Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.

1952-04-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1952:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

1

Nr 21.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks

inlåning.

I en den 15 februari 1952 dagtecknad proposition nr 74, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag med

särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.

Nämnda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Vid bestämmande av den omfattning, i vilken sparbank på grund av stadgandet

i 25 § första stycket lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker

må inlåna penningar, skola under tiden intill utgången av år 1955 med fordringar.

som i nämnda lagrum avses, likställas fordringar på grund av lån,

vilka förfalla eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst

sex månader och för vilka säkerheten utgöres av

1) inteckning som beviljats i fast egendom av beskaffenhet, varom i förenämnda

lagrum sägs, och som till förmånsrätten ligger över fem tiondelar

men inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet, därvid i taxeringsvärdet

å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets

drivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande skog;

2) inteckning i bebyggd fastighet, som är belägen annorstädes än i stad,

köping eller municipalsamhälle, därest den eller de byggnader, som finnas

uppförda å fastigheten, äro avsedda huvudsakligen för bostadsändamål eller

till affärslokaler, dock endast i den mån inteckningen ligger inom hälften

av senast fastställda taxeringsvärdet; eller

3) inteckning i tomträtt till bebyggd tomt, därest den eller de byggnader,

som finnas därå uppförda, äro avsedda huvudsakligen för bostadsändamål

eller till affärslokaler, dock endast i den mån inteckningen ligger inom sex

tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet å byggnaderna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 saml. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

2 §.

Konungen äger på ansökan av sparbank medgiva att, utan hinder av stadgandet

i 25 § andra stycket lagen om sparbanker, intill utgången av år 1955

inlåningen må, med det avdrag som i nämnda lagrum sägs, uppgå till ett

belopp av femtio gånger sparbankens fonder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1953; dock må Konungen dessförinnan

på ansökan lämna sådant medgivande, som i 2 § avses.

Enligt 25 § första stycket lagen den 29 juni 1923 (nr 286) om sparbanker

må sparbank inlåna penningar dels till ett belopp, för vilket full täckning

hos sparbanken finnes i kontanta penningar, i medel, som för sparbankens

räkning innestå hos riksbanken, postsparbanken, inländskt bankbolag

eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro, i skattkammarväxlar

eller andra skuldförbindelser utfärdade av riksgäldskontoret, i

statens, Sveriges allmänna hypoteksbanks, konungariket Sveriges stadshypotekskassas

eller andra fullgoda inhemska obligationer, i fordringar på

grund av lån, för vilkas fulla gäldande staten, kommun eller dylik samfällighet

är ansvarig eller för vilka säkerheten utgöres av sådana obligationer,

som nu nämnts, eller i fordringar på grund av lån, vilka förfalla eller

kunna av sparbanken uppsägas till betalning inom högst sex månader och

för vilka säkerheten utgöres av inteckning inom hälften av senast fastställda

taxeringsvärdet uti annan i stad, köping eller municipalsamhälle belägen

fastighet än industrifastighet eller uti jordbruksfastighet å landet,

därvid i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för

jordbrukets bedrivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av

växande skog, dels ock därutöver till ett belopp av högst tolv och en halv

gånger sparbankens fonder.

Därjämte stadgas i 25 § andra stycket, att i intet fall må dock inlåningen

— med avdrag av ett belopp, motsvarande sparbankens kassa och de medel,

som för sparbankens räkning innestå hos riksbanken, postsparbanken,

inländskt bankbolag eller centralkassa för jordbrukskredit eller å postgiro

— överstiga trettio gånger sparbankens fonder.

Bortsett från ett mindre tillägg i första stycket (jfr SFS 1948:361)

infördes nu ifrågavarande bestämmelser i sparbankslagen genom lagen

den 11 juni 1937 (nr 364) angående ändring i vissa delar av sparbankslagen.

Ändringen trädde i kraft den 1 juli 1937. Enligt punkt 1 övergångsbestämmelserna

till 1937 års lag skulle bl. a. gälla, att i fråga om sparbank

— vars reglemente blivit stadfäst före den 1 juli 1937 — finge utan

hinder av stadgandet i 25 § andra stycket intill utgången av år 1949 inlåningen

med det avdrag, som i nämnda lagrum sägs, uppgå till ett belopp

av femtio gånger sparbankens fonder.

I avvaktan på resultatet av en mera allmän översyn av banklagstiftningen

har en provisorisk utvidgning av sparbankernas rätt att mottaga inlåning

genomförts genom lagen den 30 juni 1947 (nr 321) med särskilda bestämmelser

angående sparbanks inlåning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

3

Enligt vad i denna lag (1 §) stadgas skola — under tiden intill utgången

av år 1952 — vid bestämmande av den omfattning, i vilken sparbank på

grund av stadgandet i 25 § första stycket sparbankslagen må inlåna penningar,

med fordringar som i sistnämnda lagrum avses likställas fordringar

på grund av lån, vilka förfalla eller kunna av sparbanken uppsägas till betalning

inom högst sex månader och för vilka säkerheten utgöres av

1) inteckning som beviljats i fast egendom av beskaffenhet, varom i

förenämnda lagrum sägs, och som till förmånsrätten ligger över fem tiondelar

men inom sex tiondelar av senast fastställda taxeringsvärdet, därvid

i taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, vilken ej är försedd med för jordbrukets

drivande nödiga åbyggnader, icke må inräknas värdet av växande

skog;

2) inteckning i fast egendom som är belägen annorstädes än i stad, köping

eller municipalsamhälle och å vilken finnes uppförd byggnad, som är

avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock

endast i den mån inteckningen ligger inom hälften av senast fastställda

taxeringsvärdet; eller

3) inteckning i tomträtt därest å tomten finnes uppförd byggnad som

är avsedd huvudsakligen för bostadsändamål eller till affärslokaler, dock

endast i den män inteckningen ligger inonr sex tiondelar av senast fastställda

taxeringsvärdet å byggnaden.

Enligt vad i 1947 års lag (2 §) vidare stadgas äger Konungen i fråga om

sparbank, vars reglemente blivit stadfäst före den 1 juli 1937, på ansökan

av sparbanken medgiva utsträckning av giltighetstiden för övergångsbestämmelsen

i punkt 1) till lagen den 11 juni 1937 (nr 364) angående ändring

i vissa delar av lagen om sparbanker, dock längst intill utgången av år

1952.

Rörande den närmare motiveringen för 1947 års lagstiftning hänvisas till

proposition nr 320/1947 (s. 12 o. ff.).

I en den 1 november 1951 dagtecknad skrivelse ha 1948 års sparbankssakkunniga

erinrat om att giltighetstiden för 1947 års lag utlöpte med utgången

av år 1952. Då de sakkunniga ännu icke fattat slutlig ställning till

frågan huru nu gällande bestämmelser i 25 § sparbankslagen rörande sparbankernas

inlåningsrätt skulle utformas i ett blivande förslag till ny sparbankslag,

ha de sakkunniga ansett sig böra hemställa om en tillfällig förlängning

— med vissa modifikationer — av de särskilda bestämmelserna

angående sparbanks inlåning i 1947 års lag.

Rörande innehållet i övrigt i sparbankssakkunnigas förevarande skrivelse

tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

över sparbankssakkunnigas förevarande framställning ha, efter remiss,

yttranden avgivits av fullmäktige i riksbanken, sparbanksinspektionen,

bank- och fondinspektionen och Svenska sparbanksföreningen. I samtliga

yttranden har framställningen tillstyrkts. Beträffande det närmare innehållet

i remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

Vid remiss till lagrådet av ett inom finansdepartementet upprättat och

som bilaga vid statsrådsprotokollet för den 25 januari 1952 fogat förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning anförde

föredragande departementschefen följande:

Lagen den 30 juni 1947 (nr 321) med särskilda bestämmelser angående

sparbanks inlåning tillkom såsom ett provisorium i avvaktan på resultatet

av en mera allmän översyn av sparbankslagstiftningen. Lagen gäller intill

utgången av år 1952. Enligt vad 1948 års sparbankssakkunniga nu meddelat

kunna de sakkunniga icke slutföra sitt uppdrag i sådan tid att förslag till

ny sparbankslag kan föreläggas årets riksdag. Under sådana förhållanden

blir det nödvändigt att taga ställning till frågan om bestämmelserna i 1947

års lag böra givas förlängd giltighet för liden efter 1952 års utgång.

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår innebar 1947 års lag en utsträckning

av sparbankernas inlåningsrätt i två hänseenden. Enligt 1 §

fingo sparbankerna rätt att bland täckningsfria tillgångar inräkna vissa

andra lånefordringar än de som upptagas i 25 § första stycket sparbankslagen.

Jämlikt 2 § erhöll Konungen bemyndigande att i särskilda fall medgiva

utsträckning av giltighetstiden för övergångsbestämmelsen till lagen

den 11 juni 1937 (nr 364) angående ändring i vissa delar av sparbankslagen

— enligt vilken övergångsbestämmelse förhållandet mellan inlåningen

och fonderna för tiden till och med år 1949 reglerades med hänsyn till relationstalet

50 i stället för 30 — dock längst intill utgången av år 1952.

I likhet med sparbankssakkunniga och de i ärendet hörda remissinstanserna

anser jag, att bestämmelserna i 1 § i 1947 års lag böra erhålla fortsatt

giltighet intill utgången av år 1955.

Vad härefter angår dispensregeln i 2 § må följande framhållas. Den nuvarande

bestämmelsen gäller endast i fråga om sparbank, vars reglemente

blivit stadfäst före den 1 juli 1937. En ytterligare begränsning ligger däri,

att bestämmelsen — enligt vad sparbankssakkunniga uppgivit — ansetts

innebära att ansökan om dispens skolat göras före utgången av år 1949,

då giltighetstiden för den ursprungliga övergångsbestämmelsen utlöpte.

Enligt de sakkunnigas mening förelåge emellertid behov av nya provisoriska

bestämmelser icke blott för de sparbanker, som redan erhållit medgivande

jämlikt 2 § i 1947 års lag, utan jämväl för en del andra sparbanker. I enlighet

härmed ha de sakkunniga föreslagit, att Konungen medgives rätt att

för tiden intill utgången av år 1955 lämna dispens utan hänsyn till när en

sparbanks reglemente kunde vara fastställt och oavsett att sparbanken icke

tidigare gjort ansökan om rätt att få tillämpa 1937 års övergångsbestämmelse.

Jämväl i nu förevarande hänseende har framställningen tillstyrkts av de

hörda myndigheterna. Med hänsyn härtill och då den utvidgning av dispensmöjligheterna,

som de sakkunniga förordat, endast är en provisorisk anordning,

anser jag mig kunna biträda förslaget. Jag förordar sålunda att

Konungen lämnas bemyndigande att på ansökan av sparbank medgiva, att

utan hinder av stadgandet i 25 § andra stycket lagen om sparbanker intill

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 21.

5

utgången av år 1955 inlåningen må, med det avdrag, som i nämnda lagrum

sägs, uppgå till ett belopp av femtio gånger sparbankens fonder.

De sakkunniga ha ansett att praktiska skäl talade för att de bestämmelser,

som skulle gälla för tiden efter utgången av år 1952, sammanfördes i en helt

ny lag. Jag delar denna uppfattning.

Rörande lagrådets yttrande och vad departementschefen anfört i anledning

därav tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förevarande förslag till lag med särskilda bestämmelser angående

sparbanks inlåning och får därför tillstyrka bifall till detsamma. Utskottet

vill emellertid i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att förslag

till ny sparbankslag framlägges snarast möjligt, så att en mera definitiv reglering

av bland annat ifrågavarande spörsmål inom sparbankslagstiftningen

ernås.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 24 april 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Fahlander, Werner,

De Geer och Boo;

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg*, Nilsson i Landskrona,

Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin*, Fagerholm* och Johanson i

Kalmar.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:231 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlåning. a1 i texten