Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:32, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 32—33.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda hemställan om anslag till Befrämjande

av landsbygdens elektrifiering jämte i ämnet väckta

motioner.

I årets statsverksproposition (IX ht, p. 116) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret

1952/53 anvisa ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor. Förslaget innebär

en ökning med 500 000 kronor i jämförelse med motsvarande anvisning

för innevarande budgetår.

I samband med denna anslagspunkt har utskottet behandlat följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

I) I: 167 av herr Tjällgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan kompletterande utredning

som i motionerna avses rörande möjligheterna att erhålla statsbidrag

för upprustning och underhåll av redan befintliga distributionsnät på

landsbygden; samt

II) II: 311 av herr Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte för sin del besluta, att i motionen förordade ändringar skola vidtagas

av bestämmelserna för lån från kraftledningslånefonden och av grunderna

för beviljande av statsbidrag till elektrifieringen på landsbygden, samt hos

Kungl. Maj :t anhålla om den ändring av instruktionen för elektrifieringsberedningen,

som härav påkallas.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna torde utskottet få hänvisa

till dessa.

Över motionerna har utskottet låtit inhämta yttranden av kommerskollegium,

elektrifieringsberedningen och elkraftutredningen av år 1943.

Elektrifieringsbercdningen har i skrivelse den 16 augusti 1951 hemställt,

alt anslaget skall höjas till 4 000 000 kronor.

Vidare har elkraftutredningen i skrivelse den 27 november 1950 hemställt

att — i avbidan på de åtgärder, som kunna komma att föranledas av

utredningens slutliga förslag — provisoriska åtgärder skola vidtagas för att

underlätta en upprustning av distributionsnäten på landsbygden och samtidigt

organisatoriskt samordna alltför små detaljdistrihutionsföretag till

ekonomiskt bärkraftiga och även i övrigt lämpliga enheter. I sådant syfte

har utredningen föreslagit i första hand, att statsbidrag samt lån ur kraftledningslånefonden

skola utgå icke som för närvarande endast för nyelektri1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 32—33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

fieringar utan även för arbeten på befintliga nät. I fråga om statsbidrag har

utredningen dessutom förordat att sådana bidrag skola kunna tagas i anspråk

även för rationaliseringsverksamheten på hithörande område. Lån ur

kraftledningslånefonden böra enligt utredningen hädanefter kunna utlämnas

till varje för ändamålet lämpligt distributionsföretag och på förmånligare

villkor än hittills. Det bör därvid åligga en enda myndighet — lämpligen

samma organ som beslutar om beviljande av statsbidrag — att pröva

låneansökningar. Enligt utredningens förslag skall det vidare uppdragas åt

elektrifieringsberedningen att under övergångstiden handha den statliga

medverkan i rationaliseringsverksamheten. Denna medverkan bör till en

början begränsas till vad som kan åstadkommas på frivillig väg genom förhandlingar

eller genom att särskilda villkor knytas till de statliga lånen och

bidragen. Utredningen har emellertid framhållit, att det därjämte finnes

vissa möjligheter att tvångsvis avveckla olämpliga företag genom att vägra

ny koncession eller ock bevilja ny sådan endast för kortare tid eller under

vissa villkor. Med hänsyn till de nya uppgifterna bör antalet ledamöter i

elektrifieringsberedningen utökas från fyra till sex. För bidrag till upprustning

av befintliga distributionsnät på landsbygden erfordras enligt utredningen

ett belopp av 3 000 000 kronor för budgetåret 1951/52.

Departementschefen har anfört följande.

»För den statsunderstödda elektrifieringsverksamheten har under ett vart

av budgetåren 1948/49—1951/52 anvisats ett anslag av 3 000 000 kronor.

Härutöver ha emellertid genom särskilda beslut av Kungl. Maj :t ställts till

förfogande för ett vart av de tre förstnämnda budgetåren 1 000 000 kronor

av förut spärrade medel samt för budgetåret 1951/52 återstoden av sagda

medel eller omkring 1 100 000 kronor.

Under nästa budgetår torde verksamheten böra fortgå i ungefär samma

omfattning som för närvarande. Eftersom spärrade medel icke längre stå till

förfogande, synes en viss uppräkning av anslaget böra vidtagas. Då det emellertid

finnes skäl att antaga, att, liksom fallet varit de senare åren, en viss

reservation kommer att förefinnas vid ingången av nästa budgetår, synes

en höjning av anslaget med 500 000 kronor till 3 500 000 kronor vara tillräcklig.

Vad härefter angår elkraftutredningens framställning om provisoriska åtgärder

för att, bland annat, underlätta en upprustning av distributionsnäten

på landsbygden, har denna fråga aktualiserats genom att till Kungl. Maj :t

inkommit besvär över ett av elektrifieringsberedningen meddelat beslut, varigenom

ansökan om statsbidrag för sådant ändamål lämnats utan bifall.

Såsom elkraftutredningen framhållit fordras det för att trygga landsbygdens

försörjning med elektrisk kraft att åtskilliga distributionsnät upprustas.

Då statsbidrag enligt nuvarande grunder icke kan utgå till dylika arbeten

har upprustningen emellertid icke kunnat genomföras i tillräcklig omfattning,

och det torde otvivelaktigt även förhålla sig så alt nätens underhåll

icke sällan är eftersatt. Med hänsyn till den mycket stora ekonomiska räckvidden

av förslaget torde det emellertid icke vara möjligt att taga ställning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

3

till detsamma, förrän mera konkreta förslag utarbetats rörande de fall, där

statsbidrag bör kunna komma i fråga, och grunderna för sådana bidrag

ävensom rörande de kostnader, som ett införande av en dylik bidragsverksamhet

kan komma att medföra foa- statsverket. På grund härav är jag

icke för närvarande beredd att förorda ett förverkligande av utredningens

förslag.

Då genomförandet av en fortsatt elektrifiering stundom kan vara beroende

av att ett redan befintligt nät upprustas, torde dock — därest riksdagen icke

har något att erinra däremot — Kungl. Maj :t böra äga att i särskilda fall

bevilja bidrag från anslaget även för sådant ändamål. Någon höjning av anslaget

på grund härav torde icke böra komma i fråga.»

I yttrande över motionerna I: 167 och 11:311, vilket dagtecknats den 3

mars 1952, har elektrifieringsberedningen anfört i huvudsak följande.

Beredningen, som icke tidigare haft att yttra sig över elkraftutredningens

skrivelse den 27 november 1950, kan i allt väsentligt instämma i vad däri

säges beträffande behovet av hjälpåtgärder för förstärkning och iståndsättnmg

av befintliga distributionsnät på landsbygden, lämpligheten att sådan

verksamhet igångsattes snarast, även om därvid vissa provisorier erfordras

under den första tiden, och metoderna för åstadkommande av det behövliga

ekonomiska stödet. Sedan elkraftutredningen avgav sin framställning

ha därjämte svårigheterna och behoven av stödåtgärder ökats på grund

av det väsentligt stegrade kostnadsläget i fråga om utbyggnad och renovering

av distributionsanläggningar. Beredningen begränsar sig här till uttalanden

rörande den praktiska genomförbarheten och utformningen av föreslagna

åtgärder.

Det är otvetydligt, att erforderliga nätombyggnader till betydande del

skola finansieras medelst av distributionsföretagen upptagna lån, samtidigt

som väsentliga svårigheter föreligga att ordna sådana lån med normala

bankmässiga förutsättningar. En statlig utlåningsverksamhet anpassad efter

distributionsföretagens förhållanden skulle därför lösa en omfattande del

av svårigheterna. Utlåningen borde baseras på konkreta oinbyggnadsförslag

och vara förbunden med villkoret att långivaren — staten — skall få bestämma

de av låntagaren tillämpade krafttaxorna. Om därvid lånens storlek

samt amorteringsplan och dylikt baseras på realistiska förutsättningar

och om staten har rätt att vid eventuell misskötsel övertaga låntagarens

anläggningar och rörelse, så bör risken för kapitalförluster icke vara större

än om fullt bankmässiga säkerheter föreligga. Av elkraftutredningen och i

en av motionerna förordas, att för ändamålet användes den redan befintliga

kraftledningslånefonden, och därmed skulle väl åtminstone en provisorisk

lösning i här ifrågavarande hänseende snabbast kunna ernås, nämligen

under förutsättning att erforderliga ändringar av stadgandena för nämnda

fond kunna göras omedelbart. Men eljest och för en mer permanent stödlåneverksamhet

i fortsättningen kan det ifrågasättas om icke en speciell ny

lånefond vore lämpligare med hänsyn till de från tidigare praxis rätt avvikande

förutsättningarna för verksamheten.

Även om låncmöjligheter av angivet slag tillskapas i erforderlig omfattning,

torde det i åtskilliga fall vara motiverat att lämna direkta räntefria

statsbidrag och då med samma syfte som ligger till grund för nuvarande nyelektrifieringsbidrag

ur anslaget till befrämjande av landsbygdens elektrifiering,

nämligen att i viss utsträckning eliminera de för vissa konsumen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

ters kraftförsörjning föreliggande speciellt ogynnsamma förutsättningarna.

Att fastställa någorlunda objektiva regler för sådana bidrag är besvärligare

än i fråga om bidragen till nyelektrifieringar, bland annat därför att före

ombyggnaden föreliggande förhållanden, såsom det befintliga nätets kvarvarande

värde, företagets återstående låneskuld och dylikt inverka. Men någon

olöslig uppgift är det icke. Mot en bidragsverksamhet av angivet slag

brukar anföras, att förefintligheten av en sådan skulle föranleda distributionsföretagen

att mera än som redan sker försumma underhållet av ledningsnäten

och låta dessa förfalla. Farhågorna härför ha betydande realitet,

"men det bör vara möjligt att giva bidragsverksamheten sådana former,

att de till stor del om än icke helt undanröjas. Därjämte framstår det som

oriktigt, att dylika synpunkter skola medföra, att kraftkonsumenterna inom

vissa distributionsområden undandragas möjligheten att få en tillfredsställande

kraftförsörjning. Konsumenterna ha i regel icke haft frihet att välja

kraftdistributör och böra icke anses ansvariga för respektive distributionsföretags

åtgöranden annat än i den mån de haft möjlighet utöva inflytande

därpå.

För närvarande föreligger otvivelaktigt icke full klarhet rörande innebörden

av den föreslagna nya understödsverksamheten, utan för vinnande av

sådan erfordras ytterligare utredning. Å andra sidan skulle det säkerligen

vara till betydande fördel, att verksamheten komme i gång snarast möjligt

och något väsentligt hinder härför finnes enligt beredningens mening icke.

Fn provisorisk och försöksvis bedriven understödsverksamhet under ett par

år behöver icke vara bindande för framtiden. Den takt, i vilken anspråk på

lån och bidrag till nätombyggnader komma att uppträda, blir väsentligen

beroende på tillgängliga resurser i fråga om utredande organ, och med hänsyn

till begränsningarna härutinnan får en bidragsverksamhet av här ifrågavarande

slag sannolikt förhållandevis liten omfattning under de första

åren.

Kommers kollegium har i den 4 mars 1952 dagtecknat yttrande över motionerna

I: 167 och II: 311 anfört bland annat följande.

Kollegium kan vitsorda, att behovet av upprustning och förstärkning av

landsbygdsnäten är trängande och att åtgärder för avhjälpande av missförhållandena

icke utan allvarliga olägenheter kunna ställas på framtiden.

Med nuvarande prisläge bli kostnaderna emellertid avsevärda. Det torde icke

vara möjligt att f. n." ens uppskattningsvis ange någon siffra, men sannolikt

kommer investeringsbehovet att röra sig om hundratals miljoner kronor.

Endast en begränsad del av detta kapitalbehov torde kunna täckas genom

kontanta engångsinsatser från konsumenterna eller företagen eller genom

lån i öppna marknaden. God tillgång på elektrisk kraft på landsbygden

är emellertid ett intresse icke blott för landsbygdens folk utan även för hela

folkhushållet. Statliga stödåtgärder i en eller annan form synas därför motiverade

och ofrånkomliga.

Enligt Kollegii uppfattning torde det för en hel del företag vara möjligt

att genom ökade avgifter för den elektriska kraften skaffa medel för amortering

och förräntning av hela eller en väsentlig del av det kapital, som erfordras.

Avsevärda svårigheter torde dock möta även för dessa företag att

erbjuda »bankmässiga» säkerheter för lån. En väsentlig »hjälp till självhjälp»

skulle statsmakterna därför kunna lämna distributionsföretagen, om

staten kunde erbjuda stödlån till låg ränta och på i övrigt gynnsamma villkor.

Såsom elektrifieringsberedningen anfört, skulle en utlåning utan krav

på »bankmässiga» säkerheter icke behöva medföra avsevärt större risk för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

5

kapitalförluster än om sådana säkerheter föreligga, under förutsättning att

utlåningen baseras på konkreta ombyggnadsförslag och förbindas med villkor

bl. a., att staten-långivaren skall äga rätt att bestämma taxorna. Även

andra villkor, syftande till en rationalisering av distributionsförhållandena,

böra kunna ifrågakomma.

Det synes kunna ifrågasättas att under viss tid, t. ex. tro ä fem år, låta

de ovan skisserade stödlånen — generellt eller i speciella fall — löpa räntefritt

och därigenom i viss män subventionera upprustnings- och förstärkningsarbetena.

Direkta subventioner i övrigt synas däremot böra ifrågakomma

endast i den mån det visar sig omöjligt att åstadkomma önskvärd rationalisering

med anlitande av stödlån och insatser från företagen och konsumenterna.

Förutom att en allmän subventionering skulle innebära betydande

uppoffring av statsmedel, synes den betänklig såsom normal form av stödåtgärd

även av andra skäl. Bland annat torde de företag, som äro i största

behov av upprustning, icke alltid ha de minsta ekonomiska förutsättningarna

att själva avhjälpa bristerna. Nödläget kan vara mer eller mindre självförvållat.

Det kan bero på för låg taxesäLtning under de gångna åren eller

på att inkomsterna — även om taxesättningen varit normal — använts för

andra ändamål än underhåll och förstärkning. Fara torde föreligga, att en

allmän subventionering kommer att medföra, att vissa företag avsiktligt försumma

underhålls- och förstärkningsåtgärder för att tidigare eller till större

belopp kunna göra anspråk på statsmedel för upprustning av näten.

Att tillståndet hos de små distributionsföretagen relativt sett torde vara

sämre än hos de större beror icke blott på det mindre ekonomiska underlaget

för småföretagens verksamhet utan kanske främst på deras mindre möjligheter

att skaffa sig sakkunnig teknisk-ekonomisk ledning och hjälp. En

rationalisering till större enheter synes därför vara eu lämplig åtgärd för att

få till stånd bättre förhållanden på landsbygden. Eu sådan rationalisering

pågår visserligen redan på frivillighetens väg genom att mindre företag, som

icke kunnat bemästra svårigheterna, överlåta sina rörelser på större företag.

En snabbare utveckling i denna riktning skulle sannolikt kunna ernås, om

statsbidrag kunde erhållas för erforderliga sammanbindningsledningar och

omläggningar vid sammanslagning av mindre enheter till större. I sådana

fall borde en subventionering, principiellt i samma former som för nyanläggningar,

kunna anses försvarlig. Även i andra fall, där stödlåneformen icke

visar sig tillräcklig, torde statsbidrag kunna vara motiverade och skäliga.

Kollegium är dock icke berett att f. n. lämna förslag till mera generella regler

för en sådan bidragsverksamhet.

Vid bedömning av såväl låne- som bidragsfrågor i samband med den ovan

skisserade verksamheten måste beslut i ärendena föregås av grundliga undersökningar

på platsen rörande rådande förhållanden och möjligheterna att

med minsta insats av kapital erhålla bästa möjliga resultat. Detta är ett

»fältarbete» som kräver stor teknisk-ekonomisk erfarenhet från Iandsbygdsdistribution.

Tyvärr lär personal med sådan erfarenhet f. n. finnas att tillgå

endast i mycket begränsad utsträckning åtminstone i vissa delar av landet.

Takten i rationaliseringsarbetet måste redan på denna grund åtminstone

till en början bli relativt långsam, och kapitalbehoven för de närmaste åren därför

icke exceptionellt höga. Av betydelse är framför allt, att tillräckliga medel

skyndsammast möjligt ställas till förfogande för nödvändiga utredningar.

Därest riksdagen biträder Kungl. Maj:ts förslag, att bidrag från reservationsanslaget

till befrämjande av landsbygdens elektrifiering i vissa fall skall

kunna utgå även för saneringsändamål, torde även kostnaderna för härför

erforderliga utredningar kunna utgå från samma anslag.

Såsom framhålles i motion 11:011 utnyttjas statens kraftledningslånefond

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

numera i rätt begränsad omfattning. En orsak härtill torde vara, att lånebehoven

för de ändamål, som fonden är avsedd att tillgodose, minskats till

följd av statsbidragsverksamheten. Ett annat skäl torde vara, att låneräntan

(4 %) anses för hög. Lån torde nämligen under en lång följd av år ha kunnat

erhållas hos banker och andra kreditinrättningar mot en ränta av 3—

3V2 %, vanligen mot säkerhet i form av kommunborgen. Lånevillkoren i övrigt

från fonden torde i allmänhet icke anses så gynnsamma, att de kompensera

den högre räntefoten. Kraven på säkerhet vid lån från fonden torde

t. ex. i normala fall icke hållas lägre än vid lån i banker o. d. Enligt Kollegii

uppfattning hör i nuvarande läge en sänkning av låneräntan till förslagsvis

3V2 % och viss översyn av kraven på säkerhet kunna tagas under övervägande.

Inteckning i ledningsnätet, sedan detta registrerats, borde kunna godtagas

även för andra företag än sådana, som ha statsbidrag eller äro anslutna

till statens kraftledningsnät.

Nyss nämnda ändringar i villkoren för kraftledningslånen äro givetvis

otillräckliga, om fonden skall användas även för den ovan skisserade stödlåneverksamheten.

Det kan dock ifrågasättas, om så bör ske. Stödlåneverksamheten

bygger på väsentligt andra förutsättningar än fonden. För sådana

företag, som kunna prestera »normala» säkerheter för lån, torde ej föreligga

sådana exceptionella förhållanden, som skulle motivera extra låg ränta

— eventuellt tidsbegränsad räntefrihet — samt de »normala» säkerhetskravens

ersättande med villkor om taxesältning etc. Dessa villkor komma måhända

att av de ekonomiskt bärkraftigare företagen bedömas som alltför

rigorösa. Även om det givetvis är möjligt att ändra bestämmelserna för

fonden så, att även stödlånen kunna inbegripas under fonden, torde av nyssnämnda

skäl en viss åtskillnad i fråga om lånevillkor behöva göras mellan

»normala» elektrifieringsobjekt och stödlånetagare. Under dessa förhållanden

synes det Kollegium mest ändamålsenligt, att eu särskild stödlånefond

inrättas, förslagsvis benämnd »Stödlånefonden för rationalisering av eldistributionen

på landsbygden». Med den till en början nödtvungna begränsningen

i utlåningstakten torde kapitalbehovet under det första året kunna begränsas

till 5 å 10 miljoner kronor.

Med hänsyn till det intima sambandet mellan stödlåne- och bidragsverksamheterna

på ifrågavarande område synas därmed sammanhängande frågor

böra handläggas av ett och samma organ, förslagsvis Elektrifieringsberedningen.

Med vitsordande av att åtgärder i de båda motionernas syfte synas påkallade

får Kollegium i anslutning till ovanstående sammanfattningsvis framhålla,

att de statliga stödåtgärderna för upprustning och förstärkning av

landsbygdsnäten böra avse

a) dels stödlån till låg ränta och på i övrigt gynnsamma villkor, ev. med

räntefrihet under de första tre å fem åren, från en särskild för ändamålet

inrättad stödlånefond,

b) dels, såsom komplement till stödlånen, statsbidrag från reservationsanslaget

till befrämjande av landsbygdens elektrifiering, t. ex. för underlättande

av sammanslagningar av mindre företag till ekonomiskt mera bärkraftiga

enheter, och i övrigt där speciella skäl motivera bidrag.

I ett den 5 mars 1952 dagtecknat yttrande över motionen 11:311 har elkraftutredningen

anfört huvudsakligen följande.

Behovet av statligt stöd för upprustning av distributionsnäten på landsbygden

är uppenbart särskilt i fråga om många äldre småföretag, vilka

innan statsbidragsverksamheten inleddes år 1940 själva helt bekostat sina

distributionsnät och icke haft ekonomiska resurser att underhålla och för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

7

bättra dessa för tillgodoseende av de ökade energibehoven. I vissa fall kan

den befintliga elektrifieringen vara så undermålig, att den knappast medger

annan elanvändning än för belysning. Sålunda hindras en önskvärd rationalisering

av de anslutna jordbruken och hushållen, och förutsättningar saknas

för tillkomsten av industriell verksamhet i orten. Frågan om nätens

standard kan sägas vara av mycket stor betydelse för landsbygdens utveckling

över huvud taget.

Statsbidrag utgår enligt nuvarande grunder i princip endast till nyelektrifieringar.

Enligt elkraftutredningens undersökning om landsbygdselektrifieringens

utbredning år 1950 (SOU 1951: 14) voro ca 40 500 eller 7 % av

samtliga bostadslägenheter på egentlig landsbygd helt oelektrifierade. Av

inspektörerna vid statens elektriska inspektion bedömdes enligt till elkraftutredningen

åren 1947 och 1951 lämnade uppgifter distributionsnäten hos

flertalet landsbygdsföretag icke vara i det skick att de kunde nöjaktigt tillgodose

de ökade behov, som förutsåges under de närmaste åren. Erfarenheten

har visat att i flera fall eu upprustning av näten ej kan komma till

stånd på grund av finansieringssvårigheter. Utan att underskatta värdet av

fortsatt statligt stöd till nyelektrifieringar vill elkraftutredningen särskilt

framhålla, att de undermåliga nätens upprustning till normal standard nationalekonomiskt

sett torde vara en viktigare angelägenhet än den relativt

dyrbara restelektrifieringens genomförande. Utredningen anser därför att

begränsningen av anslagets användning till att i princip endast avse nyelektrifiering

i nuvarande läge är otillfredsställande, även om anslagsbeloppet

av statsfinansiella skäl icke kan ökas.

Behovet av snara åtgärder motiverar alltjämt ett provisorium enligt elkraftutredningens

ovannämnda förslag utan avvaktan på den sannolikt avsevärda

tid, som kan krävas för framläggandet av elkraftutredningens slutliga

förslag och remissbehandlingen därav samt genomförandet av de åtgärder,

vartill förslaget kan leda.

För att elkraftutredningens förslag om provisoriska åtgärder skall kunna

slutligen prövas erfordras enligt vad i det föregående anförts närmare utredning

om statsbidragsgrunder m. in. Elkraftutredningen har i skrivelse den

2 mars 1951 till riksdagens jordbruksutskott förordat att elektrifieringsberedningen

finge i uppdrag att verkställa en översyn av bidragsgrunderna

med hänsyn till under senare tid inträdda ändringar beträffande den återstående

elektrifieringens art och omfattning och den allmänna kostnadsnivån

för elektrifiering. Jordbruksutskottet uttalade i utlåtande den 8 maj

1951 (nr 23) såsom sin mening att ifrågavarande översyn, som lämpligen

torde kunna utföras av elektrifieringsberedningen, borde komma till stånd

genom Kungl. Maj :ts försorg, och förutsatte att, sedan översynen verkställts,

Kungl. Maj :t skulle vidtaga de åtgärder, vartill skäl kunde föreligga. Elektrifieringsberedningen

föreslog visserligen i skrivelse den 22 maj 1951 vissa

ändrade grunder vid bidragstilldelningen, men dessa voro närmast av formell

natur. Elkraftutredningen anser att behov av en mera genomgripande

översyn av bidragsgrunderna alltjämt föreligger och att därvid förslag om

bidragsverksamhetens utsträckande till att avse jämväl landsbygdsnätens

upprustning bör framläggas.

Frågan om ändrade bidragsgrunder har preliminärt diskuterats inom

elkraftutredningen, som därvid såsom ovan nämnts ansett, att statsbidrag

i princip borde utgå även till upprustning av befintliga, undermåliga nät

om och i den mån en distribution av elkraft till rimligt pris ej kunde förväntas

bli självbärande inom sådan tid att upprustningen kunde i full utsträckning

finansieras på annat sätt. Med hänsyn till önskemålet att slutförandet

av elkraftutredningens uppdrag icke fördröjcs genom utarbetande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

av detalj föreskrifter och med hänsyn till den erfarenhet på området, som

elektrifieringsberedningen besitter, vill utredningen förorda att det uppdrages

åt beredningen att i samråd med elkraftutredningen utarbeta förslag i

förenämnda fråga i den mån förenämnda princip icke kan anses till fyllest

som underlag för utbildning av tillämpningsregler enligt praxis under en

första försöksverksamhet.

I princip torde som ovan nämnts statsbidrag ej böra utgå till upprustningskostnaderna

i den mån dessa kunna finansieras genom lån. Frågan

om en uppmjukning av gällande bestämmelser för lån ur kraftledningslånefonden

hör sålunda nära samman med statsbidragsfrågan. Elkraftutredningen

vill därför föreslå, att den närmare utredning som kan erfordras

härutinnan likaledes utföres av elektrifieringsberedningen i samråd med

elkraftutredningen.

Om ytterligare utredning om tillämpningsföreskrifter m. m. anses erforderlig

men hinder skulle möta för det här ifrågasatta tillvägagångssättet är

elkraftutredningen givetvis beredd att förhandsvis behandla dessa frågor i

syfte att påskynda genomförandet av de föreslagna provisoriska åtgärderna,

trots att detta skulle fördröja framläggandet av elkraftutredningens slutbetänkande.

Enär genomförandet av elkraftutredningens ovannämnda förslag om provisoriska

åtgärder till främjande av landsbygdselektrifieringen förutsätter

ändringar i enlighet med motionen i gällande regler för statliga lån och bidrag

samt i instruktionen för elektrifieringsberedningen vill elkraftutredningen

för sin del förorda att sådana ändringar snarast vidtagas. Därest

emellertid såsom chefen för jordbruksdepartementet framhållit en närmare

utredning av vissa spörsmål, som ha samband med en utvidgad bidragsverksamhet,

kan vara påkallad innan beslut fattas, synes motionens syfte böra

tillgodoses genom att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer, att

förslagsvis elektrifieringsberedningen får i uppdrag att i samråd med elkraftutredningen

närmare utreda nämnda spörsmål ävensom de därmed nära

samhörande frågorna om ändrade regler för lån från kraftledningslånefonden

och om organ för handläggning av bidrags- och låneärenden.

I ett särskilt den 5 mars 1952 dagtecknat yttrande över motionen I: 167

har elkraftutredningen föreslagit, att motionen skall vinna beaktande genom

att den utredning kommer till stånd, som förordats i nyssnämnda yttrande

över motionen II: 311. Med anledning av att i motionen I: 167 ifrågasatts, att

statsbidrag bör utgå ej blott för utrustning utan även för underhåll av

befintliga distributionsnät har elkraftutredningen vidare anfört, att i princip

andra utvägar än statsbidrag torde böra prövas för att trygga en rationell

elkraftförsörjning i de fall, där icke ens underhållskostnaderna täckas av

företagets löpande inkomster.

Utskottet. Kungl. Maj :ts förslag rörande medelsanvisning för nästa budgetår

föranleder icke någon erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker

alltså, att förevarande anslag skall uppföras med ett belopp av 3 500 000

kronor.

Vad härefter angår de i ärendet väckta motionerna 1:167 och 11:311

åsyfta dessa i huvudsak ett tillgodoseende av de önskemål rörande upprustning

av distributionsnäten på landsbygden, som framförts av elkraftutredningen

i dess framställning av den 27 november 1950. De båda mo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

9

tionerna skilja sig åt därutinnan, att i motionen II: 311 begäras omedelbara

åtgärder i enlighet med nämnda framställning, i motionen I: 167 åter en

utredning beträffande förhållandena på ifrågavarande område.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att synnerligen stort behov

föreligger av upprustning av de befintliga landsbygdsnäten. Ett betydande

antal distributionsföretag sakna sålunda numera möjligheter att i önskvärd

omfattning tillgodose behovet av elektrisk kraft. Härtill kommer,

att även underhållet av anläggningarna på många håll blivit eftersatt, vilket

medfört ökade risker för driftsavbrott. Såsom kommerskollegium framhållit

i sitt yttrande torde åtgärder för avhjälpande av dessa missförhållanden

icke utan allvarliga olägenheter kunna ställas på framtiden. Enligt nuvarande

grunder kan emellertid statsbidrag i princip endast utgå för nyelektrifieringar.

Med hänsyn till de högst avsevärda kostnaderna för erforderliga

upprustnings- och underhållsarbeten finner utskottet därför angeläget, att

— i avbidan på resultatet av elkraftutredningens definitiva förslag — från

statsmakternas sida åtgärder skola vidtagas för att stödja sådana arbeten.

Med beaktande av vad departementschefen anfört anser utskottet emellertid

övervägande skäl tala för att slutlig ställning till denna fråga skall

tagas först sedan närmare förslag utarbetats rörande de fall, där statligt

stöd bör kunna förekomma, grunderna för sådant stöd samt statsverkets

kostnader för ändamålet. På grund härav får utskottet ansluta sig till det

i motionen I: 167 framförda önskemålet, att en utredning av nämnda spörsmål

skall komma till stånd genom Kungl. Maj :ts försorg.

I avvaktan på det förslag, vartill utredningen kan giva anledning, torde

Kungl. Maj :t böra äga att i särskilda fall bevilja bidrag från förevarande anslag

för upprustning av befintligt distributionsnät.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering å riksstaten

för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor;

2) med bifall till motionen I: 167 samt i anledning av motionen

II: 311 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t ville dels låta företaga en utredning rörande möjligheterna

till statligt stöd åt upprustning av elektriska distributionsnät

på landsbygden jämte därmed sammanhängande

frågor, dels ock förelägga riksdagen det förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 6 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Svedberg, Jon

Jonsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Sundberg*, Bror Nilsson, Ebbe

Ohlsson* och Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Johnsson i

Kastanjegården, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl, Haeggblom, Jonsson

i Järvsand* och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Nilsson i

Varuträsk och Utbult.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Pettersson i Dahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:261 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till riksskogstaxering och avverkningsstatistik för budgetåret 1952/53, m. m. a1 i texten