Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/ 53, m. m., i vad propositionen hänvisats till jordbruksutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:35, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/ 53, m. m., i vad propositionen hänvisats till jordbruksutskottet, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

reglering av priserna på fisk under budgetåret 1952/

53, m. m., i vad propositionen hänvisats till jordbruksutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 29 februari 1952 avlåten proposition, nr 96, har

Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om viss reglering

av handeln med fisk, in. in., dels medgiva, att för tiden till och med den 30

juni 1953 reglering av priserna på fisk ävensom av exporten av fisk av vissa

slag må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som förordats

i propositionen.

Propositionen har hänvisats till behandling av lagutskott såvitt angår förordningsförslaget

och i övrigt till jordbruksutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande inom riksdagen

väckta motioner, nämligen

1) I: 45 av herr Spetz och II: 44, likalydande, av herr Utbult m. fl., i vilka

motioner hemställts, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från

och med den 1 juli 1952 inrätta en befattning som fiskeriattaché och till bestridande

av kostnaderna för denna befattning för budgetåret 1952/53 anvisa

erforderligt anslag;

2) I: 391 av herr Persson, Karl, i vilken motion föreslagits, att riksdagen

måtte uttala sig för att exporten av fisk till icke centraliserade marknader

skall vara fri för sådana ekonomiska fiskarorganisationer, som anse sig hava

fördel av densamma, samt att riksdagen i övrigt vid behandlingen av förevarande

proposition måtte beakta vad i motionen anförts, eventuellt anhålla

hos Kungl. Maj:t om en förnyad utredning av hithörande spörsmål;

3) II: 523 av herr Dickson, i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte

uttala, att bestämmelserna rörande fiskexport till länder med centraliserad

marknad icke äro tillämpliga å fiskexporten till andra länder samt att i övrigt

de synpunkter, som anförts i motionen, måtte beaktas.

Av motionerna ha 1:45 och 11:44 hänvisats till jordbruksutskottet, medan

motionerna 1:391 och 11:523 hänvisats till lagutskott, i vad de kunde

angå de delar av propositionen som hänvisats till sådant utskott, och i övrigt

till jordbruksutskottet.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa till

dessa.

t Bihang till riksdagens protokoll 1952. i0 samt. Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

Inledning.

I förordningen den 17 juni 1948 (nr 311) om viss reglering av handeln

med fisk, in. m., vilken förordning erhållit fortsatt giltighet till och med den

30 juni 1952, äro bestämmelser meddelade om handelsreglering — grundad

på auktorisation av s. k. producentföreningar — och om prisregleringsavgift

på fisk. Enligt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud

med däri genom kungörelsen den 10 november 1950 (nr 576)

gjorda ändringar fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för

export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 8 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj :t statens jordbruksnämnd

att för tiden till och med den 30 juni 1952, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder som angivits i proposition nr 81 till 1951

års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande nr 40/1951, anordna reglering

av priserna på fisk samt av exporten av fisk av vissa slag ävensom

förordna om upptagande av prisregleringsavgift å fisk enligt 5 § nyssnämnda

förordning. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t, att de lån å 500 000,

2 500 000 och 500 000 kronor som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut

år 1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,

centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,

förening u. p. a., skulle få innehavas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli

1951—den 30 juni 1952 såvitt gällde lånens halva belopp samt att lånen

till återstående del under nämnda tid skulle löpa med 3,5 procent ränta.

Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna för kvalitetskontroll vid export

av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke täcktes av exportörernas

kontrollavgifter, bestridas av medel, som stode till förfogande

för fiskprisregleringsverksamheten.

Prisregleringen m. m.

Rörande innebörden av den nu tillämpade regleringen av priserna på

fisk får utskottet hänvisa till s. 8 i propositionen.

I skrivelse den 29 januari 1952 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

rörande pris- och exportregleringen på fisk efter den 30 juni 1952 in. in.

Jordbruksnänmden ger i skrivelsen inledningsvis en översikt av fångst- och

prisutvecklingen inom fisket samt lämnar i anslutning därtill vissa uppgifter

angående exporten av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen inom

landet och prisutvecklingen för fiskets förnödenheter. Redogörelse härför

återfinnes å s. 9—10 i propositionen.

I fråga om det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande verksamhet

beträffande prisregleringen å fisk hänvisar jordbruksnämnden till en inom

nämnden upprättad tablå, vilken bifogats statsrådsprotokollet såsom bi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

3

laga 2. Av denna framgår, bland annat, att på prisregleringsverksamheten

per den 1 januari 1952 föreligger en behållning av inemot 2,3 miljoner kronor,

medan behållningen ett år tidigare utgjorde ej fullt 1,3 miljoner kronor.

Att behållningen i prisregleringskassan ökat anges huvudsakligen bero

på att avsättningsförhållandena för fisk, närmast i fråga om exporten, under

det gångna året varit relativt gynnsamma. Utbetalningarna av pristillägg

och prisutjämningsmedel för fisköverskott ha därför icke blivit av samma

storleksordning som under år 1950. Härtill kommer enligt nämnden att inkomsterna

av regleringsavgifter år 1951 ökat ej obetydligt jämfört med

nästföregående år, framför allt på grund av att området för avgiftsbeläggningen

utvidgats att omfatta även islandssill samt norsk stor- och vårsill.

Av tablån framgar vidare, att för väst- och ostkustens prisregleringsområden

utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg m. m. överstiga summan

av inom områdena influtna regleringsavgifter med omkring 165 000 respektive

765 000 kronor, medan sydkustens prisregleringsområde däremot uppvisar

en behållning av inemot 180 000 kronor. För att i möjligaste mån utjämna

den skillnad, som de senaste åren förelegat mellan avgiftsbeloppet

från strömmingsregleringen och utgifterna för samma reglering, har nämnden

emellertid, såsom framgår av det föregående, från och med den 1 december

1951 höjt regleringsavgiften på strömming till 4 öre per kilogram.

Nämnden betecknar de tre prisregleringsföreningarnas ekonomiska ställning

såsom relativt tillfredsställande. Föreningarna Ostkustfisk och Sydkustfisk

innehade vid årsskiftet endast obetydliga varulager, medan föreningen

Västkustfisk redovisar ett ganska betydande lager av huvudsakligen

salt sill. Samtliga föreningar redovisa vid årsskiftet tillgångar överstigande

föreningarnas skulder.

Jordbruksnämnden behandlar härefter frågan om fortsatt handels- och

prisreglering på fisk efter utgången av innevarande budgetår. Nämnden upplyser

därvid att den haft överläggningar med representanter för vederbörande

fiskareorganisationer samt för sammanslutningar av fiskhandlare och

saltsillhandlare in. fl., varvid dessa beretts tillfälle att anföra sina synpunkter

på frågan. Överläggningar ha därjämte ägt rum med nämndens råd i

fiskregleringsfrågor.

Rörande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden

till en början, att det från fiskareorganisationernas sida framhållits,

att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk. Liksom tidigare

har uttryckts tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet

och förordats en fortsatt prisreglering efter i huvudsak oförändrade

grunder. Dessa innebära, bland annat, att nämnden, om förutsättningar

härför löreligga, äger rätt att dels utvidga prisregleringen att omfatta foderoch

konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill, horngädda

och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk på ostkusten norr

om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet.

Föreningen Ostkustfisk har anhållit, bland annat, att medel genom anslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

på riksstaten skola ställas till förfogande för en höjning av garantipriserna

på strömming samt för genomförande av prisreglering på torsk ilandförd

norr om Blekinge. Prisregleringsföreningarna ha vidare hemställt, att

de statslån de erhållit under nästkommande budgetår skola få åtnjutas

räntefritt till lånens fulla belopp och att i detta avseende en återgång sålunda

skall ske till vad som gällde under budgetåret 1950/51. Som grund

för denna hemställan har åberopats dels att statsverket räntefritt disponerar

i regleringskassan kvarstående behållningar och dels att ökade anspråk

i form av höjda garantipriser kunna komma att ställas på föreningarna. I

anslutning härtill ha prisregleringsföreningarna uttalat, att det knappast är

möjligt för dem att påbörja amorteringen av statslånen under nästa budgetår,

enär någon skattelättnad ej medgetts för hos föreningarna uppkommande

årsvinst. Vad angår handelsregleringen på fisk ha fiskareorganisationerna

enhälligt tillstyrkt en förlängning av gällande förordning i ämnet. Föreningen

Ostkustfisk har anhållit att ifrågavarande förordning skall förlängas till

och med den 30 juni 1957. Sistnämnda förening har dessutom hemställt om

viss utvidgning av förordningens ansvarsbestämmelser.

Jordbruksnämnden anför vidare, att även färskfiskhandelns representanter

i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande

prisregleringssystemet. Däremot ha de i princip motsatt sig yrkandet från

fiskarehåll om en förlängning av förordningen om reglering av handeln

med fisk och om fortsatt giltighet av de auktorisationer som meddelats producentföreningarna

på ostkusten. I sistnämnda hänseende ha emellertid

fiskhandelns representanter i jordbruksnämndens råd väckt förslag om att

en statlig utredning borde närmare granska producentföreningarnas verksamhet

och utreda behovet av fortsatta auktorisationer. I avvaktan på det

resultat en dylik utredning kan komma till ha de icke velat motsätta sig, att

de för producentföreningarna meddelade tillstånden förlängas att gälla under

nästa budgetår. Från saltsillhandlarehåll har framhållits betydelsen

av att, bland annat, priser och fångstbegränsningar anpassas efter marknadsförhållandena.

För egen del anför jordbruksnämnden, att den finner övervägande skäl

tala för att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk skall bibehållas

jämväl under budgetåret 1952/53. Nämnden framhåller att även om

produktions- och avsättningsförhållandena ha varit relativt gynnsamma under

det gångna året, har behov dock förelegat av visst prisstöd för fiskarena

med hänsyn, framför allt, till den fortgående prisstegringen på fiskets

förnödenheter och till den allmänna fördyringen. Minimipriserna synas

effektivt ha bidragit till att hålla priserna på fisk uppe på en högre nivå än

den marknadsmässigt betingade. En avveckling av prisstödet skulle därför

med all sannolikhet få till följd en ur fiskarenas synpunkt ej skälig sänkning

av genomsnittspriserna på fisk. Prisregleringen har vidare alltjämt

medverkat till en utjämning av de förluster, som eljest kunna drabba enskilda

fiskare i överskottssituationer.

Jordbruksnämnden framhåller även vikten av att försiktighet iakttages

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

5

vid ransonering eller annan reglering av fångsterna så att ett rationellt

bedrivande av fisket icke motverkas. Det är vidare enligt nämndens uppfattning

i nuvarande läge angeläget med återhållsamhet i fråga om nybeställningar

av fiskebåtar. Nämnden tillägger, att den uppmärksammat att under

den senaste tiden en påtaglig tendens till dylik återhållsamhet gjort sig gällande

och att den förutsätter att även i fortsättningen en viss försiktighet

skall iakttagas i förevarande hänseende.

Vad angår avsättningen av fisk på den inhemska marknaden anför jordbruksnämnden,

att under de senaste åren ansträngningar gjorts för att

öka fiskkonsumtionen inom landet. Sålunda ha åtgärder vidtagits för ett

ökat tillhandahållande av en mera lagringsduglig vara, speciellt färsk och

frusen torskfilé. Vidare har eftersträvats en förbättring av kvaliteten på

fisk genom att förefintliga möjligheter i viss utsträckning utnyttjats för

att förkorta tiden mellan ilandföringen av fisk och försäljningen. Åtgärder

av hithörande slag, vilka möjliggöra en mera regelbunden tillförsel av

fisk till jämnare priser och bättre kvalitet, äro enligt nämnden av stor

betydelse. Fortsatt uppmärksamhet bör därför ägnas dessa frågor. Nämnden

påpekar även, att från fiskets och fiskhandelns organisationer betonats angelägenheten

ur avsättningssynpunkt av att lämpliga transportmedel i erforderlig

omfattning samt goda kommunikationsförbindelser — ej minst

i fråga om järnvägarna -—- finnas för befraktning av fisk.

Jordbruksnämnden understryker vidare att vid bedömandet av avsättningsfrågan

framför allt måste beaktas, att det svenska havsfisket, särskilt

västkustfisket, i hög grad är beroende av exporten. Utfallet av exporten bidrager

därför i ej oväsentlig mån till det svenska fiskets lönsamhet. Enligt

nämndens åsikt torde det senaste årets goda exportkonjunkturer komma

att bestå under innevarande år. Vissa tendenser till importrestriktioner ha

emellertid gjort sig gällande, vilka kunna komma att försvåra avsättningen

på exportmarknaden. Särskilt nämnes i detta sammanhang, att i Frankrike

redan genomförts och i Storbritannien ifrågasatts vissa mera genomgripande

begränsningar i fråga om importen av fisk. Dylika åtgärder kunna enligt

nämnden med stor sannolikhet få till följd, att konkurrensen på för Sverige

mera betydelsefulla avnämareländer skärpes med ty åtföljande vikande exportpriser.

Med hänsyn till prisregleringsverksamhetens omfattning tillstyrker jordbruksnämnden,

att regleringsföreningarna jämväl under nästa budgetår skola

få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland

den föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustlisk beviljade riksbankskrediten.

Plan för de egentliga lånens amortering anses böra fastställas

först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda för rörelsens bedrivande

erforderligt kapital.

Vad angår medelsbehovet för den fortsatta utbetalningen av pristillägg och

prisutjämningsbidrag uttalar jordbruksnämnden att prisregleringen i princip

bör vara självförsörjande, d. v. s. den bör handhavas så alt utgifterna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

för densamma täckas av regleringsavgifter ävensom av det till prisregleringen

överförda beloppet från clearingkassan för fisk. I överensstämmelse

härmed finner nämnden det icke påkallat att nu ifrågasätta anslag på riksstaten

för prisreglering på fisk. Vid ändrade förhållanden kunna emellertid

sådana svårigheter eventuellt uppstå, att för regleringsverksamhetens upprätthållande

ekonomiskt stöd erfordras även i annan form än genom upptagande

av prisregleringsavgifter.

Regleringen av exporten av fisk, m. m.

I sin framställning erinrar jordbruksnämnden om att det för export av

fisk och fiskprodukter i princip fordras licens av jordbruksnämnden [kung.

den 9 juni 1950 (nr 324) angående allmänt exportförbud; ändrad genom

kung. nr 576/1950], Fisk och fiskprodukter äro emellertid sedan den 1 december

1950 upptagna bland de varuslag, som äro föremål för s. k. villkorlig

exportfrilistning. Detta innebär att de under vissa förutsättningar tills

vidare få exporteras utan särskild licens till länder och valutaområden inom

det s. k. OEEC-blocket och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellanoch

Sydamerika med undantag numera av Argentina. Bland de förutsättningar,

som jordbruksnämnden uppställt för frilistningen, märkas dels att

den får utnyttjas endast av affärsföretag, som är infört i svenskt firma-,

förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk, som exporteras, skall vara

inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering av handeln med fisk samt

om prisreglering beträffande fisk, dels att företag som önskar utnyttja frilistningen

låter hos jordbruksnämnden registrera en förbindelse om iakttagande

av de för licensfriheten uppställda villkoren.

Jordbruksnämnden anför vidare att den i sådana frågor om export av fisk

och fiskprodukter, som äro av intresse för hela den svenska fiskerinäringen

eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande från det så kallade

fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena

— fiskarena, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien —

på västkusten (Bohuslän, Västergötland och Halland), sydkusten (Skåne

och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt).

Fiskexportrådet kallas av nämnden till sammanträde, bland annat, för att

utröna olika exportönskemål inför förestående handelsavtalsförhandlingar,

diskutera fördelning mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter

i handelsöverenskommelser mellan Sverige och länder, där importen

av fisk och fiskprodukter är centraliserad, och rådgöra om olika

möjligheter att främja och stödja fiskexporten i allmänhet. Ett behov har

förelegat av regelbundet återkommande sammanträden för behandling av

uppkommande spörsmål.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa

organ, vilka under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till export
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

7

licenserna på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning

och de förutsättningar, som gälla för att exportlicenserna skola förbehållas

dem, anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,

som nämnden kan komma att bestämma, utställas exportlicenser för

närvarande endast på Västkustfisk, förening u. p. a. Såsom villkor för att

töreningen ensam erhåller licenserna gäller, att föreningen skall, på sätt

nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln

och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med

den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller

export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett

särskilt organ, kallat Exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes

exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets räkning. Frågan

om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de olika exportintressena

synes efter de överläggningar, som ägt rum med berörda parter,

för närvarande icke vara aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag för fiskslag, som nämnden kan

komma att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser

tills vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande

exporten med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk,

förening u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt

till licenser har bland annat föreskrivits, att föreningen och dess

verksamhet skall vara underkastad jordbruksnämndens överinseende och

att dess styrelse skall ha en opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare

skall föreningens verksamhet bedrivas efter vissa av jordbruksnämnden

godkända riktlinjer och föreningen skall vara skyldig att ställa sig till

efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens sammansättning, kvoteringar,

stadgar, vinstutdelning och dylikt, som kunna komma att meddelas

av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse, att alla berättigade

intressen av att deltaga i exporten bli tillgodosedda och att exporten,

om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt grunder

som fastställas av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen, om

nämnden så finner angeläget, skola (exempelvis genom att utlysa särskilda

exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes tävla om

exportleveranserna.

Jordbruksnämnden framhåller att behovet av ett organ motsvarande det

så kallade fiskexportrådet och av en centralisering av fiskexporten till särskilda

organ, såvitt gäller länder med centraliserad import, har dokumenterats

vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt nämndens

mening är det, om exportmöjligheterna skola kunna tillvaratagas rationellt,

oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen skall

kunna regleras i den omfattning som nu tillämpas.

Nämnden behandlar därefter den i propositionen nr 81/1951 berörda frågan

om inrättande av eu till nämnden knuten befattning för stödjande av

fiskexporten. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t, därest inom

fiskerinäringen verksamma organisationer och företag kunnat enas om att

anställa en gemensam sådan befattningshavare, haft befogenhet att för budgetåret

1951/52 lämna bidrag med 25 000 kronor ur clearingkassan för fisk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

Detta bidrag har emellertid icke kunnat tagas i anspråk, enär de berörda

organisationerna och företagen icke ansett sig kunna ställa de i övrigt erforderliga

medlen till förfogande. Nämnden erinrar vidare om att vid årets

riksdag väckts förslag (motionerna nr I: 45 och II: 44) om inrättande från

och med den 1 juli 1952 av en befattning som fiskeriattaché och om anvisande

för budgetåret 1952/53 av erforderligt anslag till bestridande av

kostnaderna för en sådan befattning. I anslutning till det anförda hemställer

nämnden, att, därest förslaget om inrättande av en fiskeriattachétjänst

icke bifalles av riksdagen, ett belopp av 75 000 kronor, varav 35 000

kronor från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in., skall

ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för inrättande av en

befattning för stödjande av fiskexporten. Till stöd för sitt förslag har nämnden

anfört i huvudsak följande.

Frågan om inrättande av en till nämnden knuten befattning för stödjande

av fiskexporten har under det gångna året varit föremål för ytterligare

överläggningar med berörda parter. Härvid har framkommit, att man inom

fiskerinäringen alltjämt är av den bestämda uppfattningen, att en dylik

befattning skulle vara till stor nytta för exporten. Bland annat har framhållits,

att innehavaren av befattningen i hög grad skulle kunna bidraga till

undanröjande av inom olika länder uppställda administrativa importhinder

ävensom till skapande av nya eller vidgade förutsättningar för avsättningen

av svensk fisk utomlands. I detta sammanhang har särskilt pekats på de

restriktiva importregleringar, som under den senaste tiden genomförts eller

ifrågasatts i vissa länder, däribland Frankrike och Storbritannien. Nämnden

erinrar vidare om att de förhandlingar, som nyligen förts i London med

representanter för de fiskexporterande länderna, resulterat i överenskommelse

om tillsättande av en kommitté bestående av experter från olika

länder på fiskets område. Ovannämnda befattningshavare skulle enligt

nämndens uppfattning bland annat kunna företräda landets intressen i en

dylik kommitté.

De i fiskexportrådet ingående representanterna för exportnäringen ha ■—

under hänvisning till att i Danmark och Norge så kallade fiskeriattachéer

helt avlönas av statsmedel — förklarat att det i vart fall under nuvarande

förhållanden, då stigande svårigheter på vissa exportmarknader gjorde sig

gällande, finge anses ankomma på det allmänna att helt bekosta ifrågavarande

tjänst. Exportrådet har i överensstämmelse härmed uttalat, att hela

kostnaden för den så kallade fiskexportmannen borde bestridas av statsmedel.

Dessa skulle lämpligen kunna utgå dels ur reservationsanslaget till

Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och dels ur clearingkassan

för fisk. Kostnaderna ha därvid beräknats till omkring 75 000 kronor

per år, varav omkring 25 000 kronor till lön, 20 000 kronor till traktamente

samt återstoden till resor och expenser.

Jordbruksnämnden framlägger slutligen förslag i fråga om bestridande

av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter

under nästa budgetår. Nämnden erinrar därvid om att Kungl. Maj :t dels den

8 juni 1951 beslutat att ifrågavarande kostnader under innevarande budgetår,

i den mån de icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, skola bestridas

av medel som stå till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten, dels

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

9

efter framställning av jordbruksnämnden sedermera genom beslut den 5

oktober 1951 medgivit, att nämnda kostnader, dock endast i den mån de

icke täckas av exportörernas kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning

och inläggning av salt strömming, avsedd för försäljning inom riket,

skola till ett belopp av högst 95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för

fisk. Jordbruksnämnden förklarar sig vara av den uppfattningen, att kostnaderna

för kvalitetskontrollen ej heller under nästa budgetår skola kunna

täckas av exportörernas kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar erfordras

ett tillskott av andra medel med ungefärligen samma belopp som

det, vilket — utöver kontrollavgifterna — beräknas åtgå för kontrollen under

innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Enligt nämnden

bör detta belopp icke täckas ur prisregleringskassan för fisk. Denna kassa

kan nämligen i ett ansträngt konjunkturläge komma att helt behöva tillgripas

för sitt egentliga ändamål. Nämnden hemställer därför om bemyndigande

att för nästa budgetår för kontrollens genomförande ur clearingkassan

för fisk få använda sammanlagt högst 95 000 kronor. Av sistnämnda belopp

utgöra 35 225 kronor 33 öre tidigare inbesparade medel.

Föredragande statsrådet.

Föredragande statsrådet har anfört bland annat följande.

»Såväl år 1949 som år 1950 hade fiskerinäringen att kämpa med avsevärda

svårigheter i form av sjunkande priser och minskad efterfrågan. I dessa avseenden

synes en viss förbättring ha inträtt under år 1951. De genomsnittliga

fiskpriserna ha sålunda under de tre första kvartalen av år 1951 legat

över priserna under motsvarande tidsperioder år 1950. Ehuru exakta uppgifter

ännu saknas för fjärde kvartalet 1951, torde förhållandet då ha varit i

stort sett detsamma som under de föregående kvartalen. Den inhemska avsättningen

har även hållit sig förhållandevis väl uppe under år 1951, och

exportvärdet har stigit ej oväsentligt.

Samtidigt som utvecklingen i nyss angivna hänseenden får betecknas som

någorlunda gynnsam, har fiskerinäringen emellertid under år 1951 fått vidkännas

betydande avbräck till följd av den i vissa fall synnerligen kraftiga

prisstegring, som under år 1951 inträffade å dess förnödenheter. Sistnämnda

förhållande har givetvis återverkat ogynnsamt på näringens lönsamhet.

Det stöd i strävandena att uppnå skäliga priser vid fiskarenas försäljning

av sina fångster, som den prisreglerande verksamheten på fiskets område

utgör, torde i detta läge vara erforderligt även under nästa budgetår.

Denna verksamhet torde därför böra fortsätta. Jämväl grunderna för regleringen

torde böra bibehållas i huvudsak oförändrade. Det torde sålunda få

ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens

jordbruksnämnd att handha prisregleringen i överensstämmelse med de allmänna

riktlinjer, som riksdagen godkänt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

Prisregleringen är för närvarande grundad på förordningen den 17 juni

1948 om viss reglering av handeln med fisk, in. in. Giltighetstiden för denna

förordning utgår den 30 juni 1952. En ny förordning i ämnet torde därför

böra utfärdas. I avbidan på de förslag, som 1951 års fiskhandelsutredning

kan komma att framlägga, synes det lämpligt att den nya förordningen får

en giltighetstid av två år. Den nya förordningen torde böra lia i huvudsak

samma innehåll som den gamla. Till frågan om de av statens jordbruksnämnd

föreslagna ändringarna i förordningen återkommer jag i det följande.

Vad angår de allmänna riktlinjerna för prisregleringen vill jag i detta

sammanhang erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i

propositionen nr 81 till 1951 års riksdag angående regleringen av priserna

på fisk m. in. under budgetåret 1951/52 framhöll att de riktlinjer, som riksdagen

tidigare godkänt, bland annat inneburo att fiskerinäringens utövare

skulle ha samma möjligheter som andra befolkningsgrupper att vid rationella

produktionsförhållanden uppnå en skälig levnadsstandard och erhålla

sin del i den allmänna välståndsutvecklingen. Med utgångspunkt härifrån

gjorde han i sagda proposition vissa uttalanden angående sättet för handhavandet

av prisregleringen. Till dessa uttalanden kan jag för min del helt

ansluta mig.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållande av prisregleringen, framgår att utbetalningarna av pristillägg

och prisutjämningsmedel för år 1951, i motsats till år 1950, understigit

summan av influtna regleringsavgifter med bortåt 1 000 000 kronor.

Behållningen av prisregleringsmedel utgjorde sålunda den 1 januari 1952

närmare 2 300 000 kronor mot cirka 1 300 000 kronor den 1 januari 1951.

Att märka är dock att denna i och för sig gynnsamma utveckling delvis

heror på att området för avgiftsbeläggningen utvidgats. Behållningen är

vidare alltjämt avsevärt mindre än den tidigare varit. Erinras må sålunda

om att behållningen den 1 januari 1950 utgjorde omkring 3 400 000 kronor.

I likhet med jordbruksnämnden anser jag att prisregleringen även under

nästa budgetår i princip bör bedrivas så att den blir självförsörjande. Jag

anser mig alltså icke kunna föreslå att, såsom en av fiskarenas organisationer

ifrågasatt, anslag å riksstaten skulle utverkas för genomförande av prisregleringen.

Jordbruksnämnden har förordat att prisregleringsföreningarna skola få

disponera sina statslån och de riksbankskrediter, för vilka staten ställt

garanti, till deras fulla belopp jämväl under budgetåret 1952/53. Jag tillstyrker

detta förslag. Vad angår frågan om erläggande av ränta å lånen har

nämnden förklarat sig icke ha något att erinra emot att föreningarna, i enlighet

med ett av dem och jordbruksnämndens råd uttalat önskemål, för nästa

budgetår erhålla räntefrihet för lånen till deras fulla belopp. Därest en dylik

förmån icke ansåges kunna beviljas har nämnden hemställt att föreningarna,

i likhet med vad som är fallet för innevarande budgetår, under nästa

budgetår skola vara befriade från att betala ränta å lånens halva belopp.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

11

Rörande denna fråga vill jag erinra om att dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

i propositionen nr 81/1951 uttalade att han tidigare förutskickat

att förmånen av räntefrihet skulle upphöra den 30 juni 1951 men att

han med hänsyn till de svårigheter, som utvecklingen inom fiskerinäringen

kunde väntas komma att medföra för föreningarna, såsom en övergångsåtgärd

ville förorda att föreningarna under budgetåret 1951/52 skulle vara

befriade från att betala ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånet

borde utgå ränta efter 3,5 procent. Vad sålunda anförts godkändes av riksdagen.

Några omständigheter, som kunna motivera ett återinförande av räntefrihet

för lånens hela belopp, föreligga enligt min mening icke. Med hänsyn

till de svårigheter, under vilka föreningarna alltjämt ha att arbeta, vill jag

däremot icke motsätta mig att föreningarna även under budgetåret 1952/53

skola bibehållas vid förmånen att vara befriade från skyldighet att betala

ränta å lånens halva belopp. På återstoden av lånen bör liksom under innevarande

budgetår utgå ränta efter 3,5 procent.

Den centralisering av exporten till särskilda organ, som under innevarande

budgetår tillämpats beträffande länder med centraliserad import, synes

ha fungerat tillfredsställande. Såsom jordbruksnämnden framhållit torde en

dylik anordning erfordras även under nästa budgetår, om exportmöjligheterna

skola kunna utnyttjas på ett tillfredsställande sätt. Jag förordar därför,

att exporten jämväl under budgetåret 1952/53 skall regleras enligt i

huvudsak de grunder, som tillämpats under innevarande budgetår.

För såväl innevarande budgetår som budgetåret 1950/51 har Kungl. Maj :t

ägt befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunnat enas

om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,

medge att bidrag till täckande av kostnaderna för denne befattningshavare

finge utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000 kronor

för vartdera budgetåret. Någon sådan befattning har emellertid ej blivit

inrättad, beroende på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande

av återstoden av kostnaderna. Jordbruksnämnden har nu förordat att det

allmänna under nästa budgetår skulle påtaga sig samtliga kostnader för en

dylik befattning. Dessa kostnader har nämnden uppskattat till sammanlagt

omkring 75 000 kronor om året. Enligt min mening kan det emellertid icke

anses lämpligt att statsmakterna skulle påtaga sig samtliga kostnader för

en dylik befattning, vars innehavare ju skulle ha till främsta uppgift att

tillvarataga en viss yrkesgrupps kommersiella intressen på utländska marknader.

Med hänsyn till den betydelse, som fiskexporten äger .även ur det

allmännas synpunkt, och till de kostnadsökningar som inträtt vill jag dock

ej motsätta mig att den del av kostnaderna för eu dylik befattning, som det

allmänna skall bära, skall höjas. Denna andel torde dock ej böra överstiga

50 000 kronor. I enlighet med det anförda torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet

att medge, att bidrag till täckande av kostnaderna för en sådan

befattningshavare som nu nämnts för budgetåret 1952/53 må utgå med intill

50 000 kronor. Av detta belopp torde hälften böra utgå ur clearingkas
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

san för fisk och hälften ur reservationsanslaget till Främjande av beredning

och avsättning av fisk in. in.

I förevarande sammanhang torde jag jämväl få beröra frågan om finansieringen

av kostnaderna för kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter.

På sätt framgår av propositionen nr 81/1951 uttalade dåvarande

departementschefen år 1951 att dessa kostnader, eftersom verksamheten

hade till syfte att främja exporten av fisk och fiskkonserver, syntes i huvudsak

böra bestridas av avgifter som uttoges av exportörerna. Eftersom

kontrollen jämväl förbättrade möjligheterna för fiskarena att få godtagbara

priser på deras fångster, syntes det vidare rimligt att, i den mån icke

samtliga kostnader för kontrollen kunde täckas på nu angivet sätt, återstoden

skulle bestridas av regleringsavgifterna på fisk. Vad sålunda anförts

lämnades utan erinran av riksdagen. Genom beslut den 8 juni 1951 föreskrev

Kungl. Maj :t även att kostnaderna under budgetåret 1951/52 för kvalitetskontroll

vid export av fisk och fiskprodukter skulle, i den mån de icke

täcktes av exportörernas kontrollavgifter, bestridas av de medel, som stode

till förfogande för fiskprisregleringsverksamheten. Efter en av jordbruksnämnden

i skrivelse den 10 juli 1951 gjord framställning fann Kungl. Maj:t

emellertid sedermera genom beslut den 5 oktober 1951 gott föreskriva, att

nämnda kostnader, dock endast i den mån de icke täcktes av exportörernas

kontrollavgifter, ävensom kostnaderna vid beredning och inläggning av salt

strömning, avsedd för försäljning inom riket, skulle till ett belopp av högst

95 000 kronor bestridas ur clearingkassan för fisk. Jordbruksnämnden har

nu anfört att nämnden låtit igångsätta vissa utredningar för att utröna

möjligheterna att höja avgifterna för kontrollen och nedbringa kostnaderna

för denna. Av de utredningsresultat, som hittills förelåge, syntes det emellertid

ovisst om förutsättningar nu funnes för vidtagande av dylika åtgärder.

Nämnden vore därför av den uppfattningen, att kostnaderna för kvalitetskontrollen

ej heller under nästa budgetår skulle kunna täckas av exportörernas

kontrollavgifter. Enligt nämndens beräkningar torde av andra

medel ett tillskott erfordras med ungefärligen samma belopp som det, vilket

— utöver kontrollavgifterna — beräknades åtgå för kontrollens fullgörande

innevarande budgetår, d. v. s. omkring 95 000 kronor. Att täcka

detta belopp ur prisregleringskassan för fisk syntes icke böra ifrågakomma

med hänsyn till att denna kassa i ett ansträngt konjunkturläge kunde komma

att helt behöva tillgripas för sitt egentliga ändamål. Nämnden ville därför

föreslå, att den skulle erhålla bemyndigande att för nästa budgetår för

kontrollens genomförande ur clearingkassan för fisk använda sammanlagt

högst 95 000 kronor. I detta sammanhang har även pekats på att motsvarande

avgifter i Norge och Danmark vore lägre än de svenska, beroende

på det tillskott av statsmedel som lämnades i dessa länder, samt på att de

svenska fiskvarorna, därest avgifterna höjdes, skulle få minskad konkurrenskraft

på världsmarknaden.

För egen del finner jag, i överensstämmelse med vad dåvarande chefen för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

13

jordbruksdepartementet år 1951 uttalat i frågan, det riktigt att kostnaderna

för kontrollen i huvudsak skola bäras av exportörerna. Jag finner det därför

nödvändigt att frågan om en höjning av dessa avgifter skall övervägas

ytterligare. För att den svenska exporten ej skall komma i ett alltför ogynnsamt

konkurrensläge vill jag emellertid ej motsätta mig att en viss del av

de medel, som nu finnas i clearingkassan för fisk, skall få användas för nu

ifrågavarande ändamål. Beloppet torde emellertid ej böra överstiga 75 000

kronor. I den mån de avgifter, som exportörerna erlägga, jämte nyssnämnda

tillskott ur clearingkassan ej skulle förslå för att täcka kostnaderna för

kontrollen, torde det felande beloppet böra få tagas ur prisregleringsavgifterna

på fisk.»

Utskottet.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att under år 1951 en viss förbättring

synes ha inträtt i fiskerinäringens läge såvitt avser fiskpriser och

avsättningsförhållanden. Samtidigt härmed har emellertid näringens lönsamhet

ofördelaktigt påverkats av de väsentligt stegrade produktionskostnaderna.

Med hänsyn härtill torde den prisreglerande verksamheten på fiskets

område uppenbarligen böra bibehållas även under nästa budgetår.

Såsom statens jordbruksnämnd anfört har man från fiskarorganisationernas

sida uttryckt sin tillfredsställelse med det hittills tillämpade regleringssystemet

och förordat en fortsatt prisreglering enligt huvudsakligen

samma grunder. Utskottet vill för sin del framhålla, att detta system effektivt

synes ha bidragit till att hålla de genomsnittliga fiskpriserna på en skälig

nivå samt skydda fiskarena mot förluster, som eljest kunnat drabba dem

till följd av prisfall i överskottssituationer. Utskottet biträder därför Kungl.

Maj :ts förslag, att grunderna för regleringen skola bibehållas i huvudsak

oförändrade och att det alltså skall ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd att handha prisregleringen

i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer riksdagen tidigare

godkänt. Utskottet ansluter sig även till den i propositionen uttalade åsikten,

att prisregleringen även under nästa budgetår i princip bör bedrivas så att

den blir självförsörjande. Utskottet kan således icke förorda, att särskilda

statsmedel skola beviljas för genomförande av prisregleringen. Vad i berörda

hänseenden anförts i motionerna I: 391 och II: 523 synes icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har icke något att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag i fråga om de

statslån och riksbankskrediter, som stå till prisregleringsföreningarnas förfogande.

Beträffande exporten av fisk har i motionerna 1:391 och 11:523 gjorts

gällande, att oklarhet råder i fråga om möjligheterna att fritt exportera till

länder, som sakna centraliserad importmarknad. Till stöd för sin framställning

i denna del ha motionärerna anfört, att statens jordbruksnämnd

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

i ett fall förhindrat fiskexport till sådant land. Motionärerna ha i detta sammanhang

hemställt om vissa uttalanden från riksdagens sida.

Med anledning härav får utskottet — under hänvisning till den förut lämnade

redogörelsen — erinra, att fisk och fiskprodukter alltsedan den 1 december

1950 må under vissa villkor av svenskt företag utan särskild licens

exporteras till det s. k. OEEC-blocket — däribland Västtyskland — och dessutom

till ett stort antal länder i övrigt. Som villkor för licensfriheten gäller

bland annat, att företaget låtit hos jordbruksnämnden inregistrera en förbindelse

av innebörd, att exporten endast skall avse fisk som inköpts enligt gällande

regleringsbestämmelser. Fiskexporten till länder med centraliserad import

är däremot för närvarande koncentrerad till vissa organ, som under

särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till denna export. I föreliggande

proposition förordas, att exporten till sistnämnda länder även under

nästa budgetår skall regleras enligt i huvudsak nu gällande grunder.

Enligt vad utskottet inhämtat från statens jordbruksnämnd torde det av

motionärerna i förevarande sammanhang åberopade fallet avse ett av nämnden

i april 1951 handlagt ärende rörande fiskexport till Västtyskland. Sedan

jordbruksnämnden i detta ärende på närmare angivna skäl beslutat, att två

särskilda företag tills vidare icke skulle äga utföra fisk utan licens, anförde

Blekinge fiskareförbund vissa klagomål hos riksdagens justitieombudsman.

Efter utredning fann justitieombudsmannen enligt beslut den 19

december 1951 de mot jordbruksnämnden anförda klagomålen icke föranleda

någon vidare åtgärd.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden får utskottet avstyrka bifall till

motionerna I: 391 och II: 523 även såvitt nu är i fråga. Vad angår propositionen

i förevarande del biträder utskottet förslaget om att fiskexporten

till länder med centraliserad import under budgetåret 1952/53 skall regleras

enligt i huvudsak de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

Enligt beslut av 1951 års riksdag äger Kungl. Maj:t för innevarande budgetår

befogenhet att, därest berörda organisationer och företag kunna enas

om att tillsätta en befattningshavare med uppgift att verka för fiskexporten,

medgiva att bidrag till täckande av kostnaderna för denna befattningshavare

må utgå ur clearingkassan för fisk med ett belopp av intill 25 000

kronor. Någon sådan befattning har emellertid icke blivit inrättad, beroende

på att enskilda medel ej kunnat uppbringas för täckande av återstoden av

kostnaderna. I propositionen förordas nu, att det allmännas andel av kostnaderna

för befattningshavaren — vilka beräknats uppgå till sammanlagt

75 000 kronor — för nästkommande budgetår skall höjas till 50 000 kronor.

Under hänvisning till riksdagens tidigare beslut i denna fråga uttalas i

motionerna 1:45 och 11:44, att kostnaderna för nämnda tjänsteman helt

böra täckas av allmänna medel. I anslutning härtill yrkas, att en befattning

som fiskeriattaché skall inrättas från och med nästa budgetår.

Det svenska fiskets lönsamhet torde otvivelaktigt vara i hög grad bero
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35.

15

ende av dess exportmöjligheter. Enligt utskottets mening skulle en befattningshavare

med speciell uppgift att främja fiskexporten kunna verksamt

bidraga till en utvidgad avsättning av svensk fisk i utlandet. Med anledning

av yrkandet i motionerna I: 45 och II: 44 vill utskottet därför förorda, att det

allmänna helt skall åtaga sig kostnaderna för ifrågavarande befattning. Utskottet

tillstyrker alltså, att ett belopp av 75 000 kronor skall ställas till

Kungl. Maj :ts förfogande till kostnaderna för inrättande av befattningen

från och med nästa budgetår. Av detta belopp torde 35 000 kronor böra

utgå från clearingkassan för fisk och 40 000 kronor från reservationsanslaget

till Främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser rörande

ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter, stationeringsort samt

tjänstgöringsförhållanden i övrigt.

Kungl. Maj :ts framställning i fråga om finansieringen av kostnaderna för

kvalitetskontroll vid export av fisk och fiskprodukter föranleder icke någon

erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna 1: 45 och II: 44 ävensom med avslag

å motionerna I: 391 samt II: 523, medgiva, att för tiden till

och med den 30 juni 1953 reglering av priserna på fisk ävensom

av exporten av fisk av vissa slag må anordnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder utskottet förordat.

Stockholm den 8 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Svedberg*, Näslund, Bertil

Andersson, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson*, Mossberger, Yngve Persson och

Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Ivastanjegården*,

Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Jonsson i Järvsand*,

Ahlsten, Utbult* och Boman i Stafsund, fru Boman samt herr Arweson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:263 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande dels anslag till Hästavelns befrämjande, dels Statens a1 i texten