Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.
1952-02-05 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:3, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.
Dokumentets text
Nr 3—4.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.
I en till riksdagen den 14 december 1951 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 13, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att bifalla de under punkterna 1—8 här nedan omförmälda förslag,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Beträffande den närmare utredningen i dessa ärenden torde utskottet få
hänvisa till statsrådsprotokollet.
1 :o.
Enligt förbindelse den 1 december 1930 förpliktigade sig lägenhetsägaren
Petter Lindmark i Storträsk, Jörn, att senast den 15 september 1931 till
domänstyrelsen erlägga betalning för virke, som han inköpt vid kronoskogsauktioner
inom Nedre Norrbottens distrikt. För Lindmarks förbindelse tecknade
lägenhetsägarna Anselm Lindmark och Hjalmar Lindmark, båda i
Storträsk, Jörn, solidarisk proprieborgen intill ett belopp av 11 445 kronor
14 öre jämte ränta. Då köparen ej fullgjorde sin betalningsskyldighet, lagsöktes
såväl han som hans borgensmän och förpliktigades de genom länsstyrelsens
i Västerbottens län utslag den 21 april 1932 att till kronan utgiva
11445 kronor 14 öre jämte 6 % årlig ränta därå från den 15 september
1931 tills betalning ägde rum samt att gottgöra kronan dess kostnader med
43 kronor 29 öre. Under tiden hade Petter Lindmark den 22 mars 1932
försatts i konkurs, i vilken kronan för sin fordran erhöll en utdelning å 86
kronor 34 öre. Vid verkställighet av utslaget gentemot Anselm Lindmark
och Hjalmar Lindmark inflöt å kronans fordran 42 kronor 14 öre respektive
516 kronor 50 öre. Kronans tillgodohavande utgör härefter kapitalfordran
10 800 kronor 16 öre jämte lagsökningskostnader 43 kronor 29 öre,
tillhopa 10 843 kronor 45 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående
till 12 687 kronor 75 öre. Gäldenärerna ha vid skilda tillfällen krävts å skulden
för betalning och till förhindrande av preskription.
I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 8 december 1950 anhålla
Petter, Anselm och Hjalmar Lindmark att mot erläggande av 300 kronor
I Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 3—4.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
2
erhålla befrielse från betalning av resterande del av kronans fordran enligt
utslaget den 21 april 1932.
Enligt förbindelse den 29 december 1931 förpliktigade sig förenämnde Anselm
Lindmark att senast den 15 september 1932 till domänstyrelsen inbetala
köpeskillingen för virkesposten nr 19 å kronoparken Brännliden, block 1,
med sammanlagt 3 208 kronor 95 öre och att erlägga hyra för avverkningskoja
och stall med 200 kronor. För Lindmarks åtaganden tecknades solidarisk proprieborgen
intill ett belopp av 3 500 kronor jämte ränta av förenämnda
Petter och Hjalmar Lindmark samt lägenhetsägarna Johan Helmer Lindström
och L. A. Norberg, båda i Andersträsk, Jörn. Då köparen ej fullgjorde
sin betalningsskyldighet, lagsöktes både han och hans borgensmän och förpliktigades
de genom länsstyrelsens i Västerbottens län utslag den 10 augusti
1932 att till kronan utgiva 3 408 kronor 95 öre jämte 6 % ränta därå från den
29 april 1932 tills betalning ägde rum samt att ersätta kronan dess kostnader
med 33 kronor 37 öre. Verkställighetsförsök vid olika tillfällen mot
gäldenärerna ha icke lett till något resultat. Till förhindrande av preskription
ha bevakningsåtgärder vidtagits. Kronans tillgodohavande utgör kapitalfordran
3 408 kronor 95 öre jämte nämnda rättegångskostnad 33 kronor
37 öre, tillhopa 3 442 kronor 32 öre, samt ränta, per den 1 mars 1951 uppgående
till 3 853 kronor 25 öre.
I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 25 juli 1950 anhålla Anselm,
Petter och Hjalmar Lindmark samt Johan Helmer Lindström att mot inbetalning
av 300 kronor få sin skuld i övrigt enligt utslaget den 10 augusti
1932 avskriven. Borgensmannen L. A. Norberg har på grund av ålder och
sjukdom icke kunnat underskriva ansökningen.
Med utlåtande den 3 mars 1951 har domänstyrelsen underställt berörda
båda ansökningar Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte
övriga handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden
in. in.
Landsfiskalen i Jörns distrikt anser det synnerligen tveksamt huruvida
exekutiva åtgärder — vilka endast kunna ifrågasättas gentemot Anselm
Lindmark — skulle leda till något resultat. Han finner det uteslutet att sökandena
i framtiden skulle erhålla bättre ekonomisk ställning till fullgörande
av sin betalningsskyldighet.
Domänstgrelsen finner det vara genom de verkställda undersökningarna
ådagalagt, att sökandena sakna förmåga att gälda sin skuld, vilken genom
räntor blivit mer än fördubblad. Styrelsen hemställer, att sökandena måtte
befrias från sitt betalningsansvar under förutsättning att de senast tre månader
efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen
gemensamt inbetala sammanlagt 600 kronor.
Statskontoret förklarar sig anse det ackordsbelopp om 300 kronor, som
erbjudits för resterande skulden jämlikt utslaget den 21 april 1932, vara
väl lågt och finner möjlighet föreligga för gäldenärerna att inbetala åtminstone
600 kronor. Det med likaledes 300 kronor erbjudna ackordet å resterande
skuldbeloppet jämlikt utslaget den 10 augusti 1932 anser sig däremot
ämbetsverket kunna godtaga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
a
Departementschefen anför följande.
»Enligt utredningen i ärendet äro Johan Helmer Lindström och dödsboet
efter L. A. Norberg helt medellösa. Det ankommer sålunda å övriga tre gäldenärer
— Petter, Anselm och Hjalmar Lindmark — att ensamma gälda
ifrågakommande ackordsbelopp. Med hänsyn till sistnämnda tre gäldenärers
svaga ekonomi finner jag lika med domänstyrelsen betalningsskyldigheten
böi-a begränsas till det erbjudna beloppet, 600 kronor. Beloppet bör
till kronan inbetalas senast två månader efter det statsmakternas beslut i
ärendet föreligger. Till den sålunda föreslagna ackordsuppgörelsen erfordras
riksdagens medgivande.»
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,
att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående
angivna fordringar för virkesköp, 10 843 kronor 45 öre respektive
3 442 kronor 32 öre jämte räntor, må avskrivas
under förutsättning att Petter Lindmark, Anselm Lindmark
och Hjalmar Lindmark gemensamt till kronan kontant erlägga
sexhundra kronor.
2:o.
År 1926 såldes från Södertälje (numera Stockholms) revir till Henning
Lundgrens Vedaktiebolag i sex poster virke för 10 664 kronor 4 öre, att
betalas den 15 oktober samma år. För bolagets betalningsförbindelse tecknades
solidarisk borgen av Johan Algot Lönnqvist, Erik Henning Lundgren,
Erik Gustaf Eriksson, Gustaf Filemon Axefeldt och Sven Josef Johansson,
samtliga i Stockholm. Då bolaget underlät att fullgöra sin betalningsskyldighet,
lagsöktes bolaget och borgensmännen. Samtliga blevo — sedan bolaget
under förra hälften av 1927 verkställt avbetalningar med sammanlagt
5 500 kronor — genom överståthållarämbetets utslag den 25 juni 1927 förpliktigade
att till Kungl. Maj :t och kronan utgiva 5 164 kronor 5 öre jämte
ränta enligt i utslaget närmare angiven specifikation samt kostnader i målet
med 43 kronor. Bolaget trädde i september 1927 i likvidation, därvid dess
firmanamn ändrades till A. B. Vedförsäljning. Den 30 november 1927 blev
bolaget försatt i konkurs, vilken avslutades enligt 186 § konkurslagen utan
någon utdelning för kronans fordran. Upprepade krav mot borgensmännen
ha icke lett till något resultat, enär samtliga befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar.
I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhålla
Axefeldt och Johansson, vilken sistnämnda numera antagit släktnamnet
Jormén, under hänvisning till av dem under edlig förpliktelse avlämnade
uppgifter angående tillgångar och skulder, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder
för avskrivning av dem åvilande betalningsansvar mot det att de gemensamt
till kronan inbetala 500 kronor.
Med utlåtande den 21 juni 1951 har domänstijrelsen underställt ärendet
Kungl. Maj:ts prövning samt därvid framlagt en närmare redogörelse för
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
gäldenärernas ekonomiska förhållanden m. in. Styrelsen hemställer, att åtgärder
måtte vidtagas för samtliga gäldenärers befriande från vidare betalningsskvldigliet
mot det att de gemensamt till kronan kontant inbetala 500
kronor. Enligt styrelsens mening torde några utsikter icke finnas att nu
eller framdeles hos Axefeldt och Jormén utfå någon del av kronans fordran
— utgörande kapitalbelopp 5 207 kronor 5 öre jämte ränta per den 15
juni 1951 uppgående till 7 755 kronor 89 öre.
I remissyttrande häröver förklarar sig statskontoret med hänsyn till vad
i ärendet upplysts rörande Axefeldts och Jorméns inkomstförhållanden finna
det erbjudna ackordsbeloppet vara väl lågt. Enligt ämbetsverkets mening
böra de kunna utgiva ett något högre belopp.
Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 15
september 1951 ånyo utlåtit sig i ärendet och därvid överlämnat ett från
Axefeldt och Jormén inhämtat gemensamt yttrande. Dessa förklara sig med
bästa vilja icke ha förmåga att betala högre ackordsbelopp än det de erbjudit.
Under hänvisning härtill och till sin tidigare utredning vidhåller
domänstyrelsen sin uppfattning att det erbjudna ackordsbeloppet å 500 kronor
bör godtagas. Beloppet bör, framhåller styrelsen, erläggas senast två månader
efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger.
Departementschef en anför.
»Utredningen i ärendet synes mig ge vid handen, att möjligheter icke
torde förefinnas att nu eller framdeles av gäldenärerna erhålla betalning
för kronans fordran med högre belopp än det ackordsvis erbjudna, 500 kronor.
Jag förordar fördenskull, att beloppet godtages som full betalning.
Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas beslut i
ärendet föreligger. För avskrivning på angivet sätt av kronans fordran, 5 207
kronor 5 öre jämte ränta, erfordras riksdagens medgivande.»
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att kronans ifrågavarande fordran
för virkesköp, 5 207 kronor 5 öre jämte ränta, må avskrivas
under förutsättning att i ärendet omförmälda G. F.
Axefeldt och S. J. Jormén gemensamt till kronan kontant erlägga
femhundra kronor.
3:o.
Enligt förbindelse den 16 november 1931 inköpte dåvarande innehavaren
av Ransta Ångsåg Artur Erik Larsson virke från Sala revir för 1 057
kronor 50 öre, vilket belopp skulle erläggas den 15 augusti 1932. För fullgörande
av köparens förbindelse tecknades Dorgen intill nyssnämnda belopp
jämte ränta av hans broder jordbruksarbetaren Einar Erik Larsson
och jordbruksarbetaren J. E. Johansson, båda i Vagersta, Ransta. Köparen
försattes före betalningsdagen i konkurs, vilken avslutades utan utdelning
å kronans fordran. Sedan krav mot borgensmännen icke lett till något resultat,
försattes dessa år 1932 i konkurs. Ej heller i dessa konkurser erhöll
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
5
kronan någon utdelning. Därefter har vid flera tillfällen krav anställts mot
gäldenärerna, vilka därvid befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. I
samband med konkurserna ha samtliga gäldenärer erhållit boskillnad.
I en till domänstyrelsen ingiven skrift den 30 november 1950 anhåller
Artur Erik Larsson att genom inbetalning av 300 kronor få sin skuld i
övrigt avskriven.
Med utlåtande den 20 januari 1951 har domäns tyr elsen underställt ärendet
Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat ärendet tillhörande
handlingar. Styrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för att kronans
ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp 1 057 kronor 50 öre
jämte ränta, per den 15 januari 1951 uppgående till 1 168 kronor 54 öre —
avskrives mot det att Lar,sson till domänstyrelsen inbetalar erbjudet belopp
av 300 kronor. Styrelsen finner nämligen utredningen ge vid handen, att utsikt
att för kronans fordran erhålla högre belopp än det erbjudna icke torde
förefinnas.
Statskontoret förklarar sig med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke vilja motsätta sig bifall till domänstyrelsens framställning.
Departementschefen anför följande.
»Även jag finner de föreliggande omständigheterna tala för ett godtagande
av det erbjudna ackordsbeloppet. Detta torde böra erläggas inom viss
kortare tid, förslagsvis två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet
föreligger. För avskrivning ackordsvis av kronans ifrågavarande fordran
erfordras riksdagens medgivande.»
Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj :ts framställning och hemställer,
att riksdagen må medgiva, att kronans förevarande fordran
för virkesköp, 1 057 kronor 50 öre jämte ränta, må avskrivas
under förutsättning att köparen av virkesposten i
fråga, Artur Erik Larsson, till kronan kontant erlägger trehundra
kronor.
4:o.
Under hösten 1935 inköpte A. B. Ursvikens Ångsåg & Hyvleri från Skellefteå
överjägmästaredistrikt ett flertal virkesposter till ett sammanlagt belopp
av 37 780 kronor 54 öre. För fullgörande av bolagets betalningsskyldighet
tecknades solidarisk proprieborgen av nedan angivna personer till
följande belopp:
den 21 oktober 1935 av bolagets direktör Anton Markström, Byske, samt
hemmansägarna Sigurd Markström och Karl Aron Stenman i Stensjön,
Byske, intill 15 000 kronor,
den 23 oktober 1935 av Anton Markström samt hemmansägaren Johan
E. Åström, Byske, intill 3 500 kronor,
den 24 oktober 1935 av Anton Markström jämte Frans Lindström, Byske,
och Emil A. Engström, Tåmeträsk, Byske, intill 15 000 kronor,
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
den 23 december 1935 av Anton Markström jämte Walfrid Emanuel
Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof Johan Westerberg och John Lindström,
Ullbergsträsk, samt Sigfrid Olof Lindmark, Storträsk, Jörn, intill
12 300 kronor, samt
den 31 december 1935 av Anton Markström, Sigurd Markström och Karl
Aron Stenman jämte hemmansägaren Rudolf Stenman, Lundbäck, Byske,
intill 10 000 kronor.
Då bolaget icke kunde fullgöra sin betalningsskyldighet vidtogos laga åtgärder
mot detsamma och dess borgensmän. Frans Lindström och Emil
A. Engström infriade därvid sin borgensförbindelse. Bolaget och Anton
Markström försattes i konkurs. I konkurserna erhölls ingen utdelning å
kronans fordringar. Markström blev för vårdslöshet mot borgenärer ådömd
frihetsstraff. Indrivningsåtgärderna, vilka i vissa fall ledde till konkurs
även för andra borgensmän, medförde inbetalningar till kronan av sammanlagt
18 737 kronor 24 öre, därav under år 1937 18 000 kronor 24 öre
och under år 1941 737 kronor. — Kronans kapitalfordran utgör härefter
19 043 kronor 30 öre jämte upplupen ränta.
I ansökningar den 15 och den 20 september 1937 gjorde samtliga borgensmän
utom Anton Markström framställning om befrielse från sitt borgensansvar
för bolaget. Enligt beslut den 23 januari 1940 föranledde emellertid
dessa framställningar icke någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd. Under
de därefter följande åren har domänstyrelsen vid olika tillfällen framställt
krav mot borgensmännen utan resultat och bevakat fordringarna till
förhindrande av preskription.
I eu till domänstyrelsen ingiven, den 30 september 1950 dagtecknad ansökning
ha Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John
Lindström och Sigfrid Lindmark anhållit om befrielse från sitt borgensansvar
mot erläggande av 500 kronor.
Vidare ha Sigui-d Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman och
Johan E. Åström i en den 29 mars 1951 dagtecknad skrift hos domänstyrelsen
anhållit om befrielse från sitt borgensansvar mot erläggande av likaledes
500 kronor.
Slutligen har en av Anton Markströms söner, Åke Markström, i en till
domänstyrelsen ingiven skrift den 1 oktober 1951 förklarat sig villig att,
därest styrelsen avstår från vidare krav mot hans avlidne faders dödsbo,
inbetala ett belopp av 300 kronor omedelbart efter det godkännande av
erbjudandet ingått till boutredningsmannen.
Med utlåtande den 12 november 1951 har domänstgrelsen underställt
ansökningarna Kungl. Maj :ts prövning samt därvid överlämnat, jämte övriga
handlingar, utredning rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden
in. in.
Domänstyrelsen finner den verkställda utredningen i ärendet ge vid handen,
att någon utsikt icke torde finnas att hos borgensmännen och Anton
Markströms dödsbo nu eller framdeles utfå större del av kronans fordran
än de erbjudna beloppen. Styrelsen hemställer därför, att åtgärder måtte
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
7
vidtagas för att kronans ifrågavarande fordran — utgörande kapitalbelopp
19 043 kronor 30 öre jämte ränta, per den 15 november 1951 uppgående till
15 089 kronor 56 öre — skall avskrivas mot det att senast två månader efter
det statsmakternas beslut i ärendet föreligger till domänstyrelsen inbetalas
dels av Walfrid Westerberg, Paul Westerberg, Elof Westerberg, John Lindström
och Sigfrid Lindmark gemensamt 500 kronor, dels av Sigurd Markström,
Karl Anton Stenman, Rudolf Stenman och Johan E. Åström gemensamt
500 kronor och dels av Åke Markström för dödsboet efter Anton Markström
300 kronor.
Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot domänstyrelsens
förslag.
Departementschefen anför följande.
»Såsom tidigare angivits har kronans fordran för virkesköpen i fråga, ursprungligen
37 780 kronor 54 öre, genom inbetalningar av gäldenärerna under
åren 1937 och 1941 reducerats med 18 737 kronor 24 öre till 19 043
kronor 30 öre jämte ränta. Under den tidrymd av mer än tio år, som förflutit
sedan dess, har det visat sig omöjligt att, trots upprepade krav, av gäldenärerna
erhålla ytterligare betalning. Av den utredning, som verkställts
rörande gäldenärernas ekonomiska förhållanden, synes mig framgå, att någon
utsikt icke finnes att hos dem eller Anton Markströms dödsbo nu eller
framdeles utfå större del av kronans fordran än de erbjudna beloppen. Jag
anser vid sådant förhållande, liksom myndigheterna, att beloppen böra godtagas.
Beloppet bör erläggas senast två månader efter det statsmakternas
beslut i ärendet föreligger. För ackordsuppgörelse med gäldenärerna erfordras
riksdagens medgivande.»
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts framställning och hemställer,
att riksdagen må medgiva, att befrielse från vidare betalningsskyldighet
till kronan i anledning av berörda virkesköp
medgives
Walfrid Emanuel Westerberg, Paul Karl Westerberg, Elof
Johan Westerberg, John Lindström och Sigfrid Olof Lindmark,
därest de gemensamt till kronan inbetala femhundra
kronor,
Sigurd Markström, Karl Aron Stenman, Rudolf Stenman
och Johan E. Åström, därest de gemensamt till kronan inbetala
femhundra kronor, samt
dödsboet efter Anton Markström, därest detta till kronan
inbetalar trehundra kronor.
5 :o.
År 1941 säldcs från kronoparken Dalkarlså i Burträsks revir till Umeå
Kol- & Vedaffär, Sund & Fandén, upphuggen ved för 15 031 kronor 50 öre.
Härav gäldades vid köpet 5 031 kronor 50 öre. Återstående 10 000 kronor
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
skulle erläggas senast den 15 oktober 1941. För firmans betalningsförbindelser
tecknades solidarisk borgen av telegrafarbetaren Johan PerssonLindgren
i Mariedal, Tavelsjö, och hemmansägaren Otto Olof Åström i
Stugunäs, Sörinjöle. Då betalningen ej fullgjordes, vidtogos laga åtgärder
mot såväl huvudgäldenärerna — Oskar Ferdinand Sund och Sigvard Emil
Alfred Fandén — som borgensmännen och förpliktigades de genom särskilda
utslag den 5 och den 28 mars 1942 samt den 7 april 1942 att till kronan
utgiva 10 000 kronor jämte ränta och kostnader. Genom exekutiva åtgärder
mot gäldenärerna m. m. reducerades kronans fordran till 3 159 kronor 40
öre jämte räntor.
Med utlåtande den 30 maj 1950 har domänstyrelsen överlämnat en till
styrelsen ställd skrift, däri Persson-Lindgren och Åström anhålla att bli
befriade från betalningsansvar för resterande fordringsbeloppet.
Domänstyrelsen hemställer, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning
av kronans ifrågavarande fordran hos såväl huvudgäldenärer som borgensmän,
samt åberopar därvid en vid utlåtandet fogad utredning rörande gäldenärernas
ekonomiska förhållanden in. m.
Statskontoret har icke något att erinra mot efterskänkande av kronans
fordran mot borgensmännen Persson-Lindgren och Åström. Däremot anser
sig ämbetsverket icke berett att tillstyrka, att huvudgäldenärerna Sund och
Fandén befrias från betalningsansvar.
Med anledning av statskontorets uttalande har domänstyrelsen den 27
februari 1951 ånyo yttrat sig i ärendet samt därvid överlämnat yttranden
av stadsfogdarna i Umeå och Sundsvall. Under hänvisning till att enligt
stadsfogdarnas yttranden samt fordringshandlingarna åtecknade bevis Sund
och Fandén befunnits sakna tillgångar och då kronans kapitalfordran nu
till fullo guldits genom borgensmannen Persson-Lindgrens dödsbo, hemställer
styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning av kronans resterande
räntefordran hos såväl dödsboet som övriga gäldenärer.
I förnyat utlåtande förklarar sig statskontoret icke ha något att erinra
mot efterskänkande av kronans fordran mot Persson-Lindgrens dödsbo och
Åström. Beträffande Sund och Fandén föreslår ämbetsverket, att avskrivning
medgives under förutsättning att de inom viss tid, förslagsvis tre månader
efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger, till kronan inbetala
300 kronor vardera.
Departementschefen anför följande.
»Enligt utredningen i ärendet har kronans kapitalfordran numera till fullo
guldits varjämte å räntor — per den 23 oktober 1950 uppgående till 3 590
kronor 6 öre — influtit 615 kronor 60 öre. Med hänsyn till vad som i ärendet
blivit upplyst om gäldenärernas ekonomiska ställning och förhållanden
i övrigt torde vidare utsikter icke föreligga att genom indrivningsåtgärder
erhålla täckning för kronans resterande räntefordran. Under dessa förhållanden
anser jag att sistnämnda fordran bör avskrivas. Härtill erfordras
riksdagens medgivande.»
J ordbruksutskottets utlåtande nr 3.
9
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående
angivna räntefordran för virkesköp må avskrivas.
6:o.
I juli 1948 köpte Artur Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten
»16/48 Akkarova, 9 226 träd, 1 303 in3 sk» för en köpeskilling av
16 978 kronor 9 öre. För köpet tecknades enligt särskild borgensförbindelse
den 29 juli 1948 borgen av hemmansägaren L. E. Larsson, Hakkasbyn, jämte
ett handelsbolag med firma Gällivare Såg & Hyvleri, Lindström & Sjöström.
För sin fordran på grund av detta köp erhöll kronan i sinom tid full likvid
efter laga åtgärder mot köparen, handelsbolaget och dess bolagsmän. I samband
därmed såldes Artur Isaksson tillhörig egendom å exekutiv auktion.
I augusti 1948 köpte Erik Isaksson, Hakkasbyn, från Råneträsks revir rotposten
»17/48, Isohukti, 8 485 träd, 1 024 in3 sk» för en köpeskilling av
12 851 kronor 20 öre. För köpet tecknades borgen av förenämnda Artur
Isaksson och Larsson enligt borgensförbindelse den 14 augusti 1948. Efter
lagsökning mot Erik Isaksson blev rotposten i då befintligt skick -— den
utgjorde gäldenärens enda utmätningsbara egendom —- utmätt och såld å
exekutiv auktion den 11 november 1949. Den inropades därvid av domänverket
för 5 336 kronor. Av köpeskillingen gottskrevs Erik Isaksson, efter
avdrag av förrättningskostnaden, ett belopp av 5 231 kronor 35 öre. Virkesposten
såldes sedermera under hösten 1950 för 12 806 kronor 40 öre. Domänverkets
vinst å försäljningen utgjorde 7 470 kronor 40 öre. Sistnämnda
belopp motsvarar ungefärligen kapitalbeloppet å kronans resterande fordran
hos Erik Isaksson, 7 466 kronor 45 öre.
I en av landsfiskalen i Hakkas distrikt med yttrande den 14 februari 1951
till jordbruksdepartementet översänd skrift anhåller Larsson att på grund
av ålder och sjuklighet bli befriad från betalningsansvar till följd av sistnämnda
borgensförbindelse. Vid framställningen har fogats en av Larsson
och hans hustru i januari 1951 under edlig förpliktelse upprättad bouppteckning,
vilken utvisar tillgångar å 15 600 kronor och skulder å 11300
kronor.
I utlåtande i ärendet den 26 februari 1951 anför domänstyrelsen, att styrelsen
med hänsyn till vad vederbörande landsfiskal i ärendet upplyst och
på grund av övriga i saken framkomna omständigheter icke vill motsätta
sig, att Larsson kommer i åtnjutande av viss nedsättning i sin betalningsskyldighet
gentemot kronan. Styrelsen föreslår, att såsom full likvid för kronans
fordran hos honom godtages ett belopp av 1 000 kronor — ungefärligen
motsvarande beräknade räntefordringar — under förutsättning att beloppet
erlägges inom viss kortare tid, förslagsvis tre månader efter det statsmakternas
beslut i ärendet föreligger.
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
Statskontoret förklarar sig icke ha något att erinra mot bifall till framställningen
på sätt domänstyrelsen föreslagit.
Departementschefen anför följande.
»Enligt utredningen i ärendet är sökanden Larsson på grund av borgensåtagande
i samband med Erik Isakssons inköp av virkesposten 17/48 Isohukti
betalningsskyldig gentemot kronan för ett kapitalbelopp av 7 466 kronor 45
öre samt upplupen ränta till belopp av cirka 1 000 kronor. Vid återköp och
omförsäljning av sagda virkespost har domänverket beretts en vinst som
ungefärligen motsvarar beloppet av nämnda kapitalfordran. Enligt domänstyrelsens
förslag, vilket statskontoret biträtt, skulle Larsson befrias från
hela sitt betalningsansvar mot det att han inom förslagsvis tre månader efter
det statsmakternas beslut i ärendet föreligger kontant till kronan inbetalar
1 000 kronor. Detta belopp motsvarar ungefär kronans räntefordran. Då
Larssons ekonomi synes medge betalning av det ifrågasatta ackordsbeloppet,
har jag intet att erinra mot domänstyrelsens förslag. Beloppet bör erläggas
senast två månader efter det statsmakternas beslut i ärendet föreligger. För
ackordsuppgörelsen erfordras riksdagens medgivande.»
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att hemmansägaren L. E. Larsson,
Hakkasbyn, må mot erläggande kontant av ettusen kronor
befrias från fullgörande av det borgensansvar han gentemot
domänverket iklätt sig i samband med Erik Isakssons
i Hakkasbyn inköp av i ärendet omförmäld virkespost.
7 :o.
Genom köpekontrakt den 20 januari 1919 och köpebrev den 2 september
samma år avyttrade Kungl. Maj :t och kronan för en köpeskilling av 8 010
kronor till August Johansson i Roen hemmansdelen V» mantal litt. C av
förra fanjunkarbostället 1 mantal Roen nr 1 i Ryssby socken, Kronobergs
län. För ogulden del av köpeskillingen meddelades inteckning i den försålda
fastigheten, å köpeskillingen verkställde Johansson till och med den 14
mars 1931 kapitalavbetalningar med sammanlagt 1 586 kronor 83 öre men
uraktlåt därefter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Han avled den 12
april 1932. På kronan,s yrkande förpliktade länsstyrelsen därefter genom
utslag den 24 mars 1933 dödsbodelägarna efter Johansson att till kronan
utgiva visst belopp jämte ränta och kostnader samt fastställde det utdömda
fordringsbeloppet jämte ränta till betalning ur intecknade fastigheten. Den
26 juli 1933 såldes fastigheten å exekutiv auktion och inropades av kronan
för 1 000 kronor. Den såldes sedermera med tillträde den 14 mars 1937 för
en köpeskilling av 6 375 kronor. Kronans kapitalfordran hos dödsboet utgör
härefter 1 089 kronor 85 öre enligt följande beräkning:
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
11
Vid exekutiva auktionen utgjorde kronans fordran ........ kr 7 242:88
Vid inropet erlade kronan kontant........................ » 221: 97
Sammanlagda fordringsbeloppet utgjorde alltså ............ kr 7 464:85
Härifrån avgår försäljningslikviden för fastigheten ........ » 6 375: —
Varefter som kronans resterande fordran hos dödsboet kvarstår
................................................. kr 1 089: 85.
Detta belopp jämte 3,6 procent ränta därå från dagen för köpeskillingsfördelningen
den 6 september 1933 har vid olika tillfällen bevakats hos dödsbodelägarna
utan att någon del därav kunnat indrivas.
Dödsbodelägarna ansöka nu om befrielse från betalningsskyldighet för
den kvarstående skulden.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet hemställer domänstyrelsen
i skrivelse den 1 september 1951, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning
av ifrågavarande fordran, utgörande kapitalbelopp 1089 kronor 85 öre
jämte upplupen ränta, per den 15 augusti 1951 uppgående till 703 kronor
93 öre.
Statskontoret har med hänsyn till föreliggande omständigheter funnit
sig icke vilja framställa någon erinran mot domänstyrelsens framställning.
Departementschefen anser likaledes, att kronans fordran skäligen bör avskrivas.
>
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer därför,
att riksdagen må medgiva, att kronans ifrågavarande fordran
för fastighetsköp, 1 089 kronor 85 öre jämte ränta, må
avskrivas.
8:o.
I skrivelser den 22 och 24 augusti samt den 1 oktober 1951 hemställer
lantbruksstgrelsen om avskrivning av vissa oguldna arrendeavgifter för
arrendeegnahem jämte räntor och förskjutna kostnader. Arrendeegnahemmen
i fråga ha upplåtits jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 15
juni 1934 (nr 279) om arrendeegnahem. Framställningarna avse avskrivning
av fordringar hos tre personer, ladugårdsförmannen Axel Sixten Ferm,
arrendatorn Knut Johan Richard Karlsson och förre arrendatorn Karl Oskar
Gunnar Karlsson. Till stöd för sina framställningar åberopar styrelsen i
ärendena verkställda utredningar angående gäldenärernas ekonomiska förhållanden
in. in. Av handlingar, som styrelsen överlämnat, framgår bland
annat följande.
1. Axel Sixten Ferm erhöll år 1938 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Klitsbro i Aspö socken, Södermanlands län. Ferm lämnade arrendet år 1944
och resterar för arrendeavgifter å 2 276 kronor 49 öre ävensom förskjutna
avgifter för elektrisk energi å 330 kronor 7 öre. Dröjsmålsräntor ha cj debiterats.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
2. Knut Johan Richard Karlsson erhöll år 1935 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Rullagård i Härjevads socken, Skaraborgs län. Han lämnade
arrendet år 1939 och resterar för oguldna arrendeavgifter å 1 350 kronor
jämte till och med den 30 juni 1948 upplupna räntor till belopp av 451
kronor 71 öre ävensom av statsverket förskjutna kostnader för halm 85
kronor 50 öre. Efter den 30 september 1949, då ekonomisk undersökning
verkställdes, har Karlsson såsom avbetalning å skulden till statsverket kunnat
avbetala endast 100 kronor.
3. Karl Oskar Gunnar Karlsson erhöll år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet
Nylunda i Håby socken, Göteborgs och Bohus län. Sedan Karlsson
lämnat lägenheten, försattes han i konkurs. Han resterade den 1 juli
1948 för oguldna arrendeavgifter å tillhopa 2 595 kronor 91 öre. Dröjsmålsränta
har ej debiterats. Lantbruksnämnden har i utdelning i konkursen å
sin bevakade fordran erhållit tillhopa 784 kronor 66 öre. Statsverkets återstående
fordran utgör sålunda 1 811 kronor 25 öre. Ytterligare utdelning i
konkursen kan ej påräknas. Karlsson saknar utmätningsbara tillgångar.
Departementschefen anför följande.
»Av utredningen i ärendena framgår, att utsikterna att av gäldenärerna
erhålla likvid för berörda arrendeavgifter m. m. äro ringa. Med hänsyn
härtill tillstyrker jag lantbruksstyrelsens förslag, att kronans ifrågavarande
fordringar skola avskrivas. Härför erfordras emellertid riksdagens medgivande.
»
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts framställning och hemställer
alltså,
att riksdagen må medgiva, att kronans i det föregående
angivna fordringar för arrendeavgifter för arrendeegnahem
må jämte ränta och förskjutna kostnader avskrivas.
Stockholm den 5 februari 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Svedberg*, Hjalmar
Nilsson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Mossberger, Snygg och
Nord*; samt
från andra kammaren: herrar Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl,
Jacobson i Vilhelmina*, Antby, Andersson i Hyssna, Jonsson i Järvsand och
Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Larsson i Karlstad* och Mårtensson
i Smedstorp;
dock att vid behandlingen av punkterna 1, 3 och 6 herr Boman i Stafsund
deltagit i stället för herr Pettersson i Dahl.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:27 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten