Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
1952-11-18 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:59, Betänkande i anledning av väckta motioner om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
1
Nr 59.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt å bensin, som förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 103 av herr Ivar Nilzon m. fl. och II: 139 av herr Svensson
i Stenkyrka m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.
Maj :t att -— i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats
vid restitution av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket
till driften av bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna om
restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning utgående
skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1952 och tills vidare förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionen II: 139.
Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948: 368).
Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter
successivt höjts — har under tiden den 1 januari 1946—den 31 december
1950 utgjort 18 öre för liter.
Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin
utgick — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den
1 april 1948 till och med den 31 december 1950 tilläggsskatt å bensin med
27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande
skatt å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten.
Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken trätt i kraft den 1
januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning
fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning
den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragraf stadgas må restitution av skatt åtnjutas
i följande fall, nämligen:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 saml. Nr 59.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna
fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar en myckenhet
av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i
samma paragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas
allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att
— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt
eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter
mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall
ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp
skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,
användas för näringsgrenens främjande.
I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt.
Rätt till restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, har enligt särskilda av riksdagen gjorda
medgivanden förelegat under tiden den 1 april 1948—den 31 december
1950.
Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin har varit föremål för
prövning såväl vid 1948 som vid 1949, 1950 och 1951 års riksdagar.
Rörande behandlingen av frågan vid 1948 och 1949 års riksdagar tillåter
sig utskottet hänvisa till bevillningsutskottets betänkanden nr 23/1948 och
nr 42/1949.
Vid 1950 års riksdag hemställdes i proposition nr 178 om förlängning av
bemyndigandet att förordna om restitution av tilläggsskatten å bensin,
som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I anslutning till
propositionen väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad restitutionsrätt
för bland annat bensin, som använts i jordbrukets drift. Nämnda
proposition och motioner upptogos av 1950 års bevillningsutskott till behandling
i betänkande nr 66. Efter att ha redogjort för motionsyrkandena
anförde utskottet bl. a. följande:
»Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna 1:457 och 11:550
yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med den
1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie
skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårds
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
3
odlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i
det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1941) dock med
vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna sålunda
anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen
utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del
uttalat, att förslaget icke utan en tidskrävande överarbetning kunde läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att
förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner
sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för
jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i
nyssnämnda två motioner.
Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen I: 458 — närmare
övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,
utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,
nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid
jordbruket till bensindrivna traktorer.
Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna
skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser
om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål
bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på
ett begränsat område.
Häremot kan till en början erinras, att jordbruket i fråga om restitutionsrätten
till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill
kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,
att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna
traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres
till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår
nämligen, att bensintraktorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer
i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns
utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns
enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig
bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk
synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång
kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar
kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp
av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen
av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,
torde bensintraktorerna komma att till största delen försvinna från jordbruket;
och detta skulle betyda att för jordbruket komme framdeles att anskaffas
dyrbarare maskiner än nödvändigt, att dessa maskiner även komme
att bliva mindre effektiva och alt en önskvärd rationalisering av jordbruket
förhindrades.
Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på
detta begränsade område skulle medföra en reducering av de i jordbrukskalkvlen
ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader
samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa
jordbrukets kostnader.
Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet
för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden efter
det atl bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna
för detta system ha uppgått till några större belopp.
Därest omedelbara åtgärder vidloges för alt införa en resLitutionsrätt i
fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1:458,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid
restitution av tilläggsskatten skulle kunna hättre utnyttjas och vidgas än
om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett
senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrättens genomförande
skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och statens
jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet
och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren avbrytas.
Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt
till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet
särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen
icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark
ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras.
I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen
bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som
förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast
böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills
vidare utan någon tidsbegränsning.
Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår
det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för
bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna
traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar
därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna
sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone
i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills
tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse att
tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla färgad,
skattefri bensin fullföljas.---
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i
en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut
anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution
av skatt för bensin, som förbrukats vid jordbruket, torde det vara
lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i
förevarande två motioner.
Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra
restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den
av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin
böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid
understryka att, då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution
av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,
måste anses såsom en provisorisk lösning, det är angeläget att översynen
sker snarast möjligt.»
Bevillningsutskottet hemställde i sagda betänkande bl. a., att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som
förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 — förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående
skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare
5
Bevillningsutskottets betänkande nr Öb.
förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer, ävensom i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av vad utskottet
i betänkandet anfört, skyndsamt föranstalta om en allsidig och förutsättningslös
utredning angående rätten till restitution av skatt å bensin
samt för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kunde föranleda.
Vid bevillningsutskottets betänkande fanns fogad en av herr Olsson i
Gävle m. fl. avgiven reservation. Reservanterna ansågo, att bevillningsutskottets
yttrande i betänkande nr 66 bort i nu förevarande hänseende haft
följande lydelse:
»Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas
i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda
motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen
föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna I: 457
och II: 550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med
den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den
ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och
trädgårdsodlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits
i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949
dock med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts
bl. a. att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution
av tilläggsskatt å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin
som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1
januari 1950—den 30 juni 1951.
Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II:
198 hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande
rätten till restitution av bensinskatt.
I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,
enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då
det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd
inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar har städse blivit,
att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför
frågan varje gång fått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid
1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vilken
tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till
45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet
sig icke kunna "anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till
restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna
fråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott
framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till en då verkställd
import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att
restitulionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone
i viss utsträckning redan frän och med den 1 april 1948, och utskottet
förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — därest
det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution
av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.
Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.
Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet,
såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Bevillningsutskottets betänkande nr 5!t.
jordbruksdrift, uppdrog en markerad skillnadslinjc mellan den ordinarie
skatten och tilläggsskatten å bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer
förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot
den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.
Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution
av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera
kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den
30 november 1949. I detta betänkande har föreslagits, att en fullständig
restitutionsrätt skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om
skatten för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med
undantag för körning å allmän väg. I betänkandet ha vidare behandlats
möjligheterna alt genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Beträffande
delta betänkande har emellertid föredragande departementschefen
i propositionen nr 178 erinrat om den kritik, som under remissbehandlingen
riktats mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat,
att han — utan att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i
kravet på restitution för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit
till den uppfattningen, att betänkandet i vart fall icke kunde utan en
tidskrävande överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande
och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i
betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till
omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund
av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig
för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.
Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande
av betänkandet, som framställts i de likalvdande motionerna
I: 457 och II: 550.
Utskottet anser sig emellertid icke böra stanna vid enbart ett avstyrkande
av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den
ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt
till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,
åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket
såsom sådant utan även för landet i dess''helhet. Utskottet har sålunda ett
positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt
sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till
restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande
av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket
och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsinål
får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då — såsom
jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,
förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu
gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan
översyn, som bör med det snaraste komma till stånd, torde böra beaktas
de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från
bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand
jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremål för utredning. Något
hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen
genomföres i olika etapper.
Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda
yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomföra
en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes
vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att frågan om
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
rälten till restitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat
— jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet
icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer. Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande
förordat en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.
Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas för att utskottet
skall kunna intaga den ståndpunkten, att — samtidigt som en allmän
översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad
sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa
det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets
mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder
verkligen kunna anses påkallade. Då restitutionsfrågan behandlades vid
1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande
den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande
för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades
av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena
betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med en
just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av bensindrivna
traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie
bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna
traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat än att
tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger i
själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling frågan om
eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet bortser härvid
från att sistnämnda skatt den 1 januari 1951 kommer att höjas med
7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning — även om den
betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och fotogendrivna
traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast en anpassning av skattens
nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som uppkommit efter
år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.
Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet tillgängliga
siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, någon minskning
av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tilläggsskatten
på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda traktorer
infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna
traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills — den ordinarie
skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill dess den allmänna
översynen av restitutionslagstiftningen inom en snar framtid blivit
genomförd.
Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie
skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket
skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,
att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning
härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen
i kostnadsreduccrande riktning knappast kunna inträda omedelbart
vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän
övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan
utan kominer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på
motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång
från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen 1:458 framställda
önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten
kvarstår efter den .''11 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet
kan finna, någon inera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd
att inträda. Däremot skulle elt bifall till sagda motion omedelbart få det
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
syn^iga resultatet, att statsverket för restitutionens genomförande åsamkas
en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.
Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande
av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten
för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss kategori
yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar
från andra yrkesutövares sida.
Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen
I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt
påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt
lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke"kunna nu förorda
bifall till nämnda motion. -—--—- —
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa
i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad
förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes
av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt, böra självfallet
-— på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande yrkanden
övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena i fråga torde få anses
besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.»
Reservanterna voro sålunda av den uppfattningen att någon omedelbar
restitutionsrätt för den ordinarie skatten å bensin, som använts i jordbrukets
drift till bensindrivna traktorer efter den 1 januari 1951, icke för det dåvarande
borde medgivas. Däremot ansågo reservanterna i likhet med majoriteten,
att en utredning borde igångsättas. I enlighet härmed hemställdes i
reservationen att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna
om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för
andra ändamål än för trafik på allmän väg -—- därvid i första hand restitutionsrätten
i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna översyn kunde föranleda.
Riksdagen godkände vad i reservationen anförts samt biföll vad däri förordats
(skrivelse nr 420).
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari 1951 har statsrådet
och chefen för finansdepartementet den 6 mars samma år tillkallat
en särskild utredningsman med uppdrag att verkställa en allmän utredning
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Efter en erinran om riksdagens förenämnda skrivelse nr 420 uttalas i direktiven
för utredningen bland annat följande:
»Genom riksdagens nyss angivna hemställan om översyn av restitutionsbestämmelserna
för bensinskatt har på nytt aktualiserats frågan, huruvida
icke tidpunkten är inne att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken. Enligt min mening bör en sådan utredning
nu komma till stånd.
Utgångspunkten för utredningen bör vara att som allmän riktlinje fortfarande
skall gälla att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning
gäldar den kostnad, som den orsakar vägväsendet. Avvikelser i olika hän
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 51).
9
seenden från denna princip förekomma redan nu och äro måhända påkallade
också i fortsättningen. Utredningsuppgifterna komma sålunda att omfatta
undersökningar av vägväsendets utbyggnads- och underhållsbehov på
något längre sikt och de praktiska möjligheterna att med hänsyn till arbetskraftläget
och andra faktorer tillgodose dessa behov ävensom en avvägning
av motorfordonstrafikens tillbörliga andel i de framtida vägkostnaderna
bl. a. i förhållande till övriga trafikantgrupper.
I fråga om fördelningen av beskattningen på motorfordonen och på bensin
tala flera skäl för att man gör en ny avvägning mellan dessa två beskattningsformer
med sikte på att överföra en större del av skattebördan
på motorfordonen. Härigenom skulle de svårigheter, som det nuvarande relativt
höga bensinpriset förorsakar på andra områden än den egentliga
vägtrafikens, i någon mån kunna elimineras. En sådan omläggning av beskattningen
synes motiverad även med hänsyn till den ökade användningen
av tunga lastbilar drivna med dieselolja och andra lågbeskattade drivmedel.
Härtill kommer ytterligare en viktig synpunkt. De principer, efter vilka
den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställdes på en tid då sammansättningen
av fordonsbeståndet var en annan än nu. Detta har successivt
förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets
framtida medelsbehov utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet
en faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med. Det finns därför
anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen böra bära en större del av
de vägkostnader, som skola gäldas av motorfordonstrafiken, än som f. n. är
fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste läggas på fordonsskatten,
eftersom bensinskatten icke lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper.
Denna omfördelning av fordonsskatten kan i sin tur medföra en total
höjning av fordonsskattens ram.
Då en omläggning av beskattningen i enlighet med vad här anförts kan
komma att medföra en sänkning av bensinpriset, skulle frågan om rätt till
restitution av bensinskatt i motsvarande mån minska i betydelse. Den bör
dock vid utredningen tagas upp till närmare undersökning. Det är angeläget
att ett eventuellt restitutionsförfarande icke blir onödigt komplicerat.
I främsta rummet böra därför andra möjligheter än den individuella restitutionen
undersökas.»
Frågan om restitution av den ordinarie bensinskatten för bland annat
bensin, som använts i jordbrukets drift, aktualiserades ånyo vid 195i års
riksdag i anledning av yrkanden i ett flertal motioner. Sålunda framställdes
i de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191 av
herr Svensson i Stenkyrka m. fl. samt i de likalydande motionerna 1:277
av herr Mannerskantz in. fl. och II: 362 av herr Dickson m. fl. yrkanden
om restitution av skatt å bensin, som fr. o. in. den 1 januari 1951 och tills
vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer. Enligt de
sistnämnda båda motionerna skulle restitutionsrätten avse hela den enligt
1929 års förordning utgående skatten eller sålunda 25 öre för liter. I motionerna
I: 119 och II: 191 hade yrkandet begränsats till att avse restitution
med 2(1 öre för liter. Restitutionen förutsattes skola ske i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som tillämpats vid restitution av tillläggsskatten
å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under år 1950.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 50.
Motionerna upptogos av 1951 års bevillningsutskott till behandling i betänkande
nr 36. Efter eu redogörelse för motionsyrkandena och vad som i
vissa hänseenden förekommit vid restitutionsfrågans tidigare behandling
anförde utskottet bl. a. följande:
»Då yrkanden om införandet av en restitutionsrätt för skatt å bensin, som
använts vid jordbruket till bensindrivna traktorer, nu ånyo framkommit,
må först erinras om att chefen för finansdepartementet den 6 mars i år
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat en särskild utredningsman
för att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Enligt de lämnade direktiven skall utredningen upptaga
till bedömande bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon
och på bensin. Mot bakgrunden av övervägandena i detta hänseende
skall sedan frågan om restitutionsrätten upptagas till prövning. Bevillningsutskottet
har självfallet ingenting i och för sig att erinra emot
att en allmän omprövning av hela beskattningen av motorfordonstrafiken
nu igångsättes. Det torde emellertid stå klart att en utredning, som syftar
till en genomgripande omläggning av beskattningen på här förevarande
område, icke kan slutföras å sådan tid att förslag kan föreläggas årets
riksdag.
Vid ett ställningstagande till de föreliggande motionerna måste detta
förhållande tillmätas avgörande betydelse. Olägenheterna av ett uppskov
med restitutionsfrågan beträffande jordbrukets bensintraktorer ligga i öppen
dag. Såsom framhölls vid frågans behandling i höstas torde bensintraktorerna
komma att till största delen försvinna, därest icke skatten å
bensin, som användes i jordbruksdriften, borttages. Vad detta skulle betyda
för det svenska jordbruket har närmare belysts i det tidigare omnämnda
av 1950 års bevillningsutskott avgivna betänkandet nr 66. Inom
utskottet har upplysts, att på många håll i landet förberedelser redan träffats
för ombyggnad av bensinlraktorer till fotogendrift. Därest beslut om
restitution icke fattas inom den närmaste tiden torde betydande kostnader
komma att nedläggas på dylika ur nationalekonomiska synpunkter icke
önskvärda ombyggnadsarbeten. I det läge som sålunda uppkommit anser
sig utskottet böra tillstyrka att frågan om restitution av skatt å bensin,
som användes i jordbruket till bensindrivna traktorer, nu erhåller en provisorisk
lösning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits
i de likalydande motionerna i: 149 och II: 191 samt 1:277 och 11:362.
Beträffande restitutionsrättens omfattning ha olika yrkanden framkommit.
I motionerna 1:277 och 11:362 har hemställts om att restitutionen
måtte omfatta hela den ordinarie skatten, medan i motionerna I: 149 och
II: 191 yrkandet begränsats till att avse 20 öre per liter. Med hänsyn till
att restitutionsfrågan nu endast avses skola erhålla en provisorisk lösning,
anser sig utskottet kunna förorda det i de sistnämnda motionerna framställda
yrkandet. Utskottet vill dock understryka, att utskottet härmed icke
tagit ställning till frågan vilken omfattning restitutionen skall givas vid eu
mera definitiv lösning av restitutionsspörsmålcn.»
Bevillningsutskottet hemställde i nämnda betänkande bl. a., alt riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder som tillämpats vid restitutionen av tilläggsskatten å bensin, som
förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna
om restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning
utgående skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och
tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
11
Vid bevillningsutskottets betänkande 1''unnos fogade två reservationer. I
den ena reservationen, avgiven av herr Velander in. fl., ansågo reservanterna
att den i utskottets hemställan avsedda restitutionen bort omfatta hela
den enligt 1929 års förordning utgående bensinskatten eller sålunda 25
öre för liter. I den andra reservationen, avgiven av herr Olsson i Gävle
m. fl., hemställdes om avslag på de föreliggande motionerna I: 149 och
II: 191 samt I: 277 och II: 362. Som motivering härför åberopade reservanterna
bl. a., att riksdagen så sent som i december 1950 dels avslagit framställda
yrkanden om införandet av en omedelbar restitutionsrätt för den
ordinarie skatten å bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna
traktorer, dels ock hos Kungl. Maj :t anhållit om en allmän översyn av restitutionsbestämmelserna
samt att denna översyn dåmera igångsatts. Vid sitt
ståndpunktstagande hade reservanterna förutsatt, att det av riksdagen uttalade
önskemålet om förtursbehandling av jordbrukets restitutionsproblem
komme att beaktas vid den pågående utredningen.
Riksdagen beslöt, med bifall till den sistnämnda reservationen, lämna de
ifrågavarande motionerna utan åtgärd.
I de nu föreliggande motionerna har inledningsvis redogjorts för den
tidigare behandlingen av den i motionerna berörda restitutionsfrågan. Därefter
ha motionärerna anfört i huvudsak följande. Något förslag från den
av statsrådet och chefen för finansdepartementet tillkallade utredningsmannen
rörande restitutionsfrågan hade, såvitt motionärerna kände till, ännu
vid motionernas avgivande icke avlämnats. Under sådana förhållanden torde
det icke vara möjligt för Kungl. Maj :t att till vårsessionen vid årets riksdag
framlägga förslag i restitutionsfrågan. Någon restitution till jordbruket av
bensinskatt skulle sålunda icke kunna erhållas under innevarande år. Att
detta beredde jordbruket uppenbara olägenheter och förluster sade sig självt.
Även ur nationalekonomiska synpunkter vore den uteblivna restitutionen
till nackdel. Motionärerna anslöte sig i detta fall till den motivering bevillningsutskottet
vid 1950 och 1951 års riksdagar anfört.
Med skrivelse den 30 oktober 1952 har den särskilt tillkallade utredningsmannen
för utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken till
statsrådet och chefen för finansdepartementet överlämnat en promemoria
med förslag om införande av rätt till viss restitution av bensinskatt, som
erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer.
Promemorian har för yttrande remitterats till vissa statliga myndigheter
samt till vissa organisationer.
För klarläggande av vissa med föreliggande motioner sammanhängande
frågor har utskottet under hand införskaffat från statens maskinprovningar
en promemoria beträffande den nationalekonomiska betydelsen av bensindrift
för jordbrukstraktorer samt från statens jordbruksnämnd eu inom
nämnden upprättad promemoria angående inverkan å jordbrukspriserna av
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
eventuell restitution av skatt å bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer
under senare delen av regleringsåret 1952/53.
Promemorian från statens maskin provningar är av följande innehåll.
För här gjorda beräkningar användes nedanstående utgångsvärden vilka
fastställts vid tidigare undersökningar:
Bensinmotorn ger 10—15 % högre effekt än fotogenmotorn vid i övrigt
lika förhållanden.
Bensinförbrukningen vid lika arbetsuppgift kan genomsnittligt beräknas
bli ungefärligen 5 % lägre än fotogenförbrukningen (räknat i liter) beroende
på att bensinmotorn lättare kan stannas vid tillfälliga avbrott i arbetet.
Bensinmotorns smörjoljeförbrukning är ungefär hälften av fotogenmotorns.
Under senare år har dieselmotorn börjat spela en allt större roll vid nyanskaffning
av traktorer. Dieselmotorns bränsleförbrukning är väsentligt
lägre än förgasarmotorns. Traktorer med dieselmotor betingar emellertid
högre inköpspris. Övergång till dieseldrift är därför lönande endast om
antalet traktordriftstimmar per år är relativt stort. Vid vilket antal driftstimmar
lönsamhet inträder, beror främst på prisskillnaden mellan dieselmotorn
och förgasarmotorn. Denna prisskillnad som för jordbruks traktorer
brukar uppgå till omkring 2 000 kronor eller något mera har under senare år
visat en tendens att minska. Exempel finns sålunda nu på att en bestämd,
modern traktortyp kan erhållas med dieselmotor för ett pris som med endast
ungefär 1 000 kronor överstiger priset för samma traktor med fotogenmotor.
Med hänsyn till utvecklingen på detta område torde man behöva utgå
ifrån att flertalet gårdar vars traktorer utnyttjas mer än 500 timmar per
år kommer att vid nyanskaffning välja dieseltraktorer. Traktorer med förgasarmotorer
har i sådana fall icke konkurrenskraft även om bensinskatten
kunde helt frånräknas.
För den närmaste tiden torde man kunna räkna med en årlig anskaffning
av cirka 12 000 traktorer. De senaste årens anskaffning har legat
något högre. Med hänsyn till det stegrade intresset för dieseldrift kan man
möjligen räkna med att högst Va av antalet erforderliga nya traktorer eller
8 000 kommer att väljas med förgasarmotor. Detta tal, som endast utgör ett
uppskattat värde för den allra närmaste tiden, kan beräknas sjunka om
utvecklingen på dieselområdet fortsätter.
Tidigare har en traktor med bensinmotor kunnat köpas 200—400 kronor
billigare än samma traktor med fotogenmotor. För närvarande kan man
endast i en del fall räkna med en sådan skillnad. I andra fall föreligger
ingen skillnad. Därest en genomsnittlig, reell prisskillnad på 100 kronor
per traktor föreligger skulle om fotogentraktorer måste köpas i stället för
bensintraktorer en årlig extra utgift för landet på ungefär 800 000 kronor
uppstå.
Av större betydelse är att fotogenmotorn ger 10—15 % lägre effekt än
bensinmotorn. Detta innebär att anskaffning av fotogentraktorer, enbart
för inköpet, medför en utgiftsökning i storleksordningen 12 %. Beräknas
de traktorer som ingår i de aktuella storleksgrupperna kosta i genomsnitt
omkring 9 000 kronor, utgör den totala anskaffningskostnaden för 8 000
traktorer ungefär 72 miljoner kronor. Den erforderliga motoreffekten kan,
om bensintraktorer får väljas, köpas för en kostnad som är 8—9 miljoner
kronor lägre än om fotogentraktorer måste väljas. Detta värde har då beräknats
på grundval av försäljningspriset till jordbrukarna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
13
Man kan icke räkna med att restitution av bensinskatten annat än i undantagsfall
kommer att medföra att redan anskaffade traktorer förändras
från fotogendrift till bensindrift. Den ekonomiska vinsten genom bensintraktorernas
lägre bränsleförbrukning kan därför endast efter hand göra
sig gällande.
Om t. ex. 8 000 traktorer med en total bränsleförbrukning av 11 000 in3
per år drives med bensin i stället för fotogen torde en besparing i fråga om
drivmedel på minst 550 m3 beräknas bli möjlig. Sålunda skulle om bensin
väljes, landets årliga valutabehov för anskaffning av drivmedel till de enligt
ovan gjorda beräkning årligen erforderliga 8 000 förgasartraktorerna kunna
reduceras med ungefär 100 000 kronor. Härvid har importpriset för bensin
beräknats vara 19 öre per liter. Ersättes samtliga nu använda fotogentraktorer,
inom de storleksgrupper där dieseltraktorer för närvarande icke
är ekonomiska, med bensintraktorer, uppstår en minskning av det årliga
behovet importerat bränsle på totalt omkring 3 500 in3 eller i importvärde
cirka 700 000 kronor.
Bensinmotorernas lägre smörj oljeförbrukning kan i de aktuella storleksgrupperna
beräknas ge en besparing per traktor på minst cirka 30 kg smörjolja
årligen. För 8 000 traktorer blir den årliga minskningen sålunda 240 000
kg och för 50 000 cirka 1 500 000 kg.
I den inom statens jordbruksnämnd upprättade promemorian har anförts
följande.
Enligt ett nyligen upprättat förslag ha statsverkets kostnader för viss
restitution av bensinsskatt till jordbrukets bensindrivna traktorer beräknats
till 1,5 miljoner kr. per år.1 Om förslaget genomföres, komma de i jordbrukskalkylen
upptagna kostnaderna för drivmedel att i motsvarande mån
minskas. Det bör emellertid erinras om att jordbrukskalkylen numera omsluter
mycket stora belopp. Jordbrukets kostnader uppgå sålunda för produktionsåret
1952/53 till i runt tal 4 260 milj. kr. Beloppet för bensinskatterestitution
utgör sålunda knappt fyra hundradels procent av jordbrukets
totala kostnader och ligger följaktligen långt inom felmarginalerna för
jordbrukskalkylen.
Beträffande konsekvenserna ur prisregleringssynpunkt av en eventuell
restitution av bensinskattemedel redan från och med den 1 januari 1953
må följande anföras.
Enligt det system för prissättning på jordbrukets produkter och förnödenheter,
som gäller för regleringsåret 1952/53, skola de på våren 1952 fastställda
priserna icke ändras under årets lopp utom i det fall att en omräkning
av jordbrukskalkylen på hösten 1952 visar ett över- eller underskott,
som är större än 4 procent av den totala intäktssumman (den s. k. 4-procentregeln)
samt i det fall att jordbrukets kostnader ökas till följd av löneförhöjningar
på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra arbetargrupper.
— Enligt den nu omräknade men ännu ej offentliggjorda jordbrukskalkylen2
kommer någon justering i anledning av 4-procentregeln sannolikt
ej att ske.
I samband med att överenskommelser träffats om grunderna för prisregleringen
på jordbrukets produkter ha statsmakterna under senare år fram
1
H. Nitelius: Promemoria med förslag om införande av rätt Ull viss restitution av bensinskatt,
som erlagts för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer (stencilerad, daterad den
30 oktober 1952).
2 Den verkställda omräkningen av jordbrukskalkylen har nu offentliggjorts.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
hållit bl. a., att överenskommelserna ej böra utgöra hinder för det centrala
regleringsorganet att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur
försörjningssynpunkt. Dylika prisjusteringar böra emellertid om möjligt
avvägas så att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen
icke påverkas. Om genom statens försorg priset på en förnödenhet höjes
bör alltså jordbruket beredas kompensation härför. En på samma sätt företagen
prissänkning på en förnödenhet bör ge myndigheterna rätt att i motsvarande
grad sänka priset på någon av jordbrukes produkter. Förhandlingar
härom bör naturligtvis ske i vanlig ordning. (Se t. ex. prop. 236/52,
s. 115—116.)
I samband med tidigare överenskommelser om grunderna för prisregleringen
på jordbrukets produkter och förnödenheter (jämför prop. 245/1950,
s. 21) har av statsmakterna framhållits bl. a., att därest vid sidan av de
träffade uppgörelserna priser eller subventioner, som fastställts av Kungl.
Maj :t eller statlig myndighet, ändras med påföljd att relationen mellan inkomster
och kostnader i jordbrukskalkylen jämväl ändras bör effekten av
pris- eller subventionsändringen utjämnas så att relationen blir oförändrad.
Denna regel får anses gälla alltjämt.
I samband med införandet av tilläggsskatt å bensin den 1 april 1948 upptogos
särskilda förhandlingar mellan livsmedelskommissionen å den ena
sidan och Sveriges lantbruksförbund och RLF å den andra om kompensation
för den till följd härav inträdda kostnadsökningen för jordbruket (för
såväl jordbrukets traktorer, dragbilar och jeepar som mejerier och slakterier).
Förhandlingarna resulterade i en överenskommelse, vilken bl. a. innebar,
att jordbruket erhöll kompensation för den av bensinprishöjningen
föranledda kostnadsökningen (med avdrag för restitution till jordbrukets
traktorer av tilläggsskatt å bensin) (LK:s skriv. 22 juni 1948; Kungl. Maj:ts
beslut den 26 juni 1948). Överenskommelsen föregicks av en särskild utredning
av inverkan på balansen mellan jordbrukets inkomster och kostnader
av olika förändringar i prisregleringen. Det bör tilläggas, att denna balansering
förekom under ett år, då 4-procentregeln ägde tillämpning.
Sammanfattningsvis kan sägas, att enligt den praxis, som under senare
år tillämpats, en eventuell bensinskatterestitution fr. o. m. 1/1 1953 bör föranleda
en justering av motsvarande storlek av priset på någon av jordbrukets
produkter, som i ena eller andra formen är föremål för statlig prisreglering.
Samtidigt bör emellertid beloppets relativa ringhet beaktas.
Utskottets yttrande.
I de förevarande, likalydande motionerna 1:103 och 11:139 har hemställts,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten
å bensin som förbrukats vid jordbruket till driften av bensindrivna
traktorer under år 1950 — förordna om restitution med 20 öre för liter av
skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1952 och tills vidare förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I sitt till innevarande års
riksdags vårsession avgivna memorial nr 56 har utskottet hemställt, att
riksdagen måtte till höstsessionen uppskjuta behandlingen av förevarande
motioner. Riksdagen har bifallit utskottets hemställan.
Såsom ovan anmärkts genomfördes år 1950 en omläggning av bensinbe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
15
skattningen. Den genom beslut av 1948 års riksdag införda tilläggsskatten
å bensin av 27 öre för liter upphävdes. Samtidigt höjdes den ordinarie
skatten från 18 öre till 25 öre för liter. Den nya skattesatsen trädde i kraft
den 1 januari 1951. Under den tid tilläggsskatten utgått hade enligt särskilda
av riksdagen lämnade medgivanden förelegat restitutionsrätt för tilläggsskatt
å bensin, som förbrukats till jordbrukets bensindrivna traktorer. Under
tiden den 1 april 1948—den 31 december 1949 hade restitution i stort sett
anknutits till då gällande ransoneringssystem i fråga om bensin och genomförts
under statens livsmedelskommissions överinseende och kontroll. Restitution
under år 1950 hade — sedan bensinransoneringen avvecklats i november
1949 — grundats på det schematiska normsystem, som tillkommit
under ransoneringstiden och enligt vilket restitution beviljats för ett visst
antal liter bensin, som fastställts med hänsyn till storleken av för vissa ändamål
bearbetad jordbruksareal och vissa transporter. Restitutionsärendena
avseende tiden efter den 1 januari 1950 ha handlagts av statens jordbruksnämnd.
Vid 1950 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad
rätt till restitution av skatt å bensin, som använts inom jordbruket,
trädgårdsodlingen, det yrkesmässiga fisket och industrien. I anledning av
motionerna hemställde riksdagen i skrivelse den 9 december 1950 (nr 420),
att Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av
bestämmelserna om rätt till restitution av skatt å bensin, som förbrukas för
andra ändamål än för trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten
i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —
samt för riksdagen framlägga de förslag vartill denna översyn kunde föranleda.
Yrkanden om restitution av skatt å bensin, som från och med 1 januari
1951 och tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer,
framställdes i ett flertal vid 1951 års riksdag väckta motioner. Dessa restitutionsyrkanden
avsågo å ena sidan hela den ordinarie bensinskatten eller
sålunda 25 öre för liter och å andra sidan en del av skatten, nämligen 20
öre för liter. Riksdagen lämnade motionerna utan åtgärd med motivering, att
riksdagen så sent som i december månad år 1950 dels avslagit framställda
yrkanden om införande av en omedelbar restitutionsrätt och dels hos Kungl.
Maj :t anhållit om en allmän översyn av restitutionsbestämmelserna samt
att denna översyn igångsatts.
I de nu föreliggande motionerna I: 103 och II: 139 har ånyo ställts yrkande
om restitution med 20 öre för liter av bensin, som från och med den 1
januari 1952 förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer. De skäl,
som nu åberopas för införandet av en omedelbar restitutionsrätt, äro desamma,
som varit föremål för riksdagens prövning såväl år 1950 som år
1951.
I den diskussion, som under senare år förts i fråga om restitution av skatt
å bensin, som förbrukas vid jordbruksdrift, har understrukits att den nu
utgående bensinskatten medförde en felaktig inriktning av traktoranskaff
-
16
Ilevillningsutskottets betänkande nr 59.
ningen. Detta förhållande har ytterligare belysts i det av utskottet inhämtade
yttrandet från statens maskinprovningar. Eftersom enighet torde råda
beträffande detta spörsmål finner utskottet icke anledning att här närmare
beröra de besparingar, som kunna förväntas genom en ökad bensindrift.
Utskottet inskränker sig därför till att framhålla, att det är en angelägenhet
av vikt att den i motionerna berörda restitutionsfrågan löses på ett ändamålsenligt
sätt samt att detta sker så snart som möjligt.
Med skrivelse den 30 okober i år har den särskilt tillkallade utredningsmannen
för utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken till
statsrådet och chefen för finansdepartementet avlämnat en promemoria med
förslag om införande av rätt till viss restitution av bensinskatt, som erlagts
för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer. Utredningsmannen har
föreslagit individuell restitution av skatt för bensin, som förbrukas av bensindrivna
traktorer i jordbruksdrift, för tiden efter nu löpande produktionsår,
d. v. s. från och med den 1 september 1953 fram till den 1 januari 1955,
vid vilken sistnämnda tidpunkt ett definitivt förslag till ändringar i beskattningen
av motorfordonstrafiken enligt utredningsmannens mening kan beräknas
träda i kraft. Det nu framlagda förslaget innebär i korthet, att restitution
av bensinskatt skall ske med 250 kronor per år för varje i jordbruksdrift
använd bensindriven traktor. I övrigt anser utredningsmannen,
att bensinskatten liksom hittills skall beaktas såsom omkostnadspost i jordbrukskalkylen.
Statsverkets kostnader för en individuell restitution i den
föreslagna omfattningen har av utredningsmannen beräknats till 1,5 miljoner
kronor för år.
Vid behandlingen av föreliggande motioner har utskottet tagit del av utredningsmannens
förslag till lösning av restitutionsfrågan, men det är givetvis
icke möjligt för utskottet att nu göra något uttalande rörande den tekniska
utformningen av det framlagda förslaget, över vilket remissyttranden
ännu icke avgivits. Utskottet vill erinra om att utredningsmannens förslag
är avsett allenast såsom ett provisorium för tiden till dess ändringarna i beskattningen
av motorfordonstrafiken blivit genomförda. Inom utskottet ha
emellertid framförts åtskilliga synpunkter, av vilka här må återgivas allenast
följande. Sålunda har framhållits att vid individuell restitution jämväl
måste beaktas den förbrukning av bensin som sker i jordbruksdrift med
användande av traktorer tillhöriga maskinhållare och maskinstationer. Vidare
har den meningen framförts, att även vid en schablonmässigt utformad
restitutionsmetod hänsyn borde tagas till jordbruksdriftens omfattning i det
enskilda fallet.
Kostnaderna för den bensin, som användes inom jordbruket, samt skatten
därå ha upptagits såsom omkostnadspost i jordbrukskalkylen för såväl föregående
som nu löpande produktionsår. I de föreliggande motionerna har yrkats
restitution av viss del av skatten å bensin, som använts från och med
ingången av år 1952. På grund av att bensinskatten beaktats vid prissättningen
av jordbrukets produkter under innevarande kalenderår anser utskottet
uteslutet att införa en rätt till restitution för detta år. Det måste
Bevillningsutskottets betänkande nr 59.
17
nämligen undvikas att det blir en dubbel kompensation för den erlagda bensinskatten.
För utrönande av möjligheten att införa en restilutionsrätt avseende
skatt å bensin, som förbrukas från och med den 1 januari 1953 vid
jordbruket till bensindrivna traktorer, har utskottet under hand inhämtat
upplysningar från statens jordbruksnämnd. Av den ovan intagna promemorian
framgår, att en justering av jordbrukskalkylen är möjlig därest en individuell
restitution genomföres under nu löpande produktionsår. För att
en restitutionsrätt skall få betydelse för nyanskaffning av traktorer under
nästa år bör enligt utskottets mening en dylik rätt införas i början av år
1953.
Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att under senare år flera
olika restitutionssystem diskuterats samt att, efter det att det senast framlagda
förslaget remissbehandlats, material kommer att föreligga för en provisorisk
lösning av jordbrukets restitutionsfråga. Utskottet förväntar därför
att proposition i ämnet skall framläggas i början av nästa års riksdag, och
utskottet anser att rätten till restitution bör avse skatt å bensin, som från
och med den 1 januari 1953 användes vid jordbruket till bensindrivna
traktorer.
Genom vad ovan anförts anser utskottet motionerna besvarade.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottets hemställa,
att de likalydande motionerna I: 103 av herr Ivar Nilzon
in. fl. och II: 139 av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. om
restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 18 november 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon*, Gustaf
Elofsson*, Petrén, Velander, Ramberg, Werner, Rune Johansson och Magnusson*;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Jonsson i Skedsbygd, Orgård*, Persson i Svensköp, Sjölin, Olofsson, Kärrlander,
Henriksson* och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
2 llihany till riksdayens protokoll l''Ji>2. 7 samt. Nr 5,9
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.