Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.
1952-12-02 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:56, Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.
Dokumentets text
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
Nr 56.
Utlåtande med anledning av väckt motion om höjning av bidraget
till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad.
I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 425, ha herrar Jacobson i Vilhelmina och Hedlund i Östersund
hemställt, att riksdagen måtte besluta att det bidrag, som jämlikt 1943
års riksdags beslut kan utgå till renskötande lapp för uppförande av bostadsbyggnad,
må höjas från 3 000 till 5 000 kronor.
Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.
Yttranden över motionen ha inhämtats från lantbruksstyrelsen samt länsstyrelserna
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelserna
ha tillika överlämnat yttranden av vederbörande lappfogdar.
Sedan 1943 års riksdag fattat beslut i anledning av propositionen nr 110
angående åtgärder till stöd för de renskötande lapparna m. m., meddelade
Kungl. Maj:t den 17 juni 1943 bestämmelser, avseende bland annat bidrag
till nyanläggning av bostadsbyggnader för renskötande lappar. Enligt dessa
bestämmelser må bidrag lämnas renskötande lapp för uppförande av bostadshus
å höst- och vårvistet eller annat huvudviste. Såsom villkor för bidrag
gäller, att lappen erhållit sådant tillstånd till byggnadens uppförande, varom
förmäles i 42 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till
renbete i Sverige, samt att han prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd
för byggnadsföretagets genomförande.
Bidrag utgår med belopp, motsvarande viss del av de för byggnadsföretaget
uppskattade kostnaderna. Denna del skall i varje särskilt fall bestämmas
med skälig hänsyn tagen till lappens förmåga att själv bidraga med penningar,
material, transporter och eget arbete. I kostnaderna för byggnadsföretaget
må icke inräknas värdet av virke, som kronan kostnadsfritt ställer till
lappens förfogande. Bidrag må uppgå till högst 3 000 kronor. Bidragsverksamheten
handhaves av lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Medel till verksamheten ställas till förfogande från statens
lappfond.
I detta sammanhang torde vidare böra uppmärksammas, att 1948 års sakkunniga
för vissa bostadsförbättringsfrågor den 1 februari 1951 underställt
Kungl. Maj :t ett förslag till förbättring av lapparnas bostadsförhållanden.
Förslaget innebär i korthet, att gällande bestämmelser om upplåtelse åt lap
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
7
par av jordbrukslägenheter skola helt upphävas samt att de nuvarande föreskrifterna
om bidrag till uppförande och iståndsättande av bostadsbyggnader
för lappar skola ersättas med bestämmelser av samma innebörd som de, vilka
gälla för iståndsättande av äldre kronolägenheter (SFS nr 339/1950). Härigenom
skulle bidrag till iståndsättande av byggnader på jordbrukslägenheter
samt till uppförande och iståndsättande av byggnader på andra lägenheter
kunna beviljas med högst 80 eller i vissa fall högst 90 procent av de av
länsbostadsnämnd eller lantbruksnämnd godkända byggnadskostnaderna.
Utgifterna för ifrågavarande verksamhet skulle bestridas av statens lappfond.
De sakkunnigas förslag, som varit föremål för remissbehandling, är beroende
av Kungl. Maj :ts prövning.
I sitt den 21 februari 1952 dagtecknade yttrande över motionen har lantbruksstijrelsen
anfört, att den i motionen väckta frågan lämpligen syntes
kunna anstå i avvaktan på Kungl. Maj :ts ställningstagande till det framlagda
sakkunnigförslaget. Styrelsen har emellertid samtidigt framhållit angelägenheten
av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att bereda renskötande
lapp möjlighet att få sina bostadsförhållanden ordnade genom ökat
ekonomiskt stöd från det allmännas sida.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har i sitt den 18 februari 1952 dagtecknade
yttrande, därvid fogats yttrande av lappfogden i länet, förklarat sig dela den
i motionen uttalade uppfattningen om höjning av ifrågavarande bidrag.
Lappfogden har anfört i huvudsak följande.
På grund av de senare årens avsevärda höjningar av såväl arbets- som
materialkostnader har den sanering av de renskötande lapparnas bostäder,
vilken bl. a. avsågs komma till stånd genom 1943 års riksdags beslut om
kontantbidrag å 3 000 kronor, icke kunnat genomföras i den utsträckning
som vore önskvärd vad beträffar detta län. I annat sammanhang har jag
framhållit, att lapparnas bostäder härstädes måste betecknas i stort sett
som urusla och att därför allt måste göras från statens sida för att få till
stånd en betydande standardhöjning. Numera finnas — på grund av ett beslut
av 1950 års riksdag — även möjligheter för lappbefolkningen att —
oaktat de icke äga den mark, varå bostäder uppföras — få egnahemslån för
uppförande av sådan. Hittills har denna möjlighet här i länet utnyttjats i
några fall. En av förutsättningarna för att dessa lån skola kunna utlämnas
är emellertid, att vederbörande kommun tecknar borgen för lånen. Enligt
vad jag under hand erfarit anse sig dock icke alla kommuner ha ekonomisk
möjlighet till detta. Därtill kommer — som framhålles av motionärerna —
att ett flertal renskötande lappar hellre önska komma i åtnjutande av kontantbidrag
än av egnahemslån. Det får därför anses synnerligen önskvärt,
att kontantbidraget bibehålies även i fortsättningen med höjning till minst
det belopp, som föreslagits. För egen del anser jag emellertid att beloppet
bör höjas till 6 000 kronor, vilket belopp jag anser vara mycket välmotiverat
med hänsyn till dels att arhets- och byggnadskostnaderna sedan 1943 ökats
med betydligt över 100 % och dels att den s. k. subventionsdelen i statliga
lån för uppförande av en- och tvåfamilj svillor numera höjts till 8 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har i skrivelse den 3 mars 1952 såsom
eget yttrande åberopat lappfogdens i länet yttrande i ärendet.
Lappfogden har anfört bland annat följande.
Att det nu utgående bidraget är otillräckligt kan tveklöst vitsordas liksom
också uppgiften att bostäder av nu ifrågavarande slag icke tillkommit i den
omfattning, som vore önskvärd. Det som verkar hämmande på lapparnas
benagenhet att använda sig av byggnadsbidragen är den omständigheten, att
å kronomark uppförd byggnad får disponeras endast så länge vederbörande
bedriver renskötsel å trakten (42 § renbeteslagen). Länsstyrelsen har tidigare
uttalat, att statsverket med hänsyn till detta förhållande borde bestrida
större delen av kostnaderna för bostadens uppförande. Som förhållandena
nu äro utgör bidraget endast en mindre del av dessa kostnader, och det måste
tyvärr anses sannolikt att så kommer att förbli även om den nu föreslagna
böjningen av bidraget kommer till stånd.
Det torde icke böra råda någon tvekan om att bidraget bör höjas i fråga
om de bostäder för renskötande lappar, som uppföras å kronomark under
kronans omedelbara disposition. Tveksamt är däremot om höjningen av
maximibeloppet bör medgivas jämväl i fråga om bidrag som utgår till bostad
uppförd å vederbörande lapp tillhörig tomt. I dylikt fall åtnjuter vederbörande
icke förmånen att få fritt virke från kronans skog men är i stället
oförhindrad att utan särskilt medgivande avyttra fastigheten. En viss återhållsamhet
i fråga om byggnadsbidrag kan därför i dylika fall vara påkallad.
Vid bedömande av frågan om bidragets storlek bör man taga hänsyn till
att byggnaderna — med hänsyn till renskötarens intresse att ha bostaden så
nära renbetesmarkerna som möjligt — merendels komma att uppföras å platser,
där tillgång saknas till lämpligt byggnadsvirke, och att fraktkostnaderna
därför måste bliva onormalt höga. Nomaderna besitta dessutom i regel
ringa färdighet som husbyggare och äro därför i allmänhet nödsakade att
överlåta byggnadsarbetet till yrkesmän. Med hänsyn till dessa förhållanden
anser jag mig böra ifrågasätta, huruvida icke bidraget borde höjas till maximalt
6 000 kronor.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sitt den 6 mars 1952 dagtecknade
yttrande tillstyrkt motionen på de skäl, som anförts av länets tre lappfogdar.
Lappfogdarna ha anfört i huvudsak följande.
1948 års sakkunnigas förslag avser att åstadkomma en väsentlig förbättring
av den statliga bidragsverksamheten beträffande renskötarbostäder. Detta
förslag synes i själva verket utmynna i en avsevärt större ökning av
bidragen än som åsyftats i föreliggande motion. Från lappväsendets sida ha
vi också anslutit oss till förslaget om bidrag med viss del av de verkliga
kostnaderna för uppförd bostad. Enligt nu gällande grunder uppnås svårligen
rättvisa för de grupper av renskötare, vilka ha boplatser inom avsides
belägna och i övrigt mera svårtillgängliga trakter, där dessa lappar dock
alltjämt böra kvarbliva med hänsyn till renskötselns krav. Transportkostnaderna
exempelvis variera i hög grad i olika fall, men den familj som har
en avlägsen boplats borde icke fördenskull komma i sämre läge än andra
lappar, vilkas huvudvisten äro belägna vid bättre kommunikationsleder.
Med hänsyn till att det synes ovisst när beslut kan komma att föreligga
Jordbruksutskottets utlåtande nr 56.
9
på grundval av 1948 års utredning vore det dock av värde, om de fasta bostadsbidragen
redan i år bleve höjda. För närvarande råda stora svårigheter
att på ett rimligt sätt tillgodose behovet av bättre bostäder för många renskötarefamiljer,
och det vore därför önskvärt, att man i avbidan på en slutlig
reglering av denna bostadsfråga nu utan dröjsmål finge möjlighet att
utgiva bidrag med de i motionen föreslagna beloppen.
Utskottet. Av den lämnade redogörelsen framgår, att renskötande lapp —
med stöd av beslut vid 1943 års riksdag — under vissa förutsättningar må
åtnjuta bidrag ur statens lappfond med högst 3 000 kronor till kostnaderna
för uppförande av bostadsbyggnad. I syfte att avhjälpa rådande olägenheter
beträffande lapparnas bostadsförhållanden ha 1948 års sakkunniga för vissa
bostadsförbättringsfrågor föregående år framlagt ett förslag, som innebär
väsentligt ändrade grunder för byggnadshjälp åt lappbefolkningen. Detta
förslag är alltjämt beroende av Kungi. Maj :ts prövning.
Enligt utskottets mening är det angeläget, att en på lång sikt tillfredsställande
lösning av lapparnas bostadsproblem snarast kommer till stånd.
I avvaktan på de åtgärder, vartill nämnda sakkunnigförslag kan föranleda,
synes det emellertid skäligt, att en provisorisk höjning sker av nu utgående
bidrag till nyanläggning av bostadshus för de renskötande lapparna.
Härför tala icke minst de avsevärda kostnadsstegringar, som inträffat
efter tillkomsten av gällande bidragsbestämmelser. Utskottet får med hänsyn
härtill förorda, att ifrågavarande bidrag tills vidare skall kunna utgå
med ett från 3 000 till 5 000 kronor förhöjt maximibelopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionen 11:425, bemyndiga
Kungl. Maj :t föreskriva, att bidrag till nyanläggning
av bostadsbyggnad för renskötande lapp tills vidare må
uppgå till högst 5 000 kronor.
Stockholm den 2 december 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Näslund, Bertil
Andersson, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*, Einar
Persson, Yngve Persson* och Björnberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina,
Antby, Nilsson i Varuträsk, Lindström, Boman i Stafsund och
Andersson i Långviksmon, fru Boman samt herr Arwcson.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.