Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.

1952-02-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:3, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 3—4.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.

I en till riksdagen den 14 december 1951 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 13, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet

till kronan har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att bifalla de under punkterna 1—8 här nedan omförmälda förslag,

om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Beträffande den närmare utredningen i dessa ärenden torde utskottet få

hänvisa till statsrådsprotokollet.

1 :o.

Enligt förbindelse den 1 december 1930 förpliktigade sig lägenhetsägaren

Petter Lindmark i Storträsk, Jörn, att senast den 15 september 1931 till

domänstyrelsen erlägga betalning för virke, som han inköpt vid kronoskogsauktioner

inom Nedre Norrbottens distrikt. För Lindmarks förbindelse tecknade

lägenhetsägarna Anselm Lindmark och Hjalmar Lindmark, båda i

Storträsk, Jörn, solidarisk proprieborgen intill ett belopp av 11 445 kronor

14 öre jämte ränta. Då köparen ej fullgjorde sin betalningsskyldighet, lagsöktes

såväl han som hans borgensmän och förpliktigades de genom länsstyrelsens

i Västerbottens län utslag den 21 april 1932 att till kronan utgiva

11445 kronor 14 öre jämte 6 % årlig ränta därå från den 15 september

1931 tills betalning ägde rum samt att gottgöra kronan dess kostnader med

43 kronor 29 öre. Under tiden hade Petter Lindmark den 22 mars 1932

försatts i konkurs, i vilken kronan för sin fordran erhöll en utdelning å 86

kronor 34 öre. Vid verkställighet av utslaget gentemot Anselm Lindmark

och Hjalmar Lindmark inflöt å kronans fordran 42 kronor 14 öre respektive

516 kronor 50 öre. Kronans tillgodohavande utgör härefter kapitalfordran

10 800 kronor 16 öre jämte lagsökningskostnader 43 kronor 29 öre,

tillhopa 10 843 kronor 45 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående

till 12 687 kronor 75 öre. Gäldenärerna ha vid skilda tillfällen krävts å skulden

för betalning och till förhindrande av preskription.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 8 december 1950 anhålla

Petter, Anselm och Hjalmar Lindmark att mot erläggande av 300 kronor

I Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 3—4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

2

erhålla befrielse från betalning av resterande del av kronans fordran enligt

utslaget den 21 april 1932.

Enligt förbindelse den 29 december 1931 förpliktigade sig förenämnde Anselm

Lindmark att senast den 15 september 1932 till domänstyrelsen inbetala

köpeskillingen för virkesposten nr 19 å kronoparken Brännliden, block 1,

med sammanlagt 3 208 kronor 95 öre och att erlägga hyra för avverkningskoja

och stall med 200 kronor. För Lindmarks åtaganden tecknades solidarisk proprieborgen

intill ett belopp av 3 500 kronor jämte ränta av förenämnda

Petter och Hjalmar Lindmark samt lägenhetsägarna Johan Helmer Lindström

och L. A. Norberg, båda i Andersträsk, Jörn. Då köparen ej fullgjorde

sin betalningsskyldighet, lagsöktes både han och hans borgensmän och förpliktigades

de genom länsstyrelsens i Västerbottens län utslag den 10 augusti

1932 att till kronan utgiva 3 408 kronor 95 öre jämte 6 % ränta därå från den

29 april 1932 tills betalning ägde rum samt att ersätta kronan dess kostnader

med 33 kronor 37 öre. Verkställighetsförsök vid olika tillfällen mot

gäldenärerna ha icke lett till något resultat. Till förhindrande av preskription

ha bevakningsåtgärder vidtagits. Kronans tillgodohavande utgör kapitalfordran

3 408 kronor 95 öre jämte nämnda rättegångskostnad 33 kronor

37 öre, tillhopa 3 442 kronor 32 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående

till 3 853 kronor 25 öre.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 25 juli 1950 anhålla Anselm,

Petter och Hjalmar Lindmark samt Johan Helmer Lindström att mot inbetalning

av 300 kronor få sin skuld i övrigt enligt utslaget den 10 augusti

1932 avskriven. Borgensmannen L. A. Norberg har på grund av ålder och

sjukdom icke kunnat underskriva ansökningen.

Med utlåtande den 3 mars 1951 har domänstyrelsen underställt berörda

båda ansökningar Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte

övriga handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden

in. in.

Landsfiskalen i Jörns distrikt anser det synnerligen tveksamt huruvida

exekutiva åtgärder — vilka endast kunna ifrågasättas gentemot Anselm

Lindmark — skulle leda till något resultat. Han finner det uteslutet att sökandena

i framtiden skulle erhålla bättre ekonomisk ställning till fullgörande

av sin betalningsskyldighet.

Domänstgrelsen finner det vara genom de verkställda undersökningarna

ådagalagt, att sökandena sakna förmåga att gälda sin skuld, vilken genom

räntor blivit mer än fördubblad. Styrelsen hemställer, att sökandena måtte

befrias från sitt betalningsansvar under förutsättning att de senast tre månader

efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen

gemensamt inbetala sammanlagt 600 kronor.

Statskontoret förklarar sig anse det ackordsbelopp om 300 kronor, som

erbjudits för resterande skulden jämlikt utslaget den 21 april 1932, vara

väl lågt och finner möjlighet föreligga för gäldenärerna att inbetala åtminstone

600 kronor. Det med likaledes 300 kronor erbjudna ackordet å resterande

skuldbeloppet jämlikt utslaget den 10 augusti 1932 anser sig däremot

ämbetsverket kunna godtaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

a

Departementschefen anför följande.

»Enligt utredningen i ärendet äro Johan Helmer Lindström och dödsboet

efter L. A. Norberg helt medellösa. Det ankommer sålunda å övriga tre gäldenärer

— Petter, Anselm och Hjalmar Lindmark — att ensamma gälda

ifrågakommande ackordsbelopp. Med hänsyn till sistnämnda tre gäldenärers

svaga ekonomi finner jag lika med domänstyrelsen betalningsskyldigheten

böi-a begränsas till det erbjudna beloppet, 600 kronor. Beloppet bör

till kronan inbetalas senast två månader efter det statsmakternas beslut i

ärendet föreligger. Till den sålunda föreslagna ackordsuppgörelsen erfordras

riksdagens medgivande.»

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående

angivna fordringar för virkesköp, 10 843 kronor 45 öre respektive

3 442 kronor 32 öre jämte räntor, må avskrivas

under förutsättning att Petter Lindmark, Anselm Lindmark

och Hjalmar Lindmark gemensamt till kronan kontant erlägga

sexhundra kronor.

2:o.

År 1926 såldes från Södertälje (numera Stockholms) revir till Henning

Lundgrens Vedaktiebolag i sex poster virke för 10 664 kronor 4 öre, att

betalas den 15 oktober samma år. För bolagets betalningsförbindelse tecknades

solidarisk borgen av Johan Algot Lönnqvist, Erik Henning Lundgren,

Erik Gustaf Eriksson, Gustaf Filemon Axefeldt och Sven Josef Johansson,

samtliga i Stockholm. Då bolaget underlät att fullgöra sin betalningsskyldighet,

lagsöktes bolaget och borgensmännen. Samtliga blevo — sedan bolaget

under förra hälften av 1927 verkställt avbetalningar med sammanlagt

5 500 kronor — genom överståthållarämbetets utslag den 25 juni 1927 förpliktigade

att till Kungl. Maj :t och kronan utgiva 5 164 kronor 5 öre jämte

ränta enligt i utslaget närmare angiven specifikation samt kostnader i målet

med 43 kronor. Bolaget trädde i september 1927 i likvidation, därvid dess

firmanamn ändrades till A. B. Vedförsäljning. Den 30 november 1927 blev

bolaget försatt i konkurs, vilken avslutades enligt 186 § konkurslagen utan

någon utdelning för kronans fordran. Upprepade krav mot borgensmännen

ha icke lett till något resultat, enär samtliga befunnits sakna utmätningsbara

tillgångar.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhålla

Axefeldt och Johansson, vilken sistnämnda numera antagit släktnamnet

Jormén, under hänvisning till av dem under edlig förpliktelse avlämnade

uppgifter angående tillgångar och skulder, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder

för avskrivning av dem åvilande betalningsansvar mot det att de gemensamt

till kronan inbetala 500 kronor.

Med utlåtande den 21 juni 1951 har domänstijrelsen underställt ärendet

Kungl. Maj:ts prövning samt därvid framlagt en närmare redogörelse för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

gäldenärernas ekonomiska förhållanden m. in. Styrelsen hemställer, att åtgärder

måtte vidtagas för samtliga gäldenärers befriande från vidare betalningsskvldigliet

mot det att de gemensamt till kronan kontant inbetala 500

kronor. Enligt styrelsens mening torde några utsikter icke finnas att nu

eller framdeles hos Axefeldt och Jormén utfå någon del av kronans fordran

— utgörande kapitalbelopp 5 207 kronor 5 öre jämte ränta per den 15

juni 1951 uppgående till 7 755 kronor 89 öre.

I remissyttrande häröver förklarar sig statskontoret med hänsyn till vad

i ärendet upplysts rörande Axefeldts och Jorméns inkomstförhållanden finna

det erbjudna ackordsbeloppet vara väl lågt. Enligt ämbetsverkets mening

böra de kunna utgiva ett något högre belopp.

Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 15

september 1951 ånyo utlåtit sig i ärendet och därvid överlämnat ett från

Axefeldt och Jormén inhämtat gemensamt yttrande. Dessa förklara sig med

bästa vilja icke ha förmåga att betala högre ackordsbelopp än det de erbjudit.

Under hänvisning härtill och till sin tidigare utredning vidhåller

domänstyrelsen sin uppfattning att det erbjudna ackordsbeloppet å 500 kronor

bör godtagas. Beloppet bör, framhåller styrelsen, erläggas senast två månader

efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

Departementschef en anför.

»Utredningen i ärendet synes mig ge vid handen, att möjligheter icke

torde förefinnas att nu eller framdeles av gäldenärerna erhålla betalning

för kronans fordran med högre belopp än det ackordsvis erbjudna, 500 kronor.

Jag förordar fördenskull, att beloppet godtages som full betalning.

Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas beslut i

ärendet föreligger. För avskrivning på angivet sätt av kronans fordran, 5 207

kronor 5 öre jämte ränta, erfordras riksdagens medgivande.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans ifrågavarande fordran

för virkesköp, 5 207 kronor 5 öre jämte ränta, må avskrivas

under förutsättning att i ärendet omförmälda G. F.

Axefeldt och S. J. Jormén gemensamt till kronan kontant erlägga

femhundra kronor.

3:o.

Enligt förbindelse den 16 november 1931 inköpte dåvarande innehavaren

av Ransta Ångsåg Artur Erik Larsson virke från Sala revir för 1 057

kronor 50 öre, vilket belopp skulle erläggas den 15 augusti 1932. För fullgörande

av köparens förbindelse tecknades Dorgen intill nyssnämnda belopp

jämte ränta av hans broder jordbruksarbetaren Einar Erik Larsson

och jordbruksarbetaren J. E. Johansson, båda i Vagersta, Ransta. Köparen

försattes före betalningsdagen i konkurs, vilken avslutades utan utdelning

å kronans fordran. Sedan krav mot borgensmännen icke lett till något resultat,

försattes dessa år 1932 i konkurs. Ej heller i dessa konkurser erhöll

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

5

kronan någon utdelning. Därefter har vid flera tillfällen krav anställts mot

gäldenärerna, vilka därvid befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. I

samband med konkurserna ha samtliga gäldenärer erhållit boskillnad.

I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhåller

Artur Erik Larsson att genom inbetalning av 300 kronor få sin skuld i

övrigt avskriven.

Med utlåtande den 20 januari 1951 har domäns tyr elsen underställt ärendet

Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat ärendet tillhörande

handlingar. Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för att kronans

ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp 1 057 kronor 50 öre

jämte ränta, per den 15 januari 1951 uppgående till 1 168 kronor 54 öre —

avskrives mot det att Lar,sson till domänstyrelsen inbetalar erbjudet belopp

av 300 kronor. Styrelsen finner nämligen utredningen ge vid handen, att utsikt

att för kronans fordran erhålla högre belopp än det erbjudna icke torde

förefinnas.

Statskontoret förklarar sig med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke vilja motsätta sig bifall till domänstyrelsens framställning.

Departementschefen anför följande.

»Även jag finner de föreliggande omständigheterna tala för ett godtagande

av det erbjudna ackordsbeloppet. Detta torde böra erläggas inom viss

kortare tid, förslagsvis två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet

föreligger. För avskrivning ackordsvis av kronans ifrågavarande fordran

erfordras riksdagens medgivande.»

Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj :ts framställning och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran

för virkesköp, 1 057 kronor 50 öre jämte ränta, må avskrivas

under förutsättning att köparen av virkesposten i

fråga, Artur Erik Larsson, till kronan kontant erlägger trehundra

kronor.

4:o.

Under hösten 1935 inköpte A. B. Ursvikens Ångsåg & Hyvleri från Skellefteå

överjägmästaredistrikt ett flertal virkesposter till ett sammanlagt belopp

av 37 780 kronor 54 öre. För fullgörande av bolagets betalningsskyldighet

tecknades solidarisk proprieborgen av nedan angivna personer till

följande belopp:

den 21 oktober 1935 av bolagets direktör Anton Markström, Byske, samt

hemmansägarna Sigurd Markström och Karl Aron Stenman i Stensjön,

Byske, intill 15 000 kronor,

den 23 oktober 1935 av Anton Markström samt hemmansägaren Johan

E. Åström, Byske, intill 3 500 kronor,

den 24 oktober 1935 av Anton Markström jämte Frans Lindström, Byske,

och Emil A. Engström, Tåmeträsk, Byske, intill 15 000 kronor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

den 23 december 1935 av Anton Markström jämte Walfrid Emanuel

Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof Johan Westerberg och John Lindström,

Ullbergsträsk, samt Sigfrid Olof Lindmark, Storträsk, Jörn, intill

12 300 kronor, samt

den 31 december 1935 av Anton Markström, Sigurd Markström och Karl

Aron Stenman jämte hemmansägaren Rudolf Stenman, Lundbäck, Byske,

intill 10 000 kronor.

Då bolaget icke kunde fullgöra sin betalningsskyldighet vidtogos laga åtgärder

mot detsamma och dess borgensmän. Frans Lindström och Emil

A. Engström infriade därvid sin borgensförbindelse. Bolaget och Anton

Markström försattes i konkurs. I konkurserna erhölls ingen utdelning å

kronans fordringar. Markström blev för vårdslöshet mot borgenärer ådömd

frihetsstraff. Indrivningsåtgärderna, vilka i vissa fall ledde till konkurs

även för andra borgensmän, medförde inbetalningar till kronan av sammanlagt

18 737 kronor 24 öre, därav under år 1937 18 000 kronor 24 öre

och under år 1941 737 kronor. — Kronans kapitalfordran utgör härefter

19 043 kronor 30 öre jämte upplupen ränta.

I ansökningar den 15 och den 20 september 1937 gjorde samtliga borgensmän

utom Anton Markström framställning om befrielse från sitt borgensansvar

för bolaget. Enligt beslut den 23 januari 1940 föranledde emellertid

dessa framställningar icke någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd. Under

de därefter följande åren har domänstyrelsen vid olika tillfällen framställt

krav mot borgensmännen utan resultat och bevakat fordringarna till

förhindrande av preskription.

I eu till domänstyrelsen ingiven, den 30 september 1950 dagtecknad ansökning

ha Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John

Lindström och Sigfrid Lindmark anhållit om befrielse från sitt borgensansvar

mot erläggande av 500 kronor.

Vidare ha Sigui-d Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman och

Johan E. Åström i en den 29 mars 1951 dagtecknad skrift hos domänstyrelsen

anhållit om befrielse från sitt borgensansvar mot erläggande av likaledes

500 kronor.

Slutligen har en av Anton Markströms söner, Åke Markström, i en till

domänstyrelsen ingiven skrift den 1 oktober 1951 förklarat sig villig att,

därest styrelsen avstår från vidare krav mot hans avlidne faders dödsbo,

inbetala ett belopp av 300 kronor omedelbart efter det godkännande av

erbjudandet ingått till boutredningsmannen.

Med utlåtande den 12 november 1951 har domänstgrelsen underställt

ansökningarna Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte övriga

handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden

in. in.

Domänstyrelsen finner den verkställda utredningen i ärendet ge vid handen,

att någon utsikt icke torde finnas att hos borgensmännen och Anton

Markströms dödsbo nu eller framdeles utfå större del av kronans fordran

än de erbjudna beloppen. Styrelsen hemställer därför, att åtgärder måtte

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

7

vidtagas för att kronans ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp

19 043 kronor 30 öre jämte ränta, per den 15 november 1951 uppgående till

15 089 kronor 56 öre — skall avskrivas mot det att senast två månader efter

det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen inbetalas

dels av Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John Lindström

och Sigfrid Lindmark gemensamt 500 kronor, dels av Sigurd Markström,

Karl Anton Stenman, Rudolf Stenman och Johan E. Åström gemensamt

500 kronor och dels av Åke Markström för dödsboet efter Anton Markström

300 kronor.

Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot domänstyrelsens

förslag.

Departementschefen anför följande.

»Såsom tidigare angivits har kronans fordran för virkesköpen i fråga, ursprungligen

37 780 kronor 54 öre, genom inbetalningar av gäldenärerna under

åren 1937 och 1941 reducerats med 18 737 kronor 24 öre till 19 043

kronor 30 öre jämte ränta. Under den tidrymd av mer än tio år, som förflutit

sedan dess, har det visat sig omöjligt att, trots upprepade krav, av gäldenärerna

erhålla ytterligare betalning. Av den utredning, som verkställts

rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden, synes mig framgå, att någon

utsikt icke finnes att hos dem eller Anton Markströms dödsbo nu eller

framdeles utfå större del av kronans fordran än de erbjudna beloppen. Jag

anser vid sådant förhållande, liksom myndigheterna, att beloppen böra godtagas.

Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas

beslut i ärendet föreligger. För ackordsuppgörelse med gäldenärerna erfordras

riksdagens medgivande.»

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts framställning och hemställer,

att riksdagen må medgiva, att befrielse från vidare betalningsskyldighet

till kronan i anledning av berörda virkesköp

medgives

Walfrid Emanuel Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof

Johan Westerberg, John Lindström och Sigfrid Olof Lindmark,

därest de gemensamt till kronan inbetala femhundra

kronor,

Sigurd Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman

och Johan E. Åström, därest de gemensamt till kronan inbetala

femhundra kronor, samt

dödsboet efter Anton Markström, därest detta till kronan

inbetalar trehundra kronor.

5 :o.

År 1941 säldcs från kronoparken Dalkarlså i Burträsks revir till Umeå

Kol- & Vedaffär, Sund & Fandén, upphuggen ved för 15 031 kronor 50 öre.

Härav gäldades vid köpet 5 031 kronor 50 öre. Återstående 10 000 kronor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

skulle erläggas senast den 15 oktober 1941. För firmans betalningsförbindelser

tecknades solidarisk borgen av telegrafarbetaren Johan PerssonLindgren

i Mariedal, Tavelsjö, och hemmansägaren Otto Olof Åström i

Stugunäs, Sörinjöle. Då betalningen ej fullgjordes, vidtogos laga åtgärder

mot såväl huvudgäldenärerna — Oskar Ferdinand Sund och Sigvard Emil

Alfred Fandén — som borgensmännen och förpliktigades de genom särskilda

utslag den 5 och den 28 mars 1942 samt den 7 april 1942 att till kronan

utgiva 10 000 kronor jämte ränta och kostnader. Genom exekutiva åtgärder

mot gäldenärerna m. m. reducerades kronans fordran till 3 159 kronor 40

öre jämte räntor.

Med utlåtande den 30 maj 1950 har domänstyrelsen överlämnat en till

styrelsen ställd skrift, däri Persson-Lindgren och Åström anhålla att bli

befriade från betalningsansvar för resterande fordringsbeloppet.

Domänstyrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning

av kronans ifrågavarande fordran hos såväl huvudgäldenärer som borgensmän,

samt åberopar därvid en vid utlåtandet fogad utredning rörande gäldenärernas

ekonomiska förhållanden in. m.

Statskontoret har icke något att erinra mot efterskänkande av kronans

fordran mot borgensmännen Persson-Lindgren och Åström. Däremot anser

sig ämbetsverket icke berett att tillstyrka, att huvudgäldenärerna Sund och

Fandén befrias från betalningsansvar.

Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 27

februari 1951 ånyo yttrat sig i ärendet samt därvid överlämnat yttranden

av stadsfogdarna i Umeå och Sundsvall. Under hänvisning till att enligt

stadsfogdarnas yttranden samt fordringshandlingarna åtecknade bevis Sund

och Fandén befunnits sakna tillgångar och då kronans kapitalfordran nu

till fullo guldits genom borgensmannen Persson-Lindgrens dödsbo, hemställer

styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning av kronans resterande

räntefordran hos såväl dödsboet som övriga gäldenärer.

I förnyat utlåtande förklarar sig statskontoret icke ha något att erinra

mot efterskänkande av kronans fordran mot Persson-Lindgrens dödsbo och

Åström. Beträffande Sund och Fandén föreslår ämbetsverket, att avskrivning

medgives under förutsättning att de inom viss tid, förslagsvis tre månader

efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger, till kronan inbetala

300 kronor vardera.

Departementschefen anför följande.

»Enligt utredningen i ärendet har kronans kapitalfordran numera till fullo

guldits varjämte å räntor — per den 23 oktober 1950 uppgående till 3 590

kronor 6 öre — influtit 615 kronor 60 öre. Med hänsyn till vad som i ärendet

blivit upplyst om gäldenärernas ekonomiska ställning och förhållanden

i övrigt torde vidare utsikter icke föreligga att genom indrivningsåtgärder

erhålla täckning för kronans resterande räntefordran. Under dessa förhållanden

anser jag att sistnämnda fordran bör avskrivas. Härtill erfordras

riksdagens medgivande.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 3.

9

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående

angivna räntefordran för virkesköp må avskrivas.

6:o.

I juli 1948 köpte Artur Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten

»16/48 Akkarova, 9 226 träd, 1 303 in3 sk» för en köpeskilling av

16 978 kronor 9 öre. För köpet tecknades enligt särskild borgensförbindelse

den 29 juli 1948 borgen av hemmansägaren L. E. Larsson, Hakkasbyn, jämte

ett handelsbolag med firma Gällivare Såg & Hyvleri, Lindström & Sjöström.

För sin fordran på grund av detta köp erhöll kronan i sinom tid full likvid

efter laga åtgärder mot köparen, handelsbolaget och dess bolagsmän. I samband

därmed såldes Artur Isaksson tillhörig egendom å exekutiv auktion.

I augusti 1948 köpte Erik Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten

»17/48, Isohukti, 8 485 träd, 1 024 in3 sk» för en köpeskilling av

12 851 kronor 20 öre. För köpet tecknades borgen av förenämnda Artur

Isaksson och Larsson enligt borgensförbindelse den 14 augusti 1948. Efter

lagsökning mot Erik Isaksson blev rotposten i då befintligt skick -— den

utgjorde gäldenärens enda utmätningsbara egendom —- utmätt och såld å

exekutiv auktion den 11 november 1949. Den inropades därvid av domänverket

för 5 336 kronor. Av köpeskillingen gottskrevs Erik Isaksson, efter

avdrag av förrättningskostnaden, ett belopp av 5 231 kronor 35 öre. Virkesposten

såldes sedermera under hösten 1950 för 12 806 kronor 40 öre. Domänverkets

vinst å försäljningen utgjorde 7 470 kronor 40 öre. Sistnämnda

belopp motsvarar ungefärligen kapitalbeloppet å kronans resterande fordran

hos Erik Isaksson, 7 466 kronor 45 öre.

I en av landsfiskalen i Hakkas distrikt med yttrande den 14 februari 1951

till jordbruksdepartementet översänd skrift anhåller Larsson att på grund

av ålder och sjuklighet bli befriad från betalningsansvar till följd av sistnämnda

borgensförbindelse. Vid framställningen har fogats en av Larsson

och hans hustru i januari 1951 under edlig förpliktelse upprättad bouppteckning,

vilken utvisar tillgångar å 15 600 kronor och skulder å 11300

kronor.

I utlåtande i ärendet den 26 februari 1951 anför domänstyrelsen, att styrelsen

med hänsyn till vad vederbörande landsfiskal i ärendet upplyst och

på grund av övriga i saken framkomna omständigheter icke vill motsätta

sig, att Larsson kommer i åtnjutande av viss nedsättning i sin betalningsskyldighet

gentemot kronan. Styrelsen föreslår, att såsom full likvid för kronans

fordran hos honom godtages ett belopp av 1 000 kronor — ungefärligen

motsvarande beräknade räntefordringar — under förutsättning att beloppet

erlägges inom viss kortare tid, förslagsvis tre månader efter det statsmakternas

beslut i ärendet föreligger.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen

på sätt domänstyrelsen föreslagit.

Departementschefen anför följande.

»Enligt utredningen i ärendet är sökanden Larsson på grund av borgensåtagande

i samband med Erik Isakssons inköp av virkesposten 17/48 Isohukti

betalningsskyldig gentemot kronan för ett kapitalbelopp av 7 466 kronor 45

öre samt upplupen ränta till belopp av cirka 1 000 kronor. Vid återköp och

omförsäljning av sagda virkespost har domänverket beretts en vinst som

ungefärligen motsvarar beloppet av nämnda kapitalfordran. Enligt domänstyrelsens

förslag, vilket statskontoret biträtt, skulle Larsson befrias från

hela sitt betalningsansvar mot det att han inom förslagsvis tre månader efter

det statsmakternas beslut i ärendet föreligger kontant till kronan inbetalar

1 000 kronor. Detta belopp motsvarar ungefär kronans räntefordran. Då

Larssons ekonomi synes medge betalning av det ifrågasatta ackordsbeloppet,

har jag intet att erinra mot domänstyrelsens förslag. Beloppet bör erläggas

senast två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För

ackordsuppgörelsen erfordras riksdagens medgivande.»

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva, att hemmansägaren L. E. Larsson,

Hakkasbyn, må mot erläggande kontant av ettusen kronor

befrias från fullgörande av det borgensansvar han gentemot

domänverket iklätt sig i samband med Erik Isakssons

i Hakkasbyn inköp av i ärendet omförmäld virkespost.

7 :o.

Genom köpekontrakt den 20 januari 1919 och köpebrev den 2 september

samma år avyttrade Kungl. Maj :t och kronan för en köpeskilling av 8 010

kronor till August Johansson i Roen hemmansdelen V» mantal litt. C av

förra fanjunkarbostället 1 mantal Roen nr 1 i Ryssby socken, Kronobergs

län. För ogulden del av köpeskillingen meddelades inteckning i den försålda

fastigheten, å köpeskillingen verkställde Johansson till och med den 14

mars 1931 kapitalavbetalningar med sammanlagt 1 586 kronor 83 öre men

uraktlåt därefter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Han avled den 12

april 1932. På kronan,s yrkande förpliktade länsstyrelsen därefter genom

utslag den 24 mars 1933 dödsbodelägarna efter Johansson att till kronan

utgiva visst belopp jämte ränta och kostnader samt fastställde det utdömda

fordringsbeloppet jämte ränta till betalning ur intecknade fastigheten. Den

26 juli 1933 såldes fastigheten å exekutiv auktion och inropades av kronan

för 1 000 kronor. Den såldes sedermera med tillträde den 14 mars 1937 för

en köpeskilling av 6 375 kronor. Kronans kapitalfordran hos dödsboet utgör

härefter 1 089 kronor 85 öre enligt följande beräkning:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

11

Vid exekutiva auktionen utgjorde kronans fordran ........ kr 7 242:88

Vid inropet erlade kronan kontant........................ » 221: 97

Sammanlagda fordringsbeloppet utgjorde alltså ............ kr 7 464:85

Härifrån avgår försäljningslikviden för fastigheten ........ » 6 375: —

Varefter som kronans resterande fordran hos dödsboet kvarstår

................................................. kr 1 089: 85.

Detta belopp jämte 3,6 procent ränta därå från dagen för köpeskillingsfördelningen

den 6 september 1933 har vid olika tillfällen bevakats hos dödsbodelägarna

utan att någon del därav kunnat indrivas.

Dödsbodelägarna ansöka nu om befrielse från betalningsskyldighet för

den kvarstående skulden.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet hemställer domänstyrelsen

i skrivelse den 1 september 1951, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning

av ifrågavarande fordran, utgörande kapitalbelopp 1089 kronor 85 öre

jämte upplupen ränta, per den 15 augusti 1951 uppgående till 703 kronor

93 öre.

Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit

sig icke vilja framställa någon erinran mot domänstyrelsens framställning.

Departementschefen anser likaledes, att kronans fordran skäligen bör avskrivas.

>

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer därför,

att riksdagen må medgiva, att kronans ifrågavarande fordran

för fastighetsköp, 1 089 kronor 85 öre jämte ränta, må

avskrivas.

8:o.

I skrivelser den 22 och 24 augusti samt den 1 oktober 1951 hemställer

lantbruksstgrelsen om avskrivning av vissa oguldna arrendeavgifter för

arrendeegnahem jämte räntor och förskjutna kostnader. Arrendeegnahemmen

i fråga ha upplåtits jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15

juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem. Framställningarna avse avskrivning

av fordringar hos tre personer, ladugårdsförmannen Axel Sixten Ferm,

arrendatorn Knut Johan Richard Karlsson och förre arrendatorn Karl Oskar

Gunnar Karlsson. Till stöd för sina framställningar åberopar styrelsen i

ärendena verkställda utredningar angående gäldenärernas ekonomiska förhållanden

in. in. Av handlingar, som styrelsen överlämnat, framgår bland

annat följande.

1. Axel Sixten Ferm erhöll år 1938 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Klitsbro i Aspö socken, Södermanlands län. Ferm lämnade arrendet år 1944

och resterar för arrendeavgifter å 2 276 kronor 49 öre ävensom förskjutna

avgifter för elektrisk energi å 330 kronor 7 öre. Dröjsmålsräntor ha cj debiterats.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

2. Knut Johan Richard Karlsson erhöll år 1935 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Rullagård i Härjevads socken, Skaraborgs län. Han lämnade

arrendet år 1939 och resterar för oguldna arrendeavgifter å 1 350 kronor

jämte till och med den 30 juni 1948 upplupna räntor till belopp av 451

kronor 71 öre ävensom av statsverket förskjutna kostnader för halm 85

kronor 50 öre. Efter den 30 september 1949, då ekonomisk undersökning

verkställdes, har Karlsson såsom avbetalning å skulden till statsverket kunnat

avbetala endast 100 kronor.

3. Karl Oskar Gunnar Karlsson erhöll år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Nylunda i Håby socken, Göteborgs och Bohus län. Sedan Karlsson

lämnat lägenheten, försattes han i konkurs. Han resterade den 1 juli

1948 för oguldna arrendeavgifter å tillhopa 2 595 kronor 91 öre. Dröjsmålsränta

har ej debiterats. Lantbruksnämnden har i utdelning i konkursen å

sin bevakade fordran erhållit tillhopa 784 kronor 66 öre. Statsverkets återstående

fordran utgör sålunda 1 811 kronor 25 öre. Ytterligare utdelning i

konkursen kan ej påräknas. Karlsson saknar utmätningsbara tillgångar.

Departementschefen anför följande.

»Av utredningen i ärendena framgår, att utsikterna att av gäldenärerna

erhålla likvid för berörda arrendeavgifter m. m. äro ringa. Med hänsyn

härtill tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag, att kronans ifrågavarande

fordringar skola avskrivas. Härför erfordras emellertid riksdagens medgivande.

»

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts framställning och hemställer

alltså,

att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående

angivna fordringar för arrendeavgifter för arrendeegnahem

må jämte ränta och förskjutna kostnader avskrivas.

Stockholm den 5 februari 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Svedberg*, Hjalmar

Nilsson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Mossberger, Snygg och

Nord*; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl,

Jacobson i Vilhelmina*, Antby, Andersson i Hyssna, Jonsson i Järvsand och

Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Larsson i Karlstad* och Mårtensson

i Smedstorp;

dock att vid behandlingen av punkterna 1, 3 och 6 herr Boman i Stafsund

deltagit i stället för herr Pettersson i Dahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten