Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsalt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

1952-03-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1952:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsalt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

Nr 8.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsalt giltighet av valutalagen den 22

juni 1939 (nr 350).

I en den 22 februari 1952 dagtecknad proposition, nr 76, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22

juni 1939 (nr 350).

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att valutalagen den 22 juni 19391, vilken jämlikt

lag den 11 maj 1951 (nr 217) gäller till och med den 30 juni 1952, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1953.

Genom valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) har Kungl. Maj :t erhållit befogenhet

att, när riksdagen ej är samlad, under vissa förutsättningar förordna

om inskränkning i olika hänseenden av förfoganderätten över utländska

betalningsmedel m. in. Under tid, då riksdagen är samlad, äger Kungl.

Maj :t enahanda befogenhet efter inhämtande av riksdagens samtycke. Lagen

gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940 men har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 11 maj 1951 (nr 217) enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1952. Genom lag

den 28 juni 1940 (nr 613) erhöll 5 § valutalagen ändrad lydelse.

Med stöd av valutalagen utfärdades efter inhämtande av riksdagens samtycke

valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97). I denna förordning,

vilken jämlikt valutalagen icke gäller längre än sagda lag äger giltighet, ha

vissa ändringar genomförts genom förordningar den 17 maj 1940 (nr 348),

1 Senaste lydelse av 5 § se 1940: 613.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

5

den 28 juni 1940 (nr 614), den 9 maj 1941 (nr 244), den 20 oktober 1944

(nr 693), den 26 januari 1945 (nr 16) och den 3 juni 1949 (nr 312).

I en den 10 och 14 januari 1952 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

ha fullmäktige i riksbanken och styrelsen för valutakontoret anfört,

att rådande förhållanden nödvändiggjorde fortsatt giltighet av ifrågavarande

lagstiftning. I enlighet härmed hemställdes, att valutalagen måtte erhålla

förlängd giltighet under ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni

månad 1953.

Över nämnda skrivelse ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha anfört, att fullmäktige icke hade något

att erinra mot att valutalagen erhölle förlängd giltighet på sätt bankofullmäktige

och valutakontorets styrelse förordat.

Bank- och fondinspektionen har förklarat, att — ur de synpunkter inspektionen

hade att företräda — icke något vore att erinra mot bifall till

framställningen.

Departementschefen förordar, att valutalagen i sin nuvarande lydelse förlänas

fortsatt giltighet under tiden till och med den 30 juni 1953.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 18 mars 1952.

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Fahlander, Mogård,

Werner, Johannesson, Nordenson och Hansson;

från andra kammaren: herrar Severin, Persson i Norrby, Schmidt,

Sköldin, Gavelin, Hallberg, Birke och Nyberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet om valutalagen dm 22 juni 1939 a1 i texten