Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.

1952-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1952:11, Utlåtande i anledning av väckt motion om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.

11

Nr 11.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om sådan ändring i grundlagarna, som erfordras för

utseende av en riksdagens socialförsäkringsombudsman.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 14, av herr Lindberg m. fl. hemställes, »att riksdagen ville hos

Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam utredning om sådan ändring i grundlagarna

som erfordras för att riksdagen skall kunna utse en riksdagens

socialförsäkringsombudsman eller att sådana åtgärder vidtagas som äro

nödvändiga för ernående av syftet med förestående yrkande».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt regeringsformen § 96 i dess ursprungliga lydelse skulle riksdagen

förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man att såsom

ständernas ombud, efter den instruktion de för honom komme att utfärda,

hava tillsyn över lagarnes efterlevnad av domare och ämbetsmän. År 1915

uppdelades JO:s ämbetsområde på JO och MO. Dessa riksdagens ombud

skola enligt nu gällande lydelse av § 96 regeringsformen efter den instruktion

riksdagen för vardera utfärdat hava tillsyn över lagars och författningars

efterlevnad, MO i vad de skola tillämpas i militära mål samt i

övrigt av ämbets- och tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet

anslagna medel och JO i vad de eljest skola vid domstolarna samt av

ämbets- och tjänstemän tillämpas. De skola vidare var och en inom sitt

område vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem, som i sina

ämbetens utövning av våld, mannamån eller annan orsak begått någon

olaglighet eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter. JO och

MO böra enligt sina instruktioner förnämligast anmärka och beivra sådana

av domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas dem antingen

härröra från egennytta, vrångvisa, våld eller grov försumlighet eller bereda

en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. I anslutning härtill uttalas

i instruktionerna, att om ombudsmännen finna någon domare, ämbets-

eller tjänsteman ha felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt,

må de låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest

förekommit i saken. JO och MO kunna enligt § 99 regeringsformen, när

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.

de finna det nödigt för sitt ämbetes utövning, övervara högsta domstolens,

regeringsrättens, nedre justitierevisionens, hovrätternas, kollegiernas eller

i dessas ställe inrättade verks, och alla lägre domstolars överläggningar

och beslut, dock utan rättighet att därvid yttra sin mening. De äga även

tillgång till alla domstolars, kollegiers och ämbetsverks protokoll och handlingar.

I samma paragraf stadgas vidare, att ämbetsmän i allmänhet äro

skyldiga att lämna JO och MO laglig handräckning samt att alla fiskaler

skola utföra de åtal, som ombudsmännen äska. I § 100 regeringsformen

ålägges dem att till varje riksdag avlämna redogörelse för sin ämbetsförvaltning

samt därvid utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas

och författningarnas brister och uppgiva förslag till deras förbättring.

Vid olika tillfällen har såväl i riksdagen som annorstädes framförts tanken

på en ytterligare uppdelning eller en utvidgning av ombudsmannainstitutionens

uppgifter genom inrättande av en riksdagens ombudsman för särskilda

områden.

Redan de år 1937 tillsatta sakkunniga för utredning av JK:s, JO:s och

MO:s ämbetsställning nämna, att förslag framkastats om en socialombudsman

med uppgift att öva tillsyn över den sociala förvaltningen (SOU

1939: 7, s. 33). Under hänvisning till att uppgiften för en socialombudsman

skulle vara mindre att genom åtal eller på dylik väg ingripa mot vederbörande

än att genom råd och hjälp ställa till rätta och ämbetet härigenom

skulle erhålla en annan karaktär än de hittillsvarande ombudsmännens,

ansågo de sakkunniga emellertid icke denna fråga falla inom området för

deras utredning.

Vid 1947 års riksdag väcktes i likalydande motioner, I: 17 och II: 28, av

herr Schlyter m. fl. och herr Rylander m. fl. förslag om inrättande av en

riksdagens ombudsmannabefattning för övervakning av frihetsberövanden

å anstalter av olika slag, tillhörande såväl rättsvården som socialvården.

Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen i sitt utlåtande 1947 nr 23 under

hänvisning bland annat till att frihetsberövandena vore föremål för

särskild uppmärksamhet från JO:s sida och att värdefulla resultat vunnits

genom JO:s övervakningsverksamhet. Utskottet framhöll även att en utökning

av JO-ämbetets arbetskraft kunde visa sig erforderlig för att ytterligare

effektivisera denna övervakning. Motionen avslogs av riksdagen.

I motion vid 1947 års riksdag, I: 15, av herr Herlitz, angående åtgärder

för stärkande av riksdagens kontrollmakt över regering, förvaltning och

rättsskipning berördes även ombudsmännens ställning. Motionären framhöll,

att den moderna förvaltningen är så omfattande och kräver uppmärksamhet

ur så många synpunkter, att det måste bliva vanskligt för en man

att med samma sakkunskap och samma auktoritet utöva hela den kontroll,

som ankommer på JO. JO:s uppmärksamhet riktades också framför allt

mot domare och mot tjänstemän inom polis- och utsökningsväsendet samt

vissa andra befattningshavare med uppgifter som nära sammanhänga med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.

13

domstolsväsendet. Som en tänkbar utvecklingslinje för riksdagskontrollen

kunde en differentiering av ombudsmannainstitutionen komma i fråga.

Många olika linjer för en sådan differentiering kunde tänkas. Motionären

erinrade om att socialvården nämnts såsom ett naturligt föremål för en

ny ombudsmans tillsyn. Statens låne-, bidrags- och understödsverksamhet

vore ett annat sådant område. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen

i sitt utlåtande 1947 nr 22. Utskottet framhöll, att en utvidgning av ombudsmännens

verksamhet i och för sig vore önskvärd i syfte bland annat

att erhålla ökad kontroll över förvaltningen, men att en ytterligare differentiering

av ombudsmannainstitutionen vore förbunden med olägenheter

av skilda slag. Det syntes då utskottet lämpligare att om så skulle finnas

erforderligt utöka de till JO:s och MO:s förfogande stående arbetskrafterna.

Det borde ankomma på ombudsmännen själva att göra framställning därom.

Motionen avslogs av riksdagen. Första lagutskottet uttalade i sitt utlåtande

till 1948 års riksdag, nr 1, i anledning av verkställd granskning av

JO:s ämbetsförvaltning sin anslutning till vad konstitutionsutskottet anfört.

Frågan om förstärkning av JO-ämbetets arbetskraft upptogs av JO i

skrivelse den 11 april 1949 till bankoutskottet (se bankoutskottets utlåtande

1949 nr 38 s. 7 o. f.). JO förklarade, att bästa sättet att erhålla en

önskvärd förstärkning av ämbetets arbetskraft syntes vara att JO bereddes

tillfälle att i mån av behov anlita extra personal. För sådant ändamål hemställde

JO om höjning av förslagsanslaget till avlöningar åt icke-ordinarie

personal från då utgående 13 000 kronor till 20 000 kronor. Framställningen

bifölls av riksdagen. Under nu löpande budgetår har till avlöningar åt ickeordinarie

personal vid justitieombudsmannens expedition anvisats ett förslagsanslag

å 30 000 kronor. — I innevarande års statsverksproposition har

detta anslag endast undergått en ändring, som betingats av en justering

och omföring av det rörliga lönetillägget.

I den nu föreliggande motionen föreslås, att socialförsäkringsombudsmannens

verksamhet skall omfatta följande områden: 1) Sociala förmåner byggande

på rätts- eller skälighetsgrunder angivna i av Kungl. Maj:t och riksdagen

stiftad lag, förordning eller dylikt. 2) Sociala förmåner utgivna med

stöd av statsbidrag eller statens stöd i annan form. Det verksamhetsområde,

som sålunda skulle tilldelas socialförsäkringsombudsmannen, är betydligt

mera omfattande än beteckningen »socialförsäkringsombudsman»

antyder. Socialförsäkringsombudsmannens verksamhet skulle icke komma

att begränsas till olika former av socialförsäkringar utan komme att omfatta

även andra former av statlig eller statsunderstödd socialhjälp. lians

uppgifter inom detta område skulle vara bland annat att utöva kontrollverksamhet

samt att förhjälpa enskilda att erhålla deras lagliga rätt. Kontrollverksamheten

skulle omfatta icke blott statlig utan iiven kommunal

verksamhet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.

Vad först den av motionärerna föreslagna rättshjälps verksamheten beträffar

må framhållas, åt de nuvarande ombudsmännens uppgift är att

utöva kontroll över myndigheterna samt att genom åtal eller annorledes

ingripa mot felande iimbets- och tjänstemän och icke att t. ex. genom att

föra enskildas talan inför domstol eller annan myndighet meddela rättshjälp.

Behovet av rättshjälp tillgodoses i stället dels genom fri rättegång vid

domstol, dels genom den utomprocessuella rättshjälps verksamheten. För

den utomprocessuella rättshjälpsverksamheten är meddelande av rättshjälp

på socialvårdens område en betydelsefull uppgift. Utskottet vill i detta

sammanhang erinra om att den utomprocessuella rättshjälpsverksamheten

under de sista åren betydligt utvidgats samt att 1949 års rättshjälpskommitté

i sitt i augusti 1951 avgivna betänkande (SOU 1951:31) föreslagit,

att i lag fastslås, att mindre bemedlade skola ha rätt till utomprocessuell

rättshjälp genom det allmännas försorg. Förslaget är beroende på Kungl.

Maj:ts prövning. Utskottet anser sig icke kunna förorda att utöver den

berörda rättshjälpsverksamheten tillskapas ett riksdagens rättshjälpsorgan.

Vad åter beträffar de kontrolluppgifter, som föreslås skola åligga socialförsäkringsombudsmannen,

må först behandlas frågan om kontroll av den

kommunala verksamheten. Kommunala organ äro enligt gällande rätt undantagna

från ombudsmännens kontrollverksamhet. De kontrolleras emellertid

av olika statliga myndigheter såsom länsstyrelser, pensionsstyrelsen,

socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. För olika områden utövas tillsyn av

särskilda tjänstemän såsom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter

eller av ombud för tillsynsmyndigheten. I skilda författningar stadgas klagorätt

till myndigheter, som stå under JO:s uppsikt. Tanken att ombudsmännens

kontroll borde utsträckas till att omfatta även den kommunala

verksamheten ger anledning till kritiskt bedömande. Särskild anledning att

utbryta socialvården till särbehandling och just på detta område utsträcka

riksdagens kontroll genom ombudsmannainstitution till att omfatta även

den kommunala verksamheten torde i varje fall ej finnas.

Till en del äro däremot de kontrolluppgifter, som enligt motionärernas

förslag skola tilldelas socialförsäkringsombudsmannen, sådana som tillhöra

JO:s verksamhetsområde. Så är fallet med övervakningen av den statliga

verksamheten på socialvårdens område. JO:s skyldighet att utöva tillsyn

över ämbets- och tjänstemäns efterlevnad av lagar och författningar omfattar

den statliga verksamheten även på detta område. I praktiken har

emellertid JO:s verksamhet kommit att riktas framför allt mot domare och

mot tjänstemän inom polis- och utsökningsväsendet. En orsak härtill kan

vara, att avgörandena inom socialvården ofta äro beroende av skönsmässiga

bedömningar såsom behovsprövning, uppskattning av invaliditetsgrad

o. s. v. Sådana avgöranden äro understundom mindre väl ägnade för ingripande

av en riksdagens ombudsman. Även om man beaktar dylika förhållanden

kvarstår dock, att den ökade förvaltningsverksamheten medför

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 11.

15

behov av ökad kontroll såväl på det i motionen berörda området som

inom förvaltningen i övrigt. Såsom framgår av vad ovan sagts, framhöll

också konstitutionsutskottet år 1947 att en utvidgning av JO:s och MO:s

verksamhet vore önskvärd i syfte bland annat att erhålla ökad kontroll

över förvaltningen. Utskottet avböjde emellertid då en ytterligare differentiering

av ombudsmannainstitutionen med hänsyn till därmed förbundna

olägenheter och förordade i stället *en utökning av de till ombudsmännens

förfogande stående arbetskrafterna. För att möjliggöra en utökning av

JO-ämbetets arbetskrafter har riksdagen därefter beviljat höjningar av det

till icke-ordinarie arbetskraft å justitieombudsmansexpeditionen avsedda

anslaget. Sannolikt är, att den utvidgade statsverksamheten kan göra ytterligare

förstärkning behövlig. En sådan kan ske genom att JO:s möjligheter

att stadigvarande eller tillfälligt anlita väl kvalificerad arbetskraft, eventuellt

personer med speciell sakkunskap på särskilda områden, ökas. Därvid

bör dock beaktas, att JO:s personliga ansvar för handläggningen av

ärendena icke undanskymmes. Om förstärkning visar sig erforderlig, bör

det ankomma på JO själv att göra framställning därom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1952.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Karl August Johanson,* Elmgren, Herlitz,

* Linden, Hällgren, Fritiof Karlsson, Damström och Hansson;* samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Fast,

Norén,* Swedberg, Spångberg, Nolin, Jonsson i Haverö, Olsson i Mora*

och Hammar.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.