Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

1952-05-06 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:45, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

1

Nr 45.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 7 mars 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 114, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt; samt

2) förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945

(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

I avvaktan på resultatet av ett pågående allmän utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken och i syfte att dels anpassa beskattningen

efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock utjämna

skillnaden i budgeten för budgetåret 1952/53 mellan å ena sidan de i

statsverkspropositionen upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,

sammanlagt 504,7 miljoner kronor, och å andra sidan de

beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen, 455 miljoner kronor,

eller alltså omkring 50 miljoner kronor, föreslås i denna proposition, att de

enligt 1922 års förordning om automobilskatt utgående skattesatserna skola

— räknat från och med den 1 januari 1953 — utgå på sätt angives i nedanstående

uppställning (för jämförelsens skull redovisas däri jämväl de sKattesatser,

som gällt under åren 1939—1945 samt från och med år 1946):

Skattesatserna* 1

Fordon Åren 1939—45 År 1946 o. tf. ,..Pr?p'' ,

forslaget

Personbilar ........................ 50 + 14 70 + 20 100 + 28

Lastbilar........................... 50 + 18 70 + 25 100 + 37

Omnibussar........................ 50 + 16 70 + 22 100 + 33

* Den första siffran rörande fordonsskatterna angiver grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 45.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Fordon Skattesatserna1

Släpvagnar ^ren 1939 45

År 1946 o. ff.

Prop.

förslaget

Totalvikt:

< 1 000 kg.......................

40

56

80

1000—1 499 kg...................

80

112

160

1 500 1999 »...................

120

168

240

2 000 2 999 »...................

140

196

320

3 000 4 999 »...................]

5 000 7 999 »...................>

160

224

| 400

480

8 000 kg eller högre..............J

Motorcyklar

a) 2-hjulig lätt m.c................

15

21

l 560

30

b) 2-hjulig tung m.c. utan sidvagn

20

28

40

c) 2-hjulig m.c. med sidvagn och 3- hjulig m.c...................

30

42

60

Inkomstökningen genom den föreslagna höjningen i beskattningen av

motorfordon beräknas för budgetåret 1952/53 till omkring 52 miljoner

kronor.

Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande

lydelse.

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt2

skäll erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:

Skatt utgår---följande be- Skatt utgår---följande belopp:

lopp:

a) för tvåhjulig lätt motorcykel a) för tvåhjulig lätt motorcykel

med tjuguen kronor och för tvåhjulig med trettio kronor och för tvåhjulig

tung motorcykel utan sidvagn med tung motorcykel utan sidvagn med

tjuguåtta kronor; fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig motorcykel med b) för tvåhjulig motorcykel med

sidvagn och för trehjulig motorcykel sidvagn och för trehjulig motorcykel

med fyrtiotvå kronor; med sextio kronor;

c) för annan automobil med ring- c) för annan automobil med ringar

av mjuk kautschuk: ar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundav- för personautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugu gift med etthundra kronor dels ock

kronor för varje påbörjat tal av ett- tjuguåtta kronor för varje påbörjat

1 Se not på föregående sida.

8 Senaste lydelse av 5 § se 1951:654.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

3

Gällande lydelse:

hundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med sjuttio kronor dels ock tjugufem

kronor för varje påbörjat tal av

etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

sjuttio kronor dels ock tjugutvå kronor

för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med

ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med sjuttio kronor för varje

påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med femtiosex kronor;
om

totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundratolv kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med etthundrasextioåtta kronor;
om

totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram,

med etthundr anittio sex kronor; samt

om totalvikten uppgår till tretusen

kilogram, med tvåhundratjugufyra

kronor.

Föreslagen lydelse:

tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift

med etthundra kronor dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal

av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med

etthundra kronor dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

d) för annan automobil, med ringar

av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat

tal av etthundra kilogram av

automobilens tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen

kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen

men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra

men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen

men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen

men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen

men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen

kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Att fordon, som enligt vad därom särskilt stadgas vid registrering redovisas

såsom lättviktsmotorcykel, tillsvidare skall vara frikallat från skatt,

framgår av övergångsbestämmelsen till förordningen den 28 september 1951

(nr 654) angående ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

2) Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 30 november 1945

(nr 736) angäende visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

Härigenom förordrias, att förordningen den 30 november 1945 angående

visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt skall upphöra att gälla med utgången

av åt 1952.

Till utskottet ha överlämnats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 444 av herr Ohlon m. fl. och II: 549 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå proposition nr

114 angående höjning av fordonsskatten»;

2) de likalydande motionerna I: 445 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 551 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj :ts proposition nr 114 måtte dels avslå de i densamma föreslagna

ändringarna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt, dels ock

med upphävande av tidigare fattat beslut besluta att inkomsterna av skatten

vid tillVerkhing och import av personbilar skola komma vägväsendet till

godo»;

3) motionen II: 534 av herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts, »att

riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 114»; samt

4) motionen II: 550 av herr Rosén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

vid behandling av proposition nr 114 måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om

utredning i fråga om: a) en reducering av fordonsskatten efter vissa års

registrering; b) omläggning av uppbörden av fordonsskatten så att denna

erlägges i tvenne terminer nämligen dels för tiden 1 april—30 september

och dels för tiden 1 oktober—31 mars».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 534 samt II: 549—551.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Sedan statsrådet och chefen för finansdepartementet den 23 februari 1951

erhållit Kungl. Maj :ts berhyndigande att igångsätta en allmän utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken, har han den 6 mars samma

år såsom särskild utredningsman i denna fråga tillkallat häradshövdingen

Henning Nitelius. Denna allmänna utredning, som avser den ordinarie beskattningen

av motorfordonstrafiken på längre sikt, har ännu icke slutförts.

Emellertid hade departementschefen efter utredningens igångsättande —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

5

under hänvisning till vissa uttalanden som gjorts i propositionen den 19

oktober 1951 (nr 218) med förslag till förordning om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. m. — uppdragit åt utredningsmannen att

utarbeta förslag, avsett att föreläggas 1952 års riksdag, om en provisorisk

höjning av den ordinarie automobilskatten, vilken höjning skulle i huvudsak

motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall.

Med skrivelse den 17 januari 1952 har utredningsmannen överlämnat en

av honom utarbetad promemoria med förslag till vissa ändringar i beskattningen

av motorfordon.

över nämnda promemoria ha infordrade yttranden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, riksräkenskapsverket, överståthållarämbetet samt

länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län. Vidare ha, efter remiss,

följande organisationer avgivit gemensamt yttrande i ärendet, nämligen

Svenska vägföreningen, Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil

klubben, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riksförbund,

Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilimportörförbund,

Sveriges automobilindustriförening och Sveriges trafikbilägares riksorganisation.

Rörande innehållet i övrigt av nämnda statsrådsprotokoll får utskottet

hänvisa till redogörelsen härutinnan under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Gällande författningsbestämmelser in. m., s. 7—9.

Aktuella spörsmål rörande ändring i beskattningen av motorfordonstrafiken,

s. 10—11.

Kostnaderna för vägväsendet under budgetåret 1952/53; storleken av automobilskattemedlen

nämnda budgetår, s. 11—12.

Framställning från Svenska vägföreningen m. fl. om eventuella ändringar

i beskattningen av motorfordonstrafiken, s. 12—13.

Utredningsmannens promemoria, s. 13—17.

Remissyttrandena över promemorian, s. 17—-23.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande.

»Såsom framgår av den föregående redogörelsen komma enligt nu gällande

författningsbestämmelser följande slag av särskilda skatter att under budgetåret

1952/53 uttagas av motorfordonstrafiken, nämligen

1) fordonsskatt enligt 1922 års förordning om automobilskatt, vilken forr

donsskatt utgår med belopp, som förut omnämnts;

2) drivmedelsskatter, av vilka skatten å bensin utgör 25 öre för liter och

skatten på brännoljor uppgår till 20 öre för liter; samt

3) tillverknings- och importskatt, som avses i förordningen den 24 oktober

1951 (nr 660) och som utgår vid yrkesmässig tillverkning inom riket

för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar, motorcyklar och sidvagnar

till motorcyklar med tio procent av fordonets beskattningsvärde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

På sätt förut berörts pågår för närvarande en allmän utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. Denna utredning hinner emellertid

icke slutföras så snart, att på denna utredning grundade förslag kunna

genomföras före utgången av budgetåret 1952/53.

I den proposition den 19 oktober 1951, nr 218, vari framlades förslag om

uttagandet av den tioprocentiga skatten vid tillverkning och import av personbilar

Och motorcyklar, uttalade jag bl. a. att det övervägdes att vid 1952

års riksdag föreslå en provisorisk höjning av den ordinarie automobilskatten,

och att en sådan höjning — som icke finge innefatta något föregripande

av de slutliga förslag för fordonsbeskattningens ordnande på längre sikt

som komme att framläggas genom den allmänna utredningen —- skulle i

huvudsak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag erinrade jag om att

inkomsterna av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/53 av riksräkenskapsverket

beräknats till 455 miljoner kronor och att de anslag för

vägväsendet m. m. som för samma budgetår skulle täckas av automobilskattemedel

uppginge till sammanlagt 504,7 miljoner kronor. I anslutning härtill

omnämndes i statsverkspropositionen, att jag hade för avsikt att senare i

särskild proposition göra hemställan om att — i avvaktan på resultatet av

den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

— ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten skulle framläggas för

riksdagen. Vidare uttalade jag, att i avvaktan på det förslag angående motorfordonsbeskattningen,

som senare komme att föreläggas 1952 års riksdag,

beräknades inkomsterna av automobilskattemedlen preliminärt till ett med

50 miljoner kronor uppräknat belopp eller alltså till 505 miljoner kronor.

Sedan jag — för att erhålla ett underlag för bedömandet av frågan hur

en provisorisk höjning av fordonsskatten borde genomföras — anmodat den

utredningsman som handhar nyssnämnda allmänna utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken att utarbeta ett förslag i ämnet, har

utredningsmannen den 17 januari 1952 till mig överlämnat en promemoria

med förslag till vissa ändringar i beskattningen av motorfordon.

I fråga om innehållet i promemorian torde jag i huvudsak få hänvisa till

den föregående framställningen. Här må endast erinras om följande av

utredningsmannen anförda synpunkter, nämligen att det vid bedömandet

av penningvärdets förändringar syntes lämpligast att utnyttja socialstyrelsens

indextal för konsumtionspriser under åren 1938—1951, att då detta

indextal stigit från 105 (med indextalet 100 för år 1935) år 1938 till 215,3

för tidsperioden september—november 1951, borde vid en justering enbart

efter penningvärdesförändringarna de skattesatser vilka år 1938 fastställts

för olika slag av motorfordon höjas med något mer än 100 procent, att den

nu aktuella höjningen av fordonsbeskattningen borde göras något högre

för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av motorfordon och att vid

utformningen av de nya skattesatserna borde beaktas att inkomstökningen

genom skattehöjningen borde uppgå till omkring 50 miljoner kronor. I enlighet

härmed har i promemorian föreslagits de skattesatser som förut an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

7

tytts och som återfinnas i en i det följande omnämnd tablå. I promemorian

har antagits att inkomstökningen under budgetåret 1952/53 på grund av

den föreslagna skärpningen i fordonsbeskattningen skulle uppgå till omkring

55 miljoner kronor.

Mot det i promemorian framlagda förslaget ha — såsom framgår av vad

förut anförts — olika invändningar framställts från vissa remissinstansers

sida. Dessa invändningar ha väsentligen gått ut på att om en ändring i beskattningen

nu måste vidtagas, borde ändringen ske genom en likformig

höjning av skattesatserna med utgångspunkt från gällande relation mellan

skattesatserna för olika fordonstyper. Vidare har invänts, att utredningsmannens

förslag innebure att motorfordonen belastades med ett extra skattebelopp

som komme att betydligt överstiga det belopp om 50 miljoner kronor

som erfordrades för att täcka anslagen för vägväsendet.

För egen del anser jag något hinder icke i och för sig böra möta att —

ehuru den allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken

ännu icke är avslutad — i allt fall vidtaga en sådan höjning av skatten

på motorfordon, som är påkallad med hänsyn till rådande aktuella förhållanden.

I sitt remissyttrande har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrat om att

det förut berörda beloppet 504,7 miljoner kronor avsåge anslag på riksstaten

för budgetåret 1952/53 och icke kostnaderna under samma budgetår

utan kostnaderna under tiden den 1 juli 1952—den 31 december 1953, och

att då kostnaderna under budgetåret i statsverkspropositionen beräknats till

cirka 440 miljoner kronor — vilket belopp med mer än 50 miljoner kronor

understege nyssnämnda anslag — vore en ökning i beskattningen av motorfordon

icke erforderlig för att täcka vägväsendets utgifter under ifrågavarande

budgetår. Mot vad sålunda anförts kan emellertid göras den invändningen,

att anslagen till vägväsendet för därpå följande budgetåret uppenbarligen

icke komma — liksom ej heller i fortsättningen — att avse endast

ett halvt kalenderår. Med hänsyn härtill kan det icke anses motiverat att i

förevarande fall göra ett avsteg från den eljest gällande regeln för upprättandet

av riksstaten att däri upptagna anslag för löpande utgifter skola täckas

med under budgetåret inflytande inkomster. Anledning saknas därför att i

detta sammanhang utgå från ett lägre belopp än 504,7 miljoner kronor vid

fastställandet av de grunder efter vilka inkomsterna av automobilskattemedlen

skola beräknas.

Med dessa utgångspunkter och i överensstämmelse med mina förut återgivna

uttalanden i propositionen den 19 oktober 1951, nr 218, liksom i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag förordar jag att skatten på

motorfordon från och med den 1 januari 1953 höjes i syfte att dels anpassa

skatten efter de inträdda förändringarna i penningvärdet dels ock tillföra

statsverket en ökning av automobilskattemedlen med 50 miljoner kronor

för budgetåret 1952/53 eller alltså med skillnaden mellan de i statsverkspropositionen

upptagna anslag, som skola avräknas mot automobilskattemedlen,

och de beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Vad angår det sätt, på vilket skatten på motorfordon bör anpassas efter

de inträdda förändringarna i penningvärdet torde den av utredningsmannen

förordade metoden — som innebär en jämförelse mellan socialstyrelsens index

för konsumtionspriser för år 1938 respektive för tiden september—november

1951 — giva ett resultat som i stort sett kan anses riktigt. Vad som

bör eftersträvas i förevarande fall är ju uppenbarligen endast en ungefärlig

anpassning efter penningvärdesförändringen. Med hänsyn härtill saknar det

praktisk betydelse om såsom jämförelsetal — vid sidan av 1938 års indextal

— väljes det av utredningsmannen föreslagna indextalet 215,3 eller de

numera kända indextalen 207,6 för hela kalenderåret 1951, 214,o för senare

halvåret eller 217,3 för december månad samma år. Jag ansluter mig sålunda

i princip till utredningsmannens förslag om en höjning av skatten på motorfordon

med utgångspunkt från de år 1938 fastställda skattesatserna och

att höjningen sker med omkring 100 procent av sagda skattesatser i den utsträckning

detta är erforderligt för att uppnå den förut omnämnda inkomstsumman

om 50 miljoner kronor.

Det av utredningsmannen framlagda förslaget om en något större höjning

av fordonsskatten för lastbilar och släpvagnar än för övriga slag av

motorfordon har föranlett kritik särskilt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

sida samt från de i ärendet hörda enskilda organisationerna på bilismens

område. Dessa remissinstanser ha understrukit att i avvaktan på den

allmänna utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken borde

skattehöjningen ske med samma procenttal för alla kategorier av motorfordon.

I förevarande hänseende vill jag för egen del hänvisa till vad jag i direktiven

för nyssnämnda utredning anfört därom, att de principer, efter vilka

den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet varit en annan än nu och att — då vid bedömningen

av vägväsendets framtida medelsbehov de tyngre fordonens krav

på vägnätet utgjorde en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat

med — det funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde

bära en större del av de vägkostnader som skulle gäldas av motorfordonstrafiken

än som för närvarande vore fallet. I enlighet med den mening, som

jag uttalat i berörda direktiv och som jag alltjämt vidhåller, anser jag mig

kunna godtaga utredningsmannens argumentering i den mån denna går

ut på att skatten på framför allt tyngre lastbilar och släpvagnar bör ökas

förhållandevis mera än skatten på personbilar. En motsvarande ökning torde

böra vidtagas även med avseende å omnibussar.

Beträffande den närmare utformningen av skatteökningen torde i frågans

nuvarande läge böra eftersträvas att skatten icke höjes i större omfattning

än som är nödvändigt för att täcka anslagen för vägväsendet under nästkommande

budgetår. Det synes med ett strängt iakttagande av denna synpunkt

vara möjligt att göra höjningarna något mindre än vad utredningsmannen

förordat. Å andra sidan ha verkställda undersökningar visat, att

ett genomförande av det utav organisationerna framlagda förslaget icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

9

skulle tillföra statsverket ökade intäkter av automobilskattemedel till högre

belopp än 47 å 48 miljoner kronor.

Med beaktande av det nu anförda tillstyrker jag att skattesatserna för

olika slag av motorfordon — med undantag för släpvagnar — fastställas

att för tiden från och med den 1 januari 1953 utgå efter följande grunder:

För personbilar, lastbilar och omnibussar utgår en grundavgift, som — i

överensstämmelse med vad organisationerna förordat — fastställes till 100

kronor per fordon i stället för det av utredningsmannen föreslagna belöppet

om 90 kronor per fordon. Därutöver utgår en tilläggsavgift för nu nämnda

slag av motorfordon. Denna tilläggsavgift utgår för varje påbörjat tal av

100 kilogram av fordonets tjänstevikt med avdrag för 900 kilogram samt

bestämmes till 28 kronor för personbilar, 37 kronor för lastbilar och 33 kronor

för omnibussar. För automobil med ringar av annat ämne än mjuk

kautschuk bestämmes skatten till 100 kronor för varje påbörjat tal av 100

kilogram av automobilens tjänstevikt. För motorcyklar utgår skatten med

de av utredningsmannen föreslagna beloppen om respektive 30, 40 och 60

kronor.

I fråga om beskattningen av släpvagnar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit bl. a., att vissa svårigheter skulle uppkomma för statens

bilinspektion att fastställa totalvikten på 100 kilogram när för alla kategorier

av släpvagnar. Med hänsyn härtill torde skatteskalan såvitt angår

släpvagnar — åtminstone tills vidare — böra göras mera schematisk än vad

utredningsmannen föreslagit. I enlighet härmed och då det är tydligt, att

släpvagnar hittills blivit förhållandevis lägre beskattade än andra slag av

motorfordon, tillstyrker jag att skatten för släpvagnar fastställes att för tiden

från och med den 1 januari 1953 utgå med följande belopp, nämligen

med 80 kronor om totalvikten understiger 1 000 kilogram, 160 kronor om

totalvikten uppgår till 1 000 men ej 1 500 kilogram, 240 kronor om totalvikten

uppgår till 1 500 men ej 2 000 kilogram, 320 kronor om totalvikten

uppgår till 2 000 men ej 3 000 kilogram, 400 kronor om totalvikten uppgår

till 3 000 men icke 5 000 kilogram, 480 kronor om totalvikten uppgår till

5 000 men icke 8 000 kilogram samt 560 kronor om totalvikten uppgår till

8 000 kilogram.

Enligt inom departementet verkställda beräkningar skulle, vid bifall till

de utav mig föreslagna skattesatserna, ökningen av automobilskattemedlen

under nästkommande budgetår uppgå till omkring 52 miljoner kronor.

I följande tablå äro sammanställda — förutom de skattesatser som gällt

under åren 1939—1945 respektive gälla från och med år 1946 — utredningsmannens

och organisationernas förslag ävensom det av mig förordade departementsförslaget:
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

Skattesatserna1

Fordon

År 194fi Utrednings-

Organisa-

Departe-

1939-45

0. ff.

mannens

förslag

tionernas

förslag

ments-

förslaget

Personbilar........

50 + 14

70 + 20

90 + 30

100 + 28

100 + 28

Lastbilar...........

50+18

70 + 25

90 + 40

100 + 35

100 + 37

Omnibussar.......

Släpvagnar

50+16

70 + 22

90 + 35

100 + 31

100 + 33

Totalvikt:

< 1 000 kg........

40

56

90 kr samt

78

80

1 000-1499 kg....

80

112

därutöver 10

156

160

1 500—1 999 » ....

120

168

kr. för varje

234

240

2 000—2 999 » ....

140

196

100 kg av släp-

273

320

3000—4 999 » ....

160

224

vagnens total-

312

400

5 000—7 999 » ....

160

224

vikt minskad

312

480

8 000 kg eller högre

Motorcyklar

160

224

med 500 kg

312

560

a) 2-hjulig lätt m.c.

b) 2-hjulig tung m.c.

15

21

30

29

30

utan sidovagn ..

c) 2-hjulig m.c. med

20

28

40

39

40

sidovagn och 3- hjulig m.c......

30

42

60

58

60

Såsom förut berörts har vid utredningsmannens promemoria fogats förslag

till — förutom ändringar i 1922 års förordning om automobilskatt —

upphävande av förordningen den 30 november 1945 (nr 736) angående visst

undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt. Jag tillstyrker att 1945 års förordning, som tillkom i

anledning av då rådande knapphet på lastbilsringar och som numera är utan

praktisk betydelse, upphäves.»

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:444 och 11:549 har inledningsvis

erinrats om de å motorismen nu utgående skatterna samt om motionärernas

avvisande inställning till såväl den tillfälliga automobilskatten

som varuskatten på personbilar. Därefter ha motionärerna anfört i huvudsak

följande. Som motiv för den nu föreslagna höjningen av fordonsskatten

hade departementschefen anfört, att vägväsendet under nästa budgetår

skulle behöva ytterligare 50 milj. kronor. Bristen skulle ha uppstått på

grund av en ändring i redovisningsperioden för vägbudgeten och vore sålunda

av tillfällig karaktär. Under sådana förhållanden och med tanke på att

bilismen redan skattelagts utan att medlen tillförts vägväsendet låge det 1

1 Den första siffran rörande skatten på personbilar, lastbilar och omnibussar angiver grundavgiften

per fordon och den andra siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt

minskad med 900 kg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

nära till hands att söka täckning av utgiftsökningen hos de redan influtna

medlen. Det förtjänade i detta sammanhang anföras vad statsutskottet i sitt

utlåtande nr 6 uttalat angående automobilskattemedlens specialbudget. Därav

framginge att 255,7 milj. kronor inbetalats genom bilskatter, som icke använts

för vägväsendet. Det syntes motionärerna som statsutskottets uttalande

jämväl ägde tillämpning på det ökade medelsbehov, som skulle föreligga

enligt förevarande proposition. Enligt motionärernas uppfattning borde dessa

medel kunna användas för det i propositionen angivna syftet och propositionen

sålunda avslås.

Vidare borde framhållas att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar

inkomsterna för budgetåret 1952/53 av drivmedelsskatten skulle

bli 360 milj. kronor i stället för 325, d. v. s. 35 milj. kronor mer än vad departementschefen

upptagit. Inkomsterna av fordonsskatten hade väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen beräknat till 140 milj. kronor, medan departementschefen

upptagit dem till 130 milj. kronor. Här förelåge en skillnad på

10 milj. kronor. Enligt styrelsen skulle sålunda dessa inkomster bli 45 milj.

kronor högre än departementschefens uppgift. Då tveksamhet sålunda kunde

råda om riktigheten av den påstådda bristen borde även av det skälet

riksdagen ställa sig avvisande mot tanken att nu provisoriskt höja fordonsskatten.

En annan omständighet av betydelse vore, att för ett år sedan en särskild

utredningsman tillsatts för att göra en översyn av bilbeskattningen och framlägga

förslag till mera definitiv ordning. Med hänsyn till det ovan anförda

rörande de för vägväsendet tillgängliga medlen syntes man utan olägenhet

kunna avvakta denna utrednings slutförande.

Till stöd för de i de likalydande motionerna I: 445 och II: 551

framställda yrkandena har anförts bl. a. följande. Enligt tidigare av riksdagen

fattat principbeslut skulle automobilskattemedlen endast användas för

vissa särskilt fastställda ändamål, av vilka anslagen till vägväsendet utgjorde

den avgjort största delen. En höjning av beskattningen av motorfordon

kunde således endast motiveras med att de disponibla medlen icke täckte de

för dessa ändamål föreslagna utgifterna. Att det inträtt en penningvärdeförsämring

kunde däremot icke i och för sig tagas till intäkt för en skattehöjning.

I det för nästa budgetår föreslagna anslaget, 505 milj. kronor, som skulle

avräknas mot automobilskattemedlen, inginge bl. a. anslag å ca 60 milj. kronor,

vilka avsåge andra kalenderhalvåret 1953. De bilskattemedel, som med

oförändrade skattesatser beräknades inflyta under nästkommande budgetår,

uppginge till 455 milj. kronor. Lades härtill de bilskattemedel, som komme

att inflyta under tiden 1 juli—31 december 1953, komme full täckning

att erhållas även utan någon skattehöjning.

I statsverkspropositionen beräknades inkomsterna av den tillfälliga varuskatten

(bilskatten) under budgetåret 1952/53 uppgå till 70 milj. kronor. I

enlighet med det tidigare åberopade principbeslutet borde enligt motionä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

rernas mening även denna skatt användas för vägändamål. Detta syntes i

förevarande sammanhang desto mer befogat, som den tillkommit för att öka

budgetöverskottet, vilket avsåges skola användas för att delvis täcka den

statliga investeringsverksamheten. Det syntes då rimligt, att denna inkomst

komme väginvesteringarna till godo.

Motionärerna ansåge det ej heller motiverat att nu höja ifrågavarande

skattesatser till en nivå, som motsvarade anslag, vilka delvis omfattade 1 1/2

budgetår. Den tillfälliga merutgift, som härigenom uppkomme, borde icke

tagas till utgångspunkt för en höjning, vars berättigande icke i övrigt påvisats.

Motionärerna ville även erinra om att å budgetutjämningsfonden funnes

tillgängliga per den 30 juni 1951 icke mindre än 255,7 milj. kronor, vilka

medel tillförts fonden såsom överskott på automobilskattemedlens specialbudget

och sålunda avsatts för vägändamål.

Slutligen ville motionärerna erinra om att en omfattande utredning på

detta område inom en snar framtid kunde väntas framlägga sina resultat.

Det förefölle rimligt, att riksdagen avvaktade detta resultat.

I motionen 11:534 har framhållits bl. a. att en höjning av bilskatten

bidroge till en ytterligare försämring av kronvärdet, såsom de flesta

prisstegringar av s. k. konsekvenskaraktär. Den ledde till en ny fördyring av

frakterna, ökade utgifter för dem som måste använda sig av bussar och

droskbilar samt naturligtvis också för ägarna av bilar, bussar och andra motorfordon.

Vad frågan om en balans mellan vägutgifter och skattemedel därför beträffade,

funnes inte hållbara skäl att just nu lansera denna princip. Staten

hade både under och efter kriget tagit in skattemedel för vägväsendet, som

inte alls tagits i anspråk därför. Det handlade härvidlag om mycket stora

belopp jämfört med de omkring femtio milj. kronor som de föreslagna skattehöjningarna

skulle ge. överbalanseringen liksom möjligheten att hårdare

beskatta konjunkturvinsterna representerade många gånger om den summa

som nu äskades.

I motionen 11:550 har anförts i huvudsak följande. Fordonsskattens

nuvarande utformning med en stigande skatteskala allt efter bilens

tjänstevikt medförde att fordonsskatten på de vanligen förekommande personbilarna

av amerikansk tillverkning bleve rätt kännbar. För den som

förvärvade bilen som ny och väl som regel hade en ekonomi därefter kunde

detta kanske ej betyda så mycket. Icke så för den person, som förvärvade

vagnen i andra hand; där spelade vagnens fordonsskatt större roll. Förstahandsköparen

i goda ekonomiska förhållanden behölle dock i regel ej bilen

mer än några år, för att sedan byta ut den emot en ny årsmodell. Personbilarna,

det här gällde, vore i regel kvalitetsmärken och såsom sådana slitstarka,

men på grund av den höga vagnsskatten vore de ej begärliga i andra

hand och ännu mindre i tredje eller fjärde köpares hand. Sådana bilar blevo

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

13

därför alltför tidigt nedskrotade, vilket torde vara en nationalekonomisk förlust,

eller också bleve de ombyggda till s. k. epatraktorer och befriades från

fordonsskatten.

För många sistahandsbilägare — ofta sådana som på grund av isolering

mycket väl skulle behöva en personbil —- bleve det endast fråga om några

100 mils körning per år. Den högre drivmedelsåtgången för en tyngre vagn

spelade därvid ej så stor roll — körmilen kunde anpassas därefter — som

just fordonsskatten. För jordbrukare skulle en tyngre kraftigare personbil

ofta lämpa sig bättre, då man med den kunde utföra mindre transporter

och även vid behov koppla en släpvagn.

I vissa andra länder tillämpades en fallande fordonsskatt beroende på

huru många år bilen varit registrerad. Sålunda tillämpades i Norge en reducering

av den ursprungliga fordonsskatten med 10 % för varje år bilen varit

registrerad ned till 90 %, dock lägst 50 kronor per år och bil. Ett sådant

system medförde givetvis ökat arbete för uppbördsmyndigheterna, men det

förhållandet torde icke avskräcka från en åtgärd som vore både ur social och

nationalekonomisk synpunkt försvarlig. Reduceringen av vagnsskatten skulle

ock kunna bliva föremål för en engångsåtgärd, så att t. ex. när bilen varit

registrerad i 10 år skulle den ursprungliga skatten reduceras med 50 %.

Detta vore dock en avvägningsfråga, beroende på vilken ursprungliga fordonsskatt

som tillämpades.

Den kommande fordonsskattens storlek torde även motivera att densamma

fördelades på tvenne årsuppbörder. Det vore ingalunda lätt för en person

i mindre goda ekonomiska omständigheter att på en gång komma ut med hela

vagnsskatten för året, vilken, då det gällde en lastbilsägare, kunde röra sig

om ett par tusen kronor. Systemet med tvenne årsuppbörder hade ock redan

tillämpats såsom fallet var med den s. k. dubbla fordonsskatten. Om möjligt

skulle en sådan omläggning göras så, att skatten erlades dels för tiden

1 april—30 september och dels för tiden 1 oktober—31 mars. Därigenom

skulle ock tillfälle kunna beredas den, som brukade sin bil för endera halvåret,

att endast behöva erlägga det halvårets skatt. Vederbörande, som ville

begagna sig av en sådan förmån, skulle ha att i god tid meddela detta till

vederbörande uppbördsmyndighet, varigenom arbetet med utsändandet av

postförskott å nästa halvårsskatt undvekes. Det kunde genmälas att möjlighet

redan nu funnes att slippa erlägga fordonsskatt för mer än den tid

bilen brukades genom att begära restitution å arlagda skatt, men detta förfaringssätt

torde dock vara mera arbetskrävande för uppbördsmyndigheten.

Till utskottet ha Bilverkstädernas riksförbund, Kungl. automobil klubben,

KAK.s landsförbund, Motorförarnas belnykterhetsförbund, Motormännens

riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund, Sveriges automobilimportörförbund,

Sveriges automobilindustriförening, Sveriges trafikbilägares riksorganisation

och Svenska vågföreningen ingivit en gemensam, den 21 april

1952 dagtccknad skrift i ärendet, vari organisationerna i huvudsak hänfört

sig till de synpunkter de vid ärendets tidigare behandling anfört. Därvid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

ha organisationerna särskilt uppehållit sig vid det av dem framförda alternativet

att samtliga fordonsskatter skulle höjas med 39 procent. I avsikt att

kontrollera förslagets bärighet hade organisationerna utfört en detaljerad

beräkning av de under budgetåret 1952/53 inflytande fordonsskattemedlen.

Denna beräkning grundade sig på senaste kända uppgifter rörande fordonsbeståndets

fördelning på tjänsteviktklasser den 30 juni 1951. På denna fördelning

hade applicerats dels de nu gällande skattesatserna, dels de av utredningsmannen,

finansdepartementet resp. organisationerna föreslagna

skattesatserna. För att få en uppfattning om motsvarande belopp per den 1

januari 1953 måste vissa beräkningar rörande fordonsbeståndets ökning under

tiden 30/6 1951—1/1 1953 verkställas. För att komma fram till totalbeloppet

fordonsskattemedel under budgetåret 1952/53 måste hänsyn slutligen

också tagas till den fordonsskatt, som erlades av fordon nyinregistrerade

dels under senare halvåret 1952, dels under förra halvåret 1953.

I anslutning till dessa beräkningar ha organisationerna framhållit, att den

i propositionen redovisade beräkningen av fordonsskattemedlens ökning under

budgetåret 1952/53 vid ett genomförande av organisationernas skatteförslag

d. v. s. 47 å 48 miljoner kronor uppenbarligen vore för låg och borde

rätteligen vara 51,9 miljoner kronor. Skillnaden syntes bero på att departementet

icke räknat med att skattehöjningen även träffade motorfordon inregistrerade

under första hälften av 1953, att de militära fordonen icke

medtagits i beräkningen samt slutligen på att departementets uppskattning

av fordonsbeståndets ökning under tiden 3% 1951—Vi 1953 vore lägre än

vad riksräkenskapsverkets i statsverkspropositionen redovisade beräkningar

gåve underlag för.

Organisationerna hade velat tämligen noggrant redovisa dessa beräkningar

mot bakgrunden av departementschefens på flera ställen i propositionen uttalade

åsikt, att fordonsskatterna icke borde höjas mer än vad som fordrades

för att täcka skillnaderna mellan anslagen till vägväsendet och de beräknade

intäkterna av den nuvarande automobilbeskattningen. Organisationernas

förslag uppfyllde det sålunda uppställda kravet under det att utredningsmannens

och departementets förslag innebure 16 respektive 26 % överskridande

av det angivna behovet.

Sammanfattningsvis ha organisationerna hemställt, att utskottet — i den

mån en höjning av nuvarande skattesatser ansåges erforderlig — måtte taga

under övervägande att organisationernas förslag lades till grund för en

ifrågasatt provisorisk ändring av automobilbeskattningen, att utskottet måtte

föreslå riksdagen att ett eventuellt överskott å automobilskattemedel, stort

eller litet, under budgetåret 1952/53 skulle tillföras budgetutjämningsfonden

och redovisas under rubriken automobilskattemedel för att tagas i anspråk

under kommande budgetår samt att utskottet beträffande principen för uttagandet

av automobilskattemedel måtte föreslå riksdagen, att uteslutande

den principen måtte komma till användning att automobilbeskattningen borde

vara så anpassad, att motorfordonstrafiken svarade för sin rättmätiga andel

av vägkostnaderna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

15

Utskottet. I förevarande proposition föreslås att de i 5 § förordningen den

2 juni 1922 om automobilskatt upptagna skattesatserna skola höjas från

och med den 1 januari 1953. Omfattningen av höjningen framgår av ovan

intaget författningsförslag ävensom av den i redogörelsen för propositionens

huvudsakliga innehåll återgivna tabellen, vilken jämväl upptager de skattesatser,

som gällt under åren 1939—1945, samt de nu gällande skattesatserna.

Syftet med den föreslagna höjningen är att dels anpassa beskattningen av

motorfordonstrafiken efter de inträdda förändringarna i penningvärdet och

dels utjämna skillnaden i budgeten för budgetåret 1952/53 mellan å ena

sidan de i statsverkspropositionen upptagna anslag, som skola avräknas

mot automobilskattemedlen, sammanlagt 504,7 miljoner kronor, och å andra

sidan de beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen, 455 miljoner

kronor, eller alltså omkring 50 miljoner kronor.

I utlåtande nr 6 har innevarande års statsutskott för budgetåret 1952/53

föreslagit ett totalt anslagsbelopp att avräknas mot automobilskattemedlen

av 505 miljoner kronor, därvid utskottet förordat en mindre höjning av vissa

i statsverkspropositionen föreslagna anslag. Vad utskottet föreslagit har av

riksdagen godkänts med undantag av en i förevarande sammanhang betydelselös

anslagshöjning om 0,i miljon kronor, varom kamrarna stannat i

olika beslut. Det sålunda för budgetåret 1952/53 anvisade anslagsbeloppet

avses delvis skola täcka medelsbehovet icke blott för nämnda budgetår utan

även för andra halvåret 1953, vilket sammanhänger med att man i fråga om

vissa anslag för de statliga väginvesteringarna övergått till beräkning för kalenderår.

Vad angår inkomsterna av automobilskattemedlen under budgetåret 1952/

53 har riksräkenskapsverket beräknat dessa till 455 miljoner kronor, därav

130 miljoner kronor av fordonsskatten och 325 miljoner kronor av bensinskatten.

I anslutning till dessa beräkningar och i avvaktan på det förslag

angående fordonsskatten, som koinme att föreläggas 1952 års riksdag, föreslogs

i statsverkspropositionen att inkomsttiteln för nämnda skatt preliminärt

uppräknades med 50 miljoner kronor till 505 miljoner kronor.

I ett flertal motioner har yrkats avslag å förevarande proposition. Sådant

yrkande har framställts i de likalydande motionerna 1:444 (av herr Ohlon

m. fl.) och II: 549 (av herr Ohlin m. fl.), i de likalydande motionerna I: 445

(av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 551 (av herr Hjalmarson in. fl.) samt i motionen

II: 534 (av herr Hagberg i Luleå m. fl.).

I motionerna I: 445 och II: 551 har anförts att någon höjning av fordonsskatten

icke vore erforderlig om den del av anslagssumman, som beräknats

för utgifter under andra halvåret 1953, täcktes med under motsvarande tid

inflytande automobilskattemedel. Med anledning härav vill utskottet hänvisa

till att departementschefen i förevarande proposition utförligt bemött

denna uppfattning samt ait riksdagen med godkännande i denna del av

statsutskottets förenämnda utlåtande nr G anslutit sig till utskottets däri

gjorda uttalande, att ett förfaringssätt av den i motionerna angivna innebörden

icke är möjligt enligt på förevarande område tillämpade principer.

Såsom skäl för avslag å propositionen har i motionerna I: 444 och II: 549

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

framhållits möjligheten att ianspråktaga medel å budgetutjämningsfonden,

där per den 30 juni 1951 funnes bokförd en behållning av icke mindre än

255,7 miljoner kronor, utgörande medel som tillförts fonden såsom överskott

på automobilskattemedlens specialbudget. Liknande synpunkt har framförts

i motionerna 1:445 och II: 551. En förutsättning för en sådan medelsdisposition

är uppenbarligen, att skillnaden mellan de anslag som skola avräknas

mot automobilskattemedlen och de beräknade inkomsterna av dessa medel

vid oförändrade skattesatser skall utjämnas genom ianspråktagande av budgetöverskottet.

Utskottet finner ett sådant förfaringssätt i nuvarande statsfinansiella

läge icke vara godtagbart. Därav följer också att utskottet — som

i och för sig icke har att taga ställning till frågan hur inflytande skattemedel

skola disponeras — icke kan ansluta sig till det i motionerna I: 445 och II: 551

på samma förutsättning grundade yrkandet att inkomsterna av den vid

1951 års höstriksdag beslutade tioprocentiga skatten på nvtillverkade och

importerade personbilar och motorcyklar skola användas för att täcka kostnaderna

för vägväsendet. I motionen II: 534 har som skäl för avslagsyrkandet

hänvisats bl. a. till överbalanseringen av budgeten samt till möjligheten

att hårdare beskatta konjunkturvinsterna. Utskottet kan icke finna att den

i motionen anvisade vägen innebär en godtagbar lösning för finansiering av

kostnaderna för vägväsendet.

I motionerna 1:444 och 11:549 samt 1:445 och 11:551 har mot förslaget

att nu höja fordonsskatten vidare invänts att man borde avvakta resultatet

av den pågående utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Denna utredning, som utarbetat det förslag som med vissa modifikationer

lagts till grund för propositionsförslaget, kan enligt utskottets mening

icke utgöra hinder för genomförandet av en med hänsyn till vägväsendets

aktuella behov erforderlig provisorisk höjning av fordonsskatten i huvudsak

motsvarande förändringen i penningvärdet.

I enlighet med den allmänna uppfattning, varåt utskottet OA*an givit uttryck,

samt i anslutning till de synpunkter departementschefen anfört tillstyrker

utskottet att fordonsskatten provisoriskt höjes. Utskottet avstyrker

alltså de yrkanden om avslag å förevarande proposition, som framförts i de

likalydande motionerna I: 444 och II: 549, de likalydande motionerna I: 445

och II: 551 samt motionen II: 534.

Till grund för förslaget om storleken av fordonsskattens höjning har

lagts en jämförelse mellan socialstyrelsens index för konsumtionspriser för

år 1938 — då grunderna för fordonsskattens utgörande senast fastställdes

— respektive för tiden september—november 1951. Med hänsyn till förändringen

i detta index bygger förslaget i princip på en höjning av 1938 års

skattesatser med omkring 100 procent. På sätt framgår av den ovan lämnade

redogörelsen för propositionens huvudsakliga innehåll har emellertid

skatten på framför allt tyngre lastbilar och släpvagnar samt på omnibussar

ökats förhållandevis mera än skatten på personbilar. Som skäl härför har i

propositionen hänvisats till vad i direktiven för utredningen rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken anförts därom, att de principer, efter

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

17

vilka den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställts på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet varit en annan än nu och att •— då vid

bedömningen av vägväsendets framtida medelsbehov de tyngre fordonens

krav på vägnätet utgjorde en faktor av större betydelse än vad man tidigare

räknat med — det funnes anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen borde

bära en större del av de vägkostnader som skulle gäldas av motorfordonstrafiken

än som för närvarande vore fallet.

I den till utskottet ingivna skriften ha organisationerna hemställt, att organisationernas

förslag — innebärande en för alla kategorier fordon lika

procentuell höjning av skatten •— skulle läggas till grund för en provisorisk

ändring i fordonsbeskattningen. Som skäl härför har särskilt åberopats, att

en skattehöjning i enlighet med detta förslag beräknades inbringa icke såsom

i propositionen gjorts gällande 47 ä 48 miljoner kronor utan 51,9 miljoner

kronor, vilket belopp vore fullt tillräckligt i betraktande av det i propositionen

gjorda uttalandet att skatten icke borde höjas i större omfattning än

som vore nödvändigt för att täcka anslagen för vägväsendet. Med anledning

härav vill utskottet framhålla, att skattesatsernas avvägning i propositionsförslaget

betecknar ett mellanläge i förhållande till utredningsmannens

förslag å ena sidan och organisationernas å den andra samt att organisationernas

synpunkter alltså i viss utsträckning beaktats vid förslagets framläggande.

Utskottet kan för sin del icke finna någon berättigad erinran mot att

fordonsskatten i princip anpassas till penningvärdesförändringen, vilket av

utskottet icke uppfattas så att man därigenom på fordonbeskattningens

område kan sägas ha infört någon princip om indexreglering av fordonsskatten.

Ej heller har utskottet funnit anledning till erinran mot att vissa

tyngre fordon på sätt skett i propositionsförslaget fått vidkännas en proportionsvis

något högre skattebelastning än övriga fordon.

Vad angår beräkningarna av den inkomstökning den föreslagna skattehöjningen

kan komma att tillföra statsverket är skillnaden i departementschefens

och organisationernas uppskattning i förhållande till inkomstökningens

totala belopp så relativt obetydlig att den icke kan tillmätas avgörande

betydelse, särskilt som kalkylen i viss utsträckning måste baseras på

en uppskattning av fordonsbeståndets tillväxt. Med utgångspunkt från att

de genom skatteökningen inflytande medlen under alla förhållanden komma

att användas för vägväsendets behov, vilkas tillgodoseende för närvarande

framstår som angeläget, kan utskottet icke finna att fog finnes för

invändning mot propositionsförslaget i den mån detsamma går ut på att intäktsöverskottet

vid genomförande av förslaget kan visa sig komma att något

överstiga de gjorda beräkningarna. Med vad utskottet ovan anfört torde

den av organisationerna till utskottet ingivna skriften få anses besvarad.

I motionen II: 550 (av herr Rosén m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning angående frågan om reducering

av automobilskatten i förhållande till det antal år fordonet varit registrerat

samt frågan om uppbördens fördelning på två terminer. Med anledning härav

vill utskottet framhålla, att utredningsmannen i sin promemoria ansett

2 Bihang till riksdagens protokoll 7 siiml. .Yr 7.5.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

att någon uppdelning av fordonsskatten på två uppbördsterminer icke borde

ifrågakomma med hänsyn framför allt till de komplikationer, som kunde

uppstå då ett fordon bytte ägare mellan uppbördsterminerna. Det må även

erinras om att spörsmålet var föremål för uppmärksamhet i samband med

prövningen av fordonsbeskattningens utformning år 1938. Utskottet kan

nu icke taga ställning till hur de i motionen berörda frågorna skola lösas

vid fordonsbeskattningens blivande utformning men utgår ifrån att de

komma att övervägas i samband med den pågående utredningen rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. Vid sådant förhållande föreligger

ej anledning att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

I propositionen har vidare framlagts förslag om upphävande av förordningen

den 30 november 1945 angående visst undantag från bestämmelserna

i 5 § automobilskatteförordningen. Förslaget föranleder ej erinran från utskottets

sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 114, antaga vid propositionen fogade

förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt; samt

2) förordning om upphävande av förordningen den 30

november 1945 (nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna

i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)

om automobilskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 444 av herr Ohlon in. fl.

och 11:549 av herr Ohlin in. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:445 av herr Ewerlöf m.

fl. och 11:551 av herr Hjalmarson m. fl.,

3) motionen II: 534 av herr Hagberg i Luleå in. fl. samt

4) motionen II: 550 av herr Rosén m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

19

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Petrén, Velander,

Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Damström, Snygg* och Rune Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Ivristensson i Osby, Björklund, Orgård,

Persson i Svensköp, Sundström, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Olofsson, Vigelsbo

och Kärrlander.

'' Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Velander, Wehtje, Persson i Svensköp,

Hagberg i Malmö och Sjölin, vilka ansett att utskottets yttrande och

hemställan bort ha följande lydelse:

»I förevarande---(= utskottet s. 15 rad 1 uppifrån—rad 11 nedifrån)

-—--i Luleå m. fl.).

Såsom ovan refererats, sammanhänger det ökade medelsbehovet till vägväsendet

för budgetåret 1952/53 med omläggningen av redovisningsperioden

för de statliga väginvesteringarna till kalenderår, varigenom även anslag

för andra halvåret 1953 skola täckas med de för nästa budgetår anvisade

medlen. Den »ökning» av medelsbehovet, som härigenom uppstått för

budgetåret 1952/53, är därför att anse som tillfällig och bör enligt utskottets

mening inte tagas till intäkt för en höjning av fordonsbeskattningen.

Utskottet delar således i detta stycke den i motionerna I: 444 och II: 549

samt 1:445 och 11:551 framförda uppfattningen.

Utskottet vill vidare erinra om den av statsutskottet i dess utlåtande

nr 6 omförmälda behållningen per den 30 juni 1951 av 255,7 milj. kr. på

automobilskattemedlens specialbudget. Möjlighet finnes sålunda att ur förut

influtna, men icke för sitt av riksdagen angivna ändamål i anspråktagna

automobilskattemedel täcka den tillfälliga merutgift för vägväsendet,

som uppstått för budgetåret 1952/53 till följd av redovisningsperiodens

omläggning.

Såsom erinrats i de ovan berörda motionerna utgår för närvarande en

tillfällig varuskatt vid tillverkning och import av personbilar in. m., vilken

för nästa budgetår beräknas inbringa 70 milj. kr. Denna skatt skall

enligt riksdagens beslut icke användas för vägväsendet. Enligt utskottets

uppfattning böra dock även intäkterna av denna form av fordonsbeskattning

enligt av riksdagen tidigare fattade principbeslut tillföras automobilskattemedelsfonden

och således användas för vägväsendets behov. Utskottet

tillstyrker därför det i de likalydande motionerna 1:445 och 11:551

framställda yrkandet, att riksdagen måtte med upphävande av sitt vid

höstriksdagen 1951 fattade beslut besluta att inkomsterna av den tillfälliga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 45.

skatten vid tillverkning och import av personbilar m. m. skola komma

vägväsendet till godo.

Enligt utskottets uppfattning finnes såsom av det föregående framgått

icke behov att för nästa budgetår höja fordonsskatten. Utskottet tillstyrker

sålunda bifall till det i de likalydande motionerna I: 444 och II: 549, I: 445

och II: 451 samt i motionen II: 534 framställda yrkandet att riksdagen

måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 114, såvitt angår höjningen av

automobilskatten.

I motionen---(= utskottet s. 17 rad 5 nedifrån—s. 18 råd 14 uppifrån)

—--utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte

1. med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition

nr 114 antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om upphävande av förordningen den 30 november 1945

(nr 736) angående visst undantag från bestämmelserna i

5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
2.

med bifall till de likalydande motionerna 1: 444 av

herr Ohlon m. fl. och II: 549 av herr Ohlin m. fl., de likalydande

motionerna I: 445 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 551

av herr Hjalmarson m. fl. samt motionen II: 534 av herr

Hagberg i Luleå m. fl. avslå det vid förevarande proposition

fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse

av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt;

3. med bifall till de likalydande motionerna 1:445 av

herr Ewerlöf m. fl. och II: 551 av herr Hjalmarson m. fl. —

med upphävande av tidigare fattat beslut — besluta att inkomsterna

av skatten vid tillverkning och import av personbilar

m. m. skola komma vägväsendet till godo; samt

B) att riksdagen måtte lämna motionen 11:550 av herr

Rosén m. fl. utan åtgärd.»

527439

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 a1 i texten