Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om pension eller engångsbidrag åt Ellen Johnson.

1952-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1952:7, Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om pension eller engångsbidrag åt Ellen Johnson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 7—8.

Bankoutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

om pension eller engångsbidrag åt Ellen Johnson.

I skrivelse till bankoutskottet den 10 januari 1952 ha fullmäktige i riksbanken

hemställt att utskottet ville föreslå riksdagen att innehavaren av

lunchserveringen vid riksbankens huvudkontor, fröken Ellen Johnson,

måtte, från och med den dag då hennes befattning med lunchserveringen

upphör, under sin återstående livstid av riksbankens medel erhålla en årlig

pension av 1 320 kronor. Skulle icke detta kunna bifallas, föreslå fullmäktige

att utskottet ville utverka riksdagens bemyndigande för fullmäktige att till

fröken Johnson utbetala ett engångsbelopp å förslagsvis 5 000 kronor.

I skrivelsen anföra fullmäktige följande:

Fröken Ellen Johnson, vilken sedan februari 1932 haft lunchserveringen

vid riksbankens huvudkontor om hand, kommer till följd av svag hälsa på

läkares inrådan att lämna denna verksamhet senast med utgången av mars

1952.

Fröken Johnson är född den 21 april 1883. Hon har under en lång följd

av år på entreprenad innehaft matserveringar vid statliga företag. Sålunda

omhänderhade hon befälsmässen vid den av vattenfallsstyrelsen utförda

dammbyggnaden i Suorva under tiden juli 1921—juni 1923 (2 år) samt

Veterinärmedicinska föreningens mäss vid Veterinärhögskolan åren 1924

-—1930 (7 år). Hennes arbete för riksbanken omfattar nära 20 år, därav

drygt 11 år före uppnådd levnadsålder av 60 år. Medräknas tiden vid befälsmässen

i Suorva och vid Veterinärhögskolan utgör den tid hon varit

verksam vid statliga företag ca 29 år, därav över 20 år före fyllda 60 år.

Fröken Johnsons inkomster från lunchserveringen ha varit förhållandevis

låga. Enligt de av fröken Johnson förda räkenskaperna lämnade rörelsen

under år 1944 en förlust av ca 1 700 kronor, vilket föranledde bankofullmäktige

att tillerkänna henne ett bidrag å 4 000 kronor. Jämväl år 1945 redovisade

hon en förlust (367 kronor) men för sistnämnda år erhöll hon

icke något bidrag. Under åren 1946—1949 utgjorde hennes nettoinkomster

av verksamheten resp. 4 346 kronor, 4 177 kronor, 5 523 kronor och 1958

kronor. Till dessa kontanta belopp bör läggas vad som motsvarar förmånen

av fri mat samt för år 1949 ett av fullmäktige beslutat bidrag å 5 000 kronor.

Under år 1950 lämnade rörelsen ånyo underskott, nu med 3 712 kronor,

varav riksbanken genom subvention täckte ett belopp av 3 000 kronor.

Även under år 1951 har rörelsen lämnat underskott, varför fullmäktige ansett

sig böra tillerkänna fröken Johnson bidrag till belopp av sammanlagt

7 000 kronor. Ståndpunkt har ännu icke tagits till frågan, huruvida ytterligare

bidrag bör utgå för sistnämnda år. Anledningen till att underskott

uppkommit är närmast att kostnaderna för inköp av råvaror och löneutgifterna

stigit relativt sett mera än priserna på de serverade måltiderna. Dessa

priser ha utgått med belopp, som statens priskontrollnämnd tillåtit, dock

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 8 saml. Xr 7—8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bnnkoutskottets utlåtande nr 7.

att fröken Johnson för att undvika missnöje från personalens sida icke utnyttjat

den möjlighet till prisförhöjning med ca 10 procent, som i augusti

1951 medgivits av priskontrollnämnden. Det må i detta sammanhang nämnas,

att riksbanken med stöd av § 22 bankoreglementet utan ersättning upplåtit

lokaler för lunchserveringen samt bekostat lyse och bränsle, inventarier,

köksutrustning, glas och porslin m. in. Fröken Johnson har själv haft

att bestrida utgifterna för nödiga råvaror samt för löner åt kökspersonalen

ävensom åt servitriserna, i den mån deras ersättning ej utgått i form av

drickspengar. Särskilt under senare år har svårigheten att erhålla lämplig arbetskraft

bidragit till att göra verksamheten betungande.

Lunchserveringen för huvudkontorets personal har ansetts nödvändig

med hänsyn till arbetet inom banken. Tidigare hade ett relativt stort antal

tjänstemän vid huvudkontoret icke rätt att lämna bankhuset under den tid

banken hölls öppen. Ehuru så sedan åtskilliga år tillbaka icke längre är

fallet, har lunchrummet dock fortfarande ansetts fylla ett behov icke blott

ur personalens utan även ur riksbankens synpunkt.

Fröken Johnson har omhänderhaft lunchserveringen i riksbanken på ett

fullt tillfredsställande sätt. Omständigheter, över vilka fröken Johnson icke

kunnat råda, ha förorsakat, att hon icke kunnat tillvinna sig sådana inkomster

att hon haft möjlighet att avsätta några medel för sin ålderdom.

När fröken Johnson nu lämnar sin ifrågavarande verksamhet anse fullmäktige

med hänsyn härtill och på grund av arten av »entreprenaden» skäligt,

att hon tillerkännes antingen ett engångsbelopp, tilltaget så att detta

jämte till henne utgående folkpension kan beräknas ge henne en tillfredsställande

försörjning under hennes återstående livstid, eller en årlig pension.

Såvitt fullmäktige kunnat finna är den senare lösningen att föredraga. Vid

skilda tillfällen under fröken Johnsons verksamhet i riksbanken torde ha

ställts i utsikt, att riksbanken på ett eller annat sätt skulle söka sörja för

att fröken Johnson, när hon icke längre kunde fortsätta verksamheten, skulle

få sin ålderdom tryggad.

Som fröken Johnson icke varit statsanställd i vanlig mening, äga bestämmelserna

i Kungl. kungörelsen 30 juni 1947 (nr 490) med föreskrifter angående

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst icke tillämpning

i förevarande fall. Fullmäktige äga följaktligen icke befogenhet att

utan riksdagens medgivande tillerkänna henne pension och fullmäktige

torde icke heller vara behöriga att besluta om understöd till henne i annan

form. Fullmäktige anse sig därför böra underställa ärendet Bankoutskottets

prövning.

Vad beträffar storleken av den pension, som bör utgå till fröken Johnson,

synes denna fråga lämpligen kunna bedömas som om bestämmelserna i

förenämnda Kungl. kungörelse ägt tillämpning å fröken Johnson och hennes

verksamhet som »entreprenör» hos riksbanken och övriga statsinstitutioner

jämställes med statlig anställning. Fröken Johnsons dagliga arbetstid

vid huvudkontorets lunchservering har i medeltal överstigit 8 timmar.

Med tillämpning av nyss angivna grund skulle fröken Johnson tillerkännas

en årlig pension av 1 320 kronor, vartill kommer rörligt tillägg enligt sedvanliga

grunder. Fullmäktige finna det skäligt att en dylik pension utgår till

fröken Johnson såsom en tilläggsersättning för det arbete hon utfört för

riksbanken och dess personal utan att härför ha erhållit en gottgörelse som

fullt motsvarar den tid och den möda hon måst nedlägga å verksamheten.

Skulle vad ovan föreslagits icke anses kunna bifallas av principiella skäl,

vilja fullmäktige hemställa om bemyndigande att till fröken Johnson utbetala

ett engångsbelopp, när hon lämnar sin verksamhet i riksbanken —

utöver vad som kan anses skäligt med hänsyn till utfallet av verksamheten

år 1951 och under innevarande år — med förslagsvis 5 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 7.

3

Utskottet. Det synes näppeligen förenligt med hittills tillämpade pensioneringsprinciper

att bereda Ellen Johnson årlig pension på sätt fullmäktige

i förevarande framställning i första hand föreslagit. Däremot skulle det enligt

utskottet i och för sig vara rimligt, att till Ellen Johnson utbetalades

en särskild ersättning i form av ett engångsbelopp, när hon lämnar sin

verksamhet i riksbanken. Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

har utskottet emellertid funnit sig böra såsom den lämpligaste

lösningen förorda, att dylik ersättning såsom ett årligt belopp utbetalas

till Ellen Johnson under hennes återstående livstid räknat från och med

den dag, då hennes befattning med lunchserveringen upphör. Detta belopp

utgör sålunda icke pension utan får karaktären av ett efter skälighet avvägt

fast årligt understöd. Utskottet föreslår, att beloppet bestämmes till

1 500 kronor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må medgiva, att innehavaren av

lunchserveringen vid riksbankens huvudkontor Ellen Johnson

må från och med den dag, då hennes befattning med

lunchserveringen upphör, under sin återstående livstid av

riksbankens medel uppbära ett årligt understöd av 1 500

kronor.

Stockholm den 18 mars 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Werner,

De Geer*, Johannesson, Nordenson och Boo*;

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg*, Persson i Norrby,

fru Humla*, herrar Fagerholm*, Gavelin, Johansson i Kalmar* och Nyberg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.