Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om fyrhjuliga invalidfordons undantagande från fordonsbeskattning.

1952-02-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:5, Betänkande i anledning av väckta motioner om fyrhjuliga invalidfordons undantagande från fordonsbeskattning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 5—6.

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

1

Nr 5.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om fyrhjuliga invalidfordons undantagande från

fordonsbeskattning.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 104 av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson samt II: 137 av

herr Hagård m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t föreslå att fyrhjuliga invalidfordon undantagas från all fordonsbeskattning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 137.

Den egentliga automobilskatten, fordonsskatten, utgår enligt förordningen

den 2 juni 1922 om automobilskatt årligen för motorfordon eller släpvagn.

Av bestämmelserna i 5 §, som innehåller skattesatserna, må här nämnas, att

skatten för personbil utgår med dels 70 kronor, utgörande grundavgift, och

dels 20 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med 900 kilogram.

Enligt 2 § är från skattskyldighet frikallad bl. a. motorcykel, som är inrättad

såsom invalidfordon och vars maximihastighet icke överstiger 30

kilometer i timmen. Denna undantagsbestämmelse infördes i anledning av

motionen II: 205 vid 1933 års riksdag.

Genom beslut av 1951 års riksdag infördes en tillfällig fordonsbeskattning.

Bestämmelserna därom äro upptagna i förordningen den 25 maj 1951

(nr 283) om tillfällig automobilskatt, vilken gäller till och med den 30

juni 1952. Genom förordningen den 24 oktober 1951 (nr 661) har emellertid

den tillfälliga automobilskatten redan i huvudsak avvecklats. Däri

stadgas nämligen, att autoinobil eller släpvagn som, utan att dessförinnan

ha varit registrerad i automobilregister, första gången införes i sådant register

efter ingången av november 1951, skall vara frikallad från fordonet

eljest åvilande skatteplikt enligt förordningen den 25 maj 1951.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen nr 144 med förslag till förordning

om tillfällig automobilskatt uppkom fråga om invalidbilars undantagande

från beskattningen, vilken fråga närmast aktualiserats genom en

av De vanföras riksorganisation till bevillningsutskottet ingiven skrift i ämnet.

I en till 1951 års bevillningsutskotts betänkande nr 41 fogad reservation

av herr Olsson i Gävle m. fl., vari yrkades bifall till propositionen med

viss ändring, anfördes i fråga om invalidfordonen följande.

1 Jiihang till riksdagens protokoll /952. 7 samt. Nr 5—6.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

Enligt 2 § andra stycket 1) i propositionens författningsförslag undantages

från skatteplikt motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon och

vars maximihastighet icke överstiger 30 kilometer i timmen. Motsvarande

gäller enligt 1922 års automobilskatteförordning beträffande den ordinarie

bilskatten. Stadgandet avser enligt ordalagen endast motorcykel, d. v. s.

motorcykel utan eller med sidvagn. Beträffande trehjuliga motorfordon gäller

i princip enligt 1936 års motorfordonsförordning att dessa äro att anse

såsom autoinobiler och registreras som sådana. Emellertid förekommer i

stor utsträckning enligt vad utskottet inhämtat att trehjuliga motorfordon,

som äro inrättade såsom invalidfordon, med stöd av stadgande i 1 § 1 mom.

sistnämnda förordning förklaras skola hänföras till motorcyklar. Trehjuliga

invalidfordon torde sålunda som regel vara fritagna från den ordinarie

bilskatten och skulle bliva det även från den tillfälliga skatten. I den ovan

återgivna skriften från De vanföras riksorganisation har bl. a. framställts

yrkande av innebörd att även invalidmotorfordon med fyra hjul (invalidbilar)

skulle helt befrias från fordonsskatt. Enligt utskottets uppfattning

torde i vissa fall skäl kunna åberopas för sådan befrielse. Emellertid synas

åtskilliga svårigheter föreligga att utan närmare utredning fastställa den

närmare avgränsningen för invalidbilarna. Utskottet är sålunda icke berett

att nu förorda någon ändring av propositionsförslaget på denna punkt

men förutsätter att frågan om skatteplikten för invalidbilarna tages upp av

den nyligen tillsatta utredningen rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen (skrivelse nr 231).

I förordningen den 24 oktober 1951 (nr 660) om skatt vid tillverkning

och import av personbilar m. m. föreskrives bl. a., att vid yrkesmässig tillverkning

inom riket för avsalu eller vid införsel till riket av personbilar,

motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar skall till staten erläggas skatt

med 10 procent av fordonets beskattningsvärde. Denna förordning, som

gäller till och med den 30 juni 1953, innehåller beträffande invalidfordon

samma undantagsbestämmelse som automobilskatteförordningen. Härjämte

må anmärkas, att enligt särskilt stadgande i 5 § Ivungl. Maj :t äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.

I propositionen nr 218 till 1951 års riksdag med förslag till förordning om

skatt vid tillverkning och import av personbilar m. in. uttalade departementschefen,

att det kunde övervägas att från beskattning undantaga fyrhjuliga

invalidfordon, som vore att hänföra till personbilar. Med hänsyn till

svårigheten att ernå en tillfredsställande avgränsning ansåg departementschefen

emellertid att dylika fordon icke borde undantagas i författningen;

däremot borde Kungl. Maj :t på ansökan kunna medgiva befrielse från

eller återbäring av skatt för sådana fordon, då synnerliga skäl därtill förelåge.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 har chefen

för finansdepartementet tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa

en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Sedermera har — under hänvisning till uttalanden i förenämnda proposition

nr 218 till 1951 års riksdag — uppdragits åt utredningsmannen att utarbeta

förslag, avsett att föreläggas 1952 års riksdag, om en provisorisk

höjning av den ordinarie automobilskatten, vilken höjning skulle i huvud
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

3

sak motsvara vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall. Med

skrivelse den 17 januari 1952 har utredningsmannen, till fullgörande av sistnämnda

utredningsuppdrag, avlämnat en promemoria med förslag till vissa

ändringar i beskattningen av motorfordon. Häri föreslås skatten för personautomobil

skola utgöra 90 kronor i grundavgift samt 30 kronor för varje

påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900

kilogram.

Slutligen bör anmärkas, att till finansdepartementet inkommit en av De

vanföras riksorganisation den 21 februari 1951 gjord framställning angående

slopande av fordonsskatt på motordrivna invalidvagnar in. in. Denna

framställning har sedermera överlämnats till utredningen rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken för att tagas i övervägande vid utredningsuppdragets

fullgörande.

I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande.

Ett antal invalider, som drabbats av svårare sviter efter barnförlamning

och reumatism, vore på grund av sitt tillstånd eller sin verksamhet förhindrade

att använda motorcykel, som vore inrättad som invalidfordon och vars

maximihastighet understege 30 kilometer i timmen, och tvingades att för

sitt förvärvsarbete skaffa sig fyrhjuliga motorfordon av specialtyp, så kallade

invalidbilar. Ett sådant fordon vore ofta det hjälpmedel som gåve

även de svårt invalidiserade möjlighet att åter bli självförsörjande samhällsnyttiga

individer i stället för att vara beroende av dåligt betalt hemarbete

eller bli tvungna att helt eller delvis ligga samhället till last. I många

fall hade dessa invalider svårigheter att anskaffa medel för ett dylikt motorfordon,

men samhället brukade då träda emellan med bidrag till kostnaderna,

varjämte exempelvis Riksföreningen mot barnförlamning från sina

fonder i en del fall kunnat bidraga till anskaffningskostnaderna. Medan

ovannämnda motorcyklar vore befriade från bilskatt, utgjorde såväl den

ordinarie bilskatten som den sedan 1 juli 1951 gällande tillfälliga bilskatten

en för de invalidiserade högst kännbar utgift, som i en del fall till och

med avskräckte från anskaffandet av invalidfordon. Det torde vara rimligt

att även fyrhjuliga invalidfordon undantoges från all fordonsbeskattning.

Det låge i samhällets eget intresse att stimulera offren för långvarig

sjukdom med påföljande invaliditet till självverksamhet och nya tag. De

vore väl förtjänta av stöd och uppmuntran och av ett statsmakternas intresse,

som resulterade i viss lindring av de höga utgifter som fordonsanskaffning

droge med sig.

Utskottet. I de förevarande motionerna har hemställts om skrivelse till

Kungl. Maj :t med förslag att fyrhjuliga invalidfordon måtte undantagas

från all fordonsbeskattning.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen äro de i motionerna

avsedda fordonen numera — sedan den tillfälliga automobilskatten avvecklats

— underkastade beskattning enligt förordningarna den 2 juni 1922

om automobilskatt och den 24 oktober 1951 om skatt vid tillverkning och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5.

import av personbilar m. m. I dessa förordningar, vilka gälla även motorcyklar,

ha invalidernas särskilda förhållanden så till vida beaktats, att från

skatteplikt undantagits motorcykel, som är inrättad såsom invalidfordon

och vars maximihastighet understiger 30 kilometer i timmen. Några undantagsbestämmelser

för de i motionerna omförmälda invalidbilarna finnas

däremot icke. Vad avser skatt enligt ovannämnda förordning den 24

oktober 1951 har emellertid chefen för finansdepartementet i propositionen

nr 218 till 1951 års riksdag uttalat, att Kungl. Maj:t, då synnerliga skäl

därtill förelåge, borde på ansökan kunna medgiva befrielse från eller återbäring

av skatt för fyrhjuliga invalidfordon, som vore att hänföra till personbilar.

Med denna dispensmöjlighet torde syftet med motionerna i berörda

del vara tillgodosett.

Utskottet vill vidare erinra om att chefen för finansdepartementet med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 tillkallat en särskild

utredningsman för att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken. Såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen har denne att vid uppdragets fullgörande pröva en till

honom överlämnad, av De vanföras riksorganisation gjord framställning angående

slopande av fordonsskatt på motordrivna invalidvagnar m. m.

I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att frågan om invalidbilarnas

befriande från fordonsskatt varit föremål för riksdagens uppmärksamhet

under föregående år. I en till 1951 års bevillningsutskotts betänkande

nr 41 fogad reservation, vilken vann riksdagens godkännande, uttalades

beträffande denna fråga att i vissa fall skäl kunde åberopas för sådan

befrielse men att åtskilliga svårigheter syntes föreligga att utan närmare

utredning fastställa den närmare avgränsningen för invalidbilarna. Frågan

om skatteplikten för dessa förutsattes därför skola upptagas av utredningen

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Utskottet anser angeläget att frågan om invalidbilarnas beskattning bringas

till en snar lösning. Då, enligt vad utskottet inhämtat, resultatet av den

pågående utredningen kan väntas föreligga omkring tiden för kommande

årsskifte, anser sig utskottet emellertid icke nu böra taga ställning till den

av motionärerna väckta frågan i vad avser invalidbilars undantagande från

automobilskatten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 104 av herrar Magnusson

och Ebbe Ohlsson samt II: 137 av herr Hagård in. fl. om

fyrhjuliga invalidfordons undantagande från fordonsbeskattning

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 februari 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 6.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.