Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckta motioner angående organisation av exporten av jordbruksprodukter.

1952-11-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:52, Utlåtande med anledning av väckta motioner angående organisation av exporten av jordbruksprodukter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 52—54.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

1

Nr

r.9

tlfW»

Utlåtande med anledning av väckta motioner angående organisation

av exporten av jordbruksprodukter.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade motioner,

nämligen I: 120 av herr Ohlsson, Ebbe, m. fl. och II: 152 av herr Hseggblom

m. fl., har hemställts, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t begära utredning

angående organisation av exporten av jordbruksprodukter samt framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan leda.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen II: 152.

över motionerna har utskottet låtit inhämta yttranden från statens jordbruksnämnd,

lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening

och Sveriges lantbruksförbund. Kommerskollegium har även

överlämnat yttranden i ärendet från Stockholms handelskammare, Skånes

handelskammare och Kooperativa förbundet.

Statens jordbruksnämnd har i sitt yttrande, som dagtecknats den 3 mars

1952, anfört följande.

I fråga om vegetabiliska produkter kan en traditionell export sägas ha

förekommit endast av utsädesspannmål, vallväxtfröer och matärter. Brödsäd

har vid vissa tillfällen exporterats, men denna export har som regel i full

utsträckning motsvarats av import. De båda senaste åren har emellertid en

icke obetydlig export av oljeväxtfröer och vegetabiliska oljor ägt rum.

Handeln med utsäde och vallväxtfröer har en ganska speciell karaktär,

och en centralisering av exporten, som under åren närmast efter andra

världskriget i viss utsträckning prövades, lämnade icke särskilt goda erfarenheter.

Handelsföretagen, såväl de privata som de till jordbrukets föreningsrörelse

hörande, äro anslutna till en förening, Fröintressentföreningen

u. p. a., med vilken jordbruksnämnden såsom licensmyndighet rådgör i exportfrågor.

I fråga om utsädesspannmål lämnas licenser i obegränsad utsträckning,

men exporten regleras genom utjämningsavgifter. Storleken av

dessa avgifter motsvarar skillnaden mellan världsmarknadspris och inhemskt

pris på vanlig bruksvara. Härigenom kompenseras den förlust som

uppkommer genom att import eventuellt måste företagas för att täcka den

brist i brödsäds- respektive foderförsörjningen, som kan uppkomma genom

att utsäde exporteras. I fråga om vallväxtfröer uttagas däremot icke utjämningsavgifter.

Försörjningsintressena bevakas här genom att en viss kvantitativ

reglering av exporten äger rum vid licensgivningen. Efter samråd med

fröintressentföreningen fastställer jordbruksnämnden de kvantiteter av olika

fröslag, som med hänsyn till försörjningsläget lämpligen böra kunna exporteras/Exporten

av matärter regleras dels genom utjämningsavgifter, dels,

om så erfordras, genom begränsning av licensieringen. Någon anledning att

genom inrättandet av ett särskilt exportorgan centralisera handeln med före
1

Iiilxang till riksdagens protokoll 1052. 10 saml. Nr 52—54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

nämnda varor synes enligt nämndens uppfattning icke föreligga och önskemål

härom ha ej heller framförts från handelns sida.

Vad beträffar exporten av spannmål för annat än utsädesändamål måste

hänsyn tagas till att, även om temporärt vissa överskott kunna tänkas uppkomma

för visst spannmålsslag, vi icke äro och ej heller inom nära liggande

tid torde komma att bli självförsörjande. Den import, som äger rum för

täckande av bristerna, ombesörjes av svenska spannmålsaktiebolaget. And

rådande priser inom och utom landet är importen starkt förlustbringande.

Så länge nämnda förhållanden gälla finnes enligt nämndens uppfattning icke

någon anledning att icke även exporten omhänderhas av samma organ. I

enlighet härmed har spannmålsbolaget hittills ombesörjt den spannmålsexport

som förekommit.

Odlingen av oljeväxter är tämligen ny och har fått större utsträckning

först från andra världskrigets senare år. Den inhemska oljeväxtodlingen och

omhändertagandet av oljeväxtskörden är i korthet organiserad på följande

sätt. Odlarna garanteras för varje produktionsår av staten vissa priser på

oljeväxtfrö, som skördas på sådana arealer, som omfattas av kontrakt mellan

odlare och Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a. All försäljning

av oljeväxtfrö från odlarna skall fr. o. in. 1951 års skörd ske till den

under nyssnämnda år genom riksdagsbeslut tillskapade organisationen Sveriges

oljeväxtintressenter, förening u. p. a., i vilken förening såsom medlemmar

ingå såväl odlarna och oljefabrikerna som Sveriges lantbruksförbund

och spannmålsbolaget. Ordföranden i styrelsen utses av jordbruksnämnden.

Efter nedtorkning av oljeväxtfröet skall intressentföreningen enligt

plan, som uppgöres av jordbruksnämnden, försälja frövaran till oljefabrik

eller, om nämnden så påfordrar i samband med export, till annan

köpare, som nämnden anvisar. Regleringen av inlösnings- och försäljningsverksamheten

sker över den av nämnden omhänderhavda clearingkassan för

fettvaror. Vinster och förluster tillföras respektive belasta sålunda denna

kassa.

Oljeväxtodlingen har efter hand ökats, och under de senaste två åren har

den inhemska rapsodlingen nått en sådan omfattning, att Sverige numera

är självförsörjande beträffande margarinråvaror. Ur kvalitetssynpunkt är

det emellertid icke lämpligt att använda enbart rapsolja vid margarinframställning.

I det svenska margarinet ingå därför i stor utsträckning även fettvaror,

som endast kunna tillföras margarinindustrien genom import. De

svenska oljeväxtprodukterna gå härvidlag i utbyte mot de utländska margarinråvarorna.

Sålunda ha av 1949, 1950 och 1951 års oljeväxtskördar betydande

kvantiteter rapsfrö och rapsolja exporterats. Denna export sker vad

beträffar rapsfrö av odlareorganisationen och i fråga om olja av vederbörande

oljefabrik. 1 båda fallen har före exporten intimt samråd ägt rum med jordbruksnämnden.

Den omständigheten, att den tidigare omnämnda garantien

till odlarna gäller hela skörden, gör det enligt nämndens mening nödvändigt,

att staten får inflytande på exporten. Av motionerna synes också framgå att

motionärerna icke haft någon invändning att göra häremot.

Den export av rapsfrö och rapsolja, som ägt rum under de senaste åren,

har i vad gäller 1949 års skörd gått med en förlust av ca 7,5 miljoner kronor,

under det att exporten av 1950 och 1951 års skördar uppvisat vinster. För det

förra året gick vinstsumman upp till ca 12 miljoner kronor. Det senare årets

skörd, beträffande vilken all export ännu ej slutförts, beräknas på exportförsäljningen

komma att giva en vinst av inemot 25 miljoner kröner. Den

vinst, som uppkommit på 1950 och 1951 års exportaffärer, kommer jordbruket

i sin helhet till godo i form av bidrag till täckande av förlust vid export

av smör och andra mejeriprodukter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

3

Under senare tiden ha världsmarknadspriserna på fettvaror varit i stadigt

fallande, och det synes ovisst huruvida bottenläget ännu nåtts. Mot bakgrunden

härav torde man icke böra räkna med någon vinstgivande export av

oljeväxtodlingens produkter under avsevärd tid framåt.

Den genom motionerna aktualiserade frågan om en särskild organisation

för vegetabilieexporten har vad angår oljeväxtfröerna varit föremål för riksdagsbehandling

under år 1951 i samband med den tidigare relaterade tillblivelsen

av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. I skrivelse till

Kungl. Maj :t den 21 april 1951 med förslag till prissättningen på jordbrukets

produkter och vissa jordbruksförnödenheter för regleringsåret 1951/52 redogjorde

jordbruksnämnden för det ditintills tillämpade systemet vid export

av oljeväxtfrö och uttalade som sin mening, att det fortfarande borde ankomma

på odlarna själva att i samråd med jordbruksnämnden taga ansvaret

för exportaffärerna. Jordbruksnämndens uppfattning i denna fråga mötte

ingen gensaga vare sig från Kungl. Maj:t eller riksdagen.

Den jämförelse motionärerna gjort med exportförhållandena på animalieområdet

synes icke hållbar med hänsyn till den speciella karaktär, som jordbruksstödet,

enligt vad ovan angivits, fått på vegetabilieområdet genom garantiprissystemet.

Åberopande vad som ovan anförts finner jordbruksnämnden, i varje fall

för närvarande, icke skäl föreligga att nu igångsätta en särskild utredning

angående organisation av exporten av jordbruksprodukter och får fördenskull

avstyrka bifall till motionerna.

Lantbruksstijrelsen har i sitt den 5 mars 1952 dagtecknade yttrande anfört

i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen får erinra att viss del av de senaste årens export av

brödsäd gått till grannländerna såsom tillfällig hjälp och ersatts med import.

Vidare må framhållas, att vi f. n. icke äro självförsörjande inom landet med

spannmål och att det även synes ovisst huruvida en brödsädesexport —- om

sådan över huvud taget blir möjlig inom en nära framtid — kommer att få

någon större omfattning. Under sådana omständigheter synes det icke f. n.

finnas tillräckliga skäl att tillskapa ett exportorgan för spannmål.

Vad beträffar oljeväxterna må framhållas, att odlarna för varje produktionsår

av staten garanteras vissa priser på oljeväxtfrö och att dessa garantipriser

synas verksamt ha bidragit till att avsevärda exportöverskott uppstått

under de senaste åren. Den genom exporten av oljeväxter uppkomna vinsten

har använts för att stödja exporten av smör och andra mejeriprodukter och

har sålunda kommit jordbruket i dess helhet till godo. Med den omfattning

exporten av oljeväxtprodukter har synes det nu tillämpade exportsystemet

fungera på ett tillfredsställande sätt. Det torde icke heller finnas anledning

att f. n. räkna med en ökning av den vinstgivande exporten av oljeväxter.

Man torde tvärtom få räkna med eu avsevärd minskning av exportvinsterna,

enär världsmarknadspriserna på fettvaror fallit under senaste tiden.

Vid sådant förhållande synes det ej heller beträffande oljeväxtprodukter finnas

tilläckliga skäl att nu tillskapa särskilt exportorgan.

På grund av vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen avstyrka bifall till

föreliggande motioner.

I sitt yttrande, som dagtecknals den 0 mars 1952, har kommcrskollcgium

anfört följande.

Kollegium har tidigare i vad avser organisationen för import- och exporthandeln

med iigg respektive köttvaror ställt sig principiellt avvisande till en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

centralisering av denna handel. Kollegium har därvid understrukit de betänkligheter

av allmän handelpolitisk art, som förelåge och som vunnit allt

större aktualitet under de senaste åren. Strävandena till liberalisering av handeln

länderna emellan hade fått en alltmer ökad omfattning, och vårt land

hade också på olika sätt givit sin anslutning till dessa strävanden. Även när

det gällde inrikeshandel!! vore det av vikt att man inte från det allmännas

sida vidtoge åtgärder, som kunde verka hindrande på den allmänna samfärdseln,

och kollegium erinrade därvid om de senaste årens strävanden att

eliminera ltonkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.

Dessa i tidigare sammanhang anförda synpunkter äga giltighet även vid

bedömandet av det nu framlagda förslaget om tillskapande av ett exportorgan

för spannmåls- och oljeväxtfröexporten av ungefär samma karaktär

som för animalieprodukterna. Kollegium måste redan med hänsyn till dessa

allmänna handelspolitiska överväganden ställa sig avvisande till ifrågavarande

förslag.

Därjämte må erinras om att, enligt 1947 års riksdagsbeslut angående den

framtida jordbrukspolitiken, målsättningen för denna skulle vara en jordbruksproduktion

av sådan omfattning att den väl rymdes inom den ram,

som avsättningsmöjligheterna inom landet erbjöde. Ifrågavarande motioner

ta emellertid sikte på att skapa en exportorganisation för en överskottsproduktion

främst i fråga om oljeväxtfrö, och motionens syfte torde sålunda

knappast kunna sägas ligga i linje med målsättningen för jordbrukspolitiken

enligt 1947 års riksdagsbeslut.

Även om utvecklingen på jordbruksproduktionens område i betydande

hänseenden synes hava blivit en annan än som förutsågs i samband med

1947 års beslut, varför en revision av denna målsättning i vissa hänseenden

icke torde sakna fog, bör dock en avvikelse från de fastställda principerna

för jordbrukspolitiken icke ske utan en föregående prövning av denna fråga

i hela dess vidd.

Med hänsyn till det anförda anser sig kommerskollegium för sin del icke

kunna tillstyrka den begärda utredningen.

Stockholms handelskammare har förklarat sig icke kunna tillstyrka den

ifrågasatta utredningen annat än om denna skulle ske i samband med en

allmän omprövning av landets jordbrukspolitik. Däremot har Skånes handelskammare

— från särskilt angivna utgångspunkter — tillstyrkt, att en

förutsättningslös utredning skall komma till stånd i syfte att objektivt klarlägga

de fördelar eller nackdelar, som kunna vara förknippade med en utrikeshandel

av jordbruksprodukter i den ena eller andra formen. Kooperativa

förbundet har för sin del framhållit, att den begärda utredningen för

närvarande icke syntes vara aktuell.

Sveriges allmänna exportförening har i sitt den 8 mars 1952 dagtecknade

yttrande förklarat, att föreningen icke i och för sig ville motsätta sig en

utredning i ämnet. Denna borde emellertid avse en allmän översyn av jordbrukets

såväl export- som importförhållanden. En vägledande synpunkt borde

därvidlag vara att, under hänsynstagande till de för jordbrukspolitiken

uppdragna allmänna riktlinjerna, bereda största möjliga frihet för utrikeshandeln.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

5

Sveriges lantbruksförbund har i sitt yttrande, som dagtecknats den 8 mars

1952, anfört bland annat följande.

Enligt motionärernas mening är det önskvärt, att även för oljeväxtfröer

och spannmål tillskapa exportorgan av ungefär samma karaktär som för

animalieproduktionen. Förbundet, som i princip helt delar denna uppfattning,

vill erinra om att vad beträffar oljeväxtprodukterna denna fråga redan

sedan någon tid varit föremål för behandling. Sålunda bildades föregående

år föreningen Sveriges oljeväxtintressenter, vars uppgift emellertid är begränsad

till att handha inköp och försäljning av frö på den inhemska marknaden.

Att exporten undantagits från föreningens uppgifter och överlämnats

till jordbruket är i överensstämmelse med 1947 års jordbruksprogram.

Som framgår av departementschefens uttalande i prop. 207/51 åvilar ansvaret

för exportaffärerna odlarna själva. En precisering rörande jordbrukets

och jordbruksnämndens befattning med exporten är fördenskull påkallad.

Då de frågor, som ännu äro olösta, närmast äro av administrativ

natur, synes någon sådan särskild utredning, som påyrkas av motionärerna,

icke erforderlig.

Vad gäller exportorganisationen för spannmål torde denna fråga f. n.

icke vara direkt aktuell. Det är dock av skäl, som nedan beröras, önskvärt

att jordbrukets organisationer redan nu givas tillfälle att medverka i planläggningen

och det praktiska genomförandet av export och import av

dessa varor.

Trots alla strävanden att liberalisera den internationella handeln äro

fortfarande de bilaterala handelsavtalen den vanligaste formen för varuutbytet,

och de s. k. kombinationsaffärerna äro fortfarande ofta förekommande.

Den senaste tidens utveckling visar tydliga tecken på att detta förhållande

kommer att fortfara och rent av ytterligare förstärkas. Under sådana

förhållanden har det visat sig vara av stort värde för jordbruket att genom

nära samarbete mellan de organisationer, som handhava exporten och importen

av jordbrukets olika produkter, kunna vid såväl de officiella handelsförhandlingarna

som vid de därpå följande rent kommersiella affärsavsluten

utnyttja de produkter, som vid tillfället i fråga ha ett gott förhandlingsvärde,

till att ävenledes vinna avsättning för de just då mera svårsålda

produkterna. Genom att exporten av rapsfrö och spannmål icke varit

organiserad på samma sätt som exporten av animalierna har jordbruket icke

kunnat utnyttja dessa värdefulla förliandlingsobjekt på samma sätt som

eljest varit möjligt. I fråga om spannmålen synas dessa olägenheter i viss

mån kunna avlägsnas genom någon lämplig form av samarbete mellan jordbrukets

organisationer och vederbörande statliga organ.

Med hänvisning till vad här anförts är det enligt lantbruksförbundets mening

angeläget, att de kvarstående frågorna rörande utrikeshandelns organisation

lösas. Då principerna äro av riksdagen fastlagda i 1947 års jordbruksprogram,

synes det närmast vara en administrativ angelägenhet att

bringa dem i tillämpning, vilket bör ske efter överläggningar mellan vederbörande

statliga myndigheter samt de organisationer inom jordbruket och

handeln, som företräda hithörande intressen. Några skäl synas därför f. n.

icke föreligga för en sådan utredning, varom hemställes i motionerna.

Utskottet. De i propositionen nr 75/1947 uppdragna riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken byggde på antagandet, att jordbruksprodukternas

världsmarknads- och importpriser normalt koininc alt ligga under

den inhemska prisnivån. Samtidigt framhölls emellertid i propositionen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

att man, sedan mera normala förhållanden inträtt, givetvis ej kunde utesluta

möjligheten av att åtminstone temporärt prisnivån på världsmarknaden

i fråga om viss eller vissa produkter kunde komma att ligga över den

inhemska producentprisnivå, som statsmakterna stödja för alt bereda jordbruket

full lönsamhet. För undvikande av vissa befarade olägenheter förordades

i detta sammanhang, att en centralisering skulle ske av exporten

av köttvaror och ägg. Syftet härmed angavs vara att tillse, att även tillfälliga

gynnsamma prisförhållanden på utlandsmarknaden skulle komma jordbruket

som helhet till godo i största möjliga utsträckning eller i vart fall av

jordbruket i dess helhet kunna användas som en viss motvikt mot en förlustbringande

export vid andra tillfällen. Den föreslagna centraliseringen

skulle enligt propositionen ske genom bildande av särskilda ekonomiska

föreningar, vilka borde erhålla ensamrätt till export av köttvaror och ägg.

Även importen av dessa produkter borde i viss utsträckning anförtros åt

nämnda föreningar. Nu berörda uttalanden föranledde icke någon erinran

från särskilda utskottets eller riksdagens sida.

Den år 1947 beslutade export- och importorganisationen för animalieprodukter

har numera trätt i funktion. Sålunda omhänderhar Sveriges exportoch

importförening för ägg, förening u. p. a., utrikeshandeln i fråga om

ägg. Vidare har statens jordbruksnämnd till Svensk kötthandel, förening

u. p. a., överlåtit ensamrätt till export och import av slaktdjur samt av

kött och fläsk. Föreningen har nyligen påbörjat sin verksamhet.

I föreliggande motioner påpekas, att motsvarande organisationer saknas

inom vegetabilieområdet. Med hänsyn bland annat till den omfattning, som

exporten av oljeväxtfröer och spannmål numera fått, borde enligt motionärernas

mening även för dessa produkter tillskapas exportorgan av ungefär

samma karaktär som för animalieprodukterna.

Vad först beträffar oljeväxtprodukterna får utskottet erinra, att föregående

års riksdag (prop. nr 207; jordbr.utsk. uti. nr 42) fattat beslut om en

ny organisation för handeln med dessa produkter. I enlighet med nämnda

beslut ombesörjas numera inköp och försäljning av oljeväxtfrö på den inhemska

marknaden av Sveriges oljeväxtintressenter, förening u. p. a. Exporten

däremot handhaves alltjämt av odlarna och oljefabrikerna själva

i nära samråd med jordbruksnämnden.

I detta sammanhang får utskottet vidare erinra om gällande garantiprissystem

på oljeväxtodlingens område. Detta system — som bland annat innebär

att odlarna för varje produktionsår av staten garanteras vissa priser

på oljeväxtfrö — har starkt påverkat produktionens omfattning och bidragit

till att exporten av rapsfrö och rapsolja under senare år nått en betydande

storlek. Till följd av den gynnsamma situationen på världsmarknaden utvisade

exporten av 1950 års skörd en vinst av omkring 12 miljoner kronor,

medan exportvinsten beträffande 1951 års skörd uppgick till cirka 25 miljoner

kronor. Angivna belopp ha influtit till den av jordbruksnämnden omhänderhavda

clearingkassan för fettvaror och ha kommit jordbruket i dess

helhet till godo såsom bidrag för att täcka förluster vid export av smör och

andra mejeriprodukter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

7

Med hänsyn till det läge, som numera inträtt i fråga om världsmarknadspriserna

på fettvaror, kan man emellertid enligt utskottets mening icke utgå

från att även i fortsättningen möjligheter skola föreligga för en vinstgivande

export av svenska oljeväxtprodukter. Sedan jordbruksnämnden avgav sitt

tidigare återgivna yttrande har sålunda prisnivån på den internationella

marknaden ytterligare sjunkit.

Vid nu angivna förhållanden och då frågan om organisationen av handeln

med oljeväxtprodukter så sent som föregående år var föremål för riksdagens

prövning, anser utskottet anledning icke föreligga att nu tillskapa

ett särskilt exportorgan för dessa produkter.

Vad härefter angår brödsäd är utrikeshandeln — liksom i fråga om fodersäd

och andra fodervaror — helt centraliserad till Svenska spannmålsaktiebolaget.

Då vårt land icke är självförsörjande beträffande dessa produkter,

omfattar bolagets verksamhet huvudsakligen import. Den export som förekommit

har till stor del haft karaktär av hjälp till grannländerna och har i

motsvarande grad ersatts av import. Med hänsyn härtill synes även på detta

område skäl saknas att inrätta ett särskilt exportorgan.

Ehuru utskottet således icke kan biträda hemställan i föreliggande motioner,

vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla vikten av att

jordbruket i uppkommande överskottssituationer inom landet beredes möjligheter

att på bästa sätt tillvarataga sina intressen vid export. Såsom Sveriges

lantbruksförbund anfört i sitt yttrande synas härvid de olika problem,

som föreligga på utrikeshandelns område, lämpligen böra lösas på administrativ

väg efter överläggningar mellan vederbörande statliga myndigheter

samt jordbrukets och handelns organisationer. Utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på nu berörda förhållanden och

vid behov vidtager de åtgärder, som kunna befinnas ändamålsenliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 120 och II: 152 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 november 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 52.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Svedberg, Hjalmar Nilsson*,

Bertil Andersson, Sundberg*, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar

Nilsson, Osvald och Mossberger; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i

Dahl, Antby, Andersson i Hyssna och Hseggblom, fru Eriksson i Hallstahammar,

herrar Nilsson i Varuträsk, Andersson i Essvik och Andersson i

Långviksmon*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.