Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen, m. m.

1952-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:47, Betänkande i anledning av väckta motioner angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr hl.

1

Nr 47.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen,

m. m.

I en den 22 februari 1952 dagtecknad, till statsutskottet hänvisad proposition,

nr 87, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen

att för budgetåret 1952/53 under tionde huvudtiteln anvisa såsom reservationsanslag
dels

till Sveriqes qeoloqiska undersökninq: Inventerinq av torvmossar

60 000 kronor;

dels till Bidraq till Aktiebolaqet Svensk torvförädlinq för torvforskninq

900 000 kronor;

dels ock till Åtgärder till främjande av en rationell bränsleförsörjning

300 000 kronor.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

I propositionen framläggas vissa förslag i syfte att öka torvproduktionen.

Ett treårsavtal bör träffas med torvproducenter om leverans av torv",

varvid producenterna skola garanteras ett visst försäljningspris samt kunna

erhålla anläggnings- och driftslån. Det hittillsvarande bidraget till Aktiebolaget

Svensk torvförädling för torvforskning föreslås höjt från 150 000 till

900 000 kronor för att möjliggöra intensifierad forskning samt viss försöksverksamhet

i fråga om produktion av maskintorv och våtkolning av torv.

I anledning av framställningar från bränsleutredningen 1951 och statens

bränslekommission föreslås ett anslag av 300 000 kronor för åtgärder till

främjande av en rationell bränsleförsörjning.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats de i anledning av propositionen

väckta, likalydande motionerna I: 388 av herrar Söderquist och Petrén samt

II: 516 av herrar Sjölin och Schmidt, vari hemställts »att riksdagen måtte

besluta

a) att maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning skall vara

befriade från investeringsavgift samt

b) att anläggningar för lagring av bränsle skall vara befriade från investeringsavgift.

»

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 47.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 11:516.

Enligt den av riksdagen vid 1951 års höstsession antagna förordningen om

särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift), nr 794, utgår sådan

avgift med 12 procent av kostnaden för vissa avgiftspliktiga investeringar

inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse.

Inom förvärvskällan rörelse utgår investeringsavgift vid investeringar i

byggnader i rörelsen samt vidare för investeringar i maskiner och andra för

stadigvarande bruk i rörelsen avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid

av minst tre år. I fråga om förvärvskällan annan fastighet uttages investeringsavgift

vid investering i byggnad eller i fasta maskiner av minst tre års

varaktighetstid, under förutsättning bl. a. att fastigheten är upplåten till användning

i rörelse. Beträffande förvärvskällan jordbruksfastighet skall avgift

uttagas vid investeringar i ekonomibyggnader samt i maskiner och andra

döda inventarier med en varaktighetstid av minst tre år. Till avgiftspliktig

investering i nämnda förvärvskällor hänföras ny-, till- och ombyggnad,

reparation och underhåll av byggnad, nyuppsättning och ersättningsanskaffning

av inventarier samt förbättringsåtgärder utöver normalt underhåll å

inventarier. När det gäller investeringar inom förvärvskällan rörelse äro

även grundförbättringar å fastighet och i vissa fall köp av byggnad att hänföra

till avgiftspliktiga investeringar. Från avgiftsskyldighet äro undantagna

vissa statliga företag såsom Svenska skifferoljeaktiebolaget och Aktiebolaget

Svensk torvförädling ävensom kommunägda aktiebolag och ekonomiska

föreningar, som icke driva byggnadsverksamhet. Även i övrigt äro vissa

undantag och modifikationer stadgade i olika hänseenden. Bl. a. gäller att,

därest myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt garanti för

viss investering, skall investeringen i denna del icke anses såsom avgiftspliktig

investering. Vidare undantages på visst sätt beräknad kostnad för

ersättningsanskaffning föranledd av att tillgång förlorats genom brand,

haveri eller liknande anledning eller tvångsavyttrats genom expropriation

eller dylikt. Investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för

civilförsvars- eller beredskapsändamål, är icke heller avgiftspliktig. Detsamma

gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas för produktion

eller distribution av elektrisk kraft. Varje avgiftspliktig äger avräkna

ett avgiftsfritt bottenbelopp å 10 000 kronor eller, när det gäller byggnader,

15 000 kronor. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1952 och

avser investeringar under beskattningsåren 1952 och 1953. Några bestämmelser

om dispens från erläggande av investeringsavgift ha icke meddelats.

I

I proposition nr 220 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om

investeringsavgift anförde departementschefen i fråga om de föreslagna bestämmelsernas

räckvidd bl. a. följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

3

Enligt de sakkunnigas förslag bör avgiftsplikt icke ifrågakoinma beträffande

investeringar, för vilka statliga bidrag lämnats. I några remissyttranden

har gjorts gällande att denna bestämmelse vore alltför snäv och att

avgiftsbefrielsen borde utsträckas även till sådana fall då investeringen tillkommit

med stöd av statligt lån eller statlig lånegaranti.

Med anledning härav vill jag erinra om att staten understöder vissa investeringar

inom näringslivet på flera olika sätt bl. a. genom bidrag, lån eller

lånegarantier. Det synes icke konsekvent att vissa investeringar uppmuntras

genom statliga bidrag och lån samtidigt som desamma motverkas därigenom

att investeringsavgift å desamma uttages. Å andra sidan torde det icke böra

ifrågakoinma att fritaga hela kostnaden för viss investering från avgift, om

denna allenast till eu del finansieras med statligt stöd. Särskilt om det

statliga stödet är obetydligt i förhållande till den totala investeringen, vilket

exempelvis kan vara fallet då statligt lån utgör sekundärkredit, skulle

ett statligt lån kunna medföra eu större avgiftseftergift än som vore rimligt.

Jag har därför stannat för att föreslå avgiftsbefrielse för investeringar,

som gjorts med stöd av statligt bidrag, lån eller lånegaranti, men förordar

samtidigt att befrielsen allenast skall avse den del av investeringskostnaden,

som täckts av sådant bidrag eller lån eller som finansierats med stöd av

den statliga lånegarantien.

De sakkunniga ha icke föreslagit undantag från investeringsavgift i sådana

fall, då investeringen avser skyddsrum eller andra anordningar för civilförsvarsändamål

eller då investeringen har föranletts av beredskapssynpunkter.

Även enligt min mening finnes anledning till återhållsamhet, när fråga är

om att begränsa bestämmelsernas räckvidd. Dock synes rimligt föreskriva

att avgift ej skall uttagas å kostnaden för investering, som gjorts uteslutande

eller så gott som uteslutande för civilförsvars- eller beredskapsändamål.

Däremot bör avgift uttagas å kostnaden för byggandet av ett skyddsrum,

som i fredstid användes såsom lagerlokal eller eljest i näringsverksamheten.

Vad departementschefen sålunda anfört föranledde intet särskilt yttrande

från bevillningsutskottets sida i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 65.

I de förevarande motionerna har framhållits, att i propositionen

framlades vissa förslag till åtgärder att öka torvproduktionen och främja

en rationell bränsleförsörjning.

Som av propositionen framginge grundade sig dessa förslag bl. a. på fram
ställningar

från statens bränslekommission (skrivelse av den "°/s 1951 och

PM av den ®/12 1951) och bränsleutredningen 1951 (skrivelse I * * * * * * * * * * 12/0 1951 och

-7n 1951).

I en särskild PM av den 13 februari 1952, som bränslekommissionen in
lämnat

till handelsdepartementet, hade emellertid bränslekommissionen

framhållit att frågan om investeringsavgift skulle utgå för maskiner och

anläggningar för bränntorvtillverkning vore av största intresse och begärt

besked härom.

Bränslekommissionens »VPM angående investeringsavgift för investering
ar

i bränntorvproduktionen» vore av följande lydelse:

»Efter samråd med riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har

statens bränslekommission i underdånig skrivelse den 30 augusti 1951

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

framhållit bränntorvens betydelse för landets bränsleförsörjning och nödvändigheten

av att genom statliga stödåtgärder i form av avsättningsgaranti,

drifts- och anläggningslån söka åstadkomma en fortsatt och ökad tillverkning

av bränntorv och torvbriketter samt i detta syfte hemställt om bl. a.

bemyndigande att upptaga förhandlingar med torvproducenterna rörande

treårsavtal om en årlig tillverkning av intill 400 000 ton torv efter i skrivelsen

närmare angivna riktlinjer.

Efter erhållet bemyndigande har kommissionen därefter förhandlat med

representanter för torvproducenterna, vilka under förutsättning att avsättningsgaranti

samt drifts- och anläggningslån erhålles förklarat sig beredda

att ingå dels ett ettårsavtal om produktion av högst 400 000 ton maskintorv

under år 1952, dels ock ett därpå följande treårsavtal om tillverkning av

samma kvantitet maskintorv under ettvart av åren 1953, 1954 och 1955.

Förslag till avtal i enlighet härmed har utarbetats av kommissionen i samförstånd

med torvproducenterna. För den närmare innebörden av dessa avtalsförslag

har redogörelse lämnats i kommissionens underdåniga skrivelse

den 24 januari 1952, vari kommissionen hemställt om bemyndigande att med

torvproducenterna träffa avtal i enlighet med de till skrivelsen fogade avtalsförslagen.

Sådant bemyndigande har den 1 februari 1952 lämnats beträffande

1952 års produktion men däremot icke beträffande produktionen under

åren 1953—1955.

Enligt Kungl. Maj :ts förordning den 14 december 1951, nr 794, skall fysisk

eller juridisk person, som under 1952 eller 1953 gjort investeringar i

byggnader eller maskiner, hänförliga till någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse, vara skyldig att erlägga en särskild

investeringsavgift. Från denna skyldighet har dock frikallats dels vissa

särskilt uppräknade statliga företag, dels bolag och ekonomisk förening, vari

kommun äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet, dels ock

föreningar och liknande organisationer med uppgift att tillhandahålla samlingslokal.

Som avgiftspliktig investering skall enligt 5 § sista stycket icke

heller anses investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för

civilförsvars- eller beredskapsändamål.

Av kommissionens ovannämnda skrivelse den 30 augusti 1951 framgår,

att de föreslagna statliga stödåtgärderna syftar till en fortsatt och ökad torvproduktion

som ett medel att säkerställa landets bränsleförsörjning vid

inskränkningar i bränsleimporten. En på grundval av de framlagda avtalsförslagen

åstadkommen torvproduktion har därför enligt kommissionens

uppfattning väsenligen karaktären av en beredskapsåtgärd, vilken uppfattning

även delas av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, med

vilken kommissionen samrått i denna fråga. Därest denna uppfattning är

riktig skulle de investeringar, som till fullföljande av torvproduktionsavtal

med kommissionen under innevarande och nästa år göras i maskiner eller

anläggningar för torvtillverkning, icke utgöra avgiftspliktig investering.

Bränntorvtillverkningen är i sig själv så riskfylld och kräver i de flesta

fall så dyrbara förberedelsearbeten och maskinanskaffningar att företagaren

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

5

ikläder sig betydligt större ekonomiska risker än dem, som täckas av de

statliga stödåtgärderna. Om företagen härutöver har att räkna med investeringsavgift,

som till sin verkan är liktydig med en kostnadsstegring, kommer

detta att i hög grad äventyra den uppmuntran till bränntorvproduktion,

som åsyftats med de föreslagna statliga stödåtgärderna. Den medgivna rätten

till avdrag från uppskattad investeringskostnad med 10 000 kronor och befrielsen

från investeringsavgift för den del av kostnaderna, som täckes av

statligt lån, kommer nämligen icke att få någon större betydelse för bränntorvtillverkningen,

som vid en rationell drift i de flesta fall kräver avsevärt

större kapitalinvesteringar. För de personer eller företag, som nu står i begrepp

att teckna avtal om bränntorvtillverkning, är därför frågan om investeringsavgift

av största intresse och har föranlett förfrågningar hos kommissionen.

I anledning härav får kommissionen, som anser det angeläget att

besked i frågan kan erhållas redan nu före torvsäsongens början, hemställa

om ett uttalande, huruvida investeringar, som till fullföljande av torvproduktionsavtal

med kommissionen under innevarande och nästa år göres i

maskiner eller anläggningar för bränntorvtillverkning, är avgiftspliktiga

eller icke.»

Då det för motionärerna framstode som synnerligen angeläget att vidtaga

alla lämpliga åtgärder för underlättande av torvproduktionen, som utan

överdrift torde kunna rubriceras som en verklig beredskapsåtgärd, ansåge

motionärerna att ifrågavarande anläggningar borde befrias från investeringsavgift.

Vid samtal med vederbörande i finansdepartementet hade motionärerna

funnit, att detta enligt gällande lagstiftning ej vore möjligt. Med hänsyn

till sakens vikt ansåge motionärerna därför, att riksdagen genom särskilt

beslut borde bestämma, att anläggningar av nämnda slag skulle vara

befriade från investeringsavgift.

Av samma skäl ansåge motionärerna också, att de anläggningar, som utfördes

för lagring av bränsle av olika slag, kanske främst brännolja och bensin,

även skulle befrias från investeringsavgift. Dylik lagring syntes motionärerna

vara en beredskapsåtgärd av första ordningen för att främja en rationell

bränsleförsörjning.

Utskottet. 1 proposition nr 87, vilken hänvisats till behandling av statsutskottet,

har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anvisa vissa anslag för

främjande av en rationell torvproduktion. Statsutskottet har i sitt utlåtande

nr 132 tillstyrkt propositionen.

Till bevillningsutskottet ha hänvisats de i anledning av propositionen

väckta, likalydande motionerna 1:388 och 11:516, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning

ävensom anläggningar för lagring av bränsle skola undantagas från investeringsavgift.

Enligt förordningen om investeringsavgift, vilken antogs av föregående

års riksdag (höstsessionen) och äger tillämpning under åren 1952 och 1953,

skall sådan avgift utgå bl. a. vid investeringar i byggnader i rörelse samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr M.

vidare för investeringar i maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda inventarier, som ha en varaktighetstid av minst tre år. Från

avgiftsskyldighet äro frikallade bl. a. Svenska skifferoljeaktiebolaget och Aktiebolaget

Svensk torvförädling. Vissa investeringar äro undantagna från

avgiftsplikt. Sålunda stadgas avgiftsbefrielse för investeringar, som gjorts

med stöd av statligt bidrag, lån eller lånegaranti, till den del kostnaden

täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande av lånegarantien. Därjämte

skall investering, som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvars-

eller beredskapsändamål icke anses såsom avgiftspliktig investering.

Till stöd för det i motionerna framförda yrkandet om befrielse från avgiftsplikt

för maskiner och anläggningar för bränntorvtillverkning ha motionärerna

åberopat innehållet i en inom statens bränslekommission upprättad

V. P. M. angående investeringsavgift för investeringar i bränntorvproduktionen.

I promemorian har bränslekommissionen som sin mening uttalat, att

en på grundval av vissa avtal åstadkommen torvproduktion hade väsentligen

karaktär av beredskapsåtgärd. Bränslekommissionen framhåller vidare, att

denna uppfattning delas av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

med vilken kommissionen samrått i frågan.

Såsom motivering för yrkandet om att anläggningar för lagring av bränsle

böra undantagas från investeringsavgift ha motionärerna anfört, att sådan

lagring, främst av brännolja och bensin, vore en beredskapsåtgärd av första

ordningen för att främja en rationell bränsleförsörjning.

Huruvida investeringsavgift skall utgå för de i motionerna berörda investeringarna

är i viss mån en fråga om tolkning av det ovannämnda stadgandet,

att investering, som uteslutande eller så gott som uteslutande tillkommit

för beredskapsändamål, icke skall hänföras till avgiftspliktig investering.

Till den del motionerna beröra tillämpningen av författningen föranleda

desamma icke något särskilt yttrande från utskottets sida, eftersom

det icke ankommer på utskottet att tolka gällande författning. Utskottet inskränker

sig därför till att i detta avseende hänvisa till ovan återgivna depardementschefsyttrande.

Vad härefter angår det i motionerna behandlade

spörsmålet i övrigt får utskottet erinra om att förordningen om investeringsavgift

avsiktligt givits en generell utformning för att effekten av lagstiftningen

icke skulle äventyras. Ett annat motiv för att undantagen från avgiftsplikt

gjorts synnerligen begränsade har varit det förhållandet, att det

icke varit möjligt att närmare än skett väga samhällets intresse av olika investeringar.

Förevarande motionsyrkande måste enligt utskottets mening

bedömas mot bakgrunden av dessa synpunkter. Lika goda skäl som de, vilka

motionärerna anfört, skulle kunna åberopas till förmån för åtskilliga andra

undantagsstadganden. Investeringar inom t. ex. den kemiska industrien och

läkemedelsindustrien ha ofta utförts med beaktande av beredskapssynpunkter,

utan att investeringarna fördenskull kunna sägas ha tillkommit väsentligen

för beredskapsändamål. Utskottet finner sig med hänvisning till det nu

anförda icke kunna tillstyrka en sådan ändring i förordningen om investe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

ringsavgift, att investeringar för bränntorvtillverkning och för lagring avbränsle

fritagas från avgiftsplikt i vidare män än som kan följa av förordningens

allmänna undantagsbestämmelser. Utskottet avstyrker sålunda bifall

till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 87 angående

åtgärder till främjande av bränsleförsörjningen väckta

likalydande motionerna 1: 388 av herrar Söderquist och

Petrén samt II: 516 av herrar Sjölin och Schmidt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Gustaf Elofsson, Petrén, Velander,

Ramberg, Niklasson, Wehtje, Damström, Snygg och Rune Johansson;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Björklund, Orgård,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Gunnarsson*, Vigelsbo och

Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Kristensson i Osby, Petrén, Velander, Wehtje, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Gunnarsson, vilka anfört, att det ur beredskapssynpunkt

finge bedömas angeläget att ytterligare utveckla torvproduklionen och vidtaga

åtgärder för ökad bränslelagring, varför hithörande investeringar borde

undantagas från investeringsavgift, samt på grund härav hemställt,

att riksdagen — med bifall till de likalydande motionerna

I: 388 av herrar Söderquist och Petrén samt II: 516 av herrar

Sjölin och Schmidt — måtte antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 47.

Förslag

till

ändring av förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om

särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift).

Härmed förordnas att 5 § förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar

(investeringsavgift) skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §•

Har myndighet---av lånegarantien.

Har tillgång —--av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i ----utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som---avgiftspliktig investering. Detsamma gäller in
vestering

av fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller äro avsedda att

utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft, för torvproduktion

eller för lagring av bränsle. Ej heller---- till motorcykel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

II) av herr Rune Johansson.

527522. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.