Betänkande i anledning av väckta motioner om tullfrihet och skattelättnader för vissa terränggående, för försvaret lämpade motorfordon.
1952-02-14 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1952:6, Betänkande i anledning av väckta motioner om tullfrihet och skattelättnader för vissa terränggående, för försvaret lämpade motorfordon.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
5
Nr 6.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om tullfrihet och skattelättnader för vissa terränggående,
för försvaret lämpade motorfordon.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 55 av herrar Franzén och John Johansson samt II: 72 av
herr Adolfsson m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära dels att utredning om tullfrihet för vissa terränggående,
för försvaret lämpade motorfordon snarast måtte företagas och att förslag
härom måtte föreläggas innevarande års riksdag, dels att frågan om
skattelättnader för terränggående motorfordon, lämpliga för militärt bruk,
måtte beaktas vid framläggande av förslag till nya bestämmelser rörande
beskattning av motorfordon».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:72.
Sådana terrängbilar, som avses i motionerna, tulltaxeras vid införsel till
riket såsom automobiler (tulltaxenr 1056: i; statistiskt nr 1907:3 och 1908)
och beläggas med en tull av 15 procent av värdet. I motionerna avsedda
bandtraktorer torde i allmänhet tulltaxeras såsom traktorer (tulltaxenr
982; statistiskt nr 1754), för vilka tull utgår med 10 procent av värdet.
Frågan om lättnader i tullbeskattningen av för militärt bruk lämpliga
terrängbilar (jeepar) var föremål för riksdagens prövning föregående år. I
de likalydande motionerna I: 55 och II: 70 hade framställts yrkande att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att bestämmelser utfärdades
om att restitution å tull medgåves för 1/2 tons terränghilar, lämpliga
för militärt bruk, i enlighet med riktlinjer som i motionerna närmare angivits.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran mottog utskottet
yttranden över motionerna från generaltullstyrelsen, arméförvaltningens
tygavdelning och Sveriges lantbruksförbund.
Generaltullstyrelsen uttalade bl. a. att, därest visst ekonomiskt stöd ansåges
böra beredas köpare av omhandlade fordon, de erforderliga stödåtgärderna
icke borde sammankopplas med fordonens tullbeskattning.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
Arméförvaltningens tygavdelning tillstyrkte livligt bifall till motionärernas
förslag i huvudsaklig överensstämmelse med av dem angivna villkor.
Då det ur allmän försvarsberedskapssynpunkt framstode såsom synnerligen
angeläget, att landet ägde största möjliga tillgång på även större terrängbilar
(två- eller fleraxeldrivna motorfordon) och bandtraktorer över 3 ton,
borde enligt tygavdelningens mening även dessa typer ifrågakomma till tullrestitution.
Sveriges lantbruksförbund anförde bl. a. att jeepen icke kunde i jordbruket
ersätta traktorn. På de större gårdarna, där traktoruppsättningen vore
lämpligt avvägd, kunde dock jeepen vara användbar för vissa speciella uppgifter.
Förbundet vore emellertid synnerligen tveksamt i vad mån den kunde
användas i det mindre jordbruket och i det kombinerade skogs- och jordbruket.
För så vitt det ur försvarssynpunkt ansåges önskvärt att så många
jeepar som möjligt funnes i civil ägo vore det nödvändigt att på något sätt
särskilt stimulera till en ökad anskaffning av dem. Därvidlag syntes det i
motionerna föreslagna sättet vara lämpligt.
1951 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av motionerna avgivna
betänkande nr 22 bl. a. att den utredning, som utskottet i anledning
av motionerna verkställt, otvivelaktigt givit stöd åt motionärernas uppfattning,
att en ökning av antalet jeepar inom landet särskilt ur försvarssynpunkt
vore önskvärd. Utskottet fann det emellertid vara tveksamt, huruvida
den av motionärerna föreslagna metoden att stimulera anskaffningen
av jeepar vore den lämpligaste. Utskottet uttalade vidare, att anskaffning av
jeepar i tillräckligt antal för försvarsändamål måste anses vara i första
hand en militär angelägenhet.
Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet
med utskottets hemställan de motionsvis framställda yrkandena utan
åtgärd.
I fråga om motorfordonsbeskattningen må framhållas, att chefen för finansdepartementet
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari
1951 tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa en allmän
utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. Enligt direktiven
borde utgångspunkten för utredningen vara att som allmän riktlinje
fortfarande skulle gälla att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning
gäldade den kostnad, som den orsakade vägväsendet. Avvikelser i olika
hänseenden från denna princip — framhölls i direktiven vidare — förekomme
redan nu och vore måhända påkallade också i fortsättningen.
Sedermera har — under hänvisning till uttalanden i propositionen nr 218
till 1951 års riksdag — uppdragits åt utredningsmannen att utarbeta förslag,
avsett att föreläggas 1952 års riksdag, om en provisorisk höjning av
den ordinarie automobilskatten, vilken höjning skulle i huvudsak motsvara
vad som kunde vara betingat av penningvärdets fall. Med skrivelse den 17
januari 1952 har utredningsmannen, till fullgörande av sistnämnda särskilda
utredningsuppdrag, avlämnat en promemoria med förslag till vissa ändringar
i beskattningen av motorfordon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
1
I de nu föreliggande motionerna har inledningsvis redogjorts för behandlingen
av de ovannämnda motionerna I: 55 och II: 70 vid 1951 års riksdag.
Därefter -ha motionärerna anfört bl. a. följande. Det torde vara till fullo
klarlagt att försvarets behov av terränggående motorfordon vore stort och
att detta behov sannolikt komme att öka i takt med den skeende moderniseringen
av de militära förbanden. Av naturliga skäl kunde emellertid icke
redan i fredstid till försvaret anskaffas alla de motorfordon, som komme att
behövas. Det vore under sådana förhållanden ett försvarsintresse av stor
angelägenhetsgrad att för försvaret lämpliga fordon funnes inom landet för
att i händelse av mobilisering kunna uttagas till försvaret. En god tillgång
på terränggående fordon vore därvid, som av tygavdelningen framhållits,
av särskilt värde. De högre anskaffnings- och driftkostnaderna för dessa
fordon liksom den omständigheten att de terränggående egenskaperna vore
av mera begränsat intresse inom den civila företagsamheten medförde emellertid
att tillgången på sådana fordon, uttagbara för krigsmaktens behov,
vore relativt begränsad. De åtgärder som kunde vidtagas för att stimulera
en civil anskaffning av terränggående motorfordon syntes därför angelägna
ur försvarsberedskapssynpunkt. En sänkning av anskaffningskostnaderna
liksom av de löpande kostnaderna för fordonstyperna i fråga skulle enligt
motionärernas förmenande komma att medföra en ökad civil anskaffning av
dem. Med hänsyn till att någon inhemsk fredsproduktion av de fordonstyper,
som närmast ifrågakomme, icke torde förefinnas annat än direkt för
försvarets behov syntes det därför motiverat att för att minska anskaffningskostnaderna
för enskilda köpare medgiva tullfrihet för terränggående
motorfordon av militärt lämpliga typer. En ytterligare åtgärd att befrämja
civil anskaffning av motorfordon av omskrivna typer torde vara att dessa
placerades i en lägre skatteklass än den nu gällande. Då man genom här
föreslagna åtgärder komme att avsevärt tillgodose försvarets intressen och
då de anförda synpunkterna snarast borde vinna beaktande funne motionärerna
det önskvärt att en utredning av berörda frågor omgående komme
till stånd. Förslag beträffande frågan om tullfrihet för omskrivna motorfordon
borde kunna framläggas redan för innevarande års riksdag. Frågan
om skattelättnader för terränggående motorfordon torde däremot lämpligen
böra upptagas till behandling i samband med det förslag till beskattning
av motorfordon, varom utredning påginge.
Utskottet. 1 de förevarande motionerna har hemställts om skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran dels om skyndsam utredning om tullfrihet för
vissa terränggående, för försvaret lämpade motorfordon och dels att frågan
om skattelättnader för dylika fordon måtte beaktas vid framläggande av
förslag till nya bestämmelser rörande beskattning av motorfordon.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen behandlade riksdagen
föregående år motionsvis framställt yrkande om restitution av tull å vissa
för militärt bruk lämpliga terrängbilar (jeepar). Yrkandet föranledde emellertid
icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda års bevillningsutskott fram
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 6.
hölls därvid bl. a. att utskottet funne det vara tveksamt huruvida den
föreslagna metoden att stimulera anskaffningen av jeepar vore den lämpligaste.
I anslutning härtill uttalade utskottet vidare, att anskaffningen av
jeepar i tillräckligt antal för försvarsändamål måste anses vara i första
hand en militär angelägenhet.
Till nämnda uttalanden av 1951 års bevillningsutskott kan utskottet ansluta
sig. Utskottet avstyrker sålunda i motionerna begärd utredning om
tullfrihet för de i motionerna åsyftade motorfordonen.
Vad angår det av motionärerna framförda önskemålet att frågan om
skattelättnader för berörda fordon måtte beaktas vid framläggande av förslag
till nya bestämmelser rörande beskattning av motorfordon vill utskottet
erinra om att i direktiven för den nu pågående allmänna utredningen
rörande beskattningen av motorfordonstrafiken anförts bl. a., att utgångspunkten
fortfarande borde vara att motorfordonstrafiken genom särskild
beskattning skulle gälda den kostnad, som den orsakade vägväsendet, samt
att avvikelser i olika hänseenden redan nu förekomme och måhända vore
påkallade också i fortsättningen. Utskottet förutsätter, att vid den gränsdragning,
som sålunda skall av utredningen verkställas, även de i motionerna
anförda synpunkterna komma under övervägande. I enlighet härmed
anser sig utskottet sakna anledning förorda någon särskild framställning i
ämnet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 55 av herrar Franzén och
John Johansson samt II: 72 av herr Adolfsson m. fl. om
tullfrihet och skattelättnader för vissa terränggående, för
försvaret lämpade motorfordon icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 februari 1952.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson,
Petrén, Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Damström och Magnusson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Björklund, Persson i Svensköp, Hagberg i Malmö, Sjölin, Olofsson, Ohlsson
i Kastlösa, Vigelsbo och fru Eriksson i Stockholm.
527172. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.