Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den lb december 1951

1952-12-10 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:60, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den lb december 1951

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

1

Nr 60.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående upphävande

av förordningen den lb december 1951 (nr

795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av

varulager vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt,

m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 21 november 1952 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 252, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager vid

taxering till statlig och kommunal inkomstskatt; samt

2) förordning med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års

taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.

Vid 1951 års riksdag beslöts vissa inskränkningar i rätten att nedskriva

varulager vid 1953 och 1954 års inkomsttaxeringar. Bestämmelserna riktade

sig främst mot spekulativa lagerinvesteringar.

I propositionen framhålles att konjunkturavmattningen föranlett företagen

att i görligaste mån söka förhindra lagerökningar och att med hänsyn

härtill något egentligt behov av nyssnämnda bestämmelser visat sig icke

föreligga beträffande år 1952. Förslag framlägges därför om bestämmelsernas

upphävande. Samtidigt föreslås att nya bestämmelser meddelas, som

riktar sig mot lagerökningar under år 1953. Skulle utvecklingen utvisa att

ej heller dessa bestämmelser befinnes erforderliga, skall enligt vad som

framhålles i propositionen förslag om deras avskaffande framdeles framläggas.

De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande

lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 7 samt. Nr 60.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

1) Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av

varulager vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 795)

med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager vid taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt skall omedelbart upphöra att gälla.

2) Förslag

till

förordning med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954

års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ha skattskyldigs tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i

rörelse (varulager) vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

till statlig och kommunal inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1954, ökat vid jämförelse med varulagret vid närmast föregående

beskattningsårs utgång (jämförelselagret), skall vid beräkning av

nettointäkt av rörelse för förstnämnda beskattningsår gälla vad nedan i denna

förordning sägs.

2 §.

Lagerökning anses föreligga, om vid jämförelse värdet av lagret vid utgången

av beskattningsåret finnes överstiga värdet av jämförelselagret. Det

utgående varulagret skall därvid upptagas till anskaffningsvärdet eller till

återanskaffningsvärdet vid beskattningsårets utgång, därest sistnämnda värde

är lägre. Värdet å jämförelselagret skall beräknas efter de priser, som tilllämpats

vid uppskattningen av det utgående lagrets värde, därvid tillika skall

gälla att om motsvarighet i det utgående lagret saknas till tillgångar, som ingått

i jämförelselagret, värdet av sistnämnda tillgångar skall beräknas efter

priserna vid beskattningsårets utgång.

3 §.

Föreligger lagerökning och har varulagret vid beskattningsårets utgång

i räkenskaperna upptagits till lägre belopp än som motsvarar summan av

det i beskattningshänseende gällande värdet å jämförelselagret och värdet å

lagerökning beräknad på sätt i 2 § sägs, skall vid beräkning av nettointäkten

av rörelse tillägg göras med skillnadsbeloppet, dock att tillägg må ske högst

med ett belopp motsvarande värdet av lagerökningen. Om investeringsfond

tagits i anspråk under beskattningsåret för nedskrivning av varulager utan

att de ianspråktagna fondmedlen återförts till beskattning, skall det belopp,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60. 3

varmed tillägg eljest skulle göras, minskas med beloppet av de ianspråktagna

fondmedlen.

Oaktat vad i första stycket sägs, skall tillägg varom där talas icke göras

med högre belopp än det, varmed bokförda värdet av lagret vid beskattningsårets

utgång må understiga hälften av det lägre utav anskaffnings- och återanskaffningsvärdena

å samma lager vid nämnda tidpunkt.

4 §.

Vad i denna förordning stadgas må icke i något fall föranleda, att varulagret

vid inkomsttaxeringen åsättes ett lägre värde än som vid en tillämpning

av kommunalskattelagens bestämmelser skulle ifrågakommit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

A) de likalydande motionerna 1:538 av herr Magnusson m. fl. samt II:

707 av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att därest riksdagen godkänner Kungl. Maj :ts förslag beträffande

värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt § 1 i förordningen måtte få följande lydelse:

Ha skattskyldigs tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

(varulager) vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering till

statlig och kommunal inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1954, ökat vid jämförelse med varulagret vid utgången av

det beskattningsår, som gått till ända före den 1 mars 1953 eller, om den

skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars 1952 (jämförelselagret) skall vid beräkning av nettointäkt av

rörelse för förstnämnda beskattningsår gälla vad nedan i denna förordning

sägs»;

B) de likalydande motionerna 1:539 av herr Ohlon m. fl. och II: 706 av

herr Ohlin in. fl., vari hemställts, »att riksdagen med ändring av vad

Kungl. Maj :t hemställt i proposition nr 252 för sin del måtte besluta

1) att förordningen den 14 december 1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser

om värdering av varulager vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt upphäves;

2) att förordningen den 14 december 1951 (nr 794) med bestämmelser

om investeringsavgift upphör att gälla från och med den 1 januari 1953»;

C) de likalydande motionerna 1:540 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:709

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen för sin del måtte besluta

dels att avslå det i proposition nr 252 till innevarande års riksdag framlagda

förslaget till förordning med bestämmelser om värdering av varulager

vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

dels ock att upphäva förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om

särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift)»; samt

D) motionen II: 708 av herr Kollberg, vari hemställts,

»1. att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag till förordning med

bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt, samt

2. för den händelse ovanstående yrkande ej skulle bifallas, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av ifrågavarande förordning, att den skattskyldige

medgives rätt att välja antingen 1951 eller 1952 som jämförelseår».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet hänvisa till motionerna I: 538, II: 706, II: 708 och

II: 709.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Enligt kommunalskattelagens allmänna bestämmelser skall inkomst av

rörelse beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär, att inkomsten

skall bestämmas med beaktande bland annat av den i räkenskaperna

gjorda värdesättningen av in- och utgående varulager. Denna värdesättning

skall frångås endast om särskilda omständigheter därtill föranleder.

Man har brukat kalla detta rätt till fri varulagervärdering.

Denna rätt inskränktes i viss omfattning genom den av 1951 års riksdag

vid dess höstsession antagna förordningen den 14 december 1951 (nr 795)

med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager vid taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt.

Innebörden av dessa bestämmelser är i korthet följande. En jämförelse göres

mellan lagersituationen vid utgången av beskattningsåret 1951 och —

vid 1953 års taxering — utgången av beskattningsåret 1952 samt — vid 1954

års taxering -—- utgången av beskattningsåret 1953. Lagren vid angivna tillfällen

omräknas efter det lägsta av anskaffnings- och återanskaffningsvärdena

vid det ifrågavarande beskattningsårets utgång. Befinnes därvid lagerökning

föreligga, blir de tillfälliga bestämmelserna gällande, eljest ej. Såsom

huvudregel gäller då, att nedskrivning ej får ske av lagerökningen. Skulle så

likväl ha skett i räkenskaperna, skall taxeringsmyndigheterna avvika från

deklarationen och göra ett tillägg vid taxeringen. Detta tillägg får dock aldrig

överstiga ett belopp motsvarande lagerökningens storlek. Ej heller får tillägget

överstiga vad som skulle föranledas av en nedvärdering av hela det utgående

lagret till hälften av det lägre av anskaffnings- och återanskaffningsvärdena.

De nu i korthet återgivna bestämmelserna har tillkommit som ett

led i den förda ekonomiska politiken. De har däremot icke åsyftat att tillföra

det allmänna ökade skatteintäkter.

Inskränkningen i den fria lagervärderingen förordades i proposition nr

220 till 1951 års riksdag, i vilken proposition riksdagen förelädes förslag

jämväl till antagande av nu gällande förordning om investeringsavgift. Å sid.

38—57 i nämnda proposition utvecklade departementschefen utförligt sin

syn på det ekonomiska läget. Det torde i detta sammanhang få erinras om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

5

att läget vid tiden för propositionens framläggande karakteriserades, trots

vissa ojämnheter, på det hela taget av en högt uppdriven vinstkonjunktur,

särskilt inom exportindustrierna och skogsindustrien. Vinstkonjunkturen

och den därav starkt stimulerade investeringsbenägenheten inom näringslivet

inrymde risker för inflationistisk utveckling.

Departementschefen angav närmare, hur den ekonomiska politiken syntes

i skilda hänseenden böra utformas, och förordade bland annat en kreditbegränsande

penningpolitik och uttagandet av en särskild avgift på kostnaden

för vissa investeringar.

Bestämmelserna om investeringsavgift, vilka återfinns i förordningen den

14 december 1951, nr 794, erhöll en i princip generell utformning. Avgift

skall uttagas vid vissa i förordningen närmare angivna investeringar inom

förvärvskällorna jordbruksfastighet, rörelse och —- i speciella fall —- annan

fastighet. Investeringsavgiften beräknas till 12 procent av investeringskostnaden

och utgör en vid taxeringen avdragsgill omkostnad. Är fråga om reparationer

å byggnad beräknas dock avgiften på grundval av investeringskostnaden

efter ett schablonmässigt avdrag, avsett att motsvara normal reparationskostnad.

Vidare stadgas om ett avgiftsfritt bottenbelopp för varje

avgiftsskyldig å 10 000 kronor, vilket belopp i vissa fall kan höjas till 15 000

kronor.

Från avgiftsskyldighet är systembolagen och vissa andra direkt uppräknade

juridiska personer fritagna. Vidare gäller vissa undantagsbestämmelser

när en investering finansierats genom statligt bidrag eller lån eller med utnyttjande

av statlig lånegaranti, då fråga är om ersättningsanskaffning efter

brand, haveri och liknande samt då investeringen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål eller för produktion eller distribution av elektrisk

kraft.

Som framgår av det sagda, har avkall från bestämmelsernas tillämpningsområde

föreskrivits allenast i speciella fall och hänseenden. Den generella

utformningen sammanhänger med önskemålet att, inom i förordningen

angivna gränser, erhålla en effekt likartad den som skulle följa av en

räntehöjning.

I ett väsentligt hänseende har emellertid avsteg från denna princip gjorts.

Av skäl, för vilka redogjorts i förenämnda proposition nr 220, ansågs nämligen

icke möjligt att uttaga investeringsavgift vid investeringar i varulager.

Det framstod emellertid såsom angeläget att söka ernå en begränsning även

av lagerinvesteringarna, icke minst med hänsyn till konjunkturinstitutets

konstaterande att en mycket stor del av den ökning av resurserna under år

1951, som utgjorde resultatet av stegrad produktion inom landet och den

förmånliga utvecklingen under nämnda år av bytesrelationerna med utlandet,

tagit sig uttryck i ökade lager. I sådant läge genomfördes den inledningsvis

omnämnda inskränkningen i den fria lagervärderingen och därmed åsyftades

att eliminera den stimulans till lagerinvesteringar, som låg däri att

genom nedvärdering av nytillkommet lager uppskov erhölls med beskattningen

av vinstmedel. Anordningen utgjorde alltså på visst sätt ett komplement

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

till bestämmelserna om investeringsavgift. Den hade därjämte betydelse ur

kreditpolitik synpunkt.

I sistnämnda hänseende må erinras om vad som förekom i samband med

den vid 1952 års vårriksdag beslutade tillfälliga inskränkningen i den fria

avskrivningsrätten samt i rätten till avdrag vid taxeringen för avsättningar

till pensionsstiftelser och investeringsfonder. Därvid framhölls i proposition

nr 200/1952 att det knappast syntes förenligt med den förda kreditpolitiken

att bibehålla företagen vid sedvanliga möjligheter till vinstreglerande

dispositioner, med stöd av vilka vederbörande temporärt undginge att skatta

för den vinst som faktiskt belöpte på beskattningsåren 1952 och 1953. Tilllika

erinrades om att den år 1951 beslutade inskränkningen i den fria lagervärderingen

just innebar en begränsning av möjligheten att utnyttja bestämmelserna

om varulagervärdering för dylikt ändamål.

Näringslivets skattedelegation, som tillsatts av Sveriges industriförbund,

Svenska bankföreningen, Stockholms handelskammare och Svenska försäkringsbolags

riksförbund för beredande av frågor rörande skattelagstiftning,

har i en den 16 oktober 1952 dagtecknad skrivelse hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte för riksdagen framlägga förslag om ett omedelbart upphävande

av förordningarna om investeringsavgift och om begränsning av rätten till

fri varulagervärdering.

I propositionen redovisas jämväl framställningar till Kungl. Maj :t från

Sveriges grossistförbund, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges redareförening

och AB Foderkompaniet.

Rörande innehållet av de gjorda framställningarna tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen (s. 6—9).

Beträffande vad departementschefen anfört till stöd för de i proposition

framlagda förslagen får utskottet likaledes hänvisa till propositionen

(s. 9—12).

Till utskottet har Sveriges Industriförbund inkommit med en skrivelse

innefattande en redogörelse för konjunkturutvecklingen under de två senaste

förflutna månaderna.

Utskottet. I nu förevarande proposition nr 252 ha framlagts förslag till

dels förordning angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager vid

taxering till statlig och kommunal inkomstskatt och dels förordning med

bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt.

Yrkande om avslag å propositionen i avseende å förslaget till förordning

med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig

och kommunal inkomstskatt har framförts i de likalydande motionerna

I: 539 (av herr Ohlon m. fl.) och II: 706 (av herr Ohlin m. fl.), de lika
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

lydande motionerna 1:540 (av herr Ewerlöf in. fl.) och 11:709 (av herr

Hjalmarson in. fl.) samt motionen II: 708 (av herr Kollberg). Samma uppfattning

har kommit till uttryck jämväl i de likalydande motionerna I: 538

(av herr Magnusson in. fl.) samt II: 707 (av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård).

I sistnämnda motioner ävensom i motionen II: 708 har hemställts att,

därest riksdagen skulle bifalla propositionen i sist berörda del, viss ändring

måtte vidtagas i författningsförslaget.

Förevarande proposition innehåller icke något förslag till upphävande av

eller ändring i förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om särskild avgift

vid vissa investeringar (investeringsavgift). Däremot har i de likalydande

motionerna I: 540 och II: 709 hemställts om ett omedelbart upphävande

av sistnämnda förordning. Vidare har i de likalydande motionerna

I: 539 och II: 706 framförts yrkande av innebörd, att investeringsavgift icke

måtte utgå för investeringar vidtagna från och med den 1 januari 1953.

Vad först angår det i propositionen framlagda förslaget om upphävande

av 1951 års förordning med tillfälliga bestämmelser om värdering av varulager

vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt må först i korthet

erinras om bakgrunden till denna författning, vilken nu föreslås upphävd. I

proposition nr 220 till 1951 års riksdags höstsession, vilken proposition utmynnade

i förslag till nyssnämnda förordning ävensom till införande av investeringsavgift,

lämnades på grundval av konjunkturinstitutets undersökningar

en redogörelse för det ekonomiska läget och angåvos de riktlinjer

efter vilka den ekonomiska politiken enligt regeringens mening borde föras.

Rörande det ekonomiska läget återgavs i sistnämnda proposition bland annat

ett uttalande av konjunkturinstitutet, vari framhölls att den ökning av resurserna

som utgjorde resultatet av stegrad produktion inom landet och den

förmånliga utvecklingen av bytesrelationerna med utlandet väsentligen disponerats

för följande tre ändamål, angivna i rangordning efter ökningens

storlek, nämligen för det första ökade lager, för det andra en förstärkning

av valutareserven och för det tredje ökade investeringar framför allt i maskiner

o. d. Beträffande utformningen av den ekonomiska politiken anförde

departementschefen, att tyngdpunkten i denna politik måste vara förlagd

till strävandena att begränsa de inflationistiska verkningarna av vinstkonjunkturen

inom företagarsektorn och därigenom bland annat hejda expansionstendenserna

i fråga om investeringsverksamheten. Utöver vad nu anförts

rörande bakgrunden till de av 1951 års riksdag beslutade åtgärderna

må här blott ytterligare anmärkas, att bestämmelserna om inskränkning av

rätten till fri värdering av varulager har betydelse jämväl ur kreditpolitik

synpunkt, i det att dessa bestämmelser begränsa möjligheterna till att genom

vinstreglerande dispositioner uppskjuta beskattningen genom nedskrivning

av varutillgångar.

Såsom motivering till förslaget om upphävande av bestämmelserna om

inskränkning i den fria varulagervärderingen har departementschefen i nu

föreliggande proposition nr 252 framhållit bland annat, att utvecklingen under

år 1952 visat afl det knappast varit erforderligt med speciella regler mot

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

spekulativa lagerökningar. Sålunda har utvecklingen karakteriserats av

spontana strävanden från företagens sida att nedbringa lagren samtidigt som

avsättningssvårigheter verkat i riktning mot lagerökning. 1 propositionen

erinras vidare om att utvecklingen lett till att både likviditeten och vinstmöjligheterna

i allmänhet starkt nedgått för företagen. Departementschefen

konstaterar i anslutning därtill, att några starkare skäl ur kreditpolitiska

synpunkter knappast kunde åberopas för ett bibehållande av inskränkningen

i den fria varulagervärderingen för beskattningsåret 1952.

Enighet torde råda i fråga om bedömningen av förändringarna innevarande

år inom företagens lagerhållning, och utskottet tillstyrker för sin del

ett upphävande av bestämmelserna om inskränkning i den fria varulagervärderingen

för beskattningsåret 1952.

Beträffande nuvarande konjunkturläge framhåller departementschefen i

propositionen, att det för dagen tillgängliga materialet för en konjunkturbedömning

närmast tydde på en stabilisering av det ekonomiska livet. I varje

fall syntes några påtagliga tendenser till en lagerökning, betingad av inflationistiska

förväntningar, icke finnas. Det torde under dessa omständigheter

saknas anledning att ingripa med åtgärder i speciellt syfte att motverka

lagerökningar. Erfarenheterna från efterkrigstiden med dessa snabba

kastningar mellan skiftande konjunkturlägen talade enligt departementschefens

mening emellertid för att en viss beredskap upprätthölies i fråga om

möjligheterna till ingripanden på detta område, så att nya tendenser till inflationistiska

lagerdispositioner snabbt skulle kunna bekämpas. Med hänsyn

därtill ansåge sig departementschefen böra förorda, att bestämmelserna i

1951 års förordning om varulagervärdering vid taxering i huvudsak finge

kvarstå i vad avsåge beskattningsåret 1953. Slutligen har departementschefen

understrukit, att de förevarande bestämmelserna borde tillämpas allenast

därest utvecklingen visade att detta vore betingat av konjunkturpolitiska

skäl.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna har någon invändning

i och för sig icke framförts emot den karakteristik, som i propositionen

givits av det ekonomiska läget av i dag. Däremot har i motionerna uttalats,

att tendenserna i konjunkturutvecklingen gåve vid handen att någon beredskapslagstiftning

av den i propositionen förordade arten icke vore erforderlig.

Vid sitt bedömande av propositionen i vad den avser bestämmelser om inskränkning

i rätten till fri varulagervärdering för beskattningsåret 1953 har

utskottet fäst särskilt avseende vid önskvärdheten av att en lagstiftning av

denna typ vidtages i förväg så att en lagstiftning under löpande beskattningsår,

därest inflationistiska tendenser skulle framkomma, icke behöver

tillgripas. Utskottet betraktar sålunda den föreslagna lagstiftningen såsom

en beredskapsåtgärd, vilken skall komma till användning endast under förutsättning

av att konjunkturläget det påkallar. Vidare vill utskottet särskilt

erinra om att departementschefen i propositionen framhållit, att han

vid den framtida tidpunkt, då utvecklingen under år 1953 kunde med större

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

säkerhet bedömas, komme att överväga huruvida det kunde befinnas obehövligt

med särskilda åtgärder mot spekulativa lagerökningar. Utskottet anser i likhet

med departementschefen, att den ekonomiska utvecklingen måste följas

med allra största uppmärksamhet. Därjämte vill utskottet uttala önskvärdheten

av att så snart tendenserna i konjunkturutvecklingen — oavsett i vilken

riktning de komma att peka — klarare kunna bedömas riksdagen genom

regeringen beredes tillfälle att taga ställning till frågan om utformningen av

den ekonomiska politiken. Under erinran härom finner sig utskottet på anförda

skäl böra tillstyrka att bestämmelser om begränsning i rätten till

fri varulagervärdering för beskattningsåret 1953 nu antagas av riksdagen.

Utskottet avstyrker för den skull de motionsvis framställda yrkandena om

avslag på propositionen i denna del.

Den tekniska utformningen av förslaget till förordning med bestämmelser

om värdering av varulager vid 1954 års taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt överensstämmer i princip med 1951 års förordning i ämnet.

Sistnämnda författning tog sikte på lagerökningar under hela tidsperioden

1952 och 1953 samt innebar att lagerställningen vid utgången av ett

vart av dessa år skulle jämföras med lagerhållningen vid 1951 års utgång.

Enligt det nu framlagda förslaget skall lagret vid 1953 års utgång jämföras

med lagret vid 1952 års utgång. Utformningen av förslaget överensstämmer

sålunda i princip med 1951 års författning.

I de likalydande motionerna I: 538 och II: 707 samt i motionen II: 708

har hemställts, att den skattskyldige skall medgivas rätt att såsom jämförelselager

välja lagret antingen vid 1951 eller 1952 års utgång.

I anledning av dessa motionsyrkanden vill utskottet framhålla, att det nu

föreliggande förslaget till begränsning av rätten till fri varulagervärdering

syftar till att under de förhållanden, vilka ovan berörts, motverka lagerökning

under beskattningsåret 1953. Med hänsyn därtill har författningsförslaget

fått en sådan generell utformning, att varje lagerökning under det

angivna beskattningsåret kommer att drabbas av bestämmelserna och kan

föranleda beskattning. En valfrihet att jämföra 1953 års utgående lager med

lagrets storlek vid 1951 eller 1952 års utgång skulle innebära en sådan väsentlig

uppmjukning av lagstiftningen att denna i betydande omfattning skulle

förlora sin effekt. När utskottet såsom framgår av vad ovan anförts anser en

beredskapslagstiftning av denna karaktär böra vidtagas, kan utskottet naturligen

icke tillstyrka en sådan utformning av författningen, att denna skulle

bliva i viss mån verkningslös. Utskottet biträder sålunda propositionsförslaget

och avstyrker de likalydande motionerna I: 538 och II: 707 ävensom motionen

II: 708 i nu berörda hänseende.

Vad slutligen beträffar frågan om investeringsavgiften har i de likalydande

motionerna 1:540 och 11:709 anförts bland annat, att kreditransoneringen

nu nått en sådan effekt att några risker för en kreditvägen genomförd

expansion icke kunde anses föreligga. Likviditetssituationen inom det

långt övervägande antalet företag manade till yttersta försiktighet och ut
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

gjorde i kombination med de aktuella konjunkturutsikterna en effektivare

broms på varje tendens till överinvesteringar än någon statlig åtgärd. Att

under sådana förhållanden bibehålla en särskild avgift på ofrånkomliga

investeringar kunde endast få kostnadshöjande effekt och därmed efter

någon tid leda till levnadskostnadshöjningar. I de likalydande motionerna

I: 539 och II: 706 har uttalats bland annat, att investeringsavgiften utgjorde

ett hinder mot den kostnadssänkande rationalisering som de till följd av

inflationen starkt stegrade produktionskostnaderna nödvändiggjorde för att

det svenska näringslivet skulle återvinna så stor del som möjligt av den förlorade

konkurrenskraften gentemot utlandet.

Utskottet får i anledning av vad som i motionerna anförts framhålla, att

konjunkturutvecklingen och investeringsviljan inom företagen är svår att

bedöma för närvarande, och utskottet vill också understryka den av departementschefen

uttalade uppfattningen, att önskemålen om ökat bostadsbyggande

och vidgade offentliga investeringar såsom ofrånkomlig konsekvens

finge behovet att åvägabringa nedpressningar på andra håll. Utskottet

finner för sin del att ett fullföljande av den i propositionen angivna ekonomiska

politiken åtminstone för närvarande är nödvändig och att ett bibehållande

av investeringsavgiften är ägnat att ytterligare befästa den stabilisering

av läget som inträtt. Å andra sidan anser utskottet att konjunkturläget

snabbt kan undergå förändringar, och utskottet vill därför även i detta

sammanhang understryka vikten av att utvecklingen följes med uppmärksamhet

och att riksdagen så snart läget med större säkerhet kan bedömas

underställes frågan om den ekonomiska politikens utformning även i nu

föreliggande hänseende. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet

de likalydande motionerna 1:539 och 11:706 samt de likalydande motionerna

1:540 och II: 709 i nu förevarande delar.

Sammanfattningsvis vill utskottet beträffande såväl inskränkningen av

rätten till fri varulagervärdering som investeringsavgiften uttala att det synes

utskottet böra anstå med en omprövning av dessa åtgärder till det

tillfälle — som måhända kan inställa sig redan under våren 1953 — då

större klarhet vunnits om konjunkturutvecklingen än som för närvarande

är fallet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 252 antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) förordning angående upphävande av förordningen den

14 december 1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om

värdering av varulager vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt; samt

2) förordning med bestämmelser om värdering av varulager

vid 1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt;
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:538 av herr Magnusson

m. fl. samt II: 707 av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård,

2) de likalydande motionerna 1:539 av herr Ohlon m. fl.

och II: 706 av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 540 av herr Ewerlöf m. fl.

och 11:709 av herr Hjalmar son m. fl., samt

4) motionen II: 708 av herr Kollberg,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 december 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Velander,

Ramberg, Wehtje, Einar Eriksson, Werner*, Fritiof Karlsson och Spetz;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Persson i

Svensköp, Sjölin, Olofsson, Vigelsbo, Kärrlander, Wiklund i Öjebyn, Nilsson

i Svalöv och Anderson i Sundsvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer:

I) av herrar Velander, Wehtje och Nilsson i Svalöv, vilka under hänvisning

till innehållet i de likalydande motionerna I: 540 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 709 av herr Hjalmarson m. fl. ansett, att utskottets hemställan

bort hava följande lydelse: «

»A) att riksdagen måtte

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering

av varulager vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt;

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954

års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt; samt

3) med bifall till de likalydande motionerna I: 540 av

herr Ewerlöf m. fl. och II: 709 av herr Hjalmarson m. fl.,

i vad motionerna avse investeringsavgiften, antaga följande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar

(investeringsavgift).

Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)

om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) skall omedelbart

upphöra att gälla.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 538 av herr Magnusson

m. fl. samt II: 707 av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård,

2) de likalydande motionerna I: 539 av herr Ohlon in. fl.

och II: 706 av herr Ohlin m. fl., samt

3) motionen II: 708 av herr Kollberg,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.»

II) av herrar Spetz, Persson i Svensköp, Sjölin och Anderson i Sundsvall,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:
»I

nu — —- — (= utskottet sid. 6 råd 10 nedifrån — sid. 7 rad 14 uppifrån)

-—■---januari 1953.

Vad först angår frågan om inskränkningar i rätten till fri lagervärdering

kan utskottet ansluta sig till den bedömning av rådande konjunkturläge

som utförts såväl i propositionen som i de förevarande motionerna. Några

spekulativa lagerökningar, vilka förevarande författning avsåg att motverka,

har icke inträffat under 1952. Utvecklingen har — såsom departementschefen

framhåller -— tvärtom kännetecknats av strävanden

från företagens sida att nedbringa lagren. Den lagerökning, som inträffat,

har närmast varit betingad av avsättningssvårigheter. Utskottet tillstyrker

därför Kungl. Maj :ts förslag om upphävande av inskränkningen i rätten

till fri lagervärdering vad angår 1953 års taxering. Däremot kan utskottet

icke tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag att ifrågavarande inskränkning skulle

kvarstå vad angår 1954 års taxering. Varken rådande läge eller utvecklingstendenser

motiverar enligt utskottets mening, att inskränkningen i rätten

till fri lagervärdering bibehålies. I denna del yrkar således utskottet

bifall till förevarande motioner.

Vad sedan angår frågan om investeringsavgiften är det utskottets uppfattning

att konjunkturläget klart talar för en avveckling fr. o. m. instundande

årsskifte, d. v. s. att avgift icke skall utgå för investeringar, som

verkställts under det beskattningsår, för vilket taxering till statlig inkomst
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

13

skatt äger rum i första instans år 1954. Angelägenheten att genom rationaliseringar

stärka det svenska näringslivets till följd av inflationen starkt

försvagade konkurrenskraft gentemot utlandet och nödvändigheten att i

tid undanröja det hot även mot sysselsättningen, som investeringsavgiften

för närvarande håller på att utvecklas till, talar starkt för en sådan åtgärd.

Utskottet tillstyrker således motionerna 1:539 och 11:706 även i nu

berörda del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 795) med tillfälliga bestämmelser om värdering

av varulager vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt;

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

med bestämmelser om värdering av varulager vid

1954 års taxering till statlig och kommunal inkomstskatt;

samt

3) med bifall till de likalydande motionerna I: 539 av herr

Ohlon m. fl. och II: 706 av herr Ohlin m. fl., i vad motionerna

avse investeringsavgiften, antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 14 december

1951 (nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar

(investeringsavgift).

Härigenom förordnas, att förordningen den 14 december 1951 (nr 794)

om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) skall upphöra

att gälla med utgången av år 1952; dock att förordningen fortfarande

skall gälla i fråga om 1953 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1953.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:538 av herr Magnusson

in. fl. samt II: 707 av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård,

2) de likalydande motionerna I: 540 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 709 av herr Hjalmarson m. fl., samt

3) motionen II: 708 av herr Kollberg,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.»

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 60.

III) av herrar Vetander, Wehtje, Spetz, Persson i Svensköp, Sjölin, Nilson

i Svalöv och Anderson i Sundsvall, vilka under hänvisning till innehållet

i de likalydande motionerna I: 538 av herr Magnusson m. fl. samt

11:707 av herrar Nilsson i Svalöv och Hagård ävensom motionen 11:708

av herr Kollberg ansett, att — därest riksdagen icke skulle bifalla yrkandet

i reservationen I) under punkten A) 2) och i reservationen II) under punkten

A) 2) om avslag å propositionen i avseende å förslaget till förordning

med bestämmelser om värdering av varulager vid 1954 års taxering till

statlig och kommunal inkomstskatt — 1 § i förevarande författning bör erhålla

följande lydelse:

»1 §.

Ha skattskyldigs tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

(varulager) vid utgången av det beskattningsår, för vilket taxering till

statlig och kommunal inkomstskatt verkställes av beskattningsnämnd i

första instans år 1954, ökat vid jämförelse med varulagret vid utgången av

det beskattningsår, som gått till ända före den 1 mars 1953, eller, om den

skattskyldige så yrkar, det beskattningsår, som gått till ända närmast före

den 1 mars 1952 (jämförelselagret), skall vid beräkning av nettointäkt av

rörelse för förstnämnda beskattningsår gälla vad nedan i denna förordning

sägs.»

627987. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:449 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 14 december 1951 a1 i texten