Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951

1952-05-06 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:46, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

1

Nr 46.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändring

i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374) om

skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen), jämte

i ämnet väckta motioner.

I en den 14 mars 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 162, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående

ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk

kraft (elskatteförordningen).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen föreslås ändringar i elskatteförordningen, varigenom

skatteplikten begränsas till kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en

årsförbrukning av mer än 40 000 kilowattimmar.

Ovannämnda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 (nr 374)

om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 4 §§ elskatteförordningen den 1 juni

1951 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Den som inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än

40 000 kilowattimmar elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår

skall för förbrukningen till staten erlägga särskild skatt (elskatt) i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning. Härvid skall kraft, som

icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara förbrukad

i dennes rörelse.

Med beskattningsår förstås i denna förordning tiden 1 juli—30 juni.

Där under löpande beskattningsår icke kan avgöras, huruvida förbrukning,

som i första stycket avses, kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,

skall förbrukaren erlägga preliminär elskatt med belopp motsvarande

elskatt enligt denna förordning, därest förbrukningen under den närmast

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 46.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

före beskattningsåret tilländalupna tolvmånader sperioden överskjutit 40 000

kilowattimmar. Vad i denna förordning stadgas om elskatt skall i tillämpliga

delar gälla preliminär elskatt.

Visar sig vid utgången av beskattningsåret att förbrukningen icke överskjutit

40 000 kilowattimmar men har elskatt eller preliminär elskatt blivit

erlagd, skall snarast efter beskattningsårets utgång skatten restitueras.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län, eller

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft.

"Vid tillämpningen — — •—-av kraften.

3 §•

Elskatt utgår med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Beskattningsvärde som---eller distributören.

Kungl. Maj :t eller---finnas påkallade.

4 §•

Skattskyldigheten inträder, då den elektriska kraften yrkesmässigt distribueras

till förbrukare, som icke samtidigt är producent eller yrkesmässig

distributör, (skattepliktig distribution) eller då den av producent eller yrkesmässig

distributör nyttjas i egen rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution---yrkesmässig distributör.

Yrkesmässig distributör---It § stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning---till statsverket.

Visar sig vid utgången av beskattningsåret att i industriell rörelse förbrukning

av elkraft, som i 1 § första stycket avses, överskjutit 40 000 kilowattimmar

och har icke elskatt eller preliminär elskatt blivit erlagd, skall å

förbrukningen belöpande elskatt inlevereras till statsverket i efterhand.

Denna förordning träder i kraft den 20 juni 1952.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas

i fråga om kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter uppmätt

energiförbrukning: för tiden intill första avläsningen av energiförbrukning

efter denna förordnings ikraftträdande, samt

i fråga om annan kraft: för redovisningsperiod, som till någon del hänför

sig till tiden före denna förordnings ikraftträdande.

Första avläsningen efter denna förordnings ikraftträdande skall, där kontrollstyrelsen

ej annat medgiver, ske vid den tidpunkt, då avläsning enligt

de vid elskatteförordningens ikraftträdande tillämpade principerna skolat

ske.

2. För den, beträffande vilken skyldighet att erlägga elskatt upphör genom

bestämmelserna i denna förordning, skola i beskattningsvärdena för år

1952 inräknas fasta avgifter ävensom effektavgifter till den del de äro att

hänföra till tid för vilken skyldighet att erlägga elskatt förelegat.

För den, beträffande vilken elskatt jämlikt äldre bestämmelser utgår såsom

styckeskatt men på grund av bestämmelserna i denna förordning skall

utgå såsom värdeskatt, skola i beskattningsvärdena för den tid av år 1952,

då elskatten skall utgå som värdeskatt, inräknas fasta avgifter ävensom effektavgifter

till den del de äro att hänföra till nämnda tid.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

3

Till utskottets behandling ha hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 442 av herrar Wistrand och Petrén samt

11:582 av herrar Sjölin och Fagerholm, vari hemställts, »att riksdagen vid

sin behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 162 måtte — för den händelse

ej beslut fattas om elskatteförordningens upphävande -—- besluta att

s. k. processkraft, i huvudsak använd inom den elektrokemiska och elektrotermiska

industrien icke skall drabbas av skatt å elektrisk kraft enligt samma

förordning samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför nödvändig

författningstext»;

2) de likalydande motionerna I: 446 av herrar Weiland och Axel Andersson

samt II: 599 av herrar Rosén och Gustafson i Göteborg, vari hemställts,

»att riksdagen med avslag på proposition nr 162 angående ändringar i

elskatteförordningen måtte besluta att elskatt icke i något fall uttages efter

1 juli 1952»;

3) motionen 1:400 av herr Hesselbom, vari hemställts, »att riksdagen i

anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 162 måtte besluta att elskatt icke

skall utgå för elektrisk kraft, som nyttiggöres inom rörelse för produktion

och allmän distribution av gas (gasverk) eller inom rörelse för allmän

distribution av vatten (vattenledningsverk)»; ävensom

4) motionen II: 598 av herr Anderson i Sundsvall m. fl., vari — under

förutsättning att elskatteförordningen i sin helhet icke upphäves — hemställts

»att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 162 måtte besluta

den ändringen i Kungl. Maj :ts förslag, att den som inom riket för användning

i industriell rörelse förbrukar elektrisk kraft, skall vara skyldig

att erlägga elskatt för den del av förbrukningen, som överstiger 40 000 kWh

elektrisk kraft för driftställe under helt förbrukningsår».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen

a) de likalydande motionerna I: 295 av herr Eskilsson m. fl. samt II: 378

av herrar Birke och Edström, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att kungl. förordningen den 1 juni 1951 om särskild skatt å elektrisk kraft

(elskatteförordningen) skall upphöra att gälla från och med den 1 juli 1952»;

ävensom

b) de likalydande motionerna I: 296 av herrar Bengtson och Bror Nilsson

samt II: 459 av herr Larsson i Luttra m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att elektrisk kraft, som förbrukas för uppvärmning, belysning

m. m. av kyrkor och andra gudstjänstlokaler, skall undantagas från

skatteplikt till elskatt».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:295, 1:296, 1:400, 11:582, 11:598 och

11:599.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I syfte att genom en ökning av statsinkomsterna finansiera vissa ofrånkomliga

statliga utgiftsbehov beslöt 1951 års riksdag vid sin vårsession, att

en särskild skatt å elektrisk kraft (elskatt) skulle uttagas av förbrukare av

sådan kraft. Elskatten utgår i enlighet med riksdagsbeslutet i princip å

all elektrisk kraft, med undantag av sådan, som framställts å Gotland. För

lågspänd kraft som uppmätes utgör skatten 1 öre för kilowattimme och för

annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft 10 procent av kraftens

beskattningsvärde. I sin i årets statsverksproposition redovisade inkomstberäkning

uppskattade riksräkenskapsverket inkomsterna av skatten för

budgetåret 1951/52 till 50 miljoner kronor och föreslog att skatten i riksstaten

för nästa budgetår skulle uppföras med 85 miljoner kronor.

Sedan fråga väckts att undantaga hushållsförbrukning av elektrisk kraft

från skatteplikt, föreslog departementschefen vid framläggandet av förslaget

till riksstat för budgetåret 1952/53 att hänsyn skulle tagas till den intäktsminskning,

som skulle föranledas av en dylik begränsning av skatteplikten.

I enlighet härmed har i statsverkspropositionen (Bil. 1: Inkomsterna,

s. 50) elskatten nedräknats till 45 miljoner kronor. Efter anmodan har

överdirektören och chefen för kontrollstyrelsen i en den 7 mars 1952 dagtecknad

promemoria framlagt vissa förslag angående den tekniska omläggning

av elbeskattningen, som erfordras för genomförandet av den ifrågasatta

skattebegränsningen. Kontrollstyrelsen har beträffande omläggningen

låtit inhämta yttrande av den vid styrelsens sida stående elskattenämnden,

i vilken ingå bl. a. representanter för kontrollstyrelsen och kommerskollegium

ävensom för elproduktion och eldistribution samt industri och detaljförbrukning

i allmänhet. I promemorian framläggas alternativa förslag till

omläggning. Dessa förslag ha det gemensamt att hushållsförbrukningen undantages

från beskattning men att denna bibehålies i fråga om industrien.

De i förenämnda promemoria framlagda alternativa förslagen ha närmare

övervägts inom finansdepartementet.

Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelse härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna

sidor i propositionen, nämligen

Nuvarande beskattning av elektrisk kraft, s. 5—6.

Kontrollstyrelsens alternativa förslag till skatteomläggning m. m., s. 6

—11.

Departementschefen, s. 11—15.

Rörande innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas

följande.

I de likalydande motionerna 1:295 och 11:378 har anförts bl. a.

följande. Under det halvår elskatten varit i kraft hade de tidigare framförda

erinringarna mot skatten huvudsakligen blivit bestyrkta, och det syntes

därför motiverat att taga skattens fortbestånd under övervägande. Den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

5

av finansministern vid genomförandet av elskatten framförda uppfattningen

att denna skulle framtvinga en reducering av köpkraften och varuefterfrågan,

varigenom inflationen skulle dämpas, hade icke bekräftats av utvecklingen.

Inflationen hade icke kunnat hejdas med tillhjälp av de olika extraordinära

skattepålagorna.

Möjligheterna för de av skatten drabbade företagen att övervältra denna

på de slutliga konsumenterna hade varit mycket varierande. Hur ojämnt

skatten drabbat olika konsumenter belystes även genom de kostnadsstegringar

elskatten medfört inom den elektrotermiska och elektrokemiska industrien.

Kostnaderna för elkraften, vilken här närmast kunde betraktas

såsom en livsviktig råvara, vars pris vore av stor betydelse för driftens

räntabilitet, utgjorde för denna industri 10 å 20 procent av produktionsvärdet.

Elskatten hade härigenom drabbat dessa industrier avsevärt hårdare

än andra och medfört större prisförhöjningar än å andra av skatten berörda

varor. Avgörande för frågan, vilka företag som träffats av elskatten och hur

hårt de träffats, hade varit den utsträckning, i vilken de drivit sin rationalisering,

och i vilken grad de övergått från importerat bränsle till det inhemska

produktionsmedlet elektrisk energi. Dessa rationaliseringssträvanden,

vilka varit en av förutsättningarna för de senare årens produktionsökning

och standardhöjning, hade genom elskatten bestraffats. Den apparat

och det arbete, som krävdes för uppbörd av skatten, kontroll, behandling av

jämkningsärenden etc., kunde visserligen förväntas bli avsevärt mindre,

om hushållsabonnenterna befriades från skatt. I förhållande till de reducerade

skatteintäkterna komme emellertid denna apparat fortfarande att vara

oproportionerligt stor. Industriabonnenterna vore nämligen till övervägande

del skyldiga att erlägga skatt beräknad efter tio procent av debiterade kraftavgifter,

och denna s. k. värdeskatt medförde uppenbarligen betydligt mer

arbete och större kostnader beträffande uppbörd och debitering än den

styckeskatt, som gällde för hushållsabonnenter. Lättnaderna på detta område

kunde således icke förväntas bli synnerligen stora.

Sammanfattningsvis ville motionärerna framhålla, med hänsynstagande

till att hushållsabonnenterna komme att befrias från skatt, att elskatten ur

samhällsekonomisk synpunkt icke haft den åsyftade verkan att dämpa inflationen,

och att de olägenheter skatten haft för kraftkonsumenterna med

hänsyn till elkraftens mångskiftande användningsområden och den därmed

förknippade omöjligheten att 1''å fram eu jämn fördelning av skattebördan

icke uppvägdes av den ringa intäkt, skatten kunde komma att ge staten, samt

att de administrativa kostnader och olägenheter skatten medfört icke stode

i rimlig proportion till skatteintäkten.

I de likalydande motionerna 1:296 och 11:459 ha motionärerna

anfört bl. a., att det syntes vara en allmän princip att kyrkor och andra

gudstjänstlokaler fritoges från allmänna pålagor av sådan karaktär som elskatten.

Numera förekomme det i allt större utsträckning, att elektrisk kraft

användes för uppvärmning, belysning, drivning av orgelverk etc. i kyrkor

och andra gudstjänstlokaler.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

I de likalydande motionerna 1:442 och 11:582 har erinrats

om att det för den elektrokemiska och elektrotermiska industrien vore karakteristiskt

att den förbrukade mycket stora kraftbelopp men att härav

endast en obetydlig del eller upp till 10 procent användes såsom drivkraft,

under det att de återstående ca 90 procenten, den s. k. processkraften, inginge

såsom en integrerande del i själva tillverkningsförfarandet. Processkraften

hade därför karaktären av en råvara, på vilken industrien i fråga

baserade sin verksamhet.

Samtliga större företag inom branschen hade på grund av här nämnda

förhållanden hemställt, att Kungl. Maj :t med stöd av den dispensmöjlighet,

som funnes inskriven i elskatteförordningen, måtte medgiva dem befrielse

från skyldighet att erlägga elskatt. Vissa av sökandebolagen hade i andra

hand anhållit, att skatten måtte begränsas till att utgå med 10 procent på

ett beskattningsvärde av högst 0,75 öre per kilowattimme — detta för att

de i varje fall icke skulle bli hårdare belastade än motsvarande industrier

i Norge.

Särskilt utförligt hade de olika argumenten för skattebefrielse redovisats

i två till Kungl. Maj :t ställda skrivelser av den 28 maj 1951 respektive

26 januari 1952 från Stockholms superfosfat fabriksaktiebolag. Vad sagda

bolag anfört torde få anses representativt för samtliga berörda företags

situation.

Sveriges kemiska industri förfogade icke över andra grundläggande råvaror

såsom olja, kol och naturgas. Därför utgjorde elkraften för dem den

utan tvekan viktigaste råvaran. En beskattning av den elektriska energien

innebure av denna anledning synnerligen allvarliga olägenheter för denna

industri och — till följd av denna industris nyckelposition — för hela vårt

näringsliv.

Den elektrokemiska och elektrotermiska industrien intoge en absolut undantagsställning

i dessa skattesammanhang. Landsorganisationen hade

framhållit i sitt yttrande över förslaget om elskatt med en utgångspunkt

av en skatt av 1 öre per kilowattimme, att denna beskattning skulle motsvara

»i genomsnitt 0,i procent på salutillverkningsvärdet i livsmedels-,

textil- och läderindustrierna men 1 å 2 procent i cellulosa-, cement- och

järn- och stålindustrierna, allt enligt 1948 års industristatistik». Med samma

utgångspunkt skulle procenttalet för här berörda industrier bli 12,5.

Möjligheten att övervältra någon del av elskatten på konsumtionen torde

på grund av konkurrensen och särskilt då de ytterst ogynnsamma tullförhållandena

vara högst begränsad i en mera normal marknadssituation. Där

en svensk kemisk produkt kunde räkna med ett tullskydd av i bästa fall

10 procent, låge motsvarande utländska skydd ofta tre å fyra gånger högre.

Det vore emellertid ingalunda konkurrensen som sådan som i skrivelsen påtalades

utan olikställdheten i produktionens villkor.

I propositionen framhölles, att det huvudsakliga syftet med elskatten varit

att genom en ökning av statsinkomsterna åstadkomma ett i dåvarande

ekonomiska läge tillräckligt stort budgetöverskott. Det uttalades vidare,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

7

att behovet av tillfälliga inkomster givetvis kvarstode, men att andra tillfälliga

inkomster sedermera tillkommit och att behovet av att bibehålla en

oförändrad elskatt därför ej framstode som lika stort.

Med hänsyn till sistnämnda deklaration samt till de synnerligen starka

rättvise- och sakskäl, som talade mot att man accepterade en sådan effekt

av elskatten, att den tillätes träffa en industriell råvara, föresloge motionärerna,

att elskatteförordningen jämkades på sådant sätt, att den nuvarande

diskrimineringen av den elektrokemiska och elektrotermiska industrien eliminerades.

För en dylik åtgärd talade även att denna industris möjligheter

att inom egna marginaler bära skatten eller att företaga en skatteövervältring

enligt vad motionärerna erfarit ytterligare försämrats under de

senaste månaderna. Den utländska konkurrensen hade sålunda blivit alltmer

kännbar, samtidigt som företagen i samband med årets löneuppgörelser

fått taga på sig högst betydande merutgifter.

För den händelse framställda yrkanden om elskatteförordningens upphävande

ej skulle av riksdagen bifallas, borde ej heller total skattebefrielse

ifrågakomma för här berörda industrier, utan skatten borde — på sätt

departementschefen i sitt inledningsvis återgivna uttalande förutsatt och i

likhet med vad som gällde för industrien i övrigt —- begränsas till att träffa

den egentliga drivkraften. Denna skulle kunna schablonmässigt fastställas

till en för hela branschen likformig del av den totala kraftförbrukningen.

I de likalydande motionerna 1:446 och 11:599 har erinrats

om att det huvudsakliga syftet med införandet av elbeskattningen angivits

vara att genom ökning av statsinkomsterna åstadkomma ett i dåvarande

ekonomiska läge tillräckligt stort budgetöverskott. Den begränsning, som

i förevarande proposition föreslagits, vore tacknämlig, men enligt motionärernas

förmenande borde skatten i sin helhet borttagas. Motionärernas skäl

härför vore följande.

Elektrisk energi vore en av de viktigaste kraftkällorna inom näringslivet.

Vid en bestående elskatt för industrien kunde detta innebära en lockelse att

övergå till bränsle såsom ersättning, och en sådan utveckling torde vara att

beklaga, då detta även kunde medföra snedvridningar inom produktionslivet.

Den alltmer hårdnande konkurrensen på världsmarknaden, där landet

på grund av andra högre produktionskostnader redan nu började få svårt att

hävda sig, torde vara ett starkt bärande skäl för att icke med denna skatt

försvåra avsättningen av våra exportartiklar.

I motionen 1:400 har anförts, att i propositionen föresloges ändringar

i elskatteförordningen, varigenom skatteplikten begränsades till kraft,

som förbrukades i industriell rörelse med en årsförbrukning av mer än

40 000 kWh. Någon definition av vad som avsåges med »industriell rörelse»

hade ej givits i propositionen. Man hade därför anledning antaga att

sådana företag, som redovisades i industristatistiken, i skattehänseende

komme att hänföras till industriell rörelse. I sagda statistik vore bl. a.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

upptagna elverk, gasverk och vattenledningsverk. Av denna industrigrupp

vore elverken redan enligt nu gällande elskatteförordning undantagna från

elskatt. Det övervägande flertalet av landets gas- och vattenledningsverk

ägdes och dreves av kommuner, varför den elskatt, som uttoges av dessa

företag, komme att belasta vederbörande kommuner och sålunda i sista

hand finge uttagas genom kommunalskatten. Då kommunerna genom de

föreslagna ändringarna av elskatteförordningen komme att befrias från elskatt

för allmänna ändamål, såsom gatubelysning, kyrkor, sjukhus eller

skolor, samt även för spårvägar och trådbussar, syntes det rimligt att kommunerna

även befriades från elskatt för gas- och vattenledningsverk. I den

mån det funnes av andra än kommuner drivna gas- eller vattenledningsverk,

som ombesörjde allmän distribution, borde dessa jämställas med kommunala

verk, då sådana företag måste betecknas som särskilt samhällsnyttiga.

I motionen 11:598 har anförts, att därest riksdagen icke komme

att fatta beslut om elskatteförordningens upphävande, varom motion förelåge,

ville motionärerna föreslå en ändring i de bestämmelser, som föresloges

i den nu framlagda propositionen. Enligt propositionen skulle skyldighet

att erlägga elskatt inträffa först, när förbrukningen uppginge till 40 000

kWh per år eller mera, varvid dock elskatt skulle erläggas för hela årsförbrukningen.

Såsom framhölles i propositionen skulle denna bestämmelse

innebära, att två helt likartade företag kunde komma att i skattehänseende

behandlas olika endast av den anledningen, att det ena företaget hade något

tusental kWh högre konsumtion än det andra, något som skulle rubba konkurrensvillkoren.

Uppenbarligen behövde skillnaden i förbrukning ingalunda

uppgå till något tusental kWh för att denna olägenhet skulle uppstå.

Denna kunde uppkomma vid betydligt mindre differens. Enligt motionärernas

mening komme en sådan anordning att till sina verkningar bli mycket

orättvis. Ur rättvisesynpunkt måste det därför vara mera tilltalande, att

en viss förbrukning, t. ex. 40 000 kWh per år, helt fritoges från beskattningen

och att denna alltså endast drabbade den del av förbrukningen, som

låge ovanför denna gräns. En åtgärd i den riktningen skulle säkerligen

bli av stor betydelse för åtskilliga hantverkare och idkare av småindustri,

vilkas elkraftsförbrukning låge i närheten av den föreslagna tröskeln.

Till utskottet har i anledning av propositionen inkommit en skrift

från Svenska tullkvarnars riksförbund, vari anförts i huvudsak följande.

Propositionens förslag innebure, att två helt likartade företag kunde komma

att i skattehänseende behandlas olika, endast av den anledningen att det

ena hade något högre konsumtion än det andra. Förbundet tilläte sig därför

påpeka vilka konsekvenser detta skulle medföra för kvarnidkarna.

De eltaxor som allmänt tillämpats gentemot kvarnarna vore de av elkraftutredningen

föreslagna standardtarifferna. I dessa inginge bl. a. en specialtariff

för bygdekvarnar, vilka utgjorde ett komplement till traktens jordbruk.

Denna tariff vore sammansatt av vissa avgifter. Genomsnittspriset

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

9

för elkraften till kvarnarna enligt standardtarifferna utgjorde 101/2 öre

per kWh. Den kvarn som hade en förbrukning omedelbart över 40 000 kWh/

år komme således att drabbas av elskatt på cirka 425 kronor, medan konkurrentkvarnen,

som icke passerat förbrukningsgränsen, helt skulle slippa

denna skatt. Detta kunde icke vara rättvist, i synnerhet som 425 kronor

vore ett stort belopp för de företag det här gällde, som arbetade med ytterst

små marginaler. En förbrukningsgräns på föreslaget sätt komme att utgöra

ett allvarligt irritationsmoment inom näringsgruppen, i synnerhet därför

att bygdekvarnarnas kraftförbrukning i många fall nära sammanfölle

med den i propositionen valda förbrukningsgränsen.

Med hänvisning till vad sålunda anförts, hemställde förbundet att bevillningsutskottet

måtte söka finna en form för rättvisare och mjukare övergång

från skattefri till skattepliktig konsumtion än vad förslaget innebure.

En regel av innebörd att en viss bottenkonsumtion alltid bleve skattefri syntes

vara en lösning som tillfredsställde alla rättvisekrav. Det merarbete som

en sådan regel skulle förorsaka kraftdistributörerna torde vara av underordnad

betydelse, då dessa under alla förhållanden måste kontrollera storleken

av alla industrikonsumenters förbrukning, vare sig denna vore stor

eller liten. Att konstruera en matematisk formel, som underlättade uträkningen

av kostnaden för bottenkonsumtionen och en därmed förenad

skattefrihet, borde icke vara omöjligt.

Utskottet. I den föreliggande propositionen har framlagts förslag till sådana

ändringar i elskatteförordningen, alt skatteplikten begränsas till elektrisk

kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en årsförbrukning av

mer än 40 000 kilowattimmar. Författningsändringarna föreslås i huvudsak

skola träda i kraft den 20 juni innevarande år.

Syftet med den av föregående års riksdag beslutade elskatteförordningen

var att åstadkomma en sådan överbalansering av budgeten för budgetåret

1951/52, som i dåvarande läge ansågs erforderlig. Med erinran därom har

i den nu förevarande propositionen framhållits att vid elskattens införande

förutsatts, att den skulle vara av allenast tillfällig natur. För budgetåret

1952/53 ha tillkommit andra tillfälliga inkomster, och departementschefen

har på grund därav ansett, att behovet av att bibehålla en oförändrad elskatt

för närvarande ej framstode som lika stort. I detta läge har departementschefen

med hänsyn till bl. a. svårigheterna vid elskattens tillämpning

i fråga om förbrukningen av elektrisk kraft för hushållsändamål funnit sig

böra förorda ett avskaffande av elskatten på hushållsförbrukningen. Som

ett ytterligare skäl för propositionsförslaget har anförts den omständigheten

att icke oväsentliga höjningar av levnadskostnaderna förestode.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna 1:446

och il: 599 har hemställts, att elskatten måtte upphävas från och med den

! juli 1952. Samma yrkande har framförts i de vid riksdagens början väckta,

likalydande motionerna I: 295 och II: 378. Jämväl i de likalydande motionerna

I: 442 och II: 582 samt i motionen II: 598 har uttalats, att elskatten

i sin helhet borde avskaffas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

Ett bedömande av propositionsförslaget och de framförda motionsyrkandena

måste enligt utskottets mening i första hand ske med hänsynstagande

till vad som ur statsfinansiella synpunkter kan anses tillrådligt. Anledning

saknas att här närmare beröra frågan om målsättningen för budgetpolitiken,

men utskottet vill dock framhålla att en betydande överbalansering av driftbudgeten

alltjämt bör eftersträvas. Enligt i statsverkspropositionen gjorda

beräkningar skulle ett undantagande av hushållsförbrukningen från beskattning

medföra ett inkomstbortfall för budgetåret 1952/53 av omkring 40

miljoner kronor. Ett fullständigt upphävande av elskatten skulle innebära

en ytterligare inkomstminskning för statsverket av ca 30 miljoner kronor. I

likhet med departementschefen finner utskottet, att tillkomsten av andra inkomster

av tillfällig karaktär skapat ett visst utrymme för en minskning av

skatten å elektrisk kraft. Detta utrymme är dock enligt utskottets mening begränsat,

varför ett fullständigt upphävande av elskatten icke kan av utskottet

tillstyrkas. Fråga uppkommer då vilken förbrukning av elkraft, som

därvid bör undantagas från skatteplikt. Såvitt utskottet funnit råda inga

delade meningar därom, att beskattningen av hushållsförbrukningen föranlett

ett betydande arbete ävensom åtskilliga svårigheter vid tillämpningen.

Ett genomförande av propositionsförslaget skulle därför innebära en avsevärd

förenkling. För ett bibehållande av skatt å industriell förbrukning av

elektrisk kraft talar den jämväl i propositionen berörda synpunkten, att

de nuvarande bränslepriserna giva anledning till vissa farhågor att strävandena

till övergång till elkraft inom industrien skola bliva så omfattande,

att det kan uppstå stora svårigheter att tillgodose de ökade anspråken. På

anförda skäl tillstyrker utskottet den i propositionen föreslagna begränsningen

av beskattningsområdet. Utskottet avstyrker sålunda bifall till förenämnda

motionsyrkanden om ett fullständigt upphävande av elskatten. I

I fråga om gränsdragningen mellan skattefri och skattepliktig förbrukning

har såsom ovan anförts i propositionen föreslagits, att skatteplikten

skall begränsas till sådan elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse

med en årsförbrukning av mer än 40 000 kilowattimmar. Elskattenämnden

har i sitt i propositionen återgivna yttrande framhållit, att det icke vore

lämpligt eller ens praktiskt möjligt att draga gränsen mellan skattepliktig

och skattefri konsumtion så, att endast konsumtion för hushållsändamål

bleve skattefri.

Det i propositionen förordade sättet för angivande av det skattepliktiga

området föranleder i och för sig icke någon erinran från utskottets sida.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till de vid riksdagens

början väckta, likalydande motionerna 1:296 och 11:459, vari hemställts,

att skatt icke skall uttagas å kraft, som förbrukas för uppvärmning

in. in. av kyrkor och gudstjänstlokaler.

I motionen II: 598 har yrkats den ändringen i propositionsförslaget, att

skatteplikten skall omfatta allenast förbrukning i vad densamma överstiger

40 000 kilowattimmar för år. Den i motionen förordade anordningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46. 11

skulle enligt motionärernas mening bliva mera tilltalande ur rättvisesynpunkt.

Samma uppfattning har framförts i den till utskottet inkomna skriften

från Svenska tullkvarnars riksförbund.

Beträffande det i sistnämnda motion berörda spörsmålet har i propositionen

anförts, att på grund av taxesystemets komplicerade uppbyggnad ett

betydande merarbete skulle erfordras från distributörernas sida för att

dessa skulle kunna fastställa huru stor del av de årliga kraftavgifterna, som

skulle anses hänförliga till en viss grundförbrukning. Även om vissa skäl

tala för en anordning med en skattefri bottenförbrukning, måste de praktiska

olägenheterna med ett sådant system beaktas. Såväl elskattenämnden som

kontrollstyrelsen ha ansett sig icke böra förorda en dylik skattefri minimiförbrukning.

Utskottet finner sig fördenskull icke kunna tillstyrka bifall

till motionen 11:598.

Ett spörsmål av mera begränsad räckvidd har upptagits i motionen 1: 400,

vari hemställts, att skatt icke skall uttagas för elkraft som nyttiggöres inom

rörelse för produktion och allmän distribution av gas eller inom rörelse för

allmän distribution av vatten. Utskottet, som anser liushållsförbrukning

böra undantagas från beskattning, finner följdriktigt, att icke heller den i

motionen berörda elkraftsförbrukningen skattebelägges. Utskottet föreslår

i enlighet härmed ett tillägg till 1 § elskatteförordningen av innebörd, att

från skatteplikt undantages elkraft, som nyttiggöres för produktion och

allmän distribution genom ledningsnät av gas eller för allmän distribution

av vatten.

Vid tillkomsten av förordningen om elskatt berördes frågan om beskattningen

av den s. k. processkraften inom den elektrotermiska och elektrokemiska

industrien. I de i anledning av förevarande proposition väckta,

likalydande motionerna 1:442 och 11:582 har hemställts, att dylik kraft

skall undantagas från beskattning. Motionärerna ha till stöd för yrkandet

åberopat innehållet i vissa underdåniga skrivelser från företag inom nämnda

branscher. I skrivelserna har framställning gjorts om skattelindring för

förbrukad processkraft. Utskottet får erinra om att Ivungl. Maj :t — eller

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen — enligt 3 och 5 §§

elskatteförordningen äger medgiva de avvikelser från bestämmelserna angående

skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter

må finnas påkallade, ävensom, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva

befrielse från eller återbäring av skatt. Elskattenämnden och kontrollstyrelsen

ha avgivit yttranden över de berörda framställningarna, vilka

för närvarande äro föremål för Ivungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn till att

vid elskattens införande föregående år frågan om undantag från skatteplikt

för processkraften prövades och undantag icke ansågs böra stadgas samt då

möjlighet redan enligt förordningens nu gällande avfattning finnes för

Kungl. Maj :t att vid skattens bestämmande beakta särskilda omständigheter

samt att befria från skatt, då synnerliga skäl äro för handen, anser

sig utskottet icke nu böra tillstyrka någon ändring i det hänseende varom

i motionerna är fråga. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1:442 och

II: 582.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr A6.

Övriga i propositionen nr 162 behandlade frågor ha icke givit anledning

till erinran eller eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med förklarande att Kungl.

Majrts förevarande proposition nr 162 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av motionen

1: 400 av herr Hesselbom ■—- antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft

(elskatteförordningen) med den ändringen, att 1 § erhåller

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag:

Utskottets förslag:

1 §•

Den som inom riket för användning i industriell rörelse förbrukar mer än

40 000 kilowattimmar elektrisk kraft för driftställe under helt beskattningsår

skall för förbrukningen till staten erlägga särskild skatt (e 1 s k a 11) i enlighet

med bestämmelserna i denna förordning. Härvid skall kraft, som

icke yrkesmässigt distribueras av skattskyldig förbrukare, anses vara förbrukad

i dennes rörelse.

Med beskattningsår förstås i denna förordning tiden 1 juli—30 juni.

Där under löpande beskattningsår icke kan avgöras, huruvida förbrukning,

som i första stycket avses, kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,

skall förbrukaren erlägga preliminär elskatt med belopp motsvarande

elskatt enligt denna förordning, därest förbrukningen under den närmast

före beskattningsåret tilländalupna tolvmånadersperioden överskjutit 40 000

kilowattimmar. Vad i denna förordning stadgas om elskatt skall i tillämpliga

delar gälla preliminär elskatt.

Visar sig vid utgången av beskattningsåret att förbrukningen icke överskjutit

40 000 kilowattimmar men har elskatt eller preliminär elskatt blivit

erlagd, skall snarast efter beskattningsårets utgång skatten restitueras.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk Elskatt skall icke utgå för elektrisk

kraft som kraft som

a) framställes och förbrukas inom

Gotlands län, eller

b) nyttiggöres inom rörelse för

produktion eller distribution av elektrisk

kraft.

a) framställes och förbrukas inom

Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för

produktion eller distribution av elektrisk

kraft, eller

c) nyttiggöres för produktion och

allmän distribution genom ledningsnät

av gas eller för allmän distribution

av vatten.

Vid tillämpningen-------av kraften.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

13

B) att följande motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1: 295 av herr Eskilsson m. fl.

samt II: 378 av herrar Birke och Edström,

de likalydande motionerna I: 296 av herrar Bengtson

och Bror Nilsson samt II: 459 av herr Larsson i Luttra m. fl.,

de likalydande motionerna I: 442 av herrar Wistrand och

Petrén samt II: 582 av herrar Sjölin och Fagerholm,

de likalydande motionerna 1:446 av herrar Weiland och

Axel Andersson samt II: 599 av herrar Rosén och Gustafson

i Göteborg ävensom

motionen II: 598 av herr Anderson i Sundsvall in. fl.,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elof sson, Petrén, Velander,

Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Damström, Snygg* och Rune Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,

Sundström, Hagberg i Malmö*, Sjölin, Olofsson, Gunnarsson, Vigelsbo och

Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Velander, Wehtje, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Gunnarsson, vilka ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

»Vid elskattens införande vid nästlidet års riksdag motiverades densamma

med en hänvisning till att det samhällsekonomiska läget gjorde en ökad

överbalansering av driftbudgeten och en minskning av det statliga lånebehovet

önskvärda. Därigenom skulle enligt departementschefens mening

en tendens till minskning av köpkraften och varuefterfrågan framkallas och

inflationstrycket försvagas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

I sitt över propositionen avgivna betänkande nr 40 anförde bevillningsutskottet

bl. a., att det inte kunde finna, att departementschefen förebragt

tillräckligt bärande skäl för sin angivna uppfattning. Skatten vore till en

början, konstaterade utskottet, icke erforderlig för att balansera driftbudgeten

för det löpande budgetåret. Det kunde vidare betonas, att, när nyttovaror

beläggas med skatt och nödvändig ekonomisk verksamhet fördyras,

detta åstadkomme en höjning av företagens omkostnader, vilket i regel

snabbt toge sig uttryck i prishöjningar och därmed bidroge till en stegring

av levnadskostnaderna. Enligt utskottets mening kunde inte heller metoden

att genom skattehöjningar av sådan art som el skatten åstadkomma en indragning

av köpkraften till statskassan med framgång användas under då

rådande ekonomiska förhållanden och hårda skattetryck. Såsom sammanfattning

av sina erinringar mot elskatten framhöll utskottet slutligen, att

den icke komme att verka inflationsdämpande, att den komme att motverka

rationaliserings- och effektiviseringssträvanden och därmed även produktionsökning

samt att den skulle verka godtyckligt och orättvist. Den komme

ock att för handhavandet kräva oproportionerligt stora uppoffringar i form

av improduktivt arbete, besvärligheter och kostnader.

Enligt den nu föreliggande propositionen har framlagts förslag till sådana

ändringar i elskatteförordningen, att skatteplikten begränsas till elektrisk

kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en årsförbrukning av mer än

40 000 kilowattimmar. Även om med genomförande av förslaget härom vissa

med elskatten förenade olägenheter skulle komma att minskas eller bortfalla,

kvarstå dock enligt utskottets uppfattning i stort sett samma erinringar mot

skattens bibehållande som, på sätt i det föregående anförts, riktats mot densamma

i samband med dess införande. Då vidare redan vid elskattens införande

uttryckligen förutsatts, att skatten skulle vara av allenast tillfällig

natur, finner utskottet att densamma bör i nu förevarande sammanhang i

sin helhet avskaffas.

I de i anledning av propositionen väckta likalydande motionerna I: 446

och II: 599 har ock hemställts, att elskatten måtte upphävas från och med

den 1 juli 1952. Samma yrkande har framförts i de vid riksdagens början

väckta, likalydande motionerna I: 295 och II: 378. Jämväl i de likalydande

motionerna 1:442 och 11:582 samt i motionen 11:598 har uttalats, att elskatten

i sin helhet borde avskaffas.

Utskottet hänvisar i tillämpliga delar till innehållet av dessa motioner.

Med åberopande av vad ovan anförts hemställer alltså utskottet,

att riksdagen måtte — med bifall till de likalydande motionerna

I: 295 av herr Eskilsson in. fl. samt II: 378 av herrar

Birke och Edström samt de likalydande motionerna 1: 446

av herrar Weiland och Axel Andersson samt II: 599 av herrar

Rosén och Gustafson i Göteborg ävensom i anledning av

de likalydande motionerna 1: 442 av herrar Wistrand och

Petrén samt II: 582 av herrar Sjölin och Fagerholm, de lika
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

15

lydande motionerna I: 296 av herrar Bengtson och Bror

Nilsson samt II: 459 av herr Larsson i Luttra m. fl., motionen

1: 400 av herr Hesselbom samt motionen II: 598 av herr

Anderson i Sundsvall m. fl. — dels avslå Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 162, och dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 1 juni 1951

(nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen).

Härigenom förordnas, att förordningen den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt

å elektrisk kraft (elskatteförordningen) skall upphöra att gälla med utgången

av juni månad 1952.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Äldre bestämmelser skola alltjämt tillämpas

i fråga om kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter uppmätt

energiförbrukning: för tiden intill första avläsningen av energiförbrukning

efter denna förordnings ikraftträdande, samt

i fråga om annan kraft: för redovisningsperiod, som till någon del hänför

sig till tiden före denna förordnings ikraftträdande.

Avläsning efter denna förordnings ikraftträdande skall äga rum under

första hälften av juli månad.

2. I beskattningsvärdena för år 1952 skola inräknas fasta avgifter ävensom

effektavgifter till den del de äro att hänföra till tid för vilken skyldighet

att erlägga elskatt förelegat.»

II) av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Veländer, Wehtje, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Gunnarsson, vilka — för den händelse förslaget om elskatteförordningens

upphävande icke skulle av riksdagen bifallas — anfört

följande:

»Vid tillkomsten av förordningen om elskatt berördes frågan om beskattningen

av den s. k. processkraften inom den elektrotermiska och elektrokemiska

industrien. I de i anledning av förevarande proposition väckta, likalydande

motionerna 1:442 och 11:582 har hemställts, att dylik kraft skall

undantagas från beskattning. Motionärerna ha till stöd för yrkandet åberopat

innehållet i vissa underdåniga skrivelser från företag inom nämnda

branscher. I skrivelserna har framställning gjorts om skattelindring för

förbrukad processkraft. Enligt 3 och 5 § § elskatteförordningen äger nämligen

Kungl. Maj :t — eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande kontrollstyrelsen

— medgiva de avvikelser från bestämmelserna angående skattens

bestämmande, som med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas på
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

kallade, ävensom, då synnerliga skäl därtill äro‘, medgiva befrielse från eller

återbäring av skatt. Den av motionärerna anförda motiveringen för att processkraft

bör undantagas från beskattning enligt elskatteförordningen framstår

emellertid enligt vår uppfattning såsom bärande. Att under sådana

förhållanden göra skattebefrielsen beroende av något dispensförfarande synes

därför icke påkallat. Uttryckligt stadgande därom bör intagas i elskatteförordningen.

Den allmänna gränsdragningen mellan processkraft och drivkraft

torde dock få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser

om.

I motionen II: 598 har yrkats den ändringen i propositionsförslaget att

skatteplikten skall omfatta allenast förbrukning i vad densamma överstiger

40 000 kilowattimmar för år. Den i motionen förordade anordningen

skulle enligt motionärernas mening bliva mera tilltalande ur rättvisesynpunkt.

Samma uppfattning har framförts i den till utskottet inkomna skriften

från Svenska tullkvarnars riksförbund.

Beträffande det i motionen berörda spörsmålet har i propositionen anförts,

att på grund av taxesystemets komplicerade uppbyggnad ett betydande

merarbete skulle erfordras från distributörernas sida för att dessa skulle

kunna fastställa huru stor del av de årliga kraftavgifterna som skulle anses

hänförlig till en viss grundförbrukning. Enligt vår uppfattning är denna

invändning knappast av någon mera vägande innebörd. De principiella skälen

för en anordning med en skattefri bottenförbrukning måste ock anses

vara så starka att de antydda olägenheterna helt träda i bakgrunden. Vi

finna oss därför böra förorda en ändring av elskatteförordningen i den av

motionärerna avsedda riktningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen måtte — med förklarande, att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition nr 162 icke kunnat av riksdagen

oförändrad antagas, samt med bifall till de likalydande

motionerna 1:442 av herrar Wistrand och Petrén

samt II: 582 av herrar Sjölin och Fagerholm, motionen I: 400

av herr Hesselbom ävensom motionen II: 598 av herr Anderson

i Sundsvall m. fl. — antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 1 juni 1951 (nr 374) om skatt å elektrisk kraft (elskatteförordningen)

med de ändringar, att 1 och 3 §§ erhålla följande

lydelse:

1 §•

Den som---— dennes rörelse.

Med beskattningsår---30 juni.

Där under---preliminär elskatt.

Visar sig---skatten restitueras.

Elskatt skall icke utgå för elektrisk kraft som

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46.

17

a) framställes och förbrukas inom Gotlands län,

b) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft,

c) nyttiggöres för produktion och allmän distribution genom ledningsnät

av gas eller för allmän distribution av vatten, eller

d) användes såsom s. k. processkraft för elektrotermiska och elektrokemiska

ändamål.

3 §.

Elskatt utgår med tio procent av kraftens beskattningsvärde.

Beskattningsvärde som i första stycket sägs är lika med summan av de

avgifter, som förbrukaren har att erlägga för elektrisk kraft överstigande

40 000 kilowattimmar för år. I den mån producent eller yrkesmässig distributör

själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet lika med summan av

de avgifter, som skulle hava utgått för elektrisk kraft överstigande 40 000

kilowattimmar för år, därest kraften försålts för likartad användning som

hos producenten eller distributören.

Kungl. Maj :t eller---finnas påkallade.»

!i Uiliuny till riksdagens protokoll 7 samt. Nr 16.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:237 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 1 juni 1951 a1 i texten