Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

1952-05-21 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:48, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

1

Nr 48.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område

jämte i ämnet väckta motioner.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1952/53 beräkna dels (p. 107) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område ett reservationsanslag av 90 000 000 kronor, dels (p. 108) till

Producent- och kontantbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett

förslagsanslag av 69 000 000 kronor, dels (p. 109) till Kostnader i samband

med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av

75 000 000 kronor, dels ock (p. 110) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för

statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett förslagsanslag av 9 000 000

kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 25 april 1952 avlåten

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 236, under åberopande av

bilagt utdrag av protokollet över jordbruksärenden för samma dag framlagt

de förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område, vilka i

huvudsak framgå av följande i propositionen lämnade sammanfattning.

Sedan överenskommelse träffats mellan statens jordbruksnämnd, å ena,

samt en av Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens

folk utsedd förhandlingsdelegation, å andra sidan, angående grunderna för

prissättningen å jordbrukets produkter under regleringsåret den 1 september

1952—den 31 augusti 1953, har Kungl. Maj:t den 25 april 1952 meddelat

beslut i prisfrågan.

Enligt överenskommelsen skall jordbruket under regleringsåret 1952/53

tillföras inkomstökningar av tillhopa 171 miljoner kronor. Detta skall uppnås

dels genom prishöjningar på vissa produkter, dels genom statliga pristiHägg

för mjölk. Det allmänna mjölkpristillägget, det extra mjölkpristillägget

i norra Sverige och leveranstillägget för mjölk skola utgå efter samma

grunder som under tiden mars—augusti 1952.

I propositionen framlägges vidare förslag om ändrade grunder för producentbidraget

till vissa innehavare av mindre jordbruk.

Medelsbehovet för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under

regleringsåret 1952/53 har beräknats till cirka 230 miljoner kronor, därav

omkring 222 miljoner kronor för mjölkpristillägg, 2,5 miljoner kronor för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 saml. Nr 48.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

stöd åt 1952 års odling av lin och hampa samt 5 miljoner kronor för diverse

kostnader i samband med jordbruksregleringen. Någon reservation av

tidigare anvisade medel beräknas icke föreligga vid regleringsårets ingång.

Under förutsättning av bifall till i propositionen framlagt förslag att 47 miljoner

kronor ur jordbruksnämndens clearingkassa för fettråvaror skola tagas

i anspråk för ändamålet, stanna anslagsäskandena vid ett belopp av 183

miljoner kronor. Vidare begäres ett reservationsanslag å 45 miljoner kronor

till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

och ett förslagsanslag å 7 miljoner kronor till omkostnader för statlig lagerhållning

av vissa jordbruksprodukter. Sistnämnda anslag avses skola få användas

även för att täcka kostnaderna för viss beredskapslagring. Slutligen

begäras 58 miljoner kronor till producentbidrag till vissa innehavare av

mindre jordbruk.

Kungl. Maj :t har i enlighet med vad sålunda anförts föreslagit riksdagen

att

dels medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering

under nästkommande regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena

på jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer som angivits i propositionen;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa priser på brödsäd och oljeväxter

av 1953 års skörd i huvudsaklig överensstämmelse med vad som angivits

i propositionen;

dels å riksstaten för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa

a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 183 000 000 kronor;

b) till Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag

av 58 000 000 kronor;

c) till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 45 000 000 kronor;

d) till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försåljningsverksamhet

ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för att bereda Svenska

spannmålsaktiebolaget rörelsekapital, tillhandahålla bolaget en rörlig kredit

av ytterligare 55 miljoner kronor eller sålunda tillhopa 125 miljoner

kronor;

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om

viss avgift å mjölk, grädde och ost;

2) förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur och

jordbruksprodukter m. m.; samt

3) förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående

reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

m. in.;

Ifrågavarande författningsförslag äro av följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

3

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378)

om viss avgift å mjölk, grädde och ost.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 6 §§ förordningen den 10 juli 1947

om viss avgift å mjölk, grädde och ost1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

1 §•

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd

må, i den mån så prövas erforderligt för att åstadkomma en utjämning

av intäkterna från olika grenar av mejerirörelse, förordna att särskild

avgift (utjämningsavgift) skall upptagas för mjölk och grädde, som från

mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes för tillverkning

av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för ost, som tillverkas

vid mejeri eller levereras från mejeri till annan än mejeri.

Med mejeri--- 1936 (nr 174).

2 §.

I den utsträckning Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

jordbruksnämnden förordnar skall utjämningsavgift upptagas jämväl

a) för margarinost, som tillverkas av annan än mejeri eller säljes av sådan

tillverkare; samt

b) för mjölk---än mejeri.

3 §.

Utjämningsavgift skall utgå med högst ett belopp, som motsvarar 40 öre

för 100 gram av det mjölkfett varan innehåller, eller beträffande margarinost

med högst 50 öre per kilogram.

6 §.

Avgiftsmedlen och deras avkastning skola, sedan därav gäldats kostnaderna

för uppbörden och kontrollen av denna, användas för utbetalande av

utjämningsbidrag för mjölk eller mejeriprodukter i enlighet med bestämmelser,

som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, jordbruksnämnden

meddelar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1948: 428.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Förslag

till

förordning angående reglering av utförseln av vissa levande djur

och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Levande djur och andra varor av de slag som angivas i bilaga till denna

förordning få icke utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Vid meddelande av dylikt tillstånd må uppställas sådana villkor för dess

tillgodonjutande som prövas vara erforderliga.

2 §.

Utförseltillstånd beviljas, såvitt ej Kungl. Maj:t annat föreskrivit, av statens

jordbruksnämnd.

Ansökan om utförseltillstånd skall avfattas enligt formulär, som fastställes

av vederbörande tillståndsmyndigliet.

3 §.

När utförseltillstånd meddelas, skall därom utfärdas skriftligt bevis, angivande

den myckenhet som får utföras, den tid under vilken utförseln får

äga rum och de villkor i övrigt som må hava föreskrivits för tillgodonjutande

av tillståndet.

Vid utförsel skall tillståndsbeviset företes för tullmyndigheten, som har

att på beviset göra anteckning om dagen för utförseln, den myckenhet som

utföres och det land till vilket utförseln äger rum.

Åt förening eller annan sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande

att handhava utförsel av visst eller vissa slags varor, ävensom

åt medlem av sådan sammanslutning må utförseltillstånd utan begränsning

till viss angiven myckenhet meddelas för viss tid eller tillsvidare. I fråga

om utförsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats

icke äga tillämpning.

4 §.

Utan hinder av stadgandet i 1 § första stycket må gods utföras:

a) därest i fråga om dess införande till riket 7 eller 8 § tulltaxeförordningen

är tillämplig eller, beträffande tullfritt gods, skulle hava varit tilllämplig,

om varan varit tullbelagd;

b) med fartyg eller luftfartyg, som medförande godset på resa mellan

utrikes orter anlöper svensk hamn;

c) under järnvägs eller postverkets kontroll under sådana förhållanden,

att enligt 117 § tullstadgan förpassning därå icke erfordras;

d) såsom skepp sproviant eller i och för restaurangrörelse å järnvägståg,

färja eller luftfartyg, såvida godset prövas icke överstiga för ändamålet

erforderlig myckenhet;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

5

e) av resande eller å transportmedel anställda personer, såvida godset

utgöres av förnödenheter som prövas icke överstiga behovet under resan;

f) då godset enligt föreskrifter, meddelade av generaltullstyrelsen, försändes

landvägen antingen över riket från en till annan utrikes ort eller

över utlandet från en till annan ort inom riket.

Vederbörande tillståndsmyndighet äger meddela allmänna bestämmelser

om ytterligare undantag från stadgandet i 1 § första stycket.

5 §.

För i 1 § omförmäld vara som utföres ur riket skall, i den mån Kungl.

Maj :t i prisreglerande syfte så förordnar, erläggas avgift (ulförselavgift).

Avgiftens storlek bestämmes av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, av''statens jordbruksnämnd eller sådan sammanslutning som

avses i 3 § tredje stycket.

6 §.

Vad i 5 § stadgas skall icke äga tillämpning å vara, vilken landvägen

annorledes än å järnväg utföres för gränsbefolkningens räkning eller vilken

utföres under sådana förhållanden som avses i 4 § första stycket.

7 §•

Uppbörd och redovisning av utförselavgifter verkställas av jordbruksnämnden

eller den nämnden därtill bemyndigar. Utförsel av vara för vilken

utförselavgift skall utgå må ej ske utan att för tullmyndigheten företes

bevis att avgiften erlagts.

Medel som inflyta genom upptagande av utförselavgift skola enligt Kungl.

Maj:ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på jordbrukets

område.

8 §.

Om särskilda förhållanden föranleda därtill, må jordbruksnämnden meddela

befrielse, helt eller delvis, från skyldighet att erlägga utförselavgift

så ock medgiva återbäring av sådan avgift.

9 §•

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna förordning meddelas

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av vederbörande

tillståndsmyndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

Utan hinder av bestämmelserna i denna förordning må utföras vara, för

vilken exportlicens lämnats jämlikt kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324)

angående allmänt exportförbud.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 1952 angående

reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksproprodukter

m. m. icke få utföras ur riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

Varuslag

1—3: 2

4—9

15—20

ur 23

24—26

64—67

68: 1—2

69, 70

71, ur 72

ur 97

106—108

122

123

157

170—171, 173—181

182—186

187—190

191—193

ur 194

196—200

201

207

211

212

213

214

245

248—250

251—252: 2

255

261

ur 262—262: 2,

ur 268: 3

ur 262, 272

283—287

288

289

303

307

Hästar

Nötkreatur, får och svin

Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur

Fläsk

Mjölk och grädde

Smör, naturligt

Ost

Ägg; ävensom äggula, ej uteslutande avsedd för beredning

av läder, samt flytande äggvita

Luzernmjöl (hömjöl)

Potatis

Hö

Halm

Senap, omalen

Spannmål, omalen, med undantag av ris, oskalat eller

blott befriat från ytterskalet

Mjöl av spannmål; ävensom mjöl av andra vegetabilier,

ej hänförligt till annat nummer

Gryn av spannmål

Havre-, råg- och vetekli

Annat kli, ej särskilt nämnt, utom mandelkli

Potatismjöl och annan stärkelse

Gryn av andra vegetabilier än spannmål

Raps- och andra oljeväxtfrön

Timotejfrö

Rödklöverfrö

Alsikeklöverfrö

Vitklöverfrö

Ister och flott

Talg

Tran

Härdat animaliskt fett

Rov- och rapsoljor, även blåsta, samt andra liknande

blåsta oljor; ävensom rov- och rapsoljesyror

Senapsolja

Härdat vegetabiliskt fett

Socker

Sirap

Melass

Makaroner och vermiceller

Bröd, dock ej dessertkäx, pepparkakor och andra slag

av finare bakverk och ej heller hundbröd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

7

Statistiskt nr

314

ur 321: 2

ur 321: 3

359—370, 372

ur 533

Varuslag

Konserver av kött av nötboskap eller får

Konserver av bönor med fläsk

Konserver av varor, innehållande fläsk eller kött av häst,

nötboskap eller får eller delar av häst, nötboskap, får

eller svin

Fodermedel, med undantag av s. k. benprecipitat och

annat dikalciumfosfat

Äggalbumin (torkad hönsäggvita)

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379)

angående reglering av införseln av vissa levande djur och

jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 3, 4 och 6 §§ förordningen den 8 juni 1951 angående

reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

m. m. ävensom den vid förordningen fogade bilagan skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3 §.

När införseltillstånd---av tillståndet.

Vid införsel--— äger rum.

Åt förening eller annan sammanslutning, som erhållit Kungl. Maj :ts bemyndigande

att handhava införsel av visst eller vissa slags varor, ävensom

åt medlem av sådan sammanslutning må införseltillstånd utan begränsning

till viss angiven myckenhet meddelas för viss tid eller tillsvidare. I fråga

om införsel på grund av dylikt tillstånd skall vad i andra stycket stadgats

icke äga tillämpning.

4 §•

Stadgandet i---föreskriven ordning.

Ej heller skall stadgandet hava avseende å

a) vara som införes i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden

att tullfrihet för densamma åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 §

tulltaxeförordningen än den under s) upptagna eller enligt 6, 7 eller 8 §

samma förordning eller, i fråga om icke tullpliktig vara, skulle hava åtnjutits

enligt något av dessa stadganden, om varan varit tullbelagd; eller

b) vara som - - — — inom riket.

Vederbörande tillståndsmyndighet--—- första stycket.

6 §•

Bestärinnelserna i — — — eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma åtnjutes enligt 5, 6, 7 eller 8 § tulltaxeförordningen eller, i

fråga om icke tullpliktig vara, skulle hava åtnjutits enligt något av dessa

stadganden, om den varit tullbelagd, skall skyldighet att erlägga införselavgift

föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, vid vars

utförande erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1952.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bilaga.

Förteckning

över varor, vilka enligt förordningen den 8 juni 1951 angående

reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

m. m. icke få införas till riket utan särskilt tillstånd.

Statistiskt nr

Varuslag

1—3: 2

4—9

ur 14

15—20

ur 23

24—26

64—67

68: 1—2

69, 70

71, ur 72

ur 97

102

106—108

170—171, 173—181

182—186

187, 189—190

191—193

ur 194

196—200

201

ur 281

288

289

290

291

303

307

314

ur 321: 2

ur 321: 3

359—370, 372

ur 533

620

Hästar

Nötkreatur, får och svin

Kött av tamfågel

Kött av får, häst och nötkreatur

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur

Fläsk

Mjölk och grädde

Smör, naturligt

Ost

Ägg; ävensom äggula, ej uteslutande avsedd för beredning

av läder, samt flytande äggvita

Luzernmjöl (hömjöl)

Manioka- och arrowrot

Potatis

Spannmål, omalen, med undantag av ris, oskalat eller

blott befriat från ytterskalet

Mjöl av spannmål; ävensom mjöl av andra vegetabilier,

ej hänförligt till annat nummer

Gryn av spannmål med undantag av risgryn

Havre-, råg- och vetekli

Annat kli, ej särskilt nämnt, utom mandelkli

Potatismjöl och annan stärkelse

Gryn av andra vegetabilier än spannmål

Korv och andra annorledes än genom kokning, saltning,

torkning och rökning till förtäring beredda, ej särskilt

nämnda varor av djurs kött eller andra djurdelar

Sirap

Melass

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap

Frukt- och mjölksocker

Makaroner och vermiceller

Bröd, dock ej dessertkäx, pepparkakor och andra slag av

finare bakverk och ej heller hundbröd

Konserver av kött av nötboskap eller får

Konserver av bönor med fläsk

Konserver av varor, innehållande fläsk eller kött av häst,

nötboskap eller får eller delar av häst, nötboskap, får

eller svin

Fodermedel med undantag av s. k. benprecipitat och

annat dikalciumfosfat

Albumin (torkad hönsäggvita)

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appreturmedel, innehållande

dextrin, stärkelse, glykos, växtslem o. dyl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

9

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

1) I: 48 av herr Persson, Karl, och herr Jansson, Fridolf, i vilken motion

föreslagits att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t föreslå att det

nuvarande producentbidraget påbygges så att det ingår som ett bottenpris

med för närvarande 12 öre per kilogram för upp till 8 000 kilogram årlig

mjölkleverans för varje leverantör till mejeri, samt att det nuvarande kontantbidraget

till sådana jordbrukare, som ej kunna leverera mjölk till mejeri,

justeras i förhållande därtill;

2) 1:232 av herrar Franzén och Lodenius samt 11:306, likalydande, av

herr Svensson i Stenkyrka m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära utökning av antalet prisorter för

brödsäd, så att jordbrukarna i största möjliga utsträckning kunna erhålla

fastställda garantipriser vid försäljning av brödsäd;

3) I: 323 av herr Näslund och herr Andersson, Axel, samt II: 422, likalydande,

av herr Andersson i Långviksmon m. fl., i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av bestämmelserna om utanordnande

av producent- och kontantbidrag att brukare, oavsett om denne

innehade brukningsdelen den 1 juli 1948 eller senare tillträtt densamma,

måtte erhålla bidrag, om brukningsdelen för övrigt fyller fordringarna för

bidrags erhållande;

4) I: 502 av herr Persson, Ola, och herr Öhman samt II: 658, likalydande,

av herr Karlsson i Stuvsta m. fl., i vilka motioner hemställts att riksdagen,

i anledning av förevarande proposition, måtte besluta att medgiva Kungl.

Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder för reglering under nästkommande

regleringsår av produktions- och avsättningsförhållandena på jordbrukets

område med de ändringar i fråga om riktlinjerna härför, som i förhållande

till Kungl. Maj :ts proposition föreslagits i motionerna, nämligen i fråga om

dels priserna på smör och margarin och dels priserna på bröd och fläsk, att

avslå Kungl. Maj :ts förslag om ändrade grunder för producent- och kontantbidrag

till innehavare av mindre, ofullständiga jordbruk samt att å riksstaten

för budgetåret 1952/53 under nionde huvudtiteln anvisa till prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag av 375 000 000

kronor och till producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk ett

förslagsanslag av 70 000 000 kronor;

5) I: 503 av herr Lindgren in. fl. och II: 659, likalydande, av herr Andersson

i Ryggestad m. fl., i vilka motioner föreslagits, att riksdagen ville besluta,

att producentbidraget skall utgå med 12 öre per kilogram levererad

mjölk på leveranser upp till 5 000 kilogram per år, dock med högst 480 kronor

per år, att kontantbidraget skall utgå med samma belopp per ko som hittills,

att riksdagen ville avslå förslaget om höjning av vetepriset med 3 öre

per kilogram, att jordbruksutskottet måtte omräkna anslagsbeloppet till producent-

och kontantbidragen samt i övrigt företaga de jämkningar och omräkningar

som kunna föranledas av dessa förslag samt att riksdagen i övrigt

ville bifalla vad Kungl. Maj:t föreslagit i förevarande proposition;

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

6) I: 505 av herr Eskilsson m. fl. och II: 660, likalydande, av herr Hseggblom

m. fl., i vilka motioner hemställts, att riksdagen av Kungl. Maj :t till

årets höstriksdag begär framläggande av plan för subventionernas användning

och avveckling, att riksdagen godkänner den mellan jordbruksorganisationernas

förhandlare och statens jordbruksnämnd den 1 april i år träffade

överenskommelsen i punkterna 6 och 7, samt att riksdagen i övrigt ville beakta

vad i motionerna föreslagits;

7) I: 506 av herr Nilsson, Hjalmar, och herr Björnberg samt II: 661, likalydande,

av herrar Nilsson i Bästekille och Nilsson i Svalöv, i vilka motioner

hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande proposition måtte besluta

införa garantipris å bruna bönor med en krona per kilogram;

8) I: 507 av herr Näslund m. fl. och II: 665, likalydande, av herr Ohlin

m. fl. i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande

proposition måtte beakta de synpunkter och godkänna de förslag som

framförts i motionerna, att riksdagen måtte för prisreglerande åtgärder på

jordbrukets område inklusive producentbidrag anvisa ett belopp av sammanlagt

241 000 000 kronor samt att riksdagen i övrigt måtte godkänna vad

Kungl. Maj :t föreslagit;

9) II: 662 av herr Lundberg m. fl., vari hemställts, att behandlingen av

förevarande proposition, i avvaktan på en skyndsam utredning av jordbrukskalkylen,

måtte uppskjutas till höstriksdagen.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Vidare har statens jordbruksnämnd inkommit till utskottet med en den

14 maj 1952 dagtecknad skrivelse, vari anförts följande.

I underdånig skrivelse till Konungen den 22 april 1952 har statens jordbruksnämnd

avgivit förslag angående prissättningen på jordbruksprodukter

samt prisreglerande åtgärder på jordbrukets område regleringsåret 1952/

53. Såsom bilaga 14 och 15 ha därvid fogats utkast till förordning angående

reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

samt till förordning angående ändring i förordningen den 8 juni 1951 (nr

379) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

in. m. I bilagor till författningsutkasten ha förtecknats de varor,

vilka författningarna borde avse. Därvid har bland annat upptagits:

Statistiskt nr Varuslag

»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkrea
tur»
Då

vissa ätbära delar av svin (t. ex. svinlever), som böra omfattas av regleringen,

ej gå in under andra i förteckningarna upptagna varugrupper, bör

den citerade varugruppen rätteligen betecknas på följande sätt:

»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur

och svin»

Den av jordbruksnämnden tidigare föreslagna beteckningen på varugruppen

har influtit i Kungl. Maj :ts proposition nr 236/1952. Jordbruksnämnden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

11

hemställer, att vid utskottsbehandlingen av propositionen rättelse sker i enlighet

med vad nu föreslagits.

över motionerna I: 48 samt I: 323 och II: 422 har yttrande inhämtats från

lantbruksstyrelsen. Över förstnämnda motion ha yttranden inhämtats jämväl

från Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk och

Småbrukarnas riksförbund.

Lantbruksstijrelsen har i sitt yttrande över nyssnämnda motioner anfört,

att dessa tills vidare icke syntes böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Det bidragssystem, som föreslås i motionen I: 48, skiljer sig i flera avseenden

från det nuvarande systemet. Den principiella skillnaden ligger däri

att, medan det nuvarande bidraget är avsett att under en övergångstid lämna

ett särskilt stöd åt de mindre jordbruken — särskilt över gångs jordbruken

— intill dess nämnda jordbruk genom yttre rationalisering beräknats uppnå

full lönsamhet, motionärernas förslag innebär, att ett permanent stöd lämnas

åt alla kategorier jordbruk, oberoende av storleksordning och beskaffenhet.

I de likalydande motionerna I: 323 och II: 422 hemställes om sådan

ändring i bidragsreglerna, att brukare oavsett om denne innehade brukningsdelen

den 1 juli 1948 eller senare tillträtt densamma, erhåller bidrag,

om brukningsdelen för övrigt uppfyller fordringarna för bidrags erhållande.

Ehuru en dylik ändring skulle bli mindre genomgripande än den, som föreslagits

i förstnämnda motion, skulle den dock ej heller kunna genomföras

utan att grunderna för det nuvarande bidragssystemet väsentligt rubbades.

Gällande bidragsregler ha givit upphov till ett utbrett missnöje på jordbrukarhåll.

Kritiken har främst gällt det förhållandet, att bidrag utgå till

brukare, som icke äro i behov därav. Detta spörsmål har också uppmärksammats

av den s. k. producentbidragsutredningen, som i sitt den 18 juni 1951

avgivna betänkande SOU 1951: 39 bland annat framlagt förslag om införande

av behovsprövning och om sådan ändring av bidragsskalan för producentbidrag,

att bidragen i större utsträckning än för närvarande skulle komma

de brukare till del, som ha det största behovet av bidrag. Även i andra hänseenden

är emellertid det nuvarande bidragssystemet behäftat med brister.

Som exempel härpå må framhållas, att bestämmelsen om utbetalning av bidragen

i två terminer med efterreglering i ett stort antal fall medför, att brukaren

i praktiken ständigt häftar i skuld till staten. Detta och andra förhållanden

ha medfört, att bidragsgivningens administration blivit mer betungande

än man från början tänkt sig.

Sveriges lantbruksförbund har i sitt yttrande över motionen I: 48 anfört

bland annat följande.

Lantbruksförbundet hyser den bestämda uppfattningen, att det nuvarande

producentbidraget icke bör påbyggas på det sätt, som föreslagits i motionen.

Erfarenheterna av det nuvarande producentbidraget ge vid handen,

att det inverkar på jordbruksproduktionens anpassning och utveckling

på ett sätt, som ur avsättningssynpunkt icke är önskvärt. Detsamma torde

i förstärkt grad bli fallet, därest producenlbidraget skulle påbyggas på

det sätt, som avses i motionen. En reformering av producentbidraget är därför

enligt förbundets mening påkallad.

Riksförbundet Landsbygdens folk har anfört följande rörande motionen

I: 48.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Den nuvarande utformningen av producentbidragen är såsom motionärerna

framhålla i många avseenden otillfredsställande. I viss utsträckning ha

emellertid nu genom den överenskommelse rörande prissättningen på jordbrukets

produkter för tiden 1 januari—31 augusti 1952, som i dagarna träffats,

motionärernas syften blivit tillgodosedda. Ett genomförande av motionärernas

förslag i dess helhet skulle emellertid liksom nuvarande producentbidrag

innebära ett hinder för en naturlig anpassning av produktionen

efter marknadsläget och kan sålunda icke anses utgöra någon acceptabel lösning.

I det av Småbrukarnas riksförbund över motionen I: 48 avgivna yttrandet

har anförts följande.

Vi instämmer i motionens syfte, att den bidragsberätligade mjölkmängden

ökas, nuvarande bidrag av 12 öre per kg står kvar, och likaså att ramen

av berättigade jordbruk för erhållande av detta bidrag betydligt utvidgas,

samt att ny tillträdande ägare eller de, som övertagit ett jordbruk efter den

1 juli 1948, även erhåller producentbidrag.

Vi vill också som vår uppfattning kraftigt framhålla, att producentbidraget

frigöres från frågan om jordbrukets rationalisering.

Finnes ekonomiska möjligheter för, att producentbidraget kan utbyggas,

som antydes i motionen, att omfatta alla jordbruk, som producerar mjölk,

har vi däremot intet att invända men anser, att småbrukets berättigade krav

på ett bättre mjölkpris först bör beaktas och finna sin lösning. I

I propositionen har lämnats en närmare redogörelse för dels prissättningen

på jordbrukets produkter för regleringsåret 1951/52 (s. 12—15), dels förkalkylen

rörande jordbrukets inkomster och kostnader under produktionsåret

1952/53 (s. 15—28), dels överläggningar med jordbrukets organisationer

om prissättningen (s. 28—34), dels jordbruksnämndens förslag angående

jordbruksregleringen under regleringsåret 1952/53 (s. 35—82), dels statens

priskontrollnämnds yttrande (s. 82—84), dels Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågorna

(s. 84—85), dels ock producentbidragsutredningens betänkande (s.

85—111). Därjämte ha vid propositionen fogats promemorior med översikt

över hittills vidtagna regleringsåtgärder på jordbrukets område in. in. Utskottet

torde i angivna delar få hänvisa till propositionen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

13

Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Världsproduktionen av livsmedel beräknas nu ligga omkring 10 procent

högre än före kriget. På grund av att världens befolkning ökat något mera,

äro emellertid livsmedelstillgångarna per individ genomsnittligt alltjämt

något lägre än före kriget. Förhållandena äro emellertid olika inom skilda

områden och länder. Vad Europa beträffar kan produktionsutvecklingen under

senare tid betraktas som förhållandevis gynnsam.

Utbrottet av Koreakriget för snart två år sedan medförde en stegrad spänning

på den internationella livsmedelsmarknaden med ökade lagringsköp

och stigande priser på flera viktiga jordbruksprodukter, främst spannmål

och fettråvaror. På den senaste tiden har emellertid ett omslag inträffat

härvidlag. Särskilt markant är detta i fråga om fettråvaror, på vilka priserna

sjunkit avsevärt. Beträffande brödsäd har utbudet på världsmarknaden

emellertid begränsats på grund av dåligt skördeutfall i vissa viktiga exportländer.

Prisläget för brödsäd har på grund därav i stort sett icke undergått

någon förändring. Däremot ha priserna på fodersäd, vilka hittills legat högt,

på senare tid visat en sjunkande tendens. Även på oljekakor ha priserna

sjunkit. För Sveriges del är det vidare icke utan betydelse, att fraktsatserna

på senare tid sänkts.

Vad den internationella marknaden för animalier beträffar är det ur

svensk synpunkt av särskilt intresse, att möjligheterna att vinna lönande

avsättning för svenska exportprodukter begränsats, emedan produktionen

inom de europeiska importländerna av animaliska livsmedel fortfarande

präglas av återhämtningen från den låga förkrigsnivån. Priserna ha också

varit genomgående lägre än under det gångna produktionsåret.

Medan den internationella marknaden för livsmedel sålunda kännetecknats

av sjunkande priser, har prisutvecklingen här hemma på grund av

löneutvecklingen gått i motsatt riktning. Detta har medfört, att för vissa

jordbruksprodukter — bland annat utgör spannmålen här ett undantag —

hemmamarknadspriserna numera ligga högre än motsvarande priser utomlands.

I propositionen nr 176 till årets riksdag angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område under senare delen av regleringsåret 1951/52

hänvisade jag till vissa i propositionen nr 207/1951 gjorda uttalanden rörande

försörjningsprogrammet för innevarande regleringsår. Enligt dessa borde

försörjningsprogrammet liksom under de senaste åren utformas med utgångspunkt

från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning borde

täckas genom inhemsk produktion. Därjämte borde man emellertid, med

hänsyn hland annat till den ur vår synpunkt ogynnsamma utveckling av

pris- och avsättningsförhållandena på världsmarknaden, som ägt rum under

senare tid, eftersträva en viss förskjutning av produktionsinriktningen. Därvid

borde man söka öka självförsörjningsgraden på de områden, där under
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

skott förelåge, främst fodermedel samt socker, kött och fläsk. Å andra sidan

borde man söka reducera överskotten av sådana produkter, beträffande vilka

svårigheter förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande

priser. Det framhölls även, att man genom en dylik förskjutning, vilken i

förhållande till den totala jordbruksproduktionen endast behövde bli av

relativt ringa omfattning, kunde vinna dels en ur ekonomiska synpunkter

mera ändamålsenlig inriktning av produktionen, dels en ökning av självförsörj

ningsgraden och en minskning av jordbrukets beroende av en i nuvarande

läge mycket oviss exportmarknad.

Under det senaste året har icke skett någon mera väsentlig förändring i de

faktorer, som lågo till grund för denna bedömning. Utvecklingen på den

internationella livsmedelsmarknaden understryker enligt min mening betydelsen

av att samma riktlinjer följas även i fortsättningen. Det försörjningsprogram,

som angavs våren 1951, torde sålunda i sina huvuddrag böra vara

vägledande även under det kommande regleringsåret.

I nyssnämnda proposition nr 176/1952 konstaterade jag, att utbytet av

1951 års odling i flera avseenden blivit sämre än vad man hoppats. Härvidlag

erinrade jag, bland annat, om det betydande underskott som uppstått i

vår brödsädsförsörjning till följd av svartrostangreppen å vete samt om de

mindre tillfredsställande skördarna av fodersäd och sockerbetor. Mjölkproduktionens

nedgång hade jag däremot icke något att erinra mot i den mån

nedgången utgjorde ett led i den önskade produktionsomläggningen.

Volymen av jordbrukets slutprodukter — räknad i konstant penningvärde

— under innevarande regleringsår beräknas av jordbruksnämnden

bli omkring sex procent lägre än samma volym år 1950/51. Produktionsvolymen

år 1952/53 kan enligt beräkningar, verkställda på grundval av den

nyligen upprättade jordbrukskalkylen för samma år, under förutsättning

av bland annat normala väderleksförhållanden samt full förnödenhetsförsörjning,

komma att ligga tre procent över årets men fortfarande tre procent

under 1950/51 års volym. Att jordbruksproduktionen under nästkommande

år väntas icke uppnå nivån från år 1950/51 är i främsta rummet att tillskriva

den pågående omläggningen av produktionen från mjölk och ägg till

spannmål, kött och fläsk. Som jag redan uttalat torde denna omläggning

böra ingå i försörjningsprogrammet även för det kommande regleringsåret.

Med utgångspunkt från de nu berörda synpunkterna kommer jag att i det

följande mera allmänt beröra den önskvärda utvecklingen för olika produktionsgrenar.

Vad först beträffar brödsädsodlingen är den år 1951 med höstsäd besådda

arealen något större än den skördade arealen närmast föregående år, främst

beroende på en ökning av rågodlingen. Förkrigstidens arealer av höstsäd

ha dock icke uppnåtts. Beträffande odlingen av vårvete har jordbruksnämnden

räknat med samma arealer i år som år 1951. Oaktat man sålunda

för år 1952 synes kunna förutse en något vidgad brödsädsodling, torde den
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

15

samma vid normala skördeförhållanden icke komma att räcka till för täckning

av det inhemska förmalningsbehovet. Med hänsyn till såväl det inhemska

försörj ningsläget som prisförhållandena på världsmarknaden synes

det angeläget med en ytterligare utvidgning av brödsädsodlingen.

Sockerbetsodlingen är trots en något vidgad omfattning alltjämt icke tillräcklig

för att kunna täcka det inhemska behovet.

I fråga om oljeväxtodlingen väntas en nedgång i förhållande till år 1951.

I jordbrukskalkylen har sålunda för år 1952 räknats med en odling av omkring

160 000 hektar, vilket innebär en nedgång med cirka 30 000 hektar i

förhållande till föregående år. Med hänsyn till den omsvängning, som numera

skett beträffande priserna på fettråvaror på den internationella marknaden,

synes en begränsning av den inhemska oljeväxtodlingen vara önskvärd.

Beträffande produktionen av mjölk och smör ha kalkylsakkunniga, under

antagande av bland annat en viss nedgång i koantalet samt i stort sett

normal tillgång på foder, räknat med en fortsatt nedgång av produktionen

av mjölk och därmed även av mejeriprodukter. Ur försörjningssynpunkt

torde en sådan nedgång icke giva anledning till oro. Det synes dessutom

ur marknadssynpunkt vara lämpligt med en viss återhållsamhet i fråga om

mjölkproduktionen, eftersom svårigheter föreligga att utomlands vinna lönande

avsättning för ett större smöröverskott.

Minskningen av antalet kor har kommit till uttryck i en temporär ökning

av tillgången på nötkött. På något längre sikt har man emellertid att

räkna med en minskad slakt, såvida icke göddjursuppfödningen ökar. En

utvidgning av denna uppfödning är därför önskvärd. I fråga om fläskproduktionen

ger betäckningsstatistiken anledning antaga, att vi nästa år

komma att bli självförsörjande.

I fråga om ägg föreligger fortfarande ett produktionsöverskott, även

om det minskat i förhållande till föregående år. För nästkommande år

synes man kunna räkna med en ungefär oförändrad produktion, varför ett

fortsatt exportöverskott torde komma att föreligga. I

I överensstämmelse med vad som varit brukligt under en följd av år

har även innevarande år upprättats en särskild prognos angående jordbrukets

inkomster och kostnader för 1952/53. Prognosen har utarbetats

av kalkylsakkunniga och granskats av jordbruksnämndens råd.

Under senare år har i olika sammanhang och från skilda håll framförts

önskemål om att frågan om övergång till ett nytt mera näraliggande basår

för kalkylen än året 1938/39 skulle upplagas till prövning. Den osäkerhet,

som kännetecknar beräkningsmetoderna i fråga om vissa kalkylposter, har

ansetts i hög grad bero på att förhållandena under och närmast efter basåret

icke på ett fullt tillfredsställande sätt kunnat klarläggas. Jag torde i

detta sammanhang få erinra om att kalkylsakkunniga i samband med kalkylarbetet

våren 1951 framlade förslag om övergång till nytt basår vid

kalkylberäkningarna. Min företrädare i ämbetet uttalade i propositionen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

nr 207 till 1951 års riksdag, att han funnit det önskvärt att man i fortsättningen

skulle begagna sig av ett nytt basår, som låge närmare det aktuella

dagsläget än det hittills använda. Han vore dock ej beredd att för det dåvarande

taga ställning till frågan om valet av ny basperiod eller till de spörsmål,

som uppkomme vid övergången till en sådan. Vid propositionens behandling

i riksdagen anförde jordbruksutskottet (uti. nr 42), efter att ha

understrukit önskvärdheten av att en skyndsam översyn av de mera kontroversiella

avsnitten av jordbrukskalkylen komnie till stånd, att i anslutning

till denna översyn även de med övergången till ett nytt basår sammanhängande

spörsmålen borde övervägas.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att jag i propositionen nr 176

till årets riksdag uttalat, att jag ansåge det nuvarande kalkylsystemet icke

vara i allo tillfredsställande. Efter att ha påtalat olägenheterna i olika avseenden

av det på jordbrukskalkylen i dess nuvarande utformning grundade

prissättningsförfarandet, anförde jag, att goda skäl enligt min uppfattning

förelåge för att man skulle finna en form för prisregleringen, som

innebure att denna skedde efter schematiska regler och dessutom i högre

grad än det nuvarande systemet medgåve en smidig anpassning till förändringar

i produktions- och avsättningsförhållandena ävensom i den allmänna

löne- och kostnadsutvecklingen. Jag tillkännagav i detta sammanhang min

avsikt att hos Kungl. Maj :t hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för att verkställa en utredning rörande denna fråga.

I avvaktan på denna utredning torde jordbrukskalkylen på sätt hittills

skett böra läggas till grund för prissättningen på jordbruksprodukter. Såsom

framgår av det föregående ha emellertid kalkylsakkunniga funnit lämpligt

att nu övergå till nytt basår och ha därvid på anförda skäl valt produktionsåret

1950/51. Häremot har icke rests någon invändning. Ej heller jag

har något att erinra mot denna övergång.

Med hänsynstagande till räntekostnaderna beräknade på grundval av en

ökning i fastighetskapitalet visar den föreliggande jordbrukskalkylen för

år 1952/53 ett underskott på cirka 215 miljoner kronor (alternativ II). Av

detta underskott beräknas 55 miljoner kronor hänföra sig till ökade räntekostnader

på grund av höjning av jordvärdena för jordbruksfastigheter enligt

1952 års fastighetstaxering ävensom av värdena å kreaturs- och förrådskapitalet.

I den av Kungl. Maj :t denna dag godkända, mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation den 1 april 1952

träffade överenskommelsen om prissättningen för regleringsåret 1952/53

skall 1/5 eller 11 miljoner kronor beaktas vid prissättningen för nämnda

år samt återstående del eller 44 miljoner kronor successivt med V4 under

ett vart av de följande fyra åren. Underskottet för år 1952/53 i jordbrukskalkylen

skall sålunda anses vara täckt, om jordbruket tillföres inkomstökningar

med tillhopa 171 miljoner kronor.

Prisöverenskommelsen synes i denna del liksom i övrigt utgöra en godtagbar

lösning av de föreliggande frågorna och torde därför böra godkännas.

överenskommelsen innebär vidare, bland annat, att den s. k. 4-procent
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskoltets utlåtande nr 48.

17

regeln skall äga tillämpning under det kommande regleringsåret. Omräkning

av kalkylen skall på grund härav ske under hösten 1952, dock endast

för såvitt sådan begäres av jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation.

Skulle jordbruket ställas inför krav på nya kostnadsökningar

till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare

eller andra grupper, förutsätter jag att jordbruksnämnden och jordbrukets

organisationer i vanlig ordning upptaga förhandlingar om kompensation

härför.

Det har vid flera tidigare tillfällen — i samband med att överenskommelser

träffats angående grunderna för prisregleringen — framhållits att överenskommelserna

ej böra utgöra hinder för det centrala regleringsorganet

att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur försörjningssynpunkt.

Detsamma bör självfallet gälla även för den tid, som nu är i fråga.

Liksom tidigare böra emellertid dylika prisjusteringar om möjligt avvägas

så att relationen mellan inkomst- och kostnadssumman i kalkylen icke påverkas.

Det bör också eftersträvas, att justeringarna skola medföra minsta

möjliga inkomstförskjutning mellan olika grupper av jordbrukare. Innan

beslut fattas om dylika justeringar böra överläggningar på lämpligt sätt

äga rum med jordbrukets organisationer.

I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter, som icke äro föremål

för statlig prissättning, sänkas utan ingripande från myndigheternas sida

böra statsmakterna däremot, i överensstämmelse med vad som hittills gällt,

icke ha skyldighet att kompensera prissänkningarna genom prishöjningar

på andra produkter. I 2

I anslutning till vad som gällt under senare år och med hänsyn till ovissheten

om den blivande ekonomiska utvecklingen och det framtida försörjningsläget

torde lvungl. Maj :t liksom hittills böra äga befogenhet att inom

den anslagsram, som kan komma att anvisas, handhava jordbruksregleringen

och vidtaga av omständigheterna påkallade ändringar i densamma. Skulle

det befinnas erforderligt att taga i anspråk statsmedel utöver vad riksdagen

ställt till förfogande, bör frågan självfallet underställas riksdagen. Kungl.

Maj :ts nu nämnda befogenhet torde böra gälla hela det kommande regleringsåret.

Jag vill i detta sammanhang erinra att de grundläggande av riksdagen antagna

regleringsförfattningarna gälla tills vidare. Övriga av riksdagen lämnade

bemyndiganden, vilkas giltighet utgår i slutet av innevarande regleringsår,

torde där ej annat särskilt angives böra förlängas för ytterligare ett år.

Beträffande det nu utgående statliga stödet vid säsongmässig lagring av

animaliska produkter må erinras om att detsamma avser kött och fläsk samt

smör. Så länge möjligheter icke föreligga att övergå till fri prisbildning beträffande

dessa produkter, torde lagringsstödet icke böra slopas. Kungl.

Maj :t hör emellertid, i likhet med vad som är fallet under innevarande regleringsår,

beträffande nämnda varugrupper äga befogenhet att begränsa eller

slopa stödet.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1902. 10 samt. Nr 48.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Beträffande lagringsstödets omfattning vill jag understryka, att stödet

icke bör omfatta annat än bestridande av lagringskostnader samt tillhandahållande

av rörelsemedel i den utsträckning, som kan befinnas lämplig. Lagringsstödet

bör sålunda ej innefatta någon avsättningsgaranti. En sådan

garanti skulle för övrigt, i den mån de lagrade kvantiteterna äro avsedda för

export, strida mot den av riksdagen fastslagna ståndpunkten, att statsmakterna

ej böra lämna någon garanti för avsättningen av eventuella exportöverskott.

Ej heller bör stödet innefatta garanti mot försämring av varan under

lagringstiden.

Efter denna redogörelse för min allmänna inställning till de föreliggande

spörsmålen torde jag få övergå till att behandla de grunder, som i fortsättningen

synas böra tillämpas beträffande jordbruksregleringen.

Brödsädsregleringen.

I sitt förslag till utformningen av regleringsåtgärder i fråga om brödsäd

och fodermedel har jordbruksnämnden utgått från att Svenska spannmålsaktiebolaget

också under nästa regleringsår skall ha hand om importen av

dessa varor. Även enligt min uppfattning torde det med hänsyn till den utländska

prisnivån och det handelspolitiska läget i allmänhet icke böra göras

någon ändring härvidlag.

Beträffande den inhemska regleringen synes någon större risk icke föreligga

för en omfattande utfodring av brödsäd, eftersom man torde kunna

räkna med en ökad fodersädsodling. De nu gällande inskränkningarna beträffande

handelns rätt att förfoga över inneliggande lager av brödsäd i syfte

att hindra försäljning av sådan säd för utfodringsändamål torde dock böra

bibehållas tills vidare.

Vad angår prissättningen på brödsäd får jag erinra om att Kungl. Maj :t

denna dag fattat beslut om en höjning av garantipriserna med för vete 13

kronor för deciton och för råg 10 kronor för deciton.

I fråga om den närmare utformningen av prisregleringen har nämnden

diskuterat två olika möjligheter. Den ena är att med vissa justeringar bibehålla

det nuvarande systemet med fasta successivt stigande garantipriser.

Det andra avser ett inlösningsförfarande, av innebörd att bolaget skall först

i slutet av konsumtionsåret företaga inköp och därvid låta inlösningspriserna

bli desamma å ett antal prisorter. Nämnden har på anförda skäl förordat,

att regleringsbestämmelserna skola utformas på i huvudsak samma sätt som

för innevarande regleringsår. Härvid har dock förutsatts, att de kvalitetsbestämmelser

och prisregleringsskalor, som tidigare gällt för 1950 års skörd

men tillfälligtvis ändrats innevarande regleringsår, skola återinföras. Vidare

har ansetts fördelaktigt att genomföra den av spannmålsbolaget föreslagna

anordningen, att samtliga prisorter även skola betraktas som importhamnar.

Skulle skördeutsikterna avsevärt förbättras, är det dock enligt nämndens

mening lämpligt att möjlighet finnes att övergå till ett inlösningsförfarande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

19

Vad nämnden sålunda förordat kan jag biträda. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bedömande, nämnden att fatta beslut

om övergång till ett inlösningsförfarande. Med den närmare utformningen

av detta torde kunna anstå till en senare tidpunkt, då bättre kännedom

om skördeutsikterna erhållits.

Vad nämnden anfört om möjligheten att vid bibehållande av innevarande

års regleringssystem företaga jämkningar i prisskalan med hänsyn till ökning

av ränte- och lagringskostnaderna föranleder ej heller någon erinran

från min sida.

I sin skrivelse har nämnden vidare upptagit frågan om utökning av antalet

prisorter. Nämnden har därvid erinrat om att önskemål i sådan riktning

framförts från olika håll, bland andra från jordbrukarnas sida i samband

med överläggningarna om prissättningen på brödsäd av 1952 års skörd.

Enligt nämndens bestämda mening böra emellertid inga ytterligare prisorter

tillkomma, därest det nuvarande prisregleringssystemet bibehålies. Nämnden

har dock ställt sig välvillig till att vissa särbestämmelser införas för

Gotlands del, under förutsättning dock att en sådan åtgärd icke får konsekvenser

för lika avlägsna områden på fastlandet.

Vad denna fråga angår får jag erinra om att dåvarande departementschefen

vid behandlingen av enahanda spörsmål våren 1950 framhöll, att

den avsedda effekten av den omläggning av regleringssystemet, som då

förordades, minskades om prisorterna ökades utöver vad livsmedelskommissionen

i första hand förordat. Härjämte må anmärkas, att jordbruket

i samband med den vidtagna begränsningen av antalet prisorter erhöll kompensation

för den genomsnittliga inkomstminskning, som beräknades bli

en följd av omläggningen. Jag finner mig därför icke böra motsätta mig att

prisorterna bibehållas vid nuvarande antal. I likhet med nämnden kan jag

emellertid å andra sidan förorda att särbestämmelser i form av transportbidrag

införas i fråga om Gotland. Jag biträder sålunda förslaget, att bidrag

skall lämnas för all brödsäd, som transporteras från ön till fastlandet.

Såsom nämnden anfört bör bidraget omfatta dels hela omlastningskostnaden,

uppgående till 30 å 40 öre för deciton, dels ock förslagsvis en tredjedel

av fraktkostnaderna, som inklusive assurans och risk för resesvinn beräknas

till 1 krona 30 öre å 1 krona 35 öre för deciton, eller sålunda tillhopa

i runt tal 75 öre för deciton. För att sådant bidrag skall utgå förutsättes,

att den gotländska spannmålshandeln förbinder sig att vid avräkning

med jordbrukarna icke tillämpa högre prisortsavdrag än de verkliga

fraktkostnaderna till närmaste prisort med avdrag för sagda bidrag. Den

sammanlagda utgiften för spannmålsbolaget för dessa bidrag kan beräknas

uppgå till omkring 75 000 kronor för år.

På sätt nämnden föreslagit torde liksom för innevarande år Kungl. Maj :t

böra erhålla riksdagens bemyndigande att föreskriva, att handelskvarnar

och andra företag, som bedriva yrkesmässig handel med spannmål, skola

till spannmålsbolaget inbetala prishöjningsavgift för lager av brödsäd av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

gammal skörd med belopp, som motsvarar prishöjningen den 1 september

1952.

Med hänsyn till önskvärdheten av att priserna på brödsäd, som skall skördas

1953, bli fastställda i god tid före höstsådden, torde Kungl. Maj :t vidare

liksom föregående år erhålla riksdagens bemyndigande att senare på förslag

av nämnden fastställa dessa priser.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Handeln med fodermedel är numera i stort sett fri liksom även prisbildningen.

Vad fodersäden beträffar ha under senare år icke förekommit några

andra prisreglerande åtgärder än att priser fastställts i vissa importhamnar

för av spannmålsbolaget tillhandahållen fodersäd, huvudsakligen importvara.

I stort sett samma system tillämpas i fråga om bolagets försäljningar

av oljekraftfoder och kli.

Några ändrade regleringsbestämmelser synas icke vara påkallade. Jordbruksnämnden

har emellertid anmält, att nämnden på föranledande av bolaget

beslutat, att bolaget från den 1 april 1952 skall tillämpa fasta försäljningspriser

endast till partihandlare. Vidare har nämnden med anledning

av att bolaget ifrågasatt tillämpningen av högre priser i vissa hamnar av

mindre betydelse än i de egentliga importhamnarna förklarat, att nämnden

senare kommer att upptaga denna fråga till behandling. Vad sålunda förekommit

föranleder icke någon erinran från min sida.

Nu utgående fraktbidrag vid transport av fodermedel till Norrland torde,

såsom nämnden föreslagit, böra bibehållas oförändrade under nästa regleringsår.

Jag biträder även nämndens åsikt, att den tullfrihet, som nu är medgiven

för korn och malt tills vidare till och med den 30 september 1952, skall utsträckas

att gälla tills vidare intill utgången av nästa regleringsår.

Potatisregleringen.

I fråga om fabrikspotatis innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan enligt

vad förut nämnts, att odlarpriset för nästa regleringsår höjes med 8 öre

för hektoliter och stärkelseprocent.

Jag torde få erinra om att Kungl. Maj :t den 12 oktober 1951 bemyndigat

jordbruksnämnden att med Sveriges stärkelseproducenters förening u. p. a.

träffa överenkommelse om föreningens inköp och försäljning av potatisstärkelse

under tiden den 1 oktober 1951—den 30 september 1952 i huvudsaklig

överensstämmelse med ett upprättat förslag till avtal. Sådan överenskommelse

har sedermera träffats. Kungl. Maj :t har emellertid i bemyndigandet

gjort förbehåll om att den i överenskommelsens 7 § av nämnden

gjorda utfästelsen skall vinna riksdagens godkännande.

Överenskommelsen innebär, bland annat, att föreningen skall inköpa den

mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade tillverkningslicenser

å högst 300 000 deciton, med undantag av vad som erfordras till

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

21

husbehov för tillverkaren och dennes potatisleverantörer. Enligt 7 § i överenskommelsen

har nämnden åtagit sig att — under förutsättning av statsmakternas

godkännande och om överenskommelsen icke skulle komma att

förnyas för tillverkningsåret 1952/53 — vidtaga eller föranstalta om åtgärder

från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla dels

minst 81 kronor för deciton för den 1 oktober 1952 inneliggande lager av

potatisstärkelse, dock med avdrag av 30 000 deciton, dels ock ersättning för

ränte- och lagringskostnader enligt i överenskommelsen angivna grunder för

inneliggande lager av potatisstärkelse med undantag av 30 000 deciton under

tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1952.

De av nämnden gjorda åtagandena torde nu böra underställas riksdagen.

Vad nämnden i övrigt anfört angående potatisregleringen föranleder icke

någon erinran från min sida. I det följande kommer jag emellertid att

biträda nämndens förslag att, bland annat, potatis skall falla under bestämmelserna

i förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. Med hänsyn

härtill finner jag mig redan nu böra framhålla, att jag icke vill motsätta

mig en viss import av potatis vid normal skörd, därest potatispriset

på grund av knapp tillgång stiger över den nivå, som legat till grund för

inkomstberäkningen enligt kalkylen.

Oljeväxtregleringen.

Sedan jordbruksnämnden i februari 1952 framlagt förslag rörande oljeväxtregleringen,

ha världsmarknadspriserna på vegetabiliska fetter och oljor

ytterligare sjunkit. Särskilt starkt har prisfallet varit i fråga om linfrö och

linolja. Priset å dessa produkter har därigenom kommit att ligga ej oväsentligt

under det inhemska. Det är givetvis icke möjligt att förutsäga om den

nuvarande prisnivån på området kommer att bestå, i synnerhet som världsmarknadspriserna

växlat starkt under de senaste åren. Jag har därför icke

funnit tillräcklig anledning att frångå nämndens förslag i denna del. Ej

heller har nämnden för egen del i sin skrivelse den 22 april 1952 påkallat

någon ändring i sitt förslag.

Odlarpriset per kilogram levererat frö med 18 procent vattenhalt torde

sålunda i enlighet med vad nämnden föreslagit böra fastställas för vårraps

och vårrybs till 83 öre per kilogram, för vitsenap till 80 öre per kilogram

samt för oljelin till en krona 3 öre per kilogram. Något garantipris i fråga

om oljedådra torde icke erfordras i år, då odlarna icke visat något intresse

för denna oljeväxt. I förhållande till de för 1951 års skörd fastställda odlarpriserna

innebära de nu föreslagna priserna en höjning, som är störst beträffande

oljelin. Priserna böra för samtliga nu ifrågavarande oljeväxter avse

frö med en renhetsgrad av 90 procent. Den skillnad, som härvidlag gällde

förra året mellan oljelin, å ena, samt övriga oljeväxter, å andra sidan, i det

att renhetsgraden för oljelin endast behövde vara 94 procent, bör alltså av

skäl som nämnden anfört icke längre upprätthållas. De definitiva garanti
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

priserna å frö av 1952 års skörd, vilka priser avse till oljefabrikerna leveerat

frö med 9 procent vattenhalt, torde Kungl. Maj :t senare få fastställa.

För att eventuellt uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap,

vallmofrö, hampfrö och oljedådra skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning,

bör nämnden vidare äga befogenhet att föranstalta om inlösen

av dessa fröslag till priser, som avvägas med hänsyn till oljehalten. Enahanda

befogenhet bör tillkomma nämnden även beträffande andra oljehaltiga

fröslag, till exempel solros, soja, crambe med flera. I fråga om icke

kontraktsodlade fröpartier bör emellertid hinder icke möta mot att inlösningspriserna

fastställas till lägre belopp än de priser, som skola utgå till

kontraktsodlare.

För att prissättningen på höstsådda oljeväxter skall kunna ske i god tid

före sådden erhöll Kungl. Maj :t våren 1951 bemyndigande att fastställa

odlarpriset för höstraps och höstrybs av 1952 års skörd. Motsvarande bemyndigande

torde nu böra lämnas beträffande höstraps och höstrybs av

1953 års skörd.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

I fråga om stödet åt lin- och hampodlingen får jag till en början erinra

om att dåvarande departementschefen i propositionen nr 192 till 1951 års

riksdag i syfte att erhålla en ur driftsekonomisk synpunkt mera tillfredsställande

sysselsättningsgrad föreslog, att linberedningsverken i Kristinehamn

och Mellansel ävensom hampberedningsverket i Värmbol skulle nedläggas.

Riksdagen beslöt emellertid, att endast linberedningsverket i Kristinehamn

skulle avvecklas. Sedermera har linberedningsverket i Hybo förstörts

genom eldsvåda och verksamheten där har ännu icke återupptagits.

Nämndens förslag till stöd åt lin- och hampodlingen är utformat i enlighet

med det av riksdagen sålunda fattade beslutet. Vad nämnden därvid anfört

rörande de kvantiteter lin och hampa av 1952 års skörd, för vilka stöd bör

utgå, föranleder ingen erinran från min sida. Beträffande linodlingen torde

sålunda kvantiteten stödberättigad fiber böra beräknas till sammanlagt

högst 1 600 ton, fördelade med 550 ton för Laholm, 500 ton för Växjö och

275 ton för vartdera av Gimo och Mellansel. Enligt vad jag inhämtat, har

byggnadstillstånd ännu icke meddelats beträffande utbyggnaden av Laholmsverket,

varför någon ytterligare kvantitet icke torde komma i fråga

för detta verk. Kommer utbyggnaden till stånd, torde i enlighet med riksdagsbeslutet

en utökning av kvantiteten böra äga rum med 300 ton. Vad

åter angår hampodlingen torde man i enlighet med nämndens förslag böra

räkna med en odling, som lämnar sammanlagt 1 440 ton fiber.

Såsom framgår av det föregående uppgingo de av Kungl. Maj:t fastställda

riktpriserna för 1951 års skörd av lin- och hamphalm till 27 öre respektive

15 öre per kilogram. Nämndens framställning innebär, att dessa priser skola

fastställas oförändrade för 1952 års skörd. Mot detta förslag har jag icke

något att invända.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

23

Anslagsberäkningarna för stödet åt lin- och hampodlingen under nästa år

innefatta en stark ökning. Med hänsyn till innebörden av riksdagens beslut

finner jag mig emellertid böra ansluta mig till nämndens förslag. Bidragskostnaderna

för spånadslin torde sålunda —- med utgångspunkt från den

i det föregående förutsatta produktionen och det av nämnden uppgivna

stödbehovet av 83 öre per kilogram fiber vid Laholmsverket -—- kunna beräknas

till sammanlagt i runt tal 1 595 000 kronor. Vidare synes även enligt

min mening motiverat, att det förra året beslutade maximala stödet till

hampodlingen höjes från 50 till 60 öre per kilogram fiber. Jag tillstyrker

därför nämndens förslag om en sådan höjning. Bidragskostnaderna för

hampodlingen torde i anslutning härtill såsom nämnden föreslagit böra beräknas

till sammanlagt 806 400 kronor. Det totala anslagsbehovet till stödjande

av lin- och hampodlingen under budgetåret 1952/53 skulle sålunda

uppgå till i runt tal (1 595 000 -f 806 400 =) 2 400 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag dessutom få anmäla två framställningar

av nämnden den 6 november 1951 och den 26 februari 1952, vari nämnden

hemställt, bland annat, att en reservation av 127 504 kronor 49 öre å det å

riksstaten för budgetåret 1951/52 uppförda anslaget till Befrämjande av

fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm

måtte få användas till pristillägg för hamp- och linfiber, framställd av 1951

års skörd. Mot denna hemställan har jag intet att erinra.

Äggregleringen.

Vad äggproduktionen angår innebär Kungl. Maj :ts beslut i prisfrågan, att

äggpriset även under nästa regleringsår skall vara i huvudsak fritt. I fråga

om den närmare utformningen av äggregleringen har jordbruksnämnden

föreslagit, att det icke skall lämnas garanti för något bottenpris samt att

priserna skola få vara fria intill en viss övre gräns. Med utgångspunkt från

att medelproducentpriset för nästa år beräknats till 3 kronor 30 öre för

kilogram har såsom lämplig sådan gräns angivits ett producentpris av 4 kronor

25 öre för kilogram. Därvid förutsättes, att liksom för närvarande

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, nämnden skall äga

rätt att uttaga utjämningsavgift vid export av ägg.

Vad nämnden sålunda föreslagit synes böra godtagas. Ej heller bar jag

något att erinra mot vad nämnden anfört angående riktlinjerna i övrigt

i fråga om äggregleringen.

Köttvaruregleringen m. m.

Av jordbruksnämndens tidigare berörda redogörelse framgår, att anledning

finnes att räkna med ett underskott på kött under regleringsåret 1952/

53, medan tillgången på fläsk torde till fullo täcka behovet, möjligen med

undantag för de första månaderna. En relativt betydande import av kött

synes därför bli nödvändig.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Bland annat med hänsyn till den bristande jämvikten mellan tillgång

och efterfrågan på köttvaror torde i enlighet med nämndens förslag prisregleringen

på sådana varor tillsvidare bibehållas och utformas i huvudsak

på samma sätt som under innevarande regleringsår. Under sådana förhållanden

torde jämväl lagring med statligt stöd få äga rum av importerat kött

och fläsk, som icke vinner avsättning omedelbart. Därjämte bör lagringsstöd

få utgå vid sådana tillfällen, då det aktuella partipriset för varugruppen

i fråga understiger medelprisnivån med mer än 10 procent. Nämnden

bör dock få befogenhet att även vid andra tillfällen medgiva visst lagringsstöd,

om så befinnes lämpligt. I enlighet med nämndens förslag bör därvid

betingas en räntegottgörelse, som med 0,5 procentenheter överstiger det av

riksbanken fastställda diskontot. Sålunda inflytande medel skola användas

för att täcka kostnaderna för lagringsverksamheten på animalieområdet.

I detta sammanhang har nämnden förklarat sig ha för avsikt att nu utfärda

direktiv för den förening, som enligt vad som anfördes i propositionen

nr 207/1951 bildats för att omhänderhava importen och exporten av köttvaror.

Då exporten av fläsk torde bli förlustbringande, synes föreningen för

att täcka förlusten i sin verksamhet få tillgodogöra sig eventuella vinster

vid import av köttvaror och — om dessa visa sig otillräckliga -—- få underskottet

täckt ur clearingkassan för kolonialvaror. Skulle däremot under

regleringsåret uppstå överskott för verksamheten i dess helhet, böra vinstmedlen

få kvarstå hos föreningen och frågan om dispositionen avgöras

senare.

Med hänsyn till den fortsatta minskningen av fårstammen synes en ökning

av stödet till ullproduktionen vara motiverad. Jag har intet att erinra

mot att subventionen ökas till en krona 50 öre för kilogram. Då avsevärda

reservationer finnas å de under budgetåren 1948/49—1950/51 för ändamålet

anvisade medlen, torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras utan

anslagen böra få användas även under nästa budgetår.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter, m. m.

Bortsett från de statliga mjölkpristilläggen av skilda slag avse de statliga

regleringsåtgärderna på här ifrågavarande område främst att reglera fetthalten

i mjölk och vissa andra mejeriprodukter. Jordbruksnämnden har numera

enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande medgivit försäljning av mjölk,

som vid mejeri standardiserats till en fetthalt av 3,5 procent. Med hänsyn till

att detta är att anse som en försöksanordning, torde såsom nämnden framhållit

prövningen av frågan om medgivande av en allmän höjning av fetthalten

böra anstå, tills ytterligare erfarenhet vunnits. Liksom under innevarande

regleringsår bör det emellertid få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta

om de ändringar i de nuvarande regleringsåtgärderna, som kunna anses påkallade.

Vid den prissättning på jordbrukets produkter, som ägde rum våren 1951,

sökte man, som jag förut nämnt, stimulera till en produktionsomläggning i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

25

riktning mot ökad produktion av spannmål samt kött och fläsk. Efter denna

tid har en markant nedgång i mjölkproduktionen kunnat konstateras och kalkylsakkunniga

ha räknat med en fortsatt sådan nedgång under regleringsåret

1952/53. Även om den angivna produktionsomläggningen fortfarande är aktuell,

torde det dock såsom framhållits i propositionen nr 176/1952 vara nödvändigt

att prisavvägningen sker så, att även mjölkproduktionen erhåller en

viss kompensation för de ökade omkostnaderna.

Såsom framgår av sistnämnda proposition träffades en överenskommelse

den 15 mars 1952, enligt vilken ett belopp av 145 miljoner kronor skall ställas

till förfogande såsom pristillägg för mjölkproduktionen. Härav ha 112,5 miljoner

kronor beräknats för utbetalande av ett allmänt mjölkpristillägg med 3

öre för kilogram för all mjölk, som levererats eller levereras till mejeri under

innevarande regleringsår. Vidare har avsetts, att ett beräknat belopp av 20

miljoner kronor skall disponeras för att tillsammans med de medel, som nu

användas för utbetalande av clearingtillägg, genomföra en ökad differentiering

av mjölkpriset till de mindre jordbrukens förmån i form av ett s. k.

leveranstillägg, utformat på så sätt att gottgörelse skall utgå med 5 öre för

kilogram mjölk för den del av varje enskild jordbrukares mejerileverans,

som ligger mellan 4 000 och 10 000 kilogram för år. Leveranstillägget skall

utgå för leveranser under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952 och beräknas

draga en kostnad av omkring 27 miljoner kronor, motsvarande cirka 53

miljoner kronor för år. Återstoden av de medel, som nu användas för utbetalande

av clearingtillägg, förutsättes skola komma att gå åt för höjning av de

extra mjölkpristilläggen i norra Sverige. Den del av beloppet å 145 miljoner

kronor, som ej disponerats för allmänt mjölktillägg och leveranstillägg, skall

ställas till Svenska mejeriernas riksförenings förfogande för regleringsändamål.

Vid prisöverenskommelsen för 1952/53 har man utgått ifrån att någon

sänkning av mjölkpriset icke bör ske; allmänt pristillägg, extra pristillägg i

norra Sverige och leveranstillägg skola sålunda utgå enligt samma grunder,

som avtalats för tiden mars—augusti 1952. För produktionsåret 1952/53 beräknas

detta draga en kostnad av tillhopa 169 miljoner kronor, vilken summa

till ett belopp av 142 miljoner kronor skall täckas genom statliga subventioner

utöver de enligt före den 1 mars 1952 gällande grunderna utgående

allmänna och extra mjölkpristilläggen, som vid i jordbrukskalkylen beräknad

volym uppskattas till ett belopp av 80 miljoner kronor under samma

produktionsår. Behovet av statsmedel till de allmänna och extra mjölkpristilläggen

samt leveranstilläggen beräknas sålunda för regleringsåret

1952/53 uppgå till sammanlagt omkring 222 miljoner kronor. I prisöverenskommelsen

förutsättes, att nyssnämnda belopp å 142 miljoner kronor

till ett belopp av 12 miljoner kronor skola täckas av medel, som beräknas

komma att besparas vid omläggning av producent- och kontantbidraget,

samt till återstående 130 miljoner kronor genom särskilt anslag av statsmedel.

Därvid har uttalats att, därest omläggningen av producentbidraget

befinncs även böra medföra en ändring av grunderna för utbetalning av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande nr iS.

leveranstillägg, särskilda överläggningar skola upptagas därom, varvid får

överenskommas på vad sätt ytterligare belopp, som kan komma att inbesparas

å producentbidraget, skall tillföras vissa kategorier jordbrukare.

Till förfogande för producentbidrag och leveranstillägg stå således dels de

medel, som för närvarande utgå i producentbidrag, i årets statsverksproposition

upptagna med ett beräknat belopp av 69 miljoner kronor, med avdrag

av 12 miljoner kronor, dels ock vad som beräknats för leveranstilläggen i

deras nuvarande utformning eller 53 miljoner kronor. Huru dessa medel

slutligen skola fördelas på leveranstilläggen och de nya producentbidragen

beror på huru bidragen komma att utformas. Jag får därför upptaga denna

fråga till behandling i förevarande sammanhang.

Beslutet av 1947 års riksdag om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken

omfattade även frågan om särskilt stöd åt innehavare av mindre

jordbruk. Härvidlag innebar beslutet avsevärda ändringar i de dittills gällande

reglerna om producentbidrag för mjölk.

Vad till en början angår förutsättningarna för att erhålla bidrag fastslogs,

att sådant i princip endast borde utgå till de brukningsdelar, där det med

hänsyn till brukningsdelens beskaffenhet och försörjningsmöjligheterna

utanför densamma kunde anses erforderligt att lämna brukarna ett särskilt

stöd intill dess erforderlig rationalisering av respektive brukningsdel

kunnat genomföras. Av olika skäl ansågs det dock icke lämpligt att beträffande

den nuvarande brukaregenerationen pröva bidragsbehovet i vidare

mån än som följde av att bidrag icke skulle utgå till den, vars brukningsdel

översteg 10 hektar åker och till åker omräknad ängsmark. Däremot borde

frågan om bidragsrättens bestånd prövas, då brukningsdel bytte ägare.

De nya reglerna för producentbidrag inneburo även en ändring av bidragsbeloppen.

Sålunda höjdes bidragets maximibelopp från 320 till 480 kronor

om året, varjämte bidragsskalan ändrades så att bidragsbeloppet för kilogram

mjölk räknat ökades avsevärt vid relativt små mjölkleveranser. För

en till mejeri levererad kvantitet av upp till 4 000 kilogram mjölk eller

till mjölk omräknad grädde för år räknat skulle enligt den nya skalan

utgå bidrag med 12 öre för kilogram, och bidraget skulle bli oförändrat

för leveranser upp till 7 000 kilogram. För leveranser därutöver skulle

bidraget minskas med 3 öre för varje kilogram. Därjämte infördes en ny bidragsform,

nämligen kontantbidrag till sådana producenter, som ej kunde

leverera mjölk till mejeri. Sistnämnda slag av bidrag skulle utgå efter det

genomsnittliga antalet kor å brukningsdelen åren 1944—1946 med 160 kronor

för år för 2 kor, 320 kronor för 3 kor, 480 kronor för 4 och 5 kor, 360

kronor för 6 kor, 240 kronor för 7 kor och 120 kronor för 8 kor. Om antalet

kor understeg 2 eller översteg 8, skulle intet bidrag utgå.

Den utformning, som producent- och kontantbidragen sålunda erhöllo

vid 1947 års riksdag, har i åtskilliga avseenden utsatts för kritik. Såsom en

allvarlig brist framstår bland annat det förhållandet, att bidrag i ett icke

ringa antal fall utgår till personer, vilka icke med hänsyn till beskaffenheten

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr iS.

27

av deras brukningsdelar eller till deras inkomstställning kunna anses vara i

behov av det tillskott till förbättring av brukningsdelens lönsamhet, som

ifrågavarande stöd är avsett att ge. Vidare har anmärkts, att de nuvarande

bidragsbestämmelserna äro ägnade att åstadkomma en snedvridning av produktionen

på så sätt, att de i vissa fall skulle leda till i och för sig omotiverade

minskningar eller ökningar av mjölkproduktionen.

Enligt de direktiv, som utfärdades för producentbidragsutredningen, skulle

utredningen icke verkställa någon omprövning av de principiella grunderna

för det stöd, som innefattas i producent- och kontantbidragen. Bland

annat borde sålunda icke ifrågasättas att ändra stödets karaktär av en övergångsanordning

i avbidan på genomförandet av den erforderliga rationaliseringen.

Resultatet av utredningen bestyrker otvivelaktigt, att vissa brister finnas

i det nuvarande bidragssystemet. Åtskilliga lantbruksnämnder och mejeristyrelser,

som på utredningens anmodan lämnat uppgifter rörande det nuvarande

systemets verkningar, ha sålunda framfört anmärkningar i skilda

hänseenden. Även utredningen har för sin del funnit, att de nu gällande bidragsreglerna

behöva ändras på vissa punkter och har nu framlagt förslag

till de ändringar, som den funnit påkallade. Förslaget är icke av mera genomgripande

art. Den väsentligaste ändringen, som föreslås, går ut på en

omläggning av den nuvarande bidragsskalan.

Jag torde härefter få övergå till en närmare behandling av utredningens

förslag.

Vad först angår de allmänna villkoren för bidragsrättcn har utredningen

prövat olika möjligheter att begränsa bidragsrätten så, att den

kommer att gälla endast dem, som man ursprungligen avsett skulle komma

i åtnjutande av ifrågavarande stöd. Med utgångspunkt från att en begränsning

bör syfta till att i första hand gallra bort den kategori bidragstagare,

vilkas inkomst- och förmögenhetsförhållanden äro sådana, att ett stöd av

producentbidragets karaktär under inga förhållanden kan anses befogat, har

utredningen bland annat undersökt huruvida man bör införa en inkomsteller

förmögenhetsgräns för rätten till bidrag. Utredningen har därvid avvisat

tanken på en inkomstgräns men har stannat för att föreslå en förmögenhetsgräns,

som förslagsvis bör dragas lägst så, att den sammanfaller

med den gräns, som gäller för beskattning av förmögenhet, d. v. s. enligt

numera framlagt förslag 50 000 kronor.

I detta sammanhang får jag erinra om att Kungl. Maj :ts förslag till 1947

års riksdag byggde på en behovsprövning, varvid inkomstgränsen satts till

3 100 kronor »sammanräknad nettoinkomst» enligt taxeringarna för åren

1944—1946. Särskilda utskottet vid samma riksdag hade emellertid åtskilliga

erinringar alt anföra mot införandet av en inkomstgräns. Utskottet fann

det, bland annat, ofrånkomligt att en sådan gräns i ett ej ringa antal fall

skulle leda till ojämnheter, som svårligen skulle kunna undgå att framkalla

ett i viss mån berättigat missnöje. Med hänsyn därtill fann utskottet övervägande

skäl tala för att den föreslagna inkomstgränsen skulle slopas och

bidrag utgå utan behovsprövning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Liknande betänkligheter, som framförts mot fastställandet av en inkomstgräns,

kunna även anföras mot en behovsprövning efter förmögenhet. Även

om en förmögenhetsgräns onekligen erbjuder vissa fördelar i jämförelse

med en inkomstprövning, skulle — såsom framhållits av en utav utredningens

ledamöter — även en sådan gränsdragning bli tämligen godtycklig, eftersom

de värden, som finnas bakom en taxerad förmögenhet av viss storlek,

äro mycket varierande beroende på förmögenhetens sammansättning.

Otvivelaktigt skulle också praktiska svårigheter uppkomma vid tillämpningen

av en dylik bestämmelse. Jag anser därför, att icke heller någon generell

törmögenhetsgräns bör komma i fråga.

Såsom redan förut framhållits är det förhållandet, att bidrag utgår till

personer, som icke kunna anses vara i behov av det med bidraget avsedda

tillskottet till förbättrande av brukningsdelens lönsamhet, en allvarlig brist

i den nuvarande utformningen av bidragssystemet. Ehuru jag nyss avvisat

tanken på införandet av en generell inkomst- eller förmögenhetsgräns, synes

det mig onekligen i hög grad önskvärt att likväl i någon form hålla en möjlighet

öppen att gallra ut direkt stötande bidragsfall.

Härvidlag har utredningen för sin del föreslagit, att lantbruksnämnderna

skola få möjlighet alt vägra bidrag i sådana fall, då det med hänsyn till vederbörandes

inkomstförhållanden skulle stå i uppenbar strid mot bidragets

syfte att bevilja sådant. Denna möjlighet skulle dock tillgripas endast när

fråga är om brukare, som icke är mantalsskriven å fastigheten och uppenbarligen

besitter denna av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga

utkomst av jordbruket eller i fall av liknande slag. Utredningen har därvid

förutsatt, att bidrag icke kommer att beviljas endast i de fall, då det

står fullkomligt klart, att syftet med fastighetsinnehavet är ett annat än

att bereda innehavaren hans huvudsakliga inkomst.

I likhet med utredningen hyser jag den uppfattningen, att viss försiktighet

måste iakttagas, då fråga är att utestänga brukare från bidrag. Att i

analogi med stadgandet i 2 kap. 49 § nya jordabalken begränsa utestängningsmöjligheten

till sådana brukare, som icke äro mantalsskrivna å fastigheterna

i fråga, synes mig dock icke lämpligt. Borttages denna begränsning,

torde emellertid den föreslagna bestämmelsen bli för vid, i det att

den skulle komma att avse varje brukare, som icke har sin huvudsakliga

inkomst av jordbruket. Eftersom syftet emellertid är alt gallra ut endast

sådana fall, som äro direkt stötande, synes möjligheten att vägra bidrag

böra begränsas till att avse brukare, beträffande vilken det med hänsyn

till hans inkomst- och förmögenhetsförhållanden är uppenbart, att han

icke är beroende av jordbruket för sin utkomst.

Beträffande arealgränsen har utredningen erinrat om att en av de grundläggande

principerna enligt 1947 års riksdagsbeslut är, att bidrag icke skall

utgå till bärkraftiga jordbruk. Under hänvisning till sina direktiv har utredningen

därför funnit sig icke kunna till prövning upptaga frågan om en

generell höjning av denna gräns. En av utredningens ledamöter har dock

ansett sig oförhindrad att upptaga frågan och har för sin del föreslagit en

s. 29 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

29

höjning av gränsen till 14 hektar. Även, från åtskilliga andra håll ha uttalats

önskemål om en höjning, varvid man i allmänhet diskuterat en uppflyttning

av gränsen till 15 hektar. Enligt min mening föreligga emellertid

icke tillräckliga skäl att nu ändra gällande bestämmelser i förevarande hänseende.

Arealgränsen torde sålunda böra bibehållas vid 10 hektar. I likhet

med utredningen kan jag ej heller förorda, att arealgränsen fastställes med

beaktande av brukningsdelarnas tillgång till skog.

Vad utredningen anfört beträffande frågan om en undre arealgräns kan

jag även ansluta mig till. Någon sådan gräns torde alltså enligt min mening

icke böra införas.

Ehuru utredningen sålunda utgått från ett bibehållande av den nuvarande

arealgränsen, har den uttalat att större hänsyn än vad hittills varit fallet

bör tagas till skiftande förhållanden med avseende på arrondering och därmed

förknippade avståndskostnader samt jordens beskaffenhet och andra

omständigheter av betydelse för bedömandet av brukningsdels bärkraft.

Möjlighet föreslås även skola finnas för lantbruksnämnd att med lantbruksstyrelsens

medgivande tillämpa högre arealgräns än 10 hektar för sammanhängande

enhetliga områden med väsentligt lägre areell avkastning än vad

som gäller i genomsnitt för län eller länsdel.

Jag finner mig kunna biträda vad utredningen sålunda föreslagit, dock

att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att på förslag av lantbruksnämnd

eller lantbruksstyrelsen medgiva den generella tillämpningen av en högre

arealgräns inom visst område. Möjligheten till en utvidgning av arealgränsen

torde komma att medföra blott en obetydlig kostnadsökning. Mjölkleveranserna

från så relativt stora brukningsdelar, som det här skulle bli

fråga om, torde nämligen i allmänhet uppgå till så betydande kvantiteter,

att bidrag skulle komina att utgå med endast obetydligt belopp.

Innan jag härefter övergår till utredningens förslag rörande bidragsbeloppen

och bidragsskalan, torde jag få upptaga frågan huruvida bidraget bör

bestämmas på samma sätt som hittills eller det bör omändras till att utgå

med ett fast belopp, beräknat efter den genomsnittliga mjölkleveransen

under viss tid. Detta spörsmål har berörts av utredningen, som emellertid

på grund av sina direktiv ansett sig icke kunna framlägga något förslag

härom. En av utredningens ledamöter har emellertid funnit sig oförhindrad

att upptaga frågan till behandling. I likhet med denne har jag

kommit till den uppfattningen, att stora fördelar skulle vara att vinna genom

en omläggning av bidraget på sätt nyss angivits. Härigenom skulle nämligen

den olägenhet elimineras, som enligt vad från många håll påpekats

ligger däri, att bidragsbestämmelserna äro ägnade att åstadkomma en snedvridning

av produktionen på så sätt, att de i vissa fall leda till omotiverade

minskningar respektive ökningar av mjölkproduktionen. Vidare skulle systemet

med fasta belopp avsevärt förenkla förfarandet vid beräknandet och

utbetalningen av bidragen.

Med hänsyn till de fördelar, som sålunda stå att vinna, förordar jag att

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande nr J8.

bidraget i fortsättningen omlägges så, att det kommer att utgå med fast belopp.

Detta torde böra beräknas på grundval av den genomsnittliga mjölkleveransen

under en längre tid, förslagsvis under fyraårsperioden den 1

juli 1948—den 30 juni 1952.

Även vid den ifrågasatta omläggningen av producentbidraget torde kontantbidraget

böra bibehållas och utgå efter enahanda principer som för närvarande.

Liksom i fråga om producentbidraget torde dock möjlighet böra

finnas att gallra ut stötande fall.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande omläggning av b idragsskalan

kan jag helt ansluta mig till den motivering, som utredningen

anfört härför. Jag kan också i princip biträda de ändringar i skalan,

som utredningen ansett sig böra stanna för att föreslå. Emellertid torde jag

här få erinra om att jordbruksuppgörelsen våren 1952 bland annat innebär,

att cirka 12 miljoner kronor skola inbesparas på det nuvarande bidraget.

Detta gör en justering nedåt nödvändig av den av utredningen förordade

skalan. För att härvid nå en lämplig avvägning synes justeringen böra göras

så, att bidraget skall utgå med 8 öre för kilogram vid leverans upp till

4 000 kilogram mjölk årligen. Mellan 4 000 och 6 000 kilogram bör bidraget

fastställas till 3 öre för kilogram, varefter ett fast bidrag å 380 kronor bör

utgå vid leverans av 6 000—10 000 kilogram. Överstiger leveransen 10 000

kilogram för år, skall avdrag göras med 3 öre för varje överskjutande kilogram.

Bidraget kommer härigenom att upphöra att utgå vid en årsleverans

av 22 700 kilogram.

Genom den sålunda föreslagna justeringen beräknas en besparing göras

i förhållande till det för närvarande utgående bidraget med cirka 11,5 miljoner

kronor.

I anslutning till de ändringar i bidragsskalan för producentbidraget, vilka

angivits i det föregående, böra givetvis motsvarande justeringar vidtagas i

skalan för kontantbidraget. En lämplig avvägning synes därvid uppnås, om

det högsta kontantbidraget, vilket utgår vid ett antal av 4 och 5 kor, sänkes

från 480 kronor till 380 kronor. Vidare böra bidragsbeloppen vid ett koantal

av 3, 6, 7 och 8 sänkas från respektive 320, 360, 240 och 120 kronor till

respektive 300, 300, 200 och 100 kronor. Någon fullständig överensstämmelse

mellan de båda bidragsformerna om hänsyn tages till den faktiska medelavkastningen

per ko uppnås emellertid ej utan kontantbidragen torde få

anses något förmånligare, överensstämmelse föreligger emellertid ej heller

vid de nu gällande bidragsskalorna och torde såsom utredningen anmärkt

knappast böra eftersträvas, eftersom ett förhållandevis stort antal bidragstagare

finnas i de delar av landet, där avkastningen per ko ligger under de

genomsnittliga rikssiffrorna. Besparingen å kontantbidragen genom justeringen

beräknas komma att uppgå till närmare 1 miljon kronor.

Utredningen har vidare till diskussion upptagit vissa frågor, som sammanhänga

med bidragsrätten för nytillträdande brukare. Därvid har utred
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

31

ningen till en början framhållit, att det ganska utbredda missnöje, som förekommer

beträffande den nuvarande utformningen av denna bidragsrätt,

till stor del torde bottna i bristande kännedom om bidragets tillkomst och

om syftet med bidraget.

Med anledning härav får jag erinra om att 1947 års riksdagsbeslut innebar

en sammankoppling av den prisreglerande verksamheten och rationaliseringsarbetet

på jordbrukets område. Frågan om ett särskilt stöd åt det

mindre jordbruket blev därför såsom utredningen framhållit närmast ett

spörsmål om vilka åtgärder som av sociala skäl borde vidtagas för att bereda

innehavare av mindre jordbruk skälig hjälp under den tid, som måste förflyta,

tills den planerade rationaliseringen hunnit genomföras. I princip räknade

man därvid med att rationaliseringen skulle kunna genomföras i samband

med generationsväxlingen å de enskilda brukningsdelarna. Med hänsyn

härtill och till angelägenheten av att stödåtgärderna ej i alltför hög grad

skulle verka hämmande på rationaliseringsarbetet, ansågs bidraget böra -—

med vissa undantag — begränsas till de nuvarande innehavarna av dylika

brukningsdelar.

Ehuru det är väl förståeligt, att missnöje kan uppstå, då bidraget bortfaller

i samband med överlåtelse av fastigheten, oaktat denna icke undergått

någon förändring, får man dock icke bortse från att bidragsbestämmelsernas

utformning i nu förevarande hänseende är intimt förknippad med

de år 1947 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Det låter sig därför

knappast göra att vidtaga någon mera principiell ändring därutinnan

utan att samtidigt ompröva dessa riktlinjer. Då jag icke är beredd att föreslå

något sådant, torde de nu gällande bestämmelserna om bidragsrätten

för nytillträdande brukare böra bibehållas.

Vad utredningen i detta sammanhang uttalat om möjligheten av bidrag

till nytillträdande brukare, då fastigheten icke kan rationaliseras eller i vart

fall icke kan rationaliseras inom överskådlig framtid ävensom då fastigheten

visserligen kan förstärkas men brukaren ej har för avsikt att vidtaga

någon åtgärd i sådant syfte, kan jag i huvudsak ansluta mig till. Likaså

delar jag utredningens åsikt, att övervägande skäl tala mot ett förverkligande

av de till utredningen framförda förslagen om att deltagande i bekämpningen

av de smittsamma husdjurssjukdomarna skall uppställas som

villkor för bidragsrätt ävensom att getmjölk skall jämställas med komjölk

i förevarande hänseende.

Vad härefter angår det förut omförmälda lcveranstillägget utgår detta för

närvarande med 5 öre för kilogram mjölk för den del av varje jordbrukares

mejerileverans under tiden den 1 mars—den 31 augusti 1952, som ligger

mellan 4 000 och 10 000 kilogram för år räknat. Såsom man förutsatt i

prisöverenskommelsen den 1 april 1952 torde leveranslillägget böra utgå

efter oförändrade grunder under nästa regleringsår.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit, kommer produccnIbidraget och

leveranstillägget att utgå i enlighet med uppställningen å s. 131. [Uppställningen

är i detta utlåtande intagen å s. 33.1

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar,

som bli erforderliga vid bifall till vad jag i det föregående förordat. Ändringarna

torde träda i kraft den 1 januari 1953.

Genom beslut av 1951 års riksdag skola vinster, som uppkommit vid export

av svenska oljeväxtfröer eller oljor under regleringsåret, få användas

för att täcka förluster på export av mejeriprodukter från och med den 9

mars 1951. Dessa förluster torde uppgå till sammanlagt cirka 30 miljoner

kronor. Vinsten på export av oljeväxtprodukter av 1950 års skörd uppgår

till 12,3 miljoner kronor, varav endast 3 miljoner kronor tagits i anspråk,

och av 1951 års skörd till cirka 25 miljoner kronor. Då sistnämnda belopp

icke förslår till att täcka den uppkomna förlusten, torde nämnden böra få

bemyndigande att taga i anspråk vinstmedel, hänförande sig till exporten av

1950 års oljeväxtskörd för att täcka förlust på smörexport, uppkommen under

regleringsåret 1951/52.

För nästa regleringsår beräknas uppkomma en exportförlust å smör om

7,2 miljoner kronor. I prisöverenskommelsen har förutsatts, att förlusterna

vid export av smör och andra mejeriprodukter, i den mån de under regleringsåret

överstiga nämnda belopp, skola få täckas på samma sätt som för

närvarande, dock att för ändamålet skola användas icke blott de vinster,

som kunna uppkomma under året på export av oljeväxtprodukter utan även

i clearingkassan kvarstående vinster från tidigare sådan export. Härvid

skall dock gälla, att förlusterna icke få vara orsakade av någon ökning utav

smörproduktion. Jag förordar även detta förslag.

Vad nämnden anfört om avveckling av normalpriserna på ost regleringsåret

1952/53 kan jag godtaga. I

I detta sammanhang torde jag få upptaga frågan om ändrad lydelse av

förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och

ost. Såsom nämnden framhållit är enligt förordningens nuvarande lydelse

den utjämningsavgift, som kan uttagas för ost, knuten till leveransen av sådan

vara. Genom att lägga avgiften på tillverkningen alternativt med leveransen

skulle man emellertid vinna betydelsefulla fördelar. En dylik omläggning

medför, att man får större möjligheter att snabbt bemästra en sådan

situation, som exempelvis uppstod under år 1949, då den rikliga mjölktillförseln

ledde till en avsevärt ökad ostproduktion, vilken medförde stora

avsättningssvårigheter. Vidare motverkar den, att en avgift på ost träffar

mejeriföretagen olika med hänsyn till deras varierande lagringsmöjligheter.

Även om tillverkningsavgift på ost icke uttages för närvarande, synes det

mig likväl lämpligt att den föreslagna ändringen vidtages redan nu.

Samma förordning torde samtidigt böra ändras jämväl i ett annat hänseende.

Stadgandet i 3 § av förordningen att utjämningsavgiften i fråga

skall utgå med högst 50 öre för kilogram, tillkom vid en tidpunkt, då fetthalten

hos grädde icke fick överstiga 15 procent, och avgiften avvägdes

med hänsyn därtill. Sedan denna begränsning upphävts och grädde med

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

33

Årsleverans av

mjölk, kg

I

1/1—31/8 1952

(prop. nr 176/52)

II

1/9 1952—31/8 1953

Genomsnitti.

prisförbättring

i öre per kg

prod.

bidrag

leverans-

tillägg

summa

prod.

bidrag

leverans-

tillägg

summa

I

II

1000 ..........

120

_

120

80

_

80

12-00

8-oo

2 000 ..........

240

—

240

160

—

160

12-00

8-oo

3 000 ..........

360

—

360

240

f _

240

12-00

8-oo

4 000 ..........

480

—

480

320

—

320

12-00

8-00

5 000 ..........

480

50

530

350

50

400

10-60

8-00

6 000 ..........

480

100

580

380

100

480

9-67

8-00

7 000 ..........

480

150

630

380

150

530

900

7-57

8 000 .........

450

200

650

380

200

580

8-13

7-26

9000 ..........

420

250

670

380

250

630

7-45

7-00

10 000 ..........

390

300

690

380

300

680

6-90

6-80

11000 ..........

360

300

660

350

300

650

6-00

5-91

12 000 ..........

330

300

630

320

300

620

525

5-17

13 000 ..........

300

300

600

290

300

590

4-62

4-64

14000 ..........

270

300

570

260

300

560

4-07

400

15 000 ..........

240

300

540

230

300

530

3-60

3-53

16 000 ..........

210

300

510

200

300

500

3-18

313

17 000 ..........

180

300

480

170

300

470

2-82

2-76

18000 ..........

150

300

450

140

300

440

2-50

2-44

19 000 ..........

120

300

420

no

300

410

2-21

2-16

20 000 ..........

90

300

390

80

300

380

1-9B

1-90

21000 ..........

60

300

360

50

300

350

1-71

1-67

22 000 ..........

30

300

330

‘20

300

320

1-49

1-45

23 000 ..........

—

300

300

—

300

300

1-30

1-30

24 000 ..........

—

300

300

—

300

300

1-25

1-25

25 000 ..........

—

300

300

—

300

300

1-20

1''20

30 000 ..........

—

300

300

—

300

300

l-oo

l-oo

avsevärt högre fetthalt kan förekomma, torde avgiften lämpligen böra

direkt ställas i relation till mängden mjölkfett. Den avgift, nämnden därvidlag

föreslagit — 40 öre för 100 gram mjölkfett — synes vara väl avvägd.

För margarinost bör dock den nuvarande formen för avgiften bibehållas.

Förslag av nu angivet innehåll till förordning om ändring i förordningen

den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift å mjölk, grädde och ost torde få

föreläggas riksdagen till antagande.

Konstgödselregleringen.

Vad jordbruksnämnden anfört i fråga om konstgödselregleringen föran

leder ingen erinran från min sida. 3

3 Diharq till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 48.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

Såsom framgår av det föregående ha jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen

gemensamt framlagt förslag till omläggning av fettvaruregleringen.

Behandlingen av detta förslag har emellertid ännu icke hunnit slutföras

inom jordbruksdepartementet. Med hänsyn härtill är jag icke heredd att

redan i detta sammanhang taga ställning till den i förslaget förordade omläggningen

av nämnda reglering. De hittills gällande grunderna för fettvaruregleringen

torde sålunda få tillämpas tills vidare under nästa regleringsår.

Nämnden har föreslagit, att riksdagens medgivande skall inhämtas att

taga i anspråk det till 46,9 miljoner kronor beräknade överskottet i clearingkassan

den 30 juni 1952 för att nedbringa det eljest erforderliga anslaget

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Mot detta förslag har

jag icke något att invända.

Vid bifall till vad jag nu föreslagit torde Kungl. Maj :t alltjämt böra äga

bemyndigande dels att uttaga accis och tilläggsaccis å sådana varor, som

avses i förordningen den 7 juni 1935 (nr 259) om accis å margarin och

vissa andra fettvaror, dels att upptaga en rörlig clearingavgift vid import

av fettämnen, motsvarande i varje särskilt fall skillnaden mellan normalpriset

och den faktiska anskaffningskostnaden för varan i fråga.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

I årets statsverksproposition har till kostnader för spannmålsbolagets

verksamhet för budgetåret 1952/53 upptagits ett beräknat belopp av 75

miljoner kronor. Bolaget har i sin förut nämnda skrivelse uppskattat kostnaderna

för verksamhetsåret 1952/53 till 55 miljoner kronor. Därvid ha

emellertid försäljningspriserna i fråga om brödsäd baserats på en prishöjning

av 10 kronor för deciton och i fråga om fodervaror på de i jordbrukskalkylen

angivna priserna. Med hänsyn bland annat till att priset på vete

denna dag höjts med ytterligare tre kronor för deciton torde emellertid

i enlighet med jordbruksnämndens beräkningar kostnadssumman minskas

med 10 miljoner kronor, d. v. s. till 45 miljoner kronor.

Såsom bolaget framhållit, torde dess behov av rörelsemedel stegras avsevärt

under nästa höst. Med utgångspunkt från att värdet av bolagets lager

den 31 augusti 1952 beräknas komma att uppgå till minst 160 miljoner kronor,

synes det påkallat att ytterligare rörelsemedel ställas till dess förfogande.

Jag finner mig därför böra biträda framställningen att möjlighet

beredes bolaget att öka sin rörliga kredit hos riksgäldskontoret från 70

miljoner kronor till 125 miljoner kronor. Jag förutsätter därvid, att den

ökade krediten icke kommer att utnyttjas i vidare mån än som är oundgängligen

erforderligt för att bolaget skall kunna fullgöra sin vanliga inköpsverksamhet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

35

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Redan förut har jag angivit, att enligt min mening statsmakterna även

under nästa år böra i viss utsträckning lämna stöd åt säsongmässig lagring

av jordbruksprodukter. Jordbruksnämnden har beräknat omkostnaderna

härför till 6,5 miljoner kronor eller 2,5 miljoner kronor mindre än det belopp,

som i statsverkspropositionen preliminärt upptagits för ändamålet. Mot

denna beräkning har jag intet att erinra.

Vad angår beredskapslagringen har Kungl. Maj :t genom särskilda beslut

den 29 december 1950 och den 25 januari 1952 bemyndigat nämnden

att föranstalta om beredskapslagring av vissa importerade livsmedel. Jag

biträder nämndens förslag om utökning av sådan lagring.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra om att nämnden genom

samma beslut bemyndigats att för förskottering av rörelsemedel i samband

med lagringen anlita det reservationsanslag å 88 250 000 kronor, som riksdagen

beviljat för lagring av jordbruksprodukter in. m., ävensom att för

täckande av uppkommande kostnader taga i anspråk det för budgetåret 1951/

52 anvisade förslagsanslaget till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig

inköps- och försäljningsverksamhet. Det synes lämpligt, att kostnaderna

under nästa budgetår i samband med beredskapslagring skola bestridas från

samma anslag. För ändamålet torde böra beräknas ett belopp av 500 000

kronor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde anslaget för nästa budgetår böra

uppföras med sammanlagt 7 miljoner kronor.

Förordningarna angående reglering av utförsel respektive införsel av vissa

levande djur och jordbruksprodukter m. m. I

I propositionen nr 245/1950 uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

bland annat, att Kungl. Maj :t redan från och med regleringsåret

1950/51 borde äga att, i den mån så visade sig erforderligt, förordna om

uttagande av sådana export- och importavgifter å jordbruksprodukter, som

enligt 1947 års riksdagsbeslut angående riktlinjerna för jordbrukspolitiken

skulle kunna användas såsom medel i prisregleringsverksamheten. Vidare

anförde departementschefen, att det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att

meddela de bestämmelser, som kunde erfordras i fråga om redovisningen

och användningen av dylika avgifter. Någon erinran däremot gjordes ej av

riksdagen.

I förordningen den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. sammanfördes sedermera

de särskilda författningar, som utfärdats beträffande importregleringar

av varor inom jordbruksnämndens verksamhetsområde, varvid meddelades

generella bestämmelser om bemyndigande för Kungl. Maj :t alt utlaga

införsclavgifter. Motsvarande bestämmelser rörande utförselavgifter finnas

däremot icke. Ehuru kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 324) angåen
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande nr A8.

de allmänt exportförbud alltjämt äger giltighet, bär nämnden nu ansett

det lämpligt att en särskild författning utfärdas även beträffande den exportreglering,

som är knuten till nämnden. Som särskilt skäl härför har

anförts, att nämnden samt statens handels- och industrikommission beslutat

föreslå importfrilistning av ytterligare ett stort antal varor liksom även

viss ytterligare cxportfrilistning. I samband därmed avses sådana varor,

som äga samband med den statliga regleringen på jordbrukets område och

icke nu kunna frilistas, skola överföras till dessa speciella export- och importförfattningar.

Vad nämnden sålunda föreslagit finner jag mig i huvudsak kunna biträda.

På grund härav har inom jordbruksdepartementet, med utgångspunkt

från ett vid nämndens skrivelse fogat författningsutkast, upprättats

ett förslag till förordning angående reglering av utförsel av vissa levande

djur och jordbruksprodukter m. m. Förslaget torde få föreläggas riksdagen

till antagande.

Beträffande innehållet i förslaget torde jag i övrigt få anföra följande.

I författningen meddelas bestämmelser om skyldighet att söka licens vid

export av sådana varor, som beröras av jordbruksregleringen. Avgifter vid

utförsel kunna redan nu i viss utsträckning uttagas enligt kungörelsen den

31 mars 1950 (nr 156) angående utjämningsavgift vid utförsel av vissa

varor. Denna avser emellertid endast sådana fall, då subvention i någon

form lämnas för varan eller för vara av likvärdigt slag. I förevarande förordning

ha däremot intagits generella bestämmelser om rätt för Kungl. Maj :t

att uttaga utförselavgifter, därest sådana anses nödvändiga för genomförandet

av jordbruksregleringen. Därigenom beredes möjlighet att — såsom

stundom kan vara önskvärt — åstadkomma exportbegränsning genom avgiftsbeläggning

i stället för kvantitativ exportreglering.

I övrigt torde här böra omnämnas, att förordningen utformats i sa nära

anslutning som möjligt till vad som enligt tidigare uttalanden bör gälla för

införseln. Sålunda böra generella utförseltillstånd i största möjliga utsträckning

lämnas sådana import- och exportföreningar, som med statsmakternas

godkännande bildats för att handhava import och export av vissa jordbruksprodukter.

I den mån exportreglering på grund av det utländska prisläget

eller av andra skäl ej behövs för viss vara, bör vidare undantag från

förordningen kunna medgivas.

I den vid författningsförslaget fogade bilagan ha upptagits de djur och

produkter, beträffande vilka nämnden ansett exportreglering kunna bli erforderlig

även under normala tider. Eftersom i enlighet med det förut anmärkta

förslaget till regleringsanordningar på fettvaruområdet förutsatts, att

den inhemska linodlingen icke skall erhålla sådant stöd, som avses skola

lämnas annan oljeväxtodling, har nämnden icke medtagit linfrö och linolja

i bilagan. I

I anslutning till vad som anförts rörande exportregleringen har nämnden

uttalat som sin uppfattning, att även införselförordningen bör omfatta samt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Joidbruksutskottets utlåtande nr 48.

37

liga icke frilistade djur och jordbruksprodukter, som äro av betydelse för

den statliga regleringsverksamheten på jordbrukets område. Med anledning

därav har nämnden hemställt, att den vid förordningen fogade bilagan skall

utökas med ett antal varuslag. Viktigast av de varor, som därvid komma att

medtagas torde vara potatis och potatismjöl. Linolja och linfrö ha däremot

utelämnats även här. Med hänsyn till att endast sådana varuslag medtagits,

beträffande vilka nämnden är lillståndsmyndighet, saknas vidare vissa vallväxtfröer,

som finnas intagna i bilagan till utförselförordningen. I övrigt

föreslås vissa ändringar, i huvudsak av redaktionell art.

Vad nämnden sålunda anfört finner jag mig kunna biträda. Jag vill i

samband därmed erinra om att möjlighet finnes att, i den mån importregleringen

på grund av det utländska prisläget eller av andra skäl ej behövs

för viss vara, medgiva undantag från förordningen.

I enlighet med det anförda torde förslag till förordning om ändring i förordningen

den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln av vissa

levande djur och jordbruksprodukter m. m. få förelaggas riksdagen till godkännande.

Anslagsäskanden m. m.

Vid bifall till de förslag, som jag framlagt i det föregående, skulle kostnaderna

för prisreglerande åtgärder uppgå till i avrundat tal 230 miljoner

kronor, varav 142 miljoner kronor på grund av prisuppgörelsen i april 1952.

Av förstnämnda belopp belöpa cirka 222 miljoner kronor på allmänt mjölkpristillägg,

extra mjölkpristillägg till vissa delar av landet samt leveranstilllägg,

2,5 miljoner kronor på stöd åt odlingen av lin och hampa samt 5 miljoner

kronor på diverse kostnader i samband med jordbruksregleringen. Enligt

vad jordbruksnämnden framhållit är sistnämnda belopp bland annat avsett

att användas till ersättning åt Svenska mejeriernas riksförening för handhavandet

av vissa med regleringen av mjölk och mejeriprodukter sammanhängande

uppgifter samt för förluster i samband med lagring och annat

omhändertagande av animaliska produkter. Såsom framgår av det föregående

har jag emellertid tillstyrkt nämndens förslag att av överskottet i

clearingkassan för fettråvaror ett belopp av i runt tal 47 miljoner kronor

skall användas för att nedbringa den eljest erforderliga medelsanvisningen

under prisregleringsanslaget. Ifrågavarande anslag skulle därför kunna begränsas

till ett belopp av (230 — 47 =) 183 miljoner kronor. Det torde i

detta sammanhang böra nämnas, att någon reservation å tidigare anvisade

medel under anslaget icke torde kunna påräknas vid utgången av innevarande

budgetår.

Till Producentbidrag till vissa innehavare av mindre jordbruk torde vidare

erfordras 58 miljoner kronor.

Förutom nu omförmälda anslag bör i enlighet med vad förut förordats

äskas dels till Kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

verksamhet ett reservationsanslag av 45 miljoner kronor, dels till Statlig lagerhållning:

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet ett

förslagsanslag av 7 miljoner kronor.

Slutligen torde riksdagens medgivande böra inhämtas till att nyssnämnda

bolags rörliga kredit hos riksgäldskontoret skall ökas från 70 till 125 miljoner

kronor.»

Utskottet.

Allmänna synpunkter på prisregleringen under produktionsåret 1952/53.

I propositionen nr 207 till föregående års riksdag angående åtgärder i prisreglerande

syfte på jordbrukets område under innevarande produktionsår

uttalade dåvarande departementschefen, att för sörj ningsprogrammet under

detta år liksom under de närmast föregående borde utformas med utgångspunkt

från att livsmedelsbehovet i största möjliga utsträckning skulle

täckas genom inhemsk produktion. Med hänsyn till bland annat den ur

svensk synpunkt ogynnsamma utvecklingen av pris- och avsättningsförhållandena

på världsmarknaden borde emellertid därjämte eftersträvas en viss

förskjutning av produktionsinriktningen. Därvid borde man söka å ena sidan

öka självförsörjningsgraden på de områden, där underskott förefunnes, och

å andra sidan reducera överskotten av sådana produkter, för vilka svårigheter

förelåge att vinna avsättning utomlands till tillfredsställande priser.

Genom en dylik förskjutning skulle man vid sidan av den ökade försörjningsgraden

kunna uppnå en ur ekonomisk synpunkt mera ändamålsenlig

inriktning av produktionen ävensom en minskning av jordbrukets beroende

av den mycket ovissa exportmarknaden.

I nu förevarande proposition har departementschefen anfört, att under det

senaste året icke skett någon mera väsentlig förändring i de faktorer, som

lågo till grund för den sålunda för ett år sedan gjorda bedömningen. Härvid

har departementschefen pekat på att den internationella marknaden under

senare tid kännetecknats av sjunkande priser, samtidigt som prisutvecklingen

här i landet på grund av lönehöjningarna gått i motsatt riktning.

Detta har medfört, att hemmamarknadspriserna på vissa jordbruksprodukter

— med undantag bland annat för brödsäd —- numera ligga högre än motsvarande

priser utomlands. Enligt departementschefens mening understryker

denna utveckling betydelsen av att de riktlinjer, som uppdragits för jordbruksproduktionen

under innevarande regleringsår, även i fortsättningen

följas. Utskottet ansluter sig för sin del till departementschefens uttalande,

att det försörj ningsprogram, som uppställdes våren 1951, i sina huvuddrag

bör vara vägledande även under det kommande regleringsåret.

Med utgångspunkt från anförda synpunkter har i propositionen uppställts

ett produktionsprogram för viktigare jordbruksalster. Vad i detta sammanhang

anförts föranleder icke någon erinran från utskottets sida. Sålunda

synes en ytterligare utvidgning av brödsädsodlingen angelägen med hänsyn

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

39

till såväl det inhemska för sörj ningsläget som prisförhållandena på världsmarknaden.

Den omsvängning, som numera skett beträffande priserna på

fettråvaror på den internationella marknaden, torde däremot motivera en

begränsning av oljeväxtodlingen. På grund av föreliggande svårigheter att

utomlands vinna lönande avsättning för ett större smöröverskott synes det

ur marknadssynpunkt vara lämpligt med en viss återhållsamhet beträffande

mjölkproduktionen. Däremot torde en ökning av göddjursuppfödningen böra

eftersträvas.

Såsom varit brukligt under en följd av år har även i år upprättats en förkalkyl

över jordbrukets inkomster och kostnader under det kommande regleringsåret.

Den för regleringsåret 1952/53 upprättade kalkylen ligger till

grund för den överenskommelse, som den 1 april 1952 träffats mellan jordbruksnämnden

och jordbrukets förhandlingsdelegation om prissättningen

under nämnda regleringsår. Överenskommelsen har godkänts av Kungl.

Maj :t den 25 i samma månad.

I motionen II: 662 har hemställts, att behandlingen av förevarande proposition

i avvaktan på en skyndsam utredning av jordbrukskalkylen måtte uppskjutas

till riksdagens höstsession. Med anledning härav får utskottet erinra

om att departementschefen i propositionen nr 176 till årets riksdag förebådat

tillkallandet av särskilda sakkunniga för att utreda frågan om ett nytt prissättningssystem

på jordbrukets område samt att utskottet i sitt över nämnda

proposition avgivna utlåtande, nr 39, uttalat att utskottet funnit det angeläget

att denna utredning snarast komme till stånd och att utredningsarbetet

bedreves med all den skyndsamhet uppgiften medgåve. Med hänsyn till vad

sålunda förekommit anser utskottet nu ifrågavarande yrkande icke böra föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida. I

I förevarande jordbrukskalkyl har skett en övergång till nytt basår.

Såsom utgångspunkt för beräkningarna har sålunda förkrigsåret 1938/39

ersatts med året 1950/51. Utskottet, som i sitt utlåtande nr 42 till 1951 års

riksdag uttalat önskemål om övergång till nytt kalkylbasår, har i likhet

med departementschefen icke något att invända mot att en sådan övergång

nu sker liksom ej heller mot valet av basperiod.

Vid beräkning av jordbrukets räntekostnader har i den föreliggande kalkylen

hänsyn tagits till den ökning av fastighetskapitalet, som redovisats vid

1952 års allmänna fastighetstaxering. Med beaktande av den härmed följande

stegringen av räntekostnaderna utvisar kalkylen för regleringsåret

1952/53 ett underskott om cirka 215 miljoner kronor. Av detta underskott beräknas

55 miljoner kronor hänföra sig till de ökade räntekostnaderna. Enligt

prisöverenskommelsen skall av sistnämnda belopp en femtedel eller 11 miljoner

kronor beaktas vid prissättningen för nästa år, medan återstoden

—- 44 miljoner kronor —- skall avföras med lika delar under ett vart av de

följande fyra åren. Kalkylunderskottet skall anses täckt, om jordbruket

tillföres ett inkomstbelopp av 171 miljoner kronor. Prishöjningar på vete,

kött och fläsk samt cn förutsatt stegring av ostpriset vid fri prisbildning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

på denna vara beräknas medföra en inkomstökning av 41 miljoner kronor.

Återstoden av det behövliga inkomsttillskottet — 130 miljoner kronor —

skall tillföras jordbruket genom statliga pristillägg för mjölk. I överenskommelsen

har man utgått från att allmänt mjölkpristillägg, extra mjölkpristillägg

i norra Sverige samt leveranstillägg skola utgå enligt de grunder som

gälla för tiden mars—augusti innevarande år. De sammanlagda kostnaderna

för ifrågavarande mjölkbidrag beräknas uppgå till ett belopp av 169 miljoner

kronor utöver den summa, som i kalkylen upptagits såsom mjölkpristillägg.

Till huvudsaklig del skall nämnda belopp täckas genom det förut angivna

tillskottet av 130 miljoner kronor. Återstoden skall till viss del, eller 12 miljoner

kronor, täckas genom en beräknad besparing vid förutsatt omläggning

av producent- och kontantbidraget.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att prisöverenskommelsen

i nu anförda liksom i övriga delar utgör en godtagbar lösning av de föreliggande

frågorna och därför bör godkännas. Utskottet har icke funnit

något att erinra mot att den s. k. fyraprocentregeln skall äga tillämpning

under det kommande regleringsåret, varvid dock omräkning skall ske endast

för såvitt jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation det

påfordrar. I likhet med departementschefen förutsätter utskottet vidare, att

för den händelse jordbruket ställes inför krav på nya kostnadsökningar till

följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller

andra grupper, jordbruksnämnden och jordbrukets organisationer i vanlig

ordning upptaga förhandlingar om kompensation härför. Med hänsyn härtill

torde det i motionerna 1:505 och 11:660 i denna del framställda yrkandet

icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Departementschefen har i detta sammanhang vidare framhållit, att prisöverenskommelsen

icke bör utgöra hinder för det centrala regleringsorganet

att vidtaga sådana prisjusteringar, som äro påkallade ur försörj ningssynpunkt.

Utskottet, som är av samma åsikt, vill emellertid understryka vad

departementschefen anfört om att dylika justeringar såvitt möjligt böra

avvägas på sådant sätt, att relationen mellan inkomst- och kostnadssummorna

i kalkylen icke påverkas, samt att även minsta möjliga inkomstförskjutning

mellan olika grupper av jordbrukare åstadkommes. Utskottet förutsätter

vidare, att överläggningar med jordbrukets organisationer äga rum,

innan dylika justeringar vidtagas. I den mån priserna på sådana jordbruksprodukter,

som icke äro föremål för statlig prissättning, sänkas utan ingripande

från myndigheternas sida, torde statsmakterna däremot, i överensstämmelse

med vad som hittills gällt, icke böra ha skyldighet att kompensera

prissänkningarna genom prishöjningar på andra produkter.

Liksom hittills torde Kungl. Maj :t böra äga befogenhet att inom den avriksdagen

anvisade anslagsramen handhava jordbruksregleringen och vidtaga

av omständigheterna påkallade ändringar i densamma.

1 överensstämmelse med det i propositionen nr 176 till årets riksdag framlagda

och av utskottet i utlåtandet nr 39 i huvudsak tillstyrkta förslaget an
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

41

gående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under senare delen

av innevarande produktionsår utgå under detta år statliga subventioner till

betydande belopp. Bortses från producentbidraget samt vissa på prisregleringsanslaget

fallande kostnader (stödet åt lin- och hampodlingen, diverse

kostnader i samband med jordbruksregleringen samt kostnaderna för viss

lagringsverksamhet) beräknas subventionsbeloppet uppgå till sammanlagt

omkring 481 miljoner kronor. Av detta belopp falla på arealbidraget för

vete och pristillägget på fläsk tillhopa cirka 100 miljoner kronor. Nu nämnda

bidrag förutsättas bortfalla under nästa regleringsår. Vidare har man beräknat,

att kostnaderna i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets

verksamhet komma att nedgå med 110 miljoner kronor, nämligen från 155

miljoner kronor för innevarande regleringsår till 45 miljoner kronor för

nästa regleringsår. Till följd av nedgång i mjölkinvägningen antagas slutligen

kostnaderna för det allmänna mjölkpristillägget komma att minskas

med cirka 4 miljoner kronor. De statliga subventionerna på jordbrukets och

livsmedelsförsörjningens område kunna därför beräknas sjunka från förut

angivna ungefärliga belopp av 481 miljoner kronor för regleringsåret 1951/52

till (481 — 100 — Ilo — 4 =) 267 miljoner kronor för nästa regleringsår.

Av sistnämnda summa falla som nämnts 45 miljoner kronor på spannmålsbolagets

kostnader. Återstoden, 222 miljoner kronor (inklusive det belopp

av 12 miljoner kronor, som överföres från producentbidraget), motsvarar

vad som av statliga medel — inberäknat ett för året förutsatt tillskott av

medel ur clearingkassan för fettråvaror — beräknas åtgå för utbetalande

av mjölkbidrag av olika slag.

Dessa mjölkbidrag beräknas för produktionsåret 1952/53, oavsett finansieringssättet,

draga en kostnad av sammanlagt 249 miljoner kronor, varav

det allmänna mjölkpristillägget vid den i kalkylen upptagna mjölkmängden

162 miljoner kronor, det extra mjölkpristillägget i norra Sverige 34 miljoner

kronor och leveranstillägget 53 miljoner kronor.

Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt förut nämnda utlåtande nr 39

till årets riksdag anfört, att det enligt utskottets åsikt i och för sig icke vore

tillfredsställande, att pristillägg behövt tillgripas i den utsträckning som

skett. Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen komma subventionerna

under nästa regleringsår •— såvitt nu kan bedömas — att väsentligt

minskas i jämförelse med innevarande år. Av nästa produktionsårs subventionskostnader

faller huvuddelen på mjölkbidrag av olika slag. Av dessa bidrag

får det allmänna pristillägget anses ha en annan karaktär än det i

norra Sverige utgående extra mjölkpristillägget samt leveranstillägget. De

båda senare pristilläggen utgöra differentieringsbidrag, avsedda att kompensera

innehavarna av brukningsdelar, belägna inom vissa landsdelar eller tillhörande

vissa storleksgrupper, för högre produktionskostnader på grund av

ogynnsamma betingelser för jordbruksdriften. Dessa bidrag kunna därför

sägas ha till ändamål alt åstadkomma eu viss inkomstutjämning inom jordbruket.

Det allmänna mjölkpristillägget har däremot till syfte att verka i

stabiliserande riktning genom att förhindra att inträdda kostnadsstegringar

skola slå igenom i konsumentpriset.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

I motionerna 1:505 och 11:660 har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära att till höstsessionen vid årets riksdag framlägges en

plan för subventionernas användning och avveckling. Under hänvisning till

vad jordbruksnämnden anfört ha motionärerna vidare uttalat, att det allmänna

mjölkpristillägget bör avvecklas, så snart möjlighet uppkommer att

ersätta detsamma med däremot svarande prishöjningar i konsumentledet.

Motionärerna ha även anfört, att denna avveckling i görligaste mån bör

påbörjas redan under nästa regleringsår. Med anledning härav vill utskottet

framhålla, att det i och för sig är ett önskemål att det allmänna mjölkpristillägget

avvecklas så snart detta bedömes vara möjligt. Utskottet anser sig

emellertid icke nu kunna taga ställning till frågan, vid vilken tidpunkt en

sådan avveckling skall kunna taga sin början och i vilken takt den bör ske.

Utskottet kan därför icke tillstyrka motionärernas förslag om att riksdagen

redan nu skall besluta viss avveckling under nästa regleringsår av ifrågavarande

pristillägg. Vidare kan utskottet ej heller, av skäl som närmare angivits

i utlåtandet nr 39, biträda motionärernas förslag om en särskild utredning

rörande avvecklingen av subventionssystemet.

Utskottet avstyrker det i motionerna I: 502 och II: 658 gjorda yrkandet

av innebörd, att ytterligare subventioner till ett belopp av omkring 190 miljoner

kronor skola införas i syfte att undvika eller begränsa prishöjningar

på bröd, smör och margarin samt fläsk.

Brödsädsregleringen m. m.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag om att Svenska spannmålsaktiebolaget

även under nästa regleringsår skall handha importen av brödsäd

liksom även av fodermedel. Utskottet har ej heller något att erinra mot ett

bibehållande tills vidare av gällande inskränkningar i handelns rätt att förfoga

över inneliggande lager av brödsäd i syfte att hindra försäljning av sådan

säd för utfodringsändamål.

I fråga om utformningen av prisregleringen har departementschefen i

första hand förordat, att nuvarande system med fasta successivt stigande

garantipriser bibehålies. Skulle skördeutsikterna avsevärt förbättras, borde

det enligt departementschefens mening dock få ankomma på Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj :ts bedömande, jordbruksnämnden att besluta om

övergång till ett inlösningsförfarande. Vad sålunda förordats i fråga om valet

av prisregleringssystem ävensom beträffande utformningen av regleringssystemet

kan utskottet tillstyrka.

I motionerna I: 232 och II: 306 har hemställts om utökning av antalet

prisorter för brödsäd, så att jordbrukarna i största möjliga utsträckning

skola kunna erhålla fastställda garantipriser vid försäljning av sådan säd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att nu gällande prisortsystem,

vilket tillkommit genom beslut av 1950 års riksdag, innebär en i jämförelse

med tidigare rådande system högst väsentlig begränsning av antalet dylika

orter. Tillkomsten av det nya systemet har medfört såväl en väsentlig ratio
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

43

nalisering av spannmålstransporterna som en betydande förenkling ur administrativ

synpunkt. Såsom departementschefen framhållit erhöll jordbruket

i samband med ifrågavarande omläggning kompensation för den genomsnittliga

inkomstminskning, som beräknades bli en följd av densamma. Vid

omläggningen bortsåg man icke från att vissa olägenheter skulle kunna uppstå.

Utskottet vill härvidlag påpeka, att omläggningen medfört en försämring

för jordbrukare, som äro avlägset bosatta från prisort.

Sistnämnda förhållande utgör anledningen till den kritik, som från vissa

jordbrukargrupper riktats mot nuvarande system, samt till i olika sammanhang

framförda förslag om en utökning av antalet prisorter. Utskottet vill

i detta sammanhang erinra om att till prisöverenskommelsen för nästa år

fogats en protokollsanteckning, enligt vilken jordbrukets förhandlingsdelegation

uttalat önskan om dylik utökning.

Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att frånträda sin vid

närmast föregående års riksdagar uttalade uppfattning om antalet prisorter

för brödsäd (uti. nr 52/1950 och 42/1951). I likhet med departementschefen

vill utskottet därför icke motsätta sig att prisorterna bibehållas vid nuvarande

antal. Det i motionerna I: 232 och II: 306 i nu förevarande hänseende

gjorda yrkandet kan utskottet således icke tillstyrka.

Kungl. Maj :ts förslag om införande av transportbidrag för brödsäd i fråga

om Gotland biträdes av utskottet. Enligt utskottets mening kunna de för

denna landsdel föreliggande särskilda förhållandena väl motivera en dylik

särbestämmelse.

I motionerna I: 503 och II: 659 har yrkats, att den vid jordbruksförhandlingarna

överenskomna höjningen av vetepriset med 3 öre per kilogram

icke måtte genomföras. Ehuru vissa skäl kunna åberopas till förmån för

detta yrkande, har utskottet efter överväganden icke funnit sig böra tillstyrka

detsamma. Ej heller kan utskottet biträda det i motionerna 1:507

och 11:665 framlagda förslaget om att priset på brödsäd av årets skörd under

vissa förutsättningar skall justeras nedåt.

Med hänsyn till nu rådande överskottssituation i fråga om bruna bönor

finner utskottet sig icke kunna tillstyrka det i motionerna I: 506 och II: 661

gjorda yrkandet om införande av ett garantipris av en krona per kilogram.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag i fråga om prishöjningsavgift

för lager av brödsäd av gammal skörd. Utskottet förordar slutligen, att

Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att redan sommaren 1952 fastställa

priserna på brödsäd av 1953 års skörd. Däremot kan utskottet icke biträda

det i motionerna 1:507 och 11:665 framförda yrkandet om att förevarande

bemyndigande skall meddelas under förbehåll att priserna på brödsäd

under vissa omständigheter skola justeras nedåt. Utskottet förutsätter

nämligen, att Kungl. Maj:t inom ramen för det föreslagna allmänna bemyndigandet

kommer att företaga de prisjusteringar, som betingas av omständigheterna.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

Utskottet har förut tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag, att fodermedelsimporten

under det kommande regleringsåret liksom hittills skall handhas av

spannmålsbolaget. Även i övrigt biträder utskottet Kungl. Maj :ts förslag om

fodermedelsregleringen. Det i motionerna I: 507 och II: 665 gjorda yrkandet

om justering av priserna på oljekraftfoder och hönsfoderblandningar kan

utskottet med hänsyn till därmed förknippade kostnader icke tillstyrka.

Potatisregleringen.

På denna punkt tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

Oljeväxtregleringen.

Beträffande oljeväxtregleringen biträder utskottet vad departementschefen

anfört rörande grundpriset på frö av vårsådda oljeväxter av årets skörd

liksom vad departementschefen i övrigt uttalat beträffande denna reglering

under nästa produktionsår. Vad angår prissättningen på höstsådda

oljeväxter torde Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att fastställa odlar - priser för höstraps och höstrybs av 1953 års skörd.

Stödet åt lin- och hampodlingen.

Vad angår stödet åt ifrågavarande odling vill utskottet erinra om att föregående

års riksdag tagit ställning till frågan om riktlinjerna för detta stöd.

Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag står i överensstämmelse med angivna

riksdagsbeslut. Förslaget — mot vilket utskottet icke har något att invända

-— förutsätter bland annat, att en av riksdagen godkänd utbyggnad av linberedningsverket

i Laholm icke kommer till stånd under det nya regleringsåret.

Sedan propositionen avlåtits har emellertid byggnadstillstånd meddelats

för nämnda utbyggnad. Härigenom kommer kvantiteten stödberättigad

fiber att ökas med 300 ton utöver vad som avsetts i propositionen. Genom

denna utvidgning stiger anslagsbehovet för linodlingen med 250 000 kronor.

De totala kostnaderna för stödet åt nästa års lin- och hampodling ökas

således från i propositionen angivna 2 400 000 kronor till 2 650 000 kronor.

Vad i propositionen anförts beträffande användningen av viss reservation

föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Äggregleringen.

Beträffande äggregleringen tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag.

Detta innebär, bland annat, att jordbruksnämnden skall äga rätt att uttaga

utjämningsavgift vid export av ägg. Såsom jordbruksnämnden anfört bör

emellertid, även om prisutvecklingen för fodermedel skulle motivera en utjämningsavgift,

dylik avgift icke utgå om därigenom skulle förhindras att

den för regleringsåret beräknade medelprisnivån på ägg uppnås.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

45

Köttvaruregleringen m. m.

I fråga om köttvaruregleringen och stödet åt ullproduktionen biträder utskottet

Kungl. Maj :ts förslag.

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter, m. m.

Under denna rubrik behandlar departementschefen —- förutom de egentliga

regleringsåtgärderna på förevarande område —■ även frågan om den fortsatta

utformningen av det för närvarande i form av producent- och kontantbidrag

utgående stödet åt vissa innehavare av mindre jordbruk.

Beträffande tillkomsten av detta bidrag vilt utskottet erinra om att 1947

års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken bland

annat innefattade ett särskilt stöd åt innehavare av mindre jordbruk. I fråga

om förutsättningarna för att erhålla sådant stöd fastslogs, att det i princip

endast borde utgå till brukningsdel, där med hänsyn till brukningsdelens beskaffenhet

och försörjningsmöjligheterna utanför densamma kunde anses

erforderligt att lämna brukaren ett särskilt stöd, intill dess erforderlig rationalisering

kunnat genomföras. Av olika skäl ansågs dock icke lämpligt, att

beträffande den nuvarande brukargenerationen pröva bidragsbehovet i vidare

mån än som följde av att bidrag icke skulle utgå till den, vars brukningsdel

översteg 10 hektar åker och till åker omräknad ängsmark. Däremot borde

frågan om bidragsrättens bestånd prövas, då brukningsdelen bytte ägare.

Nu angivna riktlinjer lågo till grund för de bestämmelser, som sedermera

utfärdades rörande det nuvarande producent- och kontantbidraget. Skalan

för detta bidrag har utformats så, att för en till mejeri levererad kvantitet

av upp till 4 000 kilogram mjölk eller till mjölk omräknad grädde för år räknat

utgår bidrag med 12 öre per kilogram. Vid leveranser från 4 000 till

7 000 kilogram utgör bidraget 480 kronor. För leveranser därutöver minskas

bidraget med 3 öre per kilogram. Sådana producenter, som ej kunna leverera

mjölk till mejeri, erhålla i stället kontantbidrag, utgående efter det genomsnittliga

antalet kor under vissa år.

Såsom departementschefen erinrat har producent- och kontantbidraget i

sin nuvarande utformning utsatts för åtskillig kritik. Det har bland annat

anmärkts, att bidrag i ett icke ringa antal fall utgår till personer, vilka

med hänsyn till beskaffenheten av deras brukningsdelar icke kunna anses

vara i behov av detta bidrag. Vidare har sagts, att hidragsbestämmelserna

varit ägnade att åstadkomma viss snedvridning av produktionen. Med anledning

av den kritik som riktats mot hidraget tillkallades i slutet av år 1949

särskilda sakkunniga för att verkställa översyn av detsamma. Enligt direktiven

skulle utredningen icke företaga någon omprövning av de principiella

grunderna för bidraget. Bland annat borde sålunda icke ifrågasättas stödets

karaktär av övergångsanordning i avvaktan på genomförandet av den erforderliga

rationaliseringen. Utredningens i juni 1951 avgivna betänkande är

på grund därav icke av mera genomgripande art. Den väsentligaste ändring,

som föreslås, går ut på en omläggning av den nuvarande bidragsskalan.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Departementschefen har uttalat, att det är förståeligt, att missnöje kunnat

uppstå i de fall, då bidraget bortfallit i samband med överlåtelse av fastighet.

I motionerna I: 48, I: 323 och II: 422 samt I: 507 och II: 665 ha gjorts

yrkanden, vilka innebära att bidrag i fortsättningen utan prövning skall

utgå även till nytillträdande brukare. Utskottet vill med anledning härav i

likhet med departementschefen erinra om att bidragsbestämmelsernas utformning

i nu ifrågavarande hänseende är intimt förknippad med de år

1947 fastställda riktlinjerna för jordbrukspolitiken. Såsom framhålles i propositionen

låter det sig knappast göra att därutinnan vidtaga någon mera

principiell ändring utan att samtidigt ompröva dessa riktlinjer. Utskottet är

i likhet med departementschefen icke berett att föreslå en dylik omläggning

och ansluter sig därför till dennes uttalande att nu gällande bestämmelser om

bidragsrätt för nytillträdande brukare böra bibehållas. På grund härav

torde de i nyssnämnda motioner på denna punkt gjorda ändringsyrkandena

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

I likhet med departementschefen kan utskottet däremot biträda vad utredningen

i detta sammanhang uttalat om möjligheten för nytillträdande brukare

att erhålla bidrag, då fastigheten icke kan rationaliseras eller i vart fall

detta icke kan ske inom överskådlig framtid ävensom då fastigheten visserligen

kan förstärkas, men brukaren ej har för avsikt att vidtaga åtgärd i

detta syfte.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungi. Maj :ts framställning

i vad avser de allmänna villkoren för bidragsrätten. I detta sammanhang

vill utskottet särskilt understryka departementschefens uttalande

om att lantbruksnämnd bör kunna vägra bidrag åt brukare, beträffande vilken

det med hänsyn till hans inkomst- eller förmögenhetsförhållanden är

uppenbart, att han icke är beroende av jordbruket för sin utkomst. I enlighet

med propositionen bör Kungl. Maj :t vidare äga att på förslag av lantbruksstyrelsen

eller lantbruksnämnd tillämpa högre arealgräns än 10 hektar

för sammanhängande enhetliga områden med väsentligt lägre areell avkastning

än vad som gäller i genomsnitt för län eller länsdel. Slutligen bör tagas

större hänsyn än vad hittills varit fallet till skiftande förhållanden med avseende

på arrondering och därmed förknippade omständigheter av betydelse

för bedömandet av brukningsdels bärkraft.

Med hänsyn till de fördelar, som stå att vinna genom en omläggning, som

innebär att producentbidraget utgår med fasta belopp, biträder utskottet departementschefens

förslag härom.

Beträffande bidragsskalan ansluter sig departementschefen i stort sett till

producentbidragsutredningens förslag. Detta förslag innebär en förskjutning

av tyngdpunkten i skalan till större mjölkleveranser än enligt nu gällande regler.

Med hänsyn till prisöverenskommelsen den 1 april 1952, enligt vilken 12

miljoner kronor beräknas skola inbesparas av det nuvarande bidraget, har

emellertid i propositionen skett en justering nedåt i den av utredningen

förordade skalan. Kungl. Maj :ts förslag innebär sålunda, att bidraget skall

utgå med 8 öre per kilogram vid leverans upp till 4 000 kilogram mjölk år
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

47

ligen. Mellan 4 000 och 6 000 kilogram utgör bidraget enligt förslaget 3 öre

per kilogram, varefter ett fast bidrag av 380 kronor utgår vid leverans av

6 000—10 000 kilogram. Överstiger leveransen 10 000 kilogram per år, skall

avdrag göras med 3 öre för varje överskjutande kilogram.

I de förut berörda motionerna 1: 48 samt 1: 507 och II: 665 ha beträffande

bidragsskalan framlagts förslag, som innebära avvikelse i skilda hänseenden

från den i propositionen förordade skalan. Utskottet har tidigare avstyrkt

dessa motioner i vad avser grunderna för bidragsrätten. På grund av den i

motionerna avsedda sammankopplingen av olika bidragsformer finner utskottet

sig icke heller i förevarande del kunna biträda dessa motioner.

I motionerna I: 502 och II: 658 har yrkats, att riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj :ts förslag om ändrade grunder för producent- och kontantbidraget.

Motionärerna synas åsyfta, bland annat, att nu gällande bidragsskala

skall tillämpas även i fortsättningen. Med anledning härav får utskottet erinra

om att i den av utskottet godtagna prisöverenskommelsen förutsättes

att visst belopp — 12 miljoner kronor —- skall överföras från producentbidraget

till leveranstillägget för mjölk. Då bifall till nu ifrågavarande motioner

i väsentlig grad skulle rubba förutsättningarna för överenskommelsen, vill

utskottet icke tillstyrka desamma.

I motionerna I: 503 och II: 659 bar framhållits, att bifall till Kungl. Maj:ts

förslag rörande producentbidraget skulle medföra, att innehavare av stödjordbruk

samt vissa innehavare av ofullständiga jordbruk skulle få minskade

bidrag. Med hänsyn härtill ha motionärerna hemställt, att producentbidraget

upp till viss mjölkkvantitet skall utgå efter nu gällande grunder

men att den i propositionen förordade bidragsskalan i övrigt skall tillämpas.

Utskottet får i anledning härav erinra om att den av producentbidragsutredningen

förordade bidragsskalan — till vilken den i propositionen föreslagna

skalan i väsentliga hänseenden ansluter sig — fastställdes under delvis

andra förutsättningar än de som nu råda. Leveranstillägget för mjölk har

nämligen tillkommit, och detta skall enligt gällande bestämmelser utgå till

dem som leverera minst 4 000 kilogram mjölk per år. Under sådana omständigheter

vill utskottet — med hänsyn till vad motionärerna anfört — icke motsätta

sig att en justering av bidragsskalan äger rum. Utskottet får för sin del

förorda, att bidraget i botten av bidragsskalan skall utgå med 10 öre per kilogram

samt därefter utgöra 270 kronor vid 3 000 kilogram, 360 kronor vid

4 000 kilogram och 380 kronor vid 5 000 kilogram, för att i fortsättningen

utgå i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att med beaktande av vad utskottet nu anfört närmare utforma bidragsskalan

ävensom vidtaga med hänsyn härtill erforderliga jämkningar i

Kungl. Maj :ts förslag rörande storleken av det bidrag, som bör utgå till brukare

på grundval av deras koinnehav.

Beträffande det allmänna mjölkpristillägget, det extra mjölkpristillägget

samt leveranstillägget tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag, att desamma

skola utgå efter samma grunder som under tiden mars—augusti innevarande

reglcringsår.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Vad i propositionen i övrigt anförts i detta avsnitt föranleder icke någon

erinran från utskottets sida. I motionerna I: 507 och II: 665 har yrkats en

sänkning av smörpriset. Med anledning härav får utskottet anföra, att en

dylik prissänkning torde förutsätta antingen att det vid förhandlingarna

överenskomna inkomsttillskottet minskas eller att en häremot svarande

summa tillföres jordbruket genom prishöjning på andra produkter eller genom

subventioner. Utskottet kan därför icke biträda ifrågavarande motionsyrkande.

Konstgödselregleringen.

Vad departementschefen anfört på denna punkt föranleder icke någon erinran

från utskottets sida.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

Utskottet biträder Kungl. Maj :ts framställning beträffande fettvaruregleringen.

I motionerna 1:507 och 11:665 har framförts förslag om sänkning

av priset på margarin. Med hänsyn till att utskottet förut ansett sig icke böra

tillstyrka en i samma motioner föreslagen prissänkning på smör och då utskottet

icke finner skäl föreligga att ändra prisrelationen mellan denna vara

och margarin, kan utskottet icke heller i denna del biträda motionärernas

yrkande.

Kostnader för Svenska spannmålsaktiebolaget.

Mot Kungl. Maj :ts framställning på förevarande punkt har utskottet icke

något att erinra.

Omkostnader för statlig inköps- och försäljningsverksamhet.

Utskottet tillstyrker vad i propositionen föreslagits rörande utjämningslagring

av jordbruksprodukter samt beredskapslagring under nästa regleringsår.

Förordningarna angående reglering av utförsel respektive införsel av levande

djur och jordbruksprodukter m. m.

Vid 1951 års riksdag beslöts, att de införselbestämmelser, som då gällde

för jordbruksnämndens importreglerande verksamhet, skulle sammanföras

i en gemensam författning. Nu förordas, att en särskild författning skall utfärdas

även beträffande den utförselreglering, som är knuten till nämnden.

Samtidigt föreslås vissa ändringar i den författning, som gäller i fråga om

införseln. Kungl. Maj :ts förslag i dessa hänseenden kan utskottet biträda,

dock med viss ändring. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen

har jordbruksnämnden i skrivelse till utskottet den 14 maj 1952 hemställt

om viss rättelse i de författningsförslag som underställts riksdagen.

I de till dessa förslag hörande bilagorna bör sålunda i stället för »ur 23

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

49

Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst och nötkreatur» införas orden

»ur 23 Ätbara, ej särskilt nämnda delar av får, häst, nötkreatur och

svin». Mot vad jordbruksnämnden sålunda anfört har utskottet icke något att

erinra. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vid utfärdande av ifrågavarande

bestämmelser vidtaga angivna ändringar.

Anslagsäskanden m. m.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de i propositionen

framlagda anslagsberäkningarna. De merkostnader, som uppkomma till

följd av vad utskottet tidigare förordat beträffande producentbidraget, torde

enligt utskottets mening kunna rymmas inom ramen av det för detta ändamål

äskade förslagsanslaget.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört torde de i motionerna

I: 502 och II: 658 samt I: 503 och II: 659 framställda yrkandena i fråga

om medelsanvisning icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens

sida.

Förevar ande proposition har först den 7 maj 1952 inkommit till riksdagen.

Med hänsyn till ärendets omfattning och stora betydelse vill utskottet därför

kraftigt understryka vad utskottet i sitt utlåtande nr 42 till föregående

års riksdag anfört om önskvärdheten att jordbrukets prisförhandlingar för

framtiden planläggas med beaktande av att de skola slutföras vid en sådan

tidpunkt, att statsmakterna erhålla längre tid för behandlingen av prisregleringsfrågorna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att motionen II: 662 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

B. att riksdagen må medgiva Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga

åtgärder för reglering under nästkommande regleringsår

av produktions- och avsättningsförhållandena på

jordbrukets område i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det följande angives samt således

1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,

med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med avslag

å motionerna I: 502 och II: 658, I: 505 och II: 660, samtliga

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
2)

i fråga om brödsädsregleringen m. in., med bifall till

Kungl. Maj :ts framställning ävensom med avslag å motionerna

1:232 och 11:306, 1:503 och 11:659 såvitt nu är i fråga,

1:506 och 11:661 samt 1:507 och 11:665, sistnämnda två

motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;
4

Ilihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 48.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande nr U8.

3) beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel,

med bifall till Kungl. Maj :ts framställning samt med

avslag å motionerna I: 507 och II: 665 såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;

4) i vad angår potatisregleringen bifalla Kungl. Maj :ts

framställning;

5) beträffande oljeväxtregleringen bifalla Kungl. Maj :ts

framställning;

6) i fråga om stödet åt lin- och hampodlingen, i anledning

av Kungl. Maj :ts framställning, godkänna vad utskottet förordat;
7)

beträffande äggregleringen, i anledning av Kungl.

Maj :ts framställning, godkänna vad utskottet anfört;

8) i vad avser köttvaruregleringen m. m. bifalla Kungl.

Maj :ts framställning;

9) beträffande regleringen av handeln med mjölk och

mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna 1:503 och 11:659 såvitt nu är i

fråga, ävensom med avslag å motionerna 1:48, 1:323 och

II: 422, I: 502 och II: 658 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda

fyra motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

förordat;

10) i vad angår konstgödselregleringen bifalla Kungl.

Maj :ts framställning;

11) beträffande regleringen av handeln med vegetabiliska

oljor och vissa andra fettvaror, med bifall till Kungl. Maj :ts

framställning samt med avslag å motionerna 1: 507 och

II: 665 såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

C. att riksdagen må å riksstaten för budgetåret 1952/53

under nionde huvudtiteln anvisa

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning samt med

avslag å motionerna I: 502 och II: 658, såvitt nu är i fråga,

till Prisregler ande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 183 000 000 kronor;

2) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning ävensom med

avslag å motionerna I: 502 och II: 658 samt I: 503 och II: 659,

samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Producentbidrag till

vissa innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag av

58 000 000 kronor;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning till Kostnader

i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet

ett reservationsanslag av 45 000 000 kronor;

4) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning till Statlig

lagerhållning: Omkostnader för statlig inköps- och försaljningsverksamhet

ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor;

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

51

D. att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret

att, för att bereda Svenska spannmålsaktiebolaget

rörelsekapital, tillhandahålla bolaget en rörlig kredit av ytterligare

55 miljoner kronor eller sålunda tillhopa 125 miljoner

kronor;

E. att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj :ts framställning antaga det

vid propositionen fogade förslaget till förordning om ändring

i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss avgift

å mjölk, grädde och ost;

2) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning antaga de

vid propositionen fogade förslagen till förordning angående

reglering av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

in. in. samt till förordning om ändring i förordningen

den 8 juni 1951 (nr 379) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.,

båda förordningarna med det tillägg utskottet i det föregående

förordat;

F. att motionerna I: 505 och II: 660, såvitt angår yrkandet

i fråga om framläggande av plan för subventionernas

användning och avveckling, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg, Jon Jonsson, Näslund, Hjalmar

Nilsson, Bertil Andersson, Bror Nilsson, Mossberger, Yngve Persson,

Franzén och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i Dahl,

Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna, Haiggblom, Jonsson i Järvsand,

Ahlsten, Svensson i Ljungskile, Lindström och Andersson i Långviksmon.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Reservationer.

Allmänna synpunkter på prisregleringen under produktionsåret 1952/53.

1) Av herrar Hjalmar Nilsson, Hseggblom och Björnberg, vilka ansett, att

motionerna 1:505 och 11:660, såvitt nu är i fråga, borde bifallas och att

därför

dels det stycke å s. 40 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

delar», bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar departementschefens uppfattning, att prisöverenskommelsen

i nu anförda liksom i övriga delar utgör en godtagbar lösning av de

föreliggande frågorna och därför bör godkännas. Utskottet har således icke

något att erinra mot att den s. k. fyraprocentregeln skall äga tillämpning

under det kommande regleringsåret, varvid dock omräkning skall ske endast

för såvitt jordbruksnämnden eller jordbrukets förhandlingsdelegation

det påfordrar. Utskottet förutsätter vidare, att för den händelse jordbruket

ställes inför krav på nya kostnadsökningar till följd av lönehöjningar på

grund av nya kollektivavtal för lantarbetare eller andra grupper, jordbruket

äger, oavsett fyraprocentregeln, erhålla kompensation härför genom

prishöjningar på jordbrukets produkter, överläggningar skola i sådant fall

upptagas härom mellan jordbruksnämnden och förhandlingsdelegationen.

Med detta uttalande torde det i motionerna I: 505 och II: 660 begärda förtydligandet

av propositionens uttalande i denna sak vara tillgodosett.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 1) bort lyda sålunda:

»1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,

i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall

till motionerna I: 505 och II: 660 ävensom med avslag å motionerna

1:502 och 11:658, samtliga motioner såvitt nu är

i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

2) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett, att första satsen i det stycke i utskottets yttrande å s. 40,

som börjar med orden »Utskottet delar», bort ha följande lydelse:

»Utskottet kan icke i alla delar godtaga departementschefens uttalade

uppfattning, att prisöverenskommelsen i nu anförda liksom i övriga delar

utgör en godtagbar lösning av de föreliggande frågorna, utan anser vissa

justeringar befogade.» 3

3) av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett, att i utskottets yttrande sista satsen i det stycke, som

börjar å s. 40 med orden »I överensstämmelse», samt det stycke å s. 41, som

börjar med orden »Dessa mjölkbidrag», bort ersättas av text av följande

lydelse:

»Återstoden, inberäknat ett för året förutsatt tillskott av medel ur clearingkassan

för fettråvaror, beräknas motsvara vad som av statliga medel

kan åtgå för utbetalande av mjölkbidrag av olika slag.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

53

4) Av herrar Hjalmar Nilsson, Haeggblom och Björnberg, vilka ansett att

motionerna 1:505 och 11:660, såvitt nu är i fråga, borde bifallas och att

därför

dels det stycke å s. 42 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I motionerna

I: 505», bort ha följande lydelse:

»I motionerna 1:505 och 11:660 har hemställts, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t begära att till höstsessionen vid årets riksdag framlägges en

plan för subventionernas användning och avveckling. Under hänvisning till

vad jordbruksnämnden anfört ha motionärerna vidare uttalat, att det allmänna

mjölkpristillägget bör avvecklas, så snart möjlighet uppkommer att

ersätta detsamma med däremot svarande prishöjningar i konsumentledet.

Motionärerna ha vidare anfört, att denna avveckling i görligaste mån bör

påbörjas redan under nästa regleringsår. Med anledning härav vill utskottet

framhålla, att så långt dröjsmål som i propositionen förutsättes med avveckling

av subvention, som givits som kompensation för en redan nu inträdd

produktionskostnadsökning, icke är önskvärt. I likhet med jordbruksnämnden

anser utskottet att den del av subventionsbeloppet för regleringsåret

1952/53, som skall användas för betalande av allmänt mjölkpristillägg,

bör avvecklas så snart möjlighet uppkommer att ersätta detsamma med däremot

svarande priser i konsumentledet. Utskottet anser det önskvärt att

denna avveckling i görligaste mån påbörjas under loppet av nästa regleringsår,

varigenom besparingar böra kunna göras å det för prisregleringar avsedda

reservationsanslaget. Då utskottet anser det högeligen önskvärt, att

vad liärutinnan kommer att ske är känt vid löneavtalsförhandlingarna vid

nyåret 1953, instämmer utskottet i motionärernas yrkande, att riksdagen av

Kungl. Maj :t begär utredning rörande subventionssystemets på jordbrukets

prisområde användning och avveckling samt att på utredningen byggt förslag

i denna fråga förelägges höstriksdagen.»

dels utskottets hemställan under punkten B. 1) bort ha följande lydelse:

»1) beträffande allmänna synpunkter på prisregleringen,

i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall

till motionerna 1:505 och 11:660 ävensom med avslag å

motionerna I: 502 och II: 658, samtliga motioner såvitt nu

är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

dels ock utskottets hemställan under punkten F. bort lyda sålunda:

»F. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 505 och

II: 660, såvitt nu är i fråga, av Kungl. Maj:t till riksdagens

höstsession begära framläggande av en plan för subventionernas

inom jordbrukets prisområde användning och avveckling.

» 5

5) Av herr Ahlsten, såvitt angår fyraprocentregeln och kompensation för

jordbruket till följd av lönehöjningar på grund av nya kollektivavtal för

lantarbetare.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

Brödsädsregleringen m. m.

6) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde

bifallas och att därför

dels det stycke å s. 43 i utskottets yttrande, som börjar med orden »I motionerna»,

bort lyda sålunda:

»I motionerna I: 503 och II: 659 har yrkats, att den vid jordbruksförhandlingarna

överenskomna höjningen av vetepriset med 3 öre per kilogram icke

måtte genomföras. Ehuru vissa skäl kunna åberopas till förmån för detta yrkande,

har utskottet efter överväganden icke funnit sig böra tillstyrka detsamma.

Därest årets skörd skulle bliva så god, att vissa priser i enlighet med

principerna för den träffade uppgörelsen måste sänkas, biträder utskottet

det i motionerna I: 507 och II: 665 framförda förslaget, att priserna på årets

brödsäd justeras nedåt, innan handeln med den nya skörden tagit sin början.

Därest så icke sker, skulle de animaliska produkterna få bära hela prissänkningen.

»

dels det stycke å s. 43 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

biträder», bort ha denna lydelse:

»Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga om prishöjningsavgift

för lager av brödsäd av gammal skörd. Utskottet förordar slutligen, att

Kungl. Maj :t skall erhålla bemyndigande att redan sommaren 1952 fastställa

priserna på brödsäd av 1953 års skörd. Därvid biträder utskottet det

i motionerna 1:507 och 11:665 framförda yrkandet om att i förevarande

bemyndigande skall göras ett förbehåll av innebörd, att priserna på brödsäd

under vissa omständigheter skola justeras nedåt. Enligt den begärda fullmakten

skall beslut härom fattas av Kungl. Maj :t före höstsådden. Ett garanterat

högt pris för obegränsade kvantiteter skulle nämligen kunna under

vissa förhållanden skapa en besvärlig situation 1953.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 2) bort lyda sålunda:

»2) i fråga om brödsädsregleringen in. m., i anledning av

Kungl. Maj :ts framställning samt med bifall till motionerna

1: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag

å motionerna I: 232 och II: 306, I: 503 och II: 659 såvitt

nu är i fråga, samt I: 506 och II: 661, godkänna vad utskottet

anfört;»

7) av herr Hjalmar Nilsson, såvitt angår garantipris på bruna bönor.

Regleringen av fodersäd och andra fodermedel.

8) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde

bifallas och att därför

dels det stycke å s. 44 i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

har», bort ha följande lydelse:

s. 55 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 18.

55

»Utskottet har förut tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag, att fodermedelsimporten

under det kommande regleringsåret liksom hittills skall handhas av

spannmalsbolaget. Det i motionerna 1:507 och 11:665 gjorda yrkandet om

ned justering av priset på oljekraftfoder och hönsfoderblandning anser sig

utskottet med hänsyn till i motionerna framförda synpunkter böra tillstyrka.

»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 3) bort lyda sålunda:

»3) beträffande regleringen av fodersäd och andra fodermedel,

i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt med

bifall till motionerna I: 507 och IT: 665, såvitt nu är i fråga,

godkänna vad utskottet anfört;»

Regleringen av handeln med mjölk och mejeriprodukter m. m.

9) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett att

dels utskottets yttrande under förevarande rubrik bort erhålla följande

lydelse:

»I propositionen har departementschefen framlagt förslag om ändrade

grunder för producentbidrag till de mindre jordbruken. Förslaget anknyter

till rekommendationer från producentbidragsutredningen, som avlämnade

sitt förslag för ett år sedan. Utskottet vill emellertid erinra om att denna

utredning genom sina direktiv var förhindrad att ingå på en förutsättningslös

prövning av frågan. Vad dess ledamöter i stort sett enade sig om var hur

man i form av producent- och kontantbidrag på bästa sätt skulle kunna fördela

en summa av cirka 70 miljoner kronor utan att i princip ändra på de

genom 1947 års beslut fastställda grunderna. Departementschefen ansluter

sig i stort sett till vad utredningen anfört, dock med en angiven ytterligare

nedpressning av bidragssumman med cirka 12 miljoner kronor per år. Utskottet

vill emellertid erinra om, att därest de nya bestämmelserna skola

träda i kraft den 1 januari 1953, kommer besparingen för nästa regleringsår

att begränsas till cirka 8 miljoner kronor.

Beträffande den 1947 beslutade ordningen att producent- och kontantbidiag

endast i undantagsfall skall utgå till nya ägare eller arrendatorer av

ifragavarande fastigheter, detta för att paskynda den yttre rationaliseringen,

anser sig utskottet med hänsyn till de gångna årens erfarenheter böra framhålla,

att sammankopplingen emellan producentbidraget och rationaliseringsverksamheten

medfört flera ogynnsamma verkningar. Om denna ordning

skulle fullföljas tills cirka hälften av ifrågavarande jordbruk bytt ägare, så

blir resultatet att de äldre småbrukarna, som i genomsnitt taget har mindre

skulder och mindre försörjningsbörda, erhåller producentbidrag, under det

alt en ungefär lika stor grupp yngre jordbrukare, som genomsnittligt taget

befinner sig i en sämre ekonomisk situation, måste vägras bidrag. Det missnöje,

som redan nu råder, visar otvetydigt alt denna linje icke kan fullföljas.

Detta är enligt utskottets mening ej heller nödvändigt. Det råder intet sådant

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

enkelt och ensartat samband mellan producentbidragen och rationaliseringsverksamheten,

som man förutsatte i 1947 års riksdagsbeslut.

I motionerna I: 507 och II: 665 framhålles, att några tillräckligt starkt vägande

skäl att upprätthålla sambandet mellan producentbidrag och rationaliseringsverksamhet

icke finnas. Till denna mening ansluter sig utskottet.

Utskottet får därför med anledning av motionerna I: 48, I: 507 och II: 665

i motsvarande delar föreslå ett bidrag av 10 öre för mjölkleveranser upp till

4 000 kilogram, 8 öre för leverans mellan 4 000 och 9 000 kilogram, varefter

det uppnådda beloppet av 800 kronor bör utgå oavkortat, om leveransen ej

överstiger 14 000 kilogram, samt att ett avdrag göres med 4 öre per kilogram

för den del av mjölkleveransen, som ligger över 14 000 kilogram. Detta innebär,

att bidraget skulle helt upphöra, när mjölkleveransen uppgår till

34 000 kilogram. Hur denna anordning ställer sig i förhållande till det i propositionen

framförda förslaget framgår av följande tabell.

Årsleverans av mjölk

Kg

Prop.

Prissättning

Utskottet

1000 ...............

80

100

2 000 ...............

160

200

3 000 ...............

... 240

300

4 000 ...............

... 320

400

5000 ...............

,... 400

480

6 000 ...............

... 480

560

7 000 ...............

.... 520

640

8 000 ..............

.... 580

720

9 000 ..............

.... 630

800

10 000 ..............

.... 680

800

11000 ..............

.... 650

800

12 000 ..............

.... 620

800

13 000 ..............

.... 590

800

14 000 ..............

.... 560

800

15 000 ...... .......

.... 530

760

16 000 ..............

.... 500

720

17 000 ..............

.... 470

680

18 000 ..............

.... 440

640

19 000 ..............

.... 410

600

20 000 ..............

380

560

21000 ..............

.... 350

520

22 000 ..............

.... 320

480

23 000 ..............

.... 300

440

24 000 ..............

300

400

25 000 ..............

.... 300

360

26 000 ..............

300

320

27 000 ..............

.... 300

280

28 000 ..............

300

240

29 000 ..............

.... 300

200

30 000 ..............

300

160

s. 57 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

57

Årsleverans av mjölk

Prissättning

Kg

Prop.

Utskottet

31000 ..............

120

32 000 ..

... 300

80

33 000 ...

... 300

40

34 000 ............

... 300

0

etc.

I motionerna I: 507 och II: 665 har yrkats en sänkning av smörpriset. På

i motionerna anförda skäl tillstyrker utskottet ifrågavarande yrkande.

Ett med 30 öre sänkt smörpris medför en minskning av inkomstsidan i

totalkalkylen i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag. Vad totalkalkylens balans

angår, bör emellertid observeras, att det nya basåret 1950/51 synes uppvisa

ett överskott på cirka 25 miljoner kronor, vilket endast till cirka 1/3 beaktats.

Om överskottet i sin helhet infogades i kalkylen för 1952/53 skulle

denna visa balans, även om en inkomstsumma på ett tjugutal miljoner kronor

skulle bortfalla.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 9) bort lyda sålunda:

»9) beträffande regleringen av handeln med mjölk och

mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna I: 48, I: 323 och II: 422, I: 502 och

II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda

sex motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet

förordat;»

10) av herrar Näslund, Svensson i Ljungskiie och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett att — därest den av dem avgivna, med 9) betecknade reservationen

icke skulle vinna riksdagens bifall — motionerna I: 323 och II:

422 borde bifallas och att därför

dels de stycken å s. 46 i utskottets yttrande, som börja med orden »Departementschefen

har» och »I likhet», bort ersättas med ett stycke av följande

lydelse:

»Departementschefen har uttalat, att det är förståeligt, att missnöje kunnat

uppstå i de fall, då bidraget bortfallit i samband med överlåtelse av fastighet.

I motionerna I: 48, I: 323 och II: 422 samt I: 507 och II: 665 ha gjorts

yrkanden, vilka innebära att bidrag i fortsättningen utan prövning skall utgå

även till nytillträdande brukare. Utskottet vill erinra om att enligt 1947

års riksdagsbeslut lantbruksnämnderna visserligen erhållit möjlighet att under

särskilda betingelser bevilja bidrag till nytillträdande brukare. Erfarenheten

under de sista fyra åren synes dock utskottet giva stöd för kravet på

att den nuvarande inskränkningen helt avlägsnas. Utskottet ansluter sig

därför på ifrågavarande punkt till motionärernas mening, att bidraget i fort

sättningen utan inskränkning skall utgå även till nytillträdande brukare.»

dels de stycken å s. 47 i utskottets yttrande, som börja med orden »I de»,

»I motionerna 1:502» och »1 motionerna 1:503», bort ersättas med ett

stycke av följande lydelse:

5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr IS.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

»I motionerna I: 48, I: 502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och

II: 665 ha framställts vissa yrkanden i fråga om bidragsskalans utformning.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 9) bort ha följande lydelse:
»9)

beträffande regleringen av handeln med mjölk och

mejeriprodukter, m. m., i anledning av Kungl. Maj :ts framställning

samt motionerna 1: 48, 1: 502 och II: 658, 1: 503 och

II: 659 samt I: 507 och II: 665, sistnämnda sex motioner såvitt

nu är i fråga, ävensom med bifall till motionerna I: 323

och II: 422, godkänna vad utskottet anfört;»

11) Av herr Ahlsten.

Regleringen av handeln med vegetabiliska oljor och vissa andra fettvaror.

12) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka ansett att motionerna I: 507 och II: 665, såvitt nu är i fråga, borde

bifallas och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 48, som börjar med orden »Utskottet

biträder», bort lyda sålunda:

»Utskottet biträder Kungl. Maj :s framställning beträffande fettvaruregleringen.

I motionerna 1: 507 och II: 665 har framförts förslag om sänkning

av priset på margarin. Då utskottet förut tillstyrkt en i samma motioner

föreslagen prissänkning på smör och då utskottet icke anser skäl föreligga

att ändra prisrelationen mellan denna vara och margarin, biträder utskottet

även i denna del motionärernas yrkande.»

dels ock utskottets hemställan under punkten B. 11) bort ha följande lydelse:
»11)

beträffande regleringen av handeln med vegetabiliska

oljor och vissa andra fettvaror, i anledning av Kungl.

Maj :ts framställning samt motionerna I: 507 och II: 665, såvitt

nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»

Anslagsäskanden m. m.

13) Av herrar Näslund, Svensson i Ljungskile och Andersson i Långviksmon,

vilka — vid bifall till den av dem avgivna, med 9) betecknade reservationen

— ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 49, som börjar med orden »Utskottet

har», bort lyda sålunda:

»De i propositionen gjorda anslagsäskandena torde böra godtagas med den

ändringen, att det till leveranstillägg äskade beloppet av 53 miljoner kronor

sammanlägges med det till producentbidrag begärda förslagsanslaget av 58

miljoner kronor för att tillsammans bilda ett förslagsanslag till bidrag till

innehavare av mindre jordbruk. Utskottet har icke något att erinra mot att

tillgängliga och erforderliga medel tagas i anspråk ur jordbruksnämndens

s. 59 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

59

clearingkassa för fettråvaror för att nedbringa den eljest erforderliga medelsanvisningen

under prisregleringsanslaget.»

dels ock utskottets hemställan under punkterna C. 1) och 2) bort ha följande

lydelse:

»1) i anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt —

såvitt nu är i fråga — motionerna I: 48, I: 323 och II: 422,

I: 502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665,

till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett reservationsanslag

av 130 000 000 kronor;

2) i anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt — såvitt

nu är i fråga — motionerna 1:48, 1:323 och 11:422, I:

502 och II: 658, I: 503 och II: 659 samt I: 507 och II: 665, till

Bidrag till innehavare av mindre jordbruk ett förslagsanslag

av 111 000 000 kronor;»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.