissa främmande staters sida gjorts framställningar
om befrielse från bevillningsavgift för handelsresande från de
ifrågavarande staterna. Vid remissbehandling av dessa framställningar ha
delade meningar framkommit rörande lämpligheten av att slopa avgifterna
i fråga; i flera fall har uttalats att framställningarna lämpligen borde prövas
i samband med en blivande allmän översyn av hithörande bestämmelser.
Från andra håll har i skrivelser till Kungl. Maj:t hemställts om åtgärder
för åstadkommande av en bättre kontroll å utgörandet av nämnda bevillningsavgifter.
Beträffande bevillningsavgifterna för vissa offentliga föreställningar väcktes
i motioner vid 1925 och 1931 års riksdagar förslag om fördubbling av
den avgift, som uttages för medverkan vid sådan föreställning. Dessa motioner
avslogos emellertid av riksdagen. — I kommunalskatteberedningens
betänkande den 18 juli 1942 (SOU 1942:34) föreslogs, att frågan om utlänningars
och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning måtte göras
till föremål för särskild utredning och att i avbidan på resultatet härav de
nu utgående avgifterna för vissa offentliga föreställningar höjdes till det
dubbla. Förslaget har hittills icke föranlett någon åtgärd. — Vidare har i
framställningar till Kungl. Maj :t från vissa yrkesorganisationers sida hemställts
om ändring av bestämmelserna rörande bevillningsavgifterna för vissa
offentliga föreställningar i syfte att effektivisera de nämnda bestämmelserna.
Slutligen må erinras om att bevillningsutskottet vid 1946 års riksdag i anledning
av väckta motioner hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville — med beaktande av vad i utskottets
betänkande nr 29 anförts — föranstalta om en allmän översyn av
förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmaner och rättigheter
samt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen
kunde föranleda. Betänkandet bifölls av riksdagen (skrivelse nr 219).
Vid anmälan av förenämnda riksdagsskrivelse den 30 december 1948 bemyndigade
Kungl. Maj :t dåvarande chefen för finansdepartementet att tillkalla
en särskild utredningsman med uppdrag att verkställa en allmän översyn
av förordningen. I direktiven för utredningsmannen anfördes härvid
bland annat följande.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr W.
Vid denna översyn bör eftersträvas att närmare anpassa lagstiftningen
på förevarande område efter nu rådande förhållanden. Beträffande bevillningsavgifterna
för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar
torde böra undersökas, huruvida icke dessa avgifter numera äro
av så ringa betydelse, att en avveckling av desamma lämpligen kan ske.
Därest bevillningsavgifterna av vissa handlande och handelsexpediter fortfarande
anses böra uttagas — av de föreliggande framställningarna hos
Kungl. Maj :t i denna fråga framgår att skäl kunna anföras både för och
emot bibehållandet av dessa avgifter — torde en mera effektiv kontroll över
avgifterna böra genomföras. Vidare bör, under nyssnämnda förutsättning,
undersökas om avgifterna till sin storlek äro lämpligt avvägda. Vad slutligen
angår bevillningsavgifterna för vissa offentliga föreställningar bör översynen
i främsta rummet avse dels i vad mån höjning av avgifterna bör ske
och dels vilka ändringar som lämpligen böra vidtagas i fråga om sättet för
inbetalning av avgifterna och kontrollen över deras erläggande.
Med stöd av nämnda bemydigande tillkallades den 1 februari 1949 landskamreraren
G. V. E. Brandel med uppdrag att verkställa ifrågavarande översyn.
Utredningsmannen har den 31 januari 1950 överlämnat en promemoria
med betänkande och förslag i ämnet.
över ifrågavarande promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits av
arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, kammarkollegiet,
kammarrätten, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, kommerskollegium,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län,
1949 års uppbördssakkunniga, 1947 års musikutredning samt näringsrättsutredningen.
Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttranden från
handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Jönköping, Malmö, Göteborg och
Gävle, Sveriges grossistförbund, Svenska handelsagenters förening, Fullmäktige
för svenska handelsresandeföreningar, Sveriges allmänna exportförening,
riksorganisationen av artistarbetsgivare, Musiketablissementens förening,
Folkets parkers centralorganisation, Riksteaterns centralstyrelse,
Svenska teaterförbundet, Svenska musikerförbundet samt Svenska tonkonstnärsförbundet.
Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelse
härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Bevillningsavgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar,
s. 6—10.
Bevillningsavgift av vissa handlande och handelsexpediter (handelsresande),
s. 11—16.
Bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar (s. k. artistskatt),
s. 16- 37.
I den i ämnet väckta in o t i o n e n har anförts bl. a. följande. Förslaget
om slopande av de bevillningsavgifter, som erlades av utländska köpmän,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
vilka i landet avslutade handel med utländska varor, måste väcka betänkligheter
ur många synpunkter. Denna avgift vore i första hand avsedd att
i någon mån motsvara de skatter, som svenska köpmän erlade till stat och
kommun. Det hade emellertid visat sig, att utlänningar ofta bereste landet
i försälj ningssyfte utan att uppfylla denna fordran i fråga om avgiftsskyldighet,
vilket närmast berodde på otillfredsställande kontroll från myndigheternas
sida. Den i propositionen redovisade promemorian vore synnerligen
knapphändig. Frågan om ett generellt slopande av bevillningsavgifterna
vore så allvarlig att man, innan man vidtoge detta steg borde undersöka
möjligheten av andra kontrollåtgärder eller införande av annan legitimation
vid utövande av ambulerande handel i Sverige, då det gällde utlänningar.
Det syntes lämpligt, att dessa handelspass och bevillningsavgifter
slopades etappvis och att man finge till stånd en utförlig utredning
om hur förhållandena i detta avseende vore i andra länder. Frågan om bevillningsavgifternas
slopande borde således behandlas i samband med den
allmänna översynen av utlänningarnas näringsrättsliga ställning.
I propositionen framhölles att avgifter av förevarande typ inte ultoges
i andra länder än de skandinaviska, vilket uppgåves vara ett av skälen
till att avgiften skulle slopas i vårt land. Det fordrades emellertid en utredning
om hur svenska affärsmän behandlades i utlandet. Även om dylika
bevillningsavgifter skulle vara slopade vore det många andra förhållanden —
importförbud, valutasvårigheter och liknande statliga ingrepp — som gjorde
det omöjligt för svensk handelsresande att utöva motsvarande affärsverksamhet
i utlandet som den utlänningarna kunde ha möjlighet till i vårt
land.
Frågan om en intimare affärskontakt med de nordiska länderna vore synnerligen
aktuell, och för handelsresande från de nordiska länderna torde
de omnämnda bevillningsavgifterna utan hinder kunna slopas. Men det gällde
då att samtidigt de övriga nordiska länderna vidtoge liknande åtgärder.
Ett lämpligt forum att verkställa utredning och rekommendationer syntes
vara det påtänkta nordiska rådet.
I remissvaren hade kommerskollegium redovisat yttranden från olika organisationer.
Sveriges största handelsresandeorganisation hade emellertid
inte tillfrågats i ärendet. Att vissa organisationer inte haft något att erinra
mot förslaget grundade sig dels på den omständigheten, att de ansett mindre
angeläget med föreskrifter om myndigheterna inte kunde utöva en erforderlig
kontroll, och dels på att organisationerna hade den uppfattningen
att den ifrågavarande utredningen skulle omfatta hela problemkomplexet
beträffande utländska medborgares näringsfrihet. Som motivering för bevillningsavgiftens
slopande hade utredningsmannen uppgivit, att dylika avgifter
över huvud taget icke uttoges i andra länder än de skandinaviska, men
enligt vad motionären inhämtat uttoges dylik skatt i Frankrike, Belgien
och Luxemburg, varjämte i Holland fordrades registrering efter tre månaders
vistelse.
Departementschefen ansåge att ett avskaffande av handelspassen skulle
befrämja det internationella varuutbytet och borttaga onödiga hinder för
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
5
mellanfolklig handel. Motionären delade helt departementschefens principiella
ståndpunkt under förutsättning att svenska handelsresande, soin
sålde på utlandet, tillförsäkrades lika stor handelsfrihet inte endast när det
gällde bevillningsavgifter utan även samma liberalisering av handeln som
Sverige vidtagit.
Utskottet. I den föreliggande propositionen nr 214 har framlagts förslag till
vissa ändringar i 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter. Förordningens bestämmelser föreslås skola
upphävas i vad de avse sådan avgift för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar. Vidare föreslås en förhöjning av skattesatserna i fråga
om bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar (den s. k. artistskatten).
Dylik avgift förordas dock skola slopas för utländsk artist, som ger
föreställning under bar himmel mot allenast frivillig avgift. Slutligen har i
propositionen föreslagits, att bevillningsavgifter icke skola uttagas av vissa
handlande och handelsexpediter (handelsresande). Författningsändringarna
äro avsedda att träda i kraft den 1 januari 1953.
I den i anledning av propositionen väckta motionen II: 650 har hemställts,
att sistnämnda frihet från bevillningsavgift allenast skall avse resande köpmän
från de nordiska länderna. Rörande frågan om ett slopande av avgiften
för övriga utländska köpmän och handelsresande yrkar motionären förnyad
utredning.
Enligt 1908 års förordning skall utländsk handelsresande vid ankomsten
till riket till närmaste magistrat avlämna skriftlig uppgift, huru länge vederbörande
har för avsikt att här kvarstanna. För rättigheten att idka handel,
varom nu är fråga, skall han därvid förskottsvis erlägga en avgift av
etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på varandra följande
dagar, räknade från och med den dag avgiften erlägges. Om verksamheten
utan avbrott fortsättes utöver de första trettio dagarna, skall han erlägga
femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill kommande tidrymd
av femton dagar. Avgifterna skola inbetalas till magistrat inom det län, där
han vid betalningstiden uppehåller sig. Kvitton å erlagda avgifter meddelas
å särskilt tryckta blanketter, s. k. liandelspass. Föreskrifter avseende lägre
avgifter än de nu nämnda gälla beträffande ett flertal stater enligt kungörelsen
den 15 juni 1935 (nr 309).
I den till grund för propositionen liggande promemorian har uttalats, att
man gjort gällande att bevillningsavgiften vore erforderlig som kontroll över
utländska handelsresande i riket och för att förhindra utbud och försäljning
av utländska mindervärdiga varor under illojal konkurrens från utlandet.
Någon kontroll över att alla avgiftspliktiga fullgjorde sin betalningsskyldighet
existerade dock icke, och avgiften utginge med alltför lågt
belopp för att verka återhållande på illojal konkurrens. Det torde enligt vad
som framhållits i promemorian vara utom all fråga, att avgiften åtminstone
med nuvarande konstruktion icke kunde anses vara effektiv för det syfte
man sålunda önskat främja. För förbindelserna med vissa länder, där motsvarande
avgifter icke ulloges, hade skyldigheten all erlägga bevillnings
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 44.
avgift alstrat en lättförklarlig irritation. Från Schweiz och Holland förelåge
framställningar, att handelsresande från dessa länder måtte befrias från
skyldigheten att erlägga bevillningsavgifter i Sverige.
Utskottet delar den av departementschefen uttalade meningen, att ett avskaffande
av bevillningsavgiften i nu berörda hänseende vore att hälsa med
tillfredsställelse ur synpunkten av ett främjande av det internationella varuutbytet
och ett borttagande av onödiga hinder för den mellanfolkliga handeln.
Motionären har förklarat sig vara av samma uppfattning men ansett,
att ett upphävande av avgiftsskyldigheten borde ske etappvis under
förutsättning bl. a. att svenska handelsresande i utlandet tillförsäkrades
motsvarande frihet. Utskottet finner för sin del, att det i motionen angivna
förhållandet att mot bevillningsavgifter svarande avgifter uttagas i vissa
främmande länder icke bör hindra att man från svensk sida avskaffar bevillningsavgifterna.
Utskottet tillstyrker fördenskull propositionsförslaget i
denna del samt avstyrker bifall till den förevarande motionen.
Övriga i propositionen behandlade frågor ha icke givit anledning till erinran
eller till särskilt yttrande från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 214 samt med avslag å motionen II:
650 av herr Christenson i Malmö antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om ändring i förordningen
den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter.
Stockholm den 8 maj 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Gustaf
Elofsson, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Spetz* och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Jonsson
i Skedsbygd, Or gård, Strandh, Kärrlander, Wiklund i Öjebyn*, Christenson
i Malmö, Henriksson och Nilsson i Svalöv*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Christenson i Malmö.
527494. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 a1 i texten