Utlåtande i anledning av väckt motion angående anmälningsskyldighet för industriföretag rörande förestående inskränkningar i driften.
1952-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1952:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående anmälningsskyldighet för industriföretag rörande förestående inskränkningar i driften.
Dokumentets text
Nr 15—16.
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
1
Nr 15.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående anmälningsskyldighet
för industriföretag rörande förestående inskränkningar
i driften.
I en inom andra kammaren under nr 141 väckt motion, som hänvisats
till bankoutskottets handläggning, föreslå herrar Andersson i Malmö och
Svensson i Alingsås, att riksdagen måtte besluta hemställa till regeringen
om en utredning rörande anmälningsskyldighet för industriföretag om inskränkningar
i driften, varunder de spörsmål, som berörts i motionen,
komma under omprövning.
Rörande den närmare motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa
till motionen.
över motionen har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttrande avgivits av'' arbetsmarknadsstyrelsen, varjämte Landsorganisationen
i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Tjänstemännens
centralorganisation beretts tillfälle avgiva yttrande i ärendet.
Sedan år 1944 har mellan arbetsmarknadsstyrelsen och Industriens produktionsråd
funnits en överenskommelse om frivilligt varsel vid driftsnedläggelser,
driftsinskränkningar och permitteringar. Enligt överenskommelsen
ha industriföretagen att till myndigheterna meddela det antal arbetare,
som under de närmast följande två månaderna väntas behöva permitteras
eller avskedas. Eventuella meddelanden av detta slag lämnas på det rapportkort
rörande sysselsättningsläget, som företagen månatligen via länsarbetsnämnderna
översända till socialstyrelsen. Länsarbetsnämnden bokför
i sitt sysselsättningsregister de lämnade varseluppgifterna och tillställer
arbetsmarknadsstyrelsen ett sammandrag av desamma. Inom styrelsen göres
en sammanställning av uppgifterna från hela landet.
Vid permitteringar och avskedanden av större omfattning ha företagen
också att meddela detta till vederbörande branschförening för vidare befordran
till Industriens produktionsråd. Mellan produktionsrådet och
arbetsmarknadsstyrelsen uppehälles ett fortlöpande samarbete i bland
annat hithörande frågor.
Rörande denna överenskommelse och bakgrunden till dess träffande ha
Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund i sitt gemensamma
utlåtande anfört följande.
I slutet av kriget räknades med att under en övergångsperiod svårigheter
skulle kunna uppstå att upprätthålla sysselsättningen framför allt
inom de industrier, vilkas kapacitet i betydande grad togs i anspråk för
1 B i haag till riksdagens protokoll 1952. S sand. Nr 15—16.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
militära beställningar. För att i någon form praktiskt underlätta industriföretagens
omställning från krigs- till fredsproduktion bildade Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund gemensamt Industriens
Omställningskommitté, sedermera Industriens Produktionsråd. En
av rådets viktigaste uppgifter blev att vara kontaktorgan mellan industrien
och de statliga myndigheterna i frågor, som hade samband med driftsinskränkningar
och driftsnedläggelser samt att bislå företagen vid lösandet
av de problem, som aktualiserades genom dylika händelser.
För att de statliga arbetsmarknadsorganen i god tid skulle bli informerade
om väntade förändringar i arbetsmarknadsläget träffade Omställningskommittén
i mitten av 1944 en överenskommelse med dåvarande Arbetsmarknadskommissionen,
numera Kungl. Arbetsmarknadsstyrelsen, om
införande av ett frivilligt varselsystem beträffande driftsinskränkningar
och driftsnedläggelser. Enligt denna skulle till Industriförbundet anslutna
företag på den sysselsättningsrapport, som månatligen via länsarbetsnämnden
insändes till Socialstyrelsen, ange om permitteringar eller avskedanden
i större omfattning vore att vänta under de närmaste två månaderna. Rapporteringsskyldigheten
har sedermera något utvidgats. Liknande förhandsinformationer
skulle även lämnas till vederbörande branschorganisation
för att vidarebefordras till Industriens Omställningskommitté.
Under den närmast följande tiden förekommo driftsinskränkningar vid
ett icke obetydligt antal företag. Varselsystemet fungerade därvid tillfredsställande.
I produktions- och avsättningsförhållandena inom industrin
skedde emellertid senare en markant omsvängning, så att läget ända intill
senaste tid kännetecknats av en genomgående och betydande brist på arbetskraft.
För den alldeles övervägande delen av industriföretagen ha under
denna tid permitteringar eller avskedanden av någon betydelse icke förekommit,
varför varselsystemet icke behövt träda i funktion. Inom bland
annat cellulosaindustrin lades emellertid driften ned definitivt vid ett mindre
antal anläggningar, beroende på brist på råvaror. Myndigheterna underrättades
därvid i god tid. Då det i flertalet fall visade sig möjligt att få
i gång ny industriell verksamhet i den nedlagda industrins ställe, medförde
driftsnedläggelserna inga större problem för den friställda arbetskraften
och de berörda kommunerna.
Motionärernas förslag om en utredning rörande anmälningsskyldighet
för industriföretag om driftsinskränkningar tillstyrkes av Landsorganisationen
och Tjänstemännens centralorganisation. Dessa organisationer ha dock
icke tagit ställning till frågan om formen för en skärpt reglering av ifrågavarande
spörsmål. TCO framhåller sålunda, att det vore uppenbart att det
skulle innebära en klar fördel om skyldighet förelåge för företaget att meddela
kommun och arbetsmarknadsorganen om en förestående driftsinskränkning.
Huruvida detta borde åstadkommas lagstiftningsvägen eller
via överenskommelser mellan industrien och arbetsmarknadsstyrelsen borde
enligt TCO utredas.
Landsorganisationen har uttalat, att man vid en vikande konjunktur icke
torde kunna förlita sig enbart på de frivilliga utfästelser i fråga om anmälning,
som redan tidigare lämnats av industriens egna organisationer, utfäs
-
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
3
telser som för övrigt endast avsåge till dessa organisationer anslutna företag.
Landsorganisationen har vidare framhållit följande.
Det av motionärerna åberopade fallet av driftsnedläggelse har på ett
drastiskt sätt aktualiserat den fråga som avses med utredningsyrkandet.
Av den omständigheten att dylika fall under senare år — med den goda
sysselsättningskonjunktur som under dem varit rådande — varit förhållandevis
sällsynta kan man icke draga slutsatsen att en skärpt skyldighet
att anmäla planerade driftsinskränkningar vore opåkallad. Vid en vikande
konjunktur torde man få räkna med nya fall, i vilka nedläggelse eller inskränkning
av företags drift kommer att vidtagas med så kort varsel att
åtgärder icke medhinnas för den berörda arbetskraftens omflyttning eller
för övervägande av driftsomläggning eller andra åtgärder i syfte att neutralisera
driftsinskränkningens skadeverkningar.
Landsorganisationen har vidare erinrat om att enligt § 6 i avtalet 1946
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och LO om företagsnämnder skall,
när fråga uppkommer om nedläggande, inställelse eller väsentlig inskränkning
av ett företags drift, i så god tid som möjligt innan dylik åtgärd vidtages
samråd därom äga rum inom företagsnämnden. Därest sådan åtgärd
anmäles till offentlig myndighet, skall enligt samma bestämmelse dylik
anmälan delgivas nämnden och denna fortlöpande hållas underrättad om
ärendets utveckling. Ej heller dessa föreskrifter, som ju enligt sakens natur
endast avse underrättelse till de anställda och icke anmälan till arbetsmarknadsmyndigheterna,
erbjuda emellertid enligt Landsorganisationen
någon betryggande garanti för att varsel verkligen lämnas inom tid som
med hänsyn till arbetskraftens intressen kan anses skälig.
Även TCO har erinrat om § 6 i avtalet om företagsnämnder och uttalat,
att personalens intressen i det av motionärerna nämnda avseendet böra
vara tillgodosedda vid företag vid vilka företagsnämnder finnas inrättade.
Arbetsmarknadsstyrelsen har — under hänvisning till en nyligen träffad
överenskommelse rörande effektivisering och aktualisering av varselsystemet,
för vilken redogörelse lämnas i styrelsens utlåtande — uttalat sig för
att den i det föregående omnämnda frivilliga överenskommelsen bibehålies
med de förändringar varom uppgörelse numera träffats. Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund ha i gemensamt utlåtande
avstyrkt motionen under hänvisning till den överenskommelse som sålunda
slutits.
Arbetsmarknadsstyrelsen har understrukit, att det för arbetsmarknadsmyndigheterna
självfallet är av största vikt att på ett så tidigt stadium som
möjligt erhålla kännedom om förestående driftsnedläggelser, driftsinskränkningar
och permitteringar inom näringslivet. Förutsättningarna för
att på ett smidigt sätt kunna klara omställningsproblemen äro, framhåller
styrelsen, helt naturligt väsentligt större, om tillräcklig tid för förberedelser
står till förfogande, än om erforderliga åtgärder skola behöva improviseras
i all hast.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
Styrelsen anför vidare.
Med anledning av att särskilt under de senaste månaderna förekommit
vissa driftsnedläggelser och driftsinskränkningar, om vilka arbetsmarknadsmyndigheterna
icke i tillräckligt god tid blivit på förhand underrättade,
har varselsystemets effektivitet och tillförlitlighet ifrågasatts. Bland
annat den föreliggande riksdagsmotionen i ärendet är ett uttryck för detta.
Arbetsmarknadsstyrelsen är helt naturligt icke heller nöjd med nuvarande
ordning. En effektivisering av varselsystemet är nödvändig för att det på
ett tillfredsställande sätt skall fylla sin uppgift. Det är angeläget, att företagen
verkligen fullgöra de förpliktelser, som uppehållandet av ett frivilligt
varselsystem medför.
Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet har beträffande utvecklingen
på arbetsmarknaden under senare tid och frågan om varselsystemets
betydelse anfört följande.
Under senare delen av föregående år inträdde en relativt snabb försämring
i avsättningsmöjligheterna för vissa hemmamarknadsindustrier. Då
det på detta stadium var ytterst vanskligt att bedöma, om avsättningssvårigheterna
skulle bli av kort varaktighet eller voro ett uttryck för en anpassning
av konsumtionen på något längre sikt, hölls produktionen uppe på en
relativt hög nivå med lagerökning som följd. Det visade sig emellertid
ganska snart, att någon förbättring i avsättningsmöjligheterna icke vore att
vänta under den närmaste tiden. Ett betydande antal företag inom framför
allt textil- och konfektionsindustrierna måste därför i början av detta år
inskränka driften. Vid några företag nedlades driften definitivt. Det är riktigt,
att myndigheterna därvid i några fall icke underrättades i så god tid
som varit önskvärt. Det finns emellertid ingen anledning att på denna grund
ifrågasätta det nuvarande varselsystemets betydelse som ett smidigt och
effektivt system för lämnande av förhandsinformationer till de statliga
arbetsmarknadsorganen om planerade driftsinskränkningar och driftsnedläggelser.
Man måste sålunda ha i minnet, att driftsinskränkningar under
en följd av år i stort sett icke förekommit inom industrin och att det under
sådana förhållanden är förklarligt, att bestämmelserna om varselsystemet
icke alltid hållits aktuella. I det uppmärksammade Suchardfallet har företaget
efter ingripande från Produktionsrådet, upprätthållit produktionen
under mer än två månader efter det myndigheterna underrättats om driftsnedläggelsen,
trots de stora förluster som därigenom åsamkats företaget.
Även i några andra fall ha företagen efter rådets påpekanden ändrat sina
dispositioner och utsträckt avvecklingsperioden.
I såväl arbetsmarknadsstyrelsens som Arbetsgivareföreningens och Industriförbundets
yttranden har erinrats om de överläggningar som — i
syfte att få till stånd en effektivisering och aktualisering av varselsystemet
— under den senaste tiden ägt rum mellan arbetsmarknadsstyrelsen å ena
sidan och Industriförbundet, Arbetsgivareföreningen och Industriens produktionsråd
å andra sidan rörande åtgärder i anledning av driftsnedläggelse
och driftsinskränkning m. m. Dessa överläggningar ha resulterat
i en överenskommelse av följande lydelse.
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
5
Enligt varselsystemets nuvarande utformning skola industriföretagen i
den rapport om den aktuella sysselsättningen, som månatligen via länsarbetsnämnden
skall insändas till socialstyrelsen, jämväl lämna uppgift om
antal arbetare, som under närmast följande två månader väntas behöva
permitteras eller avskedas. Härutöver böra företagen, då fråga om permittering
eller avskedande aktualiserats efter det rapporten till socialstyrelsen
avsänts, taga kontakt med länsarbetsnämnden.
För att få till stånd ett bättre samarbete mellan industriföretagen och
arbetsförmedlingsorganen i dessa frågor och göra varselsystemet mer effektivt
skola organisationerna verka för att anslutna industriföretag (byggnadsindustrien
omfattas icke av överenskommelsen) iakttaga följande
regler.
I fortsättningen skall anmälan om väntade permitteringar eller avskedanden
ske genom direkta informationer från företagsledningen till länsarbetsdirektören
eller arbetsförmedlingsinspektören. Uppgifter om dessa
förhållanden skola däremot icke längre lämnas på sysselsättningsrapporten
till socialstyrelsen.
Vid företagens kontakt med länsarbetsnämnden böra uppgifter lämnas
om vid vilken tidpunkt avskedandena eller permitteringarna avses komma
att genomföras, antalet anställda som beröras, driftsinskränkningens beräknade
varaktighet samt orsaken till driftsinskränkningen.
Beträffande de fall av permitteringar och avskedanden för vilka rapporteringsskyldighet
föreligger och den tidpunkt då länsarbetsnämnden på
sätt ovan sagts skall underrättas har följande överenskommelse träffats.
a) Definitiv driftsnedläggelse.
Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören ^ eller
arbetsförmedlingsinspektören) i mycket god tid och under alla förhållanden
senast två månader före driftsnedläggelsen.
b) Driftsinställelse, varmed avses totalt driftstopp under mer än 14 dagar.
Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller
arbetsförmedlingsinspektören) senast 2 månader före driftsinställelsen.
Anmärkning till a) och b).
Dylika meddelanden behöva ej lämnas, då mindre än 10 arbetstagare
beröras av åtgärden.
c) Driftsinskränkning av mera väsentlig betydelse.
Härvid skall hänsyn tagas icke blott till förhållandena sett ur företagets
synpunkt utan även till åtgärdens väntade inverkan på arbetsmarknadsläget
på orten och därmed på arbetsförmedlingsorganens möjligheter att
omplacera den friställda arbetskraften. Av betydelse är därvid bland annat
ortens storlek och näringslivets struktur. På mindre orter kan exempelvis
friställande av 15 arbetare orsaka svårigheter och skall därför rapporteras,
medan däremot på större orter permittering av ett förhållandevis större
antal arbetare icke behöver omfattas av anmälningsskyldigheten. Om tveksamhet
skulle uppstå huruvida rapporteringsskyldighet skall anses föreligga
eller icke, bör företaget taga kontakt med Industriens Produktionsråd.
Meddelande om driftsinskränkning av bär angivet slag lämnas till länsarbetsnämnden
(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören)
senast 2 månader före åtgärdens vidtagande eller, om i undantagsfall in
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
skränkningen icke rimligen kunnat förutses redan 2 månader i förväg, i
så god tid som möjligt.
Anmärkning till c)
Är det ur företagets synpunkt angeläget att speciell diskretion iakttages,
kan underhandskontakt tagas med länsarbetsdirektören personligen med
anhållan om diskretion.
d) Korttidspermittering.
Härmed avses permittering av mera väsentlig betydelse enligt ovanstående
definition, meddelad på viss tid, ej överstigande 14 dagar.
Meddelande om dylik permittering bör lämnas till länsarbetsnämnden
(länsarbetsdirektören eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före
permitteringstillfället.
e) Fortlöpande arbetstidsförkortning.
Härmed avses sådan inskränkning av arbetstiden en eller flera dagar
per vecka, som berör en mera väsentlig del av arbetsstyrkan.
Meddelande härom bör lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören
eller arbetsförmedlingsinspektören) i god tid före åtgärdens vidtagande.
f) Permittering eller avskedande av säsongarbetare.
Meddelande lämnas till länsarbetsnämnden (länsarbetsdirektören eller
arbetsförmedlingsinspektören) i så god tid som möjligt, innan arbetskraften
kommer att friställas.
I sitt utlåtande har arbetsmarknadsstyrelsen slutligen framhållit, att
meddelande om vad som sålunda överenskommits kommer att av Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund omedelbart delgivas
samtliga delägare respektive medlemsföretag. Samtidigt understrykes vikten
av att industriföretagen fullgöra de förpliktelser, som bestämmelserna
innebära. Även företag, som icke tillhöra nämnda organisationer, samt
vissa statliga och kommunala myndigheter komma enligt styrelsen att på
lämpligt sätt informeras om den träffade överenskommelsen.
Utskottet. Det i förevarande motion framförda kravet på en utredning
rörande anmälningsskyldighet för industriföretag om inskränkningar i
driften berör ett arbetsmarknadsspörsmål av stor samhällelig vikt. Det är
självfallet av väsentlig betydelse att arbetsmarknadsmyndigheterna samt
vederbörande kommuner och anställda så tidigt som möjligt få kännedom
om förestående driftnedläggelser eller driftinskränkningar inom företagen
så att därav uppkommande problem kunna lösas på ett smidigt och
effektivt sätt. Utskottet kan därför helt ansluta sig till motionärernas uppfattning
om angelägenheten av att garantier skapas för att företagen fullgöra
viss rapportskyldighet i nu nämnt hänseende. Såsom i motionen antytts
och av det föregående närmare framgår, träffades redan år 1944 en
överenskommelse mellan dåvarande arbetsmarknadskommissionen och
Bankoutskottets utlåtande nr 15.
7
representanter för arbetsgivareföreningen och industriförbundet om införande
av ett frivilligt varselsystem beträffande driftinskränkningar och
driftnedläggelser. Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i sitt utlåtande över
motionen, att vissa under de senaste månaderna inträffade händelser framkallat
tvivel om ifrågavarande varselsystems effektivitet och tillförlitlighet
och styrelsen förklarar, att den icke vore nöjd med den ordning som
sålunda rått. Den föreliggande motionen ger uttryck för samma uppfattning.
I syfte att få till stånd en effektivisering av det frivilliga varselsystemet
har emellertid sedermera en ny överenskommelse träffats mellan arbetsmarknadsstyrelsen
å ena sidan samt industriförbundet, arbetsgivareföreningen
och industriens produktionsråd å andra sidan rörande åtgärder
i anledning av driftnedläggelse och driftinskränkning m. m. Denna överenskommelse
finnes intagen i arbetsmarknadsstyrelsens yttrande och har
återgivits i det föregående. Med hänsyn till det läge, vari det av motionärerna
resta spörsmålet sålunda numera befinner sig, anser utskottet det
icke erforderligt att i enlighet med motionens yrkande föreslå riksdagen
att hemställa hos Kungl. Maj:t om verkställande av utredning i ämnet.
Därest erfarenheten ger vid handen att den frivilliga överenskommelse som
nu slutits icke fungerar med tillräcklig effektivitet eller eljest väsentligt
ändrade förhållanden skulle inträda, bör man emellertid enligt utskottet
räkna med att ifrågavarande spörsmål kan komma att upptagas till förnyat
övervägande.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 141 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 april 1952.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Johannesson*,
Nordenson*, Roo och Eliasson;
från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Persson i
Norrhy, Schmidt, Sköldin, Fagerholm, Hallberg* och Nyberg.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.