Sök i Ratio Lex

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användningen av den tilläggsskatt å bensin, som under tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits vid yrkesmässigt bedrivet fiske.

1952-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1952:7, Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående användningen av den tilläggsskatt å bensin, som under tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits vid yrkesmässigt bedrivet fiske.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

användningen av den tilläggsskatt å bensin, som under

tiden den 1 april 19A8—den 31 december 1950 uttagits

vid yrkesmässigt bedrivet fiske.

I en till riksdagen den 11 januari 1952 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 25, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att de medel, som skola återbäras till fiskerinäringen som ersättning för

under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950 erlagd tilläggsskatt å

bensin, må användas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

förordats i propositionen.

Inledning.

Sedan ett antal år återbäres den ordinarie skatten å bensin eller

motorsprit, som användes vid yrkesmässigt fiske, till fiskerinäringens

utövare. Återbäringen sker kollektivt genom ett anslag under nionde huvudtiteln,

benämnt Gottgörelse till fiskerinäringen för av dess utövare erlagd

bensinskatt. Anslaget avräknas mot automobilskattemedlen. Medlen bruka

numera av Kungl. Maj:t ställas till fiskeristyrelsens disposition och det är

sålunda denna styrelse, som i första hand beslutar om användningen.

Fiskeristyrelsen bygger därvid på förslag från hushållningssällskapen och

fiskareorganisationer. Några särskilda föreskrifter eller begränsningar i

fråga om medlens användning finnas icke utöver vad som följer av att

anslaget skall utgöra kollektiv restitution av den bensinskatt, som yrkesfiskarena

erlägga. Dock har ansetts att de icke böra användas till avlönande

av tjänstemän eller till kostnader, som hänföras till rent administrativa

uppgifter. Anslagsmedlen fördelas mellan de olika länen efter

beräkningar rörande bensinförbrukningen inom varje län. Av de olika

ändamål, till vilka bidrag beviljats, må nämnas anläggning och förbättring

av mindre fiskehamnar, uppförande av slipar och fiskebryggor samt anordnande

av tillfartsvägar till dylika bryggor, uppmuddring av infarter till

fiskelägen, anskaffande av mindre fiskefyrar, anordnande av telefonförbindelser,

elektrifiering av fiskelägen samt uppförande av förvarings- och

förädlingsanläggningar för fiskprodukter in. m. Vidare märkas bidrag till

fiskevårdande åtgärder såsom utsättande av gädd-, sik- och ålyngel, in
1

Bihang till riksdagens protokoll 1952. 10 samt. Nr 7.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

plantering av kräftor, inköp av fiskodlingsredskap samt anordnande av

fiskeribevakning. Medel ha även anvisats till anskaffande av redskap för

olika försöksfisken. Fiskareföreningar ha erhållit understöd till såväl sin

studieverksamhet som sin allmänna verksamhet. Över huvud taget ha

bidragsändamålen varit mångskiftande.

Den restitution som hittills skett har som nämnts endast avsett ordinarie

bensinskatt. Under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950 utgick

emellertid även tilläggsskatt med 27 öre per liter. Frågan om behandlingen

av de medel, som fiskerinäringens utövare erlagt i tilläggsskatt, avgjordes

vid 1950 års riksdags höstsession. Riksdagen uppdrog nämligen

då efter förslag av bevillningsutskottet (r.skr. nr 420, bevillningsutskottets

betänkanden nr 66 och 68) åt Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder

för genomförande av kollektiv restitution av tilläggsskatten å bensin, som

använts vid yrkesmässigt bedrivet fiske under tiden den 1 april 1948—

den 31 december 1950.

I övrigt har i propositionen inledningsvis anförts i huvudsak följande.

Att exakt ange storleken av det belopp, som sålunda bör restitueras till

fiskerinäringen för erlagd tilläggsskatt å bensin, är ännu icke möjligt.

Fiskeristyrelsen har tidigare med ledning av uppgifter som lämnats styrelsen

beräknat att bensinförbrukningen vid yrkesmässigt fiske under ett

vart av åren 1948—1950 utgjort omkring 3 miljoner liter. Därest dessa uppgifter

äro riktiga, skulle förbrukningen under tiden den 1 april 1948—den

31 december 1950 kunna uppskattas till omkring 8 250 000 liter och restitutionsbeloppet

följaktligen uppgå till cirka 2,2 miljoner kronor. Rörande

beräkningen må å ena sidan erinras att chefen för jordbruksdepartementet

— under hänvisning till att bensinförbrukningen vid yrkesmässigt fiske

enligt beräkning av lantbruksstyrelsen år 1947 skulle ha uppgått till ej

fullt 2,3 miljoner liter — i 1951 års statsverksproposition, IX ht, uttalat att

det förefölle i viss mån tvivelaktigt huruvida den kraftiga ökning av bensinförbrukningen

i yrkesmässigt fiske från år 1947 till år 1948, som skulle

föreligga enligt de till fiskeristyrelsen lämnade uppgifterna, kunde vara

överensstämmande med verkliga förhållandet och att det därför vore angeläget

att man skulle försöka komma fram till en såvitt möjligt tillförlitlig

uppskattning av bensinförbrukningen i yrkesmässigt fiske under tiden den

1 april 1948—den 31 december 1950. Å andra sidan må nämnas att det

från Sveriges fiskares riksförbund framhållits, att det ej vore uteslutet att

beräkningen av förbrukningen under år 1947 blivit för låg och att enligt

förbundets uppfattning en förbrukning under åren 1948—1950 av 3 miljoner

liter per år kunde vara sannolik. Genom beslut den 8 juni 1951 har

Kungl. Maj:t uppdragit åt fiskeristyrelsen att närmare undersöka bland

annat denna fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

3

Även om hänsyn tages till de fel i ena eller andra riktningen, som kunna

föreligga beträffande de hittills gjorda beräkningarna av bensinförbrukningen

i yrkesmässigt fiske under ifrågavarande tid, torde man emellertid

i detta sammanhang kunna utgå ifrån att de medel, som böra återbäras

till fiskerinäringen för erlagd tilläggsskatt, sammanlagt uppgå till betydande

belopp.

Något beslut om användningen av sådana restitutionsmedel, som kunna

anses representera tilläggsskatt å bensin, har ännu ej fattats. Dylika medel

ha för övrigt hittills icke ställts till förfogande av riksdagen i vidare mån än

att den medelsanvisning, som skedde vid 1951 års vårriksdag, även får anses

innefatta en viss restitution av tilläggsskatt. I riksstaten för budgetåret 1951/52

har nämligen såsom gottgörelse till fiskerinäringen för erlagd bensinskatt anvisats

ett belopp av 800 000 kronor. Enligt vad som framgår av statsverkspropositionen

(IX ht) bär detta belopp därvid bestämts så att det skulle

omfatta både vad som kunde antagas komma att motsvara den ordinarie

bensinskatten för budgetåret 1951/52 och viss del av den tidigare erlagda

tilläggsskatten. Sedermera har Kungl. Maj:t av sagda anslag ställt 700 000

kronor till fiskeristyrelsens förfogande. Att ej hela det av riksdagen anvisade

beloppet disponerats torde ha berott på att man ej velat föregripa

ett blivande beslut om användningen av tilläggsskattemedlen och följaktligen

endast till fiskeristyrelsens förfogande ställt vad som —- i avbidan

på närmare utredning i frågan — kunde antagas komma att motsvara den

ordinarie bensinskatten för budgetåret 1951/52.

Departementspromemorior den 20 januari och den 26 september 1951.

I en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria den 20 januari

1951 upptogs frågan om möjligheterna att tillgodose vissa

fiskeriändamål ur anslaget till gottgörelse till fiskerinäringen

för av dess utövare erlagd bensinskatt. Beträffande

innehållet i denna promemoria samt vissa i anslutning därtill av

styrelsen för Sveriges fiskares riksförbund gjorda uttalanden får utskottet

hänvisa till den redogörelse härför, som lämnats å s. 5—6 i propositionen.

I en inom jordbruksdepartementet upprättad promemoria den 26 september

1951 bar frågan om dispositionen av tilläggsskattemedlen

ånyo upptagits. Inledningsvis anföres i denna promemoria, att

det med hänsyn till storleken av de belopp, som tilläggsskattemedlen sammanlagt

komma att uppgå till, synes angeläget att de skola användas på

det sätt, som blir till största möjliga gagn för fiskarebefolkningen. Något

ställningstagande från riksdagens sida rörande användningen av medlen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

finnes icke utöver vad som ligger däri, att riksdagen avvisat tanken på en

individuell återbäring och i stället uttalat sig för att tilläggsskattemedlen

liksom den ordinarie bensinskatten skola restitueras kollektivt. Utgångspunkten

är emellertid därigenom given. Medlen skola återföras till fiskarebefolkningen

och detta skall ske genom kollektiva åtgärder. I anslutning

härtill behandlas i promemorian frågan hur denna kollektiva återbäring

skall ordnas och vilka ändamål, som böra tillgodoses

i första rummet. Därvid erinras att en likartad fråga på jordbrukets

område — nämligen frågan om dispositionen av den s. k. hästexportberedningens

vinstmedel — fått sin lösning vid 1951 års riksdag (prop.

nr 162; jordbr.utsk. uti. nr 28; r. skr. nr 329).

I promemorian framhålles, att en lösning liknande den, som sålunda

beslutats i fråga om hästexportberedningens vinstmedel, synes kunna ifrågasättas

även såvitt gäller nu ifrågavarande tilläggsskattemedel. Detta

skulle innebära att den kollektiva restitution, som beslutats av riksdagen,

skulle ske på det sättet att medlen skulle avsättas till en eller flera fonder

och inom dessa användas så att fiskerinäringen som helhet finge nytta därav

genom insats på områden där anslag icke kan erhållas å riksstaten.

Därefter behandlas i promemorian frågorna om fondbildningen,

fondmedlens förvaltning och beslutanderätten i fråga om

desamma.

I övrigt torde beträffande innehållet i promemorian den 26 september

1951 få hänvisas till propositionen, s. 7—10.

Yttrandena.

över promemorian den 26 september 1951 ha yttranden avgivits av

statskontoret, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, statens jordbruksnämnd

och Sveriges fiskares riksförbund. De i promemorian framlagda

förslagen ha därvid i huvudsak tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Beträffande det närmare innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa

till den redogörelse som lämnats å s. 11—13 i propositionen. Här torde

endast få anföras, att statens jordbruksnämnd anser att fondmedel böra

kunna tagas i anspråk för att delvis täcka kostnaderna för inrättande av

en till nämnden knuten befattning för stödjande av fiskexporten.

Föredragande statsrådet.

Föredragande statsrådet har anfört följande.

»Såsom tidigare erinrats beslöt riksdagen hösten 1950 att det yrkesmässigt

bedrivna fisket skulle erhålla kompensation för tilläggsskatt å bensin,

som utgått under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1950, på så sätt

att den kollektiva restitution, som lämnas beträffande den ordinarie ben
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 7.

5

sinskatten, skulle utsträckas att omfatta även tilläggsskatten. Det förutsattes

härvid att restitutionen av tilläggsskatten skulle ske successivt under

en följd av år.

I en inom jordbruksdepartementet utarbetad promemoria har nu upptagits

frågan om det lämpligaste sättet för genomförande av den sålunda

beslutade återbäringen av tilläggsskattemedlen. I promemorian föreslås att

denna återbäring skall ske på det sättet, att medlen skola tillföras en fond

och att fondens tillgångar sedan skola användas så, att fiskerinäringen som

helhet får nytta därav genom insats på områden, där anslag å riksstaten

icke kan påräknas. Härutinnan innebär förslaget i viss mån en motsvarighet

till det beslut, som för jordbrukets vidkommande fattats rörande

dispositionen av hästexportberedningens vinstmedel. Förslaget har i sina

huvuddrag biträtts av samtliga remissinstanser. Även jag anser att ett

förverkligande av detsamma skulle vara till gagn för fiskerinäringen och

dess utövare. Jag biträder alltså den uppfattningen att ifrågavarande medel,

i stället för att återbäras på det sätt som tillämpas beträffande de

ordinarie bensinskattemedlen, skola avsättas till en fond, ur vilken anslag

kunna utdelas för olika ändamål av betydelse för fiskerinäringen.

Den grundläggande principen i fråga om dispositionen av fondmedlen bör

enligt min mening vara, att medlen skola användas för sådana åtgärder,

för vilka anslag å riksstaten icke kan påräknas och vilka äro av påtaglig

praktisk betydelse för fiskerinäringen. Med denna utgångspunkt kan jag

i princip ansluta mig till vad som i promemorian anförts om att med fondmedlen

böra kunna tillgodoses sådana ändamål som forsknings- och försöksverksamhet

på fiskets område, organisationsarbete inom fiskarekåren

samt åtgärder till befrämjande av avsättningen av fisk. Vidare böra ifrågavarande

medel kunna användas för att lämna stöd åt studieverksamheten inom

fiskarekåren. Med anledning av vad i yttrandena särskilt anförts rörande

användningen av medlen vill jag först framhålla, att jag givetvis förutsätter

att forsknings- och försöksverksamheten på fiskets område liksom hittills

skall erhålla stöd av staten genom anslag å riksstaten. Många för det praktiska

fisket betydelsefulla frågor inom denna verksamhet ha emellertid i

brist på medel hittills måst skjutas åt sidan. Det synes då icke ändamålsenligt

att utesluta möjligheten av att fondmedel skola kunna få användas för

forskning och försök rörande dylika frågor. Den användning av fondmedel,

som jordbruksnämnden föreslagit, synes mig även i och för sig väl förenlig

med syftet med fonden. Att, såsom statskontoret ifrågasatt, använda ifrågavarande

medel för organisationsarbete in. m. i fiskets försäkringsfrågor

är däremot enligt min mening icke lämpligt, då det bär är fråga om ändamål,

för vilka statsbidrag redan utgår, och det icke synes böra komma

i fråga att inrättandet av fonden skulle föranleda en överföring av utgifterna

från statsverket till fonden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

Eu allmän riktlinje beträffande användningen av fondmedlen torde i

övrigt böra vara, att man bör undvika sådana dispositioner, som kunna

tänkas komma att medföra anspråk på statsanslag eller inrättande av statliga

tjänster sedan fondmedlen förbrukats.

Att såsom statskontoret förordat beslutanderätten rörande användningen

av fondens medel skulle ligga hos Kungl. Maj:t finner jag med hänsyn

till medlens karaktär icke lämpligt. Fonden torde i stället, i enlighet med

vad som föreslagits i promemorian, böra stå under ledning av en särskild

styrelse, som skall äga besluta om anslag ur fonden. Beträffande styrelsen?

sammansättning ansluter jag mig likaså till vad som föreslagits i promemorian,

dock med den ändringen att fiskerinäringen bör erhålla fyra ledamöter

i styrelsen. Vidare finner jag det ej nödvändigt att chefen för fiskeristyrelsen

skall vara självskriven ledamot. Det torde kunna förutsättas,

att Kungl. Maj:t ändock tillser att fiskeristyrelsen skall bli representerad

i fondens styrelse. Jag förordar alltså, att fondstyrelsen skall bestå av

ordförande och sex ledamöter. Av dessa böra ordföranden och två ledamöter

utses av Kungl. Maj:t varjämte fyra ledamöter böra utses av Sveriges

fiskares riksförbund. Fonden bör göras räntebärande och .förvaltas av

statskontoret.

I likhet med vad som gäller beträffande den av hästexportberedningens

vinstmedel bildade fonden för främjande av forsknings- och försöksverksamhet

på jordbrukets område bör även nu ifrågavarande fond förbrukas

inom en förhållandevis begränsad tidrymd. Vad i promemorian anförts

angående den utsträckning, i vilken fondens kapitaltillgångar skola få

tagas i anspråk, föranleder ej erinran från min sida. Tillstånd av Kungl.

Maj:t bör sålunda erfordras därest fondens styrelse under något år vill

disponera mera än vad som motsvarar dels avkastningen för året, dels en

femtedel av fondens ursprungliga kapitalbelopp.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser

som kunna erfordras rörande förvaltningen av fonden.

Såsom framgår av vad som anförts i promemorian och i årets statsverksproposition

vid behandlingen av frågan om anslag till fiskerinäringen

för återbäring av erlagd bensinskatt saknas ännu säkra hållpunkter rörande

storleken av de belopp, som sammanlagt böra tillföras fonden. Jag torde

få återkomma till denna fråga, sedan den förut berörda utredningen av

fiskeristyrelsen rörande användningen av bensin i yrkesmässigt bedrivet

fiske slutförts. Jag vill emellertid här anmärka att jag förutsätter att fonden

redan för nästa budgetår skall tillföras en förhållandevis stor del av

det belopp, som totalt kan komma att tillfalla densamma, och att fonden

sålunda skall träda i verksamhet vid ingången av budgetåret 1952/53.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 7.

7

Utskottet.

Med anledning av 1950 års riksdags beslut om kollektiv restitution av

tilläggsskatt å bensin, som förbrukats vid yrkesmässigt fiske, har Kungl.

Maj:t nu framlagt förslag rörande sättet för denna återbäring. I propositionen

förordas sålunda, att ifrågavarande skattemedel skola avsättas till

en särskild fond, ur vilken anslag skola kunna utdelas till olika ändamål

av betydelse för fiskerinäringen som helhet.

Vid sin prövning av förslaget har utskottet funnit detsamma innebära

en god lösning av frågan om vilken metod som bör väljas för genomförande

av den beslutade återbäringen. Utskottet ansluter sig därför till förslaget.

I överensstämmelse med vad föredragande statsrådet anfört torde såsom

grundläggande regel böra gälla, att de fonderade medlen skola användas

till sådana åtgärder, för vilka anslag å riksstaten icke kunna påräknas och

vilka äro av påtaglig praktisk betydelse för fiskerinäringen. Enligt utskottets

mening böra bidrag av fondmedlen sålunda i princip kunna utdelas till

forsknings- och försöksverksamhet på fiskets område, organisationsarbete

och studieverksamhet inom fiskarekåren samt åtgärder till främjande av

avsättningen av fisk. Såsom statsrådet förordat synes hinder icke heller

böra möta mot att bidrag utgår för det ändamål jordbruksnämnden föreslagit

i sitt yttrande.

Utskottet har intet att invända mot vad i propositionen uttalats rörande

fondmedlens förvaltning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela

närmare föreskrifter i detta hänseende.

Kungl. Maj ds framställning föranleder ej heller i övrigt någon erinran

från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att de medel, som skola återbäras

till fiskerinäringen såsom ersättning för erlagd tillläggsskatt

å bensin, må användas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som förordats i propositionen.

Stockholm den 20 mars 1952.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Anderberg*, Jon Jonsson, Bertil Andersson,

Sundberg, Bror Nilsson, Ebbe Ohlsson, Ernst Hjalmar Nilsson*, Franzén*,

Björnberg* och Nord*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Pettersson i Dahl,

Jacobson i Vilhelmina, Antby*, Andersson i Hyssna*, Haeggblom, Utbult,

Mårtensson i Smedstorp*, fru Lindskog och herr Arweson.

* Ej närvarande vid justeringen.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1932

50052

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1952:114 Skrivelse till Konungen i anledning av Iiungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av ett för budgetåret 1946/47 anvisat anslag till byggnadsarbete a1 i texten