Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskgddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1952-05-08 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:36, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskgddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
1
Nr 36.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till statens växtskgddsanstalt för budgetåret
1952/53, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I årets statsverksproposition (IX ht, p. 17) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/
53 till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar och Omkostnader beräkna förslagsanslag
å 488 000 kronor respektive 99 000 kronor.
Sedermera har Kungl Maj:t i en den 7 mars 1952 till riksdagen avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 99, föreslagit riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens växtskyddsanstalt, vilka angivits i propositionen;
2) godkänna i propositionen angiven avlöningsstat för statens växtskyddsanstalt;
3)
å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa
a) till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av 584 000
kronor,
b) till Statens växtskyddsanstalt: Omkostnader ett förslagsanslag av
179 000 kronor,
c) till Statens växtskyddsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av
50 000 kronor;
4) å kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53 under Statens allmänna fastighetsfond
till Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalts filial i Alnarp
anvisa ett investeringsanslag av 46 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) 1:448 av herr Larsson, Nils Theodor, m. fl. och 11:536, likalydande,
av herr Ohlsson i Kastlösa m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen
måtte besluta om förläggande till södra Kalmar län av en filial till statens
växtskyddsanstalt i enlighet med vad som förordats i motionerna;
2) I: 449 av herr Nord m. fl. och II: 537, likalydande, av herr Onsjö m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att statens växtskyddsanstalts
filial i Skara utbygges, huvudsakligen enligt 1949 års växtskyddsutrednings
förslag, i det att i första hand ett kontorsbiträde anställes, och att ett anslag
på 5 000 kronor måtte beviljas för komplettering av skarafilialens utrustning;
3)
I: 450 av herr Björck in. fl. och II: 535, likalydande, av herrar Hansson
i Skegrie och Spångberg, i vilka motioner hemställts,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 36.
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att utöver vad som föreslagits
i proposition nr 99 ändra personalförteckningen för växtskyddsanstallen
genom inrättande dels av en sekreterarbefattning vid anstalten i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag, dels av ytterligare
en assistenttjänst vid upplysningsavdelningen samt besluta den därigenom
erforderliga höjningen av anslaget till avlöningsstat för statens växtskyddsanstalt,
samt vidare
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t
dels i instruktionen för statens växtskyddsanstalt må på sådant sätt bestämma
anstaltens verksamhet, att dess forskning på det växtpatologiska området
icke i något avseende hämmas eller beskäres, dels vid utfärdande av
kungörelse med bestämmelser angående handeln med växtskyddsmedel må
beakta utredningens förslag, dock så att avgifterna för den kontinuerliga
prövningen av alla saluförda medel årligen må utgå med belopp, som beräknas
procentuellt av försäljningsvärdet av ifrågavarande medel, samt slutligen
att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förnyad utredning
angående organisationen av växtskyddsanstaltens hela nuvarande
inspektions- och kontrollverksamhet;
4) I: 451 av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och II: 538, likalydande, av herr
Hseggblom m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av proposition
nr 99 angående anslag till statens växtskyddsanstalt ville besluta en
sådan växtskyddsorganisation, som förordats av växtskyddsutredningen och
anbefallts i de av Kungl. Maj :t meddelade direktiven för denna utredning;
5) I: 452 av herr Eskilsson m. fl. och II: 539, likalydande, av herr Johansson
i Mysinge m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
Kungl. Maj :ts proposition nr 99 måtte besluta att statens växtskyddsanstalts
filial i Linköping utbygges i huvudsak enligt 1949 års växtskyddsutrednings
förslag och bevilja för detta ändamål erforderliga medel.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,
torde utskottet få hänvisa till motionerna.
Vidare har till utskottet inkommit dels en den 10 april 1952 dagtecknad
skrift av filialföreståndaren J. Muhlow, Åkarp, som överlämnat avskrift av
en framställning från vissa befattningshavare vid växtskyddsanstaltens filialer,
dels ock en den 23 april 1952 dagtecknad skrift av Föreningen bekämpningsmedels-leverantörer.
Inledning.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet den 1 april 1949 sakkunniga för att utreda frågan
om organisationen av den statliga växtskyddsverksamheten. De sakkunniga,
vilka antogo benämningen 1949 års växtskyddsutredning, voro ledamoten av
riksdagens andra kammare, lantbrukaren J. A. Andersson i Tungelsta, till
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
3
lika ordförande, sekreteraren i Malmöhus läns hushållningssällskap B. T.
Lanke samt ledamoten av riksdagens första kammare, professorn K. H.
Osvald.
Utredningen har den 2 november 1951 avgivit betänkande med förslag rörande
det statliga växtskyddets organisation (stencilerat).
över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar.
I skrivelse den 21 augusti 1951 har styrelsen för statens växtskyddsanstalt
hemställt om mcdelsanvisning till anstaltens avlöningar och omkostnader
för nästa budgetår.
Utskottet torde i det följande få lämna en kortfattad redogörelse för utredningens
förslag och yttrandena däröver. Beträffande en utförligare redogörelse
härför ävensom för framlagda kostnadsberäkningar och anslagsfrågor
torde utskottet få hänvisa till s. 10—80 i propositionen.
Huvuddragen av utredningens förslag och yttrandena däröver.
Utredningen.
Utredningen framhåller inledningsvis att växtskyddet på grund av de
stora ekonomiska förluster, som årligen vållas av växtsjukdomar och skadedjur,
bör betraktas som en produktiv verksamhet. Växtskyddet bör därför
i princip ges en omfattning som står i relation till de vinster, som det
kan tillföra folkhushållet. Utredningen har dock i sina förslag till förbättringar
av växtskyddsverksamheten beaktat nödvändigheten av stor återhållsamhet
i fråga om de statliga utgifterna. Även andra omständigheter — såsom
den begränsade tillgången på fackkunnig personal — hindra ett omedelbart
förverkligande av ett fullständigt växtskyddsprogram. Förslagen omfatta
därför endast vad som enligt utredningens mening är ett minimum
för att man skall kunna påräkna bästa utbyte av de kostnader, som nedlagts
i växtskyddet. I första hand ha föreslagits sådana åtgärder, vilka beräknats
kunna ge den redan befintliga växtskyddsorganisationen en betydligt
ökad effekt med en relativt begränsad kostnadsökning.
Förslagen förklaras vara ett försök till en åtminstone för nu överskådlig
lid giltig lösning av frågan om växtskyddets organisation. Samtidigt betonas
att förändringar i fråga om vetenskap, teknik och samfärdsel liksom i
fråga om sjukdoms- och skadedjursangreppens art och frekvens kunna påkalla
åtgärder i olika avseenden. Dylika förändringar kunna dock lätt vidtagas
inom den organisatoriska ram, som utredningen föreslagit.
Enligt utredningen kan den genomsnittliga totalförlusten per år för vårt
land till följd av angrepp av växtsjukdomar och skadedjur inom jordbruk
och trädgårdsskötsel med cn försiktig uppskattning värderas till omkring
300 miljoner kronor. Härtill kommer ett belopp av 100 å 150 miljoner
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
kronor för förluster, som orsakas av ogräs. Utredningen finner med hänsyn
härtill att ett effektivt växtskydd blir en synnerligen lönande verksamhet
även om det endast kan förebygga en del av dessa skador.
Utredningen har av en överblick över det aktuella läget på växtskyddsområdet,
som lämnats i betänkandet, dragit den slutsatsen, att växtskyddsorganisationen
i vårt land icke är tillräckligt rustad för att fylla de krav,
som numera rimligen måste ställas. En förbättring av växtskyddsanstaltens
resurser förklaras vara nödvändig över hela linjen, alltså såväl i fråga om
forskning och försök som beträffande upplysnings- och kontrollverksamheten.
De många nya kemiska växtskyddsmedlen böra enligt utredningens
mening underkastas särskild kontroll.
I fråga om anstaltens forsknings möjligheter föreslås icke några
genomgripande förändringar. Utredningen förordar emellertid, att personalen
å anstaltens botaniska och zoologiska avdelningar skall förstärkas
med sammanlagt två assistenter och två laboratoriebiträden, att filialsystemet
skall utvidgas och att den vetenskapliga utrustningen skall kompletteras.
Härigenom anses en viss förstärkning av forskningsresurserna kunna
åstadkommas. Den betydelsefullaste förändringen av forskningsmöjligheterna
ligger emellertid i att anstalten föreslås skola erhålla ett kemiskt
laboratorium. Detta laboratorium skulle dock icke endast ha forskningsuppgifter
utan framför allt ha till uppgift att analysera växtskyddsmedel, häri
inräknat medel mot ogräs. Förslaget betingas av att kemien på senare tid
fått en alltmer framträdande betydelse för växtskyddet och av att en offentlig
kontroll av växtskyddsmedlen ansetts nödvändig.
I vad avser avgränsningen av forskningsuppgifterna och formerna för anstaltens
samarbete med andra statliga institutioner föreslås icke några
mera betydande förändringar.
I fråga om anstaltens upplysningsverksamhet uttalas, att denna
i betraktande av anstaltens mycket begränsade resurser hittills bedrivits
med stor intensitet. Resurserna ha emellertid icke motsvarat det föreliggande
behovet. Med hänsyn härtill föreslås flera olika åtgärder för att förbättra
anstaltens möjligheter att bedriva upplysning i växtskyddsfrågor.
Enligt utredningen är en utbyggnad av fili al systemet det utan jämförelse
effektivaste medlet. En dylik utbyggnad förordas jämväl ehuru, bland annat
av kostnadsskäl, endast i begränsad omfattning. Vidare föreslås väsentligt
förbättrade resemöjligheter för anstaltens tjänstemän, förstärkning av personalen
på upplysningsavdelningen, ökad kontakt med jordbrukets upplysningsnämnd,
ökade insatser från hushållningssällskapens och försöksgårdarnas
sida, utbildningskurser i växtskyddsfrågor för jordbrukets konsulenter
in. fl. samt en aktivisering av anstaltens rapportörkår.
Anstaltens kontrollverksamhet gäller såväl import- och exportkontroll
som åtgärder mot potatiskräfta, potatisål, koloradoskalbagge och
blodlus inom landet. I vad avser import- och exportkontrollen, speciellt den
förstnämnda, konstaterar utredningen att anstalten erhållit en väsentligt
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
5
ökad arbetsbörda såväl genom utrikeshandelns ansvällning som genom att
risken för import av vissa farliga skadedjur ökat jämfört med förkrigstidens
förhållanden. Utredningen har funnit, att det i detta läge främst
gäller att förbättra växtinspektionens tekniska möjligheter. Därvid beröras
möjligheterna att anordna gasning av växter och växtdelar som komplettering
av inspektionen vid import samt att anskaffa enkla maskiner för förpackning
av undersökta varupartier. Vidare föreslås att inspektörerna skola
förses med goda optiska instrument och med erforderlig skrivhjälp under
högsäsongerna.
I betänkandet har behovet av en offentlig kontroll över växtskyddsmedlen
ingående övervägts. Därvid har utredningen konstaterat,
att den frivilliga kontroll, som för närvarande utövas genom Stiftelsen Kontrollmärkningen
av bekämpningsmedel, är av betydande värde. Med hänsyn
till de synnerligen viktiga såväl ekonomiska som hygieniska intressen, som
här föreligga, anser utredningen det dock icke tänkbart att låta hela ansvaret
vila på denna organisation. Efter mönster av de bestämmelser som gälla
utomlands, bland annat i Danmark och Norge, föreslås därför att en offentlig
kontroll över växtskyddsmedelsmarknaden skall anordnas och läggas i
växtskyddsanstaltens händer.
Beträffande organisationen vid huvudanstalten föreslås
dels att bckämpningsmedelskontrollen, vilken nu är direkt underställd
anstaltens chef, skall återföras till fackavdelningarna, dels att upplysningsoch
kontrollavdelningen skall uppdelas på två avdelningar, nämligen en
upplysningsavdelning direkt underställd anstaltschefen samt en inspektionsavdelning
under en särskild föreståndare. Om det senare förslaget genomföres,
skulle anstaltschefen i större utsträckning än hittills kunna ägna
sig åt de egentliga chefssysslorna. Detta anser utredningen vara en viktig
förutsättning för ett förbättrat växtskydd. För att chefen skall kunna befrias
från åtskilliga administrativa göromål föreslås vidare att en sekreterartjänst
skall inrättas. Då utredningen, såsom förut nämnts, anser att
en kemisk avdelning bör inrättas, innebär dess förslag, att anstalten skall
arbeta på fem avdelningar, nämligen en botanisk, en zoologisk och en kemisk
avdelning samt en inspektionsavdelning och en upplysningsavdelning.
Härtill komma kansliet samt vakt- och hantverkarpersonalen.
Enligt betänkandet bör personaluppsättningen på de olika avdelningarna
i viss mån förstärkas. Var och en av de botaniska och zoologiska avdelningarna
samt inspektionsavdelningen anses sålunda böra tillföras en assistenttjänst
och en biträdestjänst, varjämte upplysningsavdelningen bör erhålla
en tjänst i 27 lönegraden. Den förstärkning som förordats för de botaniska
och zoologiska avdelningarna är föranledd av förslaget om utvidgad växtskyddsmedelskontroll.
För den nya kemiska avdelningen föreslås tre tjänster
för kemister och tre biträdestjänster. Vidare föreslås att kontorspersonalen
skall ökas med tre biträden samt att en förmanstjänst skall inrättas för
vissa yttre arbeten.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
I betänkandet föreslås även i vissa fall löneförbättringar för huvudanstaltens
personal. Sålunda anses chefstjänsten för närvarande vara alldeles
för lågt avlönad. Utredningen framhåller att detta förhållande, som
blivit mer påfallande genom den senaste löneregleringen för chefstjänstemän,
accentueras i den mån verksamheten ökar i omfattning. Chefstjänsten
föreslås därför skola placeras i lönegrad Cp 14. Vidare föreslås en uppflyttning
från 27 till 29 lönegraden för de befattningshavare på botaniska respektive
zoologiska avdelningen, som stå närmast under avdelningsföreståndaren.
Även för assistentpersonalen och växtinspektörerna föreslås vissa
smärre förändringar, delvis i form av reglerad befordringsgång.
Styrelsen föreslås skola utökas med en ledamot till sju ledamöter. Utredningen
anser vidare att föreståndarnämnden bör utvidgas och att dess ställning
som remissorgan bör förstärkas.
Såsom förut nämnts föreslår utredningen, främst i syfte att förbättra
upplysningsverksamheten, en viss utbyggnad av filialsystemet. Sålunda
föreslås att de tre nuvarande filialerna i respektive Alnarp, Linköping
och Skara skola få personalförstärkningar, komplettering av utrustningen
och större resemöjligheter samt delvis också bättre lokaler. Utredningen
förutsätter att en Norrlandsfilial redan från och med nästa budgetår i begränsad
skala skall kunna träda i verksamhet vid den planerade forskningsinstitutionen
för jordbruksfrågor i Röbäcksdalen. Därjämte föreslås att i
första hand en ny filial skall inrättas och förläggas till Kalmar. Förslaget
motiveras med att Öland samt delar av Kalmar och Blekinge län ha vidsträckta
och värdefulla specialodlingar. Filialsystemet föreslås därefter successivt
och med ett par års mellanrum efter det Kalmarfilialen kommit till
stånd skola utbyggas med filialer i Örebro län respektive på Gotland.
I fråga om filialernas arbetsområden föreslår utredningen att dessa skola
vara begränsade på sådant sätt, att de kunna bli föremål för en direkt och
intensiv bearbetning, även i form av personliga besök av filialtjänstemännen.
Vid en dylik avgränsning komma vissa delar av landet att ligga utanför
filialernas arbetsområden. För att icke dessa områden —■ i den mån de
ligga utanför huvudanstaltens direkta aktionsradie — skola vara helt vanlottade
i fråga om växtskydd ifrågasätter utredningen, att genom växtskyddsanstaltens
försorg försök skall göras att inom sådana områden på
frivillig grund organisera rapport- och upplysningscentraler för växtskyddsfrågor.
Utredningen har här särskilt räknat med insatser från hushållningssällskapens
tjänstemän och från försöksgårdsföreståndarnas samt från lantbruks-
och lantmannaskolelärarnas sida.
Den viktigaste arbetsuppgiften för filialerna bör enligt utredningens mening
vara upplysningsverksamheten. I betänkandet förklaras emellertid, att
denna verksamhet icke kan bedrivas helt isolerad från alla forskningsmöjligheter.
Bland annat av denna orsak böra filialerna vara utrustade med
vissa resurser för försök och forskning. Forskningen bör helt naturligt
främst vara inriktad på lokala problem men även kunna utgöra en komplettering
till anstaltens centrala forskningsresurser.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
7
Anstaltens årliga avlönings kostnader beräknas vid full utbyggnad
enligt utredningens förslag komma att stiga från cirka 490 000 kronor
till cirka 868 000 kronor. Utbyggnaden föreslås emellertid skola ske successivt
och kostnadsökningen beräknas skola fördelas med omkring en tredjedel
på vart och ett av de tre närmaste budgetåren. För budgetåret 1952/53
räknar utredningen med avlöningar om cirka 625 000 kronor.
En utvidgning av växtskyddsanstaltens organisation och verksamhet enligt
utredningens förslag beräknas även medföra vissa ökningar av o mkostnaderna.
Dessa ökningar ha delvis karaktären av engångsutgifter
för byggnadsarbeten samt för nyanskaffning av vetenskaplig utrustning
m. m. Utredningen förutser för dylika utgifter ett medelsbehov av omkring
295 000 kronor. Detta belopp anses likaledes kunna uppdelas med omkring
en tredjedel på vart och ett av de närmast följande tre budgetåren. Anstaltens
anslag till löpande omkostnader utgör för budgetåret 1951/52 136 000
kronor. De verkliga utgifterna uppgingo budgetåret 1950/51 till omkring
156 000 kronor. Utredningen beräknar att de löpande omkostnaderna, om
utredningens förslag genomföres och hänsyn tages till den inträdda prisstegringen,
komma att stiga till 234 000 kronor för budgetåret 1952/53 och
vid full utbyggnad till omkring 276 000 kronor årligen.
Yttrandena.
Så gott som samtliga de remissinstanser, vilka yttrat sig över betänkandet
i dess helhet, ha anslutit sig till utredningens ståndpunkt att växtskyddet
bör betraktas såsom en produktiv verksamhet och därför i princip bör ges
en omfattning, som står i relation till de vinster det kan tillföra folkhushållet.
Likaså dela remissinstanserna utredningens uppfattning att växtskyddsanstalténs
resurser för forskning och försök samt för en betryggande
upplysnings- och kontrollverksamhet för närvarande äro otillräckliga. Utredningens
förslag om utbyggnad av växtskyddet tillstyrkas i enlighet härmed
av flertalet remissinstanser.
I några yttranden uttalas emellertid att utredningens förslag äro alltför
begränsade. Sålunda framhåller styrelsen för statens växtskyddsanstalt att
det visserligen är förståeligt, att utredningen beaktat nödvändigheten av att
iakttaga återhållsamhet i fråga om de statliga utgifterna, men att utredningen
enligt styrelsens mening i vissa hänseenden drivit denna återhållsamhet
för långt. Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt uttalar att utredningens
förslag på några väsentliga punkter icke äro tillräckliga. Detta
gäller främst de personella resurserna och utrustningen vid huvudanstalten.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, lantbruksakademien
och jordbrukets forskningsråd ävensom styrelsen för statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt understryka utredningens uttalande om att de
förbättringar av växtskyddsverksamhetens villkor som föreslagits äro att
betrakta såsom ett minimum
Sveriges
lantbruksförbund anför att förbundet utgår från att anledningen
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
till att utredningen begränsat sina förslag främst är bristen på fackkunnig
personal. Förbundet anser det icke rimligt att minimiförslag skulle godtagas
av besparingsskäl, då en intensifierad växtskyddsverksamhet skulle
kunna rädda avsevärda summor åt vårt land.
Däremot uttalar statskontoret att ekonomiska förutsättningar för någon
mera vittgående förstärkning av växtskyddsanstaltens organisation svårligen
kunna anses vara för handen i rådande statsfinansiella läge. Med hänsyn
härtill avstyrker ämbetsverket i huvudsak utredningens förslag.
Vad speciellt angår växtskyddsanstaltens forsknings möjligheter
uttrycker Sveriges kemiska industrikontor sin förvåning över att utredningen
icke föreslagit några genomgripande förbättringar på biologiens område. Jämväl
Föreningen bekämpningsmedels-leverantörer och Sveriges färghandlares
riksförbund anmärka att utredningens förslag innebär en mycket begränsad
personalförstärkning för anstaltens biologiska avdelningar.
Med allenast få undantag biträda remissinstanserna förslaget om inrättande
av en kemisk avdelning vid anstalten. Till undantagen höra statskontoret
och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Utredningens förslag rörande en intensifierad upplysningsverksamhet
tillstyrkas i allmänhet i remissyttrandena. Vissa remissinstanser
såsom Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund och
Riksförbundet Landsbygdens folk ge dock uttryck åt den uppfattningen, att
upplysningsverksamheten bör anknytas till hushållningssällskapen i högre
grad än som föreslagits i betänkandet. Lantbruksförbundet uttalar vidare
att de åtgärder, som utredningen föreslagit i fråga om upplysningsarbetet,
enligt förbundets mening icke äro tillräckligt omfattande. Förbundet anser
att förslagen i denna del endast böra betraktas som ett provisorium. Styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt förklarar, att den finner den föreslagna
ökningen av upplysningsavdelningens personal alldeles för knappt tilltagen.
I den promemoria, som ingivits av avdelningsföreståndaren Ahlberg och
överassistenten Johansson, uttalas att upplysningsverksamheten i sin helhet
bör omhänderhas av sällskapens konsulenter och instruktörer.
Några erinringar mot vad i betänkandet anförts rörande kontrollverksamheten
göras i allmänhet icke i remissyttrandena. Styrelsen
för statens centrala frökontrollanstalt uttrycker dock önskemål om en förbättring
av anstaltens personella resurser för övervakning av de bekämpningsåtgärder
mot växtparasiter, vilka regleras i särskilda kungörelser. Sveriges
handelstrådgårdsmästareförbund förordar i sitt yttande en viss utvidgning
av importkontrollen.
Remissinstanserna ansluta sig i huvudsak till utredningens ståndpunkt rörande
behovet av en offentlig kontroll över växtskydd smedlen.
I fråga om utformningen av kontrollen ha dock delade meningar
yppats. Vidare framhålles från flera håll, bland annat från Hushållnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
&
sällskapens förbund och Sveriges lantbruksförbund, att kontrollen även bör
omfatta en kontinuerlig och grundlig eftex-kontroll av växtskyddsmedlen.
Såsom tidigare berörts förorda bland andra Sveriges kemiska industrikontor
och Föreningen Dekämpningsmedels-Leverantörer, att anstaltens botaniska
och zoologiska avdelningar skola erhålla ökade resurser för att kunna
genomföra de för prövningen av växtskyddsmedel grundläggande biologiska
undersökningarna.
Jämväl huvuddragen av utredningens förslag i fråga om organisationen
vid huvudanstalten tillstyrkas i remissyttrandena. Vissa remissinstanser
förorda dock, såsom framgått av det föregående, större personalförstärkningar
än som föreslagits i betänkandet. Vidare ha framställts
önskemål om förbättringar i löneställningen för tjänstemännen utöver vad
utredningens förslag innebära.
Icke heller förslagen rörande filialsystemet ha föranlett några
principiella erinringar från det stora flertalet remissinstansers sida. I Ahlbergs
och Johanssons promemoria anföres emellertid, att växtskyddsfilialer
endast böra upprätthållas i Alnarp och i Röbäcksdalen.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
»Den utveckling, som ägt rum på jordbrukets område under senare år^
har medfört att växtskyddsverksamheten fått allt större betydelse. Sålunda
har å ena sidan forskningen rörande möjligheterna att bekämpa kulturväxternas
skadegörare genom kemiska och biologiska medel gjort stora
framsteg. Å andra sidan har intensifieringen av jordbruksdriften och införandet
av nya grödor i växtföljden skapat nya problem och på vissa områden
medfört betydligt ökade risker för allvarlig skadegörelse genom angrepp
av växtsjukdomar och skadedjur. Till belysande av de värden, som
här stå på spel, kan erinras om att enligt utredningen de förluster, som
växtsjukdomar och skadeinsekter årligen vålla växtproduktionen i vårt
land, kunna skattas till minst 300 miljoner kronor och att dessutom ogräsen
förorsaka förluster på 100 å 150 miljoner kronor om året. De siffror,
som nu återgivits, gälla vidare endast den så att säga mera regelmässiga
skadegörelsen. Vilka värden, som kunna förstöras vid särskilt svårartade
och intensiva angrepp, framgår ej minst av erfarenheterna från svartrostens
härjningar år 1951.
Även om förluster av den art, som nu berörts, till stor del äro oundvikliga,
framstår det som ett betydande allmänt intresse, att man genom forsknings-
och försöksverksamhet samt genom upplysning och rådgivning till
jordbrukarna skall söka att begränsa dem i största möjliga utsträckning.
Det torde även stå utom allt tvivel att genom dylika åtgärder kunna räddas
värden, vilka mångdubbelt överstiga kostnaderna för verksamheten. Växt
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
skyddet bör därför, såsom utredningen framhållit, betraktas som en produktiv
verksamhet och ges en omfattning, svarande mot de vinster det kan
tillföra folkhushållet.
Vid upprepade tillfällen under de senaste åren ha från jordbrukarehåll
framförts klagomål över att växtskyddsverksamheten icke varit organiserad
på ett tillfredsställande sätt. Klagomålen ha särskilt gällt det förhållandet,
att växtskyddsanstalten på grund av bristande resurser icke varit i stånd
att bedriva upplysnings- och rådgivningsverksamhet bland jordbrukarna i
erforderlig omfattning. Olika förslag till förbättringar ha även framförts
men ha, bortsett från vissa smärre personalförstärkningar, hittills icke lett
till några åtgärder.
Även utredningen har kommit till den uppfattningen, att växtskyddsverksamhetens
resurser behöva förstärkas i olika avseenden och har jämväl
framlagt åtskilliga förslag härom. Förslagen ha i huvudsak godtagits eller
lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser. Åtskilliga av
dessa ha dock ansett ännu mera omfattande åtgärder motiverade.
För egen del vill jag först helt allmänt framhålla, att den redogörelse för
växtskyddets läge, som lämnats i betänkandet, enligt min mening till fullo
bestyrker, att växtskyddets resurser behöva förstärkas. Bortsett från frågan
om en utbyggnad av växtskyddsanstaltens filialsystem kan jag även i
väsentliga delar ansluta mig till de förslag, som utredningen framlagt. Till
de jämkningar, som enligt min mening böra göras i desamma, återkommer
jag i det följande.
Sedan jag sålunda angivit min allmänna inställning till frågan om en
utbyggnad av växtskyddsorganisationen, torde jag få övergå till att närmare
behandla de särskilda avsnitten av utredningens förslag.
Vad då först gäller frågan, vilken forsknings- och försöksverksamhet som
bör bedrivas vid anstalten, vill jag framhålla, att det enligt min mening icke
är lämpligt att binda anstalten genom i detalj gående föreskrifter i detta
hänseende. Den snabbhet, med vilken utvecklingen sker på växtskyddsområdet
och med vilken nya problem kunna aktualiseras, gör att anstalten
torde böra ha en viss handlingsfrihet för att kunna sätta in sina resurser
på de områden, där åtgärder äro påkallade i särskilt hög grad eller där
möjligheterna att nå resultat kunna bedömas vara särskilt goda. Delta torde
dock ej böra hindra, att vissa allmänna riktlinjer uppdragas för verksamheten.
Då det ej torde vara möjligt att ge anstalten sådana materiella och
personella resurser, att den kan vara verksam på alla de områden, som i
och för sig äro av intresse, synes det nämligen nödvändigt, att anstaltens
verksamhet åtminstone i huvudsak koncentreras på vissa områden, som
äro av särskild betydelse och där det erforderliga arbetet ej kan utföras på
annat håll. Den gränsdragning, som med hänsyn härtill bör ske, bör enligt
min mening göras något snävare än vad utredningen och vissa remissinstanser
förordat. Såsom en allmän princip bör enligt min mening gälla, att växtskyddsanstaltens
forskning skall vara inriktad på att lösa problem av di
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
11
rekt praktisk betydelse för jordbruket och sålunda ha karaktären av ren
målforskning. Den erforderliga grundforskningen bör i stället utföras å
lantbrukshögskolans institutioner, särskilt då givetvis institutionen för växtsjukdomslära.
Vidare bör anstaltens forskningsverksamhet i främsta rummet
avse sådana skador å växtodlingen, som härröra från växtriket eller
djurvärlden.
Jag kan alltså icke ansluta mig till utredningens uppfattning, att anstaltens
primära arbetsområde skall omfatta jämväl sjukdomar som ha direkta
kemiska, fysikaliska eller mekaniska orsaker. Det bör dock vara anstalten
obetaget att i andra hand och i den män resurserna räcka till utsträcka
sitt forskningsarbete till sistnämnda sjukdomar. Jämväl forskningen i fråga
om skadeinsekter på vegetabilieprodukter torde endast sekundärt böra hänföras
till anstaltens uppgifter. Däremot böra virussjukdomarna höra till anstaltens
ordinarie arbetsfält. I övrigt vill jag rörande området för växtskyddsanstaltens
forskningsverksamhet endast understryka vikten av att
samarbete uppehälles mellan anstalten och de institutioner som arbeta på
samma eller angränsande områden.
Därest behov skulle uppstå av särskilda bestämmelser angående gränsdragningen
utöver vad nu anförts, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att meddela dylika bestämmelser.
Med hänsyn till den alltmer framträdande betydelse, som kemien genom
den senare tidens utveckling kommit att få för växtskyddet, har utredningen
ansett att anstalten behöver ha tillgång till kemisk expertis dels för
anstaltens forskningsuppgifter och dels speciellt för prövningen av bekämpningsmedel.
Utredningen har därför föreslagit, att anstalten skall erhålla
en kemisk avdelning och utrustas med ett kemiskt laboratorium. Förslaget
har med allenast få undantag tillstyrkts i remissyttrandena.
Jämväl enligt min mening motiverar den viktiga roll, som kemien numera
spelar vid bekämpandet av växtsjukdomar, att anstalten skall ha erforderlig
sakkunskap på det kemiska området. Jag ansluter mig därför till
förslaget, att en kemisk avdelning skall inrättas vid anstalten. Däremot ställer
jag mig tveksam till utredningens förslag beträffande omfattningen av
de resurser, som böra tillföras denna avdelning. I betänkandet bär visserligen
framhållits, att det icke gärna kan komma i fråga att enbart för den
kemiska avdelningens räkning anskaffa den dyrbara apparatur och specialutbildade
personal, som krävs för vissa mera ingående analyser av organiska
preparat. Detta överensstämmer helt med min uppfattning. Utredningen
har emellertid vidare uttalat, att avdelningen bör förses med sådana
personella och materiella resurser, att den självständigt kan bemästra åtminstone
flertalet av de kemiska uppgifter, som bli aktuella i samband med
anstaltens forskning samt prövning av bekämpningsmedel. Enligt min mening
bör det emellertid vara möjligt att förlägga den rutinmässiga kemiska
prövningen av bekämpningsmedel till något redan befintligt kemiskt laboratorium.
I första hand synas härvid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
eller lantbrukshögskolans analyslaboratorium kunna komma i fråga.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
Jag vill i detta sammanhang även erinra om att den kemiska sakkunskapen
i remissutlåtandena, representerad av lantbrukshögskolans båda kemiprofessorer
samt lantbrukskemiska kontrollanstalten, förklarat att de lokaler,
som enligt utredningens förslag skulle inredas i växtskyddsanstaltens souterrängvåning,
icke skulle bli tillfredsställande för ett laboratorium av den
storlek, som utredningen tänkt sig. Med hänsyn till det anförda är jag icke
beredd att nu förorda, att ett fullständigt kemiskt laboratorium skall inrättas
vid växtskyddsanstalten. Å andra sidan anser jag, såsom nyss nämnts,
att växtskyddsanstalten bör tillföras erforderlig kemisk sakkunskap. Till
anstalten synes därför böra knytas en kemist. Denne bör erhålla möjligheter
till laboratoriearbeten i begränsad omfattning. Ett laboratoriebiträde
bör därför ställas till hans förfogande. Det bör även undersökas huruvida
icke innehavaren av nämnda kemisttjänst, när han behöver tillgång till
mera fullständig kemisk laboratorieutrustning, kan använda sig av de resurser
som därutinnan finnas vid lantbrukskemiska kontrollanstalten eller
lantbrukshögskolan.
Upplysnings- och rådgivningsverksamheten utgör otvivelaktigt en av växtskyddets
i praktiskt hänseende allra viktigaste uppgifter. Utredningen har
även föreslagit flera olika åtgärder för att denna verksamhet skall kunna göras
effektivare. Sålunda har den bland annat förordat, att resemöjligheterna
för anstaltens tjänstemän skola förbättras, att personalen på upplysningsavdelningen
skall ökas, att utbildning i växtskyddsfrågor skall meddelas för
jordbrukskonsulenter m. fl. samt att anstaltens rapportörkår skall användas
för upplysningsverksamhet. Vidare har utredningen förordat att press, radio,
film och undervisningsbilder skola användas för upplysning om växtskydd i
större utsträckning än tidigare. Den mest effektiva metoden för att förbättra
upplysningsverksamheten är emellertid enligt utredningen att inrätta filialer
till växtskyddsanstalten i de olika jordbruksbygderna. Utredningen har därför
även förordat en successiv utbyggnad av filialsystemet.
Till flertalet av de förslag, som utredningen här framlagt, kan jag ansluta
mig. Jag anser det sålunda angeläget, att anstaltens upplysningsavdelning
skall erhålla en personalförstärkning. Vidare torde anslaget till reseersättningar
böra höjas, så att personalen får möjlighet att företaga resor i den
omfattning, som erfordras för att verksamheten skall kunna bedrivas effektivt.
Även vad i betänkandet anförts om användande av press, radio, film och
undervisningsbilder i upplysningsverksamheten synes så vitt möjligt böra beaktas.
Däremot kan jag, såsom jag redan tidigare antytt, ej helt biträda utredningens
ståndpunkt i fråga om en utbyggnad av filialsystemet.
Utredningen har här föreslagit, att filialsystemet skall successivt utbyggas
dels med en filial vid Röbäcksdalen av större typ, vilken utöver upplysningsverksamhet
skall bedriva viss forskning, dels med tre filialer av mindre typ
i respektive Kalmar, Örebro och på Gotland. De senare skulle, i likhet med
de redan befintliga filialerna i Linköping och Skara, huvudsakligen ägna sig
åt upplysningsverksamhet men i viss utsträckning även bedriva forskning.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
13
Av de tre nya filialerna av mindre typ skulle i första hand Kalmarfilialen
inrättas. De båda övriga filialerna ha ansetts böra komma till stånd med ett
par års intervaller. Därjämte har utredningen förordat en viss upprustning
av de nuvarande filialerna.
Det står enligt min mening klart att de två av utredningen förutsatta filialerna
av den större typen i Alnarp och Röbäcksdalen ha en viktig uppgift att
fylla. Vad angår Röbäcksdalen torde jag få erinra om att jag vid anmälan av
frågan om utbyggnad av en försöks- och forskningsinstitution på jordbrukets
område därstädes (prop. nr 77/1952) anfört, bland annat, att jag i
princip anslöte mig till Röbäcksdalsutredningens uppfattning om det önskvärda
i att växtskyddet, frökontrollväsendet samt maskin- och redskapsprovningarna
bleve representerade vid nämnda institution. Jag uttalade även
att det syntes särskilt angeläget, att en växtskyddsfilial skulle komma till
stånd där. Samtidigt framhöll jag emellertid, att det vore nödvändigt att
igångsätta forsknings- och försöksverksamheten vid Röbäcksdalen etappvis.
Redan de investeringar, som erfordrades för själva försöksgården, representerade
ett mycket avsevärt belopp. Med hänsyn även till den begränsning,
som måste iakttagas i fråga om byggnadsverksamheten, ansåg jag mig
ej kunna förorda att därutöver betydande medel nu skulle anvisas till byggnadsarbeten.
Lösningen av frågorna om inrättande av särskilda filialer i
Norrland till maskinprovningarna och statens centrala frökontrollanstalt
borde därför under sådana förhållanden få uppskjutas. Beträffande spörsmålet
om inrättande av en filial till växtskyddsanstalten erinrade jag om
att Röbäcksdalsutredningcn ansett, att denna filial borde komma till stånd
redan innan dess byggnadsfråga blivit definitivt löst och att den tills vidare
torde kunna inrymmas i förhyrda lokaler. Jag uttalade att ställningstagandet
till detta spörsmål borde ske i samband med behandlingen av växtskyddsutredningens
förslag.
De speciella problem, som föreligga beträffande växtskyddsverksamheten
i Norrland, ha hittills endast i ringa omfattning blivit beaktade. Lösningen
av dessa problem torde avsevärt främjas, om en på desamma speciellt inriktad,
lokalt bedriven verksamhet kommer till stånd. Med hänsyn härtill
förordar jag att en växtskyddsfilial skall upprättas vid Röbäcksdalen redan
från och med nästa budgetår. Till dess byggnadsfrågan lösts torde lokaler
böra hyras åt filialen.
Vad åter angår de mindre filialerna, vilka enligt utredningens förslag huvudsakligen
skulle syssla med upplysningsverksamhet men i viss utsträckning
även med forskning, vill jag till en början framhålla, att det uppenbarligen
skulle draga avsevärda kostnader, om en var av dessa filialer skulle
erhålla sådana personella och materiella resurser, att forskningsarbete av
verklig betydelse skulle kunna bedrivas vid den. Det synes sannolikt, att en
koncentration av detta arbete skulle kunna ge minst lika gott resultat till
lägre kostnad. Begränsas filialernas uppgifter till att avse upplysningsverksamheten
måste det vidare beaktas, att denna verksamhet i huvudsak be
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
drives under en kortare tid av året och att personalen följaktligen svårligen
skulle kunna utnyttjas effektivt under återstoden av året. Härtill kommer,
att det enligt min mening är angeläget, att hushållningssällskapen skola utnyttjas
i upplysnings- och rådgivningsarbetet i växtskyddsfrågor i högre grad
än vad utredningens förslag synes förutsätta. Den ständiga kontakt med jordbruket,
som hushållningssällskapens konsulenter och instruktörer ha, representerar
enligt min mening en tillgång, som i största möjliga utsträckning
bör utnyttjas även i växtskyddsarbetet. Upplysning i växtskyddsfrågor synes
sålunda böra ingå som ett naturligt led i sällskapens allmänna rådgivning
rörande växtodlingen. Även om den sakkunskap, som skulle finnas vid en
filial av mindre typ, skulle komma att vara överlägsen den, som ett sällskaps
befattningshavare kunna beräknas besitta, torde de senare dock ha större
möjligheter än en eller eventuellt två tjänstemän vid filialen att stå i intim
kontakt med jordbrukarna och lämna dessa erforderliga råd i eu rad växtskyddsfrågor.
Jag vill även framhålla att det inom de hushållningssällskapsområden,
som enligt utredningens förslag ej skulle erhålla någon filial, under
alla förhållanden torde bli nödvändigt att i betydande utsträckning bygga
på sällskapens medverkan i växtskyddsverksamheten.
En utbyggnad av organisationen för upplysnings- och rådgivningsverksamheten
i växtskyddsfrågor bör därför enligt min mening ske så, att denna
verksamhet lokalt kommer att i huvudsak vila på sällskapen, varjämte dessa
böra ha möjlighet att i sin tur erhålla råd och anvisningar hos växtskyddsanstalten.
Härjämte bör givetvis sagda anstalt liksom hittills bedriva både
en mera allmänt lagd upplysningsverksamhet och även direkt upptaga inkommande
förfrågningar.
Av de skäl, som nu anförts, är jag ej beredd att förorda, att någon ny filial
av mindre typ skall inrättas. Ej heller kan jag tillstyrka någon utvidgning av
filialerna i Linköping och Skara. Då verksamheten vid dessa filialer redan
blivit i viss mån stabiliserad vill jag å andra sidan ej föreslå någon indragning
av desamma. Härvid vill jag dock påpeka, att den befattningshavare vid
växtskyddsanstalten, som svarar för Skarafilialen, endast är placerad där under
en del av året. Vad slutligen angår den verksamhet, som hushållningssällskapet
i Kalmar läns södra område igångsatt i syfte att densamma skulle
utbyggas till en filial till växtskyddsanstalten, synes hinder ej böra möta att
anstalten, därest den så finner påkallat, under vegetationsperioden placerar
en befattningshavare i Kalmar med uppgift att biträda med upplysnings- och
rådgivningsverksamheten i ifrågavarande delar av landet.
Om sällskapens befattningshavare skola kunna på ett tillfredsställande sätt
fylla den uppgift, som jag nu angivit, torde det bli erforderligt att ett antal
efterutbildningskurser anordnas för att ge dem möjlighet att förvärva nödiga
insikter i växtskyddsfrågor. Dylika kurser torde för övrigt komma att behöva
anordnas ej enbart som en engångsåtgärd utan såsom regelbundet återkommande
kurser, där befattningshavarna få möjlighet att följa den senaste
utvecklingen på växtskyddsområdet.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
15
Sedan jag sålunda redogjort för min inställning till frågan om en utbyggnad
av filialsystemet, torde jag få behandla spörsmålet om Alnarps- och
Röbäcksdalsfilialernas resurser. Vad då först gäller Röbäcksdalsfilialen torde
personaluppsättningen, i enlighet med Röbäcksdalsutredningens och växtskyddsutredningens
förslag, under nästa budgetår kunna begränsas till en
föreståndare och ett kontorsbiträde. I likhet med vad som är fallet vid Linköpingsfilialen
torde emellertid tills vidare en förste assistent i lönegrad
Ce 24 kunna tjänstgöra som föreståndare. Mot utredningens beräkning av
kostnaderna för filialens utrustning har jag icke något att erinra.
Reträffande Alnarpsfilialen kan jag för närvarande ej förorda någon annan
ökning av de personella resurserna än att jag föreslår, att medel skola
beräknas för avlönande av ytterligare ett kontorsbiträde. Jag biträder förslaget
att föreståndartjänsten skall föras å ordinarie stat.
Vad angår Alnarpsfilialens lokalfråga har utredningen utgått från att
filialen skall få disponera hela den byggnad, som den nu delar med statens
centrala frökontrollanstalts filial. Jag torde rörande detta spörsmål få erinra
om att jag vid anmälan av vissa av 1950 års frökontrollutredning framlagda
förslag rörande organisationen av den statliga och statsunderstödda frökontrollverksamheten
(prop. nr 50/1952) anfört att det syntes ändamålsenligt,
att den nuvarande frökontrollfilialen i Alnarp skulle sammanföras med statens
centrala frökontrollanstalts fältkontrollavdelning samt att lokalfrågan
lämpligen borde lösas så att växtskvddsfilialen finge övertaga de lokaler,
som nu disponerades av frökontrollfilialen, och att en ny institutionsbyggnad
skulle uppföras för sistnämnda filial och fältkontrollavdelningen. Jag uttalade
emellertid samtidigt att denna lösning av lokalfrågan, med hänsyn
till den begränsning som måste iakttagas i fråga om den offentliga byggnadsverksamheten,
under inga omständigheter kunde genomföras redan
under loppet av nästa budgetår.
Växtskyddsanstaltens styrelse har med hänsyn till att det vore ovisst
huruvida och i så fall när Alnarpsfilialen skulle kunna få disponera hela
den nuvarande byggnaden föreslagit att vissa arbeten, vilka kunna utföras
oberoende av hur huset kommer att användas, skola utföras redan under
nästa budgetår i syfte att snarast möjligt skapa nya arbetsplatser inom de
nuvarande utrymmena. Jag biträder styrelsens förslag härutinnan och föreslår,
att medel skola anvisas för nästa budgetår för detta ändamål.
I fråga om utrustningen in. m. vid Alnarpsfilialen förordar jag, i enlighet
med utredningens förslag, att för komplettering av instrumentutrustningen
in. in. skola beräknas 9 500 kronor. Likaså tillstyrker jag att 6 800 kronor
skola anvisas för upprättande av ett nytt stängsel kring filialens fasta försöksfält.
Däremot kan jag icke för närvarande förorda, att medel skola anslås
för inköp av en lastbil och ett tröskverk.
Såsom jag förut berört torde cfterutbildning för hushållningssällskapens
tjänstemän i växtskyddsfrågor i form av fortbildningskurser böra ordnas i
betydligt större omfattning än utredningen förutsatt. Utredningen bär för
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
detta ändamål beräknat 10 000 kronor för nästa budgetår. Jag anser att
detta belopp bör höjas till förslagsvis 20 000 kronor. På längre sikt torde
sällskapen jämväl behöva en viss personalförstärkning för att kunna ombesörja
upplysningsverksamheten på växtskyddets område på ett fullt tillfredsställande
sätt. Jag är dock icke beredd att i detta sammanhang taga
ställning till sistnämnda fråga. Jag vill i stället här fästa uppmärksamheten
på den möjlighet, som torde föreligga att i hushållningssällskapens upplysningsverksamhet
rörande växtskyddsfrågor utnyttja lärare vid lantmannaskolor,
vilka ha att fullgöra fyllnadstjänstgöring.
På tal om upplysningsverksamhetens organisation torde jag till slut få
något beröra rapportörsystemet. I vissa av remissyttrandena har uttalats
tveksamhet huruvida det vore möjligt att få fram en effektiv rapportörverksamhet
efter de linjer, som utredningen förordat. Med hänsyn till att
resultaten av det nuvarande rapportsystemet varit föga uppmuntrande är
jag närmast böjd för att ansluta mig till denna uppfattning. Det torde emellertid
i första hand få ankomma på styrelsen för statens växtskyddsanstalt
att närmare överväga denna fråga. Jag vill erinra om att den nuvarande
rapportörorganisationen är uppbyggd helt på frivillighetens väg.
I fråga om kontrollverksamheten har utredningen icke föreslagit några
förändringar av beskaffenhet att behöva beröras i detta sammanhang. Vad
utredningen anfört angående önskvärdheten att växtinspektionens tekniska
möjligheter skola förbättras föranleder icke någon erinran från min sida.
Ett i viss mån fristående problem utgör det i betänkandet behandlade
spörsmålet om införande av offentlig kontroll i en eller annan form över
försäljningen av växtskyddsmedel, däri inbegripet medel för bekämpning
av ogräs. Ställningstagandet till detsamma är emellertid av betydelse för
bedömningen av frågorna om växtskyddsanstaltens organisation och om
de personella och materiella resurser, med vilka anstalten bör utrustas.
Det torde därför vara lämpligt att jag här i korthet redogör för min ståndpunkt
beträffande sagda spörsmål.
Ur förbrukarnas synpunkt är kvaliteten av de växtskyddsmedel, som saluföras,
och tillförlitligheten av de uppgifter, som genom reklam för eller vid
försäljning av dylika medel lämnas angående deras verkningar, av utomordentligt
stor betydelse. Såsom utredningen framhållit gäller det här ej blott
de i och för sig stora belopp, som landets jordbrukare och trädgårdsodlare
årligen ge ut för inköp av dylika medel, utan i ännu högre grad de förluster,
som kunna uppstå vid användningen av olämpliga medel. Vidare måste
mycket stor vikt fästas vid de förgiftningsrisker för människor och djur,
som föreligga vid användningen av många av de nya växtskyddsmedlen.
Den kontroll över försäljningen av växtskyddsmedel, som sedan några
år tillbaka bedrives på frivillighetens väg av en sammanslutning, bildad på
initiativ av tillverkare och importörer av dylika medel, har otvivelaktigt varit
av betydande värde. Det är därför enligt min mening önskvärt, att denna
kontroll skall bibehållas och utbyggas. Såsom utredningen framhållit torde
det emellertid, även om så blir fallet, vara erforderligt att densamma kom
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
17
pletteras med en viss offentlig kontroll. Utredningen har med hänsyn härtill
även föreslagit att den, som tillverkar eller importerar växtskyddsmedel,
skall vara skyldig att göra anmälan därom till växtskyddsanstalten och
att därvid lämna deklaration angående medlets sammansättning. Vidare
har föreslagits, att växtskyddsmedel skall få säljas till förbrukare endast i
förpackning, som bland annat är försedd med vissa uppgifter angående medlets
sammansättning. Utredningen har förutsatt att växtskyddsanstalten
skall bedriva fortlöpande undersökningar av anmälda preparat samt bland
annat genom sin publikationsverksamhet kunna lämna upplysningar om
resultaten av dessa undersökningar. Däremot skulle anstalten enligt utredningens
förslag ej äga befogenhet att förbjuda försäljningen av preparat,
som anstalten funnit odugligt eller skadligt.
Uppfattningen att försäljningen av växtskyddsmedel bör underkastas en
offentlig kontroll har genomgående biträtts av remissinstanserna. Även jag
ansluter mig till densamma. Vad angår spörsmålen om kontrollens omfattning
och om valet av kontrollmyndighet ha däremot delade meningar kommit
till uttryck i yttrandena.
I vissa remissyttranden har sålunda uttalats att kontrollen borde omfatta
alla tekniska gifter oavsett om de avses för bekämpning av växtsjukdomar
eller för annat ändamål. Dessa remissinstanser ha även ansett att de erforderliga
kontrollbestämmelserna borde införas i giftstadgan. Anmälningsskyldigheten
borde vidare enligt dessa remissinstansers mening fullgöras
till kommerskollegium i stället för till växtskyddsanstalten. Med anledning
härav vill jag framhålla, att spörsmålet om kontroll över försäljningen av
växtskyddsmedel givetvis ur vissa synpunkter endast utgör en del av det
större problemet om kontroll över försäljningen av tekniska gifter över
huvud taget. När sistnämnda problem är moget för en lösning torde det ej
heller vara uteslutet att den väg, som de nu berörda remissinstanserna antytt,
kan befinnas vara den lämpligaste även för växtskyddsmedlens del. I avbidan
härpå bör man emellertid enligt min mening nu begränsa sig till att
finna en ur jordbrukets och trädgårdsskötselns synpunkt tillfredsställande
lösning av frågan om en kontroll över växtskyddsmedlen. Kontrollen synes
sålunda i främsta rummet böra taga sikte på medlens värde ur växtskyddssynpunkt.
Med hänsyn till de förgiftningsrisker, som i vissa fall kunna föreligga,
bör man dock samtidigt söka tillse, att förbrukarna erhålla erforderliga
upplysningar angående dessa risker.
Ur nu anförda synpunkter ansluter jag mig till utredningens förslag, att
den offentliga kontrollen bör få formen av en skyldighet att göra anmälan
till växtskyddsanstalten om tillverkning och import av växtskyddsmedel
samt att lämna uppgifter om medlens sammansättning både till anstalten
och vid försäljningen av medlen till förbrukare.
I några yttranden har vidare framförts den uppfattningen, att tillsynsmyndigheten
borde äga meddela förbud mot försäljning av skadligt eller
odugligt preparat. Såsom utredningen anfört skulle emellertid en dylik
befogenhet medföra vissa icke önskvärda konsekvenser. Bland annat skulle
2 Dilinng till riksdagens protokoll 19.r>2. 10 samt. Nr 36.
18
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
något utrymme icke längre finnas för den frivilliga kvalitetskontroll, som
för närvarande bedrives av Stiftelsen Kontrollmärkningen av bekämpningsmedel.
Såsom jag förut anfört är det emellertid enligt min mening önskvärt
att sistnämnda kvalitetskontroll skall fortfara såsom ett komplement till
den offentliga prövningen. Det synes vidare sannolikt, att erforderligt skydd
för förbrukarna skall kunna erhållas även utan en uttrycklig förbudsbestämmelse.
Med hänsyn härtill ansluter jag mig till utredningens uppfattning i
detta spörsmål. Skulle det visa sig, att avsaknaden av en dylik förbudsbestämmelse
medför allvarligare olägenheter, torde frågan dock böra upptagas
till omprövning.
För prövning av växtskyddsmedel, som anstalten verkställer eller låter
verkställa, torde tillverkaren eller importören böra vara skyldig att erlägga
avgift enligt en av anstalten fastställd taxa. Denna bör avvägas så, att den
i princip täcker självkostnaderna för prövningen. Skyldigheten bör gälla både
prövning av nya preparat och efterkontroll av tidigare anmälda preparat.
Jag torde senare få för Kungl. Maj :t anmäla frågan om utfärdande av
författningsbestämmelser angående kontroll över handeln med växtskyddsmedel,
i överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som jag nu angivit.
Därvid torde jag även få upptaga de detaljspörsmål rörande utformningen av
dylika bestämmelser, som behandlats i betänkandet och remissyttrandena
men här ej berörts.
Utredningens förslag rörande organisationen vid växtskyddsanstaltens huvudinstitution
ha icke föranlett erinran från annan remissmyndighet än
statskontoret. Jag finner dessa förslag i stort sett ändamålsenliga och kan
i huvudsak biträda dem. Jag förordar sålunda, att upplysnings- och kontrollavdelningen
skall uppdelas på två avdelningar, nämligen en upplysningsavdelning,
som skall direkt underställas anstaltschefen, samt en inspektionsavdelning
med en särskild föreståndare. Vidare tillstyrker jag att
bekämpningsmedelskontrollen skall inordnas i de botaniska och zoologiska
avdelningarna. Såsom framgått av det föregående är jag icke beredd att föreslå,
att något fullständigt kemiskt laboratorium skall inrättas vid avdelningen,
men förordar däremot att en kemist skall knytas till anstalten. Enligt
min mening äro de administrativa uppgifterna icke så omfattande att de
motivera inrättande av en sekreterartjänst. Kansliet torde således liksom
hittills böra vara direkt underställt anstaltschefen.
Med hänsyn till att tjänsteförteckningskommitténs arbete pågår är jag i
fråga om de förslag till ändrad löneställning för åtskilliga av växtskyddsanstaltens
tjänstemän, som utredningen framlagt, endast beredd att nu taga
ställning till anstaltschefens lönefråga. I likhet med utredningen anser jag
att dennes nuvarande avlöning är för låg. Jag vill erinra om att såväl föreståndaren
för statens centrala frökontrollanstalt som föreståndaren för statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt för närvarande är placerad i lönegrad
Ca 37. Enligt min mening bör chefen för växtskyddsanstalten i löneliänseende
jämställas med föreståndarna för nyssnämnda båda anstalter.
Jag förordar därför att han tills vidare skall placeras i lönegrad Ca 37.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
19
I fråga om personaluppsättningen på de olika avdelningarna innebär utredningens
förslag för de botaniska och zoologiska avdelningarnas del i huvudsak
en förstärkning med två assistenter och två laboratoriebiträden. Ökningen
avses dock icke skola genomföras förrän under budgetåren 1953/54
och 1954/55. Med hänsyn härtill anser jag att det kan anstå med avgörandet
av frågan, om och i vad mån de botaniska och zoologiska avdelningarna
böra erhålla personalförstärkning efter utgången av budgetåret 1952/53.
Jag biträder däremot utredningens förslag att för nästa budgetår medel skola
beräknas för avlönande under sommarmånaderna av ett extra laboratoriebiträde
för prövningen av växtskyddsmedel samt för avlönande av ett
extra laboratoriebiträde å zoologiska avdelningen.
Såsom jag förordat i det föregående torde anstalten böra erhålla en kemist.
Denne torde — i likhet med vad som i årets statsverksproposition föreslagits
för förste kemisterna vid lantbrukskemiska kontrollanstalten — böra
placeras i 29 lönegraden. Han torde tills vidare böra uppföras å extra ordinarie
stat. Till kemistens förfogande torde böra ställas ett laboratoriebiträde
i lönegrad Ce 11. Sedan erfarenhet om arbetsuppgifternas omfattning
vunnits synes det böra övervägas, huruvida jämväl en assistent bör anställas
för den kemiska forskningen.
Beträffande upplysningsavdelningen tillstyrker jag förslaget att avdelningen
skall tillföras en ny tjänst, avsedd för en växtpatolog, i 27 lönegraden.
Tjänsten, vars innehavare bör benämnas överassistent, torde tills vidare
vara extra ordinarie. Därjämte torde medel böra beräknas för avlönande
av viss tillfällig arbetshjälp. Några remissinstanser ha ansett att denna
förstärkning är otillräcklig. Sålunda har förordats att avdelningen skulle
erhålla ytterligare en assistent samt att ett prepareringslaboratorium under
ledning av en preparator skulle inrättas vid avdelningen. För närvarande
anser jag mig icke kunna biträda dessa yrkanden. Det torde få ankomma på
anstaltsstyrelsen att i anslagsäskandena för kommande budgetår ånyo framföra
dessa förslag, därest den skulle finna en ytterligare förstärkning av avdelningens
resurser erforderlig.
Vad gäller inspektionsavdelningen föreslår jag, att för ledningen av denna
skall inrättas en tjänst som förste inspektör i lönegrad Ce 27. I samband
därmed bör en överassistenttjänst i samma lönegrad indragas. I enlighet
med utredningens förslag bör avdelningen tillföras en assistent och ett
kontorsbiträde.
I fråga om kansliet har jag i det föregående anfört, att arbetsuppgifterna
enligt min mening icke motivera inrättande av en sekreterartjänst.
Även om eu viss ökning av kansliets arbetsuppgifter torde vara att emotse
bland annat i samband med den utvidgning av personalen på de olika avdelningarna,
som jag förordat i det föregående, inskränker jag mig för närvarande
till att föreslå, att kanslipersonalen skall ökas med ett kontorsbiträde
i reglerad befordringsgång. Jag har icke något att erinra mot att trädgårdsmästaren,
kansliskrivaren och kanslibiträdet skola erhålla ordinarie anställning.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
Jämväl förslaget att antalet ledamöter i växtskyddsanstaltens styrelse
skall utökas till sju kan jag biträda. I likhet med styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök anser jag dock att samtliga ledamöter
utom anstaltschefen, vilken bör vara självskriven, böra utses av
Kungl. Maj :t.
Frågan om föreståndarnämndens sammansättning och uppgifter iorde
icke behöva behandlas i detta sammanhang.
Vad angår lokalfrågan bortfaller det svåraste problemet, nämligen spörsmålet
om anskaffande av lokaler för ett kemiskt laboratorium, därest mitt
förslag angående den kemiska avdelningen vinner bifall. Det begränsade laboratorieutrymme,
som enligt min mening erfordras för denna avdelning,
kan nämligen utan svårighet erhållas inom anstaltsbyggnaden. EU mindre
laboratorium med avrykningsrum och vågrum finnes även redan inrett i
anstaltsbyggnaden. Jämväl för övrig nytillkommande personal kan plats beredas
inom anstaltens nuvarande utrymmen.
I likhet med utredningen anser jag att anstaltens utrustning med instrument
och vetenskaplig litteratur samt jordbruksredskap behöver förbättras.
Jag återkommer till denna fråga i samband med anslagsberäkningarna.
Mina i det föregående framlagda förslag innebära att följande personalförstärkningar
och tjänsteförändringar skola genomföras vid växtskyddsanstalten
från och med nästa budgetår. Anstaltens chef uppflyttas i lönegrad
Ca 37. En tjänst såsom förste kemist i lönegrad Ce 29 inrättas. Denna
tjänst synes dock böra tillsättas först från och med den 1 januari 1953.
Å upplysningsavdelningen inrättas en överassistenttjänst i lönegrad Ce 27,
medan en dylik tjänst utbytes mot en tjänst som förste inspektör i samma
lönegrad å inspektionsavdelningen. Medel beräknas för avlönande av ytterligare
en förste assistent (för Röbäcksdalsfilialen), en assistent (för inspektionsavdelningen),
ett laboratoriebiträde (för zoologiska avdelningen)
och ett laboratoriebiträde under första halvåret 1953 (för kemiska avdelningen)
samt fyra kontorsbiträden (för respektive inspektionsavdelningen,
kansliet samt Röbäcksdals- och Alnarpsfilialen).
För avlönande av tillfällig arbetskraft och vikariatsersättningar torde
böra beräknas 8 800 kronor.
Slutligen böra från och med den 1 juli 1952 följande tjänster ordinariesättas,
nämligen tjänsten som föreståndare för Alnarpsfilialen, en trädgårdsmästartjänst
samt en kansliskrivartjänst och en kanslibiträdestjänst.
I likhet med vad som i statsverkspropositionen föreslagits för högskolorna
och vissa andra institutioner på jordbrukets område torde från och med
nästa budgetår böra utgå dels ett årligt arvode till ordföranden i växtskyddsanslaltens
styrelse, dels ett dagarvode för sammanträdesdag till övriga icke
självskrivna ledamöter i styrelsen. Årsarvodet torde böra bestämmas till
750 kronor och dagarvodet till 20 kronor.
Vid bifall till de tjänste- och personalförändringar m. m., som jag nu föreslagit,
skulle avlöningsanslaget för nästa budgetår behöva höjas med 93 300
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
21
kronor. På grund av höjningen av det rörliga tillägget och beräknade löneklassförändringar
torde anslaget därutöver behöva uppräknas med i runda
tal 76 000 kronor respektive 3 000 kronor. Anslaget skulle alltså behöva
höjas med sammanlagt (93 300 + 76 000 + 3 000 =) 172 300 kronor.
A personalförteckningen för statens växtskyddsanstalt böra en avdelningsföreståndartjänst
i lönegrad Ca 31 utbytas mot en föreståndartjänst i lönegrad
Ca 37 och en filialföreståndartjänst i lönegrad Ce 29 föras å ordinarie stat.
Vidare böra å förteckningen uppföras en tjänst som förste kemist i lönegrad
Ce 29, en tjänst som förste inspektör i lönegrad Ce 27, en trädgårdsmästartjänst
i lönegrad Ca 14 samt en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15
och en lcanslibiträdestjänst i lönegrad Ca 11.
Vad härefter angår anstaltens omkostnader torde ställning nu böra tagas
allenast till anslagsbehovet för budgetåret 1952/53, medan medelsbehovet
vid full utbyggnad av organisationen torde böra prövas först i samband
med anslagsäskandena för därefter följande budgetår.
Posterna sjukvård m. m. samt bränsle, lyse och vatten torde, på grund
av medelsåtgången under det sistförflutna budgetåret och inträdda prisstegringar,
i enlighet med utredningens förslag böra höjas med 3 000 respektive
17 000 kronor till 3 500 respektive 35 000 kronor.
Jag har i det föregående förordat att resemöjligheterna för anstaltens
tjänstemän skola förbättras väsentligt. Härför erfordras att posten till reseersättningar
skall höjas betydligt. Posten bör enligt min mening höjas med
14 000 kronor till 35 000 kronor eller något mindre än vad utredningen föreslagit.
Jämväl beträffande posterna övriga expenser och publikationstryck
torde de av utredningen föreslagna uppräkningarna kunna begränsas
något. Jag förordar sålunda att dessa poster skola höjas med 10 100 respektive
3 800 kronor till 37 500 respektive 11 000 kronor. I fråga om posten
övriga utgifter slutligen har utredningen föreslagit en uppräkning med
41 700 kronor. Därvid ha 10 000 kronor beräknats till kostnader för växtskyddskurser.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört rörande omfattningen
av denna kursverksamhet förordar jag att för detta ändamål
skola avses 20 000 kronor. Trots detta anser jag att höjningen av posten
bör kunna begränsas till 38 100 kronor och att posten sålunda skall upptagas
med 100 000 kronor.
I fråga om de särskilda uppbördsmedlen har jag icke något att erinra
mot anstaltsstyrelscns beräkning av desamma. För nästa budgetår torde sålunda
dessa medel böra upptagas med 43 000 kronor eller 6 000 kronor mer
än som beräknats för innevarande budgetår.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle omkostnadsanslagct för nästa
budgetår behöva uppföras med (3 500 + 35 000 + 35 000 + 37 500 + 11 000
+ 100 000 — 43 000 =) 179 000 kronor. Detta belopp överstiger med 80 000
kronor vad som anslagits för innevarande budgetår och med cirka 51 000
kronor den verkliga medelsåtgången under budgetåret 1950/51.
Vad gäller anslag till engångsanskaffningar vid huvudanstalten har utredningen
föreslagit, att i runt tal 53 000 kronor skola beräknas för an
-
22
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
skaffande av vetenskaplig apparatur m. m. till de botaniska och zoologiska
laboratorierna och för inköp av jordbruksmaskiner. För utrustning av det
kemiska laboratoriet och för inköp av möbler och kontorsmaskiner m. in.
samt för ordnande av anstaltens bibliotek har utredningen vidare upptagit
respektive 50 000, 7 000 och 5 000 kronor. Jag anser att medelsanvisningen
till dessa anskaffningar m. m. bör begränsas till sammanlagt 65 000 kronor.
För anskaffning av apparatur, redskap och möbler vid Alnarpsfilialen
samt uppförande av ett stängsel kring försöksområdet ävensom för utrustning
av Röbäcksdalsfilialen böra enligt min mening anvisas tillhopa 35 000
kronor.
Sammanlagt böra sålunda enligt min mening för engångsanskaffningar
vid huvudanstalten och filialerna upptagas (65 000 -j- 35 000 =) 100 000
kronor. Summan torde böra anvisas med halva beloppet för nästa budgetår
och halva beloppet för budgetåret 1953/54. Medelsanvisningen synes böra
ske i form av reservationsanslag under benämningen Statens växtskyddsanstalt:
Utrustning.
Slutligen anser jag det angeläget att Alnarpsfilialens lokalförhållanden
skola förbättras snarast möjligt. Jag tillstyrker därför anstaltsstyrelsens
hemställan att redan för nästa budgetår medel skola anvisas till de byggnadsarbeten,
som kunna utföras oberoende av när frökontrollfilialen kan
komma att flytta från den för nämnda filialer nu gemensamma byggnaden.
Sålunda böra enligt min mening de av utredningen föreslagna ändringsarbetena
i ladan, uppförandet av en garagebyggnad samt iordningställandet
av vindsvåningen ske redan under budgetåret 1952/53. Beräkningen av kostnaderna
härför, sammanlagt i runt tal 46 000 kronor, har icke föranlett
någon erinran från min sida. Jag föreslår därför, att nämnda belopp skall
anvisas för budgetåret 1952/53 såsom ett investeringsanslag under statens
allmänna fastighetsfond, benämnt Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalts
filial i Alnarp.»
Utskottet.
Med hänsyn till de stora förluster, som årligen vållas växtproduktionen
i vårt land till följd av växtsjukdomar, skadedjur och ogräs, finner utskottet
det ofrånkomligt, att växtskyddsverksamheten organiseras på ett mera
tillfredsställande sätt än vad för närvarande är fallet. Såsom växtskyddsutredningen
framhållit bör härvid utgångspunkten vara, att växtskyddet betraktas
som en produktiv verksamhet och gives en omfattning, som svarar
mot de vinster det kan tillföra folkhushållet.
Vad beträffar frågan om växtskyddsanstaltens forsknings-
och försöksverksamhet förordas i propositionen, att
denna verksamhet skall inriktas på att lösa problem av direkt praktisk be
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
23
tydelse för jordbruket och sålunda ha karaktären av ren målforskning. Enligt
departementschefens mening bör den erforderliga grundforskningen i
stället utföras vid lantbrukshögskolans institutioner. I detta sammanhang
förordas vidare, att anstaltens verksamhet i främsta rummet skall avse sådana
skador å växtodlingen, som härröra från växtriket eller djurvärlden,
medan anstalten först i andra hand skall äga utsträcka sitt arbete till sjukdomar,
som ha direkta kemiska, fysikaliska eller mekaniska orsaker. Departementschefen
har vidare anfört, att forskningen i fråga om skadeinsekter
på vegetabilieprodukter endast sekundärt bör höra till anstaltens uppgifter.
Däremot ha virussjukdomarna ansetts böra hänföras till anstaltens ordinarie
arbetsfält.
Gentemot Kungl. Maj :ts förslag i denna del yrkas i motionerna I: 450 och
11:535, att bestämmelserna rörande anstaltens verksamhet skola utformas
så, att anstaltens forskning på det växtpatologiska området icke i något avseende
hämmas eller beskäres. Motionärerna ha vidare bland annat anfört,
att forskningen i fråga om skadeinsekter på vegetabilieprodukter icke bör
tillerkännas en allenast sekundär plats bland anstaltens uppgifter.
I likhet med departementschefen får utskottet för sin del framhålla, att
det icke synes lämpligt att binda växtskyddsanstalten genom detaljerade
föreskrifter rörande dess verksamhet. Med hänsyn till sjukdoms- och skadeinsektsangreppens
ständigt växlande natur samt till den oavbrutna vetenskapliga
och tekniska utvecklingen synes det tvärtom angeläget, att anstalten
skall äga stor frihet att välja de forskningsuppgifter, som framstå som
mest angelägna på grund av det aktuella behovet. Härtill kommer, att svårigheter
ofta torde föreligga när det gäller att på ett relativt tidigt stadium
fastställa orsaken till ett visst angrepp. För att tillfredsställande kunna fylla
sin praktiska uppgift torde anstalten därför böra äga att — utöver målforskning
i mera inskränkt bemärkelse -— i viss utsträckning ägna sig även åt
uppgifter, vilka ha karaktär av grundforskning. I den mån så erfordras synes
det böra tillkomma anstalten att vid sin verksamhet även utforska sjukdomar,
som kunna ha kemiska, fysikaliska eller mekaniska orsaker. Hinder
torde icke heller böra möta mot att anstalten, liksom hittills varit fallet, bedriver
forskning i fråga om skadeinsekter på vegetabilieprodukter, främst
spannmål och fröer. Såsom förordas i propositionen torde jämväl virussjukdomarna
böra hänföras till anstaltens ordinarie arbetsuppgifter. I detta
sammanhang vill utskottet slutligen framhålla vikten av att anstaltens verksamhet
även inriktas på de spörsmål, som föreligga inom växthygienens
område och sålunda exempelvis avse frågan om växtföljdens samband med
uppkomsten av sjukdoms- eller skadeinsektsangrepp.
Av det anförda framgår, att växtskyddsanstalten enligt utskottets mening
bör ha vidsträckta möjligheter vid valet av forskningsuppgifter. Då ett flertal
andra statliga institutioner bearbeta närliggande forskningsområden,
synes emellertid en viss avgränsning böra äga rum av växtskyddsanstaltens
arbetsuppgifter. I detta avseende torde böra gälla, att sådana grundforskningsproblem,
som ha större räckvidd och icke beräknas kunna med
-
24
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
föra resultat av mera omedelbar praktisk betydelse för jordbruket, icke
skola få upptagas av anstalten utan i stället utföras vid lantbrukshögskolans
institutioner. Detsamma torde i motsvarande mån böra gälla de forskningsproblem,
som ankomma på andra forskningsanstalter. I likhet med
departementschefen vill utskottet slutligen understryka vikten av att nära
kontakt upprätthålles mellan växtskyddsanstalten och övriga berörda institutioner.
Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj :t att med beaktande av vad
utskottet nu anfört meddela närmare föreskrifter rörande omfattningen av
anstaltens forsknings- och försöksverksamhet.
Vad härefter angår frågan om växtskyddsanstaltens resurser
på kemiens område har departementschefen anslutit sig till
växtskyddsutredningens förslag, att en kemisk avdelning skall inrättas vid
anstalten men icke ansett sig nu kunna förorda utredningens förslag om att
anstalten skall utrustas med ett fullständigt kemiskt laboratorium. För att
anstalten skall ha tillgång till erforderlig sakkunskap på det kemiska området
föreslås emellertid, att en kemist och ett laboratoriebiträde skola anställas
vid anstalten. Därjämte förordas en viss anskaffning av kemisk apparatur.
Enligt utskottets åsikt framstår det som en angelägenhet av vikt, att anstalten
erhåller sådana personella och materiella resurser att den själv kan
ombesörja sina rutinmässiga kemiska undersökningar. Icke minst i de fall,
då snabba åtgärder äro av nöden, torde avsaknaden av sådana resurser kunna
medföra betydande olägenheter. Härtill kommer, att anstalten åliggande
prövning av växtskyddsmedel framdeles sannolikt kommer att medföra betydligt
ökade krav i detta avseende. Ehuru utskottet icke funnit Kungl. Maj :ts
förslag innebära en på längre sikt godtagbar lösning av föreliggande problem,
anser utskottet sig likväl av ekonomiska hänsyn icke böra förorda, att ytterligare
medel skola ställas till förfogande för ändamålet redan från och med
nästa budgetår. Utskottet förutsätter emellertid, att angivna spörsmål blir
föremål för uppmärksamhet från Kungl. Maj :ts sida samt att Kungl. Maj :t
kommer att förelägga riksdagen det förslag till utökning av anstaltens resurser
på kemiens område, vartill förhållandena kunna föranleda.
I fråga om upplysnings- och rådgivningsverksamheten
har utskottet icke något att erinra mot de i propositionen framlagda
förslagen, såvitt avser förstärkning av växtskyddsanstaltens upplysningsavdelning,
förbättrade resemöjligheter för personalen samt användande i verksamheten
av press, radio, film och undervisningsbilder.
Vad härefter angår växtskyddsanstaltens filialsystem
får utskottet till en början erinra om att växtskyddsutredningen föreslagit,
att detta system skall successivt utbyggas dels med en filial av större typ
vid Röbäcksdalen, dels med tre filialer av mindre typ i respektive Kalmar,
Örebro och på Gotland. Av de sistnämnda tre filialerna skulle i första hand
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
25
Kalmarfilialen inrättas, medan de båda övriga filialerna ansetts böra komma
till stånd med ett par års mellanrum. Utredningen har därjämte förordat
en upprustning av de nuvarande filialerna, vilka äro belägna i Alnarp, Linköping
och Skara.
I propositionen förordas i denna del, att en ny filial från och med nästa
budgetår skall inrättas vid Röbäcksdalen. Vidare förordas, att de nuvarande
filialerna skola bibehållas, därvid filialen i Alnarp skall erhålla en förbättring
av utrustning och lokaler. Utredningens förslag om en ytterligare
utbyggnad av filialsystemet har däremot icke ansetts böra genomföras. I propositionen
föreslås i stället, att den lokala upplysnings- och rådgivningsverksamheten
i växtskyddsfrågor huvudsakligen skall åvila hushållningssällskapen.
I motionerna 1:451 och 11:538 uttalas åter, att en utbyggnad av filialsystemet
bör komma till stånd i enlighet med utredningens förslag. Vidare
yrkas i motionerna 1:448 och 11:536, 1:449 och 11:537 samt 1:452 och
II: 539, att utredningens förslag i huvudsak skall genomföras såvitt avser
filialerna i respektive Kalmar, Skara och Linköping.
Utskottet vill för sin del biträda Kungl. Majts förslag i fråga om inrättande
av en filial vid Röbäcksdalen samt förstärkning av filialen i Alnarp.
Vad beträffar Kungl. Maj :ts förslag i övriga nu berörda delar vill utskottet
vidare framhålla att utskottet — i likhet med departementschefen — anser
det önskvärt att hushållningssällskapen i högre grad än för närvarande
skola utnyttjas i upplysnings- och rådgivningsarbetet på växtskyddets område.
Utskottet biträder därför förslaget, att detta arbete skall ingå som ett
led i sällskapens allmänna verksamhet på växtodlingens område. Likaså
tillstyrker utskottet, att fortbildningskurser i enlighet med propositionen
skola anordnas för hushållningssällskapens tjänstemän.
Enligt utskottets mening är emellertid Kungl. Maj :ts förslag i förevarande
hänseende icke ägnat att i tillräcklig grad tillgodose det behov av
upplysnings- och rådgivningsverksamhet, som finnes i olika delar av landet.
I likhet med växtskyddsutredningen anser utskottet nämligen uppenbart,
att en utvidgning av filialsystemet är den mest effektiva metoden att
tillgodose växtskyddsintresset, främst i avseende å upplysning till odlarna
men även i fråga om beredskap och lokalt betingad forskning. Utskottet vill
sålunda hänvisa till att resultatet av de nuvarande filialernas hittillsvarande
verksamhet — oaktat dessas begränsade resurser — måste betraktas som
synnerligen gott. Å andra sidan ha erfarenheterna från de senaste årens
angrepp av växtsjukdomar och skadedjur tydligt visat, att avsaknaden av
verkligt sakkunnig personal för lokal upplysningsverksamhet innebär allvarliga
olägenheter.
Av anförda skäl och då utskottet funnit utredningens förslag om utbyggnad
av växtskyddsanstaltens filialsystem innebära en lämplig avvägning av
föreliggande behov, förordar utskottet, att denna utbyggnad skall komma
till stånd. Att så sker torde icke böra hindra, att upplysnings- och rådgivningsarbetet
i växtskyddsfrågor inom de delar av landet, där filialer icke
it Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 36,
26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
komma att finnas, i huvudsak skall åvila vederbörande hushållningssällskap
efter nära samråd med växtskyddsanstalten eller närmast liggande
filial. Även i de landsdelar, som komma att täckas av filialernas arbetsområden,
torde givetvis ett intimt samarbete böra etableras mellan hushållningssällskapen
och filialerna.
Enligt växtskyddsutredningens förslag skall filialutbyggnaden genomföras
etappvis, därvid medel till vissa förstärkningar vid samtliga nuvarande
filialer skola anvisas redan för budgetåret 1952/53. Efter överväganden har
utskottet emellertid funnit, att dessa filialer under sagda budgetår utan
alltför stora olägenheter torde kunna bedriva sin verksamhet i den omfattning,
som förordas i propositionen. Härvid förutsätter utskottet emellertid,
att Kungl. Maj :t till nästa års riksdag framlägger förslag rörande de åtgärder,
som erfordras för genomförande av filialsystemets utbyggnad enligt
i huvudsak de riktlinjer växtskyddsutredningen förordat.
Departementschefens uttalanden rörapde kontrollverksamheten
samt växtinspektionen ha ej givit utskottet anledning till
erinran. Vad i denna del yrkas i motionerna 1:450 och 11:535 torde icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet biträder vidare Kungl. Maj :ts förslag i fråga om kontroll
över försäljningen av växtskydds medel. Med anledning
av det yrkande, som härvidlag framställts i motionerna I: 450 och II: 535,
vill utskottet endast uttala, att det torde böra få ankomma på Kungl. Maj :t
att tillse att avgifterna för prövning av växtskvddsmedel avvägas så, att de
icke i onödan försvåra försäljningen av lämpliga medel.
Vad härefter beträffar växtskyddsanstalten s huvudinstitution
torde i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag upplysnings- och kontrollavdelningen
böra uppdelas på två avdelningar samt bekämpningsmedelskontrollen
inordnas i de botaniska och zoologiska avdelningarna. Såsom
departementschefen förordat synes vidare en kemisk avdelning böra
inrättas vid anstalten.
Departementschefen har i detta sammanhang anfört, att anstaltens administrativa
uppgifter icke synas vara så omfattande, att de motivera inrättandet
av en sekreterarbefattning. Under hänvisning till detta uttalande
yrkas i motionerna I: 450 och II: 535, att en sådan tjänst skall inrättas vid
anstalten från och med nästa budgetår.
Enligt utskottets mening synes det kunna starkt ifrågasättas, om icke
en sekreterarbefattning bör finnas inrättad vid växtskyddsanstalten i likhet
med vad som är fallet vid åtskilliga andra institutioner av liknande karaktär.
Till stöd härför talar den redan nu betydande omfattningen av
anstaltens administrativa göromål, vilka till stor del torde vara av den art
att de icke böra belasta anstaltens chef. Härtill kommer, att anstaltens handläggning
av ärenden rörande kontroll av växtskyddsmedel i alltmer ökad
grad torde komma att kräva tillgång på juridisk sakkunskap. I avvaktan
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
27
på ytterligare erfarenheter härutinnan har utskottet likväl icke funnit
sig böra förorda bifall till ifrågavarande motionsyrkande. Det torde emellertid
kunna förväntas, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på
berörda förhållande.
Kungl. Maj :ts framställning i fråga om personalförstärkningar
och tjänsteförändringar föranleder ej heller i övrigt någon utskottets
erinran. Utskottet finner sig således icke kunna biträda det i motionerna
I: 450 och II: 535 framförda förslaget, att ytterligare en assistentbefattning
skall inrättas vid växtskyddsanstaltens upplysningsavdelning redan
från och med nästa budgetår.
De i propositionen framlagda anslagsberäkningarna ha — liksom
Kungl. Maj :ts framställning i övriga tidigare ej berörda delar — icke
givit utskottet anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
A. i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt —- såvitt nu är i fråga — motionerna I: 449 och II: 537, I: 450
och II: 535, I: 451 och II: 538 samt I: 452 och II: 539 ävensom
med bifall till motionerna 1: 448 och II: 536 godkänna,
att den statliga växtskyddsverksamheten organiseras enligt
i huvudsak de riktlinjer, som utskottet angivit i det föregående;
B.
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag — såvitt nu är i fråga — å motionerna 1: 450
och II: 535, I: 451 och II: 538 samt I: 452 och II: 539 bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens växtskyddsanstalt, som angivits i propositionen;
G.
med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag -—- såvitt nu är i fråga -— å motionerna I: 449
och II: 537, I: 450 och II: 535, I: 451 och II: 538 samt I: 452
och II: 539
1) godkänna följande avlöningsstat för statens växtskyddsanstalt,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1952/53:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
-
vis ...................................... 95 000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis 1 200
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 344 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 143 800
Summa kronor 584 000;
28
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
2) till Statens växtskyddsanstalt: Avlöningar å riksstaten
för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 584 000 kronor;
D. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag —- såvitt nu är i fråga — å motionerna I: 451
och II: 538 samt I: 452 och II: 539 till Statens växtskyddsanstalt:
Omkostnader å riksstaten för budgetåret 1952/53
under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 179 000
kronor;
E. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med avslag — såvitt nu är i fråga — å motionerna I: 449
och II: 537, I: 451 och II: 538 samt I: 452 och II: 539 till Statens
växtskyddsanstalt: Utrustning å riksstaten för budgetåret
1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 50 000 kronor;
F. med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Byggnadsarbeten
vid statens växtskyddsanstalts filial i Alnarp å
kapitalbudgeten för budgetåret 1952/53 under Statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag av 46 000
kronor;
II. att motionerna I: 450 och II: 535, i vad de avse yrkandet
i fråga om förnyad utredning angående organisationen
av statens växtskyddsanstalts inspektions- och kontrollverksamhet,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Svedberg*, Jon Jonsson, Hjalmar Nilsson,
Bertil Andersson, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson*, Osvald, Mossberger
och Yngve Persson*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Andersson i
Hyssna, Hseggblom, Jonsson i Järvsand*, Nilsson i Varuträsk, Svensson i
Vä*, Utbult*, Mårtensson i Smedstorp*, Lindström och Andersson i Långviksmon.
* Ej närvarande vid justeringen.
627502. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1952:264 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens växtskyddsanstalt för budgetåret 1952/53, m. m., jämte i ämnet v a1 i texten