Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1951/52 jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-09 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:39, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produktionsåret 1951/52 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 39—40.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

1

Nr 39.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område

under senare delen av produktionsåret 1951/52 jämte

i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen den 21 mars 1952 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 176, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag föreslagit riksdagen

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering

under tiden intill den 1 september 1952 av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som angivits i propositionen;

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde

huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 235 000 000 kronor,

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 75 000 000 kronor.

I samband härmed har utskottet behandlat följande i anslutning till pro
positionen

inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, näm
ligen
1)

I: 463 av herr Svedberg m. fl. och II; 610, likalydande, av herrar Ja
cobson

i Vilhelmina och Nilsson i Varuträsk, i vilka motioner hemställts, att

riksdagen ville besluta sådan ändring av de i propositionen föreslagna stat
liga

pristilläggen till mjölkproduktionen, att de sammanläggas med det för

närvarande utgående producentbidraget och därmed bilda ett statligt grund
pristillägg

till landets mjölkproducenter;

2) I: 464 av herr Persson, Karl, i vilken motion hemställts, att riksdagen

måtte besluta att det retroaktiva bidraget av 30 kronor per försålt gödsvin

för tiden 1 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * */9 1951—29/2 1952 maximeras till att utgå för högst 40 grisar till

varje uppfödare samt att det föreslagna arealbidraget av 150 kronor per

hektar odlat vete även utbetalas för areal, varå odlats råg under år 1951;

3) 1:466 av herrar Osvald och Wciland, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att ersättning för svartrostskador skall lämnas utanför jord
brukskalkylen

med ett belopp på 90 miljoner kronor, som ställes till jord
bruksnämndens

förfogande, att den s. k. retroaktiva ersättningen för svin

slaktade under tiden 1 september 1951 till 31 mars 1952 utcslutes och att i

enlighet härmed ett belopp på 30 miljoner kronor strykes från kalkylens in
1

Bihartg till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 39 — 40.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

komstsida, att smör- och margarinpriserna återföras till den nivå, de hade

före den senaste höjningen samt att propositionen i övrigt måtte bifallas;

4) I: 472 av herr Grym m. fl. och II: 612, likalydande, av herrar Gavelin

och Jansson i Kalix, i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att ett belopp av 700 000 kronor ställes till regeringens förfogande för

att användas till bidrag för de jordbrukare, som under år 1951 lidit skada

genom regn eller översvämningar;

5) I: 498 av herr Ohlon m. fl. och II: 630, likalydande, av herr Ohlin m. fl.,

vari hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition

måtte beakta vad i motionerna anförts;

6) I: 499 av herr Eskilsson m. fl. och II: 628, likalydande, av herr Hseggblom

m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville

begära utredning om avveckling av subventionssystemet vid prisregleringarna

å jordbrukets område samt att riksdagen vid behandling av förevarande

proposition ville beakta vad i motionerna anförts;

7) 1:500 av herr Björnberg och II: 629, likalydande, av herr Hseggblom,

vari hemställts, att riksdagen ville besluta att arealbidrag med 150 kronor

utbetalas jämväl till jordbrukare i Kalmar län, som våren 1951 genom översvämningar

fått vetearealer förstörda enligt vad som fastställts genom av

länsstyrelsen i Kalmar län verkställd värdering;

8) I: 501 av herr Persson, Ola, och herr Öhman samt II: 631, likalydande,

av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen

måtte dels medgiva Kungl. Maj :t att sänka priset på smör och margarin med

1 krona per kilo och dels medgiva, att det i förevarande proposition äskade

anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1951/52 under nionde huvudtiteln, får överskridas

med härför erforderligt belopp;

9) II: 609 av herr Lundberg, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Maj :t begära, att den av 1951 års riksdag beslutade skyndsamma

översynen av jordbrukskalkylen verkställes med särskilt beaktande

av i motionen anförda delfrågor och det mindre jordbrukets socialekonomiska

problem, och att det, om möjligt, vid höstriksdagen lämnas en redogörelse

för de kalkylprinciper, som skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse,

att hos Kungl. Maj:t begära förslag om ändrad jordlagstiftning, som skapar

möjligheter för konsumentkooperationen att förvärva och driva jordbruk

samt att upphäva det av Kungl. Maj :t beslutade pristillägget på margarin

och att konsumtionsreglerande prishöjningar å margarin skola underställas

riksdagen för prövning och beslut;

10) II: 627 av herrar Widén och Ståhl, vari hemställts, att det extra mjölkpristillägget

för Värmlands län höjes till 35 öre per kg mjölkfett.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

Vid överläggningar, som våren 1951 ägde rum mellan statens jordbruksnämnd,

å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och Riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3!).

3

förbundet Landsbygdens folk, å andra sidan, nåddes enighet om att —

med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången

av år 1951 — frågan om prissättningen på jordbrukets produkter för det

dåvarande skulle lösas endast för tiden den 1 september—den 31 december

1951 och att nya förhandlingar skulle upptagas för tiden den 1 januari—den

31 augusti 1952. Den överenskommelse om prissättningen under förstnämnda

period, som den 20 april 1951 träffades mellan berörda parter, innebar

bland annat — förutom prisförändringar i fråga om olika produkter och

förnödenheter — att någon justering av priserna under avtalstiden med

tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln icke skulle ske. Vid sådant förhållande

ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av jordbrukskalkylen

i augusti 1951. En sådan omräkning avsågs i stället skola ske i

samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum beträffande

prissättningen för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952.

Sedan Kungi. Maj :t genom beslut den 27 april 1951 godkänt överenskommelsen,

förelädes densamma riksdagen genom proposition nr 207/1951 och

vann även riksdagens godkännande (jordbruksutskottets utlåtande nr 42, riksdagens

skrivelse nr 335). I samband därmed anvisade riksdagen å riksstaten

för budgetåret 1951/52 bland annat dels till Prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område ett reservationsanslag av 34 000 000 kronor, dels till

Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett

reservationsanslag av 105 000 000 kronor.

Vidare medgav riksdagen Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under regleringsåret 1951/52 av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med

de riktlinjer, som angivits i propositionen.

I skrivelse den 10 januari 1952 framlade statens jordbruksnämnd förslag

till vissa prishöjningar å jordbruksprodukter i enlighet med en mellan

nämnden, å ena, samt representanter för Sveriges lantbruksförbund och

Riksförbundet Landsbygdens folk (jordbrukets förhandlingsdelegation), å

andra sidan, träffad överenskommelse. Vid skrivelsen hade fogats, bland

annat, en promemoria rörande jordbrukets inkomster och kostnader under

produktionsåret 1951/52, vilken upprättats av de kalkylsakkunniga, ävensom

protokoll från sammanträden med jordbruksnämndens råd den 27 november

1951 och den 8 januari 1952, vid vilka kalkylen granskats, överenskommelsen

godkändes av Kungl. Maj:t den 11 januari 1952.

Kungl. Maj :t har vidare den 15 mars 1952 godkänt en överenskommelse,

som traffats mellan representanter för regeringen, å ena, samt jordbrukets

förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för prissättningen

på jordbruksprodukter för tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952. Denna

fråga har nu underställts riksdagen.

I propositionen har vidare anmälts eu av jordbruksnämnden i skrivelse

den 18 mars 1952 gjord hemställan om ett tilläggsanslag för att täcka ökade

kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget under innevarande regleringsår.

”

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Slutligen ha i propositionen anmälts av länsstyrelserna i Kalmar och Norrbottens

län gjorda framställningar den 31 december 1951, vari hemställts

om anvisande av medel för utbetalande av bidrag till jordbrukare i sagda

län, som under år 1951 drabbats av översvämnings- eller regnskador.

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels den reviderade

kalkylen över jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret

1951/52 (s. 4—14), dels överenskommelsen den 10 januari 1952 (s. 14

—21), dels överenskommelsen den 15 mars 1952 och Kungl. Maj:ts beslut

samma dag (s. 21—26), dels Svenska spannmålsaktiebolagets kostnader (s.

26—27), dels ock frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare, som drabbats

av översvämnings- eller regnskador (s. 27—31). Därjämte ha vid propositionen

fogats promemorior rörande jordbrukets inkomster och kostnader

under produktionsåret 1951/52 (s. 43—104), angående arbetskraftsvolymen

i jordbrukskalkylen (s. 105—118), angående vissa andra kostnadsposter än

arbetskostnaderna (s. 119—120) samt angående omläggning av prisdifferentieringen

å mjölk (s. 121—127).

Utskottet torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»I propositionen nr 207/1951 angående åtgärder i prisreglerande syfte på

jordbrukets område under regleringsåret 1951/52 gjordes vissa uttalanden

rörande försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa

borde försörj ningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med

utgångspunkt från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde

täckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med

hänsyn bland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av

pris- och avsättningsförhållanden på världsmarknaden, som ägt rum under

den senaste tiden, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen.

Därvid borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden,

där underskott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å

andra sidan borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande

vilka svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande

priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning,

vilken i förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde

bli av relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska

synpunkter mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning

av självförsörjningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av

en i nuvarande läge mycket oviss exportmarknad.

Någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som lågo till grund för

denna bedömning, har hittills ej inträffat. Prisläget på världsmarknaden

för vegetabilier är alltjämt mycket högt, särskilt för brödsäd. Samtidigt äro

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

5

exportmöjligheterna för flertalet animaliska produkter alltjämt otillfredsställande.

Det försörjningsprogram, som angavs våren 1951, torde sålunda

i sina huvuddrag alltjämt böra vara vägledande.

Vad den inhemska produktionsutvecklingen angår måste det konstateras,

att utbytet av 1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än man hoppats.

Härvidlag må först och främst erinras om de svåra skördeskador, som

drabbade jordbruket till följd av svartrostangreppen å vete och som medfört

att ett betydande underskott uppstått i vår brödsädsför sörj ning. Även

skörden av fodersäd blev mindre tillfredsställande. Detsamma gäller sockerbetsskörden.

Mjölkproduktionen visar likaså en förhållandevis betydande

nedgång. Häremot är givetvis intet att erinra i den mån nedgången utgör

ett led i en sådan produktionsomläggning, som nyss berörts, och sålunda

motsvaras av produktionsökning på andra områden. Nedgången torde emellertid

delvis även bero på andra faktorer. Härvidlag må erinras om den muloch

klövsjukeepizooti, som härjade under slutet av år 1951 och början av

innevarande år.

De förhållanden, som jag nu berört, ha givetvis ej kunnat undgå att påverka

resultatet av jordbrukskalkylen. I den reviderade kalkyl, som förelåg

i början av år 1952 och som enligt den förut berörda överenskommelsen den

10 januari 1952 skall ligga till grund för prissättningen å jordbrukets produkter

under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, ha sålunda jordbrukets

inkomster upptagits till ett belopp, som med omkring 170 miljoner

kronor understiger den i vårkalkylen angivna summan. Minskningen beror

främst på den svaga brödsädsskörden och nedgången i mjölkproduktionen.

Samtidigt ha emellertid ändringar skett även på utgiftssidan. Den viktigaste

av dessa gäller beräkningen av jordbrukets arbetskostnadsvolym.

I jordbruksnämndens skrivelse och i den såsom bilaga 2 till detta protokoll

fogade promemorian har utförligt redogjorts för de förhållanden, som

föranlett att de tidigare gjorda beräkningarna rörande förändringarna i

jordbrukets arbetsvolym under de senaste åren blivit felaktiga, och för det

resultat, till vilket man kommit vid den hösten 1951 gjorda omräkningen.

Här må endast erinras om att vid denna omräkning jordbrukets arbetsvolym

för regleringsåret 1951/52 upptagits till omkring 951 miljoner arbetstimmar,

medan densamma i den våren 1951 upprättade normalkalkylen upptagits

till omkring 1 031 miljoner arbetstimmar. Sammanlagt motsvarar denna

minskning vid det löneläge, som rådde hösten 1951, en minskning av arbetskostnadsposten

med i runt tal 165 miljoner kronor. Jag vill i detta sammanhang

även erinra om dels att de kalkylsakkunniga understrukit, att beräkningarna

rörande arbetskostnadsposten trots den korrigering, som nu

gjorts, fortfarande äro ganska osäkra, dels att minskningen av arbetsvolymen

inom jordbruket åtminstone i viss utsträckning torde ha medfört att

jordbrukarna i ökad utsträckning kommit att uppdraga vissa arbeten, såsom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

transporter m. m., åt arbetskraft utanför jordbruket, utan att detta hittills

kunnat beaktas i kalkylen.

Främst till följd av ändringen i fråga om arbetsvolymen utvisar även

kostnadssidan en minskning. På grund av att åtskilliga andra poster ökat

stannar minskningen dock vid omkring 75 miljoner kronor. Sammanlagt

visar kalkylen efter de vidtagna justeringarna ett underskott av omkring

118 miljoner kronor — kostnadsökningar till följd av lönehöjningar under

år 1952 härvid ej beaktade.

I överensstämmelse med den uppfattning, åt vilken jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation givit uttryck i den av Kungl. Maj :t

godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, anser även jag, att kalkylen

i nu angivet skick bör läggas till grund vid prövningen av frågan om

utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets område för

återstoden av innevarande regleringsår. Till spörsmålet om de förändringar,

som böra vidtagas i kalkylen på grund av kostnadsökningar till följd av

lönehöjningar under tiden den 1 januari—den 31 augusti 1952, återkommer

jag i det följande.

Vad jag nyss sagt om att kalkylen bör läggas till grund för prisregleringen

under återstoden av innevarande regleringsår innebär emellertid ej att

jag anser det nuvarande kalkylsystemet i allo tillfredsställande. Detta

system har visserligen under de gångna åren obestridligen varit av mycket

stort värde, då det gällt att mäta förändringarna i jordbrukets ekonomiska

läge. Samtidigt har det emellertid, trots att kalkylmetoderna successivt förbättrats,

efter hand framstått som allt klarare, att man svårligen på detta

sätt kan få någon fullt exakt redovisning av jordbrukets ställning. Det torde

vara tillräckligt att i detta hänseende hänvisa till vad jordbruksnämnden anfört

angående storleken av de felmarginaler, som kunna föreligga. Genom

att prisregleringen helt baserats på kalkylerna har man vidare kommit att

eftersträva en exakthet i regleringen, som på grund av de föreliggande felmarginalerna

i verkligheten blott blivit skenbar men som det oaktat medfört

en betydande och ur flera synpunkter mindre lämplig bundenhet. Det

kan även påpekas, att de omräkningar av kalkylen, som under de senaste

åren måst företagas med ganska korta mellanrum, visat sig mycket betungande.

Goda skäl föreligga enligt min uppfattning för att man skall söka

finna en form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera

schematiska regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet

medger en smidig anpassning till förändringar i produktions- och avsättningsförhållandena

ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.

Jag har för avsikt att inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj :t hemställa

om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att verkställa en utredning

rörande denna fråga.

Jag torde härefter få återgå till frågan om grunderna för prisregleringen

på jordbrukets produkter för återstoden av innevarande regleringsår. Så
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

7

som nyss nämnts utvisade den reviderade kalkylen för regleringsåret

1951/52 ett underskott av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret

eller omkring 78,5 miljoner kronor för tiden den 1 januari—den 31

augusti 1952 — hänsyn då ej tagen till kostnadsökningar på grund av höjning

av lantarbetarlönerna eller andra lönehöjningar under nämnda tid.

Genom de prisjusteringar, som vidtogos i anslutning till den av Kungl

Maj :t godkända överenskommelsen den 10 januari 1952, beräknades jordbruket

komma att tillföras ett inkomsttillskott av 93,5 miljoner kronor.

Därigenom hade sålunda det då föreliggande underskottet blivit täckt och

till och med förvandlats till ett mindre överskott.

Det kunde emellertid redan då förutses, att situationen skulle bli en helt

annan och att ett mycket betydande underskott åter skulle förligga, då avtalsförhandlingarna

för år 1952 slutförts och man i kalkylen kunde taga

hänsyn till de kostnadsökningar, som voro att vänta som följd av höjda

lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt. Det var vidare klart, att detta

underskott endast till en mindre del skulle kunna täckas genom prishöjningar

på jordbruksprodukter, detta med hänsyn såväl till den exceptionella

inkomstminskning som träffat jordbruket genom svartrostangreppen å 1951

års veteodling som ock genom att en stor del av regleringsåret redan gått

till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska produkter

redan avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan

utgående framstod under sådana omständigheter som den i föreliggande

situation enda möjliga lösningen.

Medan förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Svenska lantarbetareförbundet angående lönevillkoren för lantarbetare

för år 1952, inleddes under februari månad mellan statens jordbruksnämnd

och jordbrukets förhandlingsdelegation överläggningar rörande prissättningen

å jordbrukets produkter för tiden den 1 januari—den 31 augusti

1952. Därvid diskuterades bland annat — förutom prishöjningar å vissa

produkter -— införande av ett nytt allmänt mjölkpristillägg samt ett differentierat

mjölkpristillägg till förmån för de mindre jordbruken. Vidare diskuterades

utbetalande av ett statligt pristillägg för fläsk ävensom ett särskilt

arealbidrag för 1951 års veteodling. Med hänsyn till att resultatet av

överläggningarna helt var beroende av i vilken utsträckning statliga pristillägg

kunde påräknas och till den föreliggande tidsnöden komino emellertid

överläggningarna i sitt slutskede att föras mellan representanter för regeringen

och förhandlingsdelegationen. Därvid nåddes den överenskommelse,

för vars innehåll tidigare redogjorts och vilken i stora drag innebär att

av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott omkring 42,5

miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar och ett beräknat belopp

av 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden, 41 miljoner

kronor, lämnas okompenserad.

Överenskommelsen innebär givetvis en kompromiss mellan olika synpunkter.

Hänsyn har sålunda tagits bland annat till marknadsläget, till den

osäkerhet som vidlåder kalkylen samt till att det även ur jordbrukets syn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr SO.

punkt framstår som mindre önskvärt, att prisregleringen i alltför hög grad

skall baseras på statliga pristillägg. Enligt min mening utgör den även en

skälig avvägning mellan alla de olika intressen, som här kräva beaktande.

Vad angår fördelningen av de belopp, som enligt överenskommelsen skola

tillföras jordbruket, har redan nämnts, att de marknadsmässiga möjligheterna

att erhålla en inkomstökning genom prishöjningar varit mycket begränsade.

Det har vidare i nuvarande läge framstått som särskilt önskvärt

att undvika en höjning av priset på konsuintionsmjölk utöver den som vidtogs

i januari 1952. Prishöjningarna ha därför i stort sett begränsats till

vissa justeringar av priserna på slaktprodukter, ost och smör. För att undvika

alltför starka rubbningar av avsättningsmöjligheterna för smör har

även en höjning av margarinpriset ansetts böra vidtagas.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951,

sökte man stimulera till den produktionsomläggning i riktning mot ökad

produktion av spannmål samt kött och fläsk, som ansågs önskvärd. Denna

synpunkt gör sig givetvis alltjämt gällande. Det torde emellertid nu vara

nödvändigt, att prisavvägningen sker så att även mjölkproduktionen erhåller

en viss kompensation för de ökade omkostnaderna. Samtidigt anser jag

det angeläget, att man vid prisregleringen skall taga särskild hänsyn till de

mindre jordbrukens intressen bland annat så att dessa erhålla ett särskilt

stöd för sin mjölkproduktion. Vad fläskproduktionen angår synes i betraktande

av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om

denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen

synes det motiverat att även brödsädsodlingen skall erhålla del av de medel,

som nu skola fördelas, detta med hänsyn både till förlusterna på grund av

svartrostangreppen förliden höst och till angelägenheten av att intresset för

odlingen ej skall minskas.

De synpunkter, som jag nu anfört, ha delats av jordbrukets förhandlingsdelegation.

De ha även enligt min mening blivit på ett tillfredsställande sätt

beaktade i den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen. Av det totala

beloppet av 245 miljoner kronor erhåller sålunda mjölkproduktionen huvudparten

eller 145 miljoner kronor, medan fläskproduktionen erhåller ett beräknat

belopp av 52 miljoner kronor och veteodlingen ett beräknat belopp

av 48 miljoner kronor.

Vad angår dispositionen av de belopp, som kunna komma att ställas till

förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen, fördes innan den slutliga

överenskommelsen träffades överläggningar mellan statens jordbruksnämnd

och jordbrukets förhandlingsdelegation. Vid dessa överläggningar

rådde enighet om att en förhållandevis stor del av sagda belopp borde utgå

i form av ett allmänt mjölkpristillägg för all mjölk, som levererats eller

levereras till mejeri under innevarande produktionsår. Då den övervägande

delen av mjölkproduktionen faller på de mindre och medelstora jordbruken,

innebär en dylik anordning i realiteten även att dessa jordbruk erhålla den

största delen av det sammanlagda pristilläggsbeloppet. Samtidigt rådde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

9

emellertid också enighet om att de mindre jordbruken härutöver borde erhålla

ett ytterligare tillskott för sin mjölkproduktion i form av ett differentierat

mjölkpristillägg (leveranstillägg). Det framstod vidare som önskvärt

att detta leveranstillägg skulle sammanföras med de clearingtillägg, som nu

utgå.

I överensstämmelse med de överläggningar, som sålunda förts, har i den

slutliga överenskommelsen förutsatts att nyssnämnda belopp av 145 miljoner

kronor till en början skall användas för utbetalande av ett allmänt

mjölkpristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk, som levererats eller

levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Härför har beräknats

åtgå ett belopp av 112,5 miljoner kronor. Beträffande detta belopps fördelning

på brukningsdelar i olika storleksgrupper kan nämnas att det med ledning

av tillgängliga statistiska uppgifter rörande mjölkleveranser från jordbruk

av olika storlek kan beräknas att omkring 36 procent kommer att

utgå till brukningsdelar i storleksgruppen 2—10 hektar, cirka 28 procent

till brukningsdelar i storleksgruppen 10—20 hektar, omkring 11 procent till

brukningsdelar i storleksgruppen 20—30 hektar samt cirka 25 procent till

större brukningsdelar.

Vidare har avsetts att ett beräknat belopp av 20 miljoner kronor skall disponeras

för att tillsammans med de medel, som nu användas för utbetalande

av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering av mjölkpriset till

de mindre jordbrukens förmån. Denna ökade differentiering avses skola

åstadkommas genom en kombination av de extra mjölkpristillägg, som utgå

i norra Sverige, samt ett nytt s. k. leveranstillägg. Nämnda leveranstillägg,

vilket avses skola innefatta kompensation även för tidigare utgående körlinjebidrag,

skall utgå med 5 öre per kilogram mjölk för den del av varje

enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och 10 000

kilogram per år. Leveranstillägget skall utgå för leveranser under tiden 1

mars—31 augusti 1952.

I enlighet med det nu anförda skall alltså enligt överenskommelsen varje

jordbrukare, som under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 till mejeri

levererar mer än 2 000 kilogram mjölk, erhålla ett särskilt leveranstillägg

av 5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en sammanlagd

bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Härvid är då att märka, att de

nuvarande clearingtilläggen bortfalla, medan i stället de extra mjölkpristilläggen

i norra Sverige ökas.

Sammanlagt beräknas utbetalandet av leveranstillägg enligt de linjer, som

nu angivits, draga en kostnad av omkring 53 miljoner kronor per år eller

för tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 cirka 27 miljoner kronor. Av sistnämnda

belopp beräknas omkring 7 miljoner kronor komma att täckas av

medel, som nu användas för utbetalande av clearingtillägg, och omkring 20

miljoner kronor av statsmedel. Återstoden av de medel, som Svenska mejeriernas

riksförening nu använder för utbetalande av clearingtillägg, 1''örutsättes

komma att åtgå för böjningen av de extra mjölkpristilläggen i norra

Sverige.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

Beträffande den verkan, som införandet av ett leveranstillägg enligt nu

angivna riktlinjer samt slopandet av clearingtilläggen och höjningen av de

extra mjölkpristilläggen i norra Sverige får för jordbruket i olika delar av

landet, torde jag få hänvisa till en inom Sveriges lantbruksförbund upprättad

promemoria, vilken torde få bifogas detta protokoll såsom bilaga i.

Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår för utbetalande

av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt nyss angivna grunder,

skall som förut nämnts ställas till Svenska mejeriernas riksförenings

förfogande för regleringsändamål. I detta sammanhang vill jag emellertid

även erinra om att det i överenskommelsen stadgats att om jordbruket till

följd av prishöjningen å smör skulle tillföras större inkomstökning än det

förutsatta beloppet av 12 miljoner kronor, skall motsvarande minskning ske

i fråga om de statliga pristilläggen till mjölkproduktionen. Denna bestämmelse

kan dock knappast tänkas få praktisk betydelse för annan del av

mjölkbidragen än den del som skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings

förfogande för regleringsändamål.

Beträffande arealbidragen för vete vill jag framhålla, att det synes skäligt

att även spannmålsodlingen skall erhålla någon del av de medel, vilka nu

skola tillföras jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under

regleringsåret 1951/52. Med hänsyn till de skador, som träffade veteodlingen

genom svartrostangreppen år 1951, torde det vara lämpligast, att sagda del

helt kommer veteodlingen till godo. Den enda praktiskt framkomliga vägen

att nu lämna ett tillskott till denna odling synes vara att utbetala arealbidrag

i förhållande till 1951 års odling. Detta underlättas av att man vid bestämmandet

av bidragen kan bygga på de uppgifter angående odlingens omfattning,

som jordbrukarna lämnat till 1951 års allmänna jordbruksräkning i

samband med uppgifter till den allmänna fastighetstaxeringen.

Vad slutligen gäller de särskilda pristilläggen för fläsk vill jag utöver vad

jag tidigare anfört allenast framhålla att det med hänsyn till kostnadsutvecklingen,

särskilt i fråga om fodermedel, synes angeläget att fläskproduktionen

skall erhålla ett ytterligare stöd. Såvitt framgår av betäckningsstatistiken

har nämligen den hittillsvarande prissättningen icke varit sådan,

alt den i tillräcklig utsträckning främjat den önskade produktionsomläggningen

i riktning mot ökad fläskproduktion.

Syftet med den höjning av priset på fettråvaror för margarintillverkning

in. in., som genomförts i samband med höjningen av partipriset på smör,

är som förut nämnts ej att utjämna något underskott i clearingkassan för

fetlråvaror utan att förebygga en ur avsättningssynpunkt olämplig rubbning

av försäljningen av smör respektive margarin. Med hänsyn härtill synes det

lämpligt att de medel, som inflyta genom sagda prishöjning, få tagas i anspråk

för att bestrida en del av kostnaderna för de nu nämnda statliga pristilläggen.

Härför fordras emellertid riksdagens godkännande. Den av prishöjningen

föranledda inkomstökningen för clearingkassan torde kunna beräknas

till omkring 10 miljoner kronor. Under förutsättning att riksdagen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

11

ej har något att erinra däremot torde alltså av kassans medel ett belopp av

högst 10 miljoner kronor få användas för att bestrida kostnaderna för utbetalande

av pristillägg för innevarande regleringsår enligt nu angivna grunder.

Återstoden av de erforderliga medlen, eller (245 — 10 =) 235 miljoner

kronor, torde böra anvisas genom särskilt anslag å riksstaten.

Jag torde härefter få upptaga frågan om anvisande av ytterligare medel

för bestridande av kostnader för Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet.

Å riksstaten för innevarande budgetår är för detta ändamål uppfört ett

reservationsanslag av 105 miljoner kronor. Då anslaget äskades, beräknades

att 27 miljonér kronor skulle behövas utöver tidigare anvisade medel för

att täcka kostnaderna under verksamhetsåret 1950/51, medan medelsbehovet

för innevarande regleringsår uppskattades till 75 miljoner kronor.

Enligt vad jordbruksnämnden uppgivit beräknas emellertid kostnaderna

för innevarande regleringsår nu komma att uppgå till omkring 156,5 miljoner

kronor. För att täcka dessa kostnader stå i runt tal 83 miljoner kronor

till förfogande. Då det förra beloppet endast utgör en uppskattning, har

jordbruksnämnden föreslagit, att ett tilläggsanslag av 75 miljoner kronor

nu skall anvisas.

Jag biträder detta jordbruksnämndens förslag och förordar alltså, att å

tilläggsstat II till riksstaten för innevarande budgetår till kostnader i samband

med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet skall anvisas ett anslag

av 75 miljoner kronor. Anslaget torde böra ges reservationsanslags karaktär.

Slutligen torde jag få upptaga frågan om särskilt stöd åt vissa jordbrukare,

vilka drabbats av översvämnings- eller regnskador.

Såsom framgått av det föregående ha framställningar om dylikt stöd gjorts

dels av länsstyrelsen i Kalmar län i anledning av skador, som vållats genom

Emåns m. fl. vattendrags översvämning våren 1951, dels av länsstyrelsen

i Norrbottens län i anledning av att höskörden i vissa delar av länet slagit

fel till följd av regn under sommaren samma år. Statskontoret har avstyrkt

bifall till framställningarna under hänvisning till de möjligheter att

erhålla stödlån, som finnas för ifrågavarande jordbrukare. Samma ståndpunkt

har lantbruksstyrelsen intagit till framställningen från länsstyrelsen

i Norrbottens län. Beträffande spörsmålet om ersättning för översvämningsskadorna

i Kalmar län har lantbruksstyrelsen föreslagit, att de skadelidande

jordbrukarna skola kunna, förutom stödlån, få räntefria amorteringslån

samt dessutom, då det gäller mera omfattande skador på fasta anläggningar

av betydelse för jordbruksdriftens uppehållande, även avskrivningslån.

Vad angår spörsmålet om och i vad mån det allmänna bör ingripa i fall,

då betydande skördeskador tillfogas jordbrukare i vissa delar av landet, ansluter

jag mig i princip till den ståndpunkt, som min företrädare i ämbetet

intog vid anmälan av frågan om utlämnande av stödlån till jordbrukare för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

förluster på grund av ogynnsamma väderleksförhållanden hösten 1950

(prop. nr 79/1951). Han uttalade då, att ett särskilt ingripande från det allmännas

sida utöver vad som sker inom ramen för jordbruksregleringen

endast syntes böra förekomma då så kunde anses påkallat av trängande sociala

skäl. Sådana särskilda åtgärder ha även förliden höst vidtagits i anledning

av bland annat de svartrostskador, som uppstått på 1951 års veteskörd

(prop. nr 219/1951; r. skr. nr 381). Åtgärderna innebära, att möjlighet

skapats att utlämna särskilda stödlån. Dessa lån beviljas i allmänhet ej

till högre belopp än som motsvarar hälften av den förlust vederbörande

lidit. Lånen löpa med 4 procent ränta. Amorteringstiden är som regel fem

år men kan under vissa förutsättningar utsträckas till tio år.

Möjlighet att erhålla dylikt stödlån föreligger ej endast för jordbrukare,

som år 1951 lidit skada till följd av svartrostangrepp, utan även för jordbrukare,

som sagda år tillfogats mera betydande regn- eller översvämningsskador.

De jordbrukare, som avses i de nu ifrågavarande framställningarna, kunna

sålunda erhålla stödlån i anledning av de översvämnings- och regnskador

de lidit. Några ytterligare generella hjälpåtgärder från det allmännas

sida synas därför i och för sig knappast motiverade, särskilt om hänsyn tages

till att gällande lånebestämmelser ge möjlighet att, då så kan anses påkallat,

bevilja lån upp till ett belopp motsvarande hela skadan ävensom

att utsträcka amorteringstiden till högst tio år. Vad särskilt gäller skadorna

till följd av Emåns översvämning vill jag vidare påpeka, att skador av samma

anledning förekommit vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena.

Det synes under sådana förhållanden vara mest ändamålsenligt, att

man från det allmännas sida inriktar sig på att stödja sådana åtgärder, vilka

kunna vara ägnade att till rimlig kostnad förebygga dylika skador.

Inom båda de områden, som avses i framställningarna, torde det emellertid

föreligga åtskilliga fall, där trots det nu anförda en särskild hjälp från

det allmännas sida i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951

års skörd kan vara motiverad. Jag tänker härvid främst på sådana fall, där

den skadelidande på grund av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande

omständigheter är i mycket svag ekonomisk ställning, där skadan medfört

en förhållandevis betydande förlust och där det från början är uppenbart

att han svårligen skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån.

I de fall, då den skadelidande allenast arrenderar en brukningsdei, torde

vidare ett stöd utöver lånemöjligheten stundom även eljest kunna vara påkallat.

Såsom statskontoret påpekat kan visserligen undsättningsfonden användas

för utbetalande av bidrag i sådana fall som nu nämnts. Sammanlagt få

emellertid av fondens medel under innevarande budgetår disponeras högst

50 000 kronor. I själva verket kan ej på långt när hela detta belopp beräknas

bli disponibelt för nu ifrågavarande stödverksamhet. Erfarenhetsmässigt

måste man nämligen räkna med att anspråk på bidrag ur fonden kommer

att riktas även från en rad andra håll. För att möjlighet skall finnas

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

13

att i behövlig omfattning bispringa sådana skadelidande jordbrukare i Kalmar

och Norrbottens län, som nämnts i det föregående, torde Kungl. Maj :t

därför, därest riksdagen ej har något att erinra däremot, böra äga att för

detta ändamål disponera sammanlagt högst 200 000 kronor av de medel,

som för innevarande budgetår stå till förfogande för den prisreglerande

verksamheten på jordbrukets område. Beloppet torde, därest så skulle visa

sig erforderligt, böra få användas för utbetalande av stöd i anledning av likartade

skador även i andra delar landet. Jag torde i detta sammanhang få

erinra om att Kungl. Maj :t tidigare (prop. nr 245/1950; r. skr. nr 357/1950)

bemyndigats att för liknande ändamål, nämligen för särskilt stöd till jordbrukare

i vissa delar av Norrland, disponera högst 150 000 kronor av motsvarande

medel för budgetåret 1949/50. Av sistnämnda belopp ha emellertid

närmare 72 000 kronor icke utnyttjats och torde icke heller i framtiden

komma att tagas i anspråk för ändamålet.»

Utskottet.

Vid den överenskommelse som våren 1951 träffades rörande prissättningen

på jordbrukets produkter under regleringsåret 1951/52 förutsattes

— med hänsyn till ovissheten om pris- och löneutvecklingen efter utgången

av år 1951 — att prissättningsfrågan då skulle lösas endast för tiden 1

september—31 december 1951. Någon justering av priserna under avtalstiden

med tillämpning av den s. k. fyraprocentregeln skulle icke ske. Vid

sådant förhållande ansågs det icke erforderligt med någon omräkning av

jordbrukskalkylen i augusti 1951. En dylik omräkning avsågs i stället skola

ske i samband med de förhandlingar, som förutsattes komma att äga rum

för tiden 1 januari—31 augusti 1952.

Under senhösten 1951 upptogos förhandlingar mellan statens jordbruksnämnd

och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen på jordbrukets

produkter under senare delen av produktionsåret 1951/52. Den

10 januari 1952 träffades därvid en av Kungl. Maj :t påföljande dag godkänd

överenskommelse av innebörd, att till grund för prissättningen under

nyssnämnda tid skulle läggas en då föreliggande reviderad kalkyl för

nämnda produktionsår. Denna kalkyl, i vilken icke tagits hänsyn till väntade

höjningar av bland annat lantarbetarlönerna, visade ett underskott

av omkring 118 miljoner kronor för hela regleringsåret eller cirka 78,5

miljoner kronor för tiden 1 januari—31 augusti 1952. Genom vissa prisjusteringar,

som vidtogos i anslutning till nu ifrågavarande överenskommelse,

beräknades jordbruket’ komma att tillföras ett inkomsttillskott av

93,5 miljoner kronor. Därigenom hade sålunda det då förefintliga underskottet

blivit täckt och till och med förvandlat till ett mindre överskott.

Såsom departementschefen anfört i nu förevarande proposition kunde

emellertid redan vid början av år 1952 förutses, att ett mycket betydande

underskott åter skulle föreligga, då avtalsförhandlingarna för året avslu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

tats och man i kalkylen kunde taga hänsyn till de kostnadsökningar, som

vore att vänta som följd av höjda lantarbetarlöner och lönehöjningar i övrigt.

Det vore vidare klart, att underskottet endast till en mindre del skulle

kunna täckas genom ytterligare prishöjningar på jordbruksprodukter, detta

med hänsyn såväl till den exceptionella inkomstminskningen genom

svartrostangreppen på vete som till att en stor del av regleringsåret redan

gått till ända och bland annat nästan hela saluöverskottet av vegetabiliska

produkter avyttrats. Ett utbetalande av statliga pristillägg utöver de redan

utgående framstode, som departementschefen vidare framhållit, under

sådana omständigheter som den i föreliggande situation enda möjliga lösningen.

Samtidigt som förhandlingar pågingo mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen

och Svenska lantarbetareförbundet om nytt lantarbetaravtal påbörjades

nya överläggningar mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen.

Sedermera upptogos direkta förhandlingar mellan regeringen

och delegationen. Förhandlingarna ledde den 8 mars 1952 till en

preliminär och den 15 i samma månad till en slutlig överenskommelse om

prissättningen under senare delen av innevarande regleringsår. Den slutliga

överenskommelsen, vilken sistnämnda dag godkändes av Kungl. Maj :t,

innebär i huvudsak att av ett till 328,5 miljoner kronor beräknat inkomstunderskott

omkring 42,5 miljoner kronor skola täckas genom prishöjningar

och 245 miljoner kronor genom statliga pristillägg, medan återstoden av

underskottet, 41 miljoner kronor, lämnas okompenserad.

Departementschefen har i propositionen uttalat, att föreliggande jordbrukskalkyl,

i överensstämmelse med den av Kungl. Maj :t godkända överenskommelsen

den 10 januari 1952, bör kunna läggas till grund vid prövningen

av frågan om utformningen av de prisreglerande åtgärderna på jordbrukets

område för senare delen av innevarande begleringsår. Utskottet ansluter

sig till denna ståndpunkt. I likhet med departementschefen anser

emellertid utskottet, att det nuvarande kalkylsystemet icke kan betraktas

som i alla delar tillfredsställande. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att utskottet vid 1951 års riksdag i sitt utlåtande nr 42 understrukit

önskvärdheten av att en skyndsam översyn av de mera kontroversiella avsnitten

av jordbrukskalkylen komme till stånd. Vad som sedan inträffat

har kommit svagheterna i jordbrukskalkylen att framstå ännu klarare. Utskottet

anser sig därför i detta sammanhang böra understryka vad i propositionen

anförts om de brister, som i olika hänseenden vidlåda det nuvarande

på jordbrukskalkylen byggda prissättningssystemet. Såsom departementschefen

framhållit föreligga goda skäl för att man skall söka finna en

form för prisregleringen, som innebär att denna sker efter mera schematiska

regler och dessutom i högre grad än det nuvarande systemet medgiver

en smidig anpassning till förändringar i produktionen och avsättningsförhållandena

ävensom i den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse att sakkunniga komma att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

15

lillkalJas för att utreda frågan om prissättningssystemet för jordbruksprodukter.

Utskottet finner det angeläget, att en dylik utredning snarast kommer

till stånd och att utredningsarbetet bedrives med all den skyndsamhet

uppgiften medgiver.

I motionen II: 609 har i denna del yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t begära, dels att den av 1951 års riksdag begärda översynen av jordbrukskalkylen

skall verkställas med beaktande av bland annat det mindre

jordbrukets socialekonomiska problem, dels att vid riksdagens höstsession

om möjligt skall lämnas en redogörelse för de kalkylprinciper, som avses

skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse. Med hänsyn till den bebådade

utredningen av frågan om ett nytt prissättningssystem anser utskottet nu

ifrågavarande yrkanden icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

Vid behandlingen inom utskottet av jordbrukets prisfrågor har denna

gång liksom vid flera tidigare tillfällen icke förelegat utredningsmaterial,

som möjliggjort för utskottet att bilda sig en säker uppfattning om verkningarna

för olika grupper av jordbrukare av vidtagna eller föreslagna prisändringar.

Ur denna synpunkt har det framstått som ett önskemål, att i

kalkylen göres en viss fördelning av jordbrukets inkomster och kostnader

på olika storleksgrupper av brukningsdelar. Utskottet är emellertid väl

medvetet om svårigheterna att företaga en dylik fördelning. Med hänsyn

härtill och då det nuvarande prissättningssystemet kommer att bliva föremål

för utredning, har utskottet icke något yrkande i detta avseende. Utskottet

vill dock uttala som ett önskemål, att till kommande förslag om

prissättningen på jordbrukets produkter fogas beräkningar, utvisande åtminstone

den ungefärliga betydelsen för olika kategorier jordbrukare av

föreslagna åtgärder.

Beträffande överenskommelsen den 15 mars 1952 har departementschefen

anfört, att den innebär en kompromiss mellan olika synpunkter. Hänsyn

har sålunda tagits till bland annat marknadsläget, osäkerheten i kalkylen

samt önskvärdheten — även ur jordbrukets synpunkt — att prisregleringen

icke i alltför hög grad baseras på subventioner. Enligt departementschefens

mening utgör överenskommelsen även en skälig avvägning mellan

de olika intressen, som kräva beaktande.

Vad angår inkomsttillskottets fördelning på prishöjningar och statliga

pristillägg vill utskottet i likhet med departementschefen understryka, att

man av olika skäl befunnit sig i ett tvångsläge. Såsom i propositionen anförts

hade nämligen vid den tidpunkt, då överenskommelsen ingicks, en

stor del av regleringsåret redan gått till ända, varför det framstod som

enda möjlighet att utbetala pristillägg utöver de redan förut utgående.

I enlighet med vad i denna del uttalas i motionerna I: 499 och II: 628 anser

utskottet det i och för sig icke vara tillfredsställande, att pristillägg behövt

tillgripas i den utsträckning som skett. Utskottet finner sig emellertid icke

böra tillstyrka motionärernas förslag om en särskild utredning i syfte att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

upprätta en plan för avveckling av subventionerna. En dylik avveckling kan

icke ske utan hänsynstagande till den fortsatta ekonomiska utvecklingen.

Hur utvecklingen i detta hänseende kan komma att gestalta sig kan uppenbarligen

icke på förhand bedömas.

I propositionen har erinrats om att man vid prissättningen våren 1951

sökte stimulera till en driftsomläggning i riktning mot ökad produktion

av spannmål samt kött och fläsk. Enligt departementschefens åsikt gör sig

denna synpunkt alltjämt gällande. Han anser det emellertid nu vara nödvändigt

med en sådan prisavvägning, att även mjölkproduktionen erhåller

en viss kompensation för de ökade kostnaderna. Samtidigt finner departementschefen

angeläget, att särskild hänsyn tages till de mindre jordbrukens

intressen, bland annat så att dessa erhålla ett särskilt stöd för

sin mjölkproduktion. Beträffande fläskproduktionen anser han i betraktande

av prisnivån å fodermedel en ytterligare stimulans erforderlig, om

denna produktion skall kunna hållas uppe i önskvärd omfattning. Slutligen

finner departementschefen motiverat, att även brödsädsodlingen skall

erhålla del av de medel, som skola fördelas, detta med hänsyn både till

förlusterna på grund av svartrostangreppen på vete och till angelägenheten

av att intresset för odlingen ej skall minskas.

Utskottet ansluter sig till departementschefens nu återgivna uppfattning

beträffande fördelningen av inkomsttillskottet till jordbruket. Utskottet

vill emellertid framhålla svårigheterna att tillgodose de många skilda synpunkter,

som göra sig gällande i fråga om prisavvägningen. Denna avvägning

måste givetvis ske med hänsynstagande till såväl försörjningslägets

krav som önskemålen om en rättvis fördelning mellan olika landsdelar och

kategorier av jordbrukare.

Av det belopp av 245 miljoner kronor, som enligt den av Kungl. Maj :t

godkända prisöverenskommelsen skall tillföras jordbruket i form av pristillägg,

faller huvuddelen eller 145 miljoner kronor på mjölkproduktionen.

Härav beräknas ett belopp av 112,5 miljoner kronor åtgå för utbetalning

av ett allmänt pristillägg med 3 öre per kilogram för all mjölk som levererats

eller levereras till mejeri under innevarande regleringsår. Vidare skall

ett belopp av 20 miljoner kronor disponeras för att tillsammans med de

medel, som nu användas för utbetalning av clearingtillägg, genomföra en

ytterligare differentiering av mjölkpriset till det mindre jordbrukets förmån.

Denna differentiering avses skola ske genom en kombination av de

extra mjölkpristillägg, som för närvarande utgå i norra Sverige, samt ett

nytt s. k. leveranstillägg. Sistnämnda tillägg innefattar bland annat kompensation

även för tidigare utgående kör linjebidrag och skall utgå under

tiden 1 mars—31 augusti 1952 med 5 öre per kilogram för den del av

varje enskild jordbrukares mejerileverans, som ligger mellan 4 000 och

10 000 kilogram per år räknat. I enlighet härmed skall under sagda tid till

den som levererar mer än 2 000 kilogram mjölk utgå leveranstillägg av

5 öre per kilogram av den överskjutande myckenheten upp till en samman
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

17

lagd bidragskvantitet av 3 000 kilogram. Samtidigt som de nuvarande clearingtilläggen

borttagas skall en höjning ske av det extra mjölkpristillägget

i norra Sverige. Den del av beloppet å 145 miljoner kronor, som ej åtgår

för utbetalande av allmänt mjölktillägg och leveranstillägg enligt angivna

grunder, skall ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för

regleringsändamål.

I motionerna 1:463 och 11:610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket

en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen

föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas

med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg

till alla mjölkproducenter. Med anledning härav får utskottet erinra, att

förslag om producentbidragets fortsatta utformning underställts riksdagen

i den nyligen framlagda propositionen nr 236 angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område, avseende regleringsåret 1952/53. Då

frågan om producentbidragets fortsatta utformning sålunda inom kort kommer

att upptagas till prövning, finner utskottet ifrågavarande motioner icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:498 och 11:630 har anförts, att tillräckligt vägande skäl

ej ha åberopats för att leverans tillägget skall utgå först från och med den

1 mars 1952. Utskottet, som vill erinra om att leveranstillägget är avsett att

ersätta nu utgående clearingbidrag, anser för sin del övervägande skäl tala

för att leveranstillägget bör utgå i enlighet med vad som förutsatts i överenskommelsen.

I detta sammanhang vill utskottet även peka på att överenskommelsen

jämväl förutsätter en höjning från samma tidpunkt av det

i norra Sverige utgående extra pristillägget. I samma motioner har vidare

yrkats, att jordbrukare, som efter den 30 juni 1948 övertagit brukningsdel,

för vilken förut utgått producentbidrag, skall erhålla leveranstillägg för

hela den levererade mjölkmängden upp till 10 000 kilogram. Eftersom nu

ifrågavarande yrkande har nära samband med frågan om producentbidragets

fortsatta utformning och sistnämnda spörsmål såsom förut nämnts

kommer att upptagas till prövning i samband med behandlingen av propositionen

nr 236, torde yrkandet icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet finner sig kunna biträda de i propositionen föreslagna nya

grunderna för det extra mjölkpristillägget i norra Sverige. Med anledning

av hemställan i motionen 11:627 om höjning för Värmlands del av detta

tillägg vill utskottet framhålla, att vid den omläggning av bidragssystemet,

varom här är fråga, vissa ojämnheter icke kunnat undvikas. Ehuru vissa

skäl i och för sig kunna anföras till stöd för motionärernas yrkande, finner

utskottet sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Beträffande de i enlighet med prisöverenskommelsen företagna höjningarna

av partipriserna på smör och margarin med 30 öre per kilogram ha

framställts vissa ändringsyrkanden. Sålunda har i motionen I: 466 ävensom

i motionerna 1:498 och 11:630 på anförda skäl hemställts, att dessa pris-

Bihang till riksdagens protokoll 195''2. 10sairJ. AV ZV—40.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

höjningar skola upphävas. I motionen 11:609 har gjorts samma yrkande i

fråga om enbart margarin, varjämte hemställts, att konsumtionsreglerande

prishöjningar på denna vara måtte framdeles underställas riksdagens prövning.

Med anledning av nu anförda yrkanden vill utskottet framhålla, att

en sänkning av smörpriset komme att medföra, att ytterligare omkring 12

miljoner kronor skulle behöva tillföras jordbruket subventionsvägen, såvida

man icke antingen rubbar storleken av inkomsttillskottet enligt prisöverenskommelsen

eller vidtager kompenserande prishöjningar på andra produkter.

Under sådana förhållanden finner utskottet sig icke för närvarande

kunna tillstyrka en sänkning av smörpriset. Ej heller anser utskottet skäl

föreligga att ändra prisavståndet mellan smör och margarin. En särskild

föreskrift av innebörd, att konsumtionsreglerande prishöjningar på margarin

skola underställas riksdagens prövning, finner utskottet icke vara påkallad.

Utskottet anser sig således icke kunna tillstyrka nu anförda yrkanden i

fråga om prissättningen på smör och margarin.

Det i motionerna I: 501 och II: 631 framställda yrkandet om sänkning av

priset på smör och margarin med en krona per kilogram och en anslagsökning

med belopp motsvarande kostnaderna härför kan utskottet icke heller

biträda.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag om att de medel, som inflyta

genom höjningen av partipriset på margarin, skola få tagas i anspråk för

att bestrida en del av kostnaderna för de pristillägg som skola utgå enligt

prisöverenskommelsen. Ur clearingkassan för fettråvaror torde alltså ett belopp

av högst 10 miljoner kronor få användas för att täcka ifrågavarande

kostnader. Vid bifall till propositionen på denna punkt minskas behovet av

medel, som för utbetalande av subventioner behöva anvisas genom anslag på

riksstaten, från 245 till 235 miljoner kronor.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall för

varje under innevarande regleringsår levererat svin av viss minsta vikt utbetalas

ett pristillägg med 30 kronor. Även beträffande detta pristillägg föreligga

motionsvis gjorda ändringsyrkanden.

Sålunda föreslås i motionen I: 464, att det retroaktiva tillägget begränsas

till 40 grisar (besparingen föreslås av motionären skola användas för utbetalande

av arealtillägg för råg) samt i motionerna I: 498 och II: 630 att detsamma

begränsas till 20 grisar för varje uppfödare. I sistnämnda motioner

yrkas därjämte, att pristillägg måtte utbetalas för djur som utslalctats på

grund av mul- och klövsjuka. Vidare föreslås i motionen I: 466 att retroaktivt

pristillägg över huvud icke skall utgå. I detta sammanhang har bland

annat framhållits, att det retroaktivt utgående pristillägget icke kan ha

någon produktionsstimulerande verkan. Utskottet vill med anledning härav

erinra om att ifrågavarande pristillägg till stor del avses skola utgöra kompensation

för inträdd fördyring av foder, använt vid svinuppfödning. Denna

fördyring, liksom övriga kostnadsstegringar, har givetvis drabbat ägarna

av såväl större som mindre svinbesättningar. Utskottet finner därför rim
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbrnksutskottets utlåtande nr 39.

19

ligt, att pristillägget får utgå utan de ifrågasatta begränsningarna till visst

antal svin per uppfödare. Enligt utskottets mening synas tillräckliga skäl ej

heller föreligga att lämna pristillägg för svin, som utslaktats på grund av

mul- och klövsjuka.

Utskottet kan icke biträda det i motionerna I: 499 och II: 628 framlagda

förslaget i fråga om avveckling under instundande sommar av pristillägget

på svin.

I syfte att stödja äggproduktionen har i motionerna 1:498 och 11:630

yrkats, att priset på standardiserad hönsfoderblandning skall sänkas så, att

minutpriset vid försäljning i hel säck i varje fall icke kommer att överstiga

42 öre per kilogram. Bifall till detta yrkande torde, då hönsfoderblandningar

även med fördel kunna användas för utfodring av nötkreatur och svin, förutsätta

en viss försäljningskontroll. På grund härav kan utskottet icke tillstyrka

motionerna i denna del.

Enligt prisöverenskommelsen skall vidare — för att även spannmålsodlingen

skall erhålla någon del av de medel, som ansetts böra tillföras

jordbruket såsom kompensation för kostnadsstegringar under innevarande

regleringsår — utgå ett arealbidrag av 150 kronor för varje hektar av den

areai, varå vete odlats under år 1951. Med hänsyn till de svartrostskador

som drabbat veteodlingen finner utskottet icke anledning till erinran mot

att bidraget begränsas till denna odling. Ur angivna synpunkt kan utskottet

icke biträda det i motionen 1:464 gjorda yrkandet om att arealbidrag

även skall utgå för råg. Ej heller anser utskottet sig kunna tillstyrka

förslaget i motionerna 1: 498 och II: 630 om att bidrag skall utgå med 250

kronor men begränsas till odlare, vilkas veteskörd år 1951 med minst 30

procent understigit normal skörd. Det torde nämligen enligt utskottets

uppfattning icke vara möjligt att på detta stadium i varje särskilt fall

fastställa huruvida svartrostskadorna utgjort 30 procent av normalskörd.

Det i motionen I: 466 framställda yrkandet, att särskild ersättning utanför

jordbrukskalkylen skall utgå med ett sammanlagt belopp av 90 miljoner

kronor till dem som drabbats av svartrostskador, kan utskottet icke biträda.

I propositionen föreslås, att av de medel, som för innevarande år stå till

förfogande för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område,

Kungl. Maj :t skall äga disponera högst 200 000 kronor för särskild hjälp,

utöver stödlån, i anledning av regn- eller översvämningsskador å 1951 års

skörd. Enligt propositionen, vilken på denna punkt närmast föranletts av

framställningar om ersättning för skador, som uppstått genom Emåns m. fl.

vattendrags översvämning samt regnskador å hö i Norrbottens län, skall

dylik hjälp lämnas främst i sådana fall, där den skadelidande på grund

av sjukdom, stor försörjningsbörda eller liknande omständigheter är i mycket

svag ekonomisk ställning, där skadan medfört eu förhållandevis betydande

förlust och där det från början är uppenbart att han svårligen

skulle kunna återbetala ett honom beviljat stödlån. I de fall, då den skade
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

lidande allenast arrenderar en brukningsdel, torde enligt propositionen ifrågavarande

stöd stundom även eljest kunna vara påkallat.

I motionerna I: 472 och II: 612 har framhållits, att det belopp av 200 000

kronor, som äskas i propositionen, är så ringa i förhållande till skadornas

omfattning, att någon verklig hjälp knappast kan komma i fråga. På grund

härav yrka motionärerna, att ett belopp av 700 000 kronor skall ställas till

förfogande för ändamålet. Även enligt utskottets mening torde det i propositionen

äskade beloppet icke kunna i tillräcklig utsträckning tillgodose de

skadelidande. Utskottet förordar därför, att beloppet skall höjas till 350 000

kronor. Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat torde även det med

motionerna I: 500 och II: 629 avsedda syftet delvis kunna tillgodoses.

I motionen II: 609 har bland annat yrkats, att riksdagen måtte hemställa

hos Kungl. Maj :t om förslag till ändrad jordlagstiftning i syfte att skapa

möjlighet för konsumentkooperativa föreningar att förvärva jordbruk. Enligt

vad utskottet inhämtat är ifrågavarande spörsmål föremål för Kungl.

Maj :ts prövning. Med hänsyn härtill finner utskottet sig icke böra biträda

ifrågavarande yrkande.

Beträffande vad som i propositionen i övrigt anförts i fråga om regleringsåtgärder

på jordbrukets område under senare delen av regleringsåret 1951/52

har utskottet icke något att erinra.

De av Kungl. Maj :t gjorda äskandena om anslag till prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område samt till kostnader i samband med Svenska

spannmålsaktiebolagets verksamhet ha icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna 1:472 och 11:612 ävensom med

avslag å motionerna I: 463 och II: 610, I: 464, I: 466, I: 498

och II: 630, I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga, I: 500 och

II: 629, I: 501 och II: 631. II: 609 såvitt nu är i fråga, samt

II: 627,

1) medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för reglering under tiden intill den 1 september 1952 av

produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets

område i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,

som utskottet angivit i det föregående;

2) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1951/52

under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett

reservationsanslag av 235 000 000 kronor;

b) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet ett reservationsanslag av 75 000 000

kronor;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

21

B. att motionerna I: 499 och II: 628, i vad avser yrkandet

om utredning angående avveckling av subventionssystemet

på jordbrukets område, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

C. att motionen II: 609, såvitt avser yrkandena i fråga om

översyn av jordbrukskalkylen samt vidgade möjligheter att

förvärva jordbruksfastighet, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Anderberg*, Svedberg, Jon

Jonsson, Näslund, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson, Bror Nilsson, Grym

och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,

Gustafson i Dädesjö, Pettersson i Dahl, Jacobson i Vilhelmina,

Haeggblom och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar*, herr Svensson i

Ljungskile och fru Lindskog.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer.

1) 1 fråga om arealbidraget för vete av herr Svedberg.

2) 1 fråga om utredning rörande avveckling av subventionerna på jordbrukets

område m. m. av herrar Hjalmar Nilsson, Björnberg och Haeggblom,

vilka ansett att motionerna I: 499 och II: 628 borde bifallas och att därför

dels det stycke å s. 15 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Vad

angår», bort utbytas mot följande stycken:

»Vad angår inkomsttillskottets fördelning på prishöjningar och statliga

pristillägg vill utskottet i likhet med departementschefen understryka, att

man av olika skäl befunnit sig i ett tvångsläge. Såsom i propositionen anförts

hade nämligen vid den tidpunkt, då överenskommelsen ingicks, en

stor del av regleringsåret redan gått till ända, varför det framstod som enda

möjlighet att utbetala pristillägg utöver de redan förut utgående.

1 enlighet med vad i denna del uttalas i motionerna 1:499 och 11:628

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

anser utskottet det icke vara tillfredsställande, att pristillägg behövt tillgripas

i den utsträckning som skett. Till det belopp på 94 miljoner kronor,

som av 1951 års riksdag godkändes att utgå till innevarande produktionsårs

prisregleringar, komma nu föreslagna 245 miljoner kronor till pristilllägg

jämte Svenska spannmålsaktiebolagets förlust på 156 miljoner kronor

eller tillsammans 495 miljoner kronor, varav på grund av äldre reservationer

449 miljoner kronor föreslagits skola utgå på innevarande budgetårs

stat.

Som i motionerna anförts hade möjlighet förefunnits att avsevärt begränsa

detta stora anslagsbehov, om förebyggande åtgärder vidtagits i tid.

Det är icke god ordning att riksdagen i sitt arbetsfyllda slutskede ställes inför

uppgiften att blott täcka det redovisade medelsbehovet utan att utöva

något inflytande på huruvida liknande medelsbehov uppstå i framtiden. I

de av 1947 års riksdag godkända riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

förordades icke något subventionssystem av nuvarande omfattning,

varför det för riksdagen måste vara en angelägen sak att begränsa subventionsbeloppen

och att i sådant syfte utan skada för jordbruket planlägga

subventionssystemets avveckling. I likhet med motionärerna anser utskottet

att den av regeringen förebådade utredningskommittén bör anförtros att

utreda möjligheterna för en planmässig avveckling av de i jordbrukets prisregleringar

ingående subventionerna.

dels det stycke å s. 19 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

kan», bort ha denna lydelse:

»Det bör ligga i riksdagens intresse, att alla möjliga besparingar göras

å det nu föreslagna reservationsanslaget, varför utskottet tillstyrker förslaget

i motionerna I: 499 och II: 628, att grisbidragets ersättande med prisjusteringar

å fläsk påbörjas redan instundande sommar.»

dels ock utskottets hemställan under punkterna A och B bort lyda sålunda:
»A.

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt

motionerna 1:472 och 11:612, med bifall till motionerna 1:499 och 11:628

såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag å motionerna 1:463 och 11:610,

I: 464, I: 466, I: 498 och II: 630, I: 500 och II: 629, I:501 och II: 631, II: 609

såvitt nu är i fråga, samt II: 627,---- (lika med utskottet)---

75 000 000 kronor;

B. att riksdagen må, med bifall till motionerna 1: 499 och II: 628 såvitt

nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t begära utredning om avveckling av subventionssystemet

vid prisregleringarna å jordbrukets område;»

3) I fråga om mjölkpristilläggen samt pristilläggen för svin, m. in. av

herrar Svedberg och Jacobson i Vilhelmina, vilka ansett att utskottet borde

tillstyrka motionerna 1:463 och 11:610 samt 1:464, sistnämnda motion i

viss del, och att därför

dels det stycke å s. 17 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I

motionerna 1:463», bort ha följande lydelse:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3''J.

23

»I motionerna I: 463 och 11:610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket

en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen

föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas

med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg

till alla mjölkproducenter. Utskottet finner de synpunkter motionärerna anfört

vara i hög grad beaktansvärda. Tillgänglig statistik över inkomstförhållandena

inom olika befolkningsgrupper ger vid banden, att innehavarna av

de ofullständiga jordbruken kunna hänföras till de lägsta inkomstgrupperna

i vårt land. Utskottet vill även framhålla, att de senaste årens kraftigt

stigande material-, redskaps- och bvggnadskostnader hårt drabbat dessa

grupper. Under sådana omständigheter finner utskottet angeläget, att det

i propositionen föreslagna inkomsttillskottet i form av allmänt mjölkpristillägg

och leveranstillägg till mjölkproducenterna fördelas på ett sådant

sätt, att en större del än enligt propositionen kommer det mindre jordbruket

tillgodo. Samtidigt härmed bör, som motionärerna föreslagit, dessa pristillägg

sammanläggas med det för närvarande utgående producentbidraget

och bilda ett statligt grundpristillägg till landets mjölkproducenter. Beträffande

den närmare utformningen av detta grundpristillägg hänvisar utskottet

till tabell i nyssnämnda motioner. Det sålunda föreslagna grundpristillägget

för mjölk torde böra utgå från och med den 1 januari 1952.»

dels det stycke å s. 18 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Sålunda

föreslås», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar i och för sig departementschefens uppfattning, att pristillägg

för svin bör utgå för att stimulera fläskproduktionen. Sådant tilllägg

föreslås emellertid i propositionen skola utgå retroaktivt från regleringsårets

början utan begränsning till visst antal svin. Utskottet finner

tillräckliga skäl härför icke föreligga. I varje fall bör enligt utskottets mening

en begränsning ske på denna punkt. I anslutning till det i motionen

1:464 gjorda yrkandet vill utskottet därför förorda, att pristillägget för

svin för tiden 1 september 1951—29 februari 1952 begränsas till högst 40

svin för varje uppfödare.»

dels ock utskottets hemställan under punkt A bort lyda sålunda:

»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt

motionerna I: 464 samt 1:472 och 11:612, med bifall till motionerna 1:463

och 11:610 ävensom med avslag å motionerna 1:466, 1:498 och 11:630,

I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga, I: 500 och 11:629, I: 501 och II: 631,

II: 609 såvitt nu är i fråga, samt II: 627,---(lika med utskottet)----

75 000 000 kronor; »

4) I fråga om arealbidrag för vete av herrar Björnberg och Hseggblom,

vilka ansett att med beaktande av i motionerna I: 500 och II: 629 anförda

synpunkter före det stycke å s. 19 i utskottets yttrande, som börjar med

orden »Det i», bort införas ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet anser vissa skälighetshänsyn tala för yrkandet i motionerna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

1:500 och 11:029 att vetearealbidrag skulle utgå till av översvämning skadade

områden i Kalmar län. Då utskottet ej kunnat förvissa sig om, huruvida

tillförlitliga arealuppgifter finnas tillgängliga, anser utskottet att riksdagen

bör överlämna till Kungl. Maj :ts prövning att avgöra, huruvida vid utfärdandet

av anvisningar för vetearealbidragen motionernas syfte kan tillgodoses

för såväl i motionerna avsett område som inom övriga av översvämningar

våren 1951 skadade områden.»

5) av herrar Näslund, Johnsson i Kastanjegården och Sucnsson i Ljungskile,

vilka ansett att motionerna I: 498 och 11:030 samt II: 627 borde bifallas

och att

dels de stycken å s. 15 i utskottets yttrande, som börja med orden »I motionen»

och »Vid behandlingen», bort ha följande lydelse:

»I motionen II: 609 har i denna del yrkats, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj :t begära, dels att den av 1951 års riksdag begärda översynen av jordbrukskalkylen

skall verkställas med beaktande av bland annat det mindre

jordbrukets social ekonomiska problem, dels att vid riksdagens höstsession

om möjligt skall lämnas en redogörelse för de kalkylprinciper, som avses

skola gälla för nästa jordbruksuppgörelse.

Vid behandlingen inom utskottet av jordbrukets prisfrågor har denna

gång liksom vid flera tillfällen tidigare icke förelegat utredningsmaterial,

som möjliggjort för utskottet att bilda sig en säker uppfattning om verkningarna

för olika grupper av jordbrukare av vidtagna eller föreslagna prisändringar.

Ur denna synpunkt framstår det som ett befogat önskemål att en

viss uppdelning av jordbrukets inkomster och kostnader på olika storleksgrupper

av brukningsdelar kommer till stånd. Enligt 1947 års beslut om

riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken skulle man vid prissättningen

särskilt taga sikte på att lönsamhet kunde vinnas vid välskötta jordbruk

med ordinär rationaliseringsgrad och en åkerareal av minst 10 hektar.

Det förutsågs, att denna målsättning å ena sidan kunde leda till svårigheter

för jordbruk med mindre än 10 hektar åker och å andra sidan medföra

överkompensation i första hand för de rationaliserade större jordbruken på

slättbygderna. Utvecklingen synes ha bekräftat dessa farhågor. Med hänsyn

härtill är det enligt utskottets mening önskvärt, att den ovan berörda uppdelningen

av jordbrukets inkomster och utgifter i första hand får belysa prissättningens

ekonomiska återverkan på tre storleksgrupper med respektive

2—10, 10—30 samt över 30 hektar åker. Utskottet är väl medvetet om svårigheterna

att göra en dylik uppdelning exakt. Även om reservationer på

vissa punkter måste göras skulle dock ett dylikt material bli en värdefull

hjälp vid prisavvägningen. Tillsammans med den ovan berörda översynen

av prissättningssystemet skulle härmed de önskemål som i detta avseende

framförts i motionen II: 609 i allt väsentligt bliva tillgodosedda.»

dels det stycke å s. 16 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

ansluter», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill med tillfredsställelse konstatera, att större delen av de in
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

25

komster, som genom uppgörelsen tillföras jordbruket, anslutits till den animaliska

produktionen. Med hänsyn till dels vad som beslutades förra

våren och dels till vad som redan är känt beträffande prissättningen för

nästa regleringsår anser sig dock utskottet i fortsättningen böra föreslå vissa

justeringar i inkomstfördelningen.»

dels det avsnitt i utskottets yttrande, som börjar å s. 17 med orden »I motionerna

I: 463» och slutar å s. 19 med stycket »Det i motionen---icke

biträda.», bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1: 463 och II: 610 har, i syfte att tillföra det mindre jordbruket

en större del av det avsedda inkomsttillskottet, yrkats att de i propositionen

föreslagna statliga pristilläggen på mjölk skola sammanläggas

med nu utgående producentbidrag för att bilda ett statligt grundpristillägg

till alla mjölkproducenter. Vidare har i motionerna I: 498 och II: 630 anförts,

att tillräckligt vägande skäl ej ha åberopats för att leveranstillägget skall

utgå först från och med den 1 mars 1952.

Utskottet anser det i dessa motioner framförda önskemålet om en ytterligare

förbättring av mjölkpristillägget för det mindre jordbruket beaktansvärt.

Det förhållandet, att visst clearingbidrag i en del områden utgått under

regleringsårets första hälft, anser utskottet i likhet med vad som framhålles i

motionerna 1:498 och 11:630 icke utgöra något hinder för en retroaktiv

utbetalning av det nya leveranstillägget. En jämförelse av den inkomstförbättring

som skulle komma det mindre jordbruket till del dels enligt Kungl.

Maj:ts förslag och dels enligt ovan berörda motioner framgår av följande

tabell.

Kg mjölk

Prop. 176

I: 463

II: 610

1:498

II: 630

Kr

Kr

Kr

1000

150

150

150

2 000

300

300

300

3 000

450

450

450

4 000

600

600

600

5 000

655

650

680

6 000

710

780

760

7 000

765

840

840

8 000

790

960

890

9 000

815

990

940

10 000

840

1 000

990

1 tabellens siffror ingå både producentbidrag, allmänt mjölkpristillägg och

leveranstillägg. Motionerna 1:463 och 11:610 förutsätter att producentbidraget

i sin nuvarande form avskaffas. Då detta bidrags fortsatta utformning

underställts riksdagens prövning i den nyligen framlagda propositionen nr

236, anser sig utskottet icke nu kunna tillstyrka dessa motioner. Den däri

införda bidragsskalan är också från teknisk synpunkt så utformad, att stödet

i vissa lägen minskas då mjölkleveransen ökas. Då motionerna 1:498

och II: 630 i stort sett ge det mindre jordbruket samma stöd utan att föregripa

producentbidragets omprövning, anser utskottet sig böra tillstyrka alt

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

leveranstillägget får utgå retroaktivt från och med den 1 september 1951.

Jämväl förslaget i motionerna I: 498 och II: 630 om att leveranstillägge.t

skall utgå för hela mjölkmängden upp till 10 000 kilogram till de jordbruk,

som ej erhålla producentbidrag, ehuru åkerarealen ej överstiger 10 hektar,

tillstvrkes.

Med anledning av hemställan i motionen II: 627 om höjning för Värmlands

del av det extra mjölkpristillägget i norra Sverige vill utskottet framhålla, att

vid den omläggning av bidragssystemet, varom här är fråga, vissa ojämnheter

icke kunnat undvikas. Då emellertid vägande skäl kunna anföras till

stöd för motionärernas yrkande, finner utskottet sig böra tillstyrka detsamma.

I övrigt biträder utskottet de i propositionen föreslagna nya grunderna

för det extra mjölkpristillägget i norra Sverige.

Beträffande de i enlighet med prisöverenskomnielsen företagna höjningarna

av partipriserna på smör och margarin med 30 öre per kilogram ha

framställts vissa ändringsyrkanden. Såsom framhålles i motionerna 1: 498

och II: 630 finnes det ett stort antal människor, som icke fått kompensation

för prisstegringarna. Särskilt för deras del bli höjda livsmedelskostnader

en svår belastning. Även om utrymmet för ett hänsynstagande härtill

icke är stort, anser dock utskottet i likhet med motionärerna att denna fråga

ej kan förbigås. Då det jämväl enligt utskottets mening ej heller är tillrådligt

att öka prisskillnaden emellan margarin och smör, anser sig utskottet

böra bifalla motionerna I: 466, I: 498 och II: 630 i denna del. Därmed

har även yrkandet i motionen II: 609 beträffande margarinpriset tillstyrkts.

Det i denna motion framförda yrkandet, att konsumtionsreglerande

prishöjningar på margarin skola underställas riksdagens prövning, är enligt

utskottets mening i princip riktigt, då det i realiteten berör riksdagens

beskattningsrätt. 1947 års riksdagsbeslut om den framtida jordbrukspolitiken

förutsätter emellertid ett visst skydd för smöret på den svenska matfettsmarknaden

och en margarinaccis har förutsatts skola ingå i den härför

nödvändiga regleringsmekanismen. Det av motionären framförda önskemålet

måste därför enligt utskottets mening prövas i ett vidare sammanhang.

Utskottet anser sig på dessa grunder böra avstyrka motionen i denna del.

Det i motionerna 1:501 och 11:631 framställda yrkandet om sänkning

av priset på smör och margarin med en krona per kilogram och en anslagsökning

med belopp motsvarande kostnaderna härför kan utskottet icke biträda.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall för

varje under innevarande regleringsår levererat svin av viss minsta vikt utbetalas

ett pristillägg med 30 kronor. Även beträffande detta pristillägg förer

ligga motionsvis gjorda ändringsyrkanden.

Sålunda föreslås i motionen 1:464 att det retroaktiva tillägget begränsas

till 40 grisar (besparingen föreslås av motionärerna skola användas för utbetalande

av arealtillägg för råg) samt i motionerna I: 498 och II: 630 att

detsamma begränsas till 20 grisar för varje uppfödare. I sistnämnda motioner

yrkas därjämte, att pristillägg måtte utbetalas för djur som utslaktpts

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

27

på grund av mul- och klövsjuka. Vidare föreslås i motionen I: 466 att retroaktivt

pristillägg över huvud icke skall utgå. I detta sammanhang har bland

annat framhållits, att det retroaktivt utgående pristillägget icke kan ha

någon produktionsstimulerande verkan.

Med hänsyn till att de föreslagna inkomstökningarna åt jordbruket till

största delen skola utgöra kompensation för höjda arbetskostnader, finner

utskottet i likhet med motionärerna propositionens förslag mindre väl avvägt.

Att utbetala retroaktiva pristillägg som i vissa fall kunna uppgå till

flera 10 000-tal kronor åt enskilda producenter kan knappast försvaras.

Även en del stora kommunala och kooperativa svingårdar skulle härigenom

på ett omotiverat sätt gynnas. Å andra sidan anser sig utskottet, med hänsyn

till att en del mindre fläskproducenter huvudsakligen säljer sina gödsvin

på hösten, icke kunna tillstyrka förslaget i motionen 1: 466 om att inga

retroaktiva pristillägg för gödsvin skall utbetalas. I enlighet med vad som

föreslagits i motionerna I: 498 och II: 630 tillstyrker därför utskottet Kungl.

Maj :ts förslag, dock med den ändringen att pristillägg bör utgå för högst

20 grisar. Det i samma motioner framförda förslaget om att bidrag bör utbetalas

för samtliga grisar som under regleringsåret nedslaktats på grund

av mul- och klövsjuka tillstyrker utskottet. Det i motionerna 1:499 och II:

628 framlagda förslaget i fråga om avveckling under instundande sommar

av pristillägget på svin avstyrkes.

I motionerna 1: 498 och II: 630 har framhållits, att de äggpriser och foderkostnader,

som producenterna måste räkna med, icke torde ge den kompensation

för stegrade arbetskostnader, som de äro berättigade till. Motionärernas

förslag att priset på standardiserad hönsfoderblandning bör sänkas

är därför enligt utskottets mening värt beaktande. Utskottet förordar i enlighet

härmed att priset på standardiserad hönsfoderblandning sänkes så

långt förhållandena på fodermarknaden medger. En viss försäljningskontroll

via handeln har i många sammanhang utövats när det gäller andra foderslag

och torde ej heller i detta fall möta några större svårigheter.

Enligt den av Kungl. Maj :t godkända prisöverenskommelsen skall vidare

utgå ett arealbidrag av 150 kronor för varje hektar av den areal, varå vete

odlats under år 1951. Motiveringen härför är de svartrostskador som drabbat

veteodlingen. I enlighet med vad som framhålles i motionerna I: 498 och II:

630 finner utskottet denna åtgärd mindre väl avägd. Då veteodlarna fått en

väsentlig prishöjning för 1951 års skörd och en ännu större föreslagits för

nästa år, finnes det ingen anledning att på grund av svartrostens härjningar

ge ett extra arealbidrag till de odlare, som icke haft någon svartrost på sina

vetefält. Utskottet tillstyrker därför vad som föreslagits i motionerna I: 498

och II: 630 att bidrag endast bör utgå till de jordbrukare, vilkas förlust

genom svartrostens angrepp motsvarar minst 30 procent av normal skörd,

men att bidragen i dessa fall bör ökas från 150 till 250 kronor per hektar.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,

som erfordras för arealbidragets utbetalande. Det i och för sig riktiga yrkandet

i motionen I: 464 att arealbidrag borde utgå för råg likaväl som för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 39.

det icke skadade vetet, saknar relevans om arealbidraget begränsas såsom

här föreslagits. Utskottet avstyrker därför sistnämnda motion i denna del.»

dels det stycke å s. 20, som börjar med orden »De av», bort ha följande

lydelse:

»De av Kungl. Maj :t gjorda äskandena om anslag till prisreglerande åtgärder

på jordbrukets område samt till kostnader i samband med Svenska

spannmålsaktiebolagets verksamhet torde icke behöva ändras på grund av

de justeringar som utskottet förordat, varför dessa anslag tillstyrkas,»

dels ock utskottets hemställan bort erhålla följande lydelse:

»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt

motionerna 1:466, I: 472 och II: 612 samt II: 609 såvitt nu är i fråga, med

bifall till motionerna I: 498 och II: 630 samt II: 627 ävensom med avslag å

motionerna I: 463 och II: 610, I: 464, I: 499 och II: 628 såvitt nu är i fråga,

1:500 och 11:629 samt 1:501 och 11:631,---(lika med utskottet)

--- 75 000 000 kronor;

B. att motionerna---(lika med utskottet)---riksdagens åt
gärd;
C.

att riksdagen må, i anledning av motionen II: 609 såvitt nu är i fråga,

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t förutom den allmänna

översyn av prissättningssystemet, som utlovas i propositionen, måtte

låta verkställa en uppdelning av totalkalkylens inkomster och omkostnader

mellan jordbruk med respektive 2—10, 10—30 och över 30 hektar åker

samt att ett dylikt bedömningsmaterial fogas till kommande förslag om

prissättning på jordbrukets produkter;

D. att motionen II: 609, såvitt avser yrkandet i fråga om vidgade möjligheter

att förvärva jordbruksfastighet, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:347 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område under senare delen av produkti a1 i texten