Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

1952-11-18 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:59, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

1

Nr 59.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om restitution av skatt å bensin, som förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 103 av herr Ivar Nilzon m. fl. och II: 139 av herr Svensson

i Stenkyrka m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj :t att -— i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats

vid restitution av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket

till driften av bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna om

restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning utgående

skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1952 och tills vidare förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 139.

Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948: 368).

Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter

successivt höjts — har under tiden den 1 januari 1946—den 31 december

1950 utgjort 18 öre för liter.

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin

utgick — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den

1 april 1948 till och med den 31 december 1950 tilläggsskatt å bensin med

27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande

skatt å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten.

Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken trätt i kraft den 1

januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning

fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning

den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.

Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.

Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas

i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes

ort eller svensk frihamn;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 saml. Nr 59.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne

användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,

härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt

vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes

för avprovning av motorer å provbädd eller annan dylik anordning utan

att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för

annat tekniskt ändamål än motordrift.

I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna

fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar en myckenhet

av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i

samma paragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas

allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att

— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt

eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter

mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall

ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp

skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,

användas för näringsgrenens främjande.

I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till

förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit

har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring

av sådan skatt.

Rätt till restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer, har enligt särskilda av riksdagen gjorda

medgivanden förelegat under tiden den 1 april 1948—den 31 december

1950.

Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin har varit föremål för

prövning såväl vid 1948 som vid 1949, 1950 och 1951 års riksdagar.

Rörande behandlingen av frågan vid 1948 och 1949 års riksdagar tillåter

sig utskottet hänvisa till bevillningsutskottets betänkanden nr 23/1948 och

nr 42/1949.

Vid 1950 års riksdag hemställdes i proposition nr 178 om förlängning av

bemyndigandet att förordna om restitution av tilläggsskatten å bensin,

som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I anslutning till

propositionen väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad restitutionsrätt

för bland annat bensin, som använts i jordbrukets drift. Nämnda

proposition och motioner upptogos av 1950 års bevillningsutskott till behandling

i betänkande nr 66. Efter att ha redogjort för motionsyrkandena

anförde utskottet bl. a. följande:

»Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna 1:457 och 11:550

yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den

1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie

skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

3

odlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i

det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1941) dock med

vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna sålunda

anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen

utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del

uttalat, att förslaget icke utan en tidskrävande överarbetning kunde läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att

förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner

sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för

jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i

nyssnämnda två motioner.

Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen I: 458 — närmare

övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,

utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,

nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid

jordbruket till bensindrivna traktorer.

Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna

skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser

om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål

bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på

ett begränsat område.

Häremot kan till en början erinras, att jordbruket i fråga om restitutionsrätten

till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill

kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,

att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna

traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres

till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår

nämligen, att bensintraktorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer

i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns

utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns

enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig

bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk

synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång

kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar

kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp

av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen

av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,

torde bensintraktorerna komma att till största delen försvinna från jordbruket;

och detta skulle betyda att för jordbruket komme framdeles att anskaffas

dyrbarare maskiner än nödvändigt, att dessa maskiner även komme

att bliva mindre effektiva och alt en önskvärd rationalisering av jordbruket

förhindrades.

Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på

detta begränsade område skulle medföra en reducering av de i jordbrukskalkvlen

ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader

samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa

jordbrukets kostnader.

Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet

för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden efter

det atl bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna

för detta system ha uppgått till några större belopp.

Därest omedelbara åtgärder vidloges för alt införa en resLitutionsrätt i

fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1:458,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid

restitution av tilläggsskatten skulle kunna hättre utnyttjas och vidgas än

om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett

senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrättens genomförande

skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och statens

jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet

och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren avbrytas.

Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt

till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet

särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen

icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark

ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras.

I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen

bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats

vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som

förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast

böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills

vidare utan någon tidsbegränsning.

Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår

det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för

bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna

traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar

därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna

sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone

i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills

tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse att

tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla färgad,

skattefri bensin fullföljas.---

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i

en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut

anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution

av skatt för bensin, som förbrukats vid jordbruket, torde det vara

lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i

förevarande två motioner.

Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra

restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den

av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin

böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid

understryka att, då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution

av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,

måste anses såsom en provisorisk lösning, det är angeläget att översynen

sker snarast möjligt.»

Bevillningsutskottet hemställde i sagda betänkande bl. a., att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som

förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret

1950 — förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående

skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr Öb.

förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer, ävensom i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad utskottet

i betänkandet anfört, skyndsamt föranstalta om en allsidig och förutsättningslös

utredning angående rätten till restitution av skatt å bensin

samt för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Vid bevillningsutskottets betänkande fanns fogad en av herr Olsson i

Gävle m. fl. avgiven reservation. Reservanterna ansågo, att bevillningsutskottets

yttrande i betänkande nr 66 bort i nu förevarande hänseende haft

följande lydelse:

»Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas

i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda

motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen

föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna I: 457

och II: 550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med

den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den

ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och

trädgårdsodlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits

i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949

dock med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts

bl. a. att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution

av tilläggsskatt å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin

som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1

januari 1950—den 30 juni 1951.

Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II:

198 hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande

rätten till restitution av bensinskatt.

I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,

enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då

det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd

inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar har städse blivit,

att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför

frågan varje gång fått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid

1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vilken

tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till

45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet

sig icke kunna "anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till

restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna

fråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott

framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till en då verkställd

import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att

restitulionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone

i viss utsträckning redan frän och med den 1 april 1948, och utskottet

förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — därest

det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution

av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.

Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.

Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet,

såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Bevillningsutskottets betänkande nr 5!t.

jordbruksdrift, uppdrog en markerad skillnadslinjc mellan den ordinarie

skatten och tilläggsskatten å bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer

förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot

den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.

Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution

av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera

kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den

30 november 1949. I detta betänkande har föreslagits, att en fullständig

restitutionsrätt skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om

skatten för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med

undantag för körning å allmän väg. I betänkandet ha vidare behandlats

möjligheterna alt genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Beträffande

delta betänkande har emellertid föredragande departementschefen

i propositionen nr 178 erinrat om den kritik, som under remissbehandlingen

riktats mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat,

att han — utan att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i

kravet på restitution för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit

till den uppfattningen, att betänkandet i vart fall icke kunde utan en

tidskrävande överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande

och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i

betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till

omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund

av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig

för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.

Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande

av betänkandet, som framställts i de likalvdande motionerna

I: 457 och II: 550.

Utskottet anser sig emellertid icke böra stanna vid enbart ett avstyrkande

av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den

ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt

till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,

åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket

såsom sådant utan även för landet i dess''helhet. Utskottet har sålunda ett

positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt

sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till

restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande

av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket

och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsinål

får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då — såsom

jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,

förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu

gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan

översyn, som bör med det snaraste komma till stånd, torde böra beaktas

de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från

bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand

jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremål för utredning. Något

hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen

genomföres i olika etapper.

Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda

yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomföra

en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes

vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att frågan om

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

rälten till restitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat

— jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet

icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna

traktorer. Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande

förordat en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.

Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas för att utskottet

skall kunna intaga den ståndpunkten, att — samtidigt som en allmän

översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad

sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa

det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets

mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder

verkligen kunna anses påkallade. Då restitutionsfrågan behandlades vid

1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande

den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande

för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades

av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena

betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med en

just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av bensindrivna

traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie

bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna

traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat än att

tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger i

själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling frågan om

eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet bortser härvid

från att sistnämnda skatt den 1 januari 1951 kommer att höjas med

7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning — även om den

betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och fotogendrivna

traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast en anpassning av skattens

nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som uppkommit efter

år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.

Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet tillgängliga

siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, någon minskning

av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tilläggsskatten

på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda traktorer

infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna

traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills — den ordinarie

skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill dess den allmänna

översynen av restitutionslagstiftningen inom en snar framtid blivit

genomförd.

Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie

skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket

skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,

att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning

härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen

i kostnadsreduccrande riktning knappast kunna inträda omedelbart

vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän

övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan

utan kominer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på

motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång

från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen 1:458 framställda

önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten

kvarstår efter den .''11 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet

kan finna, någon inera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd

att inträda. Däremot skulle elt bifall till sagda motion omedelbart få det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

syn^iga resultatet, att statsverket för restitutionens genomförande åsamkas

en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.

Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande

av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten

för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss kategori

yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar

från andra yrkesutövares sida.

Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen

I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt

påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt

lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke"kunna nu förorda

bifall till nämnda motion. -—--—- —

Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa

i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av

skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad

förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes

av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt, böra självfallet

-— på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande yrkanden

övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena i fråga torde få anses

besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.»

Reservanterna voro sålunda av den uppfattningen att någon omedelbar

restitutionsrätt för den ordinarie skatten å bensin, som använts i jordbrukets

drift till bensindrivna traktorer efter den 1 januari 1951, icke för det dåvarande

borde medgivas. Däremot ansågo reservanterna i likhet med majoriteten,

att en utredning borde igångsättas. I enlighet härmed hemställdes i

reservationen att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna

om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för

andra ändamål än för trafik på allmän väg -—- därvid i första hand restitutionsrätten

i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna översyn kunde föranleda.

Riksdagen godkände vad i reservationen anförts samt biföll vad däri förordats

(skrivelse nr 420).

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 har statsrådet

och chefen för finansdepartementet den 6 mars samma år tillkallat

en särskild utredningsman med uppdrag att verkställa en allmän utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Efter en erinran om riksdagens förenämnda skrivelse nr 420 uttalas i direktiven

för utredningen bland annat följande:

»Genom riksdagens nyss angivna hemställan om översyn av restitutionsbestämmelserna

för bensinskatt har på nytt aktualiserats frågan, huruvida

icke tidpunkten är inne att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken. Enligt min mening bör en sådan utredning

nu komma till stånd.

Utgångspunkten för utredningen bör vara att som allmän riktlinje fortfarande

skall gälla att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning

gäldar den kostnad, som den orsakar vägväsendet. Avvikelser i olika hän
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 51).

9

seenden från denna princip förekomma redan nu och äro måhända påkallade

också i fortsättningen. Utredningsuppgifterna komma sålunda att omfatta

undersökningar av vägväsendets utbyggnads- och underhållsbehov på

något längre sikt och de praktiska möjligheterna att med hänsyn till arbetskraftläget

och andra faktorer tillgodose dessa behov ävensom en avvägning

av motorfordonstrafikens tillbörliga andel i de framtida vägkostnaderna

bl. a. i förhållande till övriga trafikantgrupper.

I fråga om fördelningen av beskattningen på motorfordonen och på bensin

tala flera skäl för att man gör en ny avvägning mellan dessa två beskattningsformer

med sikte på att överföra en större del av skattebördan

på motorfordonen. Härigenom skulle de svårigheter, som det nuvarande relativt

höga bensinpriset förorsakar på andra områden än den egentliga

vägtrafikens, i någon mån kunna elimineras. En sådan omläggning av beskattningen

synes motiverad även med hänsyn till den ökade användningen

av tunga lastbilar drivna med dieselolja och andra lågbeskattade drivmedel.

Härtill kommer ytterligare en viktig synpunkt. De principer, efter vilka

den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställdes på en tid då sammansättningen

av fordonsbeståndet var en annan än nu. Detta har successivt

förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets

framtida medelsbehov utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet

en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med. Det finns därför

anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen böra bära en större del av

de vägkostnader, som skola gäldas av motorfordonstrafiken, än som f. n. är

fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste läggas på fordonsskatten,

eftersom bensinskatten icke lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper.

Denna omfördelning av fordonsskatten kan i sin tur medföra en total

höjning av fordonsskattens ram.

Då en omläggning av beskattningen i enlighet med vad här anförts kan

komma att medföra en sänkning av bensinpriset, skulle frågan om rätt till

restitution av bensinskatt i motsvarande mån minska i betydelse. Den bör

dock vid utredningen tagas upp till närmare undersökning. Det är angeläget

att ett eventuellt restitutionsförfarande icke blir onödigt komplicerat.

I främsta rummet böra därför andra möjligheter än den individuella restitutionen

undersökas.»

Frågan om restitution av den ordinarie bensinskatten för bland annat

bensin, som använts i jordbrukets drift, aktualiserades ånyo vid 195i års

riksdag i anledning av yrkanden i ett flertal motioner. Sålunda framställdes

i de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191 av

herr Svensson i Stenkyrka m. fl. samt i de likalydande motionerna 1:277

av herr Mannerskantz in. fl. och II: 362 av herr Dickson m. fl. yrkanden

om restitution av skatt å bensin, som fr. o. in. den 1 januari 1951 och tills

vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer. Enligt de

sistnämnda båda motionerna skulle restitutionsrätten avse hela den enligt

1929 års förordning utgående skatten eller sålunda 25 öre för liter. I motionerna

I: 119 och II: 191 hade yrkandet begränsats till att avse restitution

med 2(1 öre för liter. Restitutionen förutsattes skola ske i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som tillämpats vid restitution av tillläggsskatten

å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna

traktorer under år 1950.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 50.

Motionerna upptogos av 1951 års bevillningsutskott till behandling i betänkande

nr 36. Efter eu redogörelse för motionsyrkandena och vad som i

vissa hänseenden förekommit vid restitutionsfrågans tidigare behandling

anförde utskottet bl. a. följande:

»Då yrkanden om införandet av en restitutionsrätt för skatt å bensin, som

använts vid jordbruket till bensindrivna traktorer, nu ånyo framkommit,

må först erinras om att chefen för finansdepartementet den 6 mars i år

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat en särskild utredningsman

för att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.

Enligt de lämnade direktiven skall utredningen upptaga

till bedömande bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon

och på bensin. Mot bakgrunden av övervägandena i detta hänseende

skall sedan frågan om restitutionsrätten upptagas till prövning. Bevillningsutskottet

har självfallet ingenting i och för sig att erinra emot

att en allmän omprövning av hela beskattningen av motorfordonstrafiken

nu igångsättes. Det torde emellertid stå klart att en utredning, som syftar

till en genomgripande omläggning av beskattningen på här förevarande

område, icke kan slutföras å sådan tid att förslag kan föreläggas årets

riksdag.

Vid ett ställningstagande till de föreliggande motionerna måste detta

förhållande tillmätas avgörande betydelse. Olägenheterna av ett uppskov

med restitutionsfrågan beträffande jordbrukets bensintraktorer ligga i öppen

dag. Såsom framhölls vid frågans behandling i höstas torde bensintraktorerna

komma att till största delen försvinna, därest icke skatten å

bensin, som användes i jordbruksdriften, borttages. Vad detta skulle betyda

för det svenska jordbruket har närmare belysts i det tidigare omnämnda

av 1950 års bevillningsutskott avgivna betänkandet nr 66. Inom

utskottet har upplysts, att på många håll i landet förberedelser redan träffats

för ombyggnad av bensinlraktorer till fotogendrift. Därest beslut om

restitution icke fattas inom den närmaste tiden torde betydande kostnader

komma att nedläggas på dylika ur nationalekonomiska synpunkter icke

önskvärda ombyggnadsarbeten. I det läge som sålunda uppkommit anser

sig utskottet böra tillstyrka att frågan om restitution av skatt å bensin,

som användes i jordbruket till bensindrivna traktorer, nu erhåller en provisorisk

lösning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i de likalydande motionerna i: 149 och II: 191 samt 1:277 och 11:362.

Beträffande restitutionsrättens omfattning ha olika yrkanden framkommit.

I motionerna 1:277 och 11:362 har hemställts om att restitutionen

måtte omfatta hela den ordinarie skatten, medan i motionerna I: 149 och

II: 191 yrkandet begränsats till att avse 20 öre per liter. Med hänsyn till

att restitutionsfrågan nu endast avses skola erhålla en provisorisk lösning,

anser sig utskottet kunna förorda det i de sistnämnda motionerna framställda

yrkandet. Utskottet vill dock understryka, att utskottet härmed icke

tagit ställning till frågan vilken omfattning restitutionen skall givas vid eu

mera definitiv lösning av restitutionsspörsmålcn.»

Bevillningsutskottet hemställde i nämnda betänkande bl. a., alt riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse med

de grunder som tillämpats vid restitutionen av tilläggsskatten å bensin, som

förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna

om restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning

utgående skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och

tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

11

Vid bevillningsutskottets betänkande 1''unnos fogade två reservationer. I

den ena reservationen, avgiven av herr Velander in. fl., ansågo reservanterna

att den i utskottets hemställan avsedda restitutionen bort omfatta hela

den enligt 1929 års förordning utgående bensinskatten eller sålunda 25

öre för liter. I den andra reservationen, avgiven av herr Olsson i Gävle

m. fl., hemställdes om avslag på de föreliggande motionerna I: 149 och

II: 191 samt I: 277 och II: 362. Som motivering härför åberopade reservanterna

bl. a., att riksdagen så sent som i december 1950 dels avslagit framställda

yrkanden om införandet av en omedelbar restitutionsrätt för den

ordinarie skatten å bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna

traktorer, dels ock hos Kungl. Maj :t anhållit om en allmän översyn av restitutionsbestämmelserna

samt att denna översyn dåmera igångsatts. Vid sitt

ståndpunktstagande hade reservanterna förutsatt, att det av riksdagen uttalade

önskemålet om förtursbehandling av jordbrukets restitutionsproblem

komme att beaktas vid den pågående utredningen.

Riksdagen beslöt, med bifall till den sistnämnda reservationen, lämna de

ifrågavarande motionerna utan åtgärd.

I de nu föreliggande motionerna har inledningsvis redogjorts för den

tidigare behandlingen av den i motionerna berörda restitutionsfrågan. Därefter

ha motionärerna anfört i huvudsak följande. Något förslag från den

av statsrådet och chefen för finansdepartementet tillkallade utredningsmannen

rörande restitutionsfrågan hade, såvitt motionärerna kände till, ännu

vid motionernas avgivande icke avlämnats. Under sådana förhållanden torde

det icke vara möjligt för Kungl. Maj :t att till vårsessionen vid årets riksdag

framlägga förslag i restitutionsfrågan. Någon restitution till jordbruket av

bensinskatt skulle sålunda icke kunna erhållas under innevarande år. Att

detta beredde jordbruket uppenbara olägenheter och förluster sade sig självt.

Även ur nationalekonomiska synpunkter vore den uteblivna restitutionen

till nackdel. Motionärerna anslöte sig i detta fall till den motivering bevillningsutskottet

vid 1950 och 1951 års riksdagar anfört.

Med skrivelse den 30 oktober 1952 har den särskilt tillkallade utredningsmannen

för utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken till

statsrådet och chefen för finansdepartementet överlämnat en promemoria

med förslag om införande av rätt till viss restitution av bensinskatt, som

erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.

Promemorian har för yttrande remitterats till vissa statliga myndigheter

samt till vissa organisationer.

För klarläggande av vissa med föreliggande motioner sammanhängande

frågor har utskottet under hand införskaffat från statens maskinprovningar

en promemoria beträffande den nationalekonomiska betydelsen av bensindrift

för jordbrukstraktorer samt från statens jordbruksnämnd eu inom

nämnden upprättad promemoria angående inverkan å jordbrukspriserna av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

eventuell restitution av skatt å bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer

under senare delen av regleringsåret 1952/53.

Promemorian från statens maskin provningar är av följande innehåll.

För här gjorda beräkningar användes nedanstående utgångsvärden vilka

fastställts vid tidigare undersökningar:

Bensinmotorn ger 10—15 % högre effekt än fotogenmotorn vid i övrigt

lika förhållanden.

Bensinförbrukningen vid lika arbetsuppgift kan genomsnittligt beräknas

bli ungefärligen 5 % lägre än fotogenförbrukningen (räknat i liter) beroende

på att bensinmotorn lättare kan stannas vid tillfälliga avbrott i arbetet.

Bensinmotorns smörjoljeförbrukning är ungefär hälften av fotogenmotorns.

Under senare år har dieselmotorn börjat spela en allt större roll vid nyanskaffning

av traktorer. Dieselmotorns bränsleförbrukning är väsentligt

lägre än förgasarmotorns. Traktorer med dieselmotor betingar emellertid

högre inköpspris. Övergång till dieseldrift är därför lönande endast om

antalet traktordriftstimmar per år är relativt stort. Vid vilket antal driftstimmar

lönsamhet inträder, beror främst på prisskillnaden mellan dieselmotorn

och förgasarmotorn. Denna prisskillnad som för jordbruks traktorer

brukar uppgå till omkring 2 000 kronor eller något mera har under senare år

visat en tendens att minska. Exempel finns sålunda nu på att en bestämd,

modern traktortyp kan erhållas med dieselmotor för ett pris som med endast

ungefär 1 000 kronor överstiger priset för samma traktor med fotogenmotor.

Med hänsyn till utvecklingen på detta område torde man behöva utgå

ifrån att flertalet gårdar vars traktorer utnyttjas mer än 500 timmar per

år kommer att vid nyanskaffning välja dieseltraktorer. Traktorer med förgasarmotorer

har i sådana fall icke konkurrenskraft även om bensinskatten

kunde helt frånräknas.

För den närmaste tiden torde man kunna räkna med en årlig anskaffning

av cirka 12 000 traktorer. De senaste årens anskaffning har legat

något högre. Med hänsyn till det stegrade intresset för dieseldrift kan man

möjligen räkna med att högst Va av antalet erforderliga nya traktorer eller

8 000 kommer att väljas med förgasarmotor. Detta tal, som endast utgör ett

uppskattat värde för den allra närmaste tiden, kan beräknas sjunka om

utvecklingen på dieselområdet fortsätter.

Tidigare har en traktor med bensinmotor kunnat köpas 200—400 kronor

billigare än samma traktor med fotogenmotor. För närvarande kan man

endast i en del fall räkna med en sådan skillnad. I andra fall föreligger

ingen skillnad. Därest en genomsnittlig, reell prisskillnad på 100 kronor

per traktor föreligger skulle om fotogentraktorer måste köpas i stället för

bensintraktorer en årlig extra utgift för landet på ungefär 800 000 kronor

uppstå.

Av större betydelse är att fotogenmotorn ger 10—15 % lägre effekt än

bensinmotorn. Detta innebär att anskaffning av fotogentraktorer, enbart

för inköpet, medför en utgiftsökning i storleksordningen 12 %. Beräknas

de traktorer som ingår i de aktuella storleksgrupperna kosta i genomsnitt

omkring 9 000 kronor, utgör den totala anskaffningskostnaden för 8 000

traktorer ungefär 72 miljoner kronor. Den erforderliga motoreffekten kan,

om bensintraktorer får väljas, köpas för en kostnad som är 8—9 miljoner

kronor lägre än om fotogentraktorer måste väljas. Detta värde har då beräknats

på grundval av försäljningspriset till jordbrukarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

13

Man kan icke räkna med att restitution av bensinskatten annat än i undantagsfall

kommer att medföra att redan anskaffade traktorer förändras

från fotogendrift till bensindrift. Den ekonomiska vinsten genom bensintraktorernas

lägre bränsleförbrukning kan därför endast efter hand göra

sig gällande.

Om t. ex. 8 000 traktorer med en total bränsleförbrukning av 11 000 in3

per år drives med bensin i stället för fotogen torde en besparing i fråga om

drivmedel på minst 550 m3 beräknas bli möjlig. Sålunda skulle om bensin

väljes, landets årliga valutabehov för anskaffning av drivmedel till de enligt

ovan gjorda beräkning årligen erforderliga 8 000 förgasartraktorerna kunna

reduceras med ungefär 100 000 kronor. Härvid har importpriset för bensin

beräknats vara 19 öre per liter. Ersättes samtliga nu använda fotogentraktorer,

inom de storleksgrupper där dieseltraktorer för närvarande icke

är ekonomiska, med bensintraktorer, uppstår en minskning av det årliga

behovet importerat bränsle på totalt omkring 3 500 in3 eller i importvärde

cirka 700 000 kronor.

Bensinmotorernas lägre smörj oljeförbrukning kan i de aktuella storleksgrupperna

beräknas ge en besparing per traktor på minst cirka 30 kg smörjolja

årligen. För 8 000 traktorer blir den årliga minskningen sålunda 240 000

kg och för 50 000 cirka 1 500 000 kg.

I den inom statens jordbruksnämnd upprättade promemorian har anförts

följande.

Enligt ett nyligen upprättat förslag ha statsverkets kostnader för viss

restitution av bensinsskatt till jordbrukets bensindrivna traktorer beräknats

till 1,5 miljoner kr. per år.1 Om förslaget genomföres, komma de i jordbrukskalkylen

upptagna kostnaderna för drivmedel att i motsvarande mån

minskas. Det bör emellertid erinras om att jordbrukskalkylen numera omsluter

mycket stora belopp. Jordbrukets kostnader uppgå sålunda för produktionsåret

1952/53 till i runt tal 4 260 milj. kr. Beloppet för bensinskatterestitution

utgör sålunda knappt fyra hundradels procent av jordbrukets

totala kostnader och ligger följaktligen långt inom felmarginalerna för

jordbrukskalkylen.

Beträffande konsekvenserna ur prisregleringssynpunkt av en eventuell

restitution av bensinskattemedel redan från och med den 1 januari 1953

må följande anföras.

Enligt det system för prissättning på jordbrukets produkter och förnödenheter,

som gäller för regleringsåret 1952/53, skola de på våren 1952 fastställda

priserna icke ändras under årets lopp utom i det fall att en omräkning

av jordbrukskalkylen på hösten 1952 visar ett över- eller underskott,

som är större än 4 procent av den totala intäktssumman (den s. k. 4-procentregeln)

samt i det fall att jordbrukets kostnader ökas till följd av löneförhöjningar

på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.

— Enligt den nu omräknade men ännu ej offentliggjorda jordbrukskalkylen2

kommer någon justering i anledning av 4-procentregeln sannolikt

ej att ske.

I samband med att överenskommelser träffats om grunderna för prisregleringen

på jordbrukets produkter ha statsmakterna under senare år fram
1

H. Nitelius: Promemoria med förslag om införande av rätt Ull viss restitution av bensinskatt,

som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer (stencilerad, daterad den

30 oktober 1952).

2 Den verkställda omräkningen av jordbrukskalkylen har nu offentliggjorts.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

hållit bl. a., att överenskommelserna ej böra utgöra hinder för det centrala

regleringsorganet att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur

försörjningssynpunkt. Dylika prisjusteringar böra emellertid om möjligt

avvägas så att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen

icke påverkas. Om genom statens försorg priset på en förnödenhet höjes

bör alltså jordbruket beredas kompensation härför. En på samma sätt företagen

prissänkning på en förnödenhet bör ge myndigheterna rätt att i motsvarande

grad sänka priset på någon av jordbrukes produkter. Förhandlingar

härom bör naturligtvis ske i vanlig ordning. (Se t. ex. prop. 236/52,

s. 115—116.)

I samband med tidigare överenskommelser om grunderna för prisregleringen

på jordbrukets produkter och förnödenheter (jämför prop. 245/1950,

s. 21) har av statsmakterna framhållits bl. a., att därest vid sidan av de

träffade uppgörelserna priser eller subventioner, som fastställts av Kungl.

Maj :t eller statlig myndighet, ändras med påföljd att relationen mellan inkomster

och kostnader i jordbrukskalkylen jämväl ändras bör effekten av

pris- eller subventionsändringen utjämnas så att relationen blir oförändrad.

Denna regel får anses gälla alltjämt.

I samband med införandet av tilläggsskatt å bensin den 1 april 1948 upptogos

särskilda förhandlingar mellan livsmedelskommissionen å den ena

sidan och Sveriges lantbruksförbund och RLF å den andra om kompensation

för den till följd härav inträdda kostnadsökningen för jordbruket (för

såväl jordbrukets traktorer, dragbilar och jeepar som mejerier och slakterier).

Förhandlingarna resulterade i en överenskommelse, vilken bl. a. innebar,

att jordbruket erhöll kompensation för den av bensinprishöjningen

föranledda kostnadsökningen (med avdrag för restitution till jordbrukets

traktorer av tilläggsskatt å bensin) (LK:s skriv. 22 juni 1948; Kungl. Maj:ts

beslut den 26 juni 1948). Överenskommelsen föregicks av en särskild utredning

av inverkan på balansen mellan jordbrukets inkomster och kostnader

av olika förändringar i prisregleringen. Det bör tilläggas, att denna balansering

förekom under ett år, då 4-procentregeln ägde tillämpning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att enligt den praxis, som under senare

år tillämpats, en eventuell bensinskatterestitution fr. o. m. 1/1 1953 bör föranleda

en justering av motsvarande storlek av priset på någon av jordbrukets

produkter, som i ena eller andra formen är föremål för statlig prisreglering.

Samtidigt bör emellertid beloppets relativa ringhet beaktas.

Utskottets yttrande.

I de förevarande, likalydande motionerna 1:103 och 11:139 har hemställts,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten

å bensin som förbrukats vid jordbruket till driften av bensindrivna

traktorer under år 1950 — förordna om restitution med 20 öre för liter av

skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1952 och tills vidare förbrukas

vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I sitt till innevarande års

riksdags vårsession avgivna memorial nr 56 har utskottet hemställt, att

riksdagen måtte till höstsessionen uppskjuta behandlingen av förevarande

motioner. Riksdagen har bifallit utskottets hemställan.

Såsom ovan anmärkts genomfördes år 1950 en omläggning av bensinbe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

15

skattningen. Den genom beslut av 1948 års riksdag införda tilläggsskatten

å bensin av 27 öre för liter upphävdes. Samtidigt höjdes den ordinarie

skatten från 18 öre till 25 öre för liter. Den nya skattesatsen trädde i kraft

den 1 januari 1951. Under den tid tilläggsskatten utgått hade enligt särskilda

av riksdagen lämnade medgivanden förelegat restitutionsrätt för tilläggsskatt

å bensin, som förbrukats till jordbrukets bensindrivna traktorer. Under

tiden den 1 april 1948—den 31 december 1949 hade restitution i stort sett

anknutits till då gällande ransoneringssystem i fråga om bensin och genomförts

under statens livsmedelskommissions överinseende och kontroll. Restitution

under år 1950 hade — sedan bensinransoneringen avvecklats i november

1949 — grundats på det schematiska normsystem, som tillkommit

under ransoneringstiden och enligt vilket restitution beviljats för ett visst

antal liter bensin, som fastställts med hänsyn till storleken av för vissa ändamål

bearbetad jordbruksareal och vissa transporter. Restitutionsärendena

avseende tiden efter den 1 januari 1950 ha handlagts av statens jordbruksnämnd.

Vid 1950 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad

rätt till restitution av skatt å bensin, som använts inom jordbruket,

trädgårdsodlingen, det yrkesmässiga fisket och industrien. I anledning av

motionerna hemställde riksdagen i skrivelse den 9 december 1950 (nr 420),

att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av

bestämmelserna om rätt till restitution av skatt å bensin, som förbrukas för

andra ändamål än för trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten

i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —

samt för riksdagen framlägga de förslag vartill denna översyn kunde föranleda.

Yrkanden om restitution av skatt å bensin, som från och med 1 januari

1951 och tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer,

framställdes i ett flertal vid 1951 års riksdag väckta motioner. Dessa restitutionsyrkanden

avsågo å ena sidan hela den ordinarie bensinskatten eller

sålunda 25 öre för liter och å andra sidan en del av skatten, nämligen 20

öre för liter. Riksdagen lämnade motionerna utan åtgärd med motivering, att

riksdagen så sent som i december månad år 1950 dels avslagit framställda

yrkanden om införande av en omedelbar restitutionsrätt och dels hos Kungl.

Maj :t anhållit om en allmän översyn av restitutionsbestämmelserna samt

att denna översyn igångsatts.

I de nu föreliggande motionerna I: 103 och II: 139 har ånyo ställts yrkande

om restitution med 20 öre för liter av bensin, som från och med den 1

januari 1952 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer. De skäl,

som nu åberopas för införandet av en omedelbar restitutionsrätt, äro desamma,

som varit föremål för riksdagens prövning såväl år 1950 som år

1951.

I den diskussion, som under senare år förts i fråga om restitution av skatt

å bensin, som förbrukas vid jordbruksdrift, har understrukits att den nu

utgående bensinskatten medförde en felaktig inriktning av traktoranskaff
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ilevillningsutskottets betänkande nr 59.

ningen. Detta förhållande har ytterligare belysts i det av utskottet inhämtade

yttrandet från statens maskinprovningar. Eftersom enighet torde råda

beträffande detta spörsmål finner utskottet icke anledning att här närmare

beröra de besparingar, som kunna förväntas genom en ökad bensindrift.

Utskottet inskränker sig därför till att framhålla, att det är en angelägenhet

av vikt att den i motionerna berörda restitutionsfrågan löses på ett ändamålsenligt

sätt samt att detta sker så snart som möjligt.

Med skrivelse den 30 okober i år har den särskilt tillkallade utredningsmannen

för utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken till

statsrådet och chefen för finansdepartementet avlämnat en promemoria med

förslag om införande av rätt till viss restitution av bensinskatt, som erlagts

för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer. Utredningsmannen har

föreslagit individuell restitution av skatt för bensin, som förbrukas av bensindrivna

traktorer i jordbruksdrift, för tiden efter nu löpande produktionsår,

d. v. s. från och med den 1 september 1953 fram till den 1 januari 1955,

vid vilken sistnämnda tidpunkt ett definitivt förslag till ändringar i beskattningen

av motorfordonstrafiken enligt utredningsmannens mening kan beräknas

träda i kraft. Det nu framlagda förslaget innebär i korthet, att restitution

av bensinskatt skall ske med 250 kronor per år för varje i jordbruksdrift

använd bensindriven traktor. I övrigt anser utredningsmannen,

att bensinskatten liksom hittills skall beaktas såsom omkostnadspost i jordbrukskalkylen.

Statsverkets kostnader för en individuell restitution i den

föreslagna omfattningen har av utredningsmannen beräknats till 1,5 miljoner

kronor för år.

Vid behandlingen av föreliggande motioner har utskottet tagit del av utredningsmannens

förslag till lösning av restitutionsfrågan, men det är givetvis

icke möjligt för utskottet att nu göra något uttalande rörande den tekniska

utformningen av det framlagda förslaget, över vilket remissyttranden

ännu icke avgivits. Utskottet vill erinra om att utredningsmannens förslag

är avsett allenast såsom ett provisorium för tiden till dess ändringarna i beskattningen

av motorfordonstrafiken blivit genomförda. Inom utskottet ha

emellertid framförts åtskilliga synpunkter, av vilka här må återgivas allenast

följande. Sålunda har framhållits att vid individuell restitution jämväl

måste beaktas den förbrukning av bensin som sker i jordbruksdrift med

användande av traktorer tillhöriga maskinhållare och maskinstationer. Vidare

har den meningen framförts, att även vid en schablonmässigt utformad

restitutionsmetod hänsyn borde tagas till jordbruksdriftens omfattning i det

enskilda fallet.

Kostnaderna för den bensin, som användes inom jordbruket, samt skatten

därå ha upptagits såsom omkostnadspost i jordbrukskalkylen för såväl föregående

som nu löpande produktionsår. I de föreliggande motionerna har yrkats

restitution av viss del av skatten å bensin, som använts från och med

ingången av år 1952. På grund av att bensinskatten beaktats vid prissättningen

av jordbrukets produkter under innevarande kalenderår anser utskottet

uteslutet att införa en rätt till restitution för detta år. Det måste

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59.

17

nämligen undvikas att det blir en dubbel kompensation för den erlagda bensinskatten.

För utrönande av möjligheten att införa en restilutionsrätt avseende

skatt å bensin, som förbrukas från och med den 1 januari 1953 vid

jordbruket till bensindrivna traktorer, har utskottet under hand inhämtat

upplysningar från statens jordbruksnämnd. Av den ovan intagna promemorian

framgår, att en justering av jordbrukskalkylen är möjlig därest en individuell

restitution genomföres under nu löpande produktionsår. För att

en restitutionsrätt skall få betydelse för nyanskaffning av traktorer under

nästa år bör enligt utskottets mening en dylik rätt införas i början av år

1953.

Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att under senare år flera

olika restitutionssystem diskuterats samt att, efter det att det senast framlagda

förslaget remissbehandlats, material kommer att föreligga för en provisorisk

lösning av jordbrukets restitutionsfråga. Utskottet förväntar därför

att proposition i ämnet skall framläggas i början av nästa års riksdag, och

utskottet anser att rätten till restitution bör avse skatt å bensin, som från

och med den 1 januari 1953 användes vid jordbruket till bensindrivna

traktorer.

Genom vad ovan anförts anser utskottet motionerna besvarade.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottets hemställa,

att de likalydande motionerna I: 103 av herr Ivar Nilzon

in. fl. och II: 139 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. om

restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket

till bensindrivna traktorer, måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 18 november 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon*, Gustaf

Elofsson*, Petrén, Velander, Ramberg, Werner, Rune Johansson och Magnusson*;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Jonsson i Skedsbygd, Orgård*, Persson i Svensköp, Sjölin, Olofsson, Kärrlander,

Henriksson* och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

2 llihany till riksdayens protokoll l''Ji>2. 7 samt. Nr 5,9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.