Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.
1952-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1952:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
11
Nr 11.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för
utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 14, av herr Lindberg m. fl. hemställes, »att riksdagen ville hos
Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning om sådan ändring i grundlagarna
som erfordras för att riksdagen skall kunna utse en riksdagens
socialförsäkringsombudsman eller att sådana åtgärder vidtagas som äro
nödvändiga för ernående av syftet med förestående yrkande».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Enligt regeringsformen § 96 i dess ursprungliga lydelse skulle riksdagen
förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att såsom
ständernas ombud, efter den instruktion de för honom komme att utfärda,
hava tillsyn över lagarnes efterlevnad av domare och ämbetsmän. År 1915
uppdelades JO:s ämbetsområde på JO och MO. Dessa riksdagens ombud
skola enligt nu gällande lydelse av § 96 regeringsformen efter den instruktion
riksdagen för vardera utfärdat hava tillsyn över lagars och författningars
efterlevnad, MO i vad de skola tillämpas i militära mål samt i
övrigt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet
anslagna medel och JO i vad de eljest skola vid domstolarna samt av
ämbets- och tjänstemän tillämpas. De skola vidare var och en inom sitt
område vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem, som i sina
ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan orsak begått någon
olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter. JO och
MO böra enligt sina instruktioner förnämligast anmärka och beivra sådana
av domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas dem antingen
härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försumlighet eller bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. I anslutning härtill uttalas
i instruktionerna, att om ombudsmännen finna någon domare, ämbets-
eller tjänsteman ha felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt,
må de låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest
förekommit i saken. JO och MO kunna enligt § 99 regeringsformen, när
12
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
de finna det nödigt för sitt ämbetes utövning, övervara högsta domstolens,
regeringsrättens, nedre justitierevisionens, hovrätternas, kollegiernas eller
i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars överläggningar
och beslut, dock utan rättighet att därvid yttra sin mening. De äga även
tillgång till alla domstolars, kollegiers och ämbetsverks protokoll och handlingar.
I samma paragraf stadgas vidare, att ämbetsmän i allmänhet äro
skyldiga att lämna JO och MO laglig handräckning samt att alla fiskaler
skola utföra de åtal, som ombudsmännen äska. I § 100 regeringsformen
ålägges dem att till varje riksdag avlämna redogörelse för sin ämbetsförvaltning
samt därvid utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas
och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring.
Vid olika tillfällen har såväl i riksdagen som annorstädes framförts tanken
på en ytterligare uppdelning eller en utvidgning av ombudsmannainstitutionens
uppgifter genom inrättande av en riksdagens ombudsman för särskilda
områden.
Redan de år 1937 tillsatta sakkunniga för utredning av JK:s, JO:s och
MO:s ämbetsställning nämna, att förslag framkastats om en socialombudsman
med uppgift att öva tillsyn över den sociala förvaltningen (SOU
1939: 7, s. 33). Under hänvisning till att uppgiften för en socialombudsman
skulle vara mindre att genom åtal eller på dylik väg ingripa mot vederbörande
än att genom råd och hjälp ställa till rätta och ämbetet härigenom
skulle erhålla en annan karaktär än de hittillsvarande ombudsmännens,
ansågo de sakkunniga emellertid icke denna fråga falla inom området för
deras utredning.
Vid 1947 års riksdag väcktes i likalydande motioner, I: 17 och II: 28, av
herr Schlyter m. fl. och herr Rylander m. fl. förslag om inrättande av en
riksdagens ombudsmannabefattning för övervakning av frihetsberövanden
å anstalter av olika slag, tillhörande såväl rättsvården som socialvården.
Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen i sitt utlåtande 1947 nr 23 under
hänvisning bland annat till att frihetsberövandena vore föremål för
särskild uppmärksamhet från JO:s sida och att värdefulla resultat vunnits
genom JO:s övervakningsverksamhet. Utskottet framhöll även att en utökning
av JO-ämbetets arbetskraft kunde visa sig erforderlig för att ytterligare
effektivisera denna övervakning. Motionen avslogs av riksdagen.
I motion vid 1947 års riksdag, I: 15, av herr Herlitz, angående åtgärder
för stärkande av riksdagens kontrollmakt över regering, förvaltning och
rättsskipning berördes även ombudsmännens ställning. Motionären framhöll,
att den moderna förvaltningen är så omfattande och kräver uppmärksamhet
ur så många synpunkter, att det måste bliva vanskligt för en man
att med samma sakkunskap och samma auktoritet utöva hela den kontroll,
som ankommer på JO. JO:s uppmärksamhet riktades också framför allt
mot domare och mot tjänstemän inom polis- och utsökningsväsendet samt
vissa andra befattningshavare med uppgifter som nära sammanhänga med
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
13
domstolsväsendet. Som en tänkbar utvecklingslinje för riksdagskontrollen
kunde en differentiering av ombudsmannainstitutionen komma i fråga.
Många olika linjer för en sådan differentiering kunde tänkas. Motionären
erinrade om att socialvården nämnts såsom ett naturligt föremål för en
ny ombudsmans tillsyn. Statens låne-, bidrags- och understödsverksamhet
vore ett annat sådant område. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen
i sitt utlåtande 1947 nr 22. Utskottet framhöll, att en utvidgning av ombudsmännens
verksamhet i och för sig vore önskvärd i syfte bland annat
att erhålla ökad kontroll över förvaltningen, men att en ytterligare differentiering
av ombudsmannainstitutionen vore förbunden med olägenheter
av skilda slag. Det syntes då utskottet lämpligare att om så skulle finnas
erforderligt utöka de till JO:s och MO:s förfogande stående arbetskrafterna.
Det borde ankomma på ombudsmännen själva att göra framställning därom.
Motionen avslogs av riksdagen. Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande
till 1948 års riksdag, nr 1, i anledning av verkställd granskning av
JO:s ämbetsförvaltning sin anslutning till vad konstitutionsutskottet anfört.
Frågan om förstärkning av JO-ämbetets arbetskraft upptogs av JO i
skrivelse den 11 april 1949 till bankoutskottet (se bankoutskottets utlåtande
1949 nr 38 s. 7 o. f.). JO förklarade, att bästa sättet att erhålla en
önskvärd förstärkning av ämbetets arbetskraft syntes vara att JO bereddes
tillfälle att i mån av behov anlita extra personal. För sådant ändamål hemställde
JO om höjning av förslagsanslaget till avlöningar åt icke-ordinarie
personal från då utgående 13 000 kronor till 20 000 kronor. Framställningen
bifölls av riksdagen. Under nu löpande budgetår har till avlöningar åt ickeordinarie
personal vid justitieombudsmannens expedition anvisats ett förslagsanslag
å 30 000 kronor. — I innevarande års statsverksproposition har
detta anslag endast undergått en ändring, som betingats av en justering
och omföring av det rörliga lönetillägget.
I den nu föreliggande motionen föreslås, att socialförsäkringsombudsmannens
verksamhet skall omfatta följande områden: 1) Sociala förmåner byggande
på rätts- eller skälighetsgrunder angivna i av Kungl. Maj:t och riksdagen
stiftad lag, förordning eller dylikt. 2) Sociala förmåner utgivna med
stöd av statsbidrag eller statens stöd i annan form. Det verksamhetsområde,
som sålunda skulle tilldelas socialförsäkringsombudsmannen, är betydligt
mera omfattande än beteckningen »socialförsäkringsombudsman»
antyder. Socialförsäkringsombudsmannens verksamhet skulle icke komma
att begränsas till olika former av socialförsäkringar utan komme att omfatta
även andra former av statlig eller statsunderstödd socialhjälp. lians
uppgifter inom detta område skulle vara bland annat att utöva kontrollverksamhet
samt att förhjälpa enskilda att erhålla deras lagliga rätt. Kontrollverksamheten
skulle omfatta icke blott statlig utan iiven kommunal
verksamhet.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
Vad först den av motionärerna föreslagna rättshjälps verksamheten beträffar
må framhållas, åt de nuvarande ombudsmännens uppgift är att
utöva kontroll över myndigheterna samt att genom åtal eller annorledes
ingripa mot felande iimbets- och tjänstemän och icke att t. ex. genom att
föra enskildas talan inför domstol eller annan myndighet meddela rättshjälp.
Behovet av rättshjälp tillgodoses i stället dels genom fri rättegång vid
domstol, dels genom den utomprocessuella rättshjälps verksamheten. För
den utomprocessuella rättshjälpsverksamheten är meddelande av rättshjälp
på socialvårdens område en betydelsefull uppgift. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om att den utomprocessuella rättshjälpsverksamheten
under de sista åren betydligt utvidgats samt att 1949 års rättshjälpskommitté
i sitt i augusti 1951 avgivna betänkande (SOU 1951:31) föreslagit,
att i lag fastslås, att mindre bemedlade skola ha rätt till utomprocessuell
rättshjälp genom det allmännas försorg. Förslaget är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. Utskottet anser sig icke kunna förorda att utöver den
berörda rättshjälpsverksamheten tillskapas ett riksdagens rättshjälpsorgan.
Vad åter beträffar de kontrolluppgifter, som föreslås skola åligga socialförsäkringsombudsmannen,
må först behandlas frågan om kontroll av den
kommunala verksamheten. Kommunala organ äro enligt gällande rätt undantagna
från ombudsmännens kontrollverksamhet. De kontrolleras emellertid
av olika statliga myndigheter såsom länsstyrelser, pensionsstyrelsen,
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. För olika områden utövas tillsyn av
särskilda tjänstemän såsom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
eller av ombud för tillsynsmyndigheten. I skilda författningar stadgas klagorätt
till myndigheter, som stå under JO:s uppsikt. Tanken att ombudsmännens
kontroll borde utsträckas till att omfatta även den kommunala
verksamheten ger anledning till kritiskt bedömande. Särskild anledning att
utbryta socialvården till särbehandling och just på detta område utsträcka
riksdagens kontroll genom ombudsmannainstitution till att omfatta även
den kommunala verksamheten torde i varje fall ej finnas.
Till en del äro däremot de kontrolluppgifter, som enligt motionärernas
förslag skola tilldelas socialförsäkringsombudsmannen, sådana som tillhöra
JO:s verksamhetsområde. Så är fallet med övervakningen av den statliga
verksamheten på socialvårdens område. JO:s skyldighet att utöva tillsyn
över ämbets- och tjänstemäns efterlevnad av lagar och författningar omfattar
den statliga verksamheten även på detta område. I praktiken har
emellertid JO:s verksamhet kommit att riktas framför allt mot domare och
mot tjänstemän inom polis- och utsökningsväsendet. En orsak härtill kan
vara, att avgörandena inom socialvården ofta äro beroende av skönsmässiga
bedömningar såsom behovsprövning, uppskattning av invaliditetsgrad
o. s. v. Sådana avgöranden äro understundom mindre väl ägnade för ingripande
av en riksdagens ombudsman. Även om man beaktar dylika förhållanden
kvarstår dock, att den ökade förvaltningsverksamheten medför
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.
15
behov av ökad kontroll såväl på det i motionen berörda området som
inom förvaltningen i övrigt. Såsom framgår av vad ovan sagts, framhöll
också konstitutionsutskottet år 1947 att en utvidgning av JO:s och MO:s
verksamhet vore önskvärd i syfte bland annat att erhålla ökad kontroll
över förvaltningen. Utskottet avböjde emellertid då en ytterligare differentiering
av ombudsmannainstitutionen med hänsyn till därmed förbundna
olägenheter och förordade i stället *en utökning av de till ombudsmännens
förfogande stående arbetskrafterna. För att möjliggöra en utökning av
JO-ämbetets arbetskrafter har riksdagen därefter beviljat höjningar av det
till icke-ordinarie arbetskraft å justitieombudsmansexpeditionen avsedda
anslaget. Sannolikt är, att den utvidgade statsverksamheten kan göra ytterligare
förstärkning behövlig. En sådan kan ske genom att JO:s möjligheter
att stadigvarande eller tillfälligt anlita väl kvalificerad arbetskraft, eventuellt
personer med speciell sakkunskap på särskilda områden, ökas. Därvid
bör dock beaktas, att JO:s personliga ansvar för handläggningen av
ärendena icke undanskymmes. Om förstärkning visar sig erforderlig, bör
det ankomma på JO själv att göra framställning därom.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 mars 1952.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Karl August Johanson,* Elmgren, Herlitz,
* Linden, Hällgren, Fritiof Karlsson, Damström och Hansson;* samt
från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast,
Norén,* Swedberg, Spångberg, Nolin, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora*
och Hammar.
Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.