Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om utrikeshandelns framtida inriktning.

1952-03-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1952:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan om utrikeshandelns framtida inriktning.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

Nr 12.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av frågan

om utrikeshandelns framtida inriktning.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 159 i första kammaren av herrar Öhman och Persson och nr

203 i andra kammaren av herrar Hagberg, Senander och Karlsson i Stuvsta

har föreslagits,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om tillsättandet av

ett utredningsorgan för att utreda och befordra möjligheterna till ett väsentligt

vidgat varuutbyte mellan Sverige, Sovjetunionen och de folkdemokratiska

länderna;

att detta utredningsorgan ges sådan sammansättning att de breda lagrens

önskemål i fråga om utrikeshandelns inriktning och uppgifter tillfredsställande

kunna komma till uttryck;

att utredningsorganet erhåller befogenheter att i respektive länder företaga

erforderliga sonderingar, liksom att uppgöra förslag till varulistor etc.;

att utredningsarbetet bedrives på sådant sätt att de resultat, vartill det

föranleder, kunna föreligga vid utformningen av 1953 års utrikeshandel.»

Beträffande motiveringen för motionerna får utskottet hänvisa till motionen

II: 203.

Över motionerna har i vederbörlig ordning yttrande inhämtats från kommerskollegium

och statens handels- och industrikommission, varjämte

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund beretts tillfälle

avgiva yttrande i ärendet.

Vid kommerskollegii yttrande äro fogade yttranden från Sveriges grossistförbund,

Kooperativa förbundet samt handelskamrarna i Göteborg,

Malmö och Gävle.

Motionerna avstyrkas av samtliga remissinstanser. I yttrandena understrykes

genomgående angelägenheten av att vår handel med främmande

länder får utveckla sig fritt och söka sig de marknader där de förmånligaste

villkoren för varuutbytet kunna erhållas. En samstämmig uppfattning råder

om att något behov inte föreligger av ett särskilt utredningsorgan i av

motionärerna angivet syfte.

Av yttrandena torde här följande avsnitt få återgivas.

Kommerskollegium har bland annat uttalat:

Den svenska handelspolitiken karakteriseras av en strävan att undanröja

de hinder som kunna förefinnas mot en fri utrikeshandel. De inskränk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

5

ningar i denna frihet som för närvarande göra sig gällande ha framtvungits

av nu rådande förhållanden på världsmarknaden. En dirigering av handeln

på det sätt motionärerna synas åsyfta skulle emellertid icke vara förenlig

med våra handelsintressen. Däremot är det ett betydande svenskt intresse

att vår handel med främmande länder, däribland Sovjetunionen och de

östeuropeiska länderna, utvidgas inom ramen för de allmänna riktlinjerna

för handelspolitiken. Det är därför av vikt att de möjligheter till ett vidgat

varuutbyte med nyssnämnda länder som kunna förefinnas bli tillvaratagna.

Tillsättande av ett särskilt utredningsorgan för ändamålet synes Kollegium

emellertid icke påkallat. Det torde ankomma på det centrala organ — statens

handels- och industrikommission — som handhar den under rådande

förhållanden erforderliga regleringen av varuutbytet med främmande länder

och som till ledning för den aktuella handelspolitiken utför utredningsarbete

i detta ämne, att verkställa de utredningar i förevarande avseende,

som kunna visa sig behövliga. Detta organ har en sådan sammansättning

att berättigade önskemål från olika samhällsgruppers sida i fråga om utrikeshandeln

kunna göra sig gällande.

Statens handels- och industrikommission har i sitt yttrande i första hand

belyst, huruvida med hänsyn till kommissionens erfarenheter av det handelspolitiska

förberedelsearbetet tillsättande av ett särskilt utredningsorgan

för lösande av de av motionärerna berörda problemen kan anses önskvärt.

Kommissionen erinrar till en början om att under 1938 svarade Sveriges

handel med de åsyftade östeuropeiska länderna mot ca (5,5 procent av Sveriges

totala utrikeshandel; 1950 och 1951 uppgick den till ca 7 procent. Någon

större relativ förändring har, som framgår av dessa siffror, ej ägt rum från

förkrigstiden till efterkrigstiden. Att huvuddelen av Sveriges utrikeshandel

nu som tillförne varit inriktad på andra marknader torde enligt kommissionen

bland annat finna sin naturliga förklaring däri, att den svenska exporten

till ungefär hälften utgöres av skogsindustriprodukter, för vilka

någon nämnvärd normal avsättning av naturliga skäl ej står att finna i de

östeuropeiska länderna, samt däri, att det folkrikaste landet i Östeuropa

—- Sovjetunionen — alltid hittills visat ett relativt ringa intresse för import

av konsumtionsvaror och lättare verkstadsprodukter.

Kommissionen fortsätter:

Den ekonomiska integration, som under efterkrigsåren ägt rum mellan

de östeuropeiska länderna, har för svenskt vidkommande hl. a. medfört —

med växlande styrka i fråga om de skilda länderna — att den tidigare exporten

av konsumtionsvaror och högt förädlade verkstadsprodukter även till

andra länder än Sovjetunionen trängts tillbaka. Man hade därför måhända

kunnat vänta sig att detta skulle ta sig uttryck i en avsevärd nedgång i

Sveriges handel med de östeuropeiska länderna. Att så ej blivit fallet torde

bero därpå, att det å ömse sidor funnits ett intresse att bevara eller utbygga

handeln i fråga om råvaror och för produktionsutvecklingen viktiga kapitalvaror.

De östeuropeiska ländernas efterfrågan inriktar sig emellertid mot

ett relativt speciellt och begränsat område av den svenska produktionskapaciteten,

på vilken även den inhemska efterfrågan ställer stora krav.

Så länge dessa förhållanden råda synes därför relativt små möjligheter föreligga

att öka de svenska prestationerna; med hänsyn till rådande valuta
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

förhållanden sättes därmed också en betalningsmässig gräns för de köp

Sverige kan göra i de östeuropeiska länderna. Kommissionen skulle för

sin del anse det förenat med många fördelar för landet med en utveckling,

som innebure, att de östeuropeiska länderna mera än hittills såge med sina

intressen förenligt att i större utsträckning öppna sina gränser för sådana

varor, som ligga naturligt till för det svenska näringslivet att producera och

exportera. Likaså anser kommissionen, att det skulle vara till svensk fördel,

därest strävandena att nå fram till en mer »multilateral» betalningsanordning

mellan de östeuropeiska länderna å ena sidan och Sverige å andra

sidan skulle leda till framgång. Detsamma gäller ansträngningarna inom

de internationella samarbetsorganisationerna — i främsta hand Genéveorganisationen

— att vidga varuutbytet mellan öst- och Västeuropa av

varor, varmed dessa länder sedan gammalt plägat förse varandra. Angeläget

är emellertid att detta sker genom handelns naturliga utveckling. Statliga

ingrepp i syfte att dirigera handeln till eller från olika länder äro icke

önskvärda utan böra så länge som möjligt undvikas.

Kommissionen har härefter erinrat om att det enligt kommissionens instruktion

åligger kommissionen att verkställa erforderliga utredningar i

handelsavtalsfrågor; kommissionen säger sig vid fullgörandet av detta uppdrag

icke ha gjort erfarenheter, som pekat hän mot lämpligheten att överflytta

detta arbete i vad avser de östeuropeiska länderna till ett särskilt

organ, och har icke uppfattningen, att förut redovisade synpunkter på den

svenska utrikeshandeln med de östeuropeiska länderna motivera en speciell

anordning för lösandet av de föreliggande problemen.

Kommissionen anför i detta hänseende följande.

Med hänsyn till att de östeuropeiska länderna arbeta med olika prisnivåer

i fråga om sin inrikeshandel och sin utrikeshandel och beträffande

den senare närmast ansluta sig till de priser, som med hänsyn till den allmänna

efterfrågan kunna nås på världsmarknaden, skilja sig problemen

vid avtalsförberedelserna mellan dessa länder och Sveriges övriga handelspartners

mindre från varandra än man i förstone kunde föranledas tro med

hänsyn till att utrikeshandeln i de östeuropeiska länderna helt eller delvis

är förstatligad. Kommissionen skulle tvärtom vilja karakterisera det som

en nackdel för den allmänna handelspolitiska planeringen, därest ett område

härav skulle brytas ut och läggas under en särskild institution. Det

handelspolitiska förberedelse- och övervakningsarbetet är under nu rådande

förhållanden att betrakta som ett under åren kontinuerligt pågående arbete,

där inträffade förändringar i varuutbytet med ett eller flera länder omedelbart

ge impulser till framställningar eller upptagande av förhandlingar med

andra länder.

Sammanfattningsvis uttalar kommissionen att det torde vara till fördel

för utrikeshandeln i dess helhet, att de erfarenheter, som göras och de synpunkter

som framkomma vid bilaterala handelsförhandlingar, multilaterala

förhandlingar och internationella konferenser, överblickas i sin helhet av ett

organ och att det planeringsarbete, som erfordras, kan utföras under hänsynstagande

såväl till de speciella förhållandena gentemot ett land eller en

ländergrupp som till förhållandena gentemot övriga länder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

7

Av de yttranden från några handelskamrar som bifogats kommerskollegii

utlåtande torde få återgivas det som avgivits av Skånes handelskammare.

Handelskammaren anför:

Det är utan tvivel ett allmänt svenskt intresse, att handelsutbytet mellan

Sverige å ena och Sovjetunionen samt de med nämnda land nära lierade

staterna å andra sidan upprätthålles i önskvärd omfattning. Handelskammaren

kan emellertid icke dela motionärernas uppfattning, enligt vilken

den svenska utrikeshandeln planmässigt och på lång sikt bör omdirigeras

till de östeuropeiska marknaderna. Ett dylikt förfaringssätt kan medföra,

att vår utrikeshandel blir så bunden, att de affärsmässiga övervägandena

komma i bakgrunden. Därest det emellertid med hänsyn till Sveriges övriga

handelspolitiska åtaganden är möjligt, vill Handelskammaren för sin del

förorda, att en undersökning, syftande till en utvidgning av varuutbytet

med ovannämnda länder, kommer till stånd. En dylik undersökning synes

lämpligen böra anförtros åt Sveriges allmänna exportförening, som torde

äga för ändamålet erforderlig expertis och erfarenhet.

Sveriges grossistförbund har i sitt yttrande till en början framhållit följande.

Motionärerna ha ifrågasatt en utredning av frågan om utrikeshandelns

framtida inriktning. En fortsatt vittgående dirigering av utrikeshandeln

synes föresväva dem. Då vi hävda att handeln i göriigaste mån skall få

utveckla sig själv efter de naturliga och ekonomiska förutsättningar, som

finnas, måste vi bestämt avvisa tanken på en statlig utredning, som skulle

taga sikte på en ytterligare dirigering av handeln. En sådan utredning kan

enligt vår åsikt endast ha sitt berättigande om den avser att undanröja

hinder för utrikeshandelns naturliga utveckling.

Grossistförbundet har därefter ställt frågan om av motionärerna påstådda

hinder verkligen föreligga till följd av svenska åtgöranden för en ökning

av handeln österut och vidare om naturliga förutsättningar härför äro för

handen. Till besvarande härav anför förbundet följande.

Att vår utrikeshandel i så väsentlig omfattning kommit att ske med de

västeuropeiska länderna och de övriga kontinenterna beror icke på någon

form av »dirigering». Det är i dessa länder, som varorna i regel stått att

hämta till bästa priser och i bästa kvaliteter; det är i dessa länder som

ansatser gjorts och i begränsad utsträckning genomförts i syfte att komma

bort från den stela bilateralism, som är ett så svårt hinder för utrikeshandeln.

Ser man på östländerna kan man näppeligen konstatera några strävanden

att på ett mera väsentligt sätt söka underlätta handeln. Strikt bilaterala

avtal ha gällt och gälla med Sovjetunionen, Polen, Tjeckoslovakien och

Ungern. Den s. k. Sukab-överenskommelsen med Östtyskland är i princip

av samma art. Man kan icke göra sig fri från den uppfattningen, att dessa

länder under efterkrigsperioden väsentligt varit intresserade av import från

Sverige av råvaror och kapitalvaror men visat föga intresse för andra färdigvaror.

I fråga om exporten till Sverige ha Sovjetunionen och Polen praktiskt

taget helt begränsat sin export till samma varuslag. Däremot ha Östtyskland

och Tjeckoslovakien visat intresse för ett mera differentierat varuutbyte

med Sverige.

Vad den praktiska utformningen av varuutbytet beträffar är att märka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

beträffande importen av de stora stapelbetonade råvarorna att här endast

uppträda ett begränsat antal köpare på svensk sida gentemot utrikeshandelscentralerna

i leverantörländerna. I stort sett ha väl hittills också dessa

affärer gått relativt friktionsfritt. En utvidgning av varuutbytet med ifrågavarande

länder förutsätter emellertid att färdigvarorna både vad gäller import

och export få ett väsentligt ökat utrymme. Först därigenom kan en

mera avsevärd utbyggnad av varuutbytet ernås.

Detta förutsätter emellertid att de östeuropeiska länderna på ett helt annat

sätt än hittills positivt verka för en utvidgad handel med färdigvaror.

Den svenska marknaden ställer stora anspråk på kvalitet och jämnhet i

leveranserna. Vissa av ifrågavarande länder ha på olika områden en produktion,

som icke alltid fyller dessa krav. Då dessa färdigvaror skola säljas

på den svenska marknaden i konkurrens med samma produkter från andra

länder, gäller det också att få fram ett handelsagentnät, som fyller måttet.

Sistnämnda fråga synes icke ha ägnats den uppmärksamhet, som den förtjänar.

Det är även naturligt att Östeuropa för att kunna göra sig gällande på

den svenska marknaden i konkurrens med andra länder måste tillämpa betalningsvillkor,

som icke äro mindre gynnsamma än de, som Västeuropa

tillämpar. Om färdigvaror i ökad omfattning skola avsättas på den svenska

marknaden kan man därför icke alltid kräva rembours. Man måste vidare

skapa en betryggande ordning även för importören att i förekommande fall

få opartisk besiktning och möjlighet att erhålla gottgörelse vid felaktiga

leveranser. Det synes därför återstå åtskilliga praktiska kommersiella åtgärder,

innan förutsättningar för en större expansion av färdigvaruimporten

från Östeuropa föreligga.

Sammanfattningsvis uttalar förbundet, att någon särskild dirigering av

utrikeshandeln med inriktning på östländerna icke synes av behovet påkallad.

Visa sig dessa länder på ett annat sätt än hittills intresserade av att

mottaga svenska färdigvaror och vilja de mera lägga sig vinn om exporten

till Sverige av färdigvaror, finnas enligt förbundet säkert möjligheter för en

ökad handel. Detta förutsätter emellertid en omläggning av dessa länders

handelspolitik. Det förutsätter vidare ett mera praktiskt handhavande av

försäljningen av deras produkter till Sverige, bl. a. i vad avser betalningsvillkor

och möjligheter till reglering av uppkommande meningsskiljaktigheter.

Icke minst förutsättes, framhåller förbundet till sist, ökade möjligheter

till besök i länderna i fråga, direkta kontakter, marknadsundersökningar

etc.

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund ha i ett

gemensamt yttrande förklarat det vara ett allmänt svenskt intresse att i

görligaste mån utvidga handeln med utlandet över huvud och äro i princip

ense med motionärerna om önskvärdheten av att öka varuutbytet även

mellan Sverige och länderna i Östeuropa. Att handeln med dessa länder

för närvarande icke är mera omfattande, torde emellertid enligt dessa organisationer

bero icke på åtgärder från svensk sida utan på den inriktning,

handelspolitiken erhållit i de ifrågavarande länderna. I utlåtandet anföres

vidare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nv 12.

9

Från. flera östeuropeiska länders sida har på sista tiden rests ett allt

starkare motstånd mot import från Sverige, och detta gäller även -— med

vissa begränsade undantag — sådana svenska exportprodukter som traditionellt

funnit avsättning på dessa marknader. Samtidigt har det visat sig

allt svårare att från flera av länderna i fråga erhålla för det svenska folkhushållet

värdefulla importvaror. Vi finna sålunda erfarenheten utvisa att

—- tvärtemot den av motionärerna hävdade uppfattningen — den synnerligen

omfattande statliga dirigeringen av handeln i de östeuropeiska länderna

närmast minskat, och icke ökat, möjligheterna för ett utvidgat varuutbyte

med dessa. I anledning av vad motionärerna anfört om prisstegringen

på våra importvaror från Förenta staterna och Västeuropa vilja vi endast

peka på den för Sveriges vidkommande synnerligen ogynnsamma utvecklingen

av de polska kolpriserna.

Motionärernas uppfattning om önskvärdheten av att omdirigera en betydande

del av den svenska utrikeshandeln från marknaderna i väster till

de östeuropeiska länderna kunna vi icke dela. Varje försök att leda handeln

ifrån dess naturliga banor äro erfarenhetsmässigt dömda att i längden misslyckas.

I Väst- och Centraleuropas länder samt i de transoceana världsdelarna

finnes sedan gammalt huvudparten av den svenska exportens avnämare,

och likaså kunna många för Sverige betydelsefulla importvaror erhållas

endast från dessa områden. Vi anse det därför vara av vikt att icke —• såsom

motionärerna tänkt sig -— inskränka utan tvärtom utvidga varuutbytet med

dessa för Sveriges utrikeshandel så betydelsefulla marknader. Detta gäller

icke minst Förenta staterna med hänsyn till att detta land dels är ensamt

om att kunna erbjuda oss vissa försörjningsviktiga importvaror, dels har

möjlighet att bjuda oss ett stort antal varor till lägre pris, och ofta även

till högre kvalitet, än världsmarknaden i övrigt.

Vad slutligen angår motionärernas förslag om tillsättande av ett särskilt

utredningsorgan kunna organisationerna icke finna, att behov föreligger av

ett dylikt organ. I statens handels- och industrikommission äga statsmakterna

redan ett handelspolitiskt utredningsorgan. Då bl. a. olika folkrörelser

äro representerade i kommissionen, synes denna fylla motionärernas krav

på att »de breda lagrens önskemål i fråga om utrikeshandelns inriktning

och uppgifter tillfredsställande skola kunna komma till uttryck». Slutligen

erinras i yttrandet om att vid de i fråga om flertalet av de östeuropeiska

länderna årligen återkommande handelsförhandlingarna tillfälle gives att

med respektive handelspartner diskutera angelägna svenska export- och

importönskemål.

Kooperativa förbundet framhåller i sitt yttrande sammanfattningsvis, att

förbundet är angeläget om att den ökning av handelsförbindelserna med

Sovjetunionen och de övriga östeuropeiska länderna, som ägt rum under

en följd av år, skall fortgå och vinna i takt och omfattning. Då emellertid

en utredning av det slag, som motionärerna önska, icke kan anses vara behövlig

för detta syfte, har förbundet avstyrkt motionerna.

Utskottet. I anslutning till de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen

av förevarande motioner vill utskottet till en början framhålla,

2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 sand. Nr 11—13.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 12.

att den stora betydelse som utrikeshandeln äger för det svenska folkhushållet

gör det angeläget att handeln får så fritt som möjligt söka sig till de

marknader, där de förmånligaste villkoren för varuutbytet kunna erhållas.

Det är uppenbarligen ett betydande svenskt intresse att så långt möjligt och

inom ramen för de allmänna riktlinjerna för handelspolitiken söka utvidga

utrikeshandeln över huvud, således även med Sovjetunionen och de östeuropeiska

staterna.

I de föreliggande motionerna hemställes om tillsättande av ett utredningsorgan

för att utreda och befordra möjligheterna till ett väsentligt vidgat

varuutbyte mellan å ena sidan Sverige, å andra sidan Sovjetunionen och

de folkdemokratiska länderna. Utskottet vill i anledning härav erinra om

att statens handels- och industrikommission utgör det centrala handelspolitiska

organ, som handhar den under rådande förhållanden erforderliga

regleringen av varuutbytet med främmande länder och som till ledning för

den aktuella handelspolitiken utför utredningsarbete i detta ämne. Detta

organ äger en sådan sammansättning att berättigade önskemål från olika

samhällsgruppers sida i fråga om utrikeshandeln kunna göra sig gällande.

Det torde få ankomma på kommissionen att verkställa de utredningar som

kunna befinnas erforderliga rörande varuutbytet med de av motionärerna

angivna länderna. Såsom kommissionen i sitt yttrande framhållit, skulle

det innebära olägenheter för den allmänna handelspolitiska planeringen,

därest ett område härav skulle brytas ut och läggas under en särskild institution.

Det torde vara till fördel för utrikeshandeln i stort att erfarenheter

och synpunkter beträffande det handelspolitiska arbetet överblickas i sin

helhet av ett organ. Det synes därför enligt utskottet icke påkallat att tillsätta

ett särskilt utredningsorgan för det av motionärerna angivna ändamålet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:159 och 11:203 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Mogård,

Werner*, Johannesson, Nordenson och Hansson*;

från andra kammaren: herrar Severin, Persson i Norrby, Schmidt,

Sköldin, Gavelin*, Hallberg, Birke* och Nyberg.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.