Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner angående sammanslagning av hushållningssällskap och lantbruksnämnd till ett organ.

1952-11-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:50, Utlåtande med anledning av väckta motioner angående sammanslagning av hushållningssällskap och lantbruksnämnd till ett organ.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 50—51.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

1

Nr 50.

Utlåtande med anledning av väckta motioner angående sammanslagning

av hushållningssällskap och lantbruksnämnd

till ett organ.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner,

nämligen I: 69 av herr Falk och II: 98 av herr Jansson i Hällefors, har hemställts,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning angående sammanslagning av hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna

till ett organ samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för yrkandet, får utskottet hänvisa

till motionen I: 69.

Över motionerna ha yttranden inhämtats från lantbruksstyrelsen och Hushållningssällskapens

förbund.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande, som dagtecknats den 4 mars 1952,

anfört följande.

De olika grenar av den med statligt stöd bedrivna verksamheten till det

svenska jordbrukets rationalisering, som hushållningssällskapen och lantbruksnämnderna

var för sig omhänderhava, stå otvivelaktigt i sådant förhållande

till varandra, att en ömsesidig, intim samverkan mellan de båda

organisationerna är en förutsättning för att resultatet av rationaliseringsarbetet

fullt ut skall kunna motsvara förväntningarna. Erfarenheterna hittills

ha klart bestyrkt, att de av nämnderna handhavda rationaliseringsgrenarna,

d. v. s. yttre och inre rationalisering, stå i oupplösligt samband med varandra.

De ekonomiska förutsättningarna för yttre och inre rationalisering

måste bedömas på grundval av överväganden rörande möjligheterna att genomföra

driftsrationalisering. Driftsrationaliseringen äger å andra sidan ofta

sådant samband med olika åtgärder avseende inre och yttre rationalisering,

att den bör bedömas i sammanhang med förslag till sådana åtgärder. Samverkan

mellan sällskap och nämnd har hittills i allmänhet fungerat till belåtenhet

å ömse sidor. Klart är emellertid, att ännu mycket kan göras — icke

minst med stöd av vunnen erfarenhet — för att intensifiera och effektivisera

denna samverkan. Lantbruksstyrelsen har också sin uppmärksamhet riktad

på dessa frågor, som beräknats inflyta i årets arbetsprogram.

Vad angår möjligheterna till utbyte av personal mellan sällskap och nämnd

må framhållas, att något egentligt personalöverskott icke torde finnas vare

sig hos sällskapen eller hos nämnderna. På flera håll torde i stället ett motsatt

förhållande råda. Vad särskilt nämnderna beträffar ha dessa under

hela sin tillvaro måst arbeta med en i förhållande till hittillsvarande omfattning

av deras arbetsuppgifter alltför begränsad personalutrustning. I

och med att verksamheten ytterligare stabiliseras torde sällskapen och

nämnderna allt bättre kunna tillvarataga förefintliga möjligheter att ut
1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 50—51.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

nyttja varandras personal för sina i stora drag gemensamma ändamål. En

översikt av dessa förhållanden med hänsyn till de närmaste åren är också

beräknad ingå i det nu föreliggande arbetsprogrammet.

Styrelsen vill slutligen framhålla, att det, sedan ytterligare erfarenheter

vunnits av verksamheten vid lantbruksnämnderna, efter några år torde bli

ofrånkomligt att den statliga lantbruksorganisationen överses, därvid även

sådana frågor som fördelningen av arbetsuppgifterna och samverkan mellan

sällskap och nämnd ånyo torde böra övervägas.

På grund av vad sålunda anförts föreslår lantbruksstyrelsen, att motionerna

icke skola föranleda någon riksdagens åtgärd.

Styrelsen för Hushållningssällskapens förbund bar i yttrande den 28 februari

1952 anfört följande.

I motionerna erinras om att det vid riksdagens behandling av de nuvarande

statliga åtgärderna för jordbrukets rationalisering och inrättandet av

lantbruksnämnderna framfördes vissa betänkligheter mot uppdelningen på

två olika organ av frågor utav alldeles lika eller likartad natur. Vidare anföres,

att sedan erfarenhet nu vunnits av de olika organens arbete, kan

det konstateras, att betänkligheterna mot uppdelningen vore välgrundade.

I anslutning härtill ifrågasättes, om inte hushållningssällskapens arbetsuppgifter

begränsats i en sådan utsträckning, att ett rationellt utnyttjande

av tjänstemännens och de anställdas arbetskraft i hög grad försvårats, för

att inte säga omöjliggjorts.

Riktigheten av sistnämnda uttalande vill förbundsstyrelsen bestämt bestrida.

Tvärtom förhåller det sig så, att efter den år 1947 beslutade omorganisationen

har hushållningssällskapens verksamhet på ett påtagligt sätt

både utökats och intensifierats. Sällskapen äro f. n. överhopade med arbete,

och många uppgifter hinner man på grund av bristande resurser inte ägna

sig åt i den omfattning, som förhållandena kräva. Betydelsen av sällskapens

insatser i fråga om upplysning, undervisning, försöksverksamheten, den

gemensamma maskinhållningen in. in. har undan för undan stegrats på

grund av den hastiga utvecklingen inom jordbruket och nödvändigheten av

att så långt möjligt anpassa drifts- och produktionsinriktningen härefter.

Liknande förhållanden råda inom trädgårdsodlingen och i fråga om verksamheten

på det husliga området. Någon brist på arbetsuppgifter föreligger

sålunda ej och ej heller torde någon erinran kunna göras mot det sätt, varpå

sällskapen utnyttja den anställda arbetskraften.

Förbundsstyrelsen vill i detta sammanhang även erinra om de upprepade

framställningar om inrättande av ökat antal befattningar hos hushållningssällskapen,

som lantbruksstyrelsen och förbundet under senare år ingivit

till Kungl. Maj :t. Nyssnämnda omständigheter torde också vara den främsta

anledningen till att Kungl. Maj :t nu avgivit förslag (prop. 32/1952) om en

förstärkning av sällskapens resurser. Det är också ovanberörda förhållanden,

som varit orsaken till att sällskapen varit nödsakade till att år efter

år anlita kapitaltillgångar för att täcka löpande kostnader. Att så måst ske

beror således ej på det i motionerna angivna skälet.

I anslutning härtill må vidare påpekas, att den del av sällskapens tidigare

verksamhet, som vid förberörda omorganisation övertogs av lantbruksnämnderna,

i stort sett endast berörde ett enda av sällskapens många arbetsområden

samt en grupp av sällskapens befattningshavare, nämligen jordbrukskonsulenterna

och de närmast under dessa arbetande vandringsrättarna.

För övriga fältarbetande befattningshavare skedde ej någon förändring

genom omorganisationen. Efter denna ha emellertid jordbrukskonsulenterna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

3

och de i viss utsträckning av jordbruksinstruktörer ersatta vandringsrättarna

fått vissa nya arbetsuppgifter och vidare har många av de tidigare uppgifterna

fått väsentligt ökad omfattning. Härigenom har bortfallet av arbetsuppgifterna

inom den inre rationaliseringen mer än väl kompenserats. Anförda

omständigheter ge därför ej anledning till någon sammanslagning av

de bägge organen.

Som ovan anförts framfördes i samband med omorganisationen betänkligheter

mot att två olika organ skulle handhava likartade arbetsuppgifter.

Man menade därför, att hos hushållningssällskapen borde allt fortfarande

kvarligga åtgärderna för jordbrukets inre rationalisering, vilka i många avseenden

höra mycket intimt samman med den av sällskapen handhavda

driftsrationaliseringen. Det var sålunda närmast lämpligheten av den föreslagna

gränsdragningen, som ifrågasattes. De erfarenheter, som därefter vunnits,

ge också belägg för, att dessa betänkligheter icke voro ogrundade. Erfarenheterna

äro sådana, att det finnes anledning till justeringar i den gjorda

gränsdragningen.

Att åstadkomma en tydlig åtskillnad mellan inre rationalisering och driftsrationalisering''

torde icke vara möjligt, då de två grupperna i många hänseenden

gripa in i varandra. Särskilt påtagligt är detta i fråga om betesförbättringsverksamheten,

eftersom i samband med dessas genomförande stor

hänsyn måste tagas till en rad av rena driftsrationaliseringsspörsmål såsom

gödsling, sådd, djurantal in. in. Vidare kunna hithörande åtgärder ingalunda

betraktas som avslutade och genomförda i och med att de förbättringsarbeten,

till vilka staten lämnar lån och bidrag, äro slutförda och den för

bete avsedda marken bringats i lämplig kultur. Utnyttjandet av en verkställd

betesförbättring står nämligen, som nyss antytts, i intimt samband

med och är beroende av vidtagandet av en hel mängd andra åtgärder. Kännedomen

och kunskapen om dessa åtgärder är dock som regel förhållandevis

ringa bland dem, som komma i åtnjutande av statligt stöd för betesförbättringars

utförande. Det erfordras därför en omfattande och fortlöpande upplysnings-

och rådgivningsverksamhet för att resultatet av de statsunderstödda

förbättringsåtgärderna skall bli det bästa. Det förtjänar i detta sammanhang

erinras om att förbundet på grund av anförda skäl i skrivelse den

7 oktober 1950 hos Kungl. Maj :t föreslagit, att förmedlingen av statsunderstöd

till betesförbättringar skulle överflyttas från lantbruksnämnderna till

hushållningssällskapen. Enahanda förslag framfördes även i motioner vid

föregående års riksdag.

Framhållas må vidare, att de skäl, som ovan anförts för att betesförbättringsåtgärderna

skola sammankopplas med driftsrationaliscringen, även

gälla för flertalet andra av de åtgärder, som äro hänförda till den inre rationaliseringen.

Det vore därför enligt förbundsstyrelsens mening mest ändamålsenligt,

om sistnämnda åtgärder handhades av samma organ som svarar

för driftsrationaliseringen. Hushållningssällskapen synas sålunda böra svara

för bägge grupperna av åtgärder. Härigenom skulle också kostnaderna för

rationaliseringsverksamheten i viss utsträckning kunna begränsas, eftersom

med nuvarande förhållanden befattningshavare från två organ ofta måste

fara till samma gård för att handlägga likartade och sammanhängande ärenden.

Dylika »dubbelförrättningar» företagas ej endast på grund av rekvisition

av vederbörande jordbrukare utan även på grund av att -- exempelvis

— ett visst spörsmål av inre rationaliseringsnatur icke kan lösas av lantbruksnämnden

utan att denna söker samverkan med hushållningssällskapet,

som handhar driftsrationaliseringen. Även ur det allmännas synpunkt skulle

det därför vara mest rationellt, om den inre rationaliseringen och driftsrationaliseringen

sammanfördes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

Vad slutligen den av lantbruksnämnderna handhavda yttre rationaliseringen

beträffar äro hithörande spörsmål och åtgärder av helt annan karaktär

än de övriga bägge grupperna av rationaliseringsåtgärder och de måste

därför behandlas fristående för sig.

Förbundsstyrelsen anser sålunda, att några skäl till den i motionerna

åsyftade sammanslagningen ej föreligga. De erfarenheter, som under senare

år vunnits, ge i stället anledning till en lämpligare uppdelning av verksamhetsuppgifterna

mellan hushållningssällskap och lantbruksnämnder.

Utskottet. Frågan om den lokala organisationen av rationaliseringsverksamheten

på jordbrukets område var föremål för ingående överväganden i

samband med att statsmakterna år 1947 uppdrogo riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken. I propositionen nr 75/1947 behandlades sålunda

— på grundval av 1942 års jordbrukskommittés betänkande — ett

flertal alternativ för lösning av denna fråga. Därvid betonades särskilt vikten

av att verksamheten finge en ur effektivitetssynpunkt tillfredsställande

utformning. Efter närmare prövning av nämnda alternativ förordades i propositionen,

att jordbrukets yttre rationalisering skulle omhänderhavas av

nyinrättade statliga organ med benämningen lantbruksnämnder. Med hänsyn

till behovet av samordning mellan den yttre och inre rationaliseringen

föreslogs vidare, att lantbruksnämnderna även skulle anförtros åtgärderna

för inre rationalisering. Beträffande arbetet med rationalisering av jordbrukets

driftsförhållanden uttalades i propositionen, bland annat, att detta arbete

i stor utsträckning syntes kunna bedrivas oberoende av övriga delar av

rationaliseringsverksamheten. På grund härav förordades, att åtgärderna

för driftsrationalisering skulle, liksom redan vore fallet, omhänderhavas av

hushållningssällskapen.

I sitt utlåtande över nämnda proposition tillstyrkte särskilda utskottet

(uti. nr 2) Kungl. Maj:ts förslag rörande rationaliseringsverksamhetens lokala

organisation. Utskottet underströk därvid vissa i propositionen gjorda

uttalanden om behovet av samordning mellan verksamhetens olika grenar

samt om vikten av att respektive organ finge sådan utformning, att ett intimt

samarbete mellan dem tryggades. Riksdagen hade icke något att erinra

mot vad utskottet anfört.

Sedan 1948 års riksdag fattat beslut om den nya lantbruksorganisationens

närmare utformning, inrättades lantbruksnämnderna från och med den 1

juli 1948 (prop. nr 149; jordbr.utsk. uti. nr 27).

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen senast föregående år hade att

taga ställning till vissa förslag rörande omorganisation av ifrågavarande

verksamhet. I motionerna I: 64 och II: 86 samt I: 101 och II: 142 hade nämligen

förordats, att förmedlingen av statsunderstöd till betesförbättring

skulle — i motsats till vad föredragande departementschefen uttalat i statsverkspropositionen

— överflyttas från lantbruksnämnderna till hushållningssällskapen.

I sistnämnda två motioner hade även föreslagits en utredning

angående överförande av lantbruksnämndernas arbetsuppgifter till

länsstyrelser och hushållningssällskap.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

5

I sitt utlåtande i ärendet (uti. nr 17/1951, p. 6) avstyrkte utskottet angivna

lyra motioner. Utskottet åberopade därvid, att det med hänsyn till den

relativt korta tid, som förflutit efter inrättandet av den nuvarande lantbruksorganisationen,

icke vore möjligt att allsidigt bedöma frågan om behov

förelåge av förändringar i organisationens uppbyggnad. Mot vad utskottet

sålunda uttalat gjorde riksdagen icke någon erinran.

De synpunkter, som enligt vad ovan anförts lågo till grund för 1947 års

principbeslut, måste uppenbarligen alltjämt vara vägledande vid prövning

av frågan om rationaliseringsverksamhetens lokala organisation. Det

framstår sålunda som en angelägenhet av stor vikt, att verksamheten bedrives

i en form, som möjliggör ett effektivt utnyttjande av de resurser,

som ställas till förfogande från statsmakternas sida. Icke minst betydelsefullt

synes härvid vara, att det samband, som i realiteten föreligger mellan

verksamhetens olika grenar, vinner det största beaktande såväl vid planeringen

som vid det praktiska utförandet av de skilda rationaliseringsåtgärderna.

Vid bedömandet av frågan i vad mån den nuvarande organisationen uppfyller

nyss angivna fordringar kan man enligt utskottets mening icke bortse

från, att denna organisation innebär en högst betydande omläggning och

utvidgning av de tidigare statliga insatserna på förevarande område. Den

tid av omkring fyra år, som förflutit efter lantbruksnämndernas tillkomst,

har därför icke kunnat undgå att kännetecknas av vissa svårigheter av organisatorisk

och administrativ art, när det gällt att genomföra rationaliseringsverksamheten

i det praktiska livet. Dessa svårigheter torde ännu icke

kunna anses helt övervunna. Utskottet vill sålunda särskilt framhålla, att

åtskilligt alltjämt torde kunna uträttas för att åstadkomma en bättre samordning

mellan verksamhetens olika grenar.

Med beaktande av vad nu anförts finner utskottet sig icke böra frångå

den ståndpunkt, som intogs vid föregående års riksdag. Utskottet anser det

således icke möjligt att, innan ytterligare erfarenheter vunnits, få till stånd

en tillförlitlig bedömning av frågan, huruvida förändringar böra vidtagas i

rationaliseringsverksamhetens lokala organisation.

I likhet med lantbruksstyrelsen vill utskottet emellertid framhålla att —

sedan verksamheten hunnit att ytterligare stabiliseras — en översyn av

ifrågavarande organisation synes böra ske. Vid denna översyn torde böra

prövas de spörsmål, som kunna föreligga beträffande samverkan mellan

lantbruksnämnd och hushållningssällskap samt gränsdragningen mellan de

båda organens arbetsuppgifter.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 69 och II: 98 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 november 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 50.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Hjalmar Nilsson*,

Bertil Andersson, Sundberg*, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar

Nilsson, Osvald och Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i Dahl,

Antby, Andersson i Hyssna och Hseggblom, fru Eriksson i Hallstahammar,

herrar Nilsson i Varuträsk, Andersson i Essvik och Andersson i Långviksmon*.

'' Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.