Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande och förbättrande av bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten.

1952-12-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:57, Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande och förbättrande av bestånden av lax och ål i svenska fiskevatten.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.

Nr 57.

Utlåtande med anledning av väckt motion om åtgärder för bibehållande

och förbättrande av bestånden av lax och ål

i svenska fiskevatten.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 363, har herr Lundqvist hemställt, att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag rörande åtgärder i syfte att

på längre sikt bibehålla och förbättra bestånden av lax och ål i svenska

fiskevatten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Yttrande över motionen har den 29 februari 1952 avgivits av fiskeristgrelsen

med statens fiskeriförsök, som anfört i huvudsak följande.

Vad till en början beträffar bestånden av laxartade fiskar synas laxöringsföreningens

försök i Kävlingeåns vattensystem ännu icke ha medfört

sådana resultat, som skulle kunna vägleda en utvidgad verksamhet för uppdrivande

av bestånden av dylika fiskar i andra vattensystem. Försöken i

fråga kunna snarare sägas vara ägnade att belysa svårigheterna att i ett vattendrag

av sådan typ som Kävlingeån med konstlade medel åstadkomma

eller återställa ett lax- eller laxöringsbestånd. Några för andra vattendrag

lämpliga metoder eller allmänna riktlinjer för förbättring av laxfiskebestånden

ha såvitt fiskeristyrelsen kan finna hittills icke vunnits genom dessa

försök.

Beträffande därefter de av den s. k. vandringsfiskutredningen bedrivna

undersökningarna befinna sig dessa alltjämt på ett sådant stadium att några

klara anvisningar för lämpligaste formen av beståndsförbättrande åtgärder

ännu icke framkommit. Hittills föreliggande resultat synas utvisa, att man

med artificiella metoder icke lyckats ersätta av industrien eller samhällen

förstörda lek- och uppväxtområden för laxartade fiskar. Erfarenheterna

från utlandet och särskilt från Förenta staterna och Canada synas peka i

samma riktning. Fiskeristyrelsen måste i detta sammanhang särskilt framhålla

det betänkliga i att allt flera av våra laxförande vattendrag genom

kraftverksbyggnader o. d. spärras för vandringsfisken redan i sina mynningsdelar.

För de skador som därigenom åstadkommas har man hitintills

icke funnit några effektiva kompensationsåtgärder. Det intensiva forskningsarbete

som bedrives i vårt eget land och i utlandet har i varje fall ännu

icke kunnat giva resultat av så tillförlitlig natur, att tiden kan anses vara

inne för igångsättande av åtgärder i större skala. Mera betydelsefullt vore

att lax- och laxöringförande älvsträckor i möjligaste mån undandroges utbyggnad,

till dess någorlunda betryggande kompensationsmetoder utarbetats.

En framställning i sådant syfte gjordes redan hösten 1948 av Svenska fiske
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.

11

vårdsförbundet, vilken framställning tillstyrktes av fiskeristyrelsen i remissutlåtande

den 19 maj 1949. Framställningen torde alltjämt vara beroende

på Ivungl. Maj :ts prövning.

Frågan om förstärkning av bestånden av åt är av annan natur och synes

giva utrymme för större möjligheter och säkrare resultat än försöken att

förbättra laxbestånden. Fiskeristyrelsen har sedan flera år tillbaka organiserat

en löpande kontroll av förefintliga anordningar för säkerställandet av

ålynglets upp vandring inom olika vattensystem. Vidare utföras varje år

tämligen omfattande utsättningar av ålyngel, som dels uppfångas vid vattendragens

mynningar, dels importeras från utlandet. Eftersom ålen icke

fortplantar sig i de svenska vattendragen, innebära dessa åtgärder icke någon

bestående förbättring av tillgången på ål, men de giva i och för sig tämligen

tillförtlitliga avkastningsresultat och synas böra fortsättas i ökad utsträckning.

Fiskeristyrelsen vill emellertid i detta sammanhang framhålla

svårigheten att erhålla ålyngel i tillräckliga mängder. För någon tid sedan

utfördes vissa rekognosceringar av möjligheterna att i England eller Irland

förvärva en fångst- eller uppsamlingsstation för ålyngel. Tyvärr gåvo dessa

rekognosceringar intet positivt resultat utan fragan maste förfalla. Icke

heller synes möjlighet finnas att förvärva någon dylik station i Danmark.

Man är alltså för närvarande hänvisad till att — i den mån det svenska

ålynglet icke räcker till för att täcka den ständigt växande efterfrågan på

dylikt utplanteringsmaterial — inköpa dylikt från olika utländska exportörer.

Härför vore givetvis ökad medelsanvisning från det allmännas sida

önskvärd.

På grund av vad i det föregående anförts finner fiskeristyrelsen icke någon

anledning föreligga att påkalla riksdagens åtgärd för vinnande av nya

eller ändrade riktlinjer för den verksamhet till bibehållande av förbättring

av beståndet av lax och ål i svenska fiskevatten, som redan nu bedrives.

Utskottet. Såsom motionären påpekat behandlades vid 1948 års riksdag

ett motionsvis framfört förslag om en fullständig inventering av landets rinnande

vattendrag i syfte att skapa ökade möjligheter för produktiv fiskodling.

I sitt utlåtande i ärendet (uti. nr 35) avstyrkte utskottet detta förslag

samt anförde därvid, bland annat, att alla skäl syntes tala för att man

borde avvakta resultaten av Svenska lax- och laxöringsföreningens samt

vandringsfiskutredningens undersökningar, innan åtgärder övervägdes i föreslagen

riktning. Riksdagen hade intet att erinra mot vad utskottet anfört.

Av fiskeristyrelsens yttrande i nu föreliggande ärende framgår, att nämnda

undersökningar hittills icke lämnat resultat av större betydelse. Erfarenheterna

av laxöringsföreningens försök i Kävlingcåns vattensystem synas

sålunda ej vara av den art, att de kunna tjäna till ledning när det gäller att

inom andra vattendrag främja bestånden av laxartade fiskar. Vad beträffar

vandringsfiskutredningen har dess försöksverksamhet — som i och för sig

får anses mycket värdefull — ännu icke fortskridit så långt, att man kunnat

anvisa tillfredsställande utvägar att förbättra eller skydda laxbestånden i

samband med ingrepp, som vållas av kraftverk och övriga byggnader i våra

vattendrag. Vad beträffar ålbeståndet synas däremot större möjligheter föreligga

att åstadkomma en förbättring. Såsom fiskeristyrelsen anfört ha nämligen

vissa resultat uppnåtts genom kontroll och undersökningar på området.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.

Utskottet får i detta sammanhang erinra, att årets riksdag tidigare tagit

ställning till vissa problem av i stort sett samma natur som de, varom här

är fråga. Sålunda hemställdes i motionerna I: 239 och II: 416, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning om åtgärder till förhindrande av

vandringsfiskens undanträngande genom kraftverksbyggen. I utlåtande över

motionerna (uti. nr 20) framhävde tredje lagutskottet starkt betydelsen och

den allvarliga karaktären hos den i motionerna väckta frågan. Enligt lagutskottets

mening borde det arbete, som på olika håll — bland annat inom

vandringsfiskutredningen — igångsatts eller förberetts för att åstadkomma

en tillfredsställande lösning av frågan, fullföljas med all kraft. Då några nya

framkomliga vägar knappast kunde anvisas, ansåg utskottet sig likväl icke

kunna tillstyrka motionerna utan hemställde, att de måtte lämnas utan åtgärd

från riksdagens sida. Riksdagen, som biföll tredje lagutskottets hemställan,

gjorde ingen erinran mot vad utskottet anfört.

Vidare har riksdagen — med anledning av motionen 1: 362 och på hemställan

av tredje lagutskottet (uti. nr 19) — i skrivelse till Kungl. Maj :t den

6 maj 1952, nr 194, begärt en skyndsam utredning om effektiva åtgärder

till motverkande av förorening av våra sjöar och vattendrag samt framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Utskottet vill för sin del framhålla, att den betydande utbyggnaden och

regleringsverksamheten i landets vattendrag uppenbarligen medför högst

avsevärda skadeverkningar för fiskets del. Detsamma torde gälla den vattenförorening,

som vållas av industrier och samhällen. Frågan om vilka

åtgärder som böra vidtagas för att skydda och förbättra fiskbeståndet synes

därför — icke minst i vad avser laxfiskar och ål — förtjänt av den största

uppmärksamhet från statsmakternas sida.

Med hänsyn till riksdagens beslut i tidigare berörda ärenden har utskottet

icke ansett sig böra förorda bifall till nu ifrågavarande motion. Utskottet

vill emellertid kraftigt understryka vad tredje lagutskottet anfört om behovet

av effektiva insatser för att en lösning skall komma till stånd av

problemen på förevarande område. Vad beträffar de spörsmål, som sammanhänga

med vattendragens förorening, har utskottet inhämtat från jordbruksdepartementet,

att sakkunniga innevarande månad torde komma att

tillkallas för att verkställa den av riksdagen begärda utredningen i ämnet.

Det torde få förutsättas, att resurser komma att ställas till de sakkunnigas

förfogande i den omfattning, att utredningsarbetet kan bedrivas med erforderlig

skyndsamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionen I: 363 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 december 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 57.

13

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Jon Jonsson, Bertil Andersson,

Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*, Einar Persson,

Osvald, Yngve Persson* och Björnberg; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina,

Antby, Nilsson i Varuträsk, Lindström, Boman i Stafsund och

Andersson i Långviksmon, fru Boman samt herr Arweson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.