Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om ett lika för hela landet gällande bensinpris.
1952-02-20 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK ABU 1952:2, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om ett lika för hela landet gällande bensinpris.
Dokumentets text
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2.
1
Nr 2.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående utredning av frågan
om ett lika för hela landet gällande bensinpris.
I en inom första kammaren väckt, till dess allmänna beredningsutskott
hänvisad motion, nr 176, av herr Andersson, Axel, och herr Svedberg har
yrkats, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av frågan om ett lika för hela landet gällande bensinpris.
Frågan om ett för hela landet enhetligt bensinpris har upprepade gånger
varit föremål för riksdagens behandling.
Med anledning av flera motioner i ärendet beslöt 1946 års riksdag att
hos Kungl. Maj.t anhålla om utredning huruvida och på vad sätt en regional
utjämning av priserna på flytande motorbränsle lämpligen kunde
åstadkommas. Den begärda utredningen verkställdes av 1945 års oljeutredning
(SOU 1947: 14) men har icke föranlett någon åtgärd.
Vid 1950 års riksdag väcktes i båda kamrarna motioner med yrkande
om en förnyad utredning av frågan. Under åberopande bl. a. av att några
nya omständigheter icke tillkommit sedan oljeutredningens betänkande
framlades, vilka skulle göra problemet mera lättlöst, avstyrkte båda kamrarnas
allmänna beredningsutskott de i ämnet väckta motionerna, och riksdagen
beslöt i enlighet med utskottsförslagen.
Frågan återkom vid 1951 års riksdag, då i motionerna 1:14 och 11:9
hemställdes om en skyndsam utredning av frågan om möjligheten att
åstadkomma en prisutjämning inom landet i fråga om flytande drivmedel
genom ett clearingförfarande i statlig regi, dock så anordnat att några
kostnader för staten ej skulle uppkomma.
Liksom 1950 inhämtades av vederbörande utskott yttranden över motionerna
från priskontrollnämnden, bränslekommissionen, Sveriges oljekonsumenters
riksförbund samt Brännoljecentralen, representerande åtta
oljebolag. Bränslekommissionen och oljebolagen avstyrkte motionerna såväl
1950 som 1951, Riksförbundet tillstyrkte. Priskontrollnämnden ställde
sig vid båda tillfällena förstående till tanken på en partiell utjämning av
drivmedelspriserna men anförde i sitt utlåtande 1951 att det ifrågasatta
clearingförfarandet måste förutsätta en noggrann kontroll över oljeföretagcns
försäljning, vilken bleve besvärlig att upprätthålla, varjämte förfarandet
komine att medföra icke obetydliga kostnader för administration
och kontroll. Nämnden hade i det ovanberörda tidigare yttrandet framfört
1 ttihang till riksdagens protokoll 1952. 12 sand. Nr 2.
2
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2.
tanken på en partiell utjämning av priserna på flytande drivmedel genom
inrättandet av ett antal nollzoner i Norrland.
I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 6, anförde första kammarens
allmänna beredningsutskott att även om en jämkning av zonindelningen
på sätt priskontrollnämnden antytt torde kunna upptagas utan särskild
utredning i enlighet med motionens yrkande kunde det vara ändamålsenligt
att en närmare undersökning företoges angående lämpligheten av
och möjligheterna för införande av ett enhetligt pris på flytande drivmedel
inom hela landet, varvid även andra möjligheter till frågans lösning än de
i motionen angivna kunde upptagas till prövning. Utskottet tillstyrkte således
utredning, men första kammaren avslog utskottets hemställan. Andra
kammaren avslog likaså den likalydande motionen, II: 9.
Utskottet. I den föreliggande motionen erinras om att andra kammarens
allmänna beredningsutskott i sitt utlåtande över de i ärendet väckta motionerna
vid 1950 års riksdag ifrågasatte huruvida icke en jämkning i zonindelningen
skulle i viss mån tjäna ett utjämnande syfte. Utskottet ansåg
dock att det borde ankomma på vederbörande prisreglerande myndighet
att ägna denna fråga uppmärksamhet. Då denna utväg icke lett till något
resultat har motionärerna ånyo velat bringa frågan inför riksdagen.
Enligt vad utskottet inhämtat har priskontrollnämnden helt nyligen
upptagit frågan om införande av ett antal nollzoner i Norrland till närmare
prövning. Utskottet vill understryka angelägenheten av att denna
prövning sker i en positiv anda, så att åtminstone en partiell utjämning av
drivmedelspriserna till Norrlands favör skall kunna åstadkommas.
Med hänvisning till att den i motionen berörda frågan således upptagits
och på sätt som torde vara mest ändamålsenligt får utskottet hemställa,
att motion I: 176 ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 februari 1952.
På utskottets vägnar:
JOHN SANDBERG.
Närvarande: herrar Sandberg, Birger Andersson, Ernst Hjalmar Nilsson,
Lundqvist, John Wiktor Jonsson, Arrhén, Weiland, Rune Johansson och
fru Wallentheim.
Statens_Reproduktionsanstalt, Stockholm 1952
30051
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.