Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner.
1952-04-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:20, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr 20—22.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda hemställan rörande anslag till Bidrag till
jordbrukets rationalisering samt till Täckande av förluster
på grund av statlig kreditgaranti jämte i ämnet
väckta motioner.
Utskottet får härigenom avgiva utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
gjorda framställningar rörande anslag till Bidrag till jordbrukets rationalisering
samt till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet i huvudsak hänvisa
till statsrådsprotokollet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft i ämnet väckta
motioner.
l:o) Bidrag till jordbrukets rationalisering.
Till täckande av medelsbehovet för ifrågavarande bidragsverksamhet har
under såväl budgetåret 1950/51 som innevarande budgetår förutom de anvisade
beloppen å 11 500 000 respektive 9 500 000 kronor beräknats stå till
förfogande en reservation å 7 500 000 kronor. Av det belopp å 17 000 000
kronor, som sålunda totalt beräknats skola disponeras under innevarande
budgetår, ha 2 500 000 kronor avsetts för bidrag till yttre rationalisering och
14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering m. in.
Under nionde huvudtiteln, punkten 125 (s. 221—225), har Kungl. Maj :t
hemställt, att riksdagen måtte till Bidrag till jordbrukets rationalisering för
budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 15 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,
till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 234 av herr Pålsson
m. fl. samt II: 305 av herrar Jönsson i Rossbol och Jansson i Aspeboda,
i vilka motioner hemställts, att riksdagen ville besluta att gällande bestämmelser
om statsbidrag till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader
ändras i så måtto, att statsbidrag kommer att utgå med 40 procent av
den godkända kostnaden upp till ett sammanlagt kostnadsbelopp av 8 000
kronor, 25 procent av kostnadsbeloppet mellan 8 000 och 15 000 kronor samt
15 procent av överskjutande kostnad; dock att statsbidrag för dylika åtgärder
normalt för en och samma brukningsdel ej må utgå med mer än 8 000
kronor.
1 Iiihcing till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 20—22.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över motionerna ha yttranden avgivits den 6 mars 1952 av lantbruksstyrelsen
och den 4 mars 1952 av statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader.
Lantbniksstyrelsen (skr. 24/8 1951) hemställer, att anslaget för nästa
budgetår skall uppföras med 17 500 000 kronor. Av detta belopp jämte en reservation
å omkring 1 500 000 kronor, som beräknas komma att föreligga å
anslaget vid ingången av budgetåret 1952/53, eller tillhopa 19 000 000 kronor,
avses 2 500 000 kronor för bidrag till yttre rationalisering och 16 500 000
kronor för bidrag till inre rationalisering in. in. Styrelsen hemställer vidare
om sådan ändring av bidragsbestämmelserna, att bidrag i vissa fall skola
kunna lämnas till täckande av de kostnader för revision och omläggning av
fasta anläggningar, som föranledas av fastighetsreglering. Till stöd för sistnämnda
framställning anför lantbruksstyrelsen i huvudsak följande.
Enligt de nuvarande bidragsbestämmelserna kunna bidrag utlämnas vid
omregleringsföretag exempelvis för gårdsflyttningar. För att man skall nå en
tillfredsställande lösning särskilt vid stora eller komplicerade omregleringsföretag
kan även en revision av vägnätet bli nödvändig. Dessutom kunna anläggningar
för vattenavledning, vatten- och elkraftsförsörjning in. in. behöva
omflyttas. I de fall då omreglering genomföres genom att lantbruksnämnden
förvärvar hela regleringsområdet kan nämnden vidtaga erforderliga dispositioner.
Vid omreglering på annat sätt har lanthruksorganisationen däremot
icke någon möjlighet att ekonomiskt medverka till omläggning av fasta
anläggningar, utom beträffande diken och, som förut nämnts, byggnader. Då
omreglering sker genom laga skifte eller ägoutbyte, kan statsbidrag beviljas
bl. a. till sådan utflyttning och sådan väganläggning, som föranletts av
skiftet respektive ägoutbytet. Möjlighet bör enligt styrelsens mening finnas
att lämna ekonomiskt stöd oavsett om omregleringen genomföres genom
laga skifte eller ägoutbyte eller genom överlåtelse med därpå följande avstyckning,
sammanläggning etc. eller genom kombination av olika sådana
medel. I detta syfte torde en ändring av eller ett tillägg till 9 § rationaliseringskungörelsen
erfordras.
I detta sammanhang har i statsverkspropositionen vidare anmälts en av
Hushållningssällskapens förbund gjord framställning rörande statsbidrag
för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur.
Slutligen har under förevarande anslagspunkt anmälts en framställning
av lantbruksstyrelsen (skr. 14/11 1951) om ändring av gällande bestämmelser
rörande maximeringen av statsbidrag för uppförande eller förbättring
av ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar för jordbruksdriften.
Dylikt bidrag kan nu utgå med 25 procent av den godkända kostnaden
upp till ett sammanlagt belopp av 10 000 kronor och 15 procent av överskjutande
kostnad. Dock får statsbidrag för ifrågavarande åtgärder normalt
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
3
för en och samma brukningsdel icke utgå med mer än 5 000 kronor. Lantbruksstyrelsen
föreslår, att nämnda maximibelopp skola höjas till 15 000
respektive 8 000 kronor. Till stöd för framställningen anför styrelsen i huvudsak
följande.
Sedan bidragsnormerna fastställdes år 1947 (prop. nr 75/1947) ha byggnadskostnaderna
undergått en kraftig stegring. Det av statens forskningsanstalt
för lantmannabyggnader uppgjorda byggnadskostnadsindex (riksindex
för ekonomibyggnader) har sålunda sedan nämnda år stigit med cirka 50
procent för en stenbyggnad och cirka 65 procent för en träbyggnad eller med
i genomsnitt cirka 60 procent (vägt medeltal), varav cirka 40 procent sedan
den 1 juli 1950.
Om statsbidragen skola tjäna sitt syfte att utgöra en stimulans till sådana
förbättringsåtgärder, som befinnas lämpliga och önskvärda, är det oundgängligen
nödvändigt att en höjning av det maximala bidragsbeloppet kommer
till stånd. I praktiken har det visat sig, att man för att kunna åstadkomma
rationella och lämpliga byggnader i flera fall har önskat eller måst
överskrida nuvarande maximibelopp å 5 000 kronor.
På grund av de stigande byggnadskostnaderna under innevarande år har
antalet ansökningar minskat något redan under första halvåret 1951. Tendensen
tycks vara, att antalet ansökningar fortsätter att sjunka. Den höjning
av maximala bidraget som föreslås behöver därför icke innebära att den
totala medelsåtgången ökas. Möjlighet finnes även att skärpa kraven på rationaliseringsåtgärder
för ekonomibyggnader, om medelsåtgången skulle tendera
att bli för stor.
Departementschefen har anfört följande.
»Vad först angår lantbruksstyrelsens förslag om att statsbidrag i enlighet
med bestämmelserna om bidrag för yttre rationaliseringsåtgärder i vissa
fall skall få utgå till omläggningsåtgärder, som föranledas av fastighetsreglering,
kan jag i stort sett ansluta mig till de synpunkter som styrelsen anfört.
Den nuvarande utformningen av bidragsbestämmelserna synes emellertid
ge tillräckliga möjligheter att beakta även sådana fall, som styrelsen
berört. Någon författningsändring på denna punkt är därför enligt min
mening icke erforderlig.
Vad därefter gäller frågan om en ändring av bestämmelserna om maximering
av statsbidrag till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader
in. m. vill jag erinra om att de nuvarande bestämmelserna tillkommo
år 1947 i samband med att beslut fattades angående riktlinjerna för den
framtida jordbrukspolitiken. I propositionen nr 75 till sagda års riksdag
framhöll dåvarande chefen för jordbruksdepartementet att de där föreslagna
bestämmelserna på förevarande område — vilka överensstämde med
dem som sedermera fastställdes av riksdagen — borde omprövas, därest
byggnadskostnaderna skulle förändras mera avsevärt i förhållande till den
då rådande nivån. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag att den kraftiga
stegring av byggnadskostnaderna, som ägt rum sedan dess, motiverar
eu ändring av maximeringsreglerna. Jag ansluter mig därför till lantbruksstyrelsens
förslag, dock med den jämkningen att det maximibelopp, till
vilket statsbidrag för här ifrågavarande åtgärder normalt skall få uppgå
för eu och samma brukningsdel, synes böra bestämmas till 7 000 kronor. I
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
anslutning härtill bör maximala bidragsbeloppet för ekonomibyggnader till
sambruksförening och sammanslutning för drivande av andelsladugård höjas
från nuvarande 200 kronor per har till 280 kronor per har.
Vidare torde jag här få upptaga det förslag, som Hushållningssällskapens
förbund framfört angående bidrag till gemensamhetsbeten för nötkreatur.
Jag vill därvid framhålla, att jag finner de av förbundet anförda synpunkterna
vara värda beaktande. Bidrag bör sålunda enligt min mening kunna
utgå även för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur. Däremot
kan jag ej förorda att bidrag skall utgå jämväl för täckande av kostnaderna
för underhåll av dylik betesanläggning.
Vid bifall till vad nu föreslagits torde det få ankomma på Ivungl. Maj :t
att utfärda erforderliga författningsbestämmelser.
Vad därefter angår beräkningen av medelsbehovet under anslaget torde
först böra erinras, att för innevarande budgetår disponeras sammanlagt
17 000 000 kronor för bidrag till de med anslaget avsedda ändamålen. Av
detta belopp ha 2 500 000 kronor beräknats för bidrag till yttre rationalisering
och 14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering. Av den föregående
redogörelsen framgår att lantbruksstyrelsen räknar med att det för
yttre rationalisering avsedda beloppet kommer att förslå för ändamålet
även om anspråken på bidrag till denna verksamhet komma att öka. I fråga
om den inre rationaliseringen däremot anser styrelsen, att en bidragsram
å 14 500 000 kronor på grund av de kost.nadsstegringar, som inträffat, icke
är tillräcklig för att verksamheten skali kunna upprätthållas i oförändrad
omfattning. Härför skulle enligt styrelsens beräkningar erfordras omkring
IG 500 000 kronor.
Med utgångspunkt från nu anförda förhållanden har lantbruksstyrelsen
för nästa budgetår räknat med en total anslagsram av 19 000 000 kronor,
därav 2 500 000 kronor för yttre rationalisering samt 16 500 000 kronor för
inre rationalisering. Enligt mitt förmenande bör emellertid anslagsramen
för nästa budgetår bibehållas vid ett oförändrat belopp av 17 000 000 kronor.
Därav böra liksom innevarande budgetår i första hand 2 500 000 kronor
avses för bidrag till yttre och 14 500 000 kronor för bidrag till inre rationalisering.
I likhet med vad som nu gäller bör Kungl. Maj :t äga rätt att
jämka den föreslagna fördelningen av anslaget, om förhållandena föranleda
därtill. Likaså torde även ur nästa budgetårs anslag av de medel, som
avsetts för verksamheten för inre rationalisering, få disponeras högst
250 000 kronor för utbetalande av statsbidrag till byggande av odlingsvägar
i Norrland och Dalarna. I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag böra vidare
av nämnda medel få användas intill 10 000 kronor till kostnaderna för
sådana syneförrättningar, som omförinälas i 7 § lagen den 30 juni 1947
om uppsikt å jordbruk. För sistnämnda ändamål har för innevarande budgetår
beräknats ett belopp av högst 50 000 kronor.
Då jag anser att den reservation å anslaget, som kan beräknas föreligga
vid innevarande budgetårs slut, bör kunna uppskattas till 2 000 000 kronor,
skulle vid bifall till vad jag nyss förordat medelsbehovet under anslaget
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20. 5
för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till (17 000 000—2 000 000 =)
15 000 000 kronor.»
I sitt yttrandé över motionerna har statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader
anfört i huvudsak följande.
Vid anstalten föres ett fortlöpande byggnadskostnadsindex, i vilket åren
1935—37 utgöra basår och satts lika med 100. Detta index visar för året
1948 siffran 205 samt för år 1951 siffran 311, vilken senare siffra gäller
per den 15 juli 1951. Sedan nämnda datum och till den 15 januari 1952
har index för lantbrukets byggnadskostnader stigit till siffran 322. Detta
innebär att om man utgår från ett byggnadskostnadsbelopp om 5 000 kronor
för år 1948 motsvaras detta av en kostnad om 7 900 kronor efter indexsiffran
322. Med de kostnadsstegringar, som nu äro att förvänta inom de
närmaste månaderna, cirka 10 % på arbetskostnaderna och 5 % på materialkostnaderna,
nås ett indextal för jordbrukets byggnadskostnader på 325
—330, ett indextal på 328 motsvarar en byggnadskostnad på 8 000 kronor,
om man utgår ifrån 1948 års indextal och en byggnadskostnad för samma
år på 5 000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna endast förklarat
sig vidhålla det ställningstagande i ämnet, som framgår av styrelsens förenänmda
skrivelse den 14 november 1951.
Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet, att den kraftiga
stegring av byggnadskostnaderna, som ägt rum sedan år 1947, bör föranleda
en justering av bestämmelserna om maximering av statsbidrag till
uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader m. m. Vissa skäl synas i
och för sig tala till förmån för det i motionerna I: 234 och II: 305 härvidlag
framlagda förslaget. Med hänsyn till den återhållsamhet, som i nuvarande
ekonomiska situation måste iakttagas även på detta område, har utskottet
emellertid funnit sig böra förorda Kungl. Maj :ts förslag i ämnet. Utskottet’
tillstyrker alltså, att statsbidrag till ifrågavarande ändamål skall kunna
utgå med 25 procent av den godkända kostnaden upp till ett sammanlagt
kostnadsbelopp av 15 000 kronor och med 15 procent av överskjutande kostnad,
dock att statsbidrag för en och samma brukningsdel normalt ej skall
utgå med mer än 7 000 kronor. Såsom departementschefen anfört torde i
samband härmed det maximala bidragsbeloppet för ekonomibyggnader till
sambruksförening och sammanslutning för drivande av andelsladugård böra
höjas från 200 kronor till 280 kronor per hektar.
Utskottet tillstyrker vidare Kungl. Maj :ts förslag om att bidrag framdeles
skall kunna utgå även för anordnande av gemensamhetsbeten för nötkreatur.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser
i de hänseenden utskottet angivit i det föregående.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot anslagsberäkningarna
eller Kungl. Maj :ts framställning i övrigt.
I detta sammanhang torde utskottet slutligen få hänvisa till vad utskottet
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 19 föreslagit i fråga om statsbidrag till
torrläggningsverksamheten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts framställning
samt med avslag å motionerna I: 234 och II: 305, till
Bidrag till jordbrukets rationalisering å riksstaten för hudgetåret
1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 15 000 000 kronor.
2 ro) Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti.
För innevarande budgetår kan statlig kreditgaranti beviljas för lån avseende
jordbrukets yttre rationalisering intill ett belopp av 10 000 000 kronor,
för lån till jordbrukets inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000
kronor samt för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av 25 000 000 kronor.
Kungl. Maj :t äger rätt att, om förhållandena ge anledning därtill, medgiva
jämkning i denna fördelning. Lånegaranti må vidare beviljas för driftslån
intill ett belopp av 8 000 000 kronor.
Under nionde huvudtiteln, punkten 126 (s. 225—228), har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1952/53 anvisa ett anslag av 50 000
kronor till täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti samt att
medgiva, att under samma budgetår statlig kreditgaranti må beviljas för
dels lån avseende yttre rationalisering intill ett belopp av 10 000 000 kronor,
lån för inre rationalisering intill ett belopp av 15 000 000 kronor samt jordbruksegnahemslån
in. in. intill ett belopp av 20 000 000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning, dels driftslån intill ett belopp av 6 000 000
kronor. Under samma punkt har Kungl. Maj :t slutligen föreslagit riksdagen
medgiva, att den årliga räntan å den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången av år 1920 men före den 1 juli
1940 och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, må för åren 1953 och 1954
nedsättas till 3,6 procent samt att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenliel
eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts
från kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen av före
den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren
1953 och 1954 utgå efter 3,6 procent.
Lantbruksstyrelsen (skr. 24/8 1951) föreslår, att man i avvaktan på vidgad
erfarenhet i fråga om medelsåtgången skall upptaga anslaget till täckande
av förluster på grund av statlig kreditgaranti med oförändrat belopp.
Styrelsen hemställer vidare att statlig kreditgaranti under budgetåret
1952/53 skall få beviljas dels för lån avseende yttre rationalisering intill ett
belopp av 10 000 000 kronor, för lån för inre rationalisering intill ett belopp
av 15 000 000 kronor samt för jordbruksegnahemslån intill ett belopp av
20 000 000 kronor, med rätt för Kungl. Maj :t att. om förhållandena ge an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
i
ledning därtill, medge jämkning i denna fördelning, dels ock för driftslån
intill ett belopp av 6 000 000 kronor. Dessutom föreslår styrelsen, att amorteringstiden
för driftslån, vilken enligt nu gällande föreskrifter kan bestämmas
till högst 10 år, skall kunna utsträckas till 15 år.
Departementschefen har anfört följande.
»I fråga om kreditgarantiens omfattning föreslår lantbruksstyrelsen oförändrad
ram såvitt angår lån för yttre och inre rationalisering. Häremot har
jag icke något att erinra. Beträffande garantibeloppen för jordbruksegnahemslån
och driftslån föreslås en minskning från 25 000 000 respektive
8 000 000 kronor till 20 000 000 respektive 6 000 000 kronor. Med hänsyn till
vad lantbruksstyrelsen anfört rörande den beräknade medelsåtgången och
med beaktande jämväl av att en viss försiktighet i kreditgivningen synes nödvändig
i nuvarande läge, kan jag biträda förslaget även i denna del. I likhet
med vad som gäller för innevarande budgetår bör Kungl. Maj :t äga befogenhet
att, om förhållandena ge anledning därtill, medge jämkning i fördelningen
av maximibeloppen beträffande lån för yttre och inre rationalisering samt
beträffande jordbruksegnahemslån.
Lantbruksstyrelsen har vidare ifrågasatt en förlängning av amorteringstiden
för driftslån. I betraktande av bland annat den förslitning, som inventarierna
äro underkastade, är det emellertid enligt min mening av vikt, att amorteringstiden
för dessa lån ej är för lång. Härtill kommer, att de lånebeviljande
myndigheterna redan enligt nu gällande bestämmelser ha möjlighet att i
särskilda fall medge längre amorteringstid än 10 år. Jag anser mig på grund
av det nu anförda ej kunna biträda styrelsens förslag på denna punkt.
Vad angår beräkningen av medelsbehovet för täckande av eventuella förluster
på grund av lämnad kreditgaranti kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsens
förslag, att för nästa budgetår skall anvisas ett oförändrat anslag
av 50 000 kronor.
Jag torde slutligen få till behandling upptaga en fråga om räntan å vissa
lån från den förutvarande egnahemslånefonden in. in. 1951 års riksdag (IX
ht 1951, p. 129, s. 214) medgav dels att den årliga räntan å den stående delen
av lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången av år 1920
men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, finge
för åren 1951 och 1952 nedsättas till 3,6 procent, dels ock att i avseende å
köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som
år 1920 eller senare år försålts från kronoegendom, räntan finge, i den mån
köpeskillingen förräntades enligt enahanda grunder, som gällt eller gällde
för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under åren 1951 och 1952 utgå efter 3,6 procent. Motsvarande
medgivande torde nu böra inhämtas av riksdagen även beträffande åren
1953 och 1954. Därest riksdagen bifaller delta förslag, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser, som därvid bli
erforderliga.»
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
Utskottet. Vad Kungl. Maj :t föreslagit under denna ansiagspunkt föranleder
icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti
å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 50 000 kronor;
b) medgiva, att under budgetåret 1952/53 statlig kreditgaranti
må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 10 000 000 kronor, lån för inre rationalisering
intill ett belopp av 15 000 000 kronor samt jordbrultsegnahemslån
m. m. intill ett belopp av 20 000 000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj :t att, om förhållandena skulle giva
anledning därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning, dels
driftslån intill ett belopp av 6 000 000 kronor;
c) medgiva, att den årliga räntan å den stående delen av
lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet
inträtt, må för åren 1953 och 1954 nedsättas till
3,6 procent;
d) medgiva, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller
senare år försålts från kronoegendom, räntan må, i den mån
köpeskillingen förräntas enligt enahanda grunder som gällt
eller gälla för den stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat
egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren 1953
och 1954 utgå efter 3,6 procent.
Stockholm den 18 april 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Jon Jonsson*,
Bertil Andersson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Einar Persson,
Osvald* och Eskilsson*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Gustafson i
Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Hseggblom*, Jonsson i Järvsand, Nilsson
i Varuträsk, Utbult, Boman i Stafsund*, Andersson i Långviksmon* och
Arweson.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:189 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Grundförbättringar: Statens avdikningsans s. 15 i texten