Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet.

1952-04-22 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1952:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa åtgärder

för främjande av kapitalbildningen i landet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade, likalydande

motioner, nr 352 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och nr 477 i

andra kammaren av herr Ohlin m. fl. föreslås riksdagen »att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om tillsättandet av en utredning, inkluderande

företrädare för arbetsmarknadens parter och med uppdrag att anlita inoch

utländsk expertis med sakkunskap på i motionen berörda områden,

i syfte:

1) att undersöka förutsättningarna för att genom skattereformer stimulera

tillämpningen inom det enskilda näringslivet av vinstandelssystem

med särskild hänsyn till angelägenheten att främja kapitalbildningen genom

att bereda de anställda ökade möjligheter till sparande och uppnå större

effektivitet i produktionen,

2) att undersöka förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning

inom av det allmänna ägda företag i branscher, där de befinna sig i en

effektiv konkurrens med enskilda företag på lika villkor,

3) att pröva möjligheterna och lämpligheten av sådana ändringar i skattelagstiftningen,

att utvecklingen av ny företagsamhet och därtill knuten

kapitalbildning underlättas,

4) att undersöka det allmännas möjligheter att genom en ändring eller

komplettering av rådande lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag

med låga aktievalörer eller andra liknande institutioner i avsikt

att skapa en fördelaktig form för mindre inkomsttagares sparande och

öka tillgången på aktivt kapital,

5) att framlägga de förslag till åtgärder, vartill utredningen föranleder.»

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt förslag,

får utskottet hänvisa till motionen 11:477.

Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i riksbanken

och fullmäktige i riksgäldskontoret. Därjämte ha Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska jordbrukskreditkassan,

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges

köpmannaförbund, Stockholms handelskammare, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation

och Kooperativa förbundet beretls tillfälle avgiva yttranden i ärendet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 saml. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Tidigare behandling i riksdagen av frågan om utredning rörande

vinstandelssystem.

I motion II: 226 vid 1949 års riksdag föreslogo herrar Stå hl och Widén,

att riksdagen måtte hemställa hos Kungl. Maj:t om en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande principerna och metoderna för nya former

av samarbete mellan arbetsmarknadens parter, närmast med sikte på

i utlandet och här hemma prövade olika system av meddelägarskap och

vinstandelssystem; allt i produktionsstimulerande och för näringslivets parter

vägledande syfte.

Motionen behandlades av andra kammarens andra tillfälliga utskott (uti.

nr 8), som inhämtade yttranden däröver från Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Kooperativa förbundet,

Landsorganisationen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Tjänstemännens

centralorganisation och Handelns arbetsgivareorganisation. Samtliga

hörda organisationer avstyrkte motionen.

För egen del anförde utskottet, att ej heller utskottet kunde finna, att

de skäl, som anförts i motionen för en utredning, vore tillräckligt bärande.

Enligt utskottets mening vore det dock ytterst även vid ett vinstandelssystem

ett löneproblem det gällde. Arbetsmarknadens parter hade hittills

visat sig kunna lösa sådana problem utan inblandning från statens sida

och borde kunna lösa även detta, i den mån det kunde kräva en lösning.

Ej heller i övrigt hade det, såvitt utskottet kunde finna, i motionen framförts

några övertygande skäl för en utredning i hithörande spörsmål. Utskottet

hemställde därför, att motionen ej måtte till nagon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Vid utskottets utlåtande fanns fogad en reservation av herrar Andersson

i Långviksmon, Rosén och Christenson i Malmö, i vilken pa anförda skäl

hemställdes, att andra kammaren måtte för sin del besluta att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde om en allsidig och förutsättningslös

utredning rörande principerna och metoderna för nya former av samarbete

mellan arbetsmarknadens parter, närmast med sikte på i utlandet

och här hemma prövade olika system av meddelägarskap och vinstandelssystem,

allt i produktionsstimulerande och för näringslivets parter vägledande

syfte.

Vid utlåtandets föredragning i andra kammaren bifölls utskottets hemställan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

3

Remissyttrandena över motionerna.

1. Allmänna synpunkter.

Fullmäktige i riksbanken anföra, att fullmäktige i likhet med motionärerna

självfallet hyste det största intresse för att det enskilda sparandet

ökades, bl. a. med hänsyn till att detta utgjorde en förutsättning för att

önskvärda investeringar inom det privata näringslivet skulle komma till

stånd. Fullmäktige ansåge därför, att det enskilda sparandet borde lämnas

det stöd från statens sida, som kunde vara rimligt i jämförelse med andra

angelägna intressen. Fullmäktige ville emellertid i förevarande sammanhang

inskränka sig till att till behandling upptaga de olika förslag, som

i motionerna framfördes och som enligt motionärerna syftade till att

söka underlätta saoant enskilt sparande, som kunde påräknas för riskbärande

investeringar.

Såsom närmare framgår av det följande, ha fullmäktige avstyrkt samtliga

de i motionärernas hemställan framförda förslagen.

Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag, utvisande ärendets

behandling inom fullmäktige, anfördes reservation av herr Kristensson,

som uttalade.

Allmän enighet torde råda därom, att för en fortsatt välståndsutveckling

med tryggande av hög och jämn sysselsättning och stabil prisnivå utgör

en ökning av sparandet i samhället en nödvändig förutsättning. Med understrykande

av den grundläggande betydelse för de senaste mansåldrarnas

framåtskridande, som den högre tekniken, den förbättrade skolbildningen,

den rikligare kapitaltillgången samt den ekonomiska friheten haft, skisseras

i motionerna olika metoder att främja kapitalbildningen. Tyngdpunkten

har därvid lagts vid främjandet av det personliga sparandet —

framför allt de mindre inkomsttagarnas sparande — och vid att tillgången

på riskbärande kapital blir av tillfredsställande storleksordning.

De metoder, som där rekommenderas — vinstandelssystemet och investeringsbolag

med låga aktievalörer — har enligt min mening påtagliga

fördelar ur ovan angivna synpunkter. Löntagarnas och de mindre inkomsttagarnas

sparmöjligheter underlättas, en även ur social synpunkt berättigad

målsättning. Det måste även anses angeläget att underlätta de mindre inkomsttagarnas

möjligheter att ge sitt sparande den placering i realvärde,

som aktiesparandet innebär.

Även möjligheterna och lämpligheten av sådana ändringar i skattelagstiftningen,

att utvecklingen av ny företagsamhet och därtill knuten kapitalbildning

underlättas, bör prövas. Detta problem, vars angelägenhet knappast

kan bestridas, bör givetvis ses på längre sikt och utan påverkan av

det dagsaktuella lägets speciella ekonomiska villkor.

Åberopande dessa synpunkter tillstyrker jag ifrågavarande motions yrkande

om utredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Fullmäktige i riksgäldskontoret uttala, att i de förevarande motionerna

framställts sins emellan tämligen olikartade förslag, vilka dock alla hade

det gemensamma syftet att främja en ökad kapitalbildning genom enskilt

sparande. Betydelsen av en sådan ökning kunde saväl med hänsyn till

näringslivets som det allmännas stora kapitalbehov icke nog kraftigt understrykas,

även om man under nuvarande av inflationistiska spänningar påverkade

ekonomiska förhållanden dessutom måste bygga på det sparande,

som ernåddes genom statliga budgetöverskott. Överbalansering av budgeten

vore nämligen i rådande läge en viktig förutsättning för återställande

av ett stabilt penningvärde, vilket i sin tur vore nödvändigt för en väsentlig

ökning av det enskilda sparandet.

Sammanfattningsvis anföra fullmäktige, att de ifrågavarande motionerna

innefattade tankar och uppslag, vilka syntes fullmäktige i och för sig

värda beaktande, men att fullmäktige icke funne påkallat, att från statsmakternas

sida för närvarande vidtoges någon särskild åtgärd för främjande

av motionernas syfte.

Enligt vid fullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag, utvisande ärendets

behandling inom fullmäktige, anfördes var för sig reservation av

herrar Hagberg och Svensson, vilken senare uttalade följande till protokollet.

Ett studium av den ekonomiska utvecklingen under de senaste mansåldrarna

visar att den avgörande faktorn för en fortsatt höjning av levnadsstandarden

är en fortgående stegring av produktiviteten. Att slå vakt om

de välståndsbildande krafterna och befrämja deras utnyttjande i ett samhälle

nxed frihet och socialt ansvar framstår därför som en huvuduppgift

för samhällets ekonomiska politik. Kapitalbildningens problem diksom

frågan om förhållandet mellan de anställda och de företag, vari de arbeta,

bli de spörsmål, som då komma i förgrunden.

Såsom framhållits i motionerna kan en tillfredsställaixde lösning av de

mycket trängande investeringsproblemen endast uppnås genom en sådan

ökning av sparandet, att det medger en större total investeringsvolym.

Inte minst gäller det att den del av sparandet, som kan påräknas för

riskbärande investeringar, blir av tillfredsställande storleksordning. I hög

grad angeläget är det att mildra de hinder för nygrundade företag, som

beskattningen för närvarande lägger.

Såsom vidare framhålles i motionerna, måste den roll för framåtskridandet

på längre sikt, som de mycket vida möjligheterna till bildandet

av enskilda storförmögenheter spelade under tidigare årtionden, i fortsättningen

fyllas på andra vägar, om icke välståndsutvecklingen skall avstanna.

En väg till sparande i en i vårt land hittills i mycket liten utsträckning

prövad form synes erbjuda sig i vinstandelssystemet, vilket

sedan länge i skiftande former och i många fall med tillfredsställande

resultat kommit till användning i utlandet.

Förutsättningarna för användningen av detta system i vårt land bör

därför undersökas. Därvid bör särskilt beaktas vinstandelssystemets möjligheter

att åstadkomma ett ökat sparande hos de anställda. Möjligheterna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

5

att genom skattereformer uppmuntra tillämpning av vinstandelssystem^

bör prövas liksom förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning

inom av det allmänna ägda företag i branscher, där de befinner sig i effektiv

konkurrens med enskilda företag på lika villkor. Några farhågor för

en strukturförändring av sparandet med ogynnsamma konsekvenser synes

härvid inte behöva uppstå, alldenstund frågan gäller att erhålla ett tiUtskott

till det nuvarande — relativt otillräckliga — sparandets, totala volym.

Den omfördelning av sparandet till löntagarnas och de mindre inkomsttagarnas

förmån, som vinstandelssystemet kan medföra, utgör å andra

sidan en omständighet som talar för detta system.

En annan form för stimulans åt mindre eller medelstora inkomsttagare

till sparande, som utvecklats i större utsträckning utomlands, särskilt i

USA, än i vårt land, utgör bildandet av investeringsholag, varigenom en

bredare allmänhet får möjlighet att på ett betryggande sätt placera sparmedel

i aktier av små valörer. Förutsättningarna och möjligheterna att

främja tillkomsten av investeringsholag med låga aktievalörer bör särskilt

med hänsyn till vikten av att skapa en fördelaktig form för mindre

inkomsttagares aktiesparande undersökas.

Av det jag här anfört framgår, att jag ansett mig böra tillstyrka den

i förevarande motioner föreslagna utredningen.

Härjämte lät ordföranden herr örne till protokollet anteckna följande

särskilda uttalande.

En överbalansering av budgeten har, i motsats till vad många ekonomer

antagit, icke visat sig vara något verksamt medel mot penningvärdesförsämringen.

överbalanseringen har nämligen åstadkommits, icke såsom

riktigt vore, genom begränsning av statens utgifter, utan genom att öka

skattebelastningen på individer och företag. Då de så ökade statsinkomsterna

användas till ständigt ökade statsutgifter eller till statliga investeringar,

åstadkommes genom överbalanseringen ingen avsevärd minskning

av den totala efterfrågan på varor och tjänster. En sådan minskning av

betydande mått är dock en förutsättning för stabiliserat penningvärde.

Svenska bankföreningen uttalar, att föreningen i stort sett kunde lämna

sin anslutning till de av motionärerna angivna allmänna premisserna för

de framställda utredningsyrkandena. Det vore sålunda jämväl enligt bankföreningens

mening riktigt, att det totala sparandet och framför allt sådant

sparande, som kunde påräknas för riskbärande investeringar, vore beklagligt

ringa i förhållande till näringslivets och det allmännas investeringsbehov.

I likhet med motionärerna ansåge också Bankföreningen, att åtgärder

torde vidtagas för underlättande av kapitalbildningen och minskande

av de nuvarande svårigheterna för bildande och utvecklande av nya företag.

Motionärernas uppfattning om det nuvarande skattetryckets destruktiva

inflytande på kapitalbildningen delade Bankföreningen helt, liksom deras

övertygelse att ett genomförande av de av 1949 års skattekommittés majoritet

framförda skattesänkningsförslagen ävensom av vissa av de reservationsvis

framförda förslagen skulle befrämja en ökning av det enskilda

sparandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Svenska sparbanksföreningen framhåller, att de i motionerna berörda

frågorna vore av stort intresse både i dagens läge och på längre sikt. Från

de synpunkter Sparbanksföreningen hade att tillvarata hade föreningen

icke något att erinra mot att frågorna bleve föremål för utredning.

Svenska jordbrukskreditkassan anför, att de spörsmål som avhandlades i

förevarande motioner låge vid sidan av jordbrukskreditkassans egentliga intresseområde.

Det undandroge sig därför kassans bedömande, huruvida

den i motionerna föreslagna utredningen nu borde komma till stånd.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar, att organisationen

i princip vore helt enig med motionärerna om nödvändigheten av att stimulera

sparandet inom landet.

Uppenbarligen hade de senaste årens bristande samhällsekonomiska balans

till stor del berott på att sparandet varit otillräckligt i förhållande till

det totala investeringsbehovet. Ej minst syntes — vilket motionärerna framhållit

— den del av sparandet böra stimuleras, som kunde påräknas för

riskbärande investeringar inom näringslivet.

Att sparandet under senare år varit otillräckligt, syntes bl. a. bero på att

den allmänna ekonomiska utvecklingen och statsmakternas ekonomiska

politik knappast verkat uppmuntrande på det enskilda sparandet. Penningvärdets

oavlåtliga försämring och det utomordentligt hårda skattetrycket

hade här i förening inverkat. Enligt organisationens mening borde därför

åtgärder för stimulerande av sparviljan främst inriktas på dessa områden

och framför allt på en minskning av skattetrycket.

Sveriges grossistförbund anser det i likhet med motionärerna vara en huvuduppgift

för samhällets ekonomiska politik att slå vakt om de välståndsbildande

krafterna och befrämja deras utnyttjande i ett samhälle med frihet

och socialt ansvar. Det vore för den skull av utomordentlig vikt att den

ekonomiska politiken inriktades så att man genom en utvidgad kapitalbildning

skapade underlag för en gynnsam produktionsutveckling. En uppmuntran

av det enskilda och allmänna sparandet framstode i detta sammanhang

såsom särdeles betydelsefullt.

Såsom förbundet i andra sammanhang framhållit utgjorde den otillräckliga

sparviljan en av orsakerna till den bristande balansen i vårt lands ekonomiska

liv. Framför allt hade det enskilda individuella sparandet icke utvecklats

i takt med den fortgående höjningen av levnadsstandarden. Bristen

på kapital för riskbärande investeringar hade kanske i särskilt hög grad

blivit accentuerad under de senaste åren.

Sveriges köpmannaförbund har förklarat sig helt dela de allmänna synpunkter

som anföras av motionärerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

7

Stockholms handelskammare säger sig självfallet dela motionärernas uppfattning

om vikten av ett ökat enskilt sparande, framför allt för riskbärande

investeringar. Den ville särskilt stryka under motionärernas påpekande

av den nuvarande skattepolitikens ogynnsamma inverkan på sparandet

och de därigenom uppkomna svårigheterna att grunda och utveckla

nya företag. Utan tvivel vore det i första hand genom en ändrad inställning

i fråga om skattepolitiken i förhållande till sparandet, som kapitalbildningens

problem skulle lösas. Att detta problem i och för sig hade den

betydelse, att det påkallade statsmakternas uppmärksamhet, funne Handelskammaren

uppenbart.

Om Handelskammaren sålunda kunde instämma i motionens syfte, ställde

sig kammaren däremot tveksam till de medel, som — vid sidan av allmänna

skattelättnader för sparkapitalet — diskuterades för att realisera

detta.

Handelskammaren funne sig icke kunna tillstyrka en utredning baserad

på de begränsade förutsättningar och med det begränsade syfte som motionärerna

i sin hemställan till riksdagen förordat. Om den föreliggande

motionen skulle resultera i en utredning, borde denna enligt Handelskammarens

mening icke begränsas till några vissa metoder för att främja kapitalbildningen

utan vidgas till att förutsättningslöst undersöka på vilka

olika vägar den för hela vår produktiva utveckling så betydelsefulla frågan

om beredande av tillgång på kapital för företagsamheten, särskilt sådan

av riskbetonad natur, bäst skulle kunna lösas.

Svenska arbetsgivareföreningen instämmer i de allmänna synpunkter, som

återfinnas i motionernas inledning, rörande förutsättningarna för en lösning

av de aktuella och långsiktiga investeringsproblemen. I likhet med

motionärerna ansåge föreningen det vara ostridigt, att en ökning av investeringsvolymen

endast kunde åstadkommas genom ett ökat sparande. Föreningen

vore likaledes enig med motionärerna om nödvändigheten av att

det sparande, som stode till förfogande för riskbärande investeringar, bleve

av tillfredsställande storleksordning.

Föreningen instämde i motionärernas slutsats, att en allmän skattesänkning

vore en nödvändig förutsättning för ökat sparande. Likaledes kunde

föreningen ansluta sig till uppfattningen, att såsom ett andra led i åtgärderna

för främjande av kapitalbildning borde ingå en premiering av enskilt

småsparande. Då emellertid motionärernas syfte vore att säkra tillgången

på riskvilligt kapital, syntes det föreningen minst lika angeläget, att eu

premiering skedde även av sparande av större omfattning — således icke

enbart av vad som skulle kunna betecknas såsom småsparande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

2. Motionernas förslag om utredning angående förutsättningarna dels

för att genom skattereformer stimulera tillämpningen inom det enskilda

näringslivet av vinstandelssystem med särskild hänsyn till angelägenheten

att främja kapitalbildningen genom att bereda de anställda ökade möjligheter

till sparande och uppnå större effektivitet i produktionen, dels för vinstandelsmetodernas

tillämpning inom av det allmänna ägda företag i branscher,

där de befinna sig i en effektiv konkurrens med enskilda företag på lika

villkor.

Fullmäktige i riksbanken anföra, att det icke vore alldeles givet att ett

mera allmänt införande av vinstandelssystemet skulle komma att medföra

en ökning av det totala sparandet inom landet. Även ur andra synpunkter

torde man med fog kunna ställa sig tveksam rörande fördelarna av en

dylik åtgärd. Att statsverket skulle, utan att arbetsmarknadens parter vore

överens om att rekommendera införande av ett vinstandelssystem, igångsätta

en utredning som skulle syfta till att uppmuntra ett sådant system

syntes näppeligen böra ifrågakomma. Det måste för övrigt anses tvivelaktigt,

om staten — såsom motionärerna förutsatt — borde genom skattereformer

(skattelättnader) särskilt understödja en sådan speciell form av

sparande, varom här vore fråga. Jämväl sparande i annan form än den

här avsedda tjänade direkt eller indirekt produktionen inom landet. Av det

anförda torde följa att fullmäktige icke heller ansåge sig böra tillstyrka, att

riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning angående vinstandelssystemets

tillämpning inom vissa av det allmänna ägda företag.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ställa sig synnerligen tveksamma till förslaget

att genom skattelättnader uppmuntra det speciella sparande som de

anställda skulle åstadkomma i anslutning till ett vinstandelssystem. Fullmäktige

ansåge det principiellt oriktigt att ensidigt gynna vissa sparformer;

från det blygsamma stöd, som i form av vinstutlottning lämnades lönsparandet,

kunde i detta sammanhang bortses. Varje sådant ensidigt gynnande

vore nämligen ägnat att åstadkomma en snedvridning av sparandet i stort

och medföra krav från andra sparformer på motsvarande gynnsam behandling.

I och för sig syntes emellertid sparande enligt ett vinstandelssystem

innebära en riktig tanke, men denna syntes fullmäktige böra, om

förutsättningar eljest därför förefunnes, utan statligt stöd växa fram av

sig själv under samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Härmed ansåge

sig fullmäktige ha tagit ståndpunkt jämväl till yrkandet om en undersökning

av förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning inom

av det allmänna ägda företag i branschen, där de befunne sig i en effektiv

konkurrens med enskilda företag på lika villkor.

Svenska bankföreningen förklarar sig sakna anledning att närmare uppehålla

sig vid frågan om lämpligheten eller möjligheten av att i någon större

s. 9 Kontrollera mot PDF

Dankoutskottets utlåtande nr 20.

9

utsträckning inom företagen tillämpa ett vinstandelssystem vid sidan av

den avtalade lönen för tjänstemän och arbetare. Bankföreningen ställde

sig emellertid snarast skeptisk till genomförbarheten av denna tanke, bland

annat med hänsyn till de ojämnheter i anställningsförmånerna för likartat

arbete hos skilda företag som systemet skulle medföra.

Emellertid ville bankföreningen icke ifrågasätta annat än att det i enstaka

fall kunde tänkas vara lämpligt med en anställningsform som innebure

ett visst delägarskap för de anställda eller som eljest tillförsäkrade

dem viss andel i företagets vinst. Särskilt torde detta kunna vara fallet i

fråga om vissa slag av småindustrier. Detta borde emellertid i så fall vara

eu sak uteslutande mellan företaget och dé anställda, utan inblandning

eller påverkan från statens sida. Vad som utgåves till de anställda i och för

deras anställning torde väl, även om det hade formen av vinstandelsutbetalning,

redan med nuvarande skattelagstiftning vara avdragsgillt vid företagets

egen taxering. Och att genom skattefrihet uppmuntra de anställda

till att låta uppburna vinstandelar innestå viss tid på något slags sparkonto

skulle, frånsett den administrativa otympligheten, innebära ett så väsentligt

avsteg från gängse beskattningsnormer, att det icke borde kunna komma

i fråga i detta sammanhang. Det borde måhända också, med anledning

av motionärernas framhållande av Förenta staterna som pionjärland på

detta område, erinras om att Bankföreningen veterligt de försök till realiserande

av vinstandelsprincipen, som där skett, ägt rum utan varje ingripande

från statens sida.

Svenska försäkringsbolags riksförbund anför, att det i första hand syntes

böra ankomma på arbetsmarknadens parter och deras organisationer att

taga ställning till frågan om ett vinstandelssystem. Innan detsamma blivit

prövat inom svenska förhållanden, syntes anledning ej föreligga för det

allmänna att taga befattning med frågan.

Sveriges industriförbund framhåller, att förbundet — med allt erkännande

av den positiva tankegången i motionerna — likväl måste ställa sig

frågande inför möjligheten att detta mycket komplicerade spörsmål skulle

rullas upp såsom en skattefråga och ifrån den i motionen angivna huvudsynpunkten,

nämligen av att befordra nybildningen av kapital. Förbundet

befarade att de utomordentligt betydelsefulla och svåra lönepolitiska och

lönetekniska spörsmål, som vore förknippade med vinstandelssystemet,

skulle i viss mån komma att undanskymmas i en utredning med den av

motionärerna tänkta uppläggningen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar, att organisationen

icke delade motionärernas åsikt att vinstandelssystemet skulle vara ur

alla synpunkter värdefullt. För hantverkets och den mindre industriens del

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

torde i varje fall nämnvärt intresse saknas för en dylik isolerad premiering.

Småföretagen skilde sig ofta från de större i fråga om sättet för sin finansiering.

Aktiebolagsformen vore sålunda ännu ej allmänt förekommande.

Däremot vore kompanjonskap mellan två eller flera delägare relativt vanligt.

Gränsen mellan denna finansieringsform och den av motionärerna

förordade torde för småföretagens del komma att visa sig svår att i praktiken

fixera, vilket torde inverka på möjligheterna att genomföra en eventuell

särlagstiftning för sparande enligt vinstandelssystemet. Skulle man

genom skattereformer premiera det enskilda sparandet, finge självfallet

bestämmelserna ej utformas s^ att en form av sparande premierades, medan

en annan icke berördes. Organisationen hänvisade till den av motionärerna

omnämnda svårigheten i fråga om nygrundning och utveckling av nya företag,

vilken för övrigt i stor utsträckning skedde i småföretagsamhetens form

och ifråga om vilken en skattelättnad vore utomordentligt aktuell. Lämpligheten

av att de anställda utöver fastställd lön jämväl skulle kunna erhålla

annan ersättning från företaget torde även ur andra synpunkter kunna

diskuteras. Organisationen hade intet att erinra mot att en utredning i

frågan komme till stånd men hade innan så skett velat precisera sin principiella

uppfattning i denna fråga.

Sveriges grossistförbund erinrar om att i vårt land vid övervägandena för

och emot vinstandelssystemet den synpunkten ofta framförts, att detta

skulle ingripa mot en traditionell linje i svenskt avtalsväsen, nämligen att

en likartad arbetsinsats skulle betalas lika oavsett var den skedde. Man

hade även emot systemet som sådant framhållit, att detsamma måhända

skulle kunna vara av värde under goda konjunkturer, då företagen ginge

med vinst, men att däremot lätt komplikationer och misshälligheter kunde

uppstå under en lågkonjunktur, då det icke funnes någon vinst att fördela.

Självfallet vore att man icke utan vidare kunde utgå ifrån att förutsättningarna

för genomförandet av vinstandelssystemet här i Sverige i varje

fall för närvarande vore desamma som exempelvis i Förenta staterna.

Trots detta syntes vinstandelsidén innebära så väsentliga psykologiska och

ekonomiska värden, att starka skäl syntes tala för att densamma i större

utsträckning prövades i vårt land. Ur många synpunkter vore det fördelaktigt

om de anställda i större utsträckning finge möjligheter att bliva ekonomiskt

intresserade i sina respektive företag icke enbart som löntagare.

De enskilda individerna skulle därigenom få större intresse av det företag,

i vilket de arbetade, och själva var och en på sin post medverka till dess

rationalisering och effektivisering.

Alltjämt torde emellertid de enskilda individernas intresse och kunskaper

i de ekonomiska sammanhangen och näringslivets struktur och kommersiella

metoder vara relativt obetydliga. En vidgad upplysning härom genom

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

11

politiska sammanslutningar, de stora folkrörelserna och naturligtvis även

undervisningsväsendet vore utan tvivel på sin plats och torde, såvitt förbundet

kunde se, vara av värde för att ernå ökad förståelse för vinstandelssystemets

verkliga innebörd, nämligen att skapa en på individuella och fria

insatser grundad gemensam ansvarskänsla för utvecklingen av vårt materiella

välstånd och därmed undanröjandet av de rester av klasskillnadsbegrepp,

som alltjämt i viss utsträckning syntes kvarstå i vårt samhälle.

Enligt förbundets bestämda uppfattning borde frågan om vinstandelssystemets

genomförande i vårt land i princip lösas av vederbörande parter.

Oberoende härav kunde det emellertid vara lämpligt att olika åtgärder vidtoges

i ändamål att skapa ökad kunskap om vinstandelssystemet som sådant

och dess verkningar i praktiken. Förbundet vore för sin del benäget

att tro, att detta främst borde ske genom ökad upplysningsverksamhet

rörande näringslivets funktion och arbetssätt samt om produktivitetens

betydelse för vår samhällsekonomi. Detta uteslöt emellertid icke att den av

motionärerna föreslagna utredningen inriktades på vissa speciella frågor

sammanhängande i främsta rummet med en reformering av vårt skattesystem.

Sveriges köpmannaförbund vill icke resa några invändningar mot att en

utredning göres i ifrågavarande hänseende, önskvärt hade likväl enligt

förbundet varit att motionärerna närmare utvecklat hur vinstandelssystemet

enligt deras uppfattning nu lämpligen skulle vara uppbyggt för att

bäst passa svenska förhållanden samt även belyst detsammas praktiska

betydelse, framför allt för de anställdas del. Vidare ville förbundet icke

underlåta att framhålla att det i många hänseenden ställde sig frågande

till huruvida förutsättningar verkligen förelåge för förslagets genomförande.

Huruvida de politisk-psykologiska hindren mot att aktualisera förevarande

fråga förlorat betydelse i den utsträckning motionärerna låtit antyda,

torde i första hand remissyttrandena och sedermera den ev. utredningen

ge vid handen. Förutom farhågor för att skattelindring, ev. skattefrihet

för de anställdas vinstandelar komme att möta många ur teknisk

synpunkt svårlösta problem ville förbundet även uttala vissa betänkligheter

mot att ökat sparande eftersträvades bli åvägabringat genom punktvis insatta

reformer, som tillika särskilt vad gällde skattelättnaderna skulle bli

tillämpliga blott för viss kategori inkomsttagare. Risker funnes också för

att systemet även inom denna kategori kunde komma att i anledning av

ev. skattepremiering möta invändningar ur rättvisesynpunkt, då ju resultaten

av företagens drift ingalunda enbart föranleddes av de anställdas

prestationer utan i betydande utsträckning vore beroende av företagsledningarnas

olika kompetens och förutseende in. m. och av de för olika

branscher varierande konjunkturerna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Stockholms handelskammare anför, att det knappast vore troligt att ett

på av motionärerna angivet sätt premierat vinstandelssystem för de anställda

skulle kunna på något avgörande sätt bidraga till att främja sparandet

till ny företagsamhet. I den mån som vinstandelarna finge kvarstå inom

företaget, tillfördes detta icke något nytt kapital, försåvitt man icke förutsatte,

att beloppen eljest skulle utdelas till aktieägarna. Med den försiktiga

utdelningspolitik, som företagen förde, torde en sådan förutsättning icke

vara grundad i de verkliga förhållandena. — Om åter vinstandelar tillfördes

de anställda kontant torde väl sannolikheten vara mindre för att beloppen

sparades än om de finge kvarstå inom företaget.

Handelskammaren fortsätter.

Om Handelskammaren sålunda icke tror på att vinstandelssystemet skulle

kunna få någon större betydelse för kapitalbildningen, innebär detta givetvis

icke något omdöme om systemet som sådant. Att här gå in på någon

närmare diskussion av detta vittutseende problem är icke möjligt. Så mycket

torde väl dock kunna sägas, att detta system knappast passar vare sig med

konstruktionen hos vårt bolagsväsen eller med den solidariska lönepolitik,

som karakteriserar arbetsmarknaden i vårt land. Om ett vinstandelssystem

mera allmänt skulle införas, skulle det dessutom sannolikt snarare motverka

än främja ny företagsamhet. Det skulle nämligen troligen bli de

gamla och välkonsoliderade företagen, som komme att lämna de största

vinstandelarna, varigenom svårigheterna för nya företag att hävda sig i

konkurrensen om arbetskraften med de äldre, för den bästa arbetskraften

mera lockande företagen skulle skärpas.

Att det emellertid i särskilda fall kan finnas motiv för att de anställda

tillförsäkras delägarskap i företaget i form av vinstandel eller på annat

sätt, visa erfarenheterna både inom och utom landet. Detta gäller framför

allt mindre företagsamhet inom industri och handel, där ett delägarskap

verkligen kan få en icke endast formell utan också reell innebörd, i dylika

fall skulle det antagligen kunna bidraga till att stärka samhörigheten med

företaget och att öka prestationerna. Men det saknas både förutsättningar

och anledning att söka genom statliga åtgärder forcera en sådan utveckling.

Det bör överlämnas åt arbetsgivare och anställda att lösa detta problem,

om och i den mån som psykologiska och andra förutsättningar härför föreligga.

För Handelskammaren ter det sig omotiverat att staten skulle ingripa

till förmån för en viss form för disposition av företagsvinsterna.

Handelskammaren anför vidare, att vad som uppenbarligen föresvävat

motionärerna vore att genom skattefrihet för vinstandelar, som för viss

minimitid bundes i godtagbar sparform, uppmuntra till en tillämpning av

detta system. Såvitt Handelskammaren kunde finna, skulle detta innebära

ett betydande avsteg från gängse skatteprinciper genom att i så fall en

toppinkomst, som eljest beskattades särskilt hårt, skulle behandlas på rakt

motsatt sätt, försåvitt mottagaren avstode från att fritt utnyttja den under

viss tid. Det funnes, såvitt Handelskammaren förstod, ingen anledning att

i beskattningshänseende premiera vinstandelar framför andra inkomster,

som eventuellt bundes på något motsvarande sätt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

13

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att vinstandelssystem under

åtskilliga år diskuterats i Sverige. Det vore föreningen bekant, att man inom

vissa akademiska och politiska kretsar hyste vissa sympatier härför. Det

funnes även företagare, som torde vara förhållandevis positivt inställda till

dessa idéer. Gåve man begreppet vinstandel samma vidsträckta betydelse

som vore gängse i USA, kunde åtgärder av samma natur eller med för de

anställda samma resultat sedan länge anses ha praktiserats i Sverige. Detta

gällde särskilt sådana vinstdispositioner, som komme större grupper eller

eventuellt samtliga anställda vid ett företag till godo. Sålunda vore det förhållandevis

vanligt, att större och medelstora företag avsatte betydande

belopp av sin bruttovinst för åtgärder till de anställdas fromma, t. ex. uppläggande

av pensionsfonder, inrättande av semesterhem, gåvor till kommunala

institutioner eller föreningar i den ort, där företaget hade sin verksamhet,

eller utan motprestation vidtoge åtgärder, som direkt eller indirekt

komme de anställda till godo. Uppenbarligen vore det dock icke sådana

former av vinstandelssystem som motionärerna syftade till.

Föreningen fortsätter.

Motionärerna förorda ett system grundat på avtal mellan företaget och

de anställda, enligt vilket de anställda efter bestämda regler skola tillföras

en viss andel av företagets vinst. Vidare diskutera motionärerna, att den på

de anställda ankommande andelen av vinsten icke skall konsumeras utan

investeras antingen i det företag, där mottagarna äro anställda, eller i investeringsbolag

eller investeringsfonder.

Föreningen har i olika sammanhang hävdat, att vinstandelssystemet står

i motsättning till kollektivavtalssystemet på den svenska arbetsmarknaden.

I princip skall kollektivavtalet innehålla bestämmelser för alla de förmåner,

kontanta eller in natura, som arbetstagaren har att emotse för utfört

arbete. Föreningen tror för sin del icke på hållbarheten av ett system, som

bygger på rättigheter och skyldigheter vid sidan om avtalen. Erfarenheten

ger klart vid handen, att varje form av förmåner vid sidan av avtalen, som

mera regelbundet utgå till de anställda, förr eller senare inarbetas i avtalen.

Vinstandelssystemet synes vidare kräva kontroll från arbetarnas sida av

företagets ledning och förvaltning, något som föreningen icke kan acceptera.

Vidare skulle systemet på ett allvarligt sätt störa de normer för förhandlingar

om löner och arbetsbestämmelser i övrigt, som sedan länge tilllämpats

i vårt land.

Föreningen har på anförda skäl motsatt sig att statsmakterna vidtaga

åtgärder för att undersöka vinstandelsmetodens tillämpning inom det enskilda

näringslivet. Fn sådan utredning i statsmakternas regi kunde icke

förenas med den här i landet erkända grundprincipen om arbetsmarknadens

frihet, vilken princip föreningen ansåge ytterst viktigt att upprätthålla.

Landsorganisationen uttalar, att det länge stått klart för arbetarna att

en standardförbättring förutsatte en effektivitetshöjning. Denna sats hade

utgjort ledmotivet i de senare årens diskussion kring den fackliga politiken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Som framginge av landsorganisationens yttrande över motionen II: 226

vid 1949 års riksdag vore man emellertid inom fackföreningsrörelsen enig

om att andel i vinst icke vore en lämplig form för att påskynda en sådan

utveckling.

Motionärerna hade närmast tänkt sig att utredningen skulle överväga

skattelättnader för speciellt sådana vinstandelssystem, som innebure en

ökning av sparandet. Med hänsyn till den betänksamhet som på många håll

funnes för utvidgade engagemang i företagen torde dock eventuella skattelättnader

sannolikt få ringa betydelse för utvecklandet av vinstandelssystem.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har erinrat om att TCO i yttrande

över motionen II: 226 vid 1949 års riksdag anfört, bland annat, att

införande av någon form av meddelägarskap eller dylikt för de anställda

inom vissa områden av näringslivet otvivelaktigt skulle kunna medföra en

ökad produktion. Enligt TCO:s uppfattning tillkom det emellertid arbetsmarknadens

parter att upptaga detta problem till behandling om och när de

själva funno detta påkallat. En lösning av frågor av detta slag skulle nämligen

sannolikt icke stå att vinna utan vederbörligt hänsynstagande till den

lönesättningsmetodik om vilken parterna tidigare träffat överenskommelse.

TCO vore alltjämt av denna principiella uppfattning och kunde inte anse

det påkallat att i dagens läge tillsätta en utredning för undersökning av

huruvida möjlighet förelåge att genom skattereformer stimulera tillämpning

av ett vinstandelssystem eller dylikt inom näringslivet. Enligt TCO:s

uppfattning borde en sådan utredning kunna anstå intill dess arbetsmarknadens

parter själva i någon form hade upptagit förhandlingar inbördes

om ifrågavarande spörsmål. Organisationen ville emellertid å andra sidan

icke motsätta sig att den av motionärerna föreslagna utredningen komme

till stånd.

Kooperativa förbundet erinrar om att ifrågavarande spörsmål varit föremål

för behandling vid 1949 års riksdag i anledning av motionen II: 226.

En genomgång av de nu framförda motionerna ådagalade, att det vore

samma huvudförslag som nu återkommit, ehuru med en speciellt på kapitalbildningens

främjande inriktad motivering. Av förbundet i remissyttrande

över förenämnda motion gjorda principuttalande i frågan framginge,

att förbundet intoge en avvisande hållning i fråga om meddelägarskap och

vinstandel i företagen för de anställda. De synpunkter som utvecklats i de

nu föreliggande motionerna gåve icke anledning att modifiera den tidigare

intagna ståndpunkten.

Förbundet fortsätter.

En fullt frivillig experimentverksamhet med vinstandelssystem inom

privata företag möter helt naturligt i och för sig icke någon gensaga. En

helt annan fråga uppkommer emellertid, därest en dylik verksamhet skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

15

främjas genom bidrag av allmänna medel, på sätt motionärerna ifrågasatt

genom beredande av särskilda skattelättnader både åt företagen i fråga

och åt deras anställda. Det skulle enligt styrelsens mening vara stötande

för den allmänna rättskänslan, om en viss form av delägarskap i företagsverksamhet

respektive andel i vinst skulle beredas skattelättnader enbart

därför att vederbörande förmånstagare vore anställda i företaget i fråga.

I jämförelse med andra former för delaktighet i vinsten respektive för

äganderättens spridning bland de breda samhällslagren, främst den kooperativt

organiserade företagsverksamheten, skulle sålunda vinstandelssystem

för de anställda direkt gynnas i skattehänseende. Styrelsen vill i detta sammanhang

erinra om att arbetare, jordbrukare och tjänstemän i vårt land

skapat mycket omfattande kooperativa företag, som icke haft några skatteprivilegier

att tacka för sin framgång. Hela den konsumentkooperativa företagsverksamhet

har — för att nämna'' ett exempel -— vuxit fram i fri tävlan

på lika villkor med det privata näringslivet. Just den kooperativa företagsamheten

erbjuder, som styrelsen redan tidigare framhållit, medborgarna

alla möjligheter att i demokratiska former öva inflytande på näringslivet

genom delägarskap och genom andel i på verksamheten uppstående

överskott. Detta är — som styrelsen betonade redan i sitt remissyttrande

år 1949 — i själva verket den enda lösning av delägarskapets problem som

fullt ut tillvaratar konsument- och samhällsintresset. Att som i motionerna

ifrågasatts utbetalda vinstandelar till anställda i företagen skulle kunna

undantagas från beskattningen både hos företaget och hos mottagaren

skulle i realiteten innebära en diskriminering i skattehänseende gentemot

all företagsverksamhet, som icke tillämpade ett dylikt vinstandelssystem

och sålunda även gentemot den utan allt statsstöd verksamma konsumentkooperationen.

Förbundet anför, att redan den nu åberopade jämförelsen gjorde det

mindre lämpligt att en utredning med av motionärerna angivet syfte företoges.

Härtill komme emellertid att ett genomförande av en skattebefrielse

eller av väsentliga skattelättnader vid tillämpningen av något slag av vinstandelssystem

skulle öppna möjligheter till missbruk i en omfattning, som

vore ägnad att skapa mycket stora fiskala och kontrolltekniska svårigheter.

Med hänsyn till det anförda avstyrktes den av motionärerna begärda utredningen

om skattelättnader för vinstandelssystem.

3. Motionernas förslag om utredning angående möjligheterna och lämpligheten

av sådana ändringar i skattelagstiftningen att utvecklingen av ng

företagsamhet och därtill knuten kapitalbildning underlättas.

Fullmäktige i riksbanken ha förklarat sig icke vara beredda att tillstyrka

en utredning i berörda syfte. Utan att i detta sammanhang närmare vilja

ingå på frågan om önskvärdheten av att i nuvarande läge särskilt uppmuntra

ny företagsamhet framhålla fullmäktige, att det syntes ligga i sakens

natur att Kungi. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet

om verkningarna i olika hänseenden av olika skatteformer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

Landsorganisationen anför, att de senaste årens omfattande nybildningar

av företag ej gåve belägg för påståendet att företagsbeskattningen försvårade

nystartande av företag. För vissa typer av företag torde det dock enligt

landsorganisationen vara riktigt att företagsbeskattningen verkar hämmande

på risktagandet. Det kunde därför finnas anledning att göra en översyn

av skattebestämmelsema i detta hänseende. Detta borde dock ske i

den planerade nya skatteutredningen, som borde taga upp frågan om företagsbeskattningens

inverkan på produktionen) i dess helhet. Någon särskild

utredning torde därför enligt Landsorganisationen icke behöva tillsättas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra, att fullmäktige särskilt med tanke

på utvecklingen på längre sikt i princip kunde ansluta sig till det i motionerna

framförda önskemålet om en undersökning i ifrågavarande hänseende.

Svenska bankföreningen har anslutit sig till motionärernas yrkande men

framhållit, att detta yrkande knappast torde vara av beskaffenhet att böra

prövas på grundval av förevarande, till bankoutskottet överlämnade motioner.

Sveriges industriförbund hänvisar till innehållet i det av näringslivets

skattedelegation utarbetade och av förbundet åberopade yttrandet över 1949

års skatteutrednings betänkande. Förbundet understryker därutöver, att

skattedelegationen ansett att den ringa skattelindring som av skatteutredningen

föreslagits snarast möjligt borde följas av en väsentligt större lättnad

i det direkta skattetrycket. Förbundet förordar livligt, att den i utredningens

betänkande föreslagna undersökningen rörande införande av en

allmän indirekt beskattning snarast möjligt kommer till stånd.

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund tillstyrka förslaget

om en utredning.

Svenska arbetsgivareföreningen förklarar, att föreningen intet har att

erinra mot att man i samband med den fortlöpande översynen av skattelagstiftningen

prövar möjligheterna och lämpligheten av ändringar i beskattningsreglerna

i av motionärerna angivet syfte.

4. Motionernas förslag om utredning rörande det allmännas möjligheter

att genom en ändring eller komplettering av rådande lagstiftning underlätta

tillkomsten av investeringsbolag med låga aktievalörer eller andra liknande

institutioner i avsikt att skapa en fördelaktig form för mindre inkomsttagares

sparande och öka tillgången på aktivt kapital.

Fullmäktige i riksbanken ifrågasätta, om den här avsedda sparformen

särskilt lämpade sig för mindre inkomsttagare. Man måste utgå från att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

17

de sparare, som här åsyftades, i allmänhet saknade möjlighet att bedöma

värdet, åtminstone på längre sikt, av de aktier som investeringsbolaget ägde

och därmed också av värdet å aktierna i investeringsbolaget. I den män

här avsedda sparare önskade förvärva aktier i investeringsbolag, torde de

för övrigt redan nu kunna tillgodose denna önskan, eftersom det inom

landet funnes flera välkända investeringsbolag. Men man kunde enligt fullmäktige

utgå från att i regel andra sparformer passade bättre för ifrågavarande

klientel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla, att det givetvis ur företagsamhetens

synpunkt vore av vikt att sparandet i aktier uppmuntrades och underlättades.

Några åtgärder i sådant syfte från statens sida torde dock enligt

fullmäktige knappast vara pakallade. Flera välkända investeringsbolag

funnes redan med relativt låga aktievalörer, vilka väl lämpade sig för

småsparare. I den mån så kunde finnas erforderligt för att ernå en ökad

spridning av aktierna bland den stora allmänheten, vore det att förvänta

att dessa bolag genomförde en sänkning av aktievalören. Att på denna

punkt åstadkomma en ändring av sparvanorna hos småspararna torde

endast kunna ske så småningom och under intryck av en målmedveten

propagandaverksamhet. Det undandroge sig fullmäktiges bedömande,

huruvida det sparande i aktier som inom rimlig lid kunde komma från

småspararna kunde bli av sådan omfattning att det skulle få någon större

praktisk betydelse för industriens finansiering. På goda grunder kunde vidare

ifrågasättas, om icke banksparande och sparande i obligationer eller

1 egnahem låge bäst till för den stora allmänheten. Man borde heller icke

förbise, att sparandet hos banker och sparbanker i stor utsträckning komme

företagsamheten till godo, även om det ej skedde som en riskbärande kapitalinsats

på längre sikt.

Svenska bankföreningen påpekar, att åtskilliga investeringsbolag redan

existerade med aktier i så låga valörer, att de väl skulle lämpa sig som

sparobjekt även för små inkomsttagare. Dessa bolags aktier vore också

redan nu i allmänhet spridda på ett mycket stort antal aktieägare. Vad motionärerna

anfört därom att aktieaffärer i regel gjordes i börsposter på 50

stycken, stode heller icke hindrande i vägen för inköp även av de minsta

poster. Tvärtom förmedlades ofta och gärna genom bankernas och mäklarnas

försorg köp och försäljning av mycket små aktieposter.

Däremot vore det riktigt, att aktier i investeringsbolag kunde vara mindre

attraktiva av den anledningen, att gällande banklag förbjöde belåning av

sådana aktier. I det nyligen av 1940 års banklagssakkunniga angivna förslaget

till ny banklag hade emellertid nämnda förbud föreslagits skola hävas

beträffande sådana investeringsbolagsaktier som vore upptagna på

fondbörsens s. k. A: 1 -lista. Ett genomförande av detta förslag skulle väsent
2

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 sand. Nr 20.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

ligen eliminera det hinder för en allmännare placering i sådana aktier, som

det nuvarande förbudet onekligen utgjorde.

Bankföreningen vore emellertid i så måtto av samma mening som motionärerna,

att även bankföreningen ansåge det vara en angelägenhet av

stor vikt för näringslivets framtida kapitalförsörjning, att de bredare lagrens

sparande i större utsträckning än hittills kunde såsom riskbärande

kapital ställas direkt i produktionens tjänst. Denna synpunkt gjorde sig alltmera

gällande allteftersom de större inkomsttagarnas möjligheter att förse

näringslivet med sådant kapital omintetgjordes genom den kumulerade

progressiviteten hos såväl den statliga inkomstskatten som förmögenhetsskatten.

Bankföreningen ville dock bestämt avråda från att genom något

slag av statliga åtgärder uppmuntra den stora allmänheten till aktieplaceringar,

av vad slag det vara måtte. Det låge nämligen i sakens natur, att

sådana placeringar åtminstone såtillvida alltid kunde visa sig vara ofördelaktiga,

att placeringen icke skett vid den bästa tidpunkten. Man borde

därför enligt bankföreningens mening, för att icke riskera bakslag, rent

allmänt sett vara ytterst försiktig med att i ett visst läge vidtaga positiva

åtgärder för att uppmuntra sparandets placerande i aktier. Däremot borde

allt göras för att undanröja den misstänksamma inställning mot allt vad

aktier hette som vore frukten av en sedan länge förd tendentiös propaganda,

i vilken innehav av aktier snarast framställts som något komprometterande.

Härför fordrades inga lagstiftningsåtgärder men däremot saklig

och vederhäftig upplysning, icke minst från de håll, där denna misstänksamhet

mest underblåsts.

Sveriges industriförbund uttalar, att förbundet knappast kunde finna

något behov föreligga av emittering av aktier i lägre valörer än de nu

gängse.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges köpmannaförbund

och Svenska arbetsgivareföreningen ha lämnat förslaget om en utredning

utan erinran.

Sveriges grossistförbund anför, att i vårt land flera företag vore verksamma,

vilka kunde betecknas som investeringsbolag och som köpte och förvaltade

aktier i andra aktiebolag. Det syfte, man velat ernå genom dessa investeringsbolag,

nämligen en tillfredsställande avkastning och riskfördelning,

torde i allmänhet ha tillgodosetts. Såvitt det vore förbundet bekant, arbetade

dessa företag i regel med aktier på ett nominellt värde om 100 kronor. Aktierna

i de flesta av dessa bolag torde vara spridda på rätt många enskilda

händer. Att trots detta aktierna kanske ej i särskilt stor utsräckning förvärvats

utanför de kretsar, som traditionellt plecerade pengar på detta sätt,

torde även vara att tillskriva bristande kunskaper hos den stora allmänheten

om frågor sammanhängande med näringslivets finansiering etc. ökad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

19

upplysning i allmänna ekonomiska ting skulle med säkerhet stimulera

intresset för kapitalplacering i svenska aktier.

Utan tvivel skulle även en utredning av det slag, som motionärerna föreslagit

rörande möjligheterna att underlätta tillkomsten av investeringsbolag,

vara av eu viss betydelse samt bilda ett gott underlag för fortsatta åtgärder

på området. Självfallet vore emellertid att eventuella ändringar eller

kompletteringar av rådande lagstiftning måste ges en allmän räckvidd så

att i nu förevarande sammanhang något gynnande ej skedde av speciella

företagsformer.

Stockholms handelskammare uttalar, att även om aktierna i de nuvarande

investeringsbolagen, särskilt efter genomförande av det av 1949 års banklagssakkunniga

föreslagna upphävandet av förbudet mot belåning av investeringsbolagsaktier,

såvitt dessa äro uppförda på fondbörsens A: 1-lista,

lämpade sig som placeringsobjekt jämväl för småsparare, uteslöt icke detta

att det skulle kunna erbjuda intresse att undersöka möjligheterna att skapa

nya institut som mellanhand mellan spararna och företagarna. Sådana institut

skulle kunna transformera det direkta aktieägandet till en mera säker

form av placering genom en spridning och utjämning av riskerna. Dessa

finansieringsinstitut skulle med andra ord vara speciellt organiserade för

att kanalisera kapital från nya sparkategorier till den mera riskbetonade

företagsamheten på ett sådant sätt, att riskmomenten i väsentlig mån avlyftes

från spararna.

Sådana institut erbjöde emellertid icke den enda möjligheten — vid

sidan om skattelättnader — att stimulera kapitalbildningen för företagande.

På detta liksom på så många andra områden för den ekonomiska politiken

gällde, att det icke funnes någon patentlösning utan att man måste

söka sig fram efter en kombination av olika, var för sig icke alltför vittgående

åtgärder.

Landsorganisationen erinrar om att även för närvarande möjligheter funnes

att placera även ganska små belopp i aktier men framhåller, att intresset

för aktieköp hos mindre inkomsttagare torde vara ganska ringa med

hänsyn till de olägenheter som äro förbundna med aktieplaceringar. Landsorganisationen

har intet att erinra mot att den av motionärerna förordade

utredningen beträffande investeringsbolag kommer till stånd.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) uttalar, att det enligt TCO:s

uppfattning syntes vara en samhällsuppgift av hög angelägenhetsgrad att

stimulera tillskapandet av sparformer, vilka även för småsparama kunde

få karaktären av »realvärdeplaceringar». Det undandroge sig emellertid

TCO:s bedömande huruvida det vore lämpligt och möjligt ur andra synpunkter

alt verkställa en revision av de stadganden i banklagen som enligt

motionärerna skulle behöva uppmjukas för att en vidgad verksamhet av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

ifrågavarande slag skulle komma till stånd. TCO hade icke något att invända

mot att dessa frågor gjordes till föremål för närmare utredning.

Kooperativa förbundet anför, att motionärernas ifrågavarande yrkande

toge sikte på att gällande banklagstiftning förbjuder belåning av aktier i

intressebolag. Banklagens § 4 innehölle sålunda förbud för bank att såsom

pant mottaga aktier i bolag, vars verksamhet huvudsakligen bestode av att

förvalta eller driva handel med aktier. Motionärerna ansåge en uppmjukning

av denna bestämmelse möjlig utan att berättigade säkerhetskrav skulle

eftersättas. Därmed avsåges exempelvis sådana fall, där investeringsbolagens

skulder skulle vara obetydliga i förhållande till deras tillgångar.

Förbundet ville erinra om att det redan förelåge ett förslag av 1949 års

banklagssakkunniga, vilket innefattade en uppmjukning av den art, som

motionärerna åsyftade. Förbundet komme i sitt remissyttrande över förslaget

till ny banklag att närmare ingå på det här berörda spörsmålet. Förbundet

ville emellertid redan i detta sammanhang framhålla, att ett investeringsbolag

av den typ motionärerna avsåge icke borde medgivas rätt att

själv belåna det egna innehavet av aktier, därest ägarna till aktierna i investeringsbolaget

bereddes möjlighet att belåna dessa i banker och andra

kreditinrättningar.

Utskottet, I motionerna har betonats sparandets stora betydelse för den

fortsatta välståndsutvecklingen i vårt land. Utskottet har vid upprepade

tillfällen starkt understrukit vikten av att ett ökat sparande kommer till

stånd, så att olika angelägna investeringsbehov inom såväl den offentliga

som enskilda sektorn i samhället kunna tillgodoses i tillfredsställande omfattning.

I detta hänseende torde inga delade meningar råda. Från den angivna

utgångspunkten skisseras i motionerna olika åtgärder för att främja

kapitalbildningen. Tyngdpunkten har härvid lagts på förslag som syfta till

att underlätta enskilt sparande som kan påräknas för riskbärande investeringar.

De i motionernas hemställan framlagda förslagen kunna indelas i

tre olika grupper. Redovisningen i det föregående av de över motionerna

avgivna remissyttrandena har skett med beaktande av denna gruppering.

Motionärerna ha till en början hemställt om tillsättande av en utredning

i syfte att undersöka förutsättningarna för att genom skattereformer stimulera

tillämpningen inom det enskilda näringslivet av vinstandelssystem

med särskild hänsyn till angelägenheten att främja kapitalbildningen genom

att bereda de anställda ökade möjligheter till sparande och uppnå

större effektivitet i produktionen. I remissyttrandena har i allmänhet uttalats

tveksamhet i olika hänseenden om lämpligheten av en dylik åtgärd,

även om några remissinstanser ej haft något att erinra mot en utredning.

I vissa fall har motionärernas förslag direkt avstyrkts. Särskilt har i ytt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

21

randena understrukits, att frågan om vinstandelssystemets genomförande

i vårt land i princip bör lösas av vederbörande parter på arbetsmarknaden

och att en utredning i ämnet i statsmakternas regi icke kan förenas med

grundprincipen om arbetsmarknadens frihet. Utskottet vill för sin del till

en början erinra om att frågan om tillämpning av vinstandelssystem i vårt

land var föremål för behandling av 1949 års riksdag i anledning av motionen

II: 226 angående utredning rörande principerna och metoderna för nya

former av samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Motionen föranledde

ej någon riksdagens åtgärd. Det är samma huvudförslag som genom de

nu föreliggande motionerna ånyo kommit under riksdagens prövning.

Spörsmålet har emellertid enligt utskottets uppfattning icke genom dessa

motioner kommit i ett sådant läge att anledning föreligger för riksdagen

till annat ställningstagande än då frågan prövades 1949. Utskottet vill framhålla,

att enligt de avgivna remissyttrandena parterna på arbetsmarknaden

äro ense om att icke nu vilja förorda en tillämpning av vinstandelssystem

i vårt land och vidare ense om att en utredning i ämnet, om en sådan

skulle verkställas, icke bör ske genom statsmakternas försorg utan

bör ankomma på parterna själva. Att staten vid sådant förhållande skulle

i enlighet med motionärernas förslag igångsätta en utredning i syfte att

uppmuntra tillämpningen av vinstandelssystem bör enligt utskottet icke

ifrågakomma. Det måste också anses tvivelaktigt, om staten bör stimulera

tillämpningen av vinstandelssystem genom ett så betydande avsteg från

gängse skatteprinciper, att staten skulle i beskattningshänseende särskilt

premiera den form av sparad inkomst som representeras av vinstandelar.

Utskottet finner sig sålunda böra avstyrka bifall till motionärernas förevarande

förslag. Av detta ståndpunktstagande följer även, att utskottet icke

kan tillstyrka bifall till motionärernas förslag om en utredning i syfte att

undersöka förutsättningarna för vinstandelsmetodernas tillämpning inom

av det allmänna ägda företag i branscher, där de befinna sig i en effektiv

konkurrens med enskilda företag på lika villkor.

Vad därefter angår motionärernas förslag om en utredning i syfte att

pröva möjligheterna och lämpligheten av sådana ändringar i skattelagstiftningen

att utvecklingen av ny företagsamhet och därtill knuten kapitalbildning

underlättas finner utskottet detta yrkande icke böra föranleda annat

uttalande från utskottets sida än att det torde få förutsättas, att frågan om

verkningarna i olika hänseenden av gällande skatteformer uppmärksammas

i samband med den fortlöpande översynen av skattelagstiftningen.

Någon särskild utredning i ämnet är utskottet icke berett att tillstyrka.

Vad slutligen beträffar förslaget om en utredning i syfte att undersöka

det allmännas möjligheter att genom en ändring eller komplettering av

rådande lagstiftning underlätta tillkomsten av investeringsbolag med låga

aktievalörer eller andra liknande institutioner i avsikt att skapa en fördel
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

aktig form för mindre inkomsttagares sparande och öka tillgången på aktivt

kapital får utskottet uttala, att några åtgärder i dylikt syfte icke torde

vara påkallade från statens sida. Utskottet vill erinra om att flera investeringsbolag

redan finnas i landet med relativt låga aktievalörer. I anslutning

till vad Svenska bankföreningen i sitt yttrande särskilt understrukit

vill utskottet framhålla, att enligt utskottet anledning icke föreligger att

genom något slag av statliga åtgärder stimulera den stora allmänheten till

aktieplaceringar. Utskottet avstyrker sålunda motionernas yrkande även

på denna punkt.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:352 och 11:477 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Johannesson*,

Nordenson*, Boo, Svärd och Eliasson;

från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Persson

i Norrby, Schmidt, Sköldin, Fagerholm, Johanson i Kalmar och Nyberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Schmidt och Nyberg, som ansett, att utskottets yttrande och

hemställan bort ha följande lydelse:

I förevarande motioner yrkas på utredning angående förutsättningarna

för att genom skattereformer stimulera tillämpningen av vinstandelssystem

inom det enskilda näringslivet liksom inom av det allmänna ägda företag,

där de befinner sig i konkurrens med enskilda företag på lika villkor. Genom

att vidtaga dylika åtgärder skulle man bereda de anställda ökade möjligheter

till sparande och uppnå större effektivitet i produktionen. Motionärerna

önskar vidare prövning av möjligheterna att vidtaga sådana ändringar

i skattelagstiftningen att utvecklingen av ny företagsamhet och därtill

knuten kapitalbildning underlättas. Slutligen begärs undersökning av

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

23

det allmännas möjligheter att underlätta tillkomsten av investeringsbolag

med låga aktievalörer eller liknande institutioner i avsikt att skapa en

fördelaktig form för de mindre inkomsttagarnas sparande och öka tillgången

på aktivt kapital. De förslag till åtgärder, vartill utredningen kunde

föranleda, skulle därefter framläggas.

Enligt utskottets mening har de spörsmål, som berörs i dessa motioner,

en väsentlig betydelse. Vikten av att det enskilda sparandet och kapitalbildningen

ökas torde numera vara allmänt erkänd. I de remissutlåtanden,

som inkommit med anledning av motionerna, har också detta särskilt understrukits.

Den ökning av investeringsvolymen, som är en nödvändig förutsättning

för fortsatt välståndsutveckling i tillfredsställande takt, torde

icke kunna åstadkommas utan ökat sparande och ökad tillgång på riskvilligt

kapital.

Den viktigaste förutsättningen för en ökning av det enskilda sparandet

och kapitalbildningen är givetvis att förtroendet för penningvärdet återställes

och vidmakthålles. Men även frånsett fluktuationerna i penningvärdet

kan ett flertal olika åtgärder tänkas för att stimulera sparande

och kapitalbildning. Till dessa hör enligt utskottets mening de åtgärder,

som behandlas i föreliggande motioner.

Grundläggande för motionärernas uppfattning synes vara, att vinstandelssystem

i praktisk tillämpning skulle främja det enskilda sparandet och

uppmuntra till större effektivitet i produktionen. Utskottet är väl medvetet

om de svårigheter, som kan uppstå när det gäller att i praktisk handling

omsätta system med andel i vinst. Det ena företaget har till följd av sin

struktur större möjligheter än det andra. Detta hindrar emellertid inte,

att spörsmålet har ett betydande intresse och att det bör följas med största

uppmärksamhet. Erfarenheterna från utlandet ger vid handen, att gynnsamma

resultat kan uppnås genom att på ett eller annat sätt ge de anställda

del i företagens vinst. Några avgörande bevis för att ett dylikt system

skulle ha mindre förutsättningar att lyckas i vårt land än i andra länder

kan knappast förebringas.

De av utskottet hörda remissinstanserna har tillkännagivit olika meningar

angående den av motionärerna begärda utredningen. Några har avstyrkt,

andra ställt sig tveksamma, andra återigen sagt sig icke ha något

att invända. Utskottet anser för sin del att de i motionerna berörda frågorna

såväl i det aktuella läget som på längre sikt har ett så betydande allmänt

intresse, att en utredning är motiverad. Denna utredning, i vilken enligt

utskottets och motionärernas mening arbetsmarknadens och näringslivets

organisationer skall vara företrädda, bör behandla samtliga de spörsmål,

som berörs i motionerna. Utredningen skulle bl. a. ha till syfte att frambringa

ett samlat material för närmare bedömning av vinstandelsproblemet

och ge vägledning för de företag, som är intresserade av att praktisera

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 20.

vinstandelssystem. Därvid bör de resultat, som uppnåtts på området såväl

inom- som utomlands ingående redovisas. Vidare bör utredningen närmare

undersöka vilka möjligheter det allmänna har att genom skattereformer

stimulera till införande av vinstandelssystem, liksom möjligheterna att genom

investeringsbolag med låga aktievalörer skapa en fördelaktig form för

mindre inkomsttagares sparande och öka tillgången på aktivt kapital.

Utskottet är ense med motionärerna därom att lagstiftning om införande

av vinstandelssystem icke kan ifrågakomma. Den begärda utredningen skulle

icke få ett sådant syfte. I detta avseende måste de åsyftade resultaten

nås genom frivilliga överenskommelser mellan berörda parter inom näringslivet

och på arbetsmarknaden. Frågan bär dock även ur allmän synpunkt

ett så stöld intresse och har ett sådant samband med skattepolitiska

åtgärder, att en utredning är motiverad.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:352 och 11:477, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om tillsättandet av en utredning, inkluderande företrädare

för arbetsmarknadens parter och med uppdrag

att anlita in- och utländsk expertis med sakkunskap på i

motionen berörda områden, i syfte:

1) att undersöka förutsättningarna för att genom skattereformer

stimulera tillämpningen inom det enskilda näringslivet

av vinstandelssystem med särskild hänsyn till

angelägenheten att främja kapitalbildningen genom att bereda

de anställda ökade möjligheter till sparande och uppnå

större effektivitet i produktionen,

2) att undersöka förutsättningarna för vinstandelsmetodernas

tillämpning inom av det allmänna ägda företag i

branscher, där de befinner sig i en effektiv konkurrens med

enskilda företag på lika villkor,

3) att pröva möjligheterna och lämpligheten av sådana

ändringar i skattelagstiftningen, att utvecklingen av ny

företagsamhet och därtill knuten kapitalbildning underlättas,

4) att undersöka det allmännas möjligheter att genom en

ändring eller komplettering av rådande lagstiftning underlätta

tillkomsten av investeringsbolag med låga aktievalörer

eller andra liknande institutioner i avsikt att skapa en fördelaktig

form för mindre inkomsttagares sparande och öka

tillgången på aktivt kapital,

5) att framlägga de förslag till åtgärder, vartill utredningen

föranleder.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1952

150052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.