Betänkande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen, m. m.
1952-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:47, Betänkande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr hl.
1
Nr 47.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen,
m. m.
I en den 22 februari 1952 dagtecknad, till statsutskottet hänvisad proposition,
nr 87, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen
att för budgetåret 1952/53 under tionde huvudtiteln anvisa såsom reservationsanslag
dels
till Sveriqes qeoloqiska undersökninq: Inventerinq av torvmossar
60 000 kronor;
dels till Bidraq till Aktiebolaqet Svensk torvförädlinq för torvforskninq
900 000 kronor;
dels ock till Åtgärder till främjande av en rationell bränsleförsörjning
300 000 kronor.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen framläggas vissa förslag i syfte att öka torvproduktionen.
Ett treårsavtal bör träffas med torvproducenter om leverans av torv",
varvid producenterna skola garanteras ett visst försäljningspris samt kunna
erhålla anläggnings- och driftslån. Det hittillsvarande bidraget till Aktiebolaget
Svensk torvförädling för torvforskning föreslås höjt från 150 000 till
900 000 kronor för att möjliggöra intensifierad forskning samt viss försöksverksamhet
i fråga om produktion av maskintorv och våtkolning av torv.
I anledning av framställningar från bränsleutredningen 1951 och statens
bränslekommission föreslås ett anslag av 300 000 kronor för åtgärder till
främjande av en rationell bränsleförsörjning.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats de i anledning av propositionen
väckta, likalydande motionerna I: 388 av herrar Söderquist och Petrén samt
II: 516 av herrar Sjölin och Schmidt, vari hemställts »att riksdagen måtte
besluta
a) att maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning skall vara
befriade från investeringsavgift samt
b) att anläggningar för lagring av bränsle skall vara befriade från investeringsavgift.
»
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 47.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:516.
Enligt den av riksdagen vid 1951 års höstsession antagna förordningen om
särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift), nr 794, utgår sådan
avgift med 12 procent av kostnaden för vissa avgiftspliktiga investeringar
inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.
Inom förvärvskällan rörelse utgår investeringsavgift vid investeringar i
byggnader i rörelsen samt vidare för investeringar i maskiner och andra för
stadigvarande bruk i rörelsen avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid
av minst tre år. I fråga om förvärvskällan annan fastighet uttages investeringsavgift
vid investering i byggnad eller i fasta maskiner av minst tre års
varaktighetstid, under förutsättning bl. a. att fastigheten är upplåten till användning
i rörelse. Beträffande förvärvskällan jordbruksfastighet skall avgift
uttagas vid investeringar i ekonomibyggnader samt i maskiner och andra
döda inventarier med en varaktighetstid av minst tre år. Till avgiftspliktig
investering i nämnda förvärvskällor hänföras ny-, till- och ombyggnad,
reparation och underhåll av byggnad, nyuppsättning och ersättningsanskaffning
av inventarier samt förbättringsåtgärder utöver normalt underhåll å
inventarier. När det gäller investeringar inom förvärvskällan rörelse äro
även grundförbättringar å fastighet och i vissa fall köp av byggnad att hänföra
till avgiftspliktiga investeringar. Från avgiftsskyldighet äro undantagna
vissa statliga företag såsom Svenska skifferoljeaktiebolaget och Aktiebolaget
Svensk torvförädling ävensom kommunägda aktiebolag och ekonomiska
föreningar, som icke driva byggnadsverksamhet. Även i övrigt äro vissa
undantag och modifikationer stadgade i olika hänseenden. Bl. a. gäller att,
därest myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt garanti för
viss investering, skall investeringen i denna del icke anses såsom avgiftspliktig
investering. Vidare undantages på visst sätt beräknad kostnad för
ersättningsanskaffning föranledd av att tillgång förlorats genom brand,
haveri eller liknande anledning eller tvångsavyttrats genom expropriation
eller dylikt. Investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för
civilförsvars- eller beredskapsändamål, är icke heller avgiftspliktig. Detsamma
gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas för produktion
eller distribution av elektrisk kraft. Varje avgiftspliktig äger avräkna
ett avgiftsfritt bottenbelopp å 10 000 kronor eller, när det gäller byggnader,
15 000 kronor. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1952 och
avser investeringar under beskattningsåren 1952 och 1953. Några bestämmelser
om dispens från erläggande av investeringsavgift ha icke meddelats.
I
I proposition nr 220 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om
investeringsavgift anförde departementschefen i fråga om de föreslagna bestämmelsernas
räckvidd bl. a. följande.
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
3
Enligt de sakkunnigas förslag bör avgiftsplikt icke ifrågakoinma beträffande
investeringar, för vilka statliga bidrag lämnats. I några remissyttranden
har gjorts gällande att denna bestämmelse vore alltför snäv och att
avgiftsbefrielsen borde utsträckas även till sådana fall då investeringen tillkommit
med stöd av statligt lån eller statlig lånegaranti.
Med anledning härav vill jag erinra om att staten understöder vissa investeringar
inom näringslivet på flera olika sätt bl. a. genom bidrag, lån eller
lånegarantier. Det synes icke konsekvent att vissa investeringar uppmuntras
genom statliga bidrag och lån samtidigt som desamma motverkas därigenom
att investeringsavgift å desamma uttages. Å andra sidan torde det icke böra
ifrågakoinma att fritaga hela kostnaden för viss investering från avgift, om
denna allenast till eu del finansieras med statligt stöd. Särskilt om det
statliga stödet är obetydligt i förhållande till den totala investeringen, vilket
exempelvis kan vara fallet då statligt lån utgör sekundärkredit, skulle
ett statligt lån kunna medföra eu större avgiftseftergift än som vore rimligt.
Jag har därför stannat för att föreslå avgiftsbefrielse för investeringar,
som gjorts med stöd av statligt bidrag, lån eller lånegaranti, men förordar
samtidigt att befrielsen allenast skall avse den del av investeringskostnaden,
som täckts av sådant bidrag eller lån eller som finansierats med stöd av
den statliga lånegarantien.
De sakkunniga ha icke föreslagit undantag från investeringsavgift i sådana
fall, då investeringen avser skyddsrum eller andra anordningar för civilförsvarsändamål
eller då investeringen har föranletts av beredskapssynpunkter.
Även enligt min mening finnes anledning till återhållsamhet, när fråga är
om att begränsa bestämmelsernas räckvidd. Dock synes rimligt föreskriva
att avgift ej skall uttagas å kostnaden för investering, som gjorts uteslutande
eller så gott som uteslutande för civilförsvars- eller beredskapsändamål.
Däremot bör avgift uttagas å kostnaden för byggandet av ett skyddsrum,
som i fredstid användes såsom lagerlokal eller eljest i näringsverksamheten.
Vad departementschefen sålunda anfört föranledde intet särskilt yttrande
från bevillningsutskottets sida i dess av riksdagen godkända betänkande
nr 65.
I de förevarande motionerna har framhållits, att i propositionen
framlades vissa förslag till åtgärder att öka torvproduktionen och främja
en rationell bränsleförsörjning.
Som av propositionen framginge grundade sig dessa förslag bl. a. på fram
ställningar
från statens bränslekommission (skrivelse av den "°/s 1951 och
PM av den ®/12 1951) och bränsleutredningen 1951 (skrivelse I * * * * * * * * * * 12/0 1951 och
-7n 1951).
I en särskild PM av den 13 februari 1952, som bränslekommissionen in
lämnat
till handelsdepartementet, hade emellertid bränslekommissionen
framhållit att frågan om investeringsavgift skulle utgå för maskiner och
anläggningar för bränntorvtillverkning vore av största intresse och begärt
besked härom.
Bränslekommissionens »VPM angående investeringsavgift för investering
ar
i bränntorvproduktionen» vore av följande lydelse:
»Efter samråd med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har
statens bränslekommission i underdånig skrivelse den 30 augusti 1951
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
framhållit bränntorvens betydelse för landets bränsleförsörjning och nödvändigheten
av att genom statliga stödåtgärder i form av avsättningsgaranti,
drifts- och anläggningslån söka åstadkomma en fortsatt och ökad tillverkning
av bränntorv och torvbriketter samt i detta syfte hemställt om bl. a.
bemyndigande att upptaga förhandlingar med torvproducenterna rörande
treårsavtal om en årlig tillverkning av intill 400 000 ton torv efter i skrivelsen
närmare angivna riktlinjer.
Efter erhållet bemyndigande har kommissionen därefter förhandlat med
representanter för torvproducenterna, vilka under förutsättning att avsättningsgaranti
samt drifts- och anläggningslån erhålles förklarat sig beredda
att ingå dels ett ettårsavtal om produktion av högst 400 000 ton maskintorv
under år 1952, dels ock ett därpå följande treårsavtal om tillverkning av
samma kvantitet maskintorv under ettvart av åren 1953, 1954 och 1955.
Förslag till avtal i enlighet härmed har utarbetats av kommissionen i samförstånd
med torvproducenterna. För den närmare innebörden av dessa avtalsförslag
har redogörelse lämnats i kommissionens underdåniga skrivelse
den 24 januari 1952, vari kommissionen hemställt om bemyndigande att med
torvproducenterna träffa avtal i enlighet med de till skrivelsen fogade avtalsförslagen.
Sådant bemyndigande har den 1 februari 1952 lämnats beträffande
1952 års produktion men däremot icke beträffande produktionen under
åren 1953—1955.
Enligt Kungl. Maj :ts förordning den 14 december 1951, nr 794, skall fysisk
eller juridisk person, som under 1952 eller 1953 gjort investeringar i
byggnader eller maskiner, hänförliga till någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse, vara skyldig att erlägga en särskild
investeringsavgift. Från denna skyldighet har dock frikallats dels vissa
särskilt uppräknade statliga företag, dels bolag och ekonomisk förening, vari
kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet, dels ock
föreningar och liknande organisationer med uppgift att tillhandahålla samlingslokal.
Som avgiftspliktig investering skall enligt 5 § sista stycket icke
heller anses investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för
civilförsvars- eller beredskapsändamål.
Av kommissionens ovannämnda skrivelse den 30 augusti 1951 framgår,
att de föreslagna statliga stödåtgärderna syftar till en fortsatt och ökad torvproduktion
som ett medel att säkerställa landets bränsleförsörjning vid
inskränkningar i bränsleimporten. En på grundval av de framlagda avtalsförslagen
åstadkommen torvproduktion har därför enligt kommissionens
uppfattning väsenligen karaktären av en beredskapsåtgärd, vilken uppfattning
även delas av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, med
vilken kommissionen samrått i denna fråga. Därest denna uppfattning är
riktig skulle de investeringar, som till fullföljande av torvproduktionsavtal
med kommissionen under innevarande och nästa år göras i maskiner eller
anläggningar för torvtillverkning, icke utgöra avgiftspliktig investering.
Bränntorvtillverkningen är i sig själv så riskfylld och kräver i de flesta
fall så dyrbara förberedelsearbeten och maskinanskaffningar att företagaren
Bevillningsutskottets betänkande nr M.
5
ikläder sig betydligt större ekonomiska risker än dem, som täckas av de
statliga stödåtgärderna. Om företagen härutöver har att räkna med investeringsavgift,
som till sin verkan är liktydig med en kostnadsstegring, kommer
detta att i hög grad äventyra den uppmuntran till bränntorvproduktion,
som åsyftats med de föreslagna statliga stödåtgärderna. Den medgivna rätten
till avdrag från uppskattad investeringskostnad med 10 000 kronor och befrielsen
från investeringsavgift för den del av kostnaderna, som täckes av
statligt lån, kommer nämligen icke att få någon större betydelse för bränntorvtillverkningen,
som vid en rationell drift i de flesta fall kräver avsevärt
större kapitalinvesteringar. För de personer eller företag, som nu står i begrepp
att teckna avtal om bränntorvtillverkning, är därför frågan om investeringsavgift
av största intresse och har föranlett förfrågningar hos kommissionen.
I anledning härav får kommissionen, som anser det angeläget att
besked i frågan kan erhållas redan nu före torvsäsongens början, hemställa
om ett uttalande, huruvida investeringar, som till fullföljande av torvproduktionsavtal
med kommissionen under innevarande och nästa år göres i
maskiner eller anläggningar för bränntorvtillverkning, är avgiftspliktiga
eller icke.»
Då det för motionärerna framstode som synnerligen angeläget att vidtaga
alla lämpliga åtgärder för underlättande av torvproduktionen, som utan
överdrift torde kunna rubriceras som en verklig beredskapsåtgärd, ansåge
motionärerna att ifrågavarande anläggningar borde befrias från investeringsavgift.
Vid samtal med vederbörande i finansdepartementet hade motionärerna
funnit, att detta enligt gällande lagstiftning ej vore möjligt. Med hänsyn
till sakens vikt ansåge motionärerna därför, att riksdagen genom särskilt
beslut borde bestämma, att anläggningar av nämnda slag skulle vara
befriade från investeringsavgift.
Av samma skäl ansåge motionärerna också, att de anläggningar, som utfördes
för lagring av bränsle av olika slag, kanske främst brännolja och bensin,
även skulle befrias från investeringsavgift. Dylik lagring syntes motionärerna
vara en beredskapsåtgärd av första ordningen för att främja en rationell
bränsleförsörjning.
Utskottet. 1 proposition nr 87, vilken hänvisats till behandling av statsutskottet,
har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anvisa vissa anslag för
främjande av en rationell torvproduktion. Statsutskottet har i sitt utlåtande
nr 132 tillstyrkt propositionen.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats de i anledning av propositionen
väckta, likalydande motionerna 1:388 och 11:516, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning
ävensom anläggningar för lagring av bränsle skola undantagas från investeringsavgift.
Enligt förordningen om investeringsavgift, vilken antogs av föregående
års riksdag (höstsessionen) och äger tillämpning under åren 1952 och 1953,
skall sådan avgift utgå bl. a. vid investeringar i byggnader i rörelse samt
6
Bevillningsutskottets betänkande nr M.
vidare för investeringar i maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid av minst tre år. Från
avgiftsskyldighet äro frikallade bl. a. Svenska skifferoljeaktiebolaget och Aktiebolaget
Svensk torvförädling. Vissa investeringar äro undantagna från
avgiftsplikt. Sålunda stadgas avgiftsbefrielse för investeringar, som gjorts
med stöd av statligt bidrag, lån eller lånegaranti, till den del kostnaden
täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande av lånegarantien. Därjämte
skall investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvars-
eller beredskapsändamål icke anses såsom avgiftspliktig investering.
Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet om befrielse från avgiftsplikt
för maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning ha motionärerna
åberopat innehållet i en inom statens bränslekommission upprättad
V. P. M. angående investeringsavgift för investeringar i bränntorvproduktionen.
I promemorian har bränslekommissionen som sin mening uttalat, att
en på grundval av vissa avtal åstadkommen torvproduktion hade väsentligen
karaktär av beredskapsåtgärd. Bränslekommissionen framhåller vidare, att
denna uppfattning delas av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
med vilken kommissionen samrått i frågan.
Såsom motivering för yrkandet om att anläggningar för lagring av bränsle
böra undantagas från investeringsavgift ha motionärerna anfört, att sådan
lagring, främst av brännolja och bensin, vore en beredskapsåtgärd av första
ordningen för att främja en rationell bränsleförsörjning.
Huruvida investeringsavgift skall utgå för de i motionerna berörda investeringarna
är i viss mån en fråga om tolkning av det ovannämnda stadgandet,
att investering, som uteslutande eller så gott som uteslutande tillkommit
för beredskapsändamål, icke skall hänföras till avgiftspliktig investering.
Till den del motionerna beröra tillämpningen av författningen föranleda
desamma icke något särskilt yttrande från utskottets sida, eftersom
det icke ankommer på utskottet att tolka gällande författning. Utskottet inskränker
sig därför till att i detta avseende hänvisa till ovan återgivna depardementschefsyttrande.
Vad härefter angår det i motionerna behandlade
spörsmålet i övrigt får utskottet erinra om att förordningen om investeringsavgift
avsiktligt givits en generell utformning för att effekten av lagstiftningen
icke skulle äventyras. Ett annat motiv för att undantagen från avgiftsplikt
gjorts synnerligen begränsade har varit det förhållandet, att det
icke varit möjligt att närmare än skett väga samhällets intresse av olika investeringar.
Förevarande motionsyrkande måste enligt utskottets mening
bedömas mot bakgrunden av dessa synpunkter. Lika goda skäl som de, vilka
motionärerna anfört, skulle kunna åberopas till förmån för åtskilliga andra
undantagsstadganden. Investeringar inom t. ex. den kemiska industrien och
läkemedelsindustrien ha ofta utförts med beaktande av beredskapssynpunkter,
utan att investeringarna fördenskull kunna sägas ha tillkommit väsentligen
för beredskapsändamål. Utskottet finner sig med hänvisning till det nu
anförda icke kunna tillstyrka en sådan ändring i förordningen om investe
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
ringsavgift, att investeringar för bränntorvtillverkning och för lagring avbränsle
fritagas från avgiftsplikt i vidare män än som kan följa av förordningens
allmänna undantagsbestämmelser. Utskottet avstyrker sålunda bifall
till de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 87 angående
åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen väckta
likalydande motionerna 1: 388 av herrar Söderquist och
Petrén samt II: 516 av herrar Sjölin och Schmidt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Petrén, Velander,
Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström, Snygg och Rune Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,
Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Gunnarsson*, Vigelsbo och
Kärrlander.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer:
I) av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Velander, Wehtje, Hagberg i
Malmö, Sjölin och Gunnarsson, vilka anfört, att det ur beredskapssynpunkt
finge bedömas angeläget att ytterligare utveckla torvproduklionen och vidtaga
åtgärder för ökad bränslelagring, varför hithörande investeringar borde
undantagas från investeringsavgift, samt på grund härav hemställt,
att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna
I: 388 av herrar Söderquist och Petrén samt II: 516 av herrar
Sjölin och Schmidt — måtte antaga följande
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 47.
Förslag
till
ändring av förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om
särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).
Härmed förordnas att 5 § förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar
(investeringsavgift) skall erhålla följande ändrade lydelse.
5 §•
Har myndighet---av lånegarantien.
Har tillgång —--av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i ----utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som---avgiftspliktig investering. Detsamma gäller in
vestering
av fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller äro avsedda att
utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft, för torvproduktion
eller för lagring av bränsle. Ej heller---- till motorcykel.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.
II) av herr Rune Johansson.
527522. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.