Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande och förbättrande av bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten.
1952-12-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1952:57, Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande och förbättrande av bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten.
Dokumentets text
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.
Nr 57.
Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande
och förbättrande av bestånden av lax och ål
i svenska fiskevatten.
I en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 363, har herr Lundqvist hemställt, att riksdagen måtte hos
Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att
på längre sikt bibehålla och förbättra bestånden av lax och ål i svenska
fiskevatten.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
Yttrande över motionen har den 29 februari 1952 avgivits av fiskeristgrelsen
med statens fiskeriförsök, som anfört i huvudsak följande.
Vad till en början beträffar bestånden av laxartade fiskar synas laxöringsföreningens
försök i Kävlingeåns vattensystem ännu icke ha medfört
sådana resultat, som skulle kunna vägleda en utvidgad verksamhet för uppdrivande
av bestånden av dylika fiskar i andra vattensystem. Försöken i
fråga kunna snarare sägas vara ägnade att belysa svårigheterna att i ett vattendrag
av sådan typ som Kävlingeån med konstlade medel åstadkomma
eller återställa ett lax- eller laxöringsbestånd. Några för andra vattendrag
lämpliga metoder eller allmänna riktlinjer för förbättring av laxfiskebestånden
ha såvitt fiskeristyrelsen kan finna hittills icke vunnits genom dessa
försök.
Beträffande därefter de av den s. k. vandringsfiskutredningen bedrivna
undersökningarna befinna sig dessa alltjämt på ett sådant stadium att några
klara anvisningar för lämpligaste formen av beståndsförbättrande åtgärder
ännu icke framkommit. Hittills föreliggande resultat synas utvisa, att man
med artificiella metoder icke lyckats ersätta av industrien eller samhällen
förstörda lek- och uppväxtområden för laxartade fiskar. Erfarenheterna
från utlandet och särskilt från Förenta staterna och Canada synas peka i
samma riktning. Fiskeristyrelsen måste i detta sammanhang särskilt framhålla
det betänkliga i att allt flera av våra laxförande vattendrag genom
kraftverksbyggnader o. d. spärras för vandringsfisken redan i sina mynningsdelar.
För de skador som därigenom åstadkommas har man hitintills
icke funnit några effektiva kompensationsåtgärder. Det intensiva forskningsarbete
som bedrives i vårt eget land och i utlandet har i varje fall ännu
icke kunnat giva resultat av så tillförlitlig natur, att tiden kan anses vara
inne för igångsättande av åtgärder i större skala. Mera betydelsefullt vore
att lax- och laxöringförande älvsträckor i möjligaste mån undandroges utbyggnad,
till dess någorlunda betryggande kompensationsmetoder utarbetats.
En framställning i sådant syfte gjordes redan hösten 1948 av Svenska fiske
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.
11
vårdsförbundet, vilken framställning tillstyrktes av fiskeristyrelsen i remissutlåtande
den 19 maj 1949. Framställningen torde alltjämt vara beroende
på Ivungl. Maj :ts prövning.
Frågan om förstärkning av bestånden av åt är av annan natur och synes
giva utrymme för större möjligheter och säkrare resultat än försöken att
förbättra laxbestånden. Fiskeristyrelsen har sedan flera år tillbaka organiserat
en löpande kontroll av förefintliga anordningar för säkerställandet av
ålynglets upp vandring inom olika vattensystem. Vidare utföras varje år
tämligen omfattande utsättningar av ålyngel, som dels uppfångas vid vattendragens
mynningar, dels importeras från utlandet. Eftersom ålen icke
fortplantar sig i de svenska vattendragen, innebära dessa åtgärder icke någon
bestående förbättring av tillgången på ål, men de giva i och för sig tämligen
tillförtlitliga avkastningsresultat och synas böra fortsättas i ökad utsträckning.
Fiskeristyrelsen vill emellertid i detta sammanhang framhålla
svårigheten att erhålla ålyngel i tillräckliga mängder. För någon tid sedan
utfördes vissa rekognosceringar av möjligheterna att i England eller Irland
förvärva en fångst- eller uppsamlingsstation för ålyngel. Tyvärr gåvo dessa
rekognosceringar intet positivt resultat utan fragan maste förfalla. Icke
heller synes möjlighet finnas att förvärva någon dylik station i Danmark.
Man är alltså för närvarande hänvisad till att — i den mån det svenska
ålynglet icke räcker till för att täcka den ständigt växande efterfrågan på
dylikt utplanteringsmaterial — inköpa dylikt från olika utländska exportörer.
Härför vore givetvis ökad medelsanvisning från det allmännas sida
önskvärd.
På grund av vad i det föregående anförts finner fiskeristyrelsen icke någon
anledning föreligga att påkalla riksdagens åtgärd för vinnande av nya
eller ändrade riktlinjer för den verksamhet till bibehållande av förbättring
av beståndet av lax och ål i svenska fiskevatten, som redan nu bedrives.
Utskottet. Såsom motionären påpekat behandlades vid 1948 års riksdag
ett motionsvis framfört förslag om en fullständig inventering av landets rinnande
vattendrag i syfte att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling.
I sitt utlåtande i ärendet (uti. nr 35) avstyrkte utskottet detta förslag
samt anförde därvid, bland annat, att alla skäl syntes tala för att man
borde avvakta resultaten av Svenska lax- och laxöringsföreningens samt
vandringsfiskutredningens undersökningar, innan åtgärder övervägdes i föreslagen
riktning. Riksdagen hade intet att erinra mot vad utskottet anfört.
Av fiskeristyrelsens yttrande i nu föreliggande ärende framgår, att nämnda
undersökningar hittills icke lämnat resultat av större betydelse. Erfarenheterna
av laxöringsföreningens försök i Kävlingcåns vattensystem synas
sålunda ej vara av den art, att de kunna tjäna till ledning när det gäller att
inom andra vattendrag främja bestånden av laxartade fiskar. Vad beträffar
vandringsfiskutredningen har dess försöksverksamhet — som i och för sig
får anses mycket värdefull — ännu icke fortskridit så långt, att man kunnat
anvisa tillfredsställande utvägar att förbättra eller skydda laxbestånden i
samband med ingrepp, som vållas av kraftverk och övriga byggnader i våra
vattendrag. Vad beträffar ålbeståndet synas däremot större möjligheter föreligga
att åstadkomma en förbättring. Såsom fiskeristyrelsen anfört ha nämligen
vissa resultat uppnåtts genom kontroll och undersökningar på området.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.
Utskottet får i detta sammanhang erinra, att årets riksdag tidigare tagit
ställning till vissa problem av i stort sett samma natur som de, varom här
är fråga. Sålunda hemställdes i motionerna I: 239 och II: 416, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning om åtgärder till förhindrande av
vandringsfiskens undanträngande genom kraftverksbyggen. I utlåtande över
motionerna (uti. nr 20) framhävde tredje lagutskottet starkt betydelsen och
den allvarliga karaktären hos den i motionerna väckta frågan. Enligt lagutskottets
mening borde det arbete, som på olika håll — bland annat inom
vandringsfiskutredningen — igångsatts eller förberetts för att åstadkomma
en tillfredsställande lösning av frågan, fullföljas med all kraft. Då några nya
framkomliga vägar knappast kunde anvisas, ansåg utskottet sig likväl icke
kunna tillstyrka motionerna utan hemställde, att de måtte lämnas utan åtgärd
från riksdagens sida. Riksdagen, som biföll tredje lagutskottets hemställan,
gjorde ingen erinran mot vad utskottet anfört.
Vidare har riksdagen — med anledning av motionen 1: 362 och på hemställan
av tredje lagutskottet (uti. nr 19) — i skrivelse till Kungl. Maj :t den
6 maj 1952, nr 194, begärt en skyndsam utredning om effektiva åtgärder
till motverkande av förorening av våra sjöar och vattendrag samt framläggande
för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Utskottet vill för sin del framhålla, att den betydande utbyggnaden och
regleringsverksamheten i landets vattendrag uppenbarligen medför högst
avsevärda skadeverkningar för fiskets del. Detsamma torde gälla den vattenförorening,
som vållas av industrier och samhällen. Frågan om vilka
åtgärder som böra vidtagas för att skydda och förbättra fiskbeståndet synes
därför — icke minst i vad avser laxfiskar och ål — förtjänt av den största
uppmärksamhet från statsmakternas sida.
Med hänsyn till riksdagens beslut i tidigare berörda ärenden har utskottet
icke ansett sig böra förorda bifall till nu ifrågavarande motion. Utskottet
vill emellertid kraftigt understryka vad tredje lagutskottet anfört om behovet
av effektiva insatser för att en lösning skall komma till stånd av
problemen på förevarande område. Vad beträffar de spörsmål, som sammanhänga
med vattendragens förorening, har utskottet inhämtat från jordbruksdepartementet,
att sakkunniga innevarande månad torde komma att
tillkallas för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen i ämnet.
Det torde få förutsättas, att resurser komma att ställas till de sakkunnigas
förfogande i den omfattning, att utredningsarbetet kan bedrivas med erforderlig
skyndsamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att motionen I: 363 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 december 1952.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.
13
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Bertil Andersson,
Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*, Einar Persson,
Osvald, Yngve Persson* och Björnberg; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina,
Antby, Nilsson i Varuträsk, Lindström, Boman i Stafsund och
Andersson i Långviksmon, fru Boman samt herr Arweson.
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.