Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten m. m.
1952-04-24 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:26, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten m. m.
Dokumentets text
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
Nr 26.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och
statsunderstödda frökontrollverksamheten m. m.
I årets statsverksproposition (IX ht p. 87) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/
53 beräkna dels till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Statens centrala frökontrollanstalt:
Avlöningar och Omkostnader förslagsanslag å 1 405 000
respektive 330 000 kronor, dels till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Understöd
åt lokala frökontrollanstalter ett anslag av 5 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 8 februari 1952 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 50, föreslagit riksdagen
att
1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens centrala frökontrollanstalt, som angivits i propositionen;
2) godkänna i propositionen angiven avlöningsstat för statens centrala
frökontrollanstalt, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1952
/53;
3) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Statens centrala frökontrollanstalt:
Avlöningar ett förslagsanslag av 1 351 000 kronor,
b) till Befrämjande av fröodlingen m. in.: Statens centrala frökontrollanstalt:
Omkostnader ett förslagsanslag av 560 700 kronor,
c) till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Understöd åt lokala frökontrollanstalter
ett anslag av 5 000 kronor.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1950 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, tre sakkunniga
för att verkställa utredning rörande organisationen av den statliga och
statsunderstödda frökontrollverksamheten. De sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1950 års frökontrollutredning, ha utgjorts av landshövdingen
B. Fallenius, tillika ordförande, dåvarande frökontrollanten vid statens centrala
frökontrollanstalt, numera t. f. föreståndaren för anstalten K. 1. S.
Gadd samt dåvarande rektorn vid Bollerups lantbruksskola, numera landshövdingen
T. Å. Hovgård.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2(i.
7
De sakkunniga ha den 27 juni 1951 överlämnat betänkande med förslag
rörande organisationen av frökontrollverksamheten (stencilerat). T. f. föreståndaren
Gadd har avgivit särskilt yttrande beträffande vissa av utredningen
behandlade frågor.
Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
Nuvarande förhållanden.
En redogörelse för nuvarande förhållanden på frökontrollverksamhetens
område och tidigare förslag till omorganisation av denna verksamhet återfinnes
å s. 3—10 i propositionen. Utskottet torde här endast få erinra om att
verksamheten för närvarande ombesörjes av dels statens centrala frökontrollanstalt,
vars huvudinstitution är förlagd till Bergshamra utanför Stockholm
och vilken har en filial i Akarp i anslutning till Alnarps egendom, dels
fem lokala statsunderstödda frökontrolianstalter, nämligen i Linköping,
Skara, Örebro, Törsta i Jämtland och Luleå.
Då statens centrala frökontrollanstalt inrättades, beräknade man att inkomsterna
å verksamheten i stort sett skulle täcka utgifterna. I själva
verket har emellertid rörelsen, särskilt under senare år, visat betydande
underskott. Beträffande utvecklingen under den senaste 1 O-årsperioden kan
hänvisas till följande sammanställning.
Budgetår
Nettoutgifter
Nettoinkomster
..
Underskott
Inkomster
i % av ut- gifterna
1939/40 ................
490 500
239 000
251600
49
1940/41 ................
602 600
330 000
272 600
55
1941/42 ................
811700
509 100
302 600
63
1942/43 ................
947 000
488 500
458 500
52
1943/44 ................
1 104 000
818 700
286 000
74
1944/45 ................
1136 700
707 600
429 100
62
1945/46 ................
1 179 400
691100
488 300
59
1 1946/47 ................
1194 100
776 300
417 800
65
• 1947/48 ................
1 659 200
722 000
937 200
43
I 1948/49 ................
1 663 000
''762 000
''901 000
46
(900 000)
(763 000)
(54)
! 1949/50 ................
1 624 300
>1 032 800
*591 500
64
!
(894 800)
(729 500)
(55)
Medan den centrala frökontrollanstaltens verksamhet sålunda lämnat
betydande underskott har rörelsen vid de lokala frökontrollanstalterna i regel
lämnat tillfredsställande ekonomiskt resultat och stundom givit ej oväsentliga
överskott.
1 Den redovisade inkomsten för 1948/49, omkring 763 000 kronor, bör enligt anstaltens beräkning
ökas till 900 000 kronor på grund av onormalt stor eftersläpning i influtna lilcvider.
Härtill bör hänsyn tagas vid bedömning av resultatet för 1949/50. Beloppen inom parentes ange
härav följande korrigering.
8
Jordbruksutskottet? utlåtande nr 26.
Huvuddragen av frökontrollutredningens förslag.
Utredningen anser att statens centrala frökontrollanstalt även i fortsättningen
bör intaga en ledande ställning inom frökontrollverksamheten. Denna
verksamhet bör emellertid decentraliseras något. Som huvudsakliga
skäl för en decentralisering anföras dels att verksamheten därigenom
kan förbilligas, dels att läget på detta område på grund av den ökade kunnigheten,
förståelsen och ansvarskänslan hos jordbrukets utövare och utsädeshandelns
representanter nu är ett helt annat än det var då centralanstalten
inrättades.
Den önskade decentraliseringen avses till en början skola åstadkommas
genom en utvidgning av vissa av de distrikt, som nu äro bestämda för de
lokala statsunderstödda frökontrollanstalternas plomberingsverksamhet.
Därigenom skulle de mellansvenska anstalternas kapacitet kunna utnyttjas
bättre än vad som för närvarande är fallet. Utredningen föreslår även att
lokal statsunderstödd frökontrollanstalt i vissa fall skall äga åtaga sig statsplombering
utanför sitt eget distrikt.
I betänkandet föreslås vidare att sådana enskilda företag, som bedriva en
mera omfattande växtförädlingsverksamhet, skola kunna få särskild auktorisation.
Sådan auktorisation skall ha den verkan att en av företagen själva
utövad kontroll över de egna utsädesvarorna blir jämställd med sådan kontroll,
som utövas av statsunderstödd frökontrollanstalt. Denna auktorisation
skall dock icke omfatta sortrenhetskontroll, kontrollodlingar eller kontroll
över utsädespartier avsedda för export.
Utredningen har även undersökt andra decentraliseringsmöjligheter. Därvid
har den bland annat prövat frågan om lämpligheten av att inrätta nya
lokala frökontrollanstalter eller en Norrlandsfilial till centralanstalten. Den
anser dock icke att några åtgärder i dessa hänseenden för närvarande äro
påkallade. Beträffande filialen i Norrland framhålles, att utredningen med
sitt ställningstagande icke velat bestrida betydelsen av att viss frökontrollverksamhet
förlägges till Norrland. Denna fråga anses emellertid böra övervägas
mera ingående först i samband med utbyggandet av den planerade
forskningsinstitutionen vid Röbäcksdalen.
I samband med decentraliseringsspörsmålen har utredningen övervägt
frågan om erforderliga åtgärder för att samordna frökontrollverksamheten.
I detta hänseende pekar den på betydelsen av att allmänna
anvisningar för verksamhetens bedrivande skola meddelas fortlöpande
samt föreslår att tillsynen från centralanstaltens sida skall intensifieras.
I fråga om organisationen av fält kontrollen föreslås en
väsentlig ändring. Utredningen anser nämligen att den obligatoriska efterkontrollodlingen
i samband med vanlig statsplombering och statsplombering
av kvalitetsvara bör slopas. Samtidigt föreslås att frölagen skall ändras så att
den blir tillämplig å sådan statsplomberad frövara som nu nämnts.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
9
Beträffande fältbesiktningarna föreslår utredningen en decentralisering
såtillvida att de lokala statsunderstödda frökontrollanstalterna
skola tillerkännas viss rätt att verkställa sådana besiktningar efter uppdrag
av centralanstalten. Samma befogenhet bör enligt förslaget tillkomma auktoriserade
frökontrollorgan beträffande deras egna varor.
Utredningen har även prövat frågan om förläggningen av centralanstaltens
fältkontrollav delning. Med hänsyn till att
kontrollodlingarna av klimatologiska skäl i huvudsak måste ske i Skåne
förordar utredningen, att avdelningen skall förläggas i anslutning till den
nuvarande filialen i Åkarp. I så fall måste emellertid en ny institutionsbyggnad
uppföras för filialen. Byggnadskostnaderna, inbegripet kostnaderna för
en vaktmästarebostad, uppskattas till i runt tal 450 000 kronor.
Med utgångspunkt från den minskning av arbetsuppgifternas omfattning
vid statens centrala frökontrollanstalt, som ett genomförande av utredningens
olika förslag väntas medföra, har utredningen ansett att personalorganisationen
vid anstalten kan begränsas avsevärt.
Utredningens förslag till ny personalorganisation innebär en minskning
med 60 befattningshavare eller nära 30 procent av det nuvarande antalet.
Härigenom ävensom genom vissa andra besparingar räknar utredningen med
att utgifterna för statens centrala frökontrollanstalt skola kunna nedbringas
med cirka 530 000 kronor. Å andra sidan komma emellertid även inkomsterna
att nedgå, om vissa arbetsuppgifter överflyttas till lokala organ. Den
härav föranledda inkomstminskningen uppskattar utredningen till cirka
250 000 kronor.
Utredningens förslag är icke enhälligt. En av de sakkunniga, t. f. föreståndaren
för statens centrala frökontrollanstalt H. Gadd, är nämligen på flera
punkter skiljaktig från utredningens övriga ledamöter. Sålunda biträder han
ej förslaget om en överföring av vissa arbetsuppgifter från centralanstalten
till lokala organ. Vidare anser han att auktorisering av enskild frökontrollverksamhet
endast bör ifrågakomma beträffande två företag, nämligen Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget samt W. Weibull aktiebolag. Han uttalar
jämväl att efterkontrollodling åtminstone i viss utsträckning bör ske
även beträffande de lägre statsplomberingsformerna.
Rörande det närmare innehållet i utredningens förslag och yttrandena
däröver torde utskottet få hänvisa till den redogörelse härför, som lämnats
å s. 12—58 i propositionen.
Anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.
Stijrelsen för statens centrala frökontrollanstalt har i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår (skr. 31/8 1951) hemställt, att anstaltens avlöningsoch
omkostnadsanslag skola höjas från 1 172 000 respektive 330 000 kronor
till 1 403 500 respektive 686 800 kronor.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
I fråga om a vlöningsan slaget innebär anstaltsstyrelsens förslag
en uppräkning med 231 500 kronor i enlighet med följande sammanställning.
Ökning Minskning
1. Tjänsteförändringar:
a) l kamrerare i Ca 27 i st. för Ca 25 ................. 1 644
b) 2 laboratorieföreståndarinnor i Ca 17 i st. för 2 labora
toriebiträden
i Ca 15 å renhets- respektive groningsavdelningen.
......................................... 1 872
c) 1 laboratoriebiträde i Ca 15 i st. för 1 frökontrollbiträde i
Ce 11 å fältkontrollavdelningen...................... 1 440
d) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 kontorsbiträde i Ca 8 å fältkontrollavdelningen
................................. 1728
e) 1 kontorist i Ca 13 i st. för 1 expeditionsbiträde i Ce 11 696
f) 3 ställföreträdande laboratorieföreståndarinnor i Ca 13 i st.
för 3 frökontrollbiträden i Ca 11 respektive Ce 11 .... 2 088
g) 1 expeditionsföreståndare i Ca 18 i st. för Ce 18...... —
h) 2 kontorsbiträden i Ca 8 i st. för Ce 8.............. —
2. Personalförstärkningar:
3 inspektörer i Ce 14 ................................. 25 272
3. Personalindragningar:
9 frökontrollbiträden i Ce 8 och Cg 8 .................. 56 592
4. Löneklassförändringar................................. 20 000
5. Löneregleringen för chefstjänstemän.................... 2 664
6. Rörliga tilläggets höjning.............................. 230 700
288 104 56592
+ 231 512
Anstaltsstyrelsens beräkning av omkostnadsanslaget för nästa
budgetår innebär en höjning med 356 800 kronor enligt följande fördelning.
1951/52 Ökning
1. Sjukvård m. in........................................ 14 000 4 000
2. Reseersättningar...................................... 3 500 26 000
3. Rränsle, lyse och vatten............................... 18 000 4 000
4. Övriga expenser...................................... 34 000 16 000
5. Publikationstryck..................................... 2 000 1 000
6. Provtagning och plombering........................... 89 700 124 800
7. Fältkontroll.......................................... 115 000 115 200
8. Utsädeskontroll vid Svalöv............................ 24 000 36 100
9. Diverse förbrukningsartiklar............................ 28 000 29 700
356 800
Vidare har anstaltsstyrelsen (skr. 16/11 1951) hemställt, att den i anstaltens
omkostnadsstat för innevarande budgetår upptagna delposten till övriga
expenser måtte få överskridas med högst 4 370 kronor för anskaffande
av en ny elektrisk dupliceringsmaskin. Styrelsen anför att den nuvarande
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
11
maskinen, vilken oavbrutet varit i gång sedan år 1948, är starkt försliten
och att den numera åstadkommer ett för personalen synnerligen störande
buller. En ny maskin beräknas kunna erhållas för 6 370 kronor. Då emellertid
leverantören förklarat sig villig att återköpa den gamla maskinen för
2 000 kronor skulle nettokostnaden belöpa sig till förenämnda belopp, 4 370
kronor.
Slutligen har lantbruksstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1952/53 (skr. 24/8 1951) hemställt, att till understöd åt lokala frökontrollanstalter
skall anvisas ett oförändrat anslag av 5 000 kronor. Styrelsen har
vidare hemställt om bemyndigande att fördela anslaget mellan anstalterna
efter föreliggande behov av statsbidrag.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Den utveckling på utsädesområdet, som ägt rum efter det statens centrala
frökontrollanstalt inrättades år 1924, synes mig helt ha bestyrkt riktigheten
av den då uttalade uppfattningen, att frökontrollverksamheten borde ställas
under ledning av en central statlig anstalt med erforderliga resurser. Även
om frökontrollfrågan numera — till stor del beroende på att förståelsen för
betydelsen av ett fullgott utsäde har ökat — är i ett annat läge än den var
vid nyssnämnda tidpunkt, anser jag det uppenbart, att en central statlig
frökontrollanstalt ej heller i fortsättningen kan undvaras.
Då centralanstalten inrättades räknade man, såsom tidigare nämnts, med
att kostnaderna för densamma i stort sett skulle täckas av inflytande inkomster.
Utvecklingen har emellertid blivit en annan, i det att kostnaderna
ständigt avsevärt överstigit inkomsterna. Såsom framgår av de i det föregående
återgivna siffrorna angående det ekonomiska resultatet av rörelsen
vid centralanstalten ha under senare år inkomsterna i regel endast uppgått
till omkring hälften av utgifterna och stundom till ändå mindre del av dessa.
Beträffande denna jämförelse är vidare att märka, att i densamma icke tagits
någon hänsyn till vissa i och för sig betydande utgiftsposter såsom kostnader
för pensionering av personalen, utgifter för lokaler m. m. Inräknas även
dessa poster å kostnadssidan, ökas underskottet å verksamheten ytterligare
avsevärt.
Det synes under sådana förhållanden naturligt, att man skall överväga
vad som kan göras för att åstadkomma en bättre proportion mellan inkomster
och kostnader vid centralanstalten och på så sätt minska det allmännas
utgifter för frökontrollverksamheten. Utredningen har även framlagt ett
flertal förslag i denna riktning. Åtskilliga av dessa ha mottagits välvilligt i
det övervägande antalet remissyttranden. På vissa punkter ha dock flertalet
yttranden gått i negativ riktning.
Då det gäller att taga ställning till de framlagda förslagen bör enligt min
mening utgångspunkten vara att effektiviteten i frökontrollverksamheten
12
.Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
under inga förhållanden får minskas. Att frökontrollen skall bedrivas på ett
ändamålsenligt sätt är uppenbarligen — med hänsyn till de ekonomiska
värden som denna kontroll kan skapa och bevara — av utomordentligt stor
vikt. Det synes då ej böra komma i fråga att äventyra denna kontroll genom
åtgärder, vilka visserligen kunna medföra någon begränsning av de direkta
statsutgifterna för verksamheten men å andra sidan kunna medföra risk för
att jordbrukarnas möjligheter att erhålla ett fullgott utsäde minskas. Med
denna utgångspunkt finner jag det angeläget, att statens centrala frökontrollanstalts
ställning som det ledande och övervakande organet för frökontrollverksamheten
ej skall rubbas. Av vad jag nu anfört följer vidare, att det avgörande
vid bedömningen av de föreliggande förslagen enligt min mening
bör vara icke huruvida ett genomförande av desamma kan medföra någon
minskning av de direkta statsutgifterna utan huruvida ett förverkligande av
desamma kan ske utan men för frökontrollverksamheten. Där det senare är
förhållandet är det åter självfallet, att föreliggande besparingsmöjligheter
böra tillvaratagas.
Av de förslag från utredningen, för vilka jag redogjort i det föregående,
torde jag först få behandla frågan om en decentralisering av frökontrollverksamheten
i form av en överföring av vissa arbetsuppgifter från centralanstalten
till de lokala frökontrollanstalterna. Såsom skäl för en dylik överföring
har i betänkandet bland annat åberopats att densamma skulle medföra
en viss minskning av statsverkets utgifter för frökontrollverksamheten.
Riktigheten av denna uppfattning har visserligen ifrågasatts i några yttranden.
Med hänsyn till att de lokala anstalter, som närmast beröras av förslaget,
synts kunna arbeta med genomsnittligt lägre kostnader än centralanstalten,
är jag närmast böjd för att ansluta mig till utredningens åsikt
i fråga om de ekonomiska konsekvenserna av en dylik överföring. Av vad
jag nyss anfört framgår emellertid att det förhållandet, att överföringen
må kunna medföra någon minskning av statsutgifterna, enligt min mening
icke i och för sig bör tillmätas utslagsgivande betydelse. Av större vikt är
enligt min uppfattning att en dylik överföring, såsom framhållits både i betänkandet
och i åtskilliga yttranden, synes kunna medföra fördelar även ur
andra synpunkter. Sålunda skulle densamma möjliggöra ett mera effektivt
utnyttjande av de lokala anstalternas kapacitet. Vidare skulle den göra det
lättare att bevara den direkta kontakten mellan jordbrukets representanter ;
de olika landsdelarna och dem, som syssla med frökontrollarbetet. Det sistnämnda
synes mig vara av särskild betydelse med hänsyn till angelägenheten
av att jordbrukarnas intresse för utsädesfrågan skall kunna bibehållas och
ökas. De farhågor, som i några yttranden uttalats för att centralanstalten, om
eu dylik överföring kommer till stånd, skulle förlora den allmänna överblicken
över frökontrollarbetet, synas ej heller böra tillmätas avgörande betydelse.
Det antal prov, som genom den av utredningen ifrågasatta överföringen
skulle komma att frångå centralanstalten, representerar ju endast en
förhållandevis obetydlig del av det sammanlagda antal prov, som undersökes
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
13
vid anstalten. Jag ansluter mig därför i princip till utredningens tanke på en
viss decentralisering av den rutinmässiga frökontrollverksamheten från centralanstalten
till de lokala frökontrollanstalterna. Denna decentralisering synes
böra ske dels genom en utvidgning av de mellansvenska lokala anstalternas
plomberingsdistrikt, dels genom att de lokala anstalterna medgivas rätt
att i vissa fall åtaga sig statsploinbering utanför det för vederbörande anstalt
fastställda plomberingsområdet. Sådan avvikelse från områdesindelningen,
som sist nämnts, torde dock böra få ske endast efter medgivande från centralanstalten
eller från annan lokal anstalt, som beröres därav.
I några yttranden, där förslaget om decentralisering avstyrkts, har uttalats
att de lokala anstalter, som nu ha en outnyttjad kapacitet, i stället borde söka
intressera jordbrukarna att i ökad omfattning analysera utsäde av egen
skörd. Jag vall i anledning härav framhålla, att jag helt delar uppfattningen
om det önskvärda i att dylika analyser skola ske i ökad omfattning. En sådan
utveckling torde emellertid ej behöva hindras av den decentralisering, som
jag nu förordat.
Det torde icke vara erforderligt att redan nu taga ställning till frågan,
hur den av mig förordade utvidgningen av vissa lokala anstalters plomberingsområden
skall genomföras. Denna fråga torde jag senare få anmäla för
Kungi. Maj :t. I anledning av vad Hallands läns hushållningssällskap anfört
vill jag emellertid framhålla, att det icke synes tillräckligt motiverat, att en
ny lokal anstalt skulle inrättas i Halland.
Utredningen har ifrågasatt att sammansättningen av styrelserna för de
lokala anstalter, vilkas plomberingsdistrikt kunna komma att utvidgas, skall
ändras så, att varje i distriktet ingående hushållningssällskapsområde blir
representerat i styrelsen. Goda skäl tala enligt min uppfattning för en sådan
ändring. Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att pröva denna
fråga med beaktande av de förhållanden, som kunna föreligga beträffande
varje särskild anstalt.
Som en ytterligare åtgärd i syfte att nedbringa arbetsbelastningen och förlusten
vid statens centrala frökontrollanstalt har utredningen föreslagit, att
möjlighet skulle öppnas för Kungl. Maj :t att medgiva auktorisering av vissa
enskilda utsädesföretag. Sådan auktorisering skulle ha den innebörden att
en av företaget självt verkställd kontroll i fråga om de lägre plomberingsformerna
skulle bli likställd med kontroll, utövad av statsunderstödd frökontrollanstalt.
Förutsättning för att auktorisering skulle få meddelas skulle
dock enligt förslaget vara, att företaget självt bedreve växtförädlingsverksamhet
i betydande omfattning och hade sådana resurser, som erfordrades
för kontrollverksamheten.
Mot detta utredningens förslag ha invändningar framställts i ett flertal
yttranden. Därvid har man i regel antingen helt avstyrkt förslaget eller ock
förordat att möjligheten att erhålla auktorisation skulle begränsas till W.
Weibull aktiebolag samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges
utsädesförening.
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 20.
Mot ett genomförande av utredningens förslag på denna punkt i hela
dess vidd har framför allt anförts, att det måste befaras att genom en sådan
åtgärd alltför stora delar av frökontrollverksamheten skulle komma att undandragas
den statliga kontrollen ävensom att garantien för köparna ej
skulle kunna bli densamma som vid en av centralanstalten eller statsunderstödd
lokalanstalt utövad kontroll. För min del har jag ej kunnat undgå att
finna dessa farhågor i viss mån befogade. Om ett auktorisationsförfarande
skall införas bör det därför enligt min uppfattning, i överensstämmelse med
vad som förordats i ett flertal yttranden, begränsas till W. Weibull aktiebolag
samt Allmänna svenska utsädesaktiebolaget eller Sveriges utsädesförening
i Svalöv. På sätt framhållits både i betänkandet och i yttrandena
intaga dessa företag obestridligen en särställning — både genom verksamhetens
omfattning och genom det förhållandet att de åtnjuta betydande
statsunderstöd för sin växtförädlingsverksamhet och i samband därmed äro
underkastade insyn från det allmännas sida. Beträffande Weibullsbolaget
är emellertid att märka, att detta företag redan så gott som uteslutande
saluför sina varor under egen plomb. Detta system synes ha fungerat tillfredsställande
även ur köparnas synpunkt. Något större behov av en auktorisation
— vilken ju i stort sett endast skulle innebära att bolagets kontroll
skulle få en mera officiell prägel — kan därför knapppast föreligga här. Vad
vidare angår Allmänna svenska utsädesaktiebolaget har detta i första hand
iörklarat sig önska att det nuvarande systemet, enligt vilket bolagets försäljning
är ställd under centralanstaltens kontroll, skall bibehållas eller att
eventuellt kontrollen skulle överflyttas till utsädesföreningens kontrollbyrå,
vilken i så fall borde äga befogenhet att plombera med verklig statsplomb.
Härvid har bolaget förutsatt, att kontrollavgifterna icke skulle ökas så att de
alltför mycket komme att överskrida de nuvarande kostnaderna. Såsom i
annat sammanhang berörts har emellertid centralanstalten beviljat bolaget
en betydande rabatt å de eljest gällande taxeavgifterna. Denna rabatt är av
sådan storleksordning, att den måste anses innebära en avsevärd subvention
till bolaget. I likhet med bland andra lantbruksstyrelsen och statens sakrevision
anser jag att någon sådan subvention till visst eller vissa utsädesföretag
icke bör förekomma. Rabatten bör därför enligt min mening avvecklas,
då giltighetstiden för nu löpande avtal mellan centralanstalten och bolaget
utgår, d. v. s. den 30 juni 1953. Därest bolaget då ej skulle vilja bära kostnaden
för en statlig kontroll, möter givetvis ej hinder för detsamma att
sälja sina varor i samma ordning som W. Weibull aktiebolag, d. v. s. under
egen kontroll och under egen plomb. Av bolagets yttrande synes emellertid
framgå, att bolaget i en dylik situation skulle föredraga att erhålla auktori
sation i enlighet med utredningens förslag. Ur det allmännas synpunkt torde
några allvarligare betänkligheter icke behöva möta mot bifall till en framställning
härom. Detsamma gäller, därest Weibullsbolaget skulle önska
erhålla auktorisation.
Av skäl som nu anförts kan jag alltså ansluta mig till utredningens förslag
på denna punkt endast i så måtto att sådan auktorisation, som avses i betän
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
15
kandet, bör efter ansökan kunna beviljas W. Weibull aktiebolag och Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget. Rörande förutsättningarna och villkoren
för auktorisation har jag i stort sett intet att invända mot vad utredningen
anfört. Till de hithörande detaljproblemen torde jag emellertid lämpligen
få återkomma senare. Här må allenast framhållas, att därest Allmänna
svenska utsädesaktiebolaget i samband med sökande av auktorisation skulle
önska uppdraga kontrollen åt Sveriges utsädesförenings kontrollbyrå, synes
hinder i och för sig ej böra möta mot en dylik anordning.
I samband med behandlingen av decentraliseringsfrågorna har utredningen
även upptagit spörsmålen om inrättande av nya lokala frökon trollanstaller
samt en Norrlandsfilial till statens centrala frökontrollanstalt. Vad angår
förstnämnda fråga har jag redan tidigare anfört, att det enligt min mening
icke kan anses påkallat att inrätta någon ny lokal anstalt i Halland.
Även i övrigt delar jag utredningens uppfattning, att någon ny lokal anstalt
ej för närvarande behövs. Vad angår frågan om inrättande av eu Norrlandsfilial
till centralanstalten vill jag erinra om att Röbäcksdalsutredningen i
sitt den 17 november 1951 avgivna betänkande angående utbyggnaden av en
central forsknings- och försöksinstitution på jordbrukets område vid Robäcksdalen
i Norrland föreslagit att en filial till statens centrala frökontrollanstalt
skall upprättas och förläggas till Röbäcksdalen. Jag torde senare
denna dag få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om framläggande för riksdagen
av förslag, grundade på sistnämnda betänkande. Därvid torde jag även
få upptaga den nu nämnda filialfrågan.
Som ett led i strävandena att åstadkomma en förenkling av frökontrollverksamheten
och minska kostnaderna för denna har utredningen föreslagit
vissa ändringar i fråga om organisationen av fältkontrollen. Utredningen förordar
sålunda till en början, att den obligatoriska efterkontrollen vid de
lägre plomberingsformerna skall slopas och att sådan kontroll i stället
skall företagas endast då framställning därom göres. I likhet med flertalet
remissmyndigheter anser jag emellertid att ett borttagande av den obligatoriska
efterkontrollen kan komma att innebära vissa risker för frökontrollverksamheten.
Såsom bland andra statens sakrevision framhållit har vidare
underskottet å denna kontrollverksamhet hittills varit relativt begränsat
och man kan genom en lämplig avvägning av avgifterna få en tillfredsställande
täckning av statens kostnader för kontrollodlingarna. Den i några
yttranden framförda tanken att den nuvarande obligatoriska efterkontrollen
skulle ersättas av en stickprovsvis anordnad kontroll synes ej heller innebära
en tillfredsställande lösning. Under dessa förhållanden anser jag att den
obligatoriska efterkontrollen bör bibehållas och kan alltså ej ansluta mig till
utredningens förslag på denna punkt.
I fråga om fältkontrollen föreslår utredningen vidare den organisatoriska
förändringen, att fältkontrollodlingarna i huvudsak skola förläggas till Skåne
och att i samband därmed även fältkontrollavdelningen vid statens centrala
frökontrollanstalt skall förflyttas till Skåne och sammanföras med den nu
-
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
varande Skånefilialen. Detta förslag har genomgående tillstyrkts i remissyttrandena,
såvitt det avser en förflyttning av fältkontrollodlingarna och fältkontrollavdelningen
till Skåne. Även jag anser en sådan förflyttning lämplig.
Jag anser det likaså ändamålsenligt, att den nuvarande Alnarpsfilialen
till centralanstalten skall sammanföras med fältkontrollavdelningen. Lokalfrågan
torde i så fall, såsom utredningen föreslagit, lämpligen böra lösas så,
att statens växtskvddsanstalts filial i Alnarp får övertaga de lokaler, som
nu disponeras av centralanstaltens filial, och att en ny institutionsbyggnad
uppföres, vilken kan inrymma både sistnämnda filial och fältkontrollavdelningen.
I fråga om valet av förläggningsort delar jag åter den av ett flertal remissinstanser
uttalade uppfattningen, att en förläggning till Alnarp skulle
komma att medföra sådana olägenheter, att man om möjligt bör söka finna
en annan lösning.
Med hänsyn till den begränsning, som måste iakttagas i fråga om den
offentliga byggnadsverksamheten, torde vidare den lösning av lokalfrågan,
som jag nyss förordat, under inga omständigheter kunna genomföras redan
under loppet av nästa budgetår. Under sådana förhållanden synes det lämpligast,
att frågan om valet av förläggningsplats för fältkontrollavdelningen
och filialen skall ytterligare övervägas. Det torde i första hand få ankomma
på anstaltens styrelse att verkställa vidare undersökning i saken samt att
inkomma till Kungl. Maj :t med det förslag, vartill denna undersökning kan
föranleda.
I fråga om fältbesiktningarna har utredningen ansett, att de lokala statsunderstödda
frökontrollanstalterna borde kunna tillerkännas rätt att verkställa
sådana besiktningar efter uppdrag av centralanstalten. Jag ansluter
mig till utredningens uppfattning. I vad mån de lokala anstalterna jämväl,
såsom föreslagits i en del yttranden, böra få utföra laboratorieanalyser för
de högre plomberingsformerna synes vara en lämplighetsfråga, som det i
första hand bör ankomma på centralanstalten att avgöra.
Vad angår personalorganisationen har utredningen ansett att det, om dess
förslag genomfördes, skulle bli möjligt att indraga ett sextiotal befattningar,
så gott som samtliga av biträdeskaraktär. Vidare har utredningen räknat
med att en ytterligare besparing skulle kunna göras å avlöningsanslaget genom
att man i ökad omfattning skulle tillfälligt permittera en del av personalen
under dödsäsongen.
På sätt jag i det föregående angivit ansluter jag mig i väsentliga delar till
utredningens förslag. Jag har sålunda biträtt förslagen om en viss överföring
av arbetsuppgifter från centralanstalten till de lokala anstalterna och
om förläggning av efterkontrollodlingarna och fältkontrollavdelningen till
Skåne. Vidare har jag ansett att möjlighet bör öppnas för W. Weibull aktiebolag
och Allmänna svenska utsädesaktiebolaget att, därest de så önska,
erhålla auktorisation i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
17
förordat. Såvitt angår nästa budgetår torde dessa åtgärder dock ej kunna
beräknas få någon större inverkan på medelsbehovet vid centralanstalten. Innan
frågan om förläggningsort för efterkontrollodlingarna och fältkontrollavdelningens
lokalfråga blivit lösta kan man uppenbarligen ej räkna med
någon besparing på detta område. Då kontrollfrågan för Allmänna svenska utsädesaktiebolagets
del för närvarande är reglerad genom ett avtal, vilket gäller
till utgången av budgetåret 1952/53, torde man vidare knappast kunna
räkna med att frågan om auktorisation för sagda bolags del skall bli aktuell
förrän avtalet utlöpt och följaktligen ej heller på denna punkt kunna
räkna med någon personalminskning. Däremot bör den av mig förordade
decentraliseringen från centralanstalten till vissa lokala anstalter kunna genomföras
med verkan redan under nästa budgetår. Härigenom torde det bli
möjligt att något minska biträdespersonalen vid centralanstalten. Jag vill i
detta sammanhang även understryka angelägenheten av att centralanstaltens
ledning skall tillse, att de möjligheter, som kunna finnas att rationalisera
arbetet och undvika spilltid för personalen, tillvaratagas. Med hänsyn till
svårigheten att i förväg bedöma, vad som kan vinnas genom dylika åtgärder
ävensom genom den nyss angivna överföringen av vissa arbetsuppgifter, anser
jag det dock icke tillrådligt att för nästa budgetår räkna med avsevärt
större minskning av personalbehovet vid centralanstalten än vad styrelsen
för denna angivit i sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53. Jag finner
det under nu angivna förhållanden ej heller sannolikt att några särskilda
åtgärder för omskolning av överflödig personal kunna komma att
erfordras under nästa budgetår. Jag förutsätter emellertid att anstaltens
styrelse skall uppmärksamma denna fråga.
Av de frågor, som behandlats i betänkandet, torde jag till sist få beröra
spörsmålet om taxesättningen och det därmed sammanhängande problemet
om de rabatter, som för närvarande tillämpas i vissa fall.
Vad angår taxesättningen vill jag först framhålla, att en betydande del
av centralanstaltens verksamhet givetvis är av sådan natur, att det ej kan
anses rimligt att kostnaderna för densamma skola bäras av dem, som anlita
anstalten för undersökningar. Däremot synes det i princip riktigt, att den
löpande analyserings- och plomberingsverksamheten skall vara självbärande,
och att taxorna skola avvägas med hänsyn härtill. Driftsresultaten vid de
statsunderstödda frökontrollanstalterna synas utgöra en lämplig utgångspunkt
för bedömningen av hur taxorna vid tillämpning av denna princip
böra bestämmas. Såsom bland andra lantbruksstyrelsen påpekat måste emellertid
hänsyn tagas även till att de analyser, som utföras vid centralanstalten,
i stor utsträckning äro mera tidsödande och mindre lönsamma än de
analyser, som utföras vid de lokala anstalterna. Jämväl detta förhållande
torde därför böra beaktas vid taxesättningen. Jag finner det vidare ej obefogat,
att centralanstalten skulle äga alt såsom gottgörelse för sina kostnader
för kontroll över de lokala anstalternas verksamhet in. in. uttaga en mindre
plomberingsavgift av de sistnämnda. Hinder bör därför ej möta för Kungl.
2 fiiliang titt riksdagens protokoll 1952. 10 samt. AV 24—20.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
Maj :t att föreskriva, att erläggandet av dylik avgift skall utgöra ett villkor
för att lokal anstalt skall äga verkställa statsplombering. En sådan plomberingsavgift
torde dock ej böra komma i fråga annat än om taxesättningen
leder till driftsöverskott vid lokala anstalterna, vilka måste anses överstiga
vad som behövs för konsolidering av dessas ekonomi.
Vad härefter slutligen angår rabatterna anser jag, såsom jag angivit redan
vid behandlingen av frågan om meddelande av auktorisation till vissa utsädesföretag,
att de rabatter, som nu lämnas till några dylika företag, böra
avvecklas. Däremot föreligga enligt min mening ej samma skäl för att även
de rabatter, som nu i vissa fall lämnas till jordbrukare och utsädesutställningar,
skulle borttagas. Jag vill erinra om att dessa rabatter endast uppgå
till förhållandevis obetydliga belopp men det oaktat spela en ej oväsentlig
roll i strävandena att höja utsädesvarornas kvalitet.
Sedan jag nu angivit min ståndpunkt till de förslag, som 1950 års frökontrollutredning
framlagt, och vissa därmed sammanhängande spörsmål
torde jag få övergå till att behandla frågan om anslag till centralanstalten
och de lokala frökontrollanstalterna för budgetåret 1952/53. Vad då först
angår centralanstaltens avlöningsanslag har jag redan i det föregående behandlat
frökontrollutredningens förslag till personalorganisation vid anstalten.
Jag har därvid uttalat, att det enligt min mening icke vore tillrådligt
att för nästa budgetår räkna med avsevärt större minskning av personalbehovet
än vad anstaltsstyrelsen angivit i sina anslagsäskanden. I dessa
har styrelsen förutsatt en indragning av nio frökontrollbiträden, vilket
skulle medföra en minskning av avlöningsanslaget med 56 600 kronor. Då
biträdespersonalen enligt min mening bör kunna reduceras något mer, föreslår
jag att nämnda belopp skall höjas till 75 400 kronor. Beträffande de av
anstaltsstyrelsen föreslagna tjänsteförändringarna och personalförstärkningarna
anser jag arbetsuppgifterna å den kontorsbiträdestjänst i Ca 8 å
fältkontrollavdelningen, vilken styrelsen föreslagit skola ändras till en kontoristtjänst
i Ca 13, motivera en placering som kanslibiträde i Ca 11. För
detta ändamål torde anslaget böra uppräknas med 1 000 kronor. Styrelsens
förslag att en tjänst som expeditionsbiträde i lönegrad Ce 11 skall ändras
till en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 anser jag mig ej för närvarande
kunna taga ställning till med hänsyn till ovissheten, huruvida denna tjänst
kommer att behövas i fortsättningen. Ifrågavarande befattningshavare handhar
nämligen anstaltens kontroll över Allmänna svenska utsädesaktiebolagets
försäljning av utsäde. Jag är icke heller beredd att nu biträda det ånyo
framlagda förslaget att tre inspektörstjänster i lönegrad Ce 14 skola inrättas.
Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången ha två kontorsbiträden
i Ce 8 föreslagits skola få ordinarie tjänster. Med hänsyn till svårigheten
att redan nu bedöma vilket behov av biträdespersonal som kommer
att föreligga när de förslag, som jag i det föregående biträtt, blivit genomförda,
anser jag att dessa kontorsbiträden böra kvarstå å extra ordinarie
stat. Däremot förordar jag i enlighet med anstaltsstyrelsens förslag att en
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
19
expeditionsföreståndare i lönegrad Ce 18 skall överföras å ordinarie stat.
Till övriga av styrelsen eller i remissyttrandena ifrågasatta tjänsteförändringar
kan jag för närvarande icke taga ställning. Vad slutligen angår styrelsens
beräkning av medelsbehovet med anledning av de automatiska utgiftsökningarna
föranleder denna icke någon erinran från min sida. På
grund av beräknade löneklassförändringar, löneregleringen för chefstjänstemän
samt det rörliga tilläggets höjning bör anslaget följaktligen uppräknas
med respektive 20 000, 2 700 och 230 700 kronor.
Centralanstaltens avlöningsanslag skulle alltså för nästa budgetår behöva
uppföras med (206 000 + 820 000 + 325 000 =) 1 351 000 (+ 179 000)
kronor.
Beträffande centralanstaltens omkostnadsanslag anser jag i likhet med
anstaltsstyrelsen att posten sjukvård in. m. med hänsyn till medelsåtgången
bör uppräknas med 4 000 kronor. Vad angår posten reseersättningar vill jag
erinra att jag i det föregående ej ansett mig kunna biträda förslaget om
inrättande av tre inspektörsbefattningar. Detta medför att det belopp å
22 500 kronor, vilket äskats till reseersättningar åt nämnda befattningshavare,
icke erfordras. Den av anstaltsstyrelsen beräknade ökningen av medelsbehovet
till reseersättningar reduceras sålunda till 3 500 kronor. Med
hänsyn såväl till den stegring, som inträffat i fråga om rese- och traktamentskostnaderna,
som till önskvärdheten av att centralanstalten skall få
ökade möjligheter till tillsyn över de lokala anstalterna anser även jag en
höjning av ifrågavarande post påkallad. Jag anser mig emellertid icke kunna
tillstyrka, att posten skall höjas med mer än 2 500 kronor. Jämväl övriga
i anstaltsstyrelsens förslag angivna poster torde med hänsyn till medelsåtgången
och den allmänna kostnadsökningen böra uppräknas. Höjningen
torde dock beträffande vissa poster kunna begränsas något, bland annat
med hänsyn till den överföring av en del arbetsuppgifter från centralanstalten
till de lokala anstalterna, som jag tidigare förordat. Jag föreslår sålunda,
att posterna bränsle, lyse och vatten samt utsädeskontroll vid Svalöv i enlighet
med styrelsens äskanden skola höjas med 4 000 respektive 36 100
kronor. I fråga om posterna övriga expenser, publikationstryck, provtagning
och plombering, fältkontroll samt diverse förbrukningsartiklar vill jag förorda
uppräkningar med respektive 12 000, 700, 85 000, 75 000 och 7 000 kronor.
Vad slutligen angår styrelsens framställning, att medel skola ställas till förfogande
för anskaffande av en ny dupliceringsmaskin, synes denna böra bifallas.
Enligt min mening äro emellertid utgifterna för inköp av denna maskin
icke av den natur att de böra bestridas genom överskridande av innevarande
budgetårs anslag. För ändamålet torde i stället böra beräknas ett
belopp av 4 400 kronor under nästa budgetårs omkostnadsanslag. Vid bifall
till vad jag nu föreslagit skulle förevarande anslag sålunda uppföras med
(330 000 + 4 000 + 2 500 + 4 000 + 36 100 + 12 000 + 700 + 85 000
+ 75 000 + 7 000 |- 4 400 =) 560 700 kronor. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att i sinom tid fastställa ny omkostnadsstat för centralanstalten.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
Vad slutligen angår medelsanvisningen för nästa budgetår till understöd
åt lokala frökontrollanstalter kan jag biträda lantbruksstyrelsens förslag,
att ett oförändrat anslag å 5 000 kronor skall anvisas för ändamålet. Det
torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bemyndiga lantbruksstyrelsen att
fördela detta anslag mellan anstalterna efter föreliggande behov av statsbidrag.
Denna fördelning torde böra göras efter i viss mån schematiska
regler. Någon anledning synes ej längre föreligga att såsom villkor för statsbidrag
uppställa att vederbörande hushållningssällskap eller landsting lämna
understöd med minst motsvarande belopp. Nu gällande föreskrift härom
torde därför böra upphävas.»
Utskottet.
I likhet med departementschefen finner utskottet angeläget, att frökontrollverksamhetens
effektivitet under inga förhållanden minskas. Med utgångspunkt
härifrån synes det uppenbart, att statens centrala frökontrollanstalt
även framdeles bör bibehållas såsom ledande och övervakande
organ på detta område. I betraktande av de betydande kostnaderna för
anstaltens verksamhet torde emellertid alla möjligheter till besparingar böra
tillvaratagas.
Vad först angår frågan om decentralisering av centralanstaltens arbetsuppgifter
synes Kungl. Maj :ts förslag vara ägnat att medföra en viss minskning
av statsverkets utgifter för frökontrollverksamheten. Härtill kommer,
att förslaget torde möjliggöra ett bättre utnyttjande av de lokala anstalternas
kapacitet samt underlätta kontakten med jordbrukets representanter.
Utskottet biträder därför detta förslag. I enlighet med propositionen torde
decentraliseringen böra ske dels genom en utvidgning av de mellansvenska
lokala anstalternas plomberingsdistrikt, dels genom att lokal anstalt erhåller
rätt att i vissa fall ombesörja statsplombering utanför det egna plomberingsområdet.
Utskottet har icke heller något att invända mot vad departementschefen
anfört rörande auktorisering av enskilda utsädesföretag.
I fråga om organisationen av fältkontrollen delar utskottet departementschefens
åsikt, alt den obligatoriska efterkontrollen alltjämt bör bibehållas.
Utskottet finner likaså lämpligt, att fältkontrollodlingarna i huvudsak skola
förläggas till Skåne och att i samband därmed även centralanstaltens fältkontrollavdelning
skall förflyttas dit för att sammanföras med anstaltens
nuvarande alnarpsfilial. Av de skäl departementschefen anfört torde emellertid
frågan om förläggningsplats för fältkontrollavdelningen och filialen böra
bliva föremål för ytterligare överväganden.
I fråga om fältbesiktningarna har utskottet icke funnit anledning till
erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.
Vad härefter angår personalorganisationen förutsätter utskottet, att vissa
av de åtgärder utskottet i det föregående tillstyrkt komma att medföra en
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
21
betydande minskning av personalbehovet vid centralanstalten. I likhet med
departementschefen anser utskottet emellertid, att de förordade åtgärderna
icke i någon högre grad kunna beräknas påverka detta behov redan under
budgetåret 1952/53. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig böra
biträda Kungl. Maj :ts förslag även i denna del.
Utskottet ansluter sig vidare till vad departementschefen anfört rörande
taxesättningen och de rabatter, som för närvarande tillämpas i vissa fall. Ej
heller anslagsberäkningarna eller Kungl. Maj :ts förslag i övriga delar h£
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens centrala frökontrollanstalt,
som framgå av propositionen;
2) godkänna följande avlöningsstat för statens centrala
frökontrollanstalt, att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
.................................... 206 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, för
-
slagsvis ................................ 820 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................. 325 000
Summa kronor 1 351 000;
3) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln
anvisa
a) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Statens centrala
frökontrollanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av
1 351 000 kronor,
b) till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Statens centrala
frökontrollanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av
560 700 kronor,
c) till Befrämjande av fröodlingen in. m.: Understöd åt
lokala frökontrollansialter ett anslag av 5 000 kronor.
Stockholm den 24 april 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 26.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Näslund, Bertil
Andersson, Sundberg*, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Einar Persson, Mossberger
och Björnberg*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Johnsson i
Kastanjegården*, Gustafson i Dädesjö*, Jacobson i Vilhelmina*, Ahlsten*,
Utbult, Lindström, Boman i Stafsund, fru Boman* samt herr Arweson.
* Ej närvarande vid justeringen.
527458. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:229 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1952/53 till den statliga och statsunderstödda frökontrollverk a1 i texten