Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-08 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:38, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

organisationen av den lokala försöksverksamheten på

jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

(p. 27) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1952/53 beräkna till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök:

Bidrag till lokal försöksverksamhet och Bidrag till fast försöksverksamhet

reservationsanslag av 225 000 respektive 43 000 kronor.

Sedermera bär Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 29 februari 1952 avlåten,

till utskottet hänvisad proposition, nr 109, föreslagit riksdagen att

1) godkänna de förslag rörande organisationen av den lokala försöksverksamheten

på jordbrukets område, m. m., vilka angivits i propositionen;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till lokal

försöksverksamhet ett reservationsanslag av 180 000 kronor;

b) till Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast

försöksvex-ksamhet in. in. ett reservationsanslag av 175 000 kronor; och

c) till Bidrag till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamhet

ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat två inom riksdagen väckta,

till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 392 av herr Grgm

m. fl. och II: 526 av herr Adolfsson m. fl., i vilka hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av förevarande proposition måtte besluta dels att i motionerna

anförda synpunkter beaktas vid fördelningen av anslaget Bidrag till

lokal försöksverksamhet, dels att ifrågavarande anslag fastställes till 250 000

kronor för budgetåret 1952/53, dels ock att hushållningssällskapen kunna

erhålla lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond för anskaffande av

maskinutrustning för försöksverksamheten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, får utskottet

hänvisa till dessa. Såvitt avser den närmare utredningen i ärendet i övrigt

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. ,Vr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 september 1950 tillkallade

dåvarande chefen för jordbruksdepartementet såsom sakkunniga för att

verkställa utredning och avgiva förslag angående organisationen av den

lokala försöksverksamheten landshövdingen C. E. A. Mannerfelt, tillika

ordförande, överinspektören för lantbrukets försöksväsen, professorn Y. H.

Gustafsson, ledamoten av riksdagens första kammare, hemmansägaren

J. N. Jonsson, sekreteraren i Hallands läns hushållningssällskap N. Ch. Månsson

samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. F.

Hansson. Sedan landshövdingen Mannerfelt avlidit, tillkallades i hans ställe

landshövdingen B. A. Fallenius.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års lantbruksförsökskommitté,

ha den 30 oktober 1951 avgivit betänkande med förslag rörande

organisationen av den lokala försöksverksamheten på jordbrukets område

m. m. (stencilerat). Vid betänkandet har fogats särskilt yttrande av professorn

Gustafsson. Det må vidare nämnas, att kommittén vid fullgörandet

av sitt uppdrag haft att taga under övervägande, bland annat, riksdagens

skrivelse nr 325 vid 1950 års riksdag jämte jordbruksutskottets utlåtande

nr 35 i anledning av de likalydande motionerna I: 67 och II: 72

om beredande av möjlighet för hushållningssällskapen att genom lantbruksnämndernas

förmedling erhålla lån för inköp av gårdar att drivas som

ekonomiska demonstrationsj ordbruk.

över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har i skrivelse

den 31 augusti 1951 hemställt om anvisande av medel för budgetåret

1952/53 till bidrag till lokal och fast försöksverksamhet.

Huvuddragen av 1950 års lantbruksförsökskommittés förslag

och yttrandena däröver.

Kommitténs förslag. Kommittén uttalar, att organisationen och samordningen

av den lokala försöksverksamheten bör kunna göras mera effektiv

och intensiv. Härvid betonas särskilt angelägenheten av en direkt och för

verksamheten stimulerande kontakt mellan hushållningssällskapen samt

de praktiska jordbrukarna och deras aktuella problem, å ena sidan, och

den statliga försöksverksamheten, å andra sidan. Enligt kommittén är det

jämväl nödvändigt att utvidga den nuvarande verksamheten, framför allt

såvitt gäller försök av mera allmängiltig karaktär samt vissa tidigare eftersatta

försöksgrenar. Då kommittén funnit att de medel, vilka nu stå till

förfogande, icke ens förslå till att upprätthålla verksamheten i dess nu
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

3

varande omfattning, anser sig kommittén vidare böra föreslå en höjning av

det statliga stödet till verksamheten.

Vad först angår hushållningssällskapens lokala försöksverksamhet

anser kommittén, att någon väsentlig skillnad icke längre föreligger

i syftet med de nuvarande båda försökstyperna, nämligen de egentliga

lokala försöken och de s. k. skrivelseförsöken, d. v. s. sådana försök, som

beställas och ersättas av statens jordbruksförsök. De kunna och böra därför

i fortsättningen behandlas och ersättas efter samma grunder. För att den erforderliga

samordningen skall ernås bör ett allomfattande program för försöksverksamheten

upprättas. Detta program bör klargöra dels vilka uppgifter

som skola angripas, dels hur detta skall ske och vem som skall göra det.

I anslutning härtill föreslår kommittén, att landet skall indelas i sju

försöksdistrikt, vart och ett omfattande närgränsande och ur jordbruksgeografiska,

jordbruksekonomiska och driftsmässiga synpunkter i möjligaste

mån jämställda hushållningssällskapsområden. Inom varje distrikt

skall inrättas en nämnd med uppgift att upprätta förslag till försöksprogram

omfattande samtliga de försök, som under en viss period skola med

statsbidrag utläggas inom distriktet, samt att även i övrigt handha planläggningen

av försöksverksamheten, fördelningen av arbetsuppgifterna,

publiceringen av försöksresultaten in. m. Inom nämnden böra samtliga de

av försöksprogrammet berörda försöksorganen vara företrädda. Nämnden

bör därför bestå av representanter för såväl distriktets hushållningssällskap

och försöksringar som statens jordbruksförsök och de statliga försöksgårdarna.

Vidare bör överinspektören för försöksväsendet äga deltaga i och

framföra sin mening vid nämndens sammankomster. Jämväl övriga institutioner

och företag, som bedriva försöksverksamhet på jordbrukets och

angränsande områden, förutsättas skola få erforderligt inflytande på försöksprogrammets

utformning och innehåll.

Kommittén framhåller härefter, att försöksprogrammen torde komma att

få en sådan omfattning, att de tillsammans icke alltid kunna rymmas inom

ramen för anvisade medel. En sammanjämkning blir därför erforderlig och

torde vara nödvändig även för att nå den önskvärda samordningen. Denna

sammanjämkning bör anförtros åt ett särskilt centralt organ bestående

av överinspektören samt representanter för distriktsnämnderna och statens

jordbruksförsök samt av statsagronomen i statistik och försöksteknik.

Organet bör vara oförhindrat att med sig adjungera representanter för andra

institutioner, som bedriva försöks- eller forskningsverksamhet på jordbrukets

eller angränsande områden. Beredningsorganet skall efter sammanjämkning

framlägga förslag till försöksprogram för hela landet. Detta förslag

föredrages därefter av överinspektören inför styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök, som sedan har att slutgiltigt godkänna

och fastställa programmet.

En följd av den nya anordningen blir, att de nuvarande standardplanerna

för gödslings- och växtodlingsförsök icke längre behöva upprättas.

Då enligt kommittén någon anledning icke föreligger alt inkoppla försöks
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

ledarmötet på arbetet med de föreslagna nya försöksprogrammen innebär

detta, att ett av detta mötes viktigaste åligganden upphör. Mötet anses emellertid

dock böra bibehållas, ehuru med något ändrade arbetsuppgifter. Däremot

finner kommittén det nuvarande försöksrådet vara överflödigt såsom

samarbetsorgan. Kommittén föreslår därför att nämnda råds verksamhet

skall nedläggas. Vid sådant förhållande anser kommittén, att det

ifrågasatta nya centrala organet bör benämnas jordbruksförsöksrådet.

Enligt kommittén täcka de nuvarande statliga bidragen till lokal försöksverksamhet

icke tillnärmelsevis de verkliga kostnaderna. Kommittén finner

det därför nödvändigt att full ersättning skall lämnas försöksvärdarna för

intrång, kostnader och handräckning för försökens genomförande. Ersättningen

bör grundas på en kalkylmässig beräkning avseende varje särskild

försökstyp inom de olika försöksområdena. Till försökskostnader böra

endast hänföras sådana direkta utgifter som erfordras för att genomföra

försöken. Kommittén beräknar medelkostnaden per försök till 225 kronor.

Slutligen uttalar kommittén i detta sammanhang, att alla beställningsförsök,

som avse att tjäna beställarens eget intresse, böra betalas av denne.

Beträffande de fasta försöksplatserna, d. v. s. försöksgårdar samt

försök sfält och försöksstationer, framhåller kommittén att

det är synnerligen angeläget, att ytterligare dylika platser skola inrättas

så snart som möjligt, åtminstone inom de viktigaste av landets jordbruksområden.

Kommittén förutsätter härvid, att de nuvarande statliga försöks-''

gårdarna skola bibehållas. Vidare utgår kommittén från att statsmakterna

ämna fullfölja inrättandet av de statliga försöksgårdar, varom principbeslut

fattats eller för vilka mark redan inköpts. I fråga om den fortsatta utbyggnaden

av det statliga försöksgårdssystemet uttalas i betänkandet, att kostnaderna

för inrättandet och drivandet av statliga försöksgårdar äro så stora,

att det tills vidare icke torde vara möjligt att utbygga detta system utöver

vad som nyss förutsatts. Kommittén finner emellertid samtidigt att lokalt

drivna gårdar — med vilka kommittén i vissa avseenden jämställt fasta

fält — skulle kunna komplettera det nuvarande försöksgårdssystemet. Möjligheter

böra därför beredas hushållningssällskapen att efter köp eller genom

arrende inrätta och driva försöksgårdar eller försöksfält. Detta anses lämpligast

böra ske på så sätt, att sällskapen efter beslut av Kungl. Maj :t i varje

särskilt fall erhålla rätt att för ändamålet upptaga amorteringslån med statlig

garanti på i huvudsak samma villkor som de, vilka gälla för erhållande

av lån till yttre rationaliseringsåtgärder.

Då det är av stor betydelse, att utbyggnaden av systemet med fasta försöksplatser

sker planmässigt, böra enligt kommittén hushållningssällskapen

vid planerandet av nya dylika platser som regel samråda med statens jordbruksförsök.

Den slutliga prövningen av frågan om inrättande av fast

försöksplats bör emellertid ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök. Med hänsyn till att försöken vid försöksgårdar

och fasta försöksfält komma att bli speciellt krävande beträffande tillsyn

och skötsel samt dessutom komma att förorsaka ett avsevärt intrång, anser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

5

sig kommittén böra föreslå att för ifrågavarande försök skall utgå en extra

ersättning utöver den, som angivits i det föregående. Enligt kommittén bör

denna ersättning bestämmas till 10 kronor per försöksparcell.

För att en mera enhetlig organisation av verksamheten vid de fasta försöksplatserna

skall kunna erhållas föreslår kommittén vidare, att de fasta

försöksstationer, som finnas vid vissa lantbruks- och lantmannaskolor, i

fortsättningen skola inordnas under respektive hushållningssällskap i stället

för att, såsom nu är fallet, handhavas av skolorna själva.

I fråga om des. k. demonstrationsgårdar, vilka nu finnas inrättade

hos vissa hushållningssällskap, anför kommittén, att dylika gårdar

synas vara av stort värde såsom instrument för att sprida kunskap om

vidtagna rationaliseringsåtgärder samt om det mindre jordbrukets ekonomiska

förhållanden. Kommittén föreslår därför att demonstrationsgårdsverksamhet

skall ingå såsom ett led i hushållningssällskapens arbete på

jordbrukets rationalisering. Verksamheten bör omfatta hela landet. Det

erforderliga antalet gårdar anses med hänsyn till det statsfinansiella läget

böra begränsas till 55 stycken, varav 34 i Norrland.

Inköp av gård för demonstrationsändamål föreslås skola kunna ske under

samma villkor och under samma förutsättningar som föreslagits skola gälla

för inköp av försöksgård. I övriga fall -— sålunda vid arrende eller annat

avtal — bör fordras godkännande av styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök. Möjlighet bör vidare finnas för hushållningssällskap,

som inköpt eller arrenderat gård för nu ifrågavarande ändamål, att

för erforderliga rationaliseringsåtgärder erhålla lån och bidrag efter de

grunder, som gälla för enskild jordbrukare.

Då de av kommittén föreslagna demonstrationsgårdarna i stort sett avse

att fylla samma ändamål som de nuvarande studiegårdarna i Norrland, bör

enligt kommittén en särskild organisation för sistnämnda gårdar icke längre

uppehållas. De medel, som nu stå till förfogande för studiegårdsverksamheten,

avses i stället skola disponeras för demonstrationsgårdarna. Kommittén

föreslår nämligen, att såsom bidrag till hushållningssällskap för driftsförlust

på grund av demonstrationsverksamhet skall utgå ett årligt belopp

av 1 200 kronor per gård.

Beträffande publiceringen av försöksresultaten föreslår

kommittén åtgärder, som avse att åstadkomma större snabbhet i materialets

bearbetning och i arbetet med att upprätta sammanställningar rörande resultaten

av den mera allmängiltiga försöksverksamheten. För att verksamheten

skall få den praktiska nytta, som avsetts, anses det nödvändigt att

tillräckliga medel skola ställas till förfogande för publiceringsverksamheten.

Kommittén berör även något den enskilda försöksverk sa mheten

på förevarande område. Den framhåller att det, om resultaten av

sådan verksamhet äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär,

föreligger intresse av att denna verksamhet i viss utsträckning följes från

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

statens sida. I den mån så begäres böra därför statliga eller statsunderstödda

försöksorgan ställas till förfogande för nu nämnt ändamål. Det förutsättes

emellertid, att därvid vissa föreskrifter skola meddelas från det allmännas

sida rörande försöksverksamhetens utövande m. m.

Vad slutligen angår finansieringen av kommitténs förslag

framhålles, såsom redan förut antytts, att desammas genomförande

kräver en väsentlig höjning av stödet åt ifrågavarande verksamhet. Med

stöd av verkställda beräkningar föreslår kommittén sålunda, att den årliga

medelsanvisningen till bidrag till lokal försöksverksamhet skall höjas med

332 000 kronor, eller från 268 000 till 600 000 kronor. För bidrag till publicering

av försöksresultaten beräknas ett med 25 000 kronor till 40 000 kronor

förhöjt belopp. Däremot föranleder kommitténs förslag i fråga om demonstrationsgårdar

icke något ökat medelsbehov. Kostnaderna för demonstrationsgårdsverksamheten

beräknas nämligen till 70 000 kronor eller samma

belopp, som nu disponeras för studiegårdsverksamheten. Ett genomförande

av kommitténs förslag medför alltså en årlig kostnadsökning för det allmänna

å 357 000 kronor.

Yttrandena. Remissutlåtandena över kommitténs betänkande äro av skiftande

innebörd. Endast ett fåtal remissinstanser, däribland hushållningssällskapen

i Hallands, Västmanlands och Västerbottens län, ha sålunda oreserverat

tillstyrkt kommitténs samtliga förslag. Å andra sidan har emellertid

icke någon remissinstans helt avstyrkt förslagens genomförande. Några

remissinstanser, nämligen styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök, lantbrukshögskolans lärar- och för sökskollegier, lantbruksakademien

samt jordbrukets forskningsråd ha dock i sina yttranden påyrkat

en överarbetning av betänkandet i enlighet med de ändringsförslag,

som de framlagt. Sammanfattningsvis torde kunna sägas, att det stora

flertalet remissmyndigheter anslutit sig till huvudprinciperna i kommitténs

förslag men samtidigt gjort erinringar mot vissa detaljer däri. Framför allt

ha förslagen rörande den lokala försöksverksamhetens ordnande föranlett

åtskilliga anmärkningar.

Lantbrukshögskolans anslagsäskanden för budgetåret 1952/53.

Å riksstaten för innevarande budgetår ha till Lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök: Bidrag till lokal försöksverksamhet samt Bidrag till

fast försöksverksamhet anvisats reservationsanslag av 225 000 respektive

43 000 kronor. För budgetåret 1950/51 voro anslagen uppförda med samma

belopp. Nettoutgifterna under anslagen uppgingo för sistnämnda budgetår

till 115 808 respektive 43 000 kronor. Den låga belastningen å anslaget till

bidrag till lokal försöksverksamhet berodde på eftersläpning, i det att vissa

igångsatta eller planerade försök då ännu icke föranlett några större utgifter.

Å anslaget förelåg därför den 1 juli 1951 eu reservation å 214 168 kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

7

nor, därav 91 972 kronor voro odisponerade. Däremot fanns vid nämnda

tidpunkt ingen nämnvärd reservation å anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet.

I skrivelse den 31 augusti 1951 har styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök hemställt, att ifrågavarande båda anslag för budgetåret

1952/53 skola höjas med 49 000 respektive 11 200 kronor till 274 000

respektive 54 200 kronor. Vid anslagsberäkningen har styrelsen emellertid

icke tagit hänsyn till de av 1950 års lantbruksförsökskommitté avgivna

förslagen.

Ökningen av anslaget till bidrag till lokal försöksverksamhet beräknar

styrelsen på följande sätt.

1. Bidrag till hushållningssällskapens lokala gödslings-, växtodlings
och

ogräsförsök..........................................

2. Statens jordbruksförsöks specialförsöksverksamhet

a) Kompensation för löneökningar ..........................

b) Försök med slåttervallar ................................

c) Specialförsök med spårämnen............................

3. Försöksverksamhet med matpotatis..........................

4. Stallgödselmedel ...........................................

5. Ogräsbekämpningsförsök

a) Kompensation för löneökningar ..........................

b) Försöksmässig prövning av i handeln förekommande preparat

m. m...............................................

Ökning

15 800

4 900

5 000

5 000

400

6 600

1 300

10 000

Summa kronor 49 000

Höjningen av anslaget till bidrag till fast försöksverksamhet hänför sig

med 6 200 kronor till ökade lönekostnader och med 5 000 kronor till försök

med olika såningsdjup.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Den betydelse, som en effektiv och omfattande försöksverksamhet har för

jordbrukets utveckling, är allmänt erkänd. Genom försöksverksamheten

vinnas de praktiska erfarenheter, som ofta fordras för att jordbruksforskningens

framsteg skola kunna utnyttjas i praktisk jordbruksdrift. Försöksverksamheten

behövs även på en mångfald andra områden för att jordbrukarna

skola kunna få sådan ledning och sådana anvisningar rörande jordbruksdriftens

anordnande, att de kunna utnyttja sina produktionsfaktorer

på bästa möjliga sätt.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det självfallet av största vikt att

de medel, som stå till försöksverksamhetens förfogande, skola utnyttjas så

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

effektivt som möjligt. Betydelsen härav ökas ytterligare, i den mån medelsanvisningen

på grund av statsfinansiella skäl måste hållas på en lägre nivå

än som i och för sig vore önskvärd.

Kommittén har i första hand företagit en omprövning av den lokala jordbruksförsöksverksamhctens

organisation i syfte att effektivisera densamma.

Vidare har kommittén föreslagit vissa ändringar i grunderna för det statliga

stödet åt denna verksamhet ävensom införande av möjlighet för hushållningssällskapen

att få statligt stöd till inrättande och drivande av egna försöks-

och demonstrationsgårdar. Kommittén har däremot — i enlighet med

sina direktiv — ej ingått på frågan om en utvidgning av jordbruksförsöksverksamheten.

Det må även anmärkas, att kommitténs arbete ej berört husdjursförsöks-

och trädgårdsförsöksverksamheten.

Vad angår organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten

syfta de förslag, som kommittén framlagt, i främsta rummet till att skapa garantier

för att erforderlig samordning skall komma till stånd vid planeringen

och utförandet av de försök, som skola utläggas på olika håll. Genom en

dylik samordning har kommittén velat vinna dels att försöken i största möjliga

utsträckning skola kunna inriktas på de problem, som vid en allsidig

bedömning måste anses mest angelägna, dels att försök rörande samma

problem ej skola bedrivas på olika håll i större omfattning än som behövs

för att tillförlitliga resultat skola erhållas utan i stället företagas så, att

säkra svar på de uppställda frågorna kunna erhållas så snabbt och billigt

som möjligt.

De åtgärder, som kommittén föreslagit i dessa syften, innebära huvudsakligen,

att landet skulle indelas i sju försöksdistrikt, vart och ett bestående

av två eller flera hushållningssällskapsområden. Inom varje sådant distrikt

skulle finnas en särskild distriktsnämnd med uppgift, bland annat,

att upprätta förslag till program rörande samtliga de försök soin under

viss period skulle utläggas inom distriktet med stöd av statsmedel. Programmet

skulle sålunda omfatta ej blott sådana försök, som hittills utförts inom

ramen för sällskapens lokala försöksverksamhet i egentlig mening, utan

även sådana försök, som sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens

jordbruksförsök, s. k. skrivelseförsök. Sedan de olika distriktsnämnderna

uppgjort förslag till program för ett visst år, skulle dessa förslag därefter

granskas och, i mån av behov, sammanjämkas av ett särskilt centralorgan.

Detta skulle bestå av dels överinspektören för jordbrukets försöksväsen, dels

representanter för distriktsnämnderna och statens jordbruksförsök och dels

statsagronomen i statistik och försöksteknik. Centralorganet skulle även kunna

med sig adjungera representanter för andra institutioner, som bedriva

forskning eller försöksverksamhet på jordbrukets område. Då centralorganet

behandlat distriktsnämndernas förslag, skulle centralorganet för styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruk sförsök framlägga ett förslag till

försöksprogram för hela landet. Det skulle därefter ankomma på sagda styrelse

att slutligt pröva och fastställa försöksprogrammet. I anslutning till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

9

detta organisationsförslag har kommittén ansett att det nuvarande lantbruksförsöksrådet

borde upphöra.

Det är enligt min mening uppenbart att en organisation av den art, som

nu antytts, i åtskilliga avseenden innebär fördelar framför den nuvarande.

Den skulle sålunda otvivelaktigt ge större garantier för att valet av försöksuppgifter

skulle ske med vederbörligt beaktande av de olika frågornas angelägenhetsgrad

och likaså för att försöken skulle utläggas på ett fullt ändamålsenligt

sätt och onödig dubblering undvikas. Emellertid kan jag samtidigt

ej undgå att finna, att vissa svagheter vidlåda den föreslagna organisationsformen.

En av dessa sammanhänger med spörsmålet om en gränsdragning

mellan verksamheten vid statens jordbruksförsök, å ena, samt den

lokala försöksverksamheten, å andra sidan.

I direktiven för kommitténs arbete uttalades rörande sistnämnda spörsmål,

att kommittén borde överväga frågan om en gränsdragning mellan de försök,

som borde utföras i statens lantbruksförsöks egen regi, och de försök,

som borde utföras inom ramen för den lokala försöksverksamheten. En

grundläggande princip syntes därvid böra vara, att de statliga försöksgårdarna

i främsta rummet borde användas för grundläggande eller mera krävande

försök ävensom för försök av mera allmängiltig karaktär, medan hushållningssällskapens

försöksverksamhet främst borde inriktas på att klarlägga

sådana problem, vilkas lösande vore av omedelbar praktisk betydelse

för jordbruket i vederbörande sällskaps område. Det framhölls emellertid

samtidigt, att en dylik gränsdragning givetvis icke borde innebära, att den

lokala verksamheten icke skulle kunna utnyttjas även för den statliga försöksverksamhetens

räkning. Tvärtom borde där liksom hittills ett fruktbärande

samarbete eftersträvas.

Kommittén har rörande detta spörsmål uttalat att det enligt dess mening

icke finnes skäl att uppdraga någon skarp gräns mellan de försök, som böra

utföras i statens lantbruksförsöks regi, och de försök, som böra utföras inom

ramen för den lokala försöksverksamheten. I enlighet härmed har kommittén

också, såsom förut nämnts, förutsatt att de program, som enligt dess

förslag skulle upprättas av distriktsnämnderna och slutligen fastställas av

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, skulle upptaga

ej blott de försök, som falla inom ramen för vad som hittills brukat

hänföras till den lokala försöksverksamheten, utan även de s. k. skrivelseförsöken,

vilka sällskapen hittills utfört på uppdrag av statens jordbruksförsök.

I överensstämmelse med den uppfattning, som kommit till uttryck i direktiven

ävensom i några remissyttranden, anser jag emellertid att det

skulle innebära en olägenhet, om skillnaden mellan statens jordbruksförsöks

verksamhet och den lokala försöksverksamheten på detta sätt till stor

del skulle utplånas. I delta avseende kan jag i stort sett ansluta mig till vad

som anförts i yttrandet från lantbrukshögskolans lärar- och försökskollegier.

Jag vill även framhålla, alt den nyss berörda olägenheten gör sig gällande

i särskilt hög grad, därest de bidrag, som utgå av allmänna medel, ej

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

förslå till att täcka hela kostnaden för försöken. Kommittén har visserligen

föreslagit att så skall ske och för detta ändamål även förordat en betydande

höjning av de statliga anslagen till försöksverksamheten. Ehuru även jag

anser en höjning av dessa anslag befogad, kan jag i nuvarande läge icke

förorda en höjning av den storleksordning som kommittén ifrågasatt. Man

bör därför enligt min mening räkna med att en del av kostnaderna för den

lokala försöksverksamheten liksom hittills skall bestridas av de medel, som

stå till sällskapens förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet.

Det synes då ej lämpligen böra sättas i fråga, att ett sällskap av

egna medel skulle bestrida en del av kostnaderna för ett försök, som ej är

av omedelbart intresse för sällskapets egen upplysnings- och rådgivningsverksamhet

utan utföres för att lösa mera långsiktiga problem, med vilka

statens jordbruksförsök äro sysselsatta.

I enlighet med vad jag nu anfört bör alltså enligt min mening en viss

skillnad även i fortsättningen upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten

och de s. k. skrivelseförsöken. Detta utgör väl i och för

sig intet avgörande hinder för inrättandet av försöksdistrikt och distriktsnämnder

med den uppgift, som kommittén föreslagit. Mot denna organisationsform

kunna emellertid enligt min mening anföras betänkligheter även

ur andra synpunkter. Det synes sålunda till en början klart att det, såvida

man ej vill avsevärt utöka antalet distrikt, blir nödvändigt att i vissa fall

till ett och samma distrikt hänföra hushållningssällskap med tämligen olikartade

jordbruksintressen, ökar man åter antalet distrikt så mycket som

behövs för att undvika denna olägenhet, löper man risken att antalet blir

så stort att vad kommittén velat vinna genom distriktsindelningen i huvudsak

går förlorat. Vidare synes det föreligga fara för att arbetet inom distriktsnämnderna

skulle bli tämligen tungrott och dessutom — eftersom en

sammanjämkning av nämndernas förslag till försöksprogram under alla förhållanden

skulle behöva företagas centralt — delvis skulle komma att innebära

ett dubbelarbete.

På grund av nu anförda förhållanden anser jag mig ej kunna förorda att

sådana försöksdistrikt och distriktsnämnder, som kommittén angivit, skola

inrättas obligatoriskt. Däremot synes det önskvärt, att man söker att på annat

sätt tillgodose de synpunkter, som legat till grund för kommitténs förslag.

Såsom anförts i några yttranden torde härvidlag otvivelaktigt åtskilligt kunna

vinnas genom samarbete på frivillighetens väg dels mellan målsmännen

för den lokala försöksverksamheten, å ena, samt representanter för den statliga

försöksverksamheten, å andra sidan, dels mellan närliggande sällskap

med likartade problem. Ett dylikt samarbete förekommer redan i ej oväsentlig

utsträckning, och det synes angeläget att det skall ytterligare utbyggas

och fördjupas. Jag förutsätter att överinspektören för försöksväsendet

samt statens jordbruksförsök komma att verka härför.

Med hänsyn till den uppfattning, åt vilken jag nu givit uttryck, saknar jag

anledning att ingå på frågorna om distriktsindelningen och distriktsnämndernas

sammansättning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

11

Kommitténs förslag i fråga om försöksprogrammet innebär emellertid —•

utöver vad nu sagts om att skrivelseförsöken skulle ingå i detsamma och om

sättet för detsammas upprättande — ännu en betydande avvikelse från vad

som nu gäller. De standardplaner, som nu upprättas, ange nämligen i fråga

om hushållningssällskapens sort- och gödslingsförsök endast de försökstypcr,

för vilka bidrag skall utgå. Sällskapen ha sålunda i stort sett frihet att

själva bestämma, hur många försök av de olika typerna de vilja utföra, var

försöken skola läggas m. in. Det av kommittén föreslagna försöksprogrammet

skulle däremot kunna betydligt mera i detalj reglera både antalet av

de försök av olika typer, för vilka statsbidrag skulle kunna utgå till varje

sällskap, ävensom fordringarna i övrigt på representativitet in. in. Även i

detta avseende bör kommitténs förslag ses mot bakgrunden av att kommittén

förordat att statsbidragen till de lokala försöken skulle utformas så

att de gåve full ersättning för försökskostnaderna.

Hur långt man bör gå i fråga om en sådan detaljreglering kan uppenbarligen

vara tveksamt. Å ena sidan är det enligt min mening angeläget,

att man ej i onödan begränsar hushållningssällskapens frihet att själva bestämma,

på vilka av de i försökstyperna upptagna problemen de önska koncentrera

sig, och hur försöken rörande dessa problem skola utläggas. Detta

gäller givetvis i särskilt hög grad, därest sällskapen själva ha att bära en

del av försökskostnaden. Å andra sidan är det klart att det — både med hänsyn

till de statsmedel som satsas för ändamålet och till jordbrukets intresse

av att snabbt och säkert få svar på de uppställda frågorna — är av vikt att

försöken utformas så ändamålsenligt som möjligt ur kostnads- och effektivitetssynpunkt.

Vid övervägandet av denna fråga har jag kommit till den uppfattningen,

att man i princip liksom hittills bör överlåta åt de olika sällskapen att

besluta om detaljinriktningen av deras försöksverksamhet. Man kan dock enligt

min uppfattning ej bortse från att det kan vara erforderligt med vissa

kompletterande föreskrifter i syfte att öka den lokala försöksverksamhetens

effektivitet. I anslutning till fastställandet av försöksprogrammet böra därför

till en början kunna meddelas bestämmelser rörande fördelningen av

de tillgängliga bidragsmedlen mellan sällskapen, så att man får en lämplig

avvägning av de belopp, som ställas till de olika sällskapens förfogande.

Om så skulle anses av behovet påkallat böra vidare beträffande viss eller

vissa försökstvper kunna meddelas föreskrifter rörande det maximiantal försök,

för vilka bidrag må utgå till visst eller vissa sällskap, ävensom kompletterande

villkorsbestämmelser beträffande utläggningen av försöken. Jag

vill emellertid framhålla att bestämmelser av sist nämnt slag böra meddelas

endast därest ett påtagligt behov därav skulle föreligga.

Det förberedande arbetet med upprättande av försöksprogram bör enligt

min mening bedrivas i stort sett i samma ordning som hittills. Detta arbete

bör sålunda åvila statens jordbruksförsök, givetvis efter inhämtande av yttranden

och förslag från hushållningssällskapen och andra intresserade. För

alt man skall erhålla en önskvärd samordning av verksamheten torde det

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

emellertid vara av värde, om de lokala intressena beredas möjlighet att medverka

även vid den centrala sammanställningen och sammanjämkningen av

de föreliggande önskemålen. Sedan statens jordbruksförsök framlagt sitt

förslag till arbetsprogram, torde detta därför böra granskas av ett centralt

organ av den art, som kommittén föreslagit. Då några distriktsnämnder enligt

min uppfattning ej böra inrättas, torde de representanter för distriktsnämnderna,

som enligt betänkandet skulle ingå i sagda centralorgan, lämpligen

kunna ersättas av förslagsvis fyra av försöksledarmötet utsedda representanter.

Den slutliga prövningen och fastställandet av försöksprogrammet torde

liksom hittills böra ankomma på styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök.

Såsom kommittén framhållit torde det samarbete man velat trygga genom

inrättandet av det nuvarande lantbruksförsöksrådet, i praktiken kunna vinnas

på enklare sätt. Jag har med hänsyn härtill intet att erinra mot kommitténs

förslag, att försöksrådets verksamhet skall upphöra.

Vad kommittén anfört angående försöksledarmötet föranleder ingen erinran

från min sida. De synpunkter, som lantbruksakademien och jordbrukets

forskningsråd anfört rörande mötets uppgifter, synas även värda beaktande.

Vad härefter angår frågan om statsbidrag till den lokala försöksverksamheten

har kommittén föreslagit, att full ersättning av allmänna medel i princip

skulle utgå för sällskapens direkta utgifter för försöken. Det skulle

dock ankomma på överinspektören för jordbrukets försöksväsen och det

av kommittén föreslagna försöksrådet att med ledning av företedda kostnadskalkyler

och vissa av kommittén angivna regler rörande de utgifter,

som skulle ersättas, fastställa vissa maximibelopp för ersättningarna. Såvitt

angår skrivelseförsöken innebär nämnda princip i stort sett ingen avvikelse

från vad som gäller för närvarande. Beträffande den egentliga lokala försöksverksamheten

skulle ett genomförande av förslaget däremot medföra

en mycket avsevärd höjning av ersättningsbeloppen. Dessa äro för närvarande

maximerade till 30 kronor för gödslingsförsök och 45 kronor för

sortförsök, under det att kommittén uppskattat de faktiska kostnaderna till i

medeltal 225 kronor per försök.

Även enligt min mening är en höjning av de nuvarande bidragen nödvändig,

om den lokala försöksverksamheten skall kunna uppehållas på eu

någorlunda tillfredsställande nivå. Såsom jag redan förut angivit kan jag

dock icke i nuvarande läge förorda en höjning av den storleksordning som

kommittén ifrågasatt, utan är av den uppfattningen att en del av kostnaderna

liksom hittills måste få bestridas av de medel, som ställas till sällskapens

förfogande för uppehållande av deras verksamhet i allmänhet. Jag

vill i detta sammanhang erinra om att i propositionen nr 32/1952 angående

anslag till hushållningssällskapen för budgetåret 1952/53 föreslagits en förhållandevis

betydande ökning av sällskapens omkostnadsanslag. Såsom

anförts i ett yttrande synes det vidare ur administrativa synpunkter önsk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

13

värt att det nuvarande systemet med fasta högstbelopp skall bibehållas.

Dessa torde få bestämmas av Kungl. Maj :t med hänsyn till medelsåtgången

och försöksverksamhetens omfattning m. in. Med hänsyn till nu anförda förhållanden

anser jag mig ej kunna tillstyrka att man för nästa budgetår vid

bestämmandet av storleken av anslaget till den lokala försöksverksamheten

skall räkna med högre bidrag än 60 kronor för såväl gödslings- som sortförsök.

Mot kommitténs förslag att statsbidragen till försöksringar för lokala

gödslingsförsök skola göras oberoende av ortsbidrag har jag intet att erinra.

I detta sammanhang torde jag få upptaga även en annan fråga angående

ändring i villkoren för statsbidrag till lokala gödslings- och sortförsök. Såsom

villkor för dylika bidrag gäller för närvarande, att den lokale ledaren

av försöken äger tillräckliga insikter i försöksarbete, att försöksledaren till

sitt förfogande har teknisk försöksulrustning av beskaffenhet att kunna

godkännas av lantbrukshögskolan samt att försöksverksamheten bedrives

på ett tillfredsställande sätt i överensstämmelse med av lantbrukshögskolan

meddelade anvisningar. Samtliga dessa villkor torde böra bibehållas. Härutöver

gäller emellertid för närvarande ytterligare såsom villkor för bidrag,

att vederbörande hushållningssällskap eller försöksring icke för verksamhetens

upprätthållande mottager understöd från konstgödselfirmor eller

jämförliga intressenter vare sig i form av kontant bidrag eller fri konstgödsel

eller eljest. Sistnämnda villkor torde väl ha varit motiverat under de förhållanden,

som rådde då bestämmelsen tillkom. Någon anledning att numera

upprätthålla detsamma torde emellertid icke föreligga.

Med den ståndpunkt beträffande upprättandet av försöksprogrammet,

som jag intagit, torde överinspektörens befattning med granskningen av

dessa program ej bli så omfattande, att det enbart med hänsyn till denna

arbetsuppgift kan anses erforderligt att den försöksgårdsföreståndartjänst,

som eventuellt kan bli överflödig, skall överföras till hans kansli. Med anledning

av vad som i ett yttrande anförts rörande kommitténs förslag härom

vill jag emellertid framhålla, att gällande tjänstebestämmelser uppenbarligen

ej lägga hinder i vägen för att innehavaren av sagda tjänst placeras

vare sig å kansliet eller å statens jordbruksförsök.

Vad kommittén anfört angående de s. k. beställningsförsöken från enskilt

håll kan jag i och för sig biträda. Samtidigt vill jag framhålla att det, även

om något formellt hinder ej uppställes för sällskapen att åtaga sig beställningar

i sådana fall, där beställaren har ett direkt kommersiellt intresse av

försökets utfall, är angeläget att sällskapen i normala fall skola åtaga sig

dylika beställningar endast i samförstånd med vederbörande centrala institution.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten har kommittén

till cn början föreslagit den ändringen att verksamheten vid de till lantbruks-

eller lantmannaskola förlagda försöksstationerna skulle inordnas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

under hushållningssällskapen i stället för att, såsom nu är fallet, handhavas

av vederbörande skola efter anvisningar av statens jordbruksförsök. I

likhet med några remissinstanser anser jag emellertid att tillräckliga skäl

saknas för en dylik åtgärd. Jag vill härvidlag särskilt framhålla dels att en

dylik åtgärd skulle strida mot den uppfattning i fråga om gränsdragningen

mellan den statliga försöksverksamheten och sällskapens försöksverksamhet,

åt vilken jag i det föregående givit uttryck, dels att densamma med

all sannolikhet skulle menligt inverka på skolornas och deras befattningshavares

intresse för försöksverksamheten. Vad jag nu sagt gäller dock givetvis

endast sådan försöksverksamhet, som bedrives efter överenskommelse

mellan skolan och statens lantbruksförsök. I den mån vid ett skoljordbruk

därutöver i samråd med hushållningssällskapet utläggas försök, som inrymmas

under sällskapets lokala försöksverksamhet, böra självfallet de för sistnämnda

försöksverksamhet gällande reglerna tillämpas.

Det viktigaste av kommitténs förslag i fråga om den fasta försöksverksamheten

gäller emellertid möjligheten för sällskapen att inrätta försöksgårdar

i egen regi. I likhet med kommittén anser jag, att dylika försöksgårdar

måste tillmätas ett stort värde. Erfarenheterna från de sällskap, där

sådana gårdar redan kommit till stånd, torde till fullo bestyrka detta. Försöksgårdar

av detta slag kunna vidare bii ett värdefullt komplement till de

statliga försöksgårdarna och torde kunna åstadkommas med väsentligt

mindre tillskott av allmänna medel än vad som skulle erfordras, om i stället

det statliga försöksgårdssystemet skulle utbyggas. Jag ansluter mig därför

till kommitténs uppfattning, att det allmänna bör underlätta för sällskapen

att anskaffa dylika gårdar. I fråga om formerna för stödet kan jag även

i väsentliga delar godtaga kommitténs förslag. Hushållningssällskap, som

önskar inrätta försöksgård, torde därför efter prövning av Kungl. Maj :t i

varje särskilt fall böra kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med

vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationaliseringsändamål.

Med hänsyn till att den kapitalinvestering, som kan

erfordras för anskaffande av inventarier och dylikt, kan bli tämligen betungande,

torde hushållningssällskap, som efter prövning av Kungl. Maj :t

skall igångsätta egen försöksgård, böra kunna erhålla lånegaranti jämväl

för driftslån.

De lånegarantier, som kunna komma att beviljas för nu nämnda ändamål,

torde kunna inrymmas inom ramen för de garantiutfästelser, som enligt

riksdagens medgivande må lämnas för yttre rationaliseringsåtgärder

respektive för driftslån. Någon särskild garantiram för nu ifrågavarande

ändamål torde alltså ej erfordras.

För försök, som ett hushållningssällskap inom ramen för det vederbörligen

fastställda försöksprogrammet utför på egen försöksgård, bör givetvis

utgå bidrag enligt samma grunder som för försök på annan plats. Enligt

kommitténs förslag skulle emellertid härjämte utgå en särskild ersättning

med 10 kronor för varje försöksparcell. Detta förslag har motiverats med

att de försök, som skulle komma att förläggas till försöksgårdar, torde bli

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

15

speciellt krävande beträffande skötsel och tillsyn och komma att medföra

större intrång än normalt. Jag kan dock ej ansluta mig till detta förslag utan

anser att ersättningen för här ifrågavarande försök bör utgå efter samma

grunder som ersättning för annan lokal försöksverksamhet. I detta sammanhang

må emellertid även påpekas, att det torde kunna förutsättas, att statens

jordbruksförsök komma att söka använda här avsedda gårdar för utläggande

av sådana försök, som ingå i jordbruksförsökens egen verksamhet.

För dylika försök böra försöksgårdarna — i enlighet med vad förut anförts

— kunna påräkna full ersättning.

I anslutning till sina förslag rörande försöksverksamheten har kommittén

även upptagit vissa frågor om åtgärder för att underlätta spridningen av

försöksresultaten. Kommittén förordar härvid att anslaget till statens jordbruksförsöks

trycknings- och publikationskostnader skall höjas från det

för innevarande budgetår beräknade beloppet av 15 000 kronor till 40 000

kronor. Såsom en åtgärd, vilken särskilt tar sikte på att sprida kunskaper

bland jordbrukarna om resultaten av försöks- och rationaliseringsverksamheten,

föreslår kommittén härjämte att sällskapen skola erhålla ekonomiskt

stöd av det allmänna för anskaffande och drivande av särskilda demonstrationsgårdar.

Vad först angår anslaget till trycknings- och publikationskostnader vill

jag erinra om att i riksstatsförslaget för nästa budgetår under anslaget till

omkostnader vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök för publikationstryck

vid statens jordbruksförsök upptagits ett med 5 000 kronor

till 20 000 kronor förhöjt belopp. Någon ytterligare medelsanvisning för

ändamålet anser jag mig ej kunna föreslå så vitt angår nästa budgetår.

Vad härefter gäller frågan om statligt stöd till demonstrationsgårdar

delar jag kommitténs uppfattning, att dylika gårdar kunna vara av mycket

stort värde såsom ett hjälpmedel i sällskapens upplysnings- och rådgivningsverksamhet

bland jordbrukarna. De konkreta belägg för effekten

av en ändamålsenlig planläggning av jordbruksdriften och av olika rationaliseringsåtgärder,

som kunna lämnas på dylika gårdar, torde ofta i

högre grad än många andra upplysningsformer vara ägnade att ge positiva

resultat. Att inrätta sådana försöksgårdar, som föreslagits i det föregående,

kan härvidlag icke anses tillräckligt, då driften vid dessa med hänsyn till

försöksverksamheten i regel ej kan läggas på det sätt, som ur jordbruksekonomisk

synpunkt är mest lämpligt. Jag finner det därför önskvärt att

sällskapen skola få stöd av det allmänna för anskaffande och drivande även

av demonstrationsgårdar. Jag vill emellertid anmärka att vad jag nu sagt

om skillnaden mellan försöks- och demonstrationsverksamhet givetvis icke

utesluter, att dessa båda verksamhetsgrenar i större eller mindre utsträckning

kunna förenas på en gård.

Såsom kommittén framhållit kan demonstrationsgårdsverksamheten bedrivas

under olika former. Ett sällskap kan sålunda köpa eller arrendera

en gård för detta ändamål eller också träffa avtal med ägaren av viss gård

om att denne skall ställa gården till förfogande för demonstrationsändamål.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

För egen del anser jag att särskilt den sista utvägen ofta torde vara att

föredraga, då man därigenom dels kan undvika kapitalinvesteringar och

dels lättare än eljest kan åstadkomma ett ur demonstrationssynpunkt önskvärt

ombyte av gårdar.

Det statliga stödet till hushållningssällskap för anskaffande av demonstrationsgård

torde böra utgå efter samma grunder som de, vilka jag förut

föreslagit i fråga om stöd för anskaffande av försöksgård. Kungl. Maj :t

bör sålunda kunna lämna lånegaranti för inköp av dylik gård ävensom

för driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Några särskilda

bestämmelser angående lån och bidrag till rationaliseringsåtgärder

vid demonstrationsgårdar äro enligt min mening icke påkallade. De bestämmelser,

som i allmänhet gälla för dylika lån och bidrag, torde sålunda böra

tillämpas även i nu förevarande fall. Vad till slut angår driften av demonstrationsgård

torde man även här ha att räkna med att något intrång kommer

att uppstå till följd av syftet med gården. Det synes därför önskvärt

att ett visst bidrag skall kunna utgå av allmänna medel såsom ersättning

härför. Omfattningen av intrånget kan dock uppenbarligen komma att

variera avsevärt. I vissa fall torde det ej behöva bli större än att det kan

täckas av gårdens inkomster, medan det i andra fall, såsom även påpekats

i några yttranden, kan komma att ej oväsentligt överstiga det av kommittén

föreslagna bidragsbeloppet av 1 200 kronor för år och gård. Med hänsyn

härtill synes det lämpligast att ett visst belopp ställes till Kungl. Maj:ts

förfogande, ur vilket bidrag får utgå efter prövning av omständigheterna i

varje särskilt fall. Såsom jag i det följande skall närmare angiva förordar

jag att den nuvarande studiegårdsverksamheten skall upphöra. Det belopp,

som därigenom inbesparas, i runt tal 70 000 kronor om året, synes lämpligen

i stället kunna användas för nu ifrågavarande demonstrationsgårdsverksamhet.

Det torde emellertid icke vara sannolikt att något större antal

demonstrationsgårdar kommer till stånd redan under nästa budgetår. Med

hänsyn härtill torde man ej för budgetåret 1952/53 behöva räkna med större

medelsbehov för nu ifrågavarande ändamål än 30 000 kronor.

Enligt kommitténs förslag skulle demonstrationsgårdsverksamheten ställas

under överinseende av lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök,

som tillika skulle vara anslagsmyndighet. Då demonstrationsgårdsverksamheten

är att betrakta som ett led i hushållningssällskapens allmänna

upplysningsverksamhet på jordbrukets område, är det emellertid enligt min

mening riktigare att verksamheten skall stå under överinseende av lantbruksstyrelsen.

Fördelningen av nyssnämnda belopp torde i enlighet med det anförda böra

ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen.

I fråga om inköp av sådana försöks- och demonstrationsgårdar som nu

nämnts, torde det av flera skäl vara lämpligt att en viss återhållsamhet iakttages

till dess ytterligare erfarenheter av verksamheten å dylika gårdar hunnit

inhämtas. Med hänsyn härtill anser jag att lånegaranti tills vidare ej bör

beviljas för inköp av mer än högst 10 sådana gårdar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

17

1 anslutning till det anförda torde jag även få upptaga frågan om en

eventuell utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet. Såsom tidigare

framhållits kunna av hushållningssällskapen drivna försöksgårdar bli ett

värdefullt komplement till de statliga försöksgårdarna. Inrättas dylika gårdar

kommer därför frågan om en utbyggnad av det statliga försöksgårdssystemet

i elt annat läge än tidigare. Det synes under sådana förhållanden ej i

nuvarande läge finnas anledning att överväga att inrätta ytterligare statliga

försöksgårdar utöver dem som redan finnas eller för vilka mark redan förvärvats

av det allmänna.

Jag anser mig ej kunna tillstyrka att, såsom i ett par yttranden ifrågasatts,

lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond skulle kunna utgå till

hushållningssällskapen för anskaffande av utrustning för försöksverksamheten.

1 detta sammanhang torde jag även få beröra frågan om studiegårdsverksamhetens

bibehållande. Det är enligt min mening ofrånkomligt alt denna

verksamhet varit förhållandevis dyrbar och knappast givit resultat, som

stått i rimlig proportion till kostnaderna. Såsom kommitténs majoritet påpekat

kunna dessutom de föreslagna demonstrationsgårdarna fullgöra en

avsevärd del av de uppgifter, som studiegårdarna varit avsedda att fylla.

Med hänsyn härtill ansluter jag mig till kommittémajor.tetens förslag att

studiegårdsverksamheten skall upphöra och att de medel, som inbesparas

därigenom, i stället skola användas för att främja en demonstrationsgårdsverksamhet

av det slag, som förut angivits.

Även om en nedläggning av studiegårdsverksamheten nu beslutas, torde

emellertid vissa kostnader för verksamheten komma att uppstå under budgetåret

1952/53. Kontrakten angående studiegårdarna kunna nämligen i en

del fall ej genom uppsägning bringas Ull upphörande tidigare än den 30

september 1952. Vissa mindre ersättningsbelopp torde därför få utbetalas

till gårdarnas innehavare för tiden den 1 juli—deu 30 september 1952. Dessa

ersättningar ävensom de avvecklingskostnader, som i övrigt kunna uppstå,

torde ej komma att uppgå till större oelopp än att de kunna inrymmas i det

anslag å 30 000 kronor, som enligt vad lag förut anfört bör utgå för nästa

budgetår för demonstrationsgårdsverksamhet

Kommittén har även behandlat spörsmålet om vissa åtgärder för tillsyn

över sådan enskild försöksverksamhet, som drives i vederbörande företags

eller organisations egen regi. I de fall dö resultaten av sådan försöksverksamhet

äro avsedda att offentliggöras och vinna officiell karaktär, har kommittén

ansett att verksamheten i viss utsträckning bör följas från det allmännas

sida. Med anledning härav vill jag allenast framhålla, att det givetvis

bör ankomma på vederbörande statliga organ att pröva, huruvida en dylik

försöksverksamhet kan anses så upplagd alt organet bör biträda vid tillsynen

över verksamheten eller medge, att resultaten av denna få offentliggöras

under myndighetens medverkan. Alt det därvid skulle uppställas någ
2

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. AV 38.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

va särskilda villkor i fråga om godkännande av den person, som leder försöksverksamheten,

eller rörande dennes anställnings- och pensionsförhållanden

finner jag däremot icke lämpligt.

Vad till slut angår anslagsfrågorna har jag redan förut angivit att man

enligt min mening bör uppehålla den hittillsvarande skillnaden mellan den

lokala försöksverksamheten i egentlig mening och de s. k. skrivelseförsöken.

Med hänsyn härtill synes det lämpligt att dessa båda grenar hållas åtskilda

även anslagsmässigt. I princip anser jag det riktigt att medelsanvisningen

till täckande av kostnaderna för skrivelseförsöken, på sätt lantbrukshögskolans

lärar- och försökskollegier uttalat, liksom medelsanvisningen till den

fasta försöksverksamheten skall ske under den i anslaget till materiel in. m.

vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök ingående delposten till

försökskostnader och materiel avseende statens jordbruksförsök. I avvaktan

på eu sådan omläggning torde för nästa budgetår kostnaderna för skrivelsefÖl

söken och bidragen till den fasta försöksverksamheten böra upptagas

under ett särskilt anslag under rubriken Lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök: Bidrag till fast försöksverksamhet m. m. Vidare torde

under rubriken Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök: Bidrag

till lokal försöksverksamhet böra upptagas det belopp, som skall utgå till

hushållningssällskapen för ifrågavarande verksamhet. Slutligen torde såsom

ett särskilt anslag under rubriken Bidrag till hushållningssällskapen:

Demonstrationsgårdsverksamhet böra upptagas det belopp som skall utgå i

årliga bidrag till demonstrationsgårdar Samtliga tre anslag torde böra givas

karaktär av reservationsanslag.

Vad angår anslagens storlek torde man i fråga om den lokala försöksverksamheten

kunna utgå frän det antal försök, som lärar- och försökskollegierna

angivit, eller 3 000, ävensom ett bidrag av 60 kronor per försök.

Kostnaden för bidragen skulle i så fall komma att uppgå till sammanlagt

180 000 kronor. Under anslaget för Bidrag till fast försöksverksamhet in. m.

torde böra upptagas dels det belopp av 43 000 kronor, som för innevarande

budgetår utgår för bidrag till fasta försöksstationer och försöksfält, dels

den del av det hittillsvarande anslaget till lokal försöksverksamhet, som är

avsedd för skrivelseförsöken samt för försök med matpotatis, stallgödsel

och ogräsbekämpningsmedel, sammanlagt 96 200 kronor. Summan av dessa

båda belopp, i runt tal 140 000 kronor, torde vidare med hänsyn till den

löne- och kostnadsstegring, som inträtt under 1951 och är att förvänta

under år 1952, böra uppräknas med 25 procent eller 35 000 kronor. Sammanlagt

synes anslaget alltså böra uppföras med ett belopp av (140 000 -f

35 000" = ) 175 000 kronor.

För bidrag till hushållningssällskapens demonstrationsgårdsverksamhet

bör såsom förut nämnts beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de föreskrifter i övrigt, vilka bli erforderliga vid bifall till

vad jag i det föregående förordat.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

19

Utskottet.

Vad först angår frågan om organisationen av den lokala jordbruksförsöksverksamheten

kan utskottet i princip ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag.

I enlighet härmed förordar utskottet, att en viss skillnad även i fortsättningen

skall upprätthållas mellan den rent lokala försöksverksamheten och

de s. k. skrivelseförsöken samt att kostnaderna för de lokala försöken liksom

hittills delvis skola bestridas av de medel, som stå till hushållningssällskapens

förfogande för uppehållande av deras allmänna verksamhet. Såsom departementschefen

anfört synes det likväl angeläget, att ett vidgat samarbete

på frivillighetens väg kommer till stånd mellan målsmännen för den lokala

försöksverksamheten å ena, samt representanter för den statliga försöksverksamheten

å andra sidan.

I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag torde detalj inriktningen av den lokala

försöksverksamheten, såsom för närvarande är fallet, huvudsakligen få bestämmas

av de olika hushållningssällskapen. Utskottet delar emellertid även

departementschefens åsikt, att det kan vara erforderligt att utfärda vissa

kompletterande föreskrifter för att öka verksamhetens effektivitet. I samband

med att försöksprogrammet fastställes böra sålunda kunna meddelas

bestämmelser rörande fördelningen mellan hushållningssällskapen av tillgängliga

bidragsmedel i syfte att få till stånd en lämplig avvägning av de

belopp, som tilldelas de olika sällskapen.

Med biträdande av vad i denna del uttalas i motionerna I: 392 och II: 526

vill utskottet emellertid framhålla, att ifrågavarande bestämmelser torde

böra utformas så, att de främja en övergång till försök av mera allmänt intresse

och sålunda förbättra försökens genomsnittliga värde. På grund härav

finner utskottet angeläget, att man vid medelsfördelningen utgår från

principen, att varje försök skall äga ett ur allmänna synpunkter visst mått

av betydelse för att statsbidrag skall kunna lämnas till detsamma. Därvid

torde även böra beaktas, att hushållningssällskapens kostnader för ifrågavarande

försök kunna variera inom mycket vida gränser. Icke minst i de

fall, då försöken anordnas vid sällskap tillhörig försöksgård och därigenom

ofta bliva av särskilt kvalificerad natur, torde kostnaderna kunna uppgå till

tämligen avsevärda genomsnittsbelopp.

Ur angivna synpunkter anser utskottet det icke lämpligt att på förhand

fastställa ett visst antal försök samt tilldela dessa bidrag i form av ett generellt

maximibelopp per försök. Bidragstilldelningen torde i stället — inom

ramen för tillgängliga medel — böra göras beroende av försökens kvalitet

och vederbörande sii Ilskaps verkliga kostnader för desamma. Såsom förordas

i motionerna torde därvid skäligen böra gälla, att det i propositionen

angivna beloppet av 60 kronor skall utgöra bidragets nedre gräns, medan

någon fast maximigräns icke skall fastställas. Med utgångspunkt härifrån

finner utskottet sig likaledes kunna biträda motionärernas hemställan, att

anslaget till ifrågavarande ändamål för nästa budgetår skall uppföras med

ett till 250 000 kronor förhöjt belopp. Utskottet vill härvid erinra, att hushåll
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38.

ningssällskapen även vid bifall till detta förslag i betydande utsträcknit g

själva torde få bära kostnaderna för den lokala försöksverksamheten.

I fråga om organisationen av den fasta försöksverksamheten delar utskottet

helt departementschefens uppfattning, att särskilda av hushållningssällskapen

drivna försöksgårdar måste tillmätas stort värde samt att statsmakterna

böra underlätta sällskapens möjligheter att anskaffa sådana gårdar.

Utskottet biträder därför förslaget om att hushållningssällskap, som önskar

inrätta försöksgård, skall kunna erhålla lånegaranti i överensstämmelse med

vad som gäller beträffande dylik garanti vid förvärv av mark för yttre rationalisering.

Såsom förordas i propositionen torde lånegaranti böra kunna

lämnas även för driftslån.

I likhet med departementschefen anser utskottet det även önskvärt, att

hushållningssällskapen i ökad utsträckning skola anskaffa demonstrationsgårdar.

Det statliga stödet till hushållningssällskap för inrättande av sådan

gård torde i enlighet med propositionen böra utgå efter samma grunder som

utskottet nyss förordat i fråga om försöksgårdarna. Möjlighet till lånegaranti

torde sålunda böra finnas för inköp av demonstrationsgård ävensom för

driftslån i samband med köp eller arrende av dylik gård. Ej heller vad i

propositionen anförts rörande ersättning för intrång i samband med driften

av demonstrationsgård föranleder någon erinran från utskottets sida.

Utskottet biträder även Kung], Maj :ts förslag om att studiegårdsverksamheten

skall upphöra och att de medel, som inbesparas därigenom, i stället

skola disponeras för att stödja demonstrationsgårdsverksamheten.

Vad härefter angår motionärernas yrkande om rätt för hushållningssällskap

att erhålla lån och bidrag ur jordbrukets maskinlånefond för anskaffande

av maskinutrustning för försöksverksamheten vill utskottet framhålla,

att sällskapen — av hänsyn icke minst till rådande brist på arbetskraft —

redan nu i viss utsträckning tvingats anskaffa dyrbara maskiner för detta

ändamål. Utskottet anser för sin del nödvändigt, att sällskapen erhålla

ökade möjligheter att rationalisera och mekanisera försöksverksamheten.

I detta sammanhang får utskottet erinra, att hushållningssällskap enligt

gällande bestämmelser (kung. nr 380/1948) kan erhålla lån och bidrag

ur maskinlånefonden för anskaffande av jordbruksmaskin, med vilken sällskapet

avser att inom sitt verksamhetsområde utföra maskinarbete åt jordbrukare.

Lån ur fonden må även utgå till bestridande av hushållningssällkaps

kostnad för byggnad för dylik maskinhållning. Då det synes utskottet

skäligt, att användning av maskiner i det lokala försöksarbetet skall

jämställas med annan gemensam maskinanvändning, får utskottet tillstyrka

motionärernas hemställan, att hushållningssällskapens anskaffning av sådana

maskiner skall kunna understödjas genom lån och bidrag ur ifrågavarande

fond enligt i huvudsak de grunder, som för närvarande gälla för

stöd från fonden.

Vad slutligen beträffar de i propositionen framlagda anslagsberäkningarna

har utskottet tidigare förordat, att anslaget till Bidrag till lokal försöksverk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 38. 21

samhet skall uppföras med ett till 250 000 kronor förhöjt belopp. Däremot

biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag i fråga om medelsanvisning till övriga

i propositionen angivna ändamål.

Kungl. Maj :ts framställning i de delar, som ej särskilt berörts i det föregående,

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,

som kunna erfordras i förevarande avseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med

bifall — såvitt nu är i fråga —- till motionerna 1:392 och

II: 526 godkänna, att den lokala försöksverksamheten på

jordbrukets område m. m. organiseras enligt de riktlinjer utskottet

förordat;

2) å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln

anvisa

a) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med

bifall i denna del till motionerna I: 392 och II: 526 till Lantbrukshögskolan

och statens lantbruks försök: Bidrag till lokal

försöksverksamhet ett reservationsanslag av 250 000

kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök: Bidrag till fast

försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 175 000

kronor;

c) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Bidrag

till hushållningssällskapen: Demonstrationsgårdsverksamliet

ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Stockholm den 8 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg, Svedberg*, Jon

Jonsson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe

Ohlsson* och Osvald*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i

Kastanjegården, Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl, Haeggblom, Jonsson

i Järvsand* och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Nilsson

i Varuträsk* och Utbult.

'' Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:396 Skrivelse till Konungen angående regleringen för hudgetåret 4952/53 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten