Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

1952-02-21 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1952:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Nr 8.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till

skatt för inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade

levnadskostnader.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:40 av herr Einar Persson m. fl. och II: 42 av herr Ericsson

i Sörsjön m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa om proposition med förslag om sådan ändring

av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avdrag från intäkt, att

skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras skattefrihet

för sådana fördyrade levnadskostnader varom i motionerna talas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:40.

Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag göras

för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av

tjänsten, såvitt icke för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som enligt

32 § 3 mom. nämnda lag ej skall upptagas såsom intäkt. I enlighet härmed

får avdrag ske för bland annat kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad

angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad. Innebörden av

sistnämnda bestämmelse bär närmare utvecklats i punkterna 3 och 4 av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att skattskyldig,

som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten, äger

rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva resan utan jämväl för den

ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått vidkännas på grund av

vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest åter skattskyldig bosatt

sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning eller antagit arbete

på annan ort än där han är bosatt, har han visserligen rätt till avdrag för

skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen men däremot i regel icke

till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag för ökade levnadskostnader

medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller

skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen

kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet

skall utföras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

5

Frågan om skogsarbetares och med dem jämställda arbetargruppers rätt

till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader har varit föremål för uppmärksamhet

vid 1946 och 1948 års riksdagar.

I en vid 1946 års riksdag väckt motion, II: 27, framfördes yrkande om

ändring av kommunalskattelagens bestämmelser om rätt för skogsarbetare

m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader. Samma års bevillningsutskott

inhämtade under hand hos landskamrerarna i vissa län upplysning

angående i vilken utsträckning taxeringsmyndigheterna medgåve

avdrag för merkostnader beträffande skogsarbetare och andra arbetargrupper,

som i likhet med skogsarbetare ofta vistades på arbetsplatser belägna

på längre avstånd från hemmet. I ett av de i anledning därav inkomna yttrandena

— av landskamreraren i Norrbottens län — uttalades bland annat,

att storleken av avdraget för fördyrade levnadskostnader i princip måste

vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet men att ur praktisk

synpunkt ett bestämt avdragsbelopp per dag torde böra fastställas av vederbörande

prövningsnämnd. Enhetliga principer härvidlag torde kunna åstadkommas

genom att frågan diskuterades vid något landskamrerarmöte.

I sitt över motionen avgivna betänkande nr 25 anförde utskottet bland annat

följande.

Av till utskottet inkomna yttranden över motionen från landskamrerarna

i vissa län framgår, att anstalter vidtagits för att uppnå likformighet vid

avdragsrättens tillämpning inom vederbörande län genom angivande i prövningsnämndens

anvisningar bland annat av visst avdragsbelopp per dag vid

bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt arbete.

De avdragsnormer, som förordats av prövningsnämnderna, utvisa emellertid,

att vissa ojämnheter de olika länen emellan föreligga.

Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att de föreliggande ojämnheterna

i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning detta kan

ske. Gällande bestämmelser inrymma otvivelaktigt möjlighet för taxeringsmyndigheterna

att medgiva skäliga avdrag beträffande i motionen berörda

skattskyldiga. Då dessa ojämnheter genom den förevarande motionen och

detta betänkande ånyo blivit påtalade, antager utskottet, att, på sätt landskamreraren

i Norrbottens län ifrågasatt, frågan om användande av mera

enhetliga normer i detta hänseende kommer att ägnas uppmärksamhet vid

ett landskamrerarmöte. Därvid förutsätter utskottet, att vid fastställande

av mera enhetliga avdragsnormer erforderligt utrymme lämnas för beaktande

av föreliggande lokala förhållanden.

1946 års riksdag lämnade i enlighet med utskottets hemställan förenämnda

motion utan åtgärd.

Vid 1948 års riksdag framfördes i de likalydande motionerna I: 64 och

II: 102 enahanda yrkande som i den nyssnämnda, vid 1946 års riksdag

väckta motionen. I sitt betänkande nr 20 framhöll 1948 års bevillningsutskott,

att skäliga avdragsbelopp i ifrågavarande hänseende givetvis borde

medgivas vid taxering, samt anförde vidare bland annat följande:

Att ojämnheter förekomma vid tillämpningen av gällande bestämmelser

i fråga om förevarande avdragsrätt är otillfredsställande. Utskottet finner

fördenskull beklagligt, att frågan ännu icke varit föremål för behandling

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

vid landskamrerarmöte. Detta beror dock — enligt vad utskottet under

hand erfarit —- därpå att de senaste landskamrerarmötena varit belastade

med andra arbetsuppgifter av komplicerad art. Emellertid har för utskottet

upplysts, att detta spörsmål kommer att tagas under övervägande vid nästkommande

landskamrerarmöte.

I enlighet med utskottets hemställan lämnades motionerna av 1948 års

riksdag utan åtgärd.

Enligt vad utskottet inhämtat ha i anvisningarna till ledning för innevarande

års taxering i vissa nordliga län följande normer förordats för beräknande

av avdrag för skogsarbetares och med dem jämställda arbetares fördyrade

levnadskostnader för dag i de fall arbetsplatsen varit så belägen

att övernattning ej kunnat ske i hemmet.

Skattskyldig

Skattskyldig

med eget

utan eget

Län

hushåll i

hushåll i

hemorten

hemorten

Kr.

Kr.

Kopparbergs län ..................

............ 2,50

1,25

Gävleborgs län....................

1,50

Västernorrlands län...............

1,25

Jämtlands län....................

1,30

Västerbottens län ................

1,30

Norrbottens län ..................

1,30

I de förevarande motionerna har till stöd för det däri framställda yrkandet

anförts bl. a. följande. Skogsarbetarna menade sig ha rätt till skäligt

avdrag för fördyrade levnadskostnader likaväl som en statens skogstjänsteman,

vilken åtnjöte beskattningsfria traktamenten, som i de flesta fall uppginge

till 5—6 gånger så höga belopp som det avdrag en skogsarbetare f. n.

erhölle för fördyrade levnadskostnader. Under fjolårets riksdag höjdes också

statstjänstemännens traktamenten med 2 kronor, vilket avsetts att vara

en kompensation för den inträffade levnadskostnadsfördyringen. Någon motsvarande

förhöjning av skogsarbetarnas avdrag för fördyrade levnadskostnader

hade, så vitt vore bekant, ej medgivits av taxeringsmyndigheterna.

För närvarande hade en skogsarbetare rätt att i sin deklaration göra ett

avdrag med 1 krona per dag, om han icke hade s. k. eget hushåll, samt 2

kronor per dag, om han hade eget hushåll, för fördyrade levnadskostnader

och om arbetet vore förlagt på annan ort än den vanliga bostadsorten. Det

vore enligt motionärernas mening uppenbart, att detta vore ett alltför

ringa belopp för att kompensera den levnadskostnadsfördyring, som bleve

följden av att skogsarbetarna många gånger hade sitt arbete långt från

bostadsorten. Denna fråga hade två gånger varit föremål för riksdagens

behandling. När frågan behandlades i riksdagen år 1946, anförde bevillningsutskottet

bl. a.: »Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att

föreliggande ojämnheter i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning

detta kan ske». Det vore dithän motionärerna syftade med mo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

i

tionerna. Det borde inte vara någon omöjlighet att åstadkomma ett avdrag

för fördyrade levnadskostnader för skogsarbetarna och jämförliga grupper,

vilket bättre än nu korresponderade med t. ex. statstjänstemännens beskattningsfria

traktamenten.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl.

Maj :t med hemställan om förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen,

att skogsarbetare och med dem jämställda arbetargrupper tillförsäkrades

rätt till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har det i motionerna

berörda spörsmålet tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Sålunda avslog 1946 års riksdag på hemställan av samma års bevillningsutskott

ett motionsvis framfört yrkande av enahanda innebörd som i de nu

förevarande motionerna. Utskottet framhöll därvid, att gällande bestämmelser

otvivelaktigt inrymde möjlighet för taxeringsmyndigheterna att medgiva

skogsarbetare och med dem jämställda arbetare skäliga avdrag för ökade

levnadskostnader samt att dessa arbetare även borde tillgodoföras skäliga

avdrag i sådant hänseende. Vidare antog utskottet, att frågan om användande

av mera enhetliga normer vid tillämpningen i ifrågavarande avseende

komme att ägnas uppmärksamhet vid ett kommande landskamerarmöte.

Utskottet förutsatte därvid, att vid fastställande av sådana normer erforderligt

utrymme skulle lämnas för beaktande av föreliggande lokala förhållanden.

Genom motioner vid 1948 års riksdag blev frågan åter föremål för riksdagens

bedömande. Samma års bevillningsutskott uttalade bland annat, att

skäliga avdrag i berörda hänseende givetvis borde medgivas vid taxering.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet

med utskottets hemställan motionerna utan åtgärd.

Utskottet vill i anledning av vad som anförts i de nu förevarande motionerna

först framhålla, att motionärernas önskemål icke kunna tillgodoses

genom ändrad lagstiftning, då spörsmålet om skogsarbetares avdrag för

fördyrade levnadskostnader vid arbete å annan ort än hemorten är en ren

tillämpningsfråga. Såsom understrukits vid frågans tidigare behandling

böra skäliga och enhetliga normer fastställas till ledning för taxering i ifrågavarande

avseende, därvid erforderligt utrymme bör lämnas för beaktande

av olikartade lokala förhållanden. För att uppnå likformighet vid tillämpningen

bruka i de anvisningar, som prövningsnämnderna årligen utfärda

till ledning för taxering, angivas bland annat visst avdragsbelopp för dag

vid bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt

arbete. Rörande vad som i detta hänseende förordas i anvisningar för innevarande

års taxering i vissa nordliga län får utskottet hänvisa till den ovan

gjorda sammanställningen. Riksskattenämnden, som har till uppgift att

verka för jämnhet och rättvisa i taxering, åligger numera alt granska av

landskamrerarna upprättade förslag till sådana anvisningar. Enligt vad utskottet

inhämtat har riksskattenämnden för avsikt att efler hand låta verk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

ställa utredningar, som skola möjliggöra en mera ingående bedömning av

de i dylika anvisningar angivna grunderna för beräkning av vissa värden

och avdrag. Utskottet förutsätter, att även normer för nu ifrågavarande

avdrag komma att granskas efter sådan utredning. Riksskattenämndens

verksamhet kan sålunda förväntas medföra säkrare underlag för fastställandet

av dessa uppskattningsnormer ävensom större enhetlighet vid tilllämpningen

i de delar av landet, där likartade förhållanden förefinnas. Med

hänsyn härtill anser sig utskottet ej böra förorda skrivelse till Kungl. Maj :t

i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 40 av herr Einar Persson

m. fl. och II: 42 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl. om

rätt för skogsarbetare m. fl. att vid taxering till skatt för

inkomst åtnjuta avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1952.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Franzon, Gustaf Elofsson, Velander,

Falk, Ramberg, Niklasson, Damström, Spetz och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Jonsson

i Skedsbygd, Sundström, Hagberg i Malmö, Olofsson, Gunnarsson, Kärrlander,

Wiklund i öjebyn och Anderson i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.