Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner.

1952-04-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:20, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 20—22.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

1

Nr 20.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till

jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster

på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet

väckta motioner.

Utskottet får härigenom avgiva utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts

i statsverkspropositionen för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

gjorda framställningar rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering

samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.

Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet i huvudsak hänvisa

till statsrådsprotokollet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft i ämnet väckta

motioner.

l:o) Bidrag till jordbrukets rationalisering.

Till täckande av medelsbehovet för ifrågavarande bidragsverksamhet har

under såväl budgetåret 1950/51 som innevarande budgetår förutom de anvisade

beloppen å 11 500 000 respektive 9 500 000 kronor beräknats stå till

förfogande en reservation å 7 500 000 kronor. Av det belopp å 17 000 000

kronor, som sålunda totalt beräknats skola disponeras under innevarande

budgetår, ha 2 500 000 kronor avsetts för bidrag till yttre rationalisering och

14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering m. in.

Under nionde huvudtiteln, punkten 125 (s. 221—225), har Kungl. Maj :t

hemställt, att riksdagen måtte till Bidrag till jordbrukets rationalisering för

budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 15 000 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,

till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 234 av herr Pålsson

m. fl. samt II: 305 av herrar Jönsson i Rossbol och Jansson i Aspeboda,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville besluta att gällande bestämmelser

om statsbidrag till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader

ändras i så måtto, att statsbidrag kommer att utgå med 40 procent av

den godkända kostnaden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 8 000

kronor, 25 procent av kostnadsbeloppet mellan 8 000 och 15 000 kronor samt

15 procent av överskjutande kostnad; dock att statsbidrag för dylika åtgärder

normalt för en och samma brukningsdel ej må utgå med mer än 8 000

kronor.

1 Iiihcing till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 20—22.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna ha yttranden avgivits den 6 mars 1952 av lantbruksstyrelsen

och den 4 mars 1952 av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.

Lantbniksstyrelsen (skr. 24/8 1951) hemställer, att anslaget för nästa

budgetår skall uppföras med 17 500 000 kronor. Av detta belopp jämte en reservation

å omkring 1 500 000 kronor, som beräknas komma att föreligga å

anslaget vid ingången av budgetåret 1952/53, eller tillhopa 19 000 000 kronor,

avses 2 500 000 kronor för bidrag till yttre rationalisering och 16 500 000

kronor för bidrag till inre rationalisering in. in. Styrelsen hemställer vidare

om sådan ändring av bidragsbestämmelserna, att bidrag i vissa fall skola

kunna lämnas till täckande av de kostnader för revision och omläggning av

fasta anläggningar, som föranledas av fastighetsreglering. Till stöd för sistnämnda

framställning anför lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.

Enligt de nuvarande bidragsbestämmelserna kunna bidrag utlämnas vid

omregleringsföretag exempelvis för gårdsflyttningar. För att man skall nå en

tillfredsställande lösning särskilt vid stora eller komplicerade omregleringsföretag

kan även en revision av vägnätet bli nödvändig. Dessutom kunna anläggningar

för vattenavledning, vatten- och elkraftsförsörjning in. in. behöva

omflyttas. I de fall då omreglering genomföres genom att lantbruksnämnden

förvärvar hela regleringsområdet kan nämnden vidtaga erforderliga dispositioner.

Vid omreglering på annat sätt har lanthruksorganisationen däremot

icke någon möjlighet att ekonomiskt medverka till omläggning av fasta

anläggningar, utom beträffande diken och, som förut nämnts, byggnader. Då

omreglering sker genom laga skifte eller ägoutbyte, kan statsbidrag beviljas

bl. a. till sådan utflyttning och sådan väganläggning, som föranletts av

skiftet respektive ägoutbytet. Möjlighet bör enligt styrelsens mening finnas

att lämna ekonomiskt stöd oavsett om omregleringen genomföres genom

laga skifte eller ägoutbyte eller genom överlåtelse med därpå följande avstyckning,

sammanläggning etc. eller genom kombination av olika sådana

medel. I detta syfte torde en ändring av eller ett tillägg till 9 § rationaliseringskungörelsen

erfordras.

I detta sammanhang har i statsverkspropositionen vidare anmälts en av

Hushållningssällskapens förbund gjord framställning rörande statsbidrag

för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur.

Slutligen har under förevarande anslagspunkt anmälts en framställning

av lantbruksstyrelsen (skr. 14/11 1951) om ändring av gällande bestämmelser

rörande maximeringen av statsbidrag för uppförande eller förbättring

av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften.

Dylikt bidrag kan nu utgå med 25 procent av den godkända kostnaden

upp till ett sammanlagt belopp av 10 000 kronor och 15 procent av överskjutande

kostnad. Dock får statsbidrag för ifrågavarande åtgärder normalt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

3

för en och samma brukningsdel icke utgå med mer än 5 000 kronor. Lantbruksstyrelsen

föreslår, att nämnda maximibelopp skola höjas till 15 000

respektive 8 000 kronor. Till stöd för framställningen anför styrelsen i huvudsak

följande.

Sedan bidragsnormerna fastställdes år 1947 (prop. nr 75/1947) ha byggnadskostnaderna

undergått en kraftig stegring. Det av statens forskningsanstalt

för lantmannabyggnader uppgjorda byggnadskostnadsindex (riksindex

för ekonomibyggnader) har sålunda sedan nämnda år stigit med cirka 50

procent för en stenbyggnad och cirka 65 procent för en träbyggnad eller med

i genomsnitt cirka 60 procent (vägt medeltal), varav cirka 40 procent sedan

den 1 juli 1950.

Om statsbidragen skola tjäna sitt syfte att utgöra en stimulans till sådana

förbättringsåtgärder, som befinnas lämpliga och önskvärda, är det oundgängligen

nödvändigt att en höjning av det maximala bidragsbeloppet kommer

till stånd. I praktiken har det visat sig, att man för att kunna åstadkomma

rationella och lämpliga byggnader i flera fall har önskat eller måst

överskrida nuvarande maximibelopp å 5 000 kronor.

På grund av de stigande byggnadskostnaderna under innevarande år har

antalet ansökningar minskat något redan under första halvåret 1951. Tendensen

tycks vara, att antalet ansökningar fortsätter att sjunka. Den höjning

av maximala bidraget som föreslås behöver därför icke innebära att den

totala medelsåtgången ökas. Möjlighet finnes även att skärpa kraven på rationaliseringsåtgärder

för ekonomibyggnader, om medelsåtgången skulle tendera

att bli för stor.

Departementschefen har anfört följande.

»Vad först angår lantbruksstyrelsens förslag om att statsbidrag i enlighet

med bestämmelserna om bidrag för yttre rationaliseringsåtgärder i vissa

fall skall få utgå till omläggningsåtgärder, som föranledas av fastighetsreglering,

kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter som styrelsen anfört.

Den nuvarande utformningen av bidragsbestämmelserna synes emellertid

ge tillräckliga möjligheter att beakta även sådana fall, som styrelsen

berört. Någon författningsändring på denna punkt är därför enligt min

mening icke erforderlig.

Vad därefter gäller frågan om en ändring av bestämmelserna om maximering

av statsbidrag till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader

in. m. vill jag erinra om att de nuvarande bestämmelserna tillkommo

år 1947 i samband med att beslut fattades angående riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken. I propositionen nr 75 till sagda års riksdag

framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att de där föreslagna

bestämmelserna på förevarande område — vilka överensstämde med

dem som sedermera fastställdes av riksdagen — borde omprövas, därest

byggnadskostnaderna skulle förändras mera avsevärt i förhållande till den

då rådande nivån. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag att den kraftiga

stegring av byggnadskostnaderna, som ägt rum sedan dess, motiverar

eu ändring av maximeringsreglerna. Jag ansluter mig därför till lantbruksstyrelsens

förslag, dock med den jämkningen att det maximibelopp, till

vilket statsbidrag för här ifrågavarande åtgärder normalt skall få uppgå

för eu och samma brukningsdel, synes böra bestämmas till 7 000 kronor. I

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

anslutning härtill bör maximala bidragsbeloppet för ekonomibyggnader till

sambruksförening och sammanslutning för drivande av andelsladugård höjas

från nuvarande 200 kronor per har till 280 kronor per har.

Vidare torde jag här få upptaga det förslag, som Hushållningssällskapens

förbund framfört angående bidrag till gemensamhetsbeten för nötkreatur.

Jag vill därvid framhålla, att jag finner de av förbundet anförda synpunkterna

vara värda beaktande. Bidrag bör sålunda enligt min mening kunna

utgå även för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur. Däremot

kan jag ej förorda att bidrag skall utgå jämväl för täckande av kostnaderna

för underhåll av dylik betesanläggning.

Vid bifall till vad nu föreslagits torde det få ankomma på Ivungl. Maj :t

att utfärda erforderliga författningsbestämmelser.

Vad därefter angår beräkningen av medelsbehovet under anslaget torde

först böra erinras, att för innevarande budgetår disponeras sammanlagt

17 000 000 kronor för bidrag till de med anslaget avsedda ändamålen. Av

detta belopp ha 2 500 000 kronor beräknats för bidrag till yttre rationalisering

och 14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering. Av den föregående

redogörelsen framgår att lantbruksstyrelsen räknar med att det för

yttre rationalisering avsedda beloppet kommer att förslå för ändamålet

även om anspråken på bidrag till denna verksamhet komma att öka. I fråga

om den inre rationaliseringen däremot anser styrelsen, att en bidragsram

å 14 500 000 kronor på grund av de kost.nadsstegringar, som inträffat, icke

är tillräcklig för att verksamheten skali kunna upprätthållas i oförändrad

omfattning. Härför skulle enligt styrelsens beräkningar erfordras omkring

IG 500 000 kronor.

Med utgångspunkt från nu anförda förhållanden har lantbruksstyrelsen

för nästa budgetår räknat med en total anslagsram av 19 000 000 kronor,

därav 2 500 000 kronor för yttre rationalisering samt 16 500 000 kronor för

inre rationalisering. Enligt mitt förmenande bör emellertid anslagsramen

för nästa budgetår bibehållas vid ett oförändrat belopp av 17 000 000 kronor.

Därav böra liksom innevarande budgetår i första hand 2 500 000 kronor

avses för bidrag till yttre och 14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering.

I likhet med vad som nu gäller bör Kungl. Maj :t äga rätt att

jämka den föreslagna fördelningen av anslaget, om förhållandena föranleda

därtill. Likaså torde även ur nästa budgetårs anslag av de medel, som

avsetts för verksamheten för inre rationalisering, få disponeras högst

250 000 kronor för utbetalande av statsbidrag till byggande av odlingsvägar

i Norrland och Dalarna. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag böra vidare

av nämnda medel få användas intill 10 000 kronor till kostnaderna för

sådana syneförrättningar, som omförinälas i 7 § lagen den 30 juni 1947

om uppsikt å jordbruk. För sistnämnda ändamål har för innevarande budgetår

beräknats ett belopp av högst 50 000 kronor.

Då jag anser att den reservation å anslaget, som kan beräknas föreligga

vid innevarande budgetårs slut, bör kunna uppskattas till 2 000 000 kronor,

skulle vid bifall till vad jag nyss förordat medelsbehovet under anslaget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20. 5

för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till (17 000 000—2 000 000 =)

15 000 000 kronor.»

I sitt yttrandé över motionerna har statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader

anfört i huvudsak följande.

Vid anstalten föres ett fortlöpande byggnadskostnadsindex, i vilket åren

1935—37 utgöra basår och satts lika med 100. Detta index visar för året

1948 siffran 205 samt för år 1951 siffran 311, vilken senare siffra gäller

per den 15 juli 1951. Sedan nämnda datum och till den 15 januari 1952

har index för lantbrukets byggnadskostnader stigit till siffran 322. Detta

innebär att om man utgår från ett byggnadskostnadsbelopp om 5 000 kronor

för år 1948 motsvaras detta av en kostnad om 7 900 kronor efter indexsiffran

322. Med de kostnadsstegringar, som nu äro att förvänta inom de

närmaste månaderna, cirka 10 % på arbetskostnaderna och 5 % på materialkostnaderna,

nås ett indextal för jordbrukets byggnadskostnader på 325

—330, ett indextal på 328 motsvarar en byggnadskostnad på 8 000 kronor,

om man utgår ifrån 1948 års indextal och en byggnadskostnad för samma

år på 5 000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna endast förklarat

sig vidhålla det ställningstagande i ämnet, som framgår av styrelsens förenänmda

skrivelse den 14 november 1951.

Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet, att den kraftiga

stegring av byggnadskostnaderna, som ägt rum sedan år 1947, bör föranleda

en justering av bestämmelserna om maximering av statsbidrag till

uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader m. m. Vissa skäl synas i

och för sig tala till förmån för det i motionerna I: 234 och II: 305 härvidlag

framlagda förslaget. Med hänsyn till den återhållsamhet, som i nuvarande

ekonomiska situation måste iakttagas även på detta område, har utskottet

emellertid funnit sig böra förorda Kungl. Maj :ts förslag i ämnet. Utskottet’

tillstyrker alltså, att statsbidrag till ifrågavarande ändamål skall kunna

utgå med 25 procent av den godkända kostnaden upp till ett sammanlagt

kostnadsbelopp av 15 000 kronor och med 15 procent av överskjutande kostnad,

dock att statsbidrag för en och samma brukningsdel normalt ej skall

utgå med mer än 7 000 kronor. Såsom departementschefen anfört torde i

samband härmed det maximala bidragsbeloppet för ekonomibyggnader till

sambruksförening och sammanslutning för drivande av andelsladugård böra

höjas från 200 kronor till 280 kronor per hektar.

Utskottet tillstyrker vidare Kungl. Maj :ts förslag om att bidrag framdeles

skall kunna utgå även för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser

i de hänseenden utskottet angivit i det föregående.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot anslagsberäkningarna

eller Kungl. Maj :ts framställning i övrigt.

I detta sammanhang torde utskottet slutligen få hänvisa till vad utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 19 föreslagit i fråga om statsbidrag till

torrläggningsverksamheten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning

samt med avslag å motionerna I: 234 och II: 305, till

Bidrag till jordbrukets rationalisering å riksstaten för hudgetåret

1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 15 000 000 kronor.

2 ro) Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.

För innevarande budgetår kan statlig kreditgaranti beviljas för lån avseende

jordbrukets yttre rationalisering intill ett belopp av 10 000 000 kronor,

för lån till jordbrukets inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000

kronor samt för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 25 000 000 kronor.

Kungl. Maj :t äger rätt att, om förhållandena ge anledning därtill, medgiva

jämkning i denna fördelning. Lånegaranti må vidare beviljas för driftslån

intill ett belopp av 8 000 000 kronor.

Under nionde huvudtiteln, punkten 126 (s. 225—228), har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 50 000

kronor till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti samt att

medgiva, att under samma budgetår statlig kreditgaranti må beviljas för

dels lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 10 000 000 kronor,

lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor samt jordbruksegnahemslån

in. in. intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt

för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva

jämkning i sagda fördelning, dels driftslån intill ett belopp av 6 000 000

kronor. Under samma punkt har Kungl. Maj :t slutligen föreslagit riksdagen

medgiva, att den årliga räntan å den stående delen av lån från egnahemslånefonden,

som beviljats efter ingången av år 1920 men före den 1 juli

1940 och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, må för åren 1953 och 1954

nedsättas till 3,6 procent samt att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenliel

eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts

från kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas

enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen av före

den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren

1953 och 1954 utgå efter 3,6 procent.

Lantbruksstyrelsen (skr. 24/8 1951) föreslår, att man i avvaktan på vidgad

erfarenhet i fråga om medelsåtgången skall upptaga anslaget till täckande

av förluster på grund av statlig kreditgaranti med oförändrat belopp.

Styrelsen hemställer vidare att statlig kreditgaranti under budgetåret

1952/53 skall få beviljas dels för lån avseende yttre rationalisering intill ett

belopp av 10 000 000 kronor, för lån för inre rationalisering intill ett belopp

av 15 000 000 kronor samt för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av

20 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att. om förhållandena ge an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

i

ledning därtill, medge jämkning i denna fördelning, dels ock för driftslån

intill ett belopp av 6 000 000 kronor. Dessutom föreslår styrelsen, att amorteringstiden

för driftslån, vilken enligt nu gällande föreskrifter kan bestämmas

till högst 10 år, skall kunna utsträckas till 15 år.

Departementschefen har anfört följande.

»I fråga om kreditgarantiens omfattning föreslår lantbruksstyrelsen oförändrad

ram såvitt angår lån för yttre och inre rationalisering. Häremot har

jag icke något att erinra. Beträffande garantibeloppen för jordbruksegnahemslån

och driftslån föreslås en minskning från 25 000 000 respektive

8 000 000 kronor till 20 000 000 respektive 6 000 000 kronor. Med hänsyn till

vad lantbruksstyrelsen anfört rörande den beräknade medelsåtgången och

med beaktande jämväl av att en viss försiktighet i kreditgivningen synes nödvändig

i nuvarande läge, kan jag biträda förslaget även i denna del. I likhet

med vad som gäller för innevarande budgetår bör Kungl. Maj :t äga befogenhet

att, om förhållandena ge anledning därtill, medge jämkning i fördelningen

av maximibeloppen beträffande lån för yttre och inre rationalisering samt

beträffande jordbruksegnahemslån.

Lantbruksstyrelsen har vidare ifrågasatt en förlängning av amorteringstiden

för driftslån. I betraktande av bland annat den förslitning, som inventarierna

äro underkastade, är det emellertid enligt min mening av vikt, att amorteringstiden

för dessa lån ej är för lång. Härtill kommer, att de lånebeviljande

myndigheterna redan enligt nu gällande bestämmelser ha möjlighet att i

särskilda fall medge längre amorteringstid än 10 år. Jag anser mig på grund

av det nu anförda ej kunna biträda styrelsens förslag på denna punkt.

Vad angår beräkningen av medelsbehovet för täckande av eventuella förluster

på grund av lämnad kreditgaranti kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsens

förslag, att för nästa budgetår skall anvisas ett oförändrat anslag

av 50 000 kronor.

Jag torde slutligen få till behandling upptaga en fråga om räntan å vissa

lån från den förutvarande egnahemslånefonden in. in. 1951 års riksdag (IX

ht 1951, p. 129, s. 214) medgav dels att den årliga räntan å den stående delen

av lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920

men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, finge

för åren 1951 och 1952 nedsättas till 3,6 procent, dels ock att i avseende å

köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som

år 1920 eller senare år försålts från kronoegendom, räntan finge, i den mån

köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder, som gällt eller gällde

för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,

under åren 1951 och 1952 utgå efter 3,6 procent. Motsvarande

medgivande torde nu böra inhämtas av riksdagen även beträffande åren

1953 och 1954. Därest riksdagen bifaller delta förslag, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser, som därvid bli

erforderliga.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.

Utskottet. Vad Kungl. Maj :t föreslagit under denna ansiagspunkt föranleder

icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti

å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

b) medgiva, att under budgetåret 1952/53 statlig kreditgaranti

må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering

intill ett belopp av 10 000 000 kronor, lån för inre rationalisering

intill ett belopp av 15 000 000 kronor samt jordbrultsegnahemslån

m. m. intill ett belopp av 20 000 000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva

anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning, dels

driftslån intill ett belopp av 6 000 000 kronor;

c) medgiva, att den årliga räntan å den stående delen av

lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången

av år 1920 men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet

inträtt, må för åren 1953 och 1954 nedsättas till

3,6 procent;

d) medgiva, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet

eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller

senare år försålts från kronoegendom, räntan må, i den mån

köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder som gällt

eller gälla för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat

egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren 1953

och 1954 utgå efter 3,6 procent.

Stockholm den 18 april 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Jon Jonsson*,

Bertil Andersson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Einar Persson,

Osvald* och Eskilsson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i

Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Hseggblom*, Jonsson i Järvsand, Nilsson

i Varuträsk, Utbult, Boman i Stafsund*, Andersson i Långviksmon* och

Arweson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:189 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Grundförbättringar: Statens avdikningsans s. 15 i texten