Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.

1952-12-02 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:56, Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

Nr 56.

Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget

till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 425, ha herrar Jacobson i Vilhelmina och Hedlund i Östersund

hemställt, att riksdagen måtte besluta att det bidrag, som jämlikt 1943

års riksdags beslut kan utgå till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad,

må höjas från 3 000 till 5 000 kronor.

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Yttranden över motionen ha inhämtats från lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelserna

ha tillika överlämnat yttranden av vederbörande lappfogdar.

Sedan 1943 års riksdag fattat beslut i anledning av propositionen nr 110

angående åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m., meddelade

Kungl. Maj:t den 17 juni 1943 bestämmelser, avseende bland annat bidrag

till nyanläggning av bostadsbyggnader för renskötande lappar. Enligt dessa

bestämmelser må bidrag lämnas renskötande lapp för uppförande av bostadshus

å höst- och vårvistet eller annat huvudviste. Såsom villkor för bidrag

gäller, att lappen erhållit sådant tillstånd till byggnadens uppförande, varom

förmäles i 42 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till

renbete i Sverige, samt att han prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd

för byggnadsföretagets genomförande.

Bidrag utgår med belopp, motsvarande viss del av de för byggnadsföretaget

uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall bestämmas

med skälig hänsyn tagen till lappens förmåga att själv bidraga med penningar,

material, transporter och eget arbete. I kostnaderna för byggnadsföretaget

må icke inräknas värdet av virke, som kronan kostnadsfritt ställer till

lappens förfogande. Bidrag må uppgå till högst 3 000 kronor. Bidragsverksamheten

handhaves av lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län. Medel till verksamheten ställas till förfogande från statens

lappfond.

I detta sammanhang torde vidare böra uppmärksammas, att 1948 års sakkunniga

för vissa bostadsförbättringsfrågor den 1 februari 1951 underställt

Kungl. Maj :t ett förslag till förbättring av lapparnas bostadsförhållanden.

Förslaget innebär i korthet, att gällande bestämmelser om upplåtelse åt lap
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

7

par av jordbrukslägenheter skola helt upphävas samt att de nuvarande föreskrifterna

om bidrag till uppförande och iståndsättande av bostadsbyggnader

för lappar skola ersättas med bestämmelser av samma innebörd som de, vilka

gälla för iståndsättande av äldre kronolägenheter (SFS nr 339/1950). Härigenom

skulle bidrag till iståndsättande av byggnader på jordbrukslägenheter

samt till uppförande och iståndsättande av byggnader på andra lägenheter

kunna beviljas med högst 80 eller i vissa fall högst 90 procent av de av

länsbostadsnämnd eller lantbruksnämnd godkända byggnadskostnaderna.

Utgifterna för ifrågavarande verksamhet skulle bestridas av statens lappfond.

De sakkunnigas förslag, som varit föremål för remissbehandling, är beroende

av Kungl. Maj :ts prövning.

I sitt den 21 februari 1952 dagtecknade yttrande över motionen har lantbruksstijrelsen

anfört, att den i motionen väckta frågan lämpligen syntes

kunna anstå i avvaktan på Kungl. Maj :ts ställningstagande till det framlagda

sakkunnigförslaget. Styrelsen har emellertid samtidigt framhållit angelägenheten

av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att bereda renskötande

lapp möjlighet att få sina bostadsförhållanden ordnade genom ökat

ekonomiskt stöd från det allmännas sida.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i sitt den 18 februari 1952 dagtecknade

yttrande, därvid fogats yttrande av lappfogden i länet, förklarat sig dela den

i motionen uttalade uppfattningen om höjning av ifrågavarande bidrag.

Lappfogden har anfört i huvudsak följande.

På grund av de senare årens avsevärda höjningar av såväl arbets- som

materialkostnader har den sanering av de renskötande lapparnas bostäder,

vilken bl. a. avsågs komma till stånd genom 1943 års riksdags beslut om

kontantbidrag å 3 000 kronor, icke kunnat genomföras i den utsträckning

som vore önskvärd vad beträffar detta län. I annat sammanhang har jag

framhållit, att lapparnas bostäder härstädes måste betecknas i stort sett

som urusla och att därför allt måste göras från statens sida för att få till

stånd en betydande standardhöjning. Numera finnas — på grund av ett beslut

av 1950 års riksdag — även möjligheter för lappbefolkningen att —

oaktat de icke äga den mark, varå bostäder uppföras — få egnahemslån för

uppförande av sådan. Hittills har denna möjlighet här i länet utnyttjats i

några fall. En av förutsättningarna för att dessa lån skola kunna utlämnas

är emellertid, att vederbörande kommun tecknar borgen för lånen. Enligt

vad jag under hand erfarit anse sig dock icke alla kommuner ha ekonomisk

möjlighet till detta. Därtill kommer — som framhålles av motionärerna —

att ett flertal renskötande lappar hellre önska komma i åtnjutande av kontantbidrag

än av egnahemslån. Det får därför anses synnerligen önskvärt,

att kontantbidraget bibehålies även i fortsättningen med höjning till minst

det belopp, som föreslagits. För egen del anser jag emellertid att beloppet

bör höjas till 6 000 kronor, vilket belopp jag anser vara mycket välmotiverat

med hänsyn till dels att arhets- och byggnadskostnaderna sedan 1943 ökats

med betydligt över 100 % och dels att den s. k. subventionsdelen i statliga

lån för uppförande av en- och tvåfamilj svillor numera höjts till 8 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse den 3 mars 1952 såsom

eget yttrande åberopat lappfogdens i länet yttrande i ärendet.

Lappfogden har anfört bland annat följande.

Att det nu utgående bidraget är otillräckligt kan tveklöst vitsordas liksom

också uppgiften att bostäder av nu ifrågavarande slag icke tillkommit i den

omfattning, som vore önskvärd. Det som verkar hämmande på lapparnas

benagenhet att använda sig av byggnadsbidragen är den omständigheten, att

å kronomark uppförd byggnad får disponeras endast så länge vederbörande

bedriver renskötsel å trakten (42 § renbeteslagen). Länsstyrelsen har tidigare

uttalat, att statsverket med hänsyn till detta förhållande borde bestrida

större delen av kostnaderna för bostadens uppförande. Som förhållandena

nu äro utgör bidraget endast en mindre del av dessa kostnader, och det måste

tyvärr anses sannolikt att så kommer att förbli även om den nu föreslagna

böjningen av bidraget kommer till stånd.

Det torde icke böra råda någon tvekan om att bidraget bör höjas i fråga

om de bostäder för renskötande lappar, som uppföras å kronomark under

kronans omedelbara disposition. Tveksamt är däremot om höjningen av

maximibeloppet bör medgivas jämväl i fråga om bidrag som utgår till bostad

uppförd å vederbörande lapp tillhörig tomt. I dylikt fall åtnjuter vederbörande

icke förmånen att få fritt virke från kronans skog men är i stället

oförhindrad att utan särskilt medgivande avyttra fastigheten. En viss återhållsamhet

i fråga om byggnadsbidrag kan därför i dylika fall vara påkallad.

Vid bedömande av frågan om bidragets storlek bör man taga hänsyn till

att byggnaderna — med hänsyn till renskötarens intresse att ha bostaden så

nära renbetesmarkerna som möjligt — merendels komma att uppföras å platser,

där tillgång saknas till lämpligt byggnadsvirke, och att fraktkostnaderna

därför måste bliva onormalt höga. Nomaderna besitta dessutom i regel

ringa färdighet som husbyggare och äro därför i allmänhet nödsakade att

överlåta byggnadsarbetet till yrkesmän. Med hänsyn till dessa förhållanden

anser jag mig böra ifrågasätta, huruvida icke bidraget borde höjas till maximalt

6 000 kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt den 6 mars 1952 dagtecknade

yttrande tillstyrkt motionen på de skäl, som anförts av länets tre lappfogdar.

Lappfogdarna ha anfört i huvudsak följande.

1948 års sakkunnigas förslag avser att åstadkomma en väsentlig förbättring

av den statliga bidragsverksamheten beträffande renskötarbostäder. Detta

förslag synes i själva verket utmynna i en avsevärt större ökning av

bidragen än som åsyftats i föreliggande motion. Från lappväsendets sida ha

vi också anslutit oss till förslaget om bidrag med viss del av de verkliga

kostnaderna för uppförd bostad. Enligt nu gällande grunder uppnås svårligen

rättvisa för de grupper av renskötare, vilka ha boplatser inom avsides

belägna och i övrigt mera svårtillgängliga trakter, där dessa lappar dock

alltjämt böra kvarbliva med hänsyn till renskötselns krav. Transportkostnaderna

exempelvis variera i hög grad i olika fall, men den familj som har

en avlägsen boplats borde icke fördenskull komma i sämre läge än andra

lappar, vilkas huvudvisten äro belägna vid bättre kommunikationsleder.

Med hänsyn till att det synes ovisst när beslut kan komma att föreligga

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.

9

på grundval av 1948 års utredning vore det dock av värde, om de fasta bostadsbidragen

redan i år bleve höjda. För närvarande råda stora svårigheter

att på ett rimligt sätt tillgodose behovet av bättre bostäder för många renskötarefamiljer,

och det vore därför önskvärt, att man i avbidan på en slutlig

reglering av denna bostadsfråga nu utan dröjsmål finge möjlighet att

utgiva bidrag med de i motionen föreslagna beloppen.

Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att renskötande lapp —

med stöd av beslut vid 1943 års riksdag — under vissa förutsättningar må

åtnjuta bidrag ur statens lappfond med högst 3 000 kronor till kostnaderna

för uppförande av bostadsbyggnad. I syfte att avhjälpa rådande olägenheter

beträffande lapparnas bostadsförhållanden ha 1948 års sakkunniga för vissa

bostadsförbättringsfrågor föregående år framlagt ett förslag, som innebär

väsentligt ändrade grunder för byggnadshjälp åt lappbefolkningen. Detta

förslag är alltjämt beroende av Kungi. Maj :ts prövning.

Enligt utskottets mening är det angeläget, att en på lång sikt tillfredsställande

lösning av lapparnas bostadsproblem snarast kommer till stånd.

I avvaktan på de åtgärder, vartill nämnda sakkunnigförslag kan föranleda,

synes det emellertid skäligt, att en provisorisk höjning sker av nu utgående

bidrag till nyanläggning av bostadshus för de renskötande lapparna.

Härför tala icke minst de avsevärda kostnadsstegringar, som inträffat

efter tillkomsten av gällande bidragsbestämmelser. Utskottet får med hänsyn

härtill förorda, att ifrågavarande bidrag tills vidare skall kunna utgå

med ett från 3 000 till 5 000 kronor förhöjt maximibelopp.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionen 11:425, bemyndiga

Kungl. Maj :t föreskriva, att bidrag till nyanläggning

av bostadsbyggnad för renskötande lapp tills vidare må

uppgå till högst 5 000 kronor.

Stockholm den 2 december 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Näslund, Bertil

Andersson, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*, Einar

Persson, Yngve Persson* och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina,

Antby, Nilsson i Varuträsk, Lindström, Boman i Stafsund och

Andersson i Långviksmon, fru Boman samt herr Arwcson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.