Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om en skyndsam utredning angående inflationens inverkan på de sociala förmånerna.

1952-04-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK ABU 1952:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om en skyndsam utredning angående inflationens inverkan på de sociala förmånerna.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.

9

Nr 13.

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande i anledning

av väckt motion om en skyndsam utredning angående

inflationens inverkan på de sociala förmånerna.

I en inom första kammaren väckt, till dess allmänna beredningsutskott

hänvisad motion, nr 327, har herr Sundelin m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte besluta hemställa hos Kungl. Maj:t om en skyndsam utredning angående

inflationens inverkan på de sociala förmånerna.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen.

Socialstyrelsen, som avstyrker motionen, anför i huvudsak:

Det är obestridligt, att i allmänhet kontantförmånernas realvärde minskat

och att bidragsmottagargrupperna, i de fall där inkomstprövning anställes,

krympt samman jämfört med läget vid tillkomsten av varje särskild

socialförmån. En höjning av belopp och inkomstgränser för åtskilliga socialförmåner

är därför önskvärd, men frågan gäller i vilken utsträckning detta

lämpligen bör ske i de särskilda fallen. Det är högeligen angeläget, att

bidragsmottagarna i första hand kompenseras för den minskning av förmånernas

realvärde, som penningvärdeförsämringen har inneburit. Hänsyn

bör därvid även tas till den standardförskjutning, som skett sedan de nu

utgående beloppen fastställdes. Även i fråga om inkomstgränserna är det

angeläget, att i den mån detta ej redan skett, en omprövning kommer till

stånd, så att förmånerna fortfarande kommer dem till godo, som trots ökade

penninginkomster alltjämt har behov därav.

För att belysa penningvärdeförsämringens inverkan på i motionen åsyftade

förmåner och vissa andra närstående anföres: Det ursprungliga bidragsbeloppet

enligt lagen om allmänna barnbidrag, som trädde i kraft med

ingången av 1948, höjdes den 1 januari 1952 från 260 till 290 kronor för år.

Genom barnbidraget jämte vissa andra stödåtgärder, främst familjebostadsbidrag

och fria skolmåltider, har man avsett att lämna ett

väsentligt bidrag till barnkostnaderna. Styrelsen har gjort en beräkning av

barnkostnaderna på grundval av resultatet av 1948 års konsumtionsundersökning.

Man har därvid uppskattat den utgiftsökning, som vid oförändrad

levnadsstandard skulle uppstå, då ett barn tillkommer. Vid eu genomsnittlig

inkomst (exkl. skatt) av 7 500 kronor utgjorde denna ökning: för barn i

åldern 1 år 1 090 kronor, 4 år 1 420 kronor, 7 år 1 600 kronor, 10 år 2 010

kronor, 13 år 2 300 kronor och 16 år 2 800 kronor. Beräknas barnkostnaderna

i stället med ledning av barnfamiljernas faktiska utgifter enligt

budgetundersökningen för tätorter 1948, blir motsvarande siffror för barn

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.

i nyss angiven ålder: 680, 950, 1 120, 1 460, 1 630 och 1 830 kronor. Under

tiden juni 1947—december 1951 har levnadskostnaderna enligt styrelsens

levnadskostnadsindex stigit med 49 enheter (från 155 till 204) eller med

33 procent.

Bidragsförskott utgår till utomäktenskapliga barn och till skilsmässobarn,

om den underhållspliktige icke erlägger avtalat eller utdömt belopp å

förfallodagen. Beloppet är 250 kronor för år eller det lägre belopp, som

barnets fader är skyldig att erlägga. Ingen inkomstprövning sker. Med hänsyn

till det allmänna barnbidraget och värdet av fria skolmåltider fastställdes

bidragsförskottet 1947 till 500 å 550 kronor för år* för ett barn och

400 å 450 kronor för varje ytterligare barn utöver det första. Beloppet

ansågs tillsammans med de allmänna barnbidragen m. fl. förmåner i princip

svara mot de totala kostnaderna för barnens försörjning vid en av samhället

accepterad standard. — Det lägsta belopp som enligt fattigvårdsstyrelsernas

samarbetsdelegations taxa bör utgå för ett barn är numera 600

kronor för år, då fråga uppkommer om ersättningsskyldighet mellan fattigvårdssamhällen

inbördes. Vid avvägningen av detta belopp har givetvis

beaktats, att allmänt barnbidrag utgår.

Styrelsen erinrar om att denna i skrivelse till Kungl. Maj:t i januari

1952 föreslagit en höjning av maximibeloppet för bidragsförskotten till

320 kronor eller med 28 procent, vilket skulle innebära, att realvärdet av

dessa förskott i stort sett återställdes. Därjämte har Kungl. Maj:t genom

beslut den 29 februari 1952 uppdragit åt styrelsen att skyndsammast inkomma

med förslag till höjning av maximibeloppet för bidragsförskott.

Mödrahjälp utgår till kvinna, som i anledning av havandeskap eller

barnsbörd är i uppenbart behov av understöd. Från den 1 juli 1944 höjdes

maximibeloppet från 300 till 400 kronor, vid flerbörd 500 kronor. Då fri

behovsprövning tillämpas, behöver en sänkning av penningvärdet icke betyda,

att hjälpsökande med ökade penninginkomster men med oförändrade

realinkomster ställas utanför denna hjälpform. Med hänsyn till inträdda

löne- och prisstegringar kommer styrelsen att inom den närmaste tiden

fastställda nya normer för beviljande av mödrahjälp i normalfallen. De

sedan 1937 inträffade prisökningarna har däremot medfört, att de utgående

beloppen icke i samma utsträckning som tidigare är tillräckliga för de

behov, som uppstår i samband med barnsbörd. Särskilt med tanke på de

sämst ställda inom bidragsmottagargruppen, d. v. s. de som med hänsyn

till föreliggande omständigheter är berättigade till högsta beloppet och

därför ej beröres av jämkningen av normerna, är en höjning av gällande

maximibeloppen i hög grad påkallad.

Moderskaps penningens belopp har allt sedan hjälpens tillkomst 1938

varit 75 kronor. Behov av bidraget anses föreligga, om för kvinnan (ma
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.

11

karna) vid senaste taxering till statlig inkomstskatt icke upptagits beskattningsbar

inkomst till minst 4 000 kronor. Under tiden 1938—juni 1940 var

inkomstgränsen 1 500 kronor och därefter till den 30 juni 1949 2 500. Genom

att inkomstgränsen förskjutits uppåt har i viss utsträckning förhindrats,

att familjer med oförändrade reallöner men med höjda penninginkomster

blivit ställda utanför bidragsgivningen. Höjningen av inkomstgränsen

har dock icke skett i takt med penningvärdets fall, varigenom en

reell skärpning av inkomstprövningen kan sägas ha ägt rum särskilt efter

den 1 juli 1949. Enär från sistnämnda tidpunkt indextalet stigit med 40

enheter eller med ca 24 procent, har vid oförändrad behovsprövning den

övre inkomstgränsen således bort fastställas till ca 5 000 kronor. En viss

kompensation kan sägas ha kommit till stånd genom att anslutningen till

de erkända sjukkassorna ökat. Därigenom har ett större antal mödrar erhållit

moderskapshjälp i stället för moderskapspenning och kommit i åtnjutande

av ett något högre bidrag vid barnsbörd.

Moderskapshjälp utgår till kvinnlig medlem av erkänd sjukkassa, om

hon omedelbart före barnsbörden varit medlem under oavbrutet minst 270

dagar. Minimibeloppet — lägst 110 kronor och i centralsjukkassorna i

allmänhet 125 kronor — har varit oförändrat sedan 1938. Levnadskostnadsindex

har under tiden juni 1937—december 1951 stigit från 104 till

204, d. v. s. med ca 96 procent.

Sedan 1949 tillämpas beträffande fria resor för barn och husmödrar

samma inkomstprövning som gäller för rätten till moderskapspenning,

d. v. s. inkomststrecket dragés vid en beskattningsbar inkomst av 4 000

kronor. Under tiden 1946—1949 var motsvarande inkomstgräns 2 500 kronor.

I årets statsverksproposition (V ht, s. 54 och 56) har förordats, att

inkomstgränsen skall höjas till 4 300 kronor fr. o. m. våren 1952 samt till

5 200 kronor fr. o. m. den 1 januari 1953. Styrelsen hade med hänsyn till

inkomstutvecklingen föreslagit, att gränserna skulle gå vid 4 500 resp. 5 500

kronor.

Styrelsen erinrar om att förslag framlagts om bl. a. dyrtidstillägg för

innevarande år å de särskilda barnbidragen samt att Kungl. Maj:t i december

1951 uppdragit åt styrelsen att företa översyn av gällande bestämmelser

om de statliga bosättningslånen. Styrelsen uttalar, att det måste

betecknas som ett starkt socialpolitiskt önskemål att i vart fall de sociala

förmånernas realvärde återställes. I vissa fall har åtgärder därför vidtagits,

medan i andra fall intet åtgjorts. Avvägningen av i vilken utsträckning

det är möjligt att nu återställa deras realvärde måste uppenbarligen i första

hand verkställas av Kungl. Maj:t. Då man kan utgå från att Kungl. Maj:t

har sin uppmärksamhet fäst på detta problem, synes någon riksdagens

särskilda åtgärd icke erfordras för att aktualisera frågan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.

Utskottet. Det är otvivelaktigt riktigt, att de sociala förmånernas realvärde

i åtskilliga fall, som en följd av penningvärdets fall, sjunkit avsevärt,

och utskottet delar motionärernas uppfattning, att det i görligaste mån bör

återställas.

Motionen avser endast en utredning angående inflationens inverkan på

de sociala förmånerna. Utskottet vill då erinra om att, såsom framgår av

socialstyrelsens yttrande, utredning redan verkställts i fråga om vissa av

dessa förmåner och att utredning pågår i fråga om andra. En utförlig översikt

på hithörande område gavs dessutom den 19 mars av chefen för socialdepartementet

såsom svar på en i andra kammaren framställd enkel fråga.

Dessutom vill utskottet erinra om att beslut redan fattats av innevarande

riksdag rörande flera av de sociala förmåner, vars realvärde påverkats av

penningvärdeförsämringen. I fråga om andra föreligger förslag eller är förslag

att vänta.

Det synes därför utskottet som om motionens önskemål i allt väsentligt

redan skulle vara tillgodosett, varför utskottet får hemställa,

att motion I: 327 ej måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1952.

På utskottets vägnar:

JOHN SANDBEG.

Närvarande: John Sandberg, Birger Andersson, Einar Eriksson, John

Wiktor Jonsson, Nerman, Weiland, Erik Jansson, Fridolf Jansson och

Axel Andersson.

Reservation

av herrar Weiland och Axel Andersson, som ansett att utskottets utlåtande

och hemställan bort ha följande lydelse.

Det är ett obestridligt faktum, att penningvärdets fall vållat att åtskilliga

socialförmåners realvärde minskats och vissa till inkomstprövade förmåner

berättigade grupper krympt samman. En höjning av belopp och inkomstgränser

bör därför eftersträvas, men frågan om den utsträckning, takt och

turordning, enligt vilka en sådan höjning kan och bör åstadkommas, är svår

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.

13

att avgöra, så länge man saknar tillräcklig kännedom om förskjutningarnas

omfattning och kostnaderna för en höjning. Utskottet delar därför motionärernas

uppfattning, att en skyndsam utredning om inflationens inverkan

på de sociala förmånernas realvärde bör komma till stånd, varvid även inkomstgränsernas

inverkan bör beaktas. För vissa förmåner erfordras också

en undersökning av de tekniska förutsättningarna för en uppräkning av

beloppen. Utredningen bör inte inskränkas till att avse enbart kompensation

för redan inträffade prisstegringar utan också behandla möjligheterna

att skapa garantier mot ytterligare standardnedpressning, om inflationen

fortskrider.

Hittills offentliggjorda uppgifter ger ingen tillräcklig överblick över situationen.

I socialministerns uttalande den 19 mars lämnades vissa uppgifter

om beslutade eller planerade åtgärder, som huvudsakligen syftade till en

engångsuppräkning utan garantier mot följderna av framtida prisstegringar.

Denna uppräkning av beloppen har i flera fall inte givit kompensation

för inträffade prisstegringar, och utredningsuppdraget bör därför

även omfatta de förmåner, för vilka undantag gjordes i motionen. I fråga

om de allmänna barnbidragen synes intet initiativ för närvarande vara att

vänta från regeringen. Utskottet vill emellertid förorda, att den föreslagna

utredningen bl. a. får i uppdrag att klargöra, huruvida barnkostnaderna

ökats i snabbare takt än övriga levnadskostnader och beräkna realvärdet

av samtliga familjesociala åtgärder på grundval därav.

Om man i likhet med socialministern anser, att vid en omprövning av de

olika socialförmånerna hänsyn bör tas till kraven på enkelhet i reglerna,

bidragens ändamål och kostnaderna, måste man ovillkorligen kräva en

sådan samlad och tillräckligt ingående redovisning, att riksdagen får erforderligt

underlag för sitt ställningstagande till dessa frågor liksom till andra

därav mer eller mindre avhängiga budgetfrågor. Utredningen bör bedrivas

med största möjliga skyndsamhet, så att inte reformarbetet fördröjes i avvaktan

på utredningens resultat. Utskottet är emellertid medvetet om att en

sådan situation kan uppkomma, då det blir nödvändigt att på vissa punkter

vidtaga förbättringar, redan innan utredningsresultaten föreligger.

Utskottet, som hyser den uppfattningen, att riksdagen i nuvarande läge

ej bör förhålla sig overksam då det gäller detta viktiga problemkomplex, får

hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

med anledning av motionerna I: 327 och II: 431 hemställer

hos Kungl. Maj:t om en skyndsam utredning angående

inflationens inverkan på de sociala förmånerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.